Inledning 7
Inledning 7
K APITEL 1
K APITEL 1
Attentatsman och offer 13
Attentatsman och offer 13
K APITEL 2
K APITEL 2
Från attentat till pogrom 21
Från attentat till pogrom 21
K APITEL 3
K APITEL 3
Synagogorna står i lågor 27
Synagogorna står i lågor 27
K APITEL 4
K APITEL 4
Radikalisering av judeförföljelserna i hela landet 31
Radikalisering av judeförföljelserna i hela landet 31
K APITEL 5
K APITEL 5
Utländsk press – Storbritannien, Schweiz och Norge 51
Utländsk press – Storbritannien, Schweiz och Norge 51
K APITEL 6
K APITEL 6
Konsekvenserna av ”Kristallnatten” 62
Konsekvenserna av ”Kristallnatten” 62
K APITEL 7
K APITEL 7
Regeringskonferensen den 12 november 1938 65
Regeringskonferensen den 12 november 1938 65
K APITEL 8
K APITEL 8
Koncentrationsläger, utvisning och utvandring 80
Koncentrationsläger, utvisning och utvandring 80
K APITEL 9
K APITEL 9
Kyrkans förräderi 98
Kyrkans förräderi 98
K APITEL 10
K APITEL 10
Från utvandring till folkmord 103
Från utvandring till folkmord 103
K APITEL 11
K APITEL 11
Processen mot Grynszpan i Berlin 1941–42 106
Processen mot Grynszpan i Berlin 1941–42 106
EPILOG
EPILOG
Folkmord i ett universellt perspektiv 114
Folkmord i ett universellt perspektiv 114
Ordförklaringar 119
Litteratur 120
Förföljelsens kronologi 123
Noter 129
Ordförklaringar 119
Litteratur 120
Förföljelsens kronologi 123
Noter 129
Inledning
Natten till den 10 november 1938 stod över 1 400 synagogor, kapell
och judiska församlingshus i brand över hela Tyskland och Österrike,
följt av vandalisering av tusentals judiska butiker, bostäder och
gravplatser. Uppemot 30 000 judar skickades till koncentrationsläger, samtidigt som över 400 människor mördades eller begick
självmord1. Detta ägde rum under ”Kristallnatten”, ett oförargligt,
poetiskt namn på den mörkaste natten i judeförföljelsernas moderna
historia i Europa. En signal om det som skulle inträffa tre år senare:
Förintelsen, utrotningen av Europas judar. ”Die Endlösung der
Judenfrage”.
Även om en radikalisering av judeförföljelserna var förväntad
efter raslagarna i Nürnberg 1935/36, kom pogromen som en chock
och väckte stor uppmärksamhet världen över. På samma sätt som
nazisterna gav kommunisterna skulden för riksdagsbranden natten
till den 28 februari 1933, fick judarna skulden för ”Kristallnatten”.2
Båda katastroferna fick betydelse för Hitlers strategi gentemot kommunister och judar. Några dagar efter riksdagsbranden beslutade
de folkvalda, förutom socialdemokraterna som röstade emot, att ge
Hitlers regering diktatoriska fullmakter. Kommunistpartiet hade
redan förbjudits. Under våren 1933 blev det nationalsocialistiska
tyska arbetarpartiet (NSDAP) det enda tillåtna partiet, och alla
andra politiska partier upplöstes. Diktaturen var ett faktum. När
synagogorna brann 1938 blev Tyskland en terrorstat.
Det hade tagit fem år innan det stod klart för en hel värld vad
nazisterna hade för avsikter med judarna. Efter maktövertagandet
7
kristallnatten.indd 7
2010-05-07 10.19
K R I S TA L L N AT T E N
1933 försökte Tyskland åtminstone att upprätthålla en rättsstatlig
fasad, som för omvärlden till en viss grad dolde diskriminering,
bojkott och arresteringar av judar och oppositionella. En lag från
april 1933 uteslöt judar från statliga tjänster, med undantag av de
som slagits vid fronten under det första världskriget eller hade
varit i statens tjänst under åren före krigsutbrottet 1914.3 För trots
den antisemitiska propagandan, hade judarna fortfarande en viss
känsla av tillhörighet under den nya tyska regimen. Denna känsla
försvann med raslagarna i Nürnberg 1935/36, som fråntog judarna
deras medborgerliga rättigheter. Inte långt senare gav staten fritt
spelrum åt våld och mord på den judiska befolkningen.
”Kristallnatten” (”The Night of Broken Glass”)4 var en ren
krigsförklaring och det första beviset på nazistatens vilja att begå
förbrytelser mot mänskligheten; ett revolutionerande brott mot
alla rättstatliga principer. Gällande lag och rätt sattes ur spel och
myndigheterna respekterade inte den enskilde medborgarens rätt
till skydd mot övergrepp. Efter natten med det krossade glaset
från synagogor och butiker, var judarnas existens hotad. Ödet som
väntade var koncentrationsläger, landsförvisningar och folkmord.
Tragedierna började flera dagar innan synagogorna brann, då
12 000 polska judar fråntogs sina pass och förvisades till en osäker
framtid i området vid den polska gränsen. Detta var orsaken till att
den 17 år gamle polske juden Herschel Grynszpan den 7 november
1938 gick in på den tyska ambassaden i Paris och avlossade två skott
mot legationssekreteraren Ernst vom Rath, som avled två dagar
senare. Trots ryktena om att dråparen och offret kände varandra
sedan tidigare, utnyttjade den nationalsocialistiska staten attentatet
så mycket det gick. På dödsbädden befordrades legationssekreteraren
av Hitler till legationsråd av första klassen. Landssorg skulle proklameras med all den dramatik och högtidsprakt som en diktatur
kunde uppvisa vid sådana tillfällen.
Tyska judar fick skulden för attentatet och anklagades för att
stå i maskopi med den internationella judiska rörelsen i kampen
mot det nya Tyskland. Nazisterna hade väntat i flera år på det
8
kristallnatten.indd 8
2010-05-07 10.19
I nle d nin g
rätta ögonblicket att utdela det avgörande slag mot det judiska
inflytandet i tyskt kultur- och näringsliv som raslagarna i Nürnberg
hade banat väg för. Resultatet blev en av de värsta pogromer som
världssamfundet hade upplevt sedan medeltiden.
Den 8 november skriver riksministern för propaganda och folkupplysning, Joseph Goebbels, i nazistorganet Voelkischer Beobachter
att attentatet är ett nytt bevis för att judendomen uppmanar till krig
mot Tyskland. Han påminner om mordet i Schweiz 1936, då den
judiske medicinstudenten David Frankfurter i ett hatfyllt angrepp
mot den tyska staten5 tog livet av den schweiziske nazistledaren
Wilhelm Gustloff:
Vi är i dag med om hur den judiska världspressen försöker rentvå och
förhärliga attentatsmannen och misstänkliggöra offret. Vi kommer
att minnas namnen på de som hyllar lönnmordet. Skotten på den
tyska ambassaden i Paris kommer inte bara att markera en ny tysk
hållning i judefrågan, men förhoppningsvis också ge en signal
till utlandet om att det endast och allenast är den internationella
judendomen som hindrar den mellanfolkliga förståelsen.
Alla tyska tidningar har den 8 november och de påföljande dagarna
stora uppslag om den judiska sammansvärjningen och proklamerar
vilka omfattande repressalier som ska komma. Till och med den
borgerliga tidningen Deutsche Allgemeine Zeitung stöder den
radikala antisemitiska linjen: ”Ingen bör tvivla på att attentatet på
ambassaden i Paris kommer att få de allvarligaste följder, inte bara
för tyska judar, men också för de utländska judarna i Tyskland.”
Den slutliga uppgörelsen med judarna stod ännu inte för dörren.
Strategin 1938 gick i första hand ut på att utesluta judarna från
tysk industri, bankväsen och näringsliv och reducera den judiska
befolkningen genom påtryckningar om utvandring och ett framtvingat överlåtande av förmögenhet och egendom. Ett viktigt led
i den antijudiska politiken var att förstärka den misstämning och
skepsis mot judarna som redan fanns i rikt mått hos befolkningen.
9
kristallnatten.indd 9
2010-05-07 10.19
K R I S TA L L N AT T E N
I januari 1937 rekommenderade judesektionen i den nationella
säkerhetstjänsten (SD) att man skulle utnyttja skepsisen till att
väcka folkets vrede. Det ansågs vara det mest effektiva medlet för
att lösa judefrågan. Det finns övertygande exempel på att det redan
långt före pogromnatten mellan den 9 och 10 november fanns en
bred acceptans hos den tyska befolkningen för en radikalisering
av judepolitiken. Att väcka folks vrede handlade om att välja rätt
strategi i rätt ögonblick.
Två viktiga konferenser under en period på tre till fyra år, avslöjade nazisternas avsikter med den judiska befolkningen. Först
regeringskonferensen i Berlin den 12 november 1938, där man fattade
beslut om ekonomiska tvångsingrepp, social isolering, begränsad
rörelsefrihet och fortsatta påtryckningar om emigration från tyska
områden. Längre fram Wannsee-konferensen i Berlin den 20 januari
1942, då judeutrotningarna i Europa planerades.
Under tidsrymden mellan dessa två konferenser blev alla medel
tillåtna i kampen mot judarna: utplundring, våld, trakasserier,
terror, tortyr och mord, innan Förintelsen sattes i verket som det
stora ”brännoffret”.
Påståendena om att den 17 år gamle Herschel Grynszpan var
hantlangare åt en judisk sammansvärjning mot stormakten Tyskland,
faller på sin egen orimlighet. En utbredd åsikt är att Grynszpan tog
hämnd på familjens vägnar, för att de i slutet av oktober samma år
hade tvångsdeporterats från Hannover till ett ingenmansland vid
den polska gränsen. Herschel Grynszpan och diplomaten Ernst
vom Rath skall ha lärt känna varandra i homosexuella kretsar i
Paris. Falska löften om att hjälpa Grynszpan och hans föräldrar
med utresetillstånd kan ha gjort vom Rath till ett offer för en
hämndaktion.6
Efter arresteringen ställdes Herschel Grynszpan först inför
rätta i Paris och senare i Berlin. Rättegången vid den beryktade
folkdomstolen i Berlin skulle ursprungligen påbörjas under hösten
1941, men sköts upp till våren 1942 på grund av rättsliga tvistigheter.
Processen betecknades som en rättshistorisk skandal och blev
10
kristallnatten.indd 10
2010-05-07 10.19
I nle d nin g
ett bittert nederlag för Goebbels propagandaapparat, samt för
utrikesdepartementet under ledning av utrikesminister Joachim
von Ribbentrop.
Heidelberg/Stavanger januari 2009
Öyvind Foss
11
kristallnatten.indd 11
2010-05-07 10.19
