Åtgärder för förbättrad
vattenmiljö i
Bivarödsåns
avrinningsområde till Helgeå
2014-11-20
1
Administrativa uppgifter
Beställare
Beställarens namn:
Adress:
Vattenriket, Kristianstads kommun
Björkhemsvägen 13
291 80 Kristianstad
Kontaktperson:
Jonas Dahl
Telefon:
0733-13 64 47
E-mail:
[email protected]
Organisationsnummer: 212000–0951
Utförare
Utförarens namn:
Adress:
Naturvårdsingenjörerna AB
Gulastorp 7720
281 92 Hässleholm
Kontaktpersoner:
Tuve Lundström och Jenny Hedin
Telefon:
0451-74 88 02 och 0451-74 88 03
E-mail:
[email protected] och [email protected]
Organisationsnummer: 556560–8535
2
Sammanfattning
I denna rapport presenteras förslag på möjliga åtgärder i Bivarödsån avrinningsområde i syfte att
skapa en bättre vattenmiljö. Miljöproblemen i Bivarödsån är huvudsakligen försurning, fysisk
påverkan i form av vandringshinder, flödesförändringar och otillräckliga skyddszoner samt
brunifiering. Brunifieringen har gjort att färgtalen under den senaste 30-årsperioden ungefär har
fördubblats, vilket gör Bivarödsån till ett av de mest färgade vattnen i Helge å
huvudavrinningsområde. Under samma period har det även skett en tydlig ökning av TOC,
turbiditet, järn och totalkväve.
Bivarödsåns avrinningsområde är 228,71 km2 och består till största delen av skog (ca 83 %) med
huvudsakligen barrträd. Dominerande jordarter är morän (ca 75 %) och torv (ca 17 %).
För att minska negativa effekter av bl.a. flödesförändringar och brunifiering bör åtgärder som
våtmarker, översvämningszoner och liknande anläggas för att primärt öka uppehållstiden. Vidare
bör man arbeta med hänsynszoner i anslutning till vattenmiljön, åtgärda vandringshinder och
tillföra sten och död ved för att gynna de vattenlevande organismerna.
Åtgärder som beskrivs i rapporten är:
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
Hänsynszoner
Åtgärda vandringshinder
Lek- och ståndplatser för fisk – utläggning av sten och grus
Tillförsel av död ved
Meandring
Fåra med flera sidogrenar
Våtmarker
Sedimentfällor
Översvämningszoner
Nyanläggning och återskapning av alsumpskog
Hydrologisk återställning av myrar
Diffusa dikesmynningar
Nyanläggning och återskapning av svämplan
De beskrivna åtgärderna har också poängsatts i en åtgärdsmatris som visar en bedömning av vilka
intressen de olika åtgärderna gynnar mest. Åtgärder med en hög totalpoäng innebär att de bedöms
gynna vattenmiljön i Bivarödsån väldigt mycket på flera olika sätt. De åtgärder som fick högst
totalpoäng var nyanläggning och återskapning av alsumpskog, våtmarker och översvämningszoner.
Detta innebär inte att de som fått låga poäng är dåliga åtgärder utan indikera endast att man gynnar
mer specifikt enstaka problem.
3
Innehållsförteckning
Sammanfattning ............................................................................................................................................ 3
Inledning ........................................................................................................................................................ 5
Fakta om Bivarödsån ................................................................................................................................... 6
Avrinningsområden ................................................................................................................................. 6
Markanvändning ....................................................................................................................................... 7
Geologi ...................................................................................................................................................... 7
Nederbörd och flöden ............................................................................................................................. 7
Utsläpp från punktkällor och diffusa källor ......................................................................................... 8
Problembeskrivning ..................................................................................................................................... 9
Försurning ................................................................................................................................................. 9
Fysisk påverkan ........................................................................................................................................ 9
Brunifiering ............................................................................................................................................... 9
Vart bör åtgärder riktas? ............................................................................................................................ 10
Förslag på möjliga åtgärder i Bivarödsån ................................................................................................ 10
Allmänt .................................................................................................................................................... 10
Hänsynszoner ......................................................................................................................................... 10
Hänsynszoner i skogsmark ............................................................................................................... 11
Åtgärda vandringshinder ....................................................................................................................... 13
Lek- och ståndplatser för fisk – Utläggning av sten och grus ......................................................... 14
Tillförsel av död ved .............................................................................................................................. 14
Meandring ...............................................................................................................................................15
Översvämningszoner ............................................................................................................................. 15
Våtmarker ................................................................................................................................................ 16
Sedimentfällor .........................................................................................................................................16
Nyanläggning och återskapning av alsumpskog ................................................................................ 16
Hydrologisk återställning av myrar ...................................................................................................... 17
Diffusa dikesmynningar ........................................................................................................................ 18
Fåra med flera sidogrenar ..................................................................................................................... 19
Nyanläggning och återskapning av svämplan .................................................................................... 19
Vilka åtgärder är viktigast? ........................................................................................................................ 21
Referenser .................................................................................................................................................... 23
4
Inledning
Denna rapport är en åtgärdsbeskrivning som är finansierad av LEADER och får, tillsammans med
dokumentation och fotografier, användas och spridas av Vattenriket Kristianstad, Länsstyrelsen
och andra aktörer.
Syftet är att översiktligt presentera möjliga åtgärder i Bivarödsåns avrinningsområde för att
förbättra vattenkvalitet och biologiska förutsättningar i vattnet. Ett vattensystem är komplext och
omfattar många och olika typer av vattenmiljöer. Från källflödena överst i avrinningsområdet ned
till mynningen ändrar vattnet successivt karaktär och är en funktion av alla aktiviteter uppströms.
”Sjöar och vattendrag är avrinningsområdets spegel”. Detta innebär att det finns en mängd olika
åtgärder som kan vara aktuella beroende på var i systemet åtgärderna riktas och vilket syfte och mål
man vill uppnå. Denna rapport beskriver åtgärder som kan vara aktuella i Bivarödsåns
avrinningsområde utifrån problematiken i detta område. De övergripande miljöproblemen i
Bivarödsån är i huvudsak försurning, fysisk påverkan i form av flödesförändringar, vandringshinder
och otillräckliga skyddszoner samt ett allt brunare vatten. Den ekologiska statusen bedöms 2014
som otillfredsställande.
Fokus ligger på åtgärder i vattendraget och anslutande sjöar, våtmarker och landområden. Åtgärder
som har som enda syfte att förbättra vattenkvaliteteten t.ex. kalkning, behandling av punktkällor
och förorenade områden beskrivs inte närmare i denna rapport men är ändå mycket viktiga då det
skapar förutsättningar för de vattenlevande organismerna att överleva och trivas och ett fortsatt
arbete med detta är nödvändigt.
Föreslagna åtgärder berör flera av de svenska miljökvalitetsmålen bl.a. levande sjöar och vattendrag,
ingen övergödning, myllrande våtmarker, ett rikt växt- och djurliv, hav i balans samt levande skogar.
De berör även EU:s vattendirektiv och förbättringsbehoven enligt vattenmyndigheten för att
uppnå god ekologisk status.
5
Fakta om Bivarödsån
Avrinningsområden
Bivarödsåns avrinningsområde till Helge å är indelat i 8 delavrinningsområden enligt
vattenmyndigheten (se figur 1 och tabell 1). Hela avrinningsområdet är 228,71 km2 stort.
Vattendragets längd är 50,6 km och sträcker sig från Älmhults kommun i norr, genom Osby och
Östra Göinge kommun till Kristianstads kommun i söder. Inom avrinningsområdet finns
tätorterna Immeln, Hjärsås, Sibbhult och Hökön (se figur 1).
Figur 1 visar de 8 delavrinningsområdena till
Bivarödsån
och
tätorter
inom
avrinningsområdet. Huvudflödet går söderut
från myrmarker kring Hökön och mynnar i
Helgeå vid utloppet från delavrinningsområde
1.
6
Tabell 1 visar på de olika delavrinningsområdenas namn, id och areal (SMHI, 2014).
Avr (km2)
19,83
Namn
Avro id
1: Mynnar i Helgeå
622580-139833
2: Vid mätstation Bivarödsmölla
622959-139804
0,99
3: Mynnar i Bivarödsån
622082-140119
20,36
4: Ovan 623011-139833
623386-139833
17,00
5: Mynnar i Bivarödsån
623585-140069
1,50
6: Ovan 623588-140075
623718-140086
43,83
7: Mynnar i Bivarödsån
624623-140312
18,14
8: Ovan Grydå
624688-140215
107,06
228,71
Hela avrinningsområdet
Markanvändning
Markanvändningen inom avrinningsområdet utgörs av 83,36 % skogsmark, 9,66 % jordbruksmark,
4,88 % mosse, 1,32 % sjö och 0,78 % urbant (SMHI 2014). Skogsmark är den dominerande
markanvändningen i alla de 8 delavrinningsområdena och på skogsmarken dominerar bestånd av
barrträd i form av gran. I de södra delavrinningsområdena finns den största förekomsten av
jordbruksmark med upp till 33 % av markanvändningen. I delavrinningsområdet längst norrut
utgörs ca 11 % av markanvändningen av mosse.
Geologi
Geologin inom avrinningsområdet domineras av morän som utgör 74,3 % av jordarterna. Därefter
utgör torv den näst största andelen med 16,74 %. I delavrinningsområdet längst norrut där det
finns stora myrar är förekomsten av torv större jämfört med de södra delarna.
Nederbörd och flöden
Årsnederbörden i delavrinningsområde 1 (Mynnar i Helgeå) är 730 mm/år beräknat som
medelvärde under åren 1999-2012 (se diagram 1) (SMHI 2014).
7
Årsnederbörd
1000
900
800
700
mm
600
500
400
300
200
100
0
1999
2000
2001
2002
2003
2004
2005
2006
2007
2008
2009
2010
2011
2012
Diagram 1 visar årsmedelnederbörden 1999-2012 för delavrinningsområde 1.
Vattenföringen vid Bivarödsåns mynning i Helgeå är 2,19 m3/s vid medelflöde, 13,3 m3/s vid
medelhögflöde och 0,14 m3/s vid medellågflöde, baserat på flödesstatistik åren 1981 – 2010.
Utsläpp från punktkällor och diffusa källor
Bivarödsån transporterar totalt ca 104 ton kväve och 2,5 ton fosfor per år till Helge å enligt SMHI:s
modellberäkningar (S-HYPE2012). Eftersom avrinningsområdet till största delen består av
skogsmark (83,36 %) är det naturligt att belastningen är störst från dessa marker. Enligt SMHI:s
modellberäkningar utgör nettobelastningen från skog och hygge ca 54,2 % av kvävebelastningen
och ca 57,6 % av fosforbelastningen (se tabell 2). Efter skog och hygge utgör jordbruksmark den
näst största källan med ca 33,2 % av kvävebelastningen och ca 21,3 % av fosforbelastningen.
Utsläppen från punktkällorna enskilda avlopp och avloppsreningsverk utgör ca 5,8 % av
kvävebelastningen och ca 15,7 % av fosforbelastningen. Det finns inga uppgifter om utsläpp från
punktkällor som industrier.
Tabell 2 visar på nettobelastning i kg/år för Bivarödsåns avrinningsområde till Helgeå (SMHI, 2014).
Kväve [kg/år]
Fosfor [kg/år]
Kväve i %
Fosfor i %
Sjö
1 271
0
1,2 %
0,0 %
Skog & Hygge
56 551
1 466
54,2 %
57,6 %
Myr
5 084
110
4,9 %
4,3 %
Jordbruk
34 710
541
33,2 %
21,3 %
742
29
0,7 %
1,1 %
Enskilda avlopp
1 342
172
1,3 %
6,8 %
Avloppsreningsverk
4 693
227
4,5 %
8,9 %
Industri
0
0
0,0 %
0,0 %
Summa
104 393
2 544
100,0%
100,0%
Urbant inkl. dagvatten
8
Problembeskrivning
Försurning
Bivarödsån har under lång tid varit försurningspåverkad och uppvisar fortfarande låga pH-värden.
För att motverka negativa effekter av försurningen utförs regelbunden kalkning av vattendrag och
sjöar inom avrinningsområdet sedan 1980-talet.
Fysisk påverkan
Fysisk påverkan i form av vandringshinder är en av de huvudsakliga orsakerna till att Bivarödsån
inte uppnår god ekologisk status enligt vattenmyndigheten (VISS 2014). Ett antal vandringshinder
i huvudfåran har dock åtgärdats för att förbättra framkomligheten för fisk och fler vandringshinder
planeras att åtgärdas.
Flödesförändringar till följd av dikning, rensning, sjösänkning, hårdgjorda ytor m.m. innebärande
snabbare avrinning medför problem med stora flödesvariationer. Vattnet riskerar att antingen stiga
till så höga nivåer att det uppstår översvämningar under våta perioder eller att det sjunker till kritiskt
låga nivåer under torra perioder då vattenlevande organismer hotas att överleva. En snabbare
avrinning medför också ökade transporter av t.ex. humus, sediment och näringsämnen i vattnet.
Om vattnet tillåts breda ut sig inom sina normala områden istället för att ledas i rör eller kanaler
kommer risken för översvämningar i oönskade områden att minska och naturliga reningsprocesser
gynnas.
Brunifiering
Bivarödsån har under den senaste 30-årsperioden fått ett allt brunare vatten och är idag ett av de
mest färgade vattnen i Helge å huvudavrinningsområde. Under perioden 1975 – 2012 har färgtalen
i Bivarödsån ungefär fördubblats (SLU 2013). Under samma period har det även skett en tydlig
ökning av TOC, turbiditet, järn och totalkväve.
När vattenfärgen ökar minskar siktdjupet och begränsar växtligheten till mindre djupt vatten. Detta
medför även att fiskar och andra djur inte kan utnyttja växterna som skydd och födokälla i samma
utsträckning. Den bruna vattenfärgen orsakas av löst organiskt material såsom humus samt
metallerna järn och mangan. Ökande mängder av humus i vattnet innebär bl.a. att transporten av
organiskt kol samt olika ämnen kopplade till humus som fosfor och flera metaller ökar. Detta kan
i förlängningen betyda att belastningen på havsmiljön, i detta fall Hanöbukten också ökar.
Föreslagna drivkrafter bakom ökad vattenfärg generellt är bl.a. ökad avrinning, ökad temperatur,
ändrad markanvändning, ökad förnaproduktion, minskad försurning och ett ökat utflöde av järn.
Inom Bivarödsåns avrinningsområde finns en geografisk skillnad i vattenfärg med högre värden i
avrinningsområdets norra (uppströms) delar jämfört med längre söderut (nedströms) och det finns
ett samband mellan vattenfärg och andel torv i avrinningsområdet.
Utflödet av humus till ett vattendrag förutsätter dels att vattenlösliga organiska ämnen frigörs från
marken dels att ämnena kan transporteras till ytvattnet via grundvattnet. Dikning och avverkning
av skog ändrar t.ex. grundvattennivåerna dramatiskt och leder ofta till högre utflöde av bl.a. humus.
9
Åtgärder vid vatten som gynnar naturliga processer som sedimentation, nedbrytning och
fotooxidation spelar därför en stor roll för att minska transporten av humus och näring.
Vart bör åtgärder riktas?
I Bivarödsåns avrinningsområde domineras markanvändningen av skogsmark (83,36 %) med
huvudsakligen barrskog. Eftersom skogsbruk utgör en så stor del av verksamheten inom
avrinningsområdet är det troligt att hänsyn till vattenmiljön i skogsbruket har en stor betydelse för
att förbättra vattenkvaliteten och gynna de vattenlevande organismerna. Även åtgärder som var
för sig är små kan tillsammans ge betydande positiva effekter.
Åtgärder som förbättrar fisk och andra vattenlevande organismers fortplantningsområden och
födoplatser samt deras möjligheter att röra sig fritt mellan dessa olika områden bör i första hand
riktas till huvudfåran då detta öppnar upp för längre sträckor och delar av hela vattensystemet.
Åtgärder mot ökad brunifiering bör riktas till utströmningsområden och torvmarker med korta
omsättningstider. Områden med korta omsättningstider svarar snabbt på nederbörd och
snösmältning samtidigt som de interna processerna i vattensystemet (sedimentation, nedbrytning,
fotooxidation) inte hinner påverka mängden humus
Förslag på möjliga åtgärder i Bivarödsån
Allmänt
Målet med de åtgärder som beskrivs är att förbättra vattenmiljön på ett eller flera sätt utifrån de
miljöproblem som finns. Åtgärderna skall anpassas och utformas utifrån platsens förutsättningar
och markägarens önskemål och möjligheter för största nytta på varje plats i förhållande till det
specifika målet man vill uppnå med åtgärden.
Hänsynszoner
I Bivarödsåns avrinningsområde saknas hänsynszoner utmed stora delar av vattendragen och på
de sträckor där hänsynszoner finns är de flesta endast 0-3 m breda. Hänsynszoner är viktiga då de
utgör en buffrande zon där negativa effekter på vattendragets vattenkvalitet och -kvantitet från
närliggande verksamheter och markanvändning minskas.
Hänsynszonerna är ofta bevuxna med lövträd och buskar som skuggar vattendraget samt tillför
grenar och löv som blir till föda och livsmiljöer för vattenlevande organismer. Hänsynszonerna
stabiliserar också strandkanten och minskar risken för erosion. Måttlig beskuggning från träd
minskar risken för höga vattentemperaturer, låga syrgashalter och uttorkning sommartid.
Hänsynszoner behöver dock inte alltid innehålla träd och buskar utan kan ibland utgöras av
strandängar med en variation av gräs och örter.
För att minska påverkan från omgivande markanvändning bör mer hänsynszoner etableras inom
avrinningsområdet. Syftet är då inte att inskränka markägarens verksamheter utan att, genom en
tydlig målsättning för ett område, skapa en situation som gynnar både vattenmiljö och
10
verksamhetsutövare, en så kallad win-win-situation. Inom hänsynszoner kan t.ex. skogsbruket
förändras på fuktiga marker med sämre lönsamhet och stort utflöde av humus till vattendraget.
Hänsynszonerna är viktiga för den naturliga reningen av vattnet och den biologiska mångfalden.
Vidare kan hänsynszoner ge goda möjligheter till det rörliga friluftslivet, då det är lättare att
exempelvis passera odlingsmark via hänsynszonen utan att behöva beträda odlingen.
Hänsynszoner i skogsmark
En tydlig målsättning för ett område kan t.ex. vara att spara lövträd utmed vattendraget och låta
dem växa till ett åldersblandat trädbestånd med inslag av gamla och grova träd (se figur 2 nedan).
Följden blir att markägaren inte kan avverka all sin skog längs vattendraget vid slutavverkning.
Istället får området skötas genom blädning eller lämnas orört. Detta ska dock sättas i relation till
att gran i blöta områden vid storm riskerar att välta över diken, skapa dämningar och därmed ett
ökat skötselbehov i svår terräng. På grund av den blöta och mjuka marken är också avverkningen
av sådan skog kostsam. Vid allt för stor avverkning ökar även risken för igenväxning på grund av
minskad beskuggning från träden. Detta leder till ett ökat rensningsbehov som inte fanns före
avverkningen. Den intäkt som avverkade träd utmed vattendraget ger riskerar att vara mindre än
den extra kostnad avverkningen kan leda till om inte stora lövträd sparas och gynnas.
Ett annat exempel är att låta ett område närmast vattendraget utgöra en maskinfri zon. Följden blir
att området får skötas genom blädning eller lämnas orört samt att drivningsvägarna kan bli längre.
Å andra sidan är den vattenmättade marken ofta mjuk och svårkörd och man undviker därför att
tunga maskiner trycker samman marken och gör spårbildning vilket hade försämrat flödet av
grundvatten mellan vattendraget och närliggande skogsbestånd samt riskerat att öka ytavrinningen
och förlusten av organiskt material m.m. via spårbildning.
Målsättningen för hänsynszoner kan också anknyta till s.k. blå målklasser, liknande målklasserna
för skogsbestånd i en skogsbruksplan, och som uttrycker ambitionsnivån för hänsynen till
vattenmiljön i fyra olika klasser.
Figur 2 visar en hänsynszon med ett blandat trädbestånd mellan vattendrag och hygge. (Skogsstyrelsen 2000)
Figur 3 visar ett dike som idag saknar hänsynszoner och där granskog växer ända intill diket. Ett
första steg kan här vara att efter avverkning undvika markberedning och plantering av nya
granplantor i ett område närmast diket och sedan successivt röja och gallra fram ett flerskiktat
trädbestånd med inslag av löv. Hänsynszoner är därför en åtgärd som behöver en långsiktig
handlingsplan.
11
Figur 3 visar ett dike utan hänsynszon.
Figur 4 nedan visar ett vattendrag där man lämnat al som hänsynszon på båda sidor. Hänsynszonen
anpassas efter terrängen i anslutning till vattendraget.
Figur 4 visar ett vattendrag med hänsynszoner beväxta med al.
12
Åtgärda vandringshinder
I Bivarödsåns avrinningsområde finns ett antal vandringshinder i huvudfåran som hindrar fisk och
andra organismer att ta sig upp- och nedströms i vattendraget. Detta innebär bl.a. att vissa fiskarter
missgynnas då de inte kan vandra mellan lek-, uppväxt- och födoområden. För att åtgärda dessa
vandringshinder kan man arbeta på olika vis beroende på hur platsen ser ut och vilket typ av hinder
som finns. När det är större hinder kan man bygga omlöp där fisken kan passera vid sidan om
huvudfåran i en mindre anpassad fåra. Vissa mindre hinder kan man riva bort om det inte påverkar
något annat negativt.
Ett vanligt vandringshinder i vattendrag generellt är vägtrummor, t.ex. om de är placerade för högt
för att fisk ska nå dem. Dessa åtgärdas genom att man sänker vägtrumman så den ligger i nivå med
vattendragets botten (utan frifall) så att fisk och smådjur kan passera obehindrat igenom (se figur
5). Man kan också byta vägtrummor mot träbroar av s.k. körmattor. Då kan vattendraget rinna fritt
under bron.
Figur 5 visar en vägtrumma som är lagd i nivå med vattendragets botten.
13
Lek- och ståndplatser för fisk – Utläggning av sten och grus
I många vattendrag har man rensat vattendraget från sten och grus. Detta kan vara gjort av flera
anledningar men de vanligaste är dränering och timmerflottning. När detta är gjort på långa sträckor
saknas viktiga miljöer där fisken har sina ståndplatser, där de kan vila och äta, och lekplatser där de
kan reproducera sig. Vid restaurering av denna typ av sträckor är det viktigt att man får en variation
av sten och grus i olika fraktioner i fåran. De olika stora stenen och gruset låser mellan varandra så
att det stannar kvar på platsen. De stora stenarna skapar turbulens i vattnet som ger ökad
syresättning och olika strömningsförhållanden i fåran. Den finare grusen fungerar som lekplatser
för bl.a. öring. Alla olika storlekar är viktiga för alla smådjur och insekter i vattendraget.
Att skapa variation i vattendraget genom att återföra sten och grus är en mycket viktig biologisk
åtgärd som gynnar allt från de minsta insekterna och smådjuren upp till fisk och t.ex. utter.
Figur 6 visar en åfåra som har återställts genom att lägga ut större sten och även en del död ved.
Figur 6 visar en åfåra där man återfört större sten och även en del död ved.
Tillförsel av död ved
Död ved i form av nedfallna trädstammar och grova grenar i vattnet skapar gömställen för fiskar
och andra djur i vattnet. På nedfallna trädstammar lever också olika arter av t.ex. mossor och
insekter. Den döda veden påverkar vattenströmmarna och fångar upp löv och annat
näringsmaterial som följer med vattnet och blir föda för fisk och smådjur i vattnet. Tillförsel av
död ved i vattendraget skapar därmed en varierad miljö och gynnar den biologiska mångfalden på
flera olika sätt (se figur 7).
Utläggning av död ved är en tillfällig åtgärd som utförs i avvaktan på att en naturlig kantzon
etablerats. Utläggning av död ved ska koncentreras till partier som saknar naturlig tillförsel av död
ved samt till partier med ensartad och relativt finkornig botten. Utläggningen bör ske under en
följd av år för att få succession i materialet. Det bör vara varierade dimensioner på materialet men
14
framför allt grova dimensioner (>30 cm) är sällsynta och bör prioriteras (Degerman 2008). Vid
utläggning av död ved bör man undvika att fälla träd i strandzonen eftersom dessa är viktiga för
den framtida, naturliga rekryteringen av död ved. I stället tas träd från områden ovanför stranden.
Figur 7 visar ett vattendrag där man återfört död ved.
Meandring
Meandring innebär att vattendraget svänger fram och tillbaka. Detta är det naturliga vattendragets
förlopp. Många sträckor har rätats ut och fått en rak sträckning för att öka hastigheten på det
rinnande vattnet, allt för att dränera marken runt vattendraget. Detta får effekten att
vattenståndsvariationerna i vattendraget blir större och växlingarna mellan högt och lågt
vattenstånd sker snabbare.
Vid meandring av vattendrag så blir sträckan för vattnet att rinna längre och det rinner saktare.
Vattendraget har då möjlighet att hålla en större vattenvolym och uppehållstiden ökar. Det sker
också en sortering av bottenmaterial i vattendraget p.g.a. strömningen av vattnet så att partiklar har
möjlighet att sedimentera i de lugnare zonerna. Den variation som uppstår i vattenmiljön är även
gynnsam för de vattenlevande organismerna.
Översvämningszoner
Översvämningszoner skapas i anslutning till åfåran eller till större biflöden till ån. En
översvämningszon skall kunna översvämmas under de högflöden som uppstår. Under lågflöden
kan översvämningszonen vara torr eller endast innehålla en liten mängd vatten.
Översvämningszonens viktigaste syfte är att kunna buffra vatten för att jämna ut flödet nedströms
så att översvämningar i oönskade områden undviks. Det gör också att vattnet stannar kvar i
åsystemet en längre tid och att de låga flödena inte blir så låga eller långvariga. Genom olika stora
förträngningar i ån kan man också styra när zonerna skall översvämmas och till vilken höjd som de
får översvämmas. Översvämningszonerna kan med fördel kombineras med alsumpskog (se separat
rubrik).
15
Våtmarker
Våtmarkerna anläggs huvudsakligen i de mindre tillrinnande flödena till åsystemet. Vid anläggning
av våtmarker är det viktigt att man har ett tydligt mål med vad man vill med våtmarken så att man
kan utforma den efter det. En våtmark kan vara allt från några 1000 kvadratmeter till 100-tals hektar
beroende på förutsättningar och markägarens önskemål. I Bivarödsån kan våtmarkerna användas
till olika syften som t.ex. flödesutjämning, rening av närsalter och biologiskt material och för ökad
biologisk mångfald. Eftersom det är problem med vattenföringen i Bivarödsån så skall våtmarkerna
utformas att de har stor förmåga att lagra vatten vid höga flöden och att vattnet kan släppas ut vid
låga flöden. En sådan utformning skulle också gynna reningen av näring och biologiskt material.
Figur 8 visar en anlagd våtmark
Sedimentfällor
Transporten av sediment och biologiskt material är omfattande i Bivarödsån. En åtgärd som skulle
kunna hindra en viss del av detta är att anlägga sedimentfällor i mindre diken som rinner till ån. En
sedimentfälla är en mindre fördjupning i diket där material som transporteras med diket kan
sedimentera och läggas sig. Dessa sedimentfällor skall sedan rensas med jämna mellanrum så de
hela tiden är effektiva. Det är klokt att lägga sedimentfällorna vid en skogsväg eller liknande så att
det är enkelt att komma till att underhålla. Materialet som tas upp skall läggas så det inte kan rinna
tillbaka i diket.
Nyanläggning och återskapning av alsumpskog
Alsumpskogarna är skogsåarnas egna reningsverk. En alsumpskog är ett flackt område med al där
vattnet tillåts att bre ut sig och svämma vid högflöde och där vattnet sedan sjunker vid torrperioder
(se figur 9). Vattnet skall leta sig igenom skogen och på vägen igenom avsätts humus och biologiska
16
material som transporteras med vattnet. Dessa material bryts sedan ned och används av alskogen.
Det är viktigt att dessa alskogar har en hög kontinuitet vilket innebär att det skall finnas skog i
området hela tiden. Det skall också undvikas att det bildas körspår eller andra markskador i dessa
områden då det ändrar vattnets möjlighet att rinna igenom hela området. Många alsumpskogar har
dikats ut för att försöka vinna produktiv mark för annan skog. Om man skall återställa en
alsumpskog så skall dessa diken läggas igen så nivån kan återställas.
Alsumpskogar är också mycket viktiga biologiskt. Många olika arter med växter och djur gynnas av
alsumpskogarna. T.ex. gynnas grodor och salamandrar av dessa områden där de kan både hitta
goda födolokaler och fina övervintringsmiljöer.
Figur 9 visar en alsumpskog som är lämnad till fri utveckling
Hydrologisk återställning av myrar
Inom Bivarödsåns avrinningsområde finns många myrar som dikats ut. Detta har gjorts framförallt
för att vinna produktiv skogsmark. En del av utdikningarna har lyckats och det växer numera skog
och en del har misslyckats och det har inte blivit något resultat eller en väldigt låg produktion. Det
som blivit följden av utdikningen är att myrarnas vattenhållande förmåga minskats och det
organiska materialet i myrarna bryts ner och transporteras ut i vattendragen och färgar vattnet
brunt. Om man kunde återställa myrar skulle man både få en bättre vattenhushållning då vattnet
kan kvarhållas i myren vid högflöde och släppas ut vid torrperioder och man skulle få en minskad
transport av nedbrutna partiklar i vattensystemet. Återställning av myrar får man genom att lägga
igen dikena eller stänga igen utloppet från myren till ursprunglig nivå.
17
Diffusa dikesmynningar
Vid skyddsdikning ska diket normalt avslutas före sjö eller vattendrag. Genom att avleda vattnet
till skogsbestånd så att översilningsmarker skapas eller till översvämningszoner där vattendraget
svämmar över minskas utflödet av sediment och näring (se figur 10). Man kan också låta diket
mynna i en sedimentationsdamm (se separat rubrik). Diffusa dikesmynningar kan även tillämpas
vid dikesrensning och i befintliga diken genom att på olika sätt låta vattnet filtrera, översila eller
sedimentera innan det mynnar i nedströms vattendrag eller sjö.
Inom detta område hamnar också igenläggning av hela diken. Detta kan vara möjligt där dikningen
inte fått den betydelse för skogsproduktionen som avsågs och det inte skadar några andra intressen.
Igenläggning av diken kan vara en metod för t.ex. anläggning av våtmarker eller hydrologisk
återställning av myrar (se separata rubriker).
Översilnings
mark
Översvämnings
zon
Sedimentations
damm
Figur 10 visar olika exempel på hur diken kan avslutas före vattendrag
Figur 11 visar ett dike med mycket dy och gyttja.
18
Ett av syftena med diffusa dikesmynningar är att förhindra eller begränsa förlusterna av organiskt
material till nedströms liggande vattendrag. Denna typ av åtgärder förenklas av att de gärna utförs
långt uppströms i vattensystemet (nära källområdet) och därför behandlar mindre vattenmängder
och inte utgör vandringshinder för fisk.
Fåra med flera sidogrenar
På många ställen har man rätat ut vattendraget och/eller fördjupat det. Naturligt så förekommer
det ofta att vattendraget delar upp sig på flera fåror (se figur 12). Dessa fåror kan vara ständigt
vattenförande men också att vissa fåror torkar ut vid låga flöden. Återställning av dessa områden
kan ge möjlighet att minska vattenhastigheten och öka vattenmagasineringen vid höga flöden.
Samtidigt återskapas viktiga livsmiljöer för många växter och djur.
Figur 12 visar ett vattendrag med två fåror.
Nyanläggning och återskapning av svämplan
Svämplan är plana ytor längs vattendraget vilka regelbundet översvämmas p.g.a. naturliga
flödesvariationer och på så sätt tillförs sediment och näringsämnen. Översvämningarna skapar olika
miljöer som vattensamlingar, mader eller svämskogar. När svämplanet översvämmas bromsas
flödet upp och vatten hålls kvar. Detta utjämnar flödet i vattendraget och dämpar höga
flödestoppar. Svämplanet har också en renande effekt på vattnet och gynnar den biologiska
mångfalden.
På många håll har vattendrag rätats och fördjupats för att dränera t.ex. jordbruks- eller skogsmark.
De naturliga svämplanen har då kommit att ligga på en högre nivå över vattendraget som inte längre
översvämmas. På grund av förändrad markanvändning eller behov bör man undersöka möjligheten
19
att återskapa svämplan eller skapa nya svämplan på lägre nivå t.ex. i form av tvåstegsdiken på fler
ställen.
I figur 13 visas ett exempel på befintligt svämplan vid högflöde i Bivarödsån. De plana ytor som
översvämmas sträcker sig flera tiotals meter vid sidan om huvudfåran. Dessa ytor hålls öppna
genom bete under sommartid och innehåller även mindre vattensamlingar vid lågflöde. Svämplan
kan vara betydligt mindre eller större än exemplet ovan och kan förekomma i såväl stora som små
vattendrag.
Figur 13 visar ett svämplan vid högflöde
20
Vilka åtgärder är viktigast?
De åtgärder som förbättrar vattenkvaliteten i Bivarödsån är mycket viktiga då det skapar
förutsättningar för vattenlevande organismer att överleva och trivas i ån. De viktigaste åtgärderna
i Bivarödsån är därför de som har stor nytta för att minska transporten av löst organiskt material
som TOC och humus och för flödesutjämning. En förbättring av vattenkvaliteten är grundläggande
för att biotopvårdande åtgärder ska få en så positiv och långsiktig effekt som möjligt.
För att få en överblick över de föreslagna åtgärdernas nytta för vattenkvalitet och biologi har
åtgärderna poängsatts i en åtgärdsmatris (figur 14) där de olika raderna anger åtgärder och
kolumnerna anger olika intressen. Åtgärdsmatrisen visar en bedömning av vilka intressen de olika
åtgärderna gynnar mest utifrån de förutsättningar som finns i Bivarödsån. Åtgärder med en hög
totalpoäng innebär att de bedöms gynna vattenmiljön i Bivarödsån väldigt mycket på flera olika
sätt. De åtgärder som fick högst totalpoäng var nyanläggning och återskapning av alsumpskog,
våtmarker och översvämningszoner.
En hög totalpoäng behöver dock inte innebära att denna åtgärd är den viktigaste och mest lämpliga
i alla lägen utan detta beror på vilket specifikt syfte och mål man har, platsens förutsättningar och
markägarens möjligheter m.m. Detta innebär inte att de som fått låga poäng är dåliga åtgärder utan
indikera endast att man gynnar mer specifikt enstaka problem.
21
Åtgärdsmatris
Nytta vattenkvalité
Nytta biologi
Total
poäng
Gynnar
bottenfauna
Gynnar
groddjur
Gynnar
fisk
Minskar
sediment
transport
Minskar
humus
transport
Flödesutjämning
Näringsrening
Hänsynszoner med
träd
2
1
2
2
3
3
3
16
Åtgärda vandringsvandringshinder
0
0
0
0
5
2
2
9
LekLek- och ståndståndplatser för fisk
0
0
1
0
5
1
3
10
Sten och grus
0
0
1
1
4
1
4
11
Död ved
0
1
0
0
3
2
5
11
Meandring
Meandring
2
2
1
3
3
2
4
17
ÖversvämningsÖversvämnings-zoner
3
5
3
2
2
3
1
19
Våtmarker
5
3
2
3
2
4
2
21
Sedimentfällor
3
2
2
4
1
2
1
15
Alsumpskog
3
4
5
4
0
4
2
22
Hydrologisk
återställning myrar
4
5
5
2
0
1
0
17
Diffusa
dikesmynningar
2
3
4
4
0
0
0
13
Öppnande av sidofåra
2
3
1
1
0
3
3
13
Svämplan
3
5
4
2
0
3
1
18
Poängsättning: 0=ingen nytta 5=stor nytta
Figur 14, Åtgärdsmatris
22
Referenser
Degerman, E. 2008. Ekologisk restaurering av vattendrag. Fiskeriverket och Naturvårdsverket.
Skogsstyrelsen. 2014. Alsumpskog:
http://www.skogsstyrelsen.se/Global/myndigheten/Skog%20och%20miljo/Biologisk%20
m%C3%A5ngfald/Biotoptyper/Alsumpskog.pdf
Skogsstyrelsen 2000. Skogsbruk vid vatten. Skogsstyrelsens förlag.
SLU. 2013. Mätvärden samordnad recipientkontroll,
http://info1.ma.slu.se/max/www_max.acgi$Project?ID=Intro&pID=-1
SMHI. 2014. Modelldata, http://vattenwebb.smhi.se/modelarea/
VISS. 2014. Vattenförekomst Bivarödsån:
http://www.viss.lansstyrelsen.se/Waters.aspx?waterEUID=SE624587-140218
23
