1. Älg
(Alces alces)
Foto: Markku Pirttimaa
Foto: Markku Pirttimaa
1. Älgen
(Alces alces)
Älgen är vårt största hjortdjur och samtidigt det
största däggdjuret i Finland. Älgen förekommer i
skogsmarker i hela landet.
Älgen har en mankhöjd på 170–210
cm, och kroppen kan bli upp till 300
cm lång. Älgens vikt varierar mycket
beroende på ålder och kön. Älghonor, eller kor, väger högst 450 kg,
medan de största hanarna, tjurarna, kan väg upp till 700 kg. Älgarna
hör till klövdjuren. Klövspåret är ca
12–16 cm långt.
Älgen äter olika slag av växter: grenar och kvistar från buskar och träd,
skott och gräsväxter. Helst äter älgen rönn, asp, vide, björk och tall
speciellt på vintern. Matvalet varierar
enligt årstid.
Älgens brunsttid infaller i september-oktober. Korna föder i maj-juni
och får 1–2, ibland till och med 3
kalvar.
Endast älgtjurarna bär horn, som
kan se olika ut. Det finns breda skovelhorn och smala stånghorn, eller
mellanformer av dessa två. Stånghornen är den vanligaste formen av
horn i Finland. Varje år tappar tjurarna hornen under vintern, och nya
horn växer ut följande vår.
Älgen är vår viktigaste viltart ur en
ekonomisk synvinkel. Man måste
köpa en licens för att få jaga en älg.
Jaktsäsongen varierar beroende på
ifall man jagar i Lappland eller på
andra håll i landet, och ifall man jagar
ute på åkern genom vakjakt, eller i
skogen med hjälp av en hund.
Älgspår
2. Vitsvanshjort
(Odocoileus virginianus)
Foto: Kimmo Pöri
Foto: Kimmo Pöri
2. Vitsvanshjorten
(Odocoileus virginianus)
Vitsvanshjorten har hämtats till Finland som en
viltart på 1930-talet. Vitsvansarna hämtades till
Finland från Nordamerika.
Vitsvanshjorten är en medelstor hjort
vars mankhöjd är 90–130 cm, och
kroppslängd är 150–180 cm, och
vikt är 50–130 kg. Hannarna (bockarna) är större än honorna (hindarna).
Vitsvanshjorten har en medellång
svans som är mörkbrun upptill och
vit undertill. Då vitsvansen känner
sej otrygg lyfter den på svansen och
flaggar med den vita färgen till de
andra hjortarna om en möjlig fara.
Endast bockarna bär horn, som faller
av varje år på vintern. Vitsvansens
klövspår är ungefär 7–12 cm långt.
Vitsvansarna är växtätare. De äter
huvudsakligen gräsväxter, säd, och
grenar och kvistar från buskar och
träd.
Vitsvanshjortens brunsttid infaller
under senhösten, kring november.
Hindarna föder i maj-juni och får 1–2,
ibland till och med 3 kalvar.
Vitsvansarna är ganska allmänt förekommande söder om Uleåborg,
med en tätare stam i de västra delarna av landet. De lever i skogarna
i trakter med mycket jordbruk.
Vitsvanshjortens
spår
Vitsvanshjorten hör till de introducerade arterna, vilket betyder att den
har planterats i Finland av människan. De kallas även hjortarna från
Laukko, för de första vitsvansarna
planterades in just på Laukko herrgård i Vesilahti.
Vitsvanshjorten får jagas från och
med slutet av september fram till
slutet av januari. Man måste köpa en
licens för att få jaga en vitsvanshjort.
3. Skogsren
(Rangifer tarandus fennicus)
Foto: Mikko Rautiainen
Foto: Mikko Rautiainen
3. Skogsrenen
(Rangifer tarandus fennicus)
Skogsrenen är ett medelstort hjortdjur som har sitt
ursprung i Finland. Den finländska skogsrenen är en
underart till renen, som förekommer i hela världen.
Skogsrenen, eller skogsvildrenen, förekommer endast
i Finland och de västra delarna av Ryssland.
Skogsrenens mankhöjd är 85–120
cm, kroppslängd 185–220 cm och
vikt 50–150 kg. Honorna, eller korna,
är klart mindre i storleken än hanarna eller tjurarna. Till skillnad från de
andra hjortdjuren bär även honan
horn. Hornen är stora och starkt förgrenade. Skogsrenen är liksom de
andra hjortdjuren ett klövdjur. Klöven
är 10–12 cm lång. Skogsrenen liknar
en tamren till sitt utseende. Tamrenen
är å sin sida en form av vildrenen
som förekommer i fjällen. Vildrenen
är på samma sätt som den finländska
skogsrenen en underart till renen.
Skogsrenens brunsttid infaller i
september-oktober. Honorna föder
i maj-juni och får vanligen endast en,
ibland 2 kalvar.
Skogsrenen äter olika sorter av lavar på marken och skägglav som
växer på träd. Den äter även andra
växter och svamp. Födan varierar
enligt årstid.
Skogsrenen förekommer i rika myrmarker under sommarmånaderna
och på tall bevuxna torra moar under
vintern. I Finland förekommer skogs-
renen i olika populationer i Kajana,
Suomenselkä och i Ähtäri.
Skogsrenen är sällsynt i Finland. Man
vill skydda den genom att plantera
in renar till områden där de har försvunnit och genom att plantera in
dem i helt nya områden. Man får jaga
endast ett fåtal djur varje år. Jaktsäsongen inleds i slutet av september
Fakta om
skogsrenen
och avslutas i slutet av januari. Man
måste köpa en licens för att jaga en
skogsren.
4. Björn
(Ursus arctos)
Foto: Hannu Huttu
Foto: Hannu Huttu
4. Björnen
(Ursus arctos)
Björnen är Europas största rovdjur och
ett av Finlands nationaldjur.
Björnen är ett stort rovdjur, som
har en mankhöjd på 80–125 cm,
en kroppslängd på 135–250 cm och
en vikt på 60–300 kg. Hanarna är
större än honorna. Björnen har de
största tassarna av alla de naturligt
förekommande djurarterna i Finland.
Baktassen är 18–25 cm och framtassen 12–15 cm lång.
Björnen är en allätare. Den äter gärna bär, säd, fisk, insekter, fåglar och
däggdjur. Björnen kan fånga även
stora djur och den äter även gärna
as, eller döda djur. Största delen av
födan utgörs av annat än kött.
Björnen blir könsmogen vid 3–5
-års ålder. Björnens brunsttid infaller under sommaren. Björnen har
en försenad inplantering av fostret,
vilket betyder att det befruktade
ägget fäster sej vid livmoderväggen
först under hösten, och inte under
sommaren genast efter parningen.
Vanligen föds 1-2 ungar (ibland 3-4)
i idet under januari -februari. Björnhonorna föder ungar vanligen med
2–4 -års mellanrum.
i myrmarker. Den sover vintersömn
under vintern i ett ide.
Björnen förekommer i hela landet
förutom på Åland. Stammen är tätast i de östra och nordöstra delarna
av landet. Björnen lever i skogen och
Björnen är fredad i Finland, men man
jagar björnar i till exempel Lappland
i renskötselområdet för att undvika
konflikter med på renskötseln. Även
Björnens
spår
på andra håll i landet kan små mängder björn jagas genom kvotjakt.
5. Räv
(Vulpes vulpes)
Foto: Hannu Huttu
Foto: Markku Pirttimaa
5. Räven
(Vulpes vulpes)
Räven är ett hunddjur som förekommer i hela
landet. Man känner lätt igen räven på dess
bruna päls, långa kropp och korta ben, yviga
svans och stora spetsiga öron.
Räven är 56–75 cm lång och kan
väga mellan 3 och 10 kg, medelvikten är 5–6 kg. Hanarna är lite större
än honorna. Rävens päls är till största delen rödbrun, med ljus hals och
mage, och mörka ben. Svansen är
väldigt yvig och har ofta en vit tofs.
Tassen är äggformad och 5,5 x 4
cm stor.
Räven är en allätare. Rävarna jagar
små däggdjur, fåglar, groddjur och
ryggradslösa djur. De äter även frön,
ägg, bär och as. Räven kan orsaka stora skador på markhäckande
fåglar genom att äta upp ägg och
kycklingar.
Räven får i medeltal 3–5 ungar, som
föds i maj-juni. Räven föder ungarna
i boet. Grävlingars gamla hålor och
gryt duger bra för räven som bo,
eller så gräver den själv ett bo åt sej.
Räven förekommer i hela landet.
Stammen är tätast i sydväst. Räven trivs i flera olika levnadsmiljöer
och man kan till och med se rävar i
stadsmiljöer eller i fjällen.
Rävspår
Ännu i början av 1900-talet var rävskinn mycket värdefulla, och därför
jagades räven flitigt. Idag jagas räven
främst för att hindra den från att göra
skada på fågelstammarna. Jaktsäsongen är från hösten till våren, men
växlar beroende på var i landet man
befinner sej.
6. Mårdhund
(Nyctereutes procyonoides)
Foto: Vastavalo
Foto: Vastavalo
6. Mårdhunden
(Nyctereutes procyonoides)
Mårdhunden är en främmande invasiv art som
härstammar från Asien. Den förekommer i hela
landet förutom i de nordligaste delarna.
Mårdhunden är ett mellanstort hunddjur, vars kroppslängd är 47–70 cm
och vikt 3–9 kg. Pälsen är svart –
grå-brunt spräcklig. Nosen är relativt
lång och mårdhunden har en svart
mask i ansiktet. Svansen är medellång och benen är relativt korta. Tassen är 4–5 cm lång. Spåret påminner
om rävens, men trampdynorna är
mera utspridda än rävens.
ungar i maj. Den föder i ett bo liksom
räven. Boet kan vara en grävlings
gamla bo eller gryt.
Mårdhunden är en allätare. Den
äter olika växter, ryggradslösa djur,
gnagare, groddjur, fiskar, ägg och
fågelungar. As finns även på menyn.
Mårdhunden föder vanligen 6–10
Mårdhunden är klassad som en
främmande invasiv art, vilket betyder att den är främmande för vår
natur och att den orsakar skada på
vår natur. Man får jaga mårdhund
Mårdhunden är utbredd över nästa
hela landet, med undantag för de
nordligaste områdena. Den har introducerats till Europa som pälsdjur i
pälsfarmar. Till Finland har den spridit
sej i början av 1930-talet.
hela året, men en hona som åtföljs
av ungar är fredad under 1.5.–31.7.
Fakta om
mårdhunden
7. Skogshare
(Lepus timidus)
Foto: Markku Pirttimaa
Foto: Markku Pirttimaa
7. Skogsharen
(Lepus timidus)
Skogsharen trivs i skogen och kan kännas igen
under vintern på sin vita dräkt.
Skogsharen är 50–60 cm lång och
väger 3–5 kg. Honan är vanligen
större än hanen. Skogsharen byter
päls till vintern så att den blir nästan helt vit. Endast öronspetsarna
är mörka året om. Svansen är ljus
även på sommaren. Bakbenen är
stora och starka. Skogsharen kan
breda ut sina baktassar så att de
blir ” snöskor”, som bär haren lättare
på skaren.
Skogsharen är en växtätare. Den
äter bl. a bark och små kvistar från
lövträd. På sommaren äter den även
gräs och skott.
Skogsharen får årligen 2–3 kullar
med 1–8 ungar. Den föder ungarna från februari till augusti. Bona
byggs i tät vegetation och på vintern
i snögropar. De använder sej gärna
av färdiga gropar och håligheter, och
kan gräva gångar i marken.
Skogsharen förekommer i hela landet. De är inte så krävande, utan trivs
i många olika miljöer. Skogsharen
föredrar skogen , men kan även förekomma i marker som gränsar till
öppna landskap. Harstammen kan
variera mycket från år till år. Det kan
Skogsharens
spår
bero på harpesten eller på någon
annan sjukdom som tar livet av en
stor del av hararna.
Skogsharen är det mest jagade villebrådet i Finland. Jaktsäsongen pågår
från början av september till slutet av
februari.
8. Mård
(Martes martes)
Foto: Hannu Huttu
Foto: Hannu Huttu
8. Mården
(Martes martes)
Mården är ett flinkt litet rovdjur som
förekommer i barrskogarna. Den är aktiv
i skymningen och på natten.
Mården är ett mellanstort mårddjur,
vars kroppslängd är 40–60 cm och
vikt 0,7–2 kg. Svansen är 20–30 cm
lång och yvig. Hanarna är större än
honorna. Pälsen är mörkbrun förutom den gula ”haklappen”. Mårdens
spår är halvcirkelformade med fem
tydliga trampdynor. Honornas framtassar är 4,5 x 4 cm och baktassar
4 x 4 cm, medan hanens motsvarande är lite större, 7 x 5 cm och
baktassarna 5 x 5 cm. Mården har
vassa naglar.
Mården är en mångsidig köttätare.
Den jagar smågnagare, fåglar, ekorrar och ryggradslösa djur. I dieten
ingår även fågelägg, as, bär och
svamp.
Mården parar sej på sommaren men
fostret börjar utvecklas först 6 månader senare. Ungarna föds först
på våren. Mården föder 2–5 ungar.
Den bygger bon i ihåliga träd och
bergsskrevor. De kan även använda
sej av ekorrens bo eller håligheter
som spillkråkan har gjort.
Mården förekommer i barrskogar
och trivs bäst i tallskogar. Den är
utbredd i hela landet förutom i den
yttre skärgården och i fjällområdena.
Det är svårt att upptäcka en mård
för den är aktiv under skymningen
och natten.
Tidigare var mården ett viktigt pälsdjur, men idag jagas den för att
hindra störningar under fåglarnas
häckningstid. Jaktsäsongen är från
början av november till slutet av
mars.
Mårdspår
