Denna rapport är en sammanställning grundad på
Utrikesdepartementets bedömningar. Rapporten
kan inte ge en fullständig bild av läget för
de mänskliga rättigheterna i landet.
Information bör sökas också från andra källor.
Utrikesdepartementet
Mänskliga rättigheter i Kuwait 2011
ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
Kuwait är en konstitutionell monarki med en emir som statschef. Landet har
efter emir Jabir al-Ahmad al-Jabir Al Sabahs trontillträde år 1977 upplevt en
obruten ekonomisk tillväxt och har utvecklats till en modern välfärdsstat med
en fri marknad.
År 2006, efter en lagändring 2005, fick kuwaitiska kvinnor för första gången
möjlighet att rösta och ställa upp som kandidater i parlamentsval. Vid
parlamentsvalet i maj 2009 valdes för första gången fyra kvinnor in i
parlamentet.
Kuwait har ratificerat sex centrala FN-konventioner om de mänskliga
rättigheterna, men med reservationer för sharia-rättens tillämpning. Den 18
maj 2011 valdes Kuwait in i FN:s råd för mänskliga rättigheter, något som
kritiserades av många då Kuwait inte ansågs vara kvalificerat.
Brister förekommer i respekten för de mänskliga rättigheterna. Dödsstraff
tillämpas och Amnesty International rapporterar att minst 14 personer, varav
tre kvinnor, har dömts till döden under 2011. Däremot finns inga rapporter om
verkställda avrättningar under 2011. Uppgifter om övervåld i samband med
polisförhör förekommer, men det finns inga uppgifter om ofrivilliga
försvinnanden. Homosexuella handlingar bestraffas hårt enligt den religiösa
sharia-rätten.
Omkring 60 procent av arbetskraften utgörs av utländska arbetstagare som inte
omfattas av gällande politiska och sociala rättigheter. Utländska arbetstagare
uppges fortfarande vara utsatta för diskriminering och ibland övergrepp, detta
gäller inte minst hushållsanställda. Rapporter om slavliknande förhållanden
förekommer men de vanligaste klagomålen gäller löner som inte betalas ut och
2
långa arbetsdagar. Försök har dock gjorts för att gå ifrån det så kallade
sponsorsystemet (kefala) som ses som orsaken till problemet.
Kuwait saknar en egentlig flyktingpolitik och det finns därför varken något
ordnat mottagningssystem eller någon fungerande asylprocedur.
Behandlingen av statslösa, så kallade bidoons, är fortfarande ett problem, men
deras ställning håller långsamt på att förbättras. Ett steg i rätt riktning är att ett
fåtal erhåller kuwaitiskt medborgarskap varje år. Av rapporter framkommer att
många av de förbättringar som aviserats under 2011 förverkligats endast till
viss del.
Internet, filmer, böcker och tidskrifter censureras, främst med hänvisning till
den religiöst grundade samhällsmoralen. Journalister idkar i viss mån likaså
självcensur. Förenings- och församlingsfriheten är författningsfäst, men i
praktiken omgärdad av inskränkningar, och större möten kräver
förhandsgodkännande. Politiska partier finns inte och endast en facklig
centralorganisation, Kuwait Trade Union Federation (KTUF), är tillåten.
Islam (sunni-inriktningen dominerar men det finns också många shiiter) är
statsreligion. Enligt författningen råder religionsfrihet, men endast de religioner
som utövas av kuwaitiska medborgare får ha egna helgedomar. Den lagenliga
rätt som finns att byta religion gäller i praktiken inte konvertering från islam.
Missionerande verksamhet är inte tillåten. Diskriminering av andra religioner
än islam förekommer, främst genom nekande av bygglov för religiösa
byggnader och tempel.
Trots nyvunna politiska rättigheter förekommer diskriminering av kvinnor.
Barn till kuwaitiska kvinnor som är gifta med icke-kuwaitier får exempelvis inte
kuwaitiskt medborgarskap vid födseln. För kuwaitiska män med utländska
hustrur finns inga motsvarande inskränkningar. Det finns högt uppsatta
kuwaitiska kvinnor både inom den statliga verksamheten och i näringslivet.
Kuwaitiska barns rättigheter är väl tillgodosedda vad gäller hälsa och
utbildning. Såvitt känt finns ingen barnprostitution. Barn under 18 år får inte
tjänstgöra som soldater.
Kunskapen om och respekten för mänskliga rättigheter är fortfarande
bristfällig, men utvecklingstrenden är positiv. Bland annat är mänskliga
rättigheter numera ett obligatoriskt ämne i skolorna. Trots brister ses Kuwait
som något av ett föredöme bland Gulf-staterna när det gäller en begynnande
demokratisering.
3
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer
Kuwait har ratificerat följande centrala konventioner med reservation för
artiklar som anses strida mot sharia eller inhemsk lagstiftning.
Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International
Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR) med förklarande tillägg för
artiklarna 2 (paragraf 1 och 3) samt artikel 23 och med reservationer
mot artikel 25 (b). Kuwait har inte undertecknat eller ratificerat
tilläggsprotokollen om enskild klaganderätt och avskaffande av
dödsstraffet.
Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,
International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (IECSCR)
med reservation mot artiklarna 2 (2), 3, 8 (1d) och 9. De fakultativa
protokollen har inte undertecknats eller ratificerats.
Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering,
Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (CERD)
med reservation mot artikel 22. Det fakultativa protokollet har inte
undertecknats eller ratificerats.
Konventionen om avskaffande av alla former av diskriminering mot
kvinnor, Convention on the Elimination of all forms of Discrimination Against
Women (CEDAW) med reservation mot artiklarna 9 (2), 16 (f) och 29
(1). Tilläggsprotokollet om enskild klagorätt är inte undertecknat eller
ratificerat.
Konventionen mot tortyr, Convention against Torture and Other Cruel,
Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT) med reservationer
för artikel 20 och artikel 30, punkt 1. Tilläggsprotokollet om
förebyggande av tortyr har varken undertecknats eller ratificerats.
Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child
(CRC) med en förklaring rörande artiklarna 7 och 21. Även
tilläggsprotokollen om handel med barn och barn i väpnade konflikter
har ratificerats.
Landet har undertecknat Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen
(ICC), men ännu inte ratificerat den. Kuwait har inte undertecknat eller
ratificerat flyktingkonventionen, konventionen om rättigheter för personer
med funktionsnedsättning (CPD) eller konventionen mot påtvingade
försvinnanden (ICCPED).
Kuwait rapporterar löpande till FN:s respektive konventionskommittéer, dock
med vissa längre uppehåll i rapporteringen till kommittén för CERD
(rasdiskrimineringskommittén) samt CRC (barnrättskommittén).
4
Den 18 maj 2011 valdes Kuwait in i FN:s råd för mänskliga rättigheter, något
som kritiserades av bland annat Human Rights Watch då landet inte ansågs
vara kvalificerat.
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Tortyr är förbjuden enligt författningen och Kuwait har ratificerat
konventionen mot tortyr (CAT). Anklagelser förekommer om
myndighetspersoners övergrepp mot misstänkta i samband med gripanden och
polisförhör.
Amnesty International rapporterar om ett fall i januari 2011 där en person,
Mohammad Ghazzai al-Mutairi, arresterades för innehav av alkohol och blev
utsatt för tortyr och sexuellt våld på polisstationen. Han fördes till sjukhus men
var död vi ankomsten.
Inga av statsmakten sanktionerade och politiskt motiverade avrättningar utan
rättsliga processer har rapporterats. Det finns heller inga uppgifter om politiskt
motiverade försvinnanden.
Kuwait har tre fängelser, två för män och ett för kvinnor, samt en
förvaringsanstalt för gästarbetare i väntan på utvisning. Rapporter om
övergrepp mot fångar samt oförmåga från myndigheterna att motverka våld
mellan interner förekommer. Frihetsberövade medborgare från medlemsländer
i Gulfstaternas samarbetsråd (GCC) och västerlänningar behandlas generellt
sett bättre än övriga i fängelserna. Inspektioner och ej i förväg anmälda
kontroller utförs enligt Kuwaits inrikesministerium. Man har även gett vissa
icke-statliga frivilligorganisationer möjlighet till inspektioner av fängelserna.
4. Dödsstraff
Dödstraff utdöms av kuwaitiska domstolar för grova brott såsom mord,
våldtäkt, narkotikasmuggling och kidnappning. Tillvägagångssättet för
dödstraff är hängning och verkställs mer eller mindre offentligt, där kroppen
visas upp i avskräckande syfte. Vid FN:s generalförsamling 2010 röstade
Kuwait emot resolutionen för ett globalt dödsstraffsmoratorium i syfte att helt
avskaffa dödsstraffet. Dödstraffet tillämpas inte på personer under 18 år och
emiren har rätten att benåda dödsdömda. Inga avrättningar har rapporterats
under 2011 men Amnesty International uppger att minst 14 personer har
dömts till döden under året.
5
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
Lagen förbjuder godtyckliga frihetsberövanden och staten respekterar i regel
dessa förbud. Det har däremot förekommit rapporter om att poliser
godtyckligt frihetsberövat statslösa och gästarbetare. Inga rapporter finns om
politiska fångar i landet.
I oktober 2009 fick gifta kvinnor för första gången rätt att erhålla
resehandlingar utan sin makes tillstånd. Landets medborgare kan fritt resa
inom landet samt byta arbetsgivare efter egna önskemål. De statslösa personer
(bidoons) som befinner sig i landet har ofta svårigheter att erhålla giltiga
resehandlingar, vilket försvårar deras rörelsefrihet. Gästarbetare inom
låglönesektorn måste oftast lämna ifrån sig sina resehandlingar till sina
sponsorer vid ankomsten till Kuwait och har därmed begränsad rörlighet under
sin kontraktstid.
6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen
Strafflagen gör gällande att misstänkta brottslingar får hållas frihetsberövade i
fyra dagar innan beslut om häktning måste fattas. Vid åtal kan den åtalade
hållas häktad i ytterligare 21 dagar i väntan på rättslig process.
Överklagningsinstanser finns och uppges fungera väl. Den högsta
rättsinstansen är den så kallade Superior Constitutional Court (högsta
konstitutionella domstolen) och behandlar främst tvister som rör författningen
och stiftandet av nya förordningar. Det finns även militära domstolar.
Domare utses av emiren på livstid om de är kuwaitiska medborgare. Ickekuwaitier som utses har tidsbestämda förnyelsebara kontrakt som löper på två
till tre år och de står därmed i en form av beroendeställning till staten. Lagen
föreskriver dock att alla domare ska vara helt oberoende från myndigheterna.
Emiren har rätt att benåda dömda personer.
Familjerättsliga mål behandlas av religiösa sharia-domstolar.
Kritik finns om att kuwaitiska medborgare ofta får mildare straff än ickekuwaitiska medborgare. I april 2010 fick en kuwaitisk kvinna sitt straff
reducerat till sju års fängelse efter att först ha blivit dömd till 15 år för mord på
sin utländske hushållsanställde.
7. Straffrihet
6
Det finns inga rapporter om straffrihet för statliga representanter.
8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m.
Kuwait ligger på 60:e plats (av 178) i Reportrar utan gränsers (Reporters Sans
Frontieres) mätning av pressfriheten 2011(samma plats som 2009).
Tillbakagången 2010 var bland annat resultatet av rättegången mot bloggaren
och journalisten Mohamed Abd Al-Qader Al-Jaseem som i november 2010
dömdes till ett års fängelse för förtal efter att i sin blogg ha uttalat sig kritiskt
mot premiärministern.
Under 2011 tyder flera rapporter på att yttrandefriheten på internet har satts
under press av den kuwaitiska staten. Framför allt har det handlat om att
enskilda bloggare och användare av Twitter har anklagats för att ha kritiserat
regeringen eller emiren, men även regeringschefer i närliggande länder. Mest
uppmärksammat var fallet med bloggaren Abdul Nasser som arresterades den
7 juni 2011 och anklagades för att ha förolämpat Saudiarabiens och Bahrains
styrande familjer. Han dömdes till slut till tre månaders fängelse för nedlåtande
uttalanden om sunnimuslimer på sitt Twitterkonto men friades från övriga
anklagelser. Nasser uppgav själv att hans konto hade blivit hackat och att han
hade blivit misshandlad i häktet.
Det krävs av internetleverantörer att de blockerar sidor som inte rättar sig efter
den kuwaitiska tryckfrihetsförordningen.
Tidningar måste erhålla utgivningslicens från informationsministeriet. Böcker
och filmer censureras av en censurkommitté, underställd informationsministeriet, med inriktning på material som anses vara omoraliskt eller antiislamiskt. Självcensur anses vara utbrett och tillämpas av journalister i ämnen
som berör emiren och kungafamiljen, religion (främst kritik mot islam och
anmärkningar och kritik kring sekterism som kan väcka anstöt), sexuella
anspelningar samt kritik av andra arabländers ledare. Även historia är ett ämne
där självcensur tillämpas, speciellt om det rör gamla konflikter mellan olika
stammar och deras tidigare ställning i förhållande till kungafamiljen. Trots detta
anses Kuwait enligt Reportrar utan gränser vara den Gulf-stat med störst
respekt för pressfrihet och kuwaitiska medier benämns vara de friaste i
regionen.
Trots att författningen föreskriver full religionsfrihet förekommer
begränsningar för vissa minoriteter.
Mötes- och församlingsfriheten är författningsfäst i enlighet med konventionen
om medborgerliga och politiska rättigheter. Trots att de respekteras i stort
7
förekommer rapporter om att säkerhetspolis avbryter politiska möten, så
kallade diwaniyas, och demonstrationer. I slutet av 2010 stormade säkerhetspolis
en diwaniya som hölls i ett hem, vilket ledde till att fyra parlamentsledamöter, en
professor och en journalist skadades och fick föras till sjukhus. I samband med
detta stängde kuwaitiska myndigheter tv-kanalen al-Jazeeras kontor efter att de
dokumenterat händelsen.
Traditionellt ägs de stora nyhetstidningarna och tv-kanalerna av enskilda
personer som i olika grad för fram en egen agenda genom respektive medier.
9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
Kuwait är en konstitutionell monarki där emiren är statschef. Författningen
antogs 1962 efter frigörelsen från det brittiska protektoratet. Emiren, Sabah alAhmad al-Jabir Al Sabah, valdes i januari 2006 sedan parlamentet röstat om att
avsätta den nytillträdde, svårt sjuke, emiren från makten. Emiren utses alltid ur
familjen Al Sabah.
Emiren utser premiärministern som sedan utser övriga ministrar till regeringen.
Ministrar får automatiskt en plats i parlamentet, men saknar rösträtt om
parlamentet väljer att rösta om avsättande av ministrar. Kuwait är det enda
landet i regionen där parlamentsledamöter har rätt att utfråga ministrar, en rätt
som ofta nyttjas. Parlamentets sammanträden sänds ocensurerat på kuwaitisk
tv.
Politiska partier är officiellt inte tillåtna i Kuwait men likasinnade
parlamentsledamöter samlas ofta kring gemensamma frågor.
Parlamentet består av en kammare med 50 ledamöter och väljs vid allmänna
val vart fjärde år. Alla medborgare över 21 år har rösträtt med undantag för
nyblivna medborgare som måste inneha medborgarskap i minst 30 år för att få
rösta.
Kvinnor tilläts rösta och ställa upp som kandidater för första gången 2005 efter
en ändring i författningen, men fick inga platser i parlamentet i 2006 års val.
Vid parlamentsvalet i maj 2009 valdes för första gången fyra kvinnor in i
parlamentet. Av 385 000 röstberättigade i valet år 2009 var 54,3 procent
kvinnor.
Kuwait har fler demokratiska inslag än övriga Gulf-stater. Oppositionen i
landet är aktiv och har vid ett flertal tillfällen under de senaste åren lyckats
avsätta premiärministern. Senaste gången var i slutet av november 2011 då
sittande premiärminister Shejk Nasser al-Mohammad al-Sabah avgick efter
8
häftiga protester och anklagelser om korruption. En månad senare upplöste
emiren parlamentet. Nyval genomfördes i februari 2012, då islamister vann
framgångar och ingen kvinna valdes in.
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
10. Rätten till arbete och relaterade frågor
Av landets knappt 2,6 miljoner invånare är strax under 1,3 miljoner ickekuwaitiska medborgare. Enligt statistik från 2009 förvärvsarbetar drygt 1,2
miljoner utlänningar i Kuwait, vilket motsvarar 60 procent av landets
sammanlagda arbetsstyrka. Av dessa arbetar fler än 660 000 som
hushållsanställda.
Kuwaitier dominerar i den offentliga sektorn, en sektor som sägs vara kraftigt
överbemannad. Trots satsningar från staten för att få in kuwaitier i den privata
sektorn är den fortfarande helt dominerad av utlänningar.
Kuwait Trade Union Federation (KTUF) är den enda tillåtna fackliga
paraplyorganisationen i Kuwait och enligt lag måste samtliga fackföreningar
vara anslutna till den. I december 2009 tillkännagavs en ny
arbetsmarknadslagstiftning som förbättrar arbetsvillkoren för anställda i den
privata sektorn. Gästarbetande hushållsanställda omfattas dock varken av
rätten att organisera sig i fackliga organisationen eller av den nya
arbetsmarknadslagstiftningen.
Det enskilt största problemet inom landets yrkeskårer rör de omkring 660 000
gästarbetande hushållsanställda. Den bakomliggande faktorn till problemet är
det så kallade sponsorsystemet (kefala), som anammas av flera av länderna i
regionen. Gästarbetaren måste ha en sponsor för att få arbetstillstånd.
Arbetsgivaren står ofta för kostnaden för arbetsvisumet, vilket innebär att den
anställde inte kan få ett utresevisum utan arbetsgivarens medgivande. Detta
försätter ofta den anställde i ett beroendeförhållande där resehandlingar och
lön förvaras hos arbetsgivaren tills dess att kontraktet löpt ut. De vanligaste
klagomålen gäller innestående löner och långa arbetsdagar. Systemet har
kritiserats av internationella människorättsorganisationer och kuwaitiska staten
har under de senaste åren uppmärksammat problemet.
En ny lag som trädde i kraft den 20 februari 2011 innebär att det är förbjudet
att anställa minderåriga under 15 år. Lagen kräver också att en myndighet
etableras för att överse rekryteringen och anställningen av immigrerad
arbetskraft.
9
Strejker förekommer, främst bland anställda i den privata låglönesektorn. I juni
2008 strejkade omkring 8 000 städare, enligt uppgift främst bangladeshier, med
krav på högre löner och förbättrade arbetsvillkor. Samma yrkeskår strejkade i
oktober 2010. Strejker inom den offentliga sektorn är däremot förbjudna.
Av den internationella arbetsorganisationens (ILO) åtta centrala konventioner,
har Kuwait ratificerat följande:
- Förbud mot tvångsarbete, nr 29 och 105
- Förbud mot barnarbete, nr 138 och 182
- Icke-diskriminering i arbetslivet, nr 111 (dock inte nr 100)
- Föreningsfrihet och förhandlingsrätt, nr 87 och 98.
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Hälsosektorns andel av statens budget uppgick 2010/2011 till sju procent och
Kuwait erbjuder fri sjukvård till alla medborgare. Kritik har dock framförts
från FN:s kommitté för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter att
Kuwait, trots sin ratificering av konventionen (CESCR), inte erbjuder samma
sociala skyddsnät för gästarbetare och statslösa som för egna medborgare.
Gästarbetare och statslösa har dock rätt till subventionerad sjukvård.
12. Rätten till utbildning
Läs- och skrivkunnigheten i landet uppgår till 93,3 procent och är en av de
högsta i arabvärlden. Andelen av statens budget avsatt till utbildningsväsendet
år 2010/2011 uppgick till tolv procent och kostnadsfri tillgång till utbildning
finns för alla medborgare upp till och med universitetsnivå. Statslösa och
gästarbetare omfattas däremot inte av fri utbildning.
13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
Den ekonomiska tillväxten i Kuwait har varit god de senaste åren. Kuwait har
en av världens högsta BNP per capita, cirka 40 740 US-dollar. Enligt FN:s
utvecklingsprograms (UNDP) välfärdsindex (HDI) placerar sig Kuwait på plats
63 av 187 år 2011. Det är en försämring jämfört med 2010 då Kuwait låg på
47:e plats.
Medellivslängden beräknas till 77,09 år med en något högre siffra för kvinnor
än för män.
10
OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
14. Kvinnors rättigheter
Kuwait har undertecknat och ratificerat konventionen om avskaffande av
diskriminering av kvinnor, CEDAW. Undantag har gjorts för artikel 9(2) som
ger kvinnan rätt att föra vidare sitt medborgarskap till sina barn, artikel 16(f)
som stipulerar rätten till vårdnad om barn och förmyndarskap samt 29(1) som
rör den internationella domstolen i Haag. Undantagen är sådana som anses
strida mot nationell lagstiftning eller sharia-lagstiftning. Tilläggsprotokollen är
inte ratificerade.
Samtidigt som kvinnors position i samhället har stärkts de senaste åren med
bland annat möjligheten till rösträtt 2005 samt att kvinnor valdes in i
parlamentet i valet 2009 är diskrimineringen i samhället utbredd, särskilt inom
familjelagstiftningen. Kvinnliga kuwaitiska medborgare som är gifta med
utländska medborgare får inte föra vidare sitt kuwaitiska medborgarskap till
sina barn, något som inte gäller kuwaitiska män gifta med utländska kvinnor.
Såväl män som kvinnor kan skilja sig, men skillnaden är stor vad gäller
förutsättningarna. Medan män enligt sharia-rätten kan utträda ur äktenskapet
utan att ange någon särskild grund, måste kvinnor ansöka om skilsmässa inför
domstol och kunna ange något av följande skäl för sin begäran: att mannen
inte betalar underhåll, har varit frånvarande i över ett år utan godtagbar
anledning, har suttit i fängelse i över tre år eller, enligt vittnen, har uppträtt
med ord eller handling på ett sätt som omöjliggör fortsatt samlevnad.
Kvinnliga vittnen ges hälften så stor vikt som manliga i familjerättsliga mål.
Arvslagstiftning baserad på sharia innebär i normalfallet att män ärver dubbelt
så mycket som kvinnor.
Våld mot kvinnor i hemmet förekommer och uppmärksammas alltmer.
Osäkerhet kring omfattningen råder emellertid eftersom många kvinnor drar
sig för att informera myndigheterna. I en majoritet av anmälda fall är kvinnan
av utländsk härkomst. Inomäktenskaplig våldtäkt är inte olaglig.
Abort är olaglig i Kuwait och bestraffas med upp till tio års fängelse. Med
anledning av den hårda straffsatsen uppges det att läkare är motvilliga att utföra
abort, även i fall då kvinnans liv är i fara. Preventivmedel säljs över disk på
apotek.
11
I oktober 2009 gavs kvinnor rätten av den konstitutionella domstolen att
ansöka om pass utan sin makes medgivande. Ogifta kvinnor har tidigare
åtnjutit denna rättighet. Samma månad beslutades att kvinnliga
parlamentsledamöter inte behöver bära hijab – slöja som täcker håret – på
arbetsplatsen.
Enligt tillgänglig statistik är 45 procent av de kuwaitiska förvärvsarbetarna
kvinnor, vilket är den högsta siffran i regionen. Dock är kvinnan fortfarande
starkt underrepresenterad i den offentliga sektorn, speciellt på högre poster. I
juli 2010 tilläts för första gången patrullerande kvinnliga poliser i Kuwait.
15. Barnets rättigheter
Kuwaitiska barns rättigheter är väl tillgodosedda vad gäller hälsa och
utbildning. Icke-kuwaitiska barn, dit räknas barn till kuwaitiska kvinnor med
utländsk/statslös make, kan däremot inte räkna med fri utbildning i statliga
skolor. Skolplikt råder till 15 års ålder. Enligt uppgift förekommer inte
barnarbete eller handel med barn. Såvitt känt förekommer inte
barnprostitution. Barn under 18 år får inte tjänstgöra som soldater.
16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och
religiösa minoriteter samt urfolk
Situationen för statslösa personer (bidoons) utgör ett av de största problemen på
området mänskliga rättigheter i Kuwait. Enligt officiella siffror finns det
omkring 106 000 statslösa personer i landet, många av dem med lång och nära
anknytning till Kuwait. De statslösa diskrimineras genom avsaknaden av många
rättigheter och förmåner som ges till medborgare, främst med inskränkningar
beträffande rörelsefrihet, arbete, utbildning och hälsovård.
I oktober 2010 lanserades ett förslag på en femårsplan för att ge cirka 34 000
statslösa, registrerade i 1965 års folkräkning, medborgarskap. I november 2010
inrättades ett statsorgan som fick i uppdrag av regeringen att lösa problemen
med medborgarskap, men inga enskilda fall har, enligt en rapport från
organisationen Refugees International från oktober 2011, funnit en lösning.
Staten har gjort liknande ansatser tidigare för att komma till rätta med de
statslösas situation, förbättringen har dock hittills varit marginell. Kuwait har
inte ratificerat FN:s konventioner om statslöshet.
I april 2011 aviserades det att registrerade bidooner skulle få tillgång till elva nya
områden av medborgerlig service, bland annat tillgång till gratis utbildning och
sjukvård, utfärdandet av legal dokumentation och möjlighet att arbeta inom
12
offentlig sektor. I samtal och utifrån rapporter framträder dock bilden av att
dessa rättigheter endast till del genomförts och fortfarande omgärdas av
exkluderande restriktioner.
De statslösa ökar i omfattning varje år då även barn till statslösa utesluts från
att erhålla medborgarskap. En annan faktor bakom ökningen är att invandrare
som länge bott och arbetat i Kuwait förlorat effektiv nationalitet i hemlandet
vilket leder till att deras barn inte kan erhålla medborgarskap i föräldrarnas
hemländer.
Trots att författningen föreskriver full religionsfrihet förekommer
begränsningar mot vissa minoriteter. Rapporter under 2009 och 2010 har gjort
gällande att bland annat Melkitkyrkan och shiamuslimer diskriminerats i form
av svårighet att få bygglov för kyrkor och moskéer.
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
Manlig homosexualitet är förbjuden enligt lag och homosexuella handlingar
bestraffas med upp till tio års fängelse om någon av parterna är under 21 år.
Parlamentet drev i december 2007 igenom ett lagförslag om förbud att bära
kläder avsedda för det andra könet. Brottet bestraffas med uppemot ett års
fängelse samt höga bötesbelopp. Lagen har sedan den stiftades upprätthållits
och flera gripanden uppges ha gjorts. Vissa källor uppger att det under 2009
förekom flera fall där transpersoner häktades och utsattes för övergrepp och
misshandel men sedan släpptes utan rättsliga åtgärder.
Hbt-frågors känsliga natur i landet gör att möjligheten att få tillförlitliga
uppgifter om homo-, bi- och transpersoners situation är mycket begränsad.
18. Flyktingars rättigheter
Kuwait saknar officiell policy när det gäller flyktingar och saknar en egentlig
flyktingpolitik. De flyktingar som tar sig till Kuwait bistås ofta genom FN:s
flyktingkommissariat, UNHCR, och förflyttas som kvotflyktingar till andra
länder där de kan få uppehållstillstånd. Kuwait uppger också att många av
landets statslösa egentligen kommit till landet som flyktingar men medvetet
förstört sina resehandlingar i hopp om att erhålla kuwaitiskt medborgarskap. I
författningen förbjuds utlämning av politiska flyktingar till annat land. Kuwait
har inte undertecknat eller ratificerat FN:s flyktingkonvention.
13
19. Rättigheter för personer med funktionsnedsättning
Lagen förbjuder diskriminering av personer med funktionsnedsättning och
föreskriver att alla ska ha tillgång till offentliga byggnader. Statens
bidragssystem till kuwaitiska medborgare med funktionsnedsättning erbjuder
transportmöjligheter, boende och arbetsträning.
Myndigheterna verkar för att förbättra situationen för personer med
funktionsnedsättning och de senaste åren har det gjorts ekonomiska satsningar
med syfte att integrera dem i samhället. Allmänhetens attityd gör att många
med funktionsnedsättning utsätts för social diskriminering och hålls inte sällan
undangömda i hemmet.
Det finns specialskolor och statligt stödda föreningar för barn med
funktionsnedsättning. Staten arbetar också för att integrera personer med
funktionsnedsättning in i arbetslivet genom att uppmuntra privata arbetsgivare
att i ökad utsträckning anställa dem. Kuwait har dock inte ratificerat
konventionen för personer med funktionsnedsättning.
ÖVRIGT
20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
Frivilligorganisationer måste få tillstånd från social- och arbetsmarknadsministeriet för att få verka i landet. Människorättsorganisationen Kuwait
Society of Human Rights har verkat i landet sedan 1983, först i statlig regi, men
sedan 2004 som fristående organisation. Organisationen fokuserar på att
förbättra situationen för de utländska gästarbetarna i landet, men arbetar även
med andra frågor som rör respekten för de mänskliga rättigheterna.
Social- och arbetsmarknadsministeriet förbehåller sig rätten att neka
organisationer tillstånd att verka inom landet om det anser att organisationen
inte bidrar med någon allmännytta eller om liknande organisationer redan är
etablerade i landet. Ministeriet kan när som helst välja att stänga ner
organisationen eller ändra dess styrelse.
21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga
rättigheter
Varken Sverige eller EU har något utvecklingssamarbete med Kuwait. Flera
internationella organisationer med verksamhet på människorättsområdet verkar
i landet, däribland Internationella röda korset, Internationella
14
arbetsorganisationen (ILO), FN:s utvecklingsprogram (UNDP) och FN:s
flyktingkommissariat (UNHCR).
I december 2010 delade EU-delegationen i Saudiarabien, som även är
ackrediterad i Kuwait, ut en människorättsutmärkelse, det så kallade Chaillotpriset, till Kuwait Lawyers Association som verkar för att kvinnor ska få arbeta
som jurister och domare i Kuwait. Priset delas årligen ut till en organisation
som arbetar för mänskliga rättigheter i någon av Gulf-staterna.
