Debatt
Publicerad 2012-01-24 Debatt
Patienter hänvisas felaktigt till terapi
Patienter med överdriver svettning diskrimineras i Stockholms läns landsting, skriver fyra
debattörer.
Stockholms läns landstings riktlinjer för hyperhidros, överdriven svettning utan
bakomliggande orsak, bör baseras på vetenskap och beprövad erfarenhet.
Primär fokal och generell hyperhidros är en somatisk genetiskt betingad sjukdom som med
varierande svårighetsgrad drabbar 3 procent av befolkningen. Sjukdomen innebär för många
ett allvarligt psykosocialt lidande som motsvarar de värst drabbade med psoriasis eller ärrbildande acne. Sjukdomen finns i alla åldrar. Det finns bra behandling med få lokala
biverkningar sedan 90-talet.
Professor Lennart Emtestam har fått uppdraget av Stockholms läns landsting att ta fram
riktlinjer för hyperhidrosvården i landstinget och dessa innefattar följande:
Endast patienter över 18 år medges behandling.
Endast patienter med rinnande handsvett medges behandling.
Övriga patienter rekommenderas KBT.
Patienter med hyperhidros ska inte kontakta vårdgarantin.
Livskvalitet ska inte bedömas med validerade instrument som Dermatology life
quality index, DLQI.
Som riktlinjerna är formulerade innebär de en diskriminering i flera steg av en stor grupp
utsatta patienter:
Åldersdiskriminering.
Diskriminering av alla patienter som lider av hyperhidros från andra kroppsdelar
såsom huvud, armhålor, fötter, ljumskar eller bålen.
Varför erbjuda psykoterapi när hyperhidros är en somatisk sjukdom som effektivt går
att behandla?
Alla patienter har laglig rätt att kontakta vårdgarantin, och vårdgivare har skyldighet
att informera om den. Återigen en grov diskriminering av patienter med hyperhidros.
Varför används DLQI internationellt och nationellt vid bedömning av psoriasis men
kan inte enligt SLL:s riktlinjer användas vid hyperhidros? Patienter med svår
hyperhidros har samma allvarliga påverkan på livskvaliteten som patienter med svår
psoriasis.
Riktlinjerna ger uttryck för fördomar som stigmatiserar patienterna och bidrar till deras
lidande. Att förvägra patienterna en bevisad effektiv medicinsk behandling och i stället
erbjuda psykoterapi baseras inte på vetenskap och beprövad erfarenhet. Man vet att denna
genetiska sjukdom inte har psykiska orsaker – däremot orsakar symtomen i sig och
omgivningens bemötande ett stort psykiskt lidande. Patienter med svår psoriasis, eller svår
acne, får behandling överallt på kroppen där de har sjukdomen och de får hjälp med
mediciner, med all rätt! Trots att hyperhidros kan förekomma på flera olika områden på
kroppen får endast patienter med mycket svår rinnande handsvett effektiv medicinsk
behandling mot denna somatiska sjukdom. Alla andra drabbade får KBT.
Att politiker tror att patienter som lider av sjukliga svettningar bara har psykiska besvär är en
sak, men att medicinskt kunniga rådgivare och befattningshavare delar samma fördom och
helt blundar för vetenskap och beprövad erfarenhet är inte acceptabelt.
Landstingets uppgift är att väga kostnader mot nytta när man prioriterar. DLQI är ett livskvalitetsmått som gör det möjligt att jämföra livskvalitet vid olika hudsjukdomar. DLQImätningar visar att patientlidandet och patientnyttan vid svår hyperhidros är jämförbara med
svår psoriasis, där behandlingarna kostar tio gånger så mycket per person och år som
hyperhidrosbehandlingen. Trots detta ska de flesta hyperhidrospatienter förvägras behandling
medan man behandlar psoriasispatienterna. Hur resonerar de ansvariga i Stockholms läns
landsting?
Författare
Carl Swartling,
medicinskt ansvarig, Svettmottagningen, Sophiahemmet, Stockholm.
Hans Naver,
verksamhetschef, medicinkliniken, Nyköpings lasarett.
Kerstin Brismar,
professor, överläkare, kliniken för endokrinologi, metabolism och diabetes, Karolinska
universitetssjukhuset, Solna.
Alma Rystedt,
doktorand, institutionen för neurovetenskap, neurologi, Uppsala universitet.
Carl Swartling, Hans Naver, Kerstin Brismar, Alma Rystedt
