Prova ut med hänsyn till arbetsminnet - LiU

nyheter
Pappa anmäler kommun för
utebliven teckenundervisning
En döv man anmäler Säffle kommun till
Diskrimineringsombudsmannen, do, för
att hans dotter inte får lära sig teckenspråk i skolan. Dottern är hörande och
om hon inte får lära sig teckenspråk så
kommer de inte att kunna kommunicera,
menar han. Mannen anser att kommunen bryter mot fn:s barnkonvention och
handikappkonvention när de nekar dottern teckenspråksundervisning, rapporterar Sveriges Radio Värmland.
– Den principiella lösningen måste
självklart vara att barnen ska ha rätt att
lära sig det språk som föräldern använder, säger hrf:s förbundsordförande
Jan-Peter Strömgren.
Audiologisk Dag i Stockholm
om dövblindhet
11 november arrangerar Svenska Audiologiska Sällskapet årets Audiologisk Dag
på Radisson Royal Viking i Stockholm.
Årets tema är ”Kombinerad syn/hörselnedsättning och dövblindhet i ett livsperspektiv”. Några av föreläsningarna:
”Synskador hos barn och ungdomar”
och ”Att vara lindansare – livet som dövblind”. Anmälan senast 8 oktober på
www.hi.se/audiologiskdag11nov. Där
finns även hela programmet för dagen.
Ingen slinga på
Studenthälsans träning
En studerande i Uppsala som ville gå på
poweryoga i Studenthälsans nybyggda
lokaler, Campus 1477, kunde inte höra
vad instruktören sa och bad därför om
hörselslinga. Chefen på Studenthälsan
tyckte att studenten i stället kunde prata
med instruktören efteråt för att få veta
hur övningarna skulle göras.
– Men det är omöjligt. Jag måste veta
medan det pågår vad jag ska göra, säger
den besvikna studenten till Uppsalanytt.
Lennart Ilke, byggnadschef på Uppsala
universitet, har ingen förklaring på varför
de nya lokalerna inte är tillgängliga.
– Jag tycker det är en försummelse,
konstaterar han.
Studenthälsan kommer nu att ta upp
frågan om hörslinga så förhoppningsvis
kan även hörselskadade studenter gå på
yoga framöver.
24
Thomas Lunner var en av dem som var med och tog fram världens
första digitala hörapparat. I dag forskar han om hur digitala hör­
apparater kan anpassas bättre. text och foto: stefan andersson
”Prova ut med hänsyn
till arbetsminnet”
är adjungerad professor
i kognitiv hörselvetenskap vid Linné­
centrum head på Linköpings universitet
och projektledare på Oticons forsknings­
centrum Eriksholm.
Forskningen inom head fokuserar på
psykologiska faktorer och vad som händer
i hjärnan mer än det som händer i örat.
– Jag är med i flera olika projekt som
handlar om kognitionens betydelse för
hörseln. Det finns ett tydligt samband
mellan arbetsminneskapacitet och att
höra bra i svåra ljudmiljöer, säger
Thomas Lunner.
Tanken är att så fort hörselskadan gör
sig påmind så måste den som hör dåligt
belasta hjärnans arbetsminne lite extra
för att kompensera för det hörseln missar.
– Även om personen uppfattar allt som
sägs så kanske man har tvingats spendera
extra kraft för att kunna hänga med och
då kan det få andra konsekvenser, så som
att man minns sämre vad som har blivit
sagt. Det kan även ha betydelse för hur
man bör prova ut hörapparaten.
Thomas Lunner
Inte tillräcklig hänsyn
Thomas Lunner menar att de hörappara­
ter som finns i dag inte tar tillräcklig
hänsyn till de kognitiva konsekvenserna,
till exempel om hörapparaten fungerar
på ett sätt som gör att användaren tving­
as anstränga sig i onödan.
– Det dominerande sättet att signal­
behandla är att man förstärker svaga ljud
för att de ska bli hörbara, men om det
plötsligt kommer ett starkt ljud måste
hörapparaten sänka det ljudet.
– Med automatisk volymkontroll och
snabb nivåreglering (kompression) sker
det här hela
tiden. Det gör att
ljudomfånget
komprimeras,
trycks ihop, och
det gäller även
talljuden. Och
om talet för­
vrängs lite
genom
att för­
Thomas Lunner.
stärkningen blir olika på olika frekvenser
så påverkar det ljudupplevelsen.
Thomas Lunner tror att om hör­­­
apparaten ändrar för mycket på för
många saker samtidigt så påverkar det
hur mycket man måste koncentrera sig.
– Det gäller att få systemet som reglerar
hörapparatens volymkontroll att bli så
lite kognitivt krävande som möjligt. Det
har vi försökt åtgärda genom att göra för­
stärkningen av talljuden linjär, talet ska
släppas igenom lika mycket förstärkt över
hela frekvensomfånget, men nivå­
regleringen ska reagera så snabbt att den
hinner anpassa sig till både starka och
svaga ljud utan att personen upplever det
som ansträngande.
Aggressiv signalbehandling
Thomas forskar även om framtida, mer
aggressiva brusreducerande signalbe­
handlingar. De senaste resultaten visar
att de verkar kunna öka förmågan att
minnas vad som sagts då arbets­minnet
belastats mindre.
Han samarbetar också med bland andra
professor Brian Moore i Cambridge (se
Auris 5/09) för att ta reda på hur förmå­
gan att urskilja olika ljudkällor påverkas
av en hörselskada. Det handlar om att
undersöka små skillnader i cochleans
funktion, så små att de inte märks vid ett
vanligt hörseltest.
– Man undersöker funktionen med ett
psykoakustiskt test då personen ska
särskilja tre olika toner som varierar lite i
frekvens. Normalhörande märker skill­
nad, men för hörselskadade är det ofta
väldigt svårt. Testet behöver dock utveck­
las lite innan det är kliniskt användbart.
– Det här kan ha betydelse för att förstå
hur man ska göra signalbehandlingen i
hörapparater bättre och för att ta reda på
vilken nytta en hörselskadad person kan
ha av riktningsmikrofoner. l
Fotnot: Den första digitala hörappara­
ten Digifocus tog Thomas Lunner, civilin­
genjör Johan Hellgren och professor Stig
Arlinger fram i samarbete med Oticon.
auris nr 5• 10
Delfiner kommunicerar med visslingar och klick. Under vattnet kan de höra varandra på mycket långa avstånd.
Delfiner hör med käken
En normalhörande person kan i 20-årsåldern uppfatta ljud med frekvenser på högst
20 000 hertz. Jämfört med delfiner ligger människor i lä. Trots att de saknar
ytteröron kan de höra frekvenser upp till cirka 150 000 hertz.
– Delfiner hör genom käken. Käken är deras akustiska fönster genom att den, via
en unik fettstruktur i den ihåliga bakre delen, är förbunden med innerörat, förklarar
Mats Amundin, zoolog och forskningschef på Kolmårdens Djurpark.
Mats Amundin.
text och foto: stefan andersson
Mats Amundin är även adjungerad
professor i biologi vid Linköpings univer­
sitet.
– Delfinens huvud har en komplicerad
anatomi. Det tog till exempel nästan 50
års forskning innan man kunde förstå hur
de kan alstra ljud utan stämband.
Kommunikationen sker huvudsakligen
genom två typer av ljud, klickar och viss­
lingar. Ljuden skapas genom att luft under
högt tryck pressas förbi läppliknande
strukturer i området mellan kraniet och
blåshålet förklarar Mats Amundin.
– Visseljuden ligger inom vårt hörområde,
medan det mesta av klickljuden innehåller
ljudenergi inom ultraljudsområdet med
frekvenser upp till 150 000 hertz.
– En speciell vissling, som kallas signa­
turvissling, utvecklas och formas under
det första levnadsåret och varje delfin har
sitt eget unika frekvensmodulering, som
fungerar som ett namn, säger han.
Ett extra sinne
Klickljuden används även som ett ekolod
eller ett ”extra sinne”.
– De orienterar sig och hittar sin mat
genom att sända ut klickljuden och sedan
lyssna på de ekon som reflekteras från
auris nr 5• 10
omgivningen. Del­f inerna är helt bero­
ende av den här förmågan eftersom det
sällan är god sikt i haven där de lever.
Ljud färdas snabbt i vatten, cirka 1 500
meter i sekunden vilket är drygt fyra
gånger snabbare än i luft. Att ljudet rör sig
så snabbt gör det också nästan omöjligt för
människor att lokalisera ljud under vatten.
Nästan döva ovan vattnet
Delfiner har väldigt bra hörsel under
vatten och de kan höra de svaga ekona
från föremål på över 100 meters avstånd.
Det har uppmätts att en delfin kan höra
ljud från en annan delfin på ett par mils
avstånd. Däremot hör de inte bra när de
hoppar upp över vattenytan eftersom
deras hörsel är helt anpassad för vattnet.
– De är nästan döva ovanför vattenytan,
säger Mats Amundin.
Han berättar att det på Kolmården
finns en delfin som är helt döv.
– Han skulle aldrig överleva ute i
naturen, nu klarar han sig genom att titta
på de andra och se hur de gör. Och så får
han ju maten direkt av sina tränare.
Delfinerna har också väldigt bra syn
och ser bra även ovanför vattenytan. De
kan se flera kilometer när de hoppar.
– Däremot kan de inte se rött ljus och är i
princip färgblinda, säger Mats Amundin.
I ett projekt har han tillsammans med
sin doktorand Josefin Starkhammar vid
Lunds Tekniska Högskola, skapat ett
akustiskt gränssnitt mellan människa och
delfin, ett sätt att kommunicera med
hjälp av hydrofoner som kan uppfatta
delfinernas klickljud och datorprogram
som översätter ljudet till ljusvariationer
på skärmar som sänks ned i vattnet.
Systemet kallas för elvis, Echolocation
Visualisation Interface System.
– Det är med fyndiga förkortningar när
man ska ansöka om forskningsbidrag,
säger han bara halvt på skämt.
– Vi har bland annat använt elvis för
att ge dem möjlighet att välja föda genom
att ”peka” med sonarstrålen på symboler
som projiceras på skärmen.
Mats Amundin hoppas att detta i
framtiden ska kunna hjälpa forskare att
tränga in i delfinernas själsliv.
– Vi har utvecklat andra generationens
elvis, med fler hydrofoner, full band­
bredd och mer avancerad signalbehand­
ling. Systemet testas och används nu i
samarbete med forskargrupper i usa,
Bahamas och Honduras , säger han. l
25