Yttrande__8. - Välkommen till Websrv4 i Göteborgs

Yttranden 2006 nr 8
Torsdagen den 14 september 2006
§1
Parentation
Jörgen Linder, ordförande (s)
Under sommaren har två tidigare ledamöter av fullmäktige avlidit. Det var Svante Holmdahl
och Lennart Sandstedt.
Svante Holmdahl invaldes redan 1958, tillhörde fullmäktige en bit in på 1960-talet,
representerade dåvarande Högerpartiet, var praktiserande läkare, tillhörde sjukvårdsstyrelsen,
styrelsen för Röhsska, Arbetarinstitutet och var också en tid ordförande för sitt partis
Göteborgsförbund.
Lennart Sandstedt arbetade inom foto- och kamerabranschen på Hasselblads och senare Kodak.
Han bodde i Askim och var ledamot av Askims fullmäktige då Askim var en egen kommun. När
Askim inkorporerades engagerade han sig i Göteborgs kommunala arbete, invaldes 1986 i
fullmäktige och tillhörde fullmäktige under två perioder. Han engagerade sig särskilt i frågor
som rörde energiförsörjning och energipriser. Efter sin pensionering engagerade han sig i sin
bostadsrättsförening vid Stampgatan.
Vi hedrar minnet av Svante Holmdahl och Lennart Sandstedt med en stunds tystnad.
§4
Motion av Mikael Jansson (fp), Helene Odenjung (fp) och Kjell Björkqvist (fp) om
utarbetande av en offensiv strategi för kommunens integrationsarbete
Mikael Janson (fp)
Ordförande, fullmäktige! Göteborg är inte en stad – Göteborg är en delad stad. På ena sidan har
vi det Göteborg som växer och frodas i högkonjunkturens spår. På den andra sidan har vi det
Göteborg som inte hänger med utan tvärtom backar trots högkonjunkturen.
Tänk tanken hur det blir när lågkonjunkturen kommer, för det gör den. 70 000 göteborgare lever
redan i dag i områden som kan betecknas som utanförskapsområden, där medelinkomsten är
under fattigdomsgränsen, där uppemot hälften och ännu fler inte har något arbete, där allt fler
unga inte når godkända betyg och utbildningsmålen i skolan och de blir bara fler.
Det är en social, samhällelig, ekonomisk och rentav nationell katastrof utan motstycke. I ljuset
av det är tystnaden om denna fråga i kommunfullmäktige och andra centrala och kommunala
organ rent ut sagt märkligt. Det är en närmast öronbedövande tystnad.
Detta är inte en fråga enkom för bostadsbolagen i de områden som vi talar om. Det är inte en
fråga bara för berörda stadsdelsnämnder. De gör nog så gott de kan, och de gör en hel del bra
saker. Men det räcker inte.
1
Det är en fråga för oss alla i hela Göteborgssamhället. Det är ett hot mot hela vårt välstånd och
hela bilden av det goa, glada Göteborg. Men verkligheten för en stor del av våra göteborgare är
något helt annat.
I stället för att skapa möjligheter för alla skapar vi utanförskap för några. Vi i Folkpartiet och
vår allians har naturligtvis en rad förslag på vad som behöver göras. En viktig utgångspunkt för
oss är samtidigt att ingen sitter inne med alla svar. Vi måste alla ta på oss ett ansvar för
misslyckandet. Vi måste då börja med att erkänna att det är ett misslyckande.
Det är ett misslyckande när enskilda människor och grupper av människor står utanför – inte får
arbete, inte klarar sig i skolan, inte släpps in. Det handlar om en politik som inte lyckats skapa
jobb. Det är de som från början har svårast att komma in på arbetsmarknaden som ställs utanför.
Det handlar om en skola som misslyckas med sin grunduppgift att ge alla elever det stöd de
behöver för att klara sig i livet. Det handlar också om diskrimineringen och en oförmåga hos oss
infödingar att se och våga ta till oss det nya.
Oavsett de enskilda orsakerna gör det att människor, grupper av människor och hela geografiska
bostadsområden hamnar i ett i längden förödande utanförskap. Det blir ett ”vi” och ett ”dom”.
Det skapar missmod, sociala problem som leder till kriminalitet och negativa subkulturer, som
ytterligare stänger in och fjärmar från det omgivande samhället. Detta sker när vi egentligen har
framtidskrafter i dessa områden. Där finns unga med initiativkraft, människor med utbildning,
yrkeskunskaper och andra perspektiv, internationella erfarenheter och kontaktnät samt förmåga
till företagande. Detta är precis allt det vi behöver i vår globaliserade värld. Det är detta som vi i
dag kastar bort. Det är så förödande dumt.
Jag blir bestört när jag möter människor med drömmar, drivkrafter och förmågor som i dag
beskärs, passiviseras och till slut demoraliseras. Vi behöver i stället frigöra deras initiativkraft
att i gemenskap med andra bidra till allas vår gemensamma välfärd.
Vi kan ha en lång diskussion om vägen dit. Jag är övertygad om att svenskan är en viktig grund
för att bli delaktig här i Sverige. Jag är övertygad om att arbete och företagande är
förutsättningen för att komma in i vårt samhälle. Jag är också övertygad om att skolan har en
nyckelroll för de unga. Vi kan vara överens om en hel del.
En integrationsstrategi löser naturligtvis inte problemet med utanförskap i sig, det tror inte ens
jag. Men vi behöver kraftsamla. Så viktig är frågan för oss i Göteborg, så allvarlig är
situationen, och det kräver kommunledningens aktiva engagemang.
Det är självklart att själva jobbet görs ute i de enskilda verksamheterna och att många av de
bästa idéerna att ta till vara finns där. Processen fram till och insikten om att frågan ständigt
hålls levande från vardag och upp på högsta nivå och tillbaka, är en signal stark nog att vi inte
får acceptera att dessa människor och verksamheter som berörs lämnas åt sitt öde.
Det är med stor förvåning jag läser majoritetens svar. Antagligen är det tänkt att visa på hur
allvarligt man ser på frågan. Detta visar man genom att fylla på kommunens styrmodell med så
kallade balanserade styrkort med ett särskilt kriterium för integration. Kom igen, bättre kan ni!
Eller är det så att ni inte förstår allvaret, att ni faktiskt tror att allt är bra eller är på väg att bli bra
bara det får lite mer tid? Snälla nån, det har gått utför under 25 års tid. Vi befinner oss på toppen
av en högkonjunktur, och det går inte framåt. Statistik har vi så det räcker och blir över.
Utanförskapet minskar inte för det.
2
Vi behöver i stället, i allt vi gör, slå våra kloka huvuden ihop och forma en genomtänkt strategi
lika viktig som ekonomi, jämställdhet och miljö. Det var det som vi i Folkpartiet frågade efter,
inte mer statistik. Det är det verksamheterna efterfrågar, inte mer statistik. Det är det
göteborgarna, oavsett vem man är, var man kommer från eller vart man vill, behöver om vi ska
kunna ge alla samma livschanser. Det är inte mer statistik vi behöver.
Kom igen! Rösta för, så kan till och med jag vara beredd att acceptera ännu ett styrkort om det
är det som krävs. Låt oss för allt i världen inte bara slå ifrån oss en verklighet som skriker efter
politiskt ledarskap. Låt oss visa att vi ser problemen för att också efter bästa förmåga långsiktigt
skapa bättre förutsättningar för möjligheterna. Det vore att ta politiskt ansvar i stället för att
ducka.
Jag yrkar därför bifall till yrkandet från Folkpartiet, Moderaterna och Kristdemokraterna i
kommunstyrelsen.
Anneli Hulthén, kommunalråd (s)
Ordförande! Jag börjar med att säga att jag inte är Pelle Berglund. Det gör i och för sig
ingenting. Jag tror att det för Pelles del kanske gör någonting, för han ligger hemma och är sjuk.
Jag kan vara glad för att jag är frisk och få stå här och vara med i diskussionen.
Vem vi än hade tagit i den här frågan från majoritetens sida – mig, Ewelina, Göran, Eva eller
någon annan – så hade vi nog känt samma tunga ansvar. Det är ju ingen liten frågan som Mikael
Janson tar upp, den om segregation eller om vi ska kalla det för utanförskap eller bristen på
jämställdhet och jämlikhet. Det är inte en fråga utan en blandning av många frågor. Men den
som drabbas, den som står utanför, känner sig ändå utanför.
En sak är helt klar: Frågan är om du, Mikael Janson, och jag lever i samma stad. Jag kan inte
säga att jag har sett eller upplevt allting. Jag kan inte ens säga att jag har bott överallt eller vet
hur det är på alla andra platser på denna jord. Det enda jag vet är att jag är tacksam för att jag
lever i ett land och en stad som tillhör den absoluta gräddan på moset. Ett land, en stad där vi
har många av de möjligheter som tusentals, miljontals och fler människor saknar på denna jord.
Vi är ändå i yttersta överkanten på välfärden på denna jord. Det är den utgångspunkt som jag
tycker att vi ska ha, trots allt.
Detta gör inte utanförskapet mindre för den som känner sig utanför. Jag tycker att jag anar även
i Mikael Jansons resonemang att han också bär på känslan av ”vi ”och ”dom”: ”Vi” ska prata
för ”dom” för ”dom” kan inte prata för sig själva.
Vad jag har upplevt under de här veckorna som vi har stått på Angereds torg, Backaplan,
Frölunda torg eller vilket torg som helst i den här staden, är att människor är ganska kapabla att
prata för sig själva. Och de pratar inte det språk som Mikael Janson pratar. De pratar inte på det
sätt Mikael Janson pratar om segregationen eller sitt eget utanförskap. De nämner sina problem,
vad man har för problem med vardagen, det jobb man inte fick eller den bostad man saknar.
Men det är inte i det tungomål som Mikael Janson pratar. Det är kanske där som problemet är,
att vi hela tiden klassificerar varandra som ”vi” och ”dom”. Vi kanske skulle sluta med det och i
stället klassificera varandra som göteborgare, att vi lever och bor allihop i den här staden och
inte på något sätt veta hela tiden hur de andra där borta, oftast i nordost, vill ha det. Jag tror att
många av dem klarar av att prata själva också.
Vi saknar ett offensivt strategiskt dokument för att lösa segregationen, säger Mikael Janson. Jag
saknar inte ett offensivt strategiskt dokument för att nå en väg att hitta stegen mot ett bättre
Göteborg. Detta är vårt strategiska dokument – budgeten. Man kan kalla det ett embryo, man
kan säga att här fattas många saker. Det kanske finns ett och annat prioriterat mål som inte är
det bäst formulerade som jag har sett i mitt liv. Men det är en början.
3
Det är bara att titta och läsa vad det står, till exempel under stadsutveckling, eller hur vi börjar
hela budgeten med ett hållbarhetsperspektiv utifrån de tre målen – inte bara ett, utan alla tre.
Detta är vårt strategiska politiska dokument. Det är inte heller bara vi här, vi kommunalråd eller
vi som kommit in i fullmäktige, som ska jobba med detta. Det är naturligtvis också folk ute i
stadsdelarna som ska jobba på samma sätt utifrån de prioriterade mål vi har för att åtminstone
komma ett litet steg närmare det totala jämställda och jämlika samhälle som vi ändå bär som en
vision.
Det handlar inte bara om att vi, som på något sätt är politiskt utvalda, ska jobba med frågan. Det
handlar också om det enskilda mötet. Det handlar om något så mycket större att jag inte ens tror
att vi skulle kunna skriva det i en politisk budget – hur vi bryter fördomarna, hur vi pratar och
beter oss mot varandra. Det kanske är det som gör mig mest förtvivlad. Att hela tiden möta
människor som säger att de talar till mig, ser ned på mig eller inte tittar mig i ögonen – det är
det som jag tycker diskriminering handlar om. Det mötet och hur vi ska jobba med den typen av
fördomar ska jag gärna fortsätta diskutera i alla sammanhang, också med Mikael Janson. Jag
tror inte att vi har olika uppfattningar i det, men vi löser det inte med ett strategiskt offensivt
dokument som Mikael Janson föreslår.
Bifall till majoritetens förslag i kommunstyrelsen!
Mikael Janson (fp)
Ordförande, fullmäktige! Jag ska släppa in de andra, för jag ser att det är många som står på
listan.
Problemet är tydligen egentligen inte utanförskapet. Jag kan inte tolka det på något annat sätt.
Det finns där, men problemet är att jag lyfte fram det. Det är jag som blir problemet för att jag
lyfte fram det. Kanske det kommer från fel håll, från fel person –jag vet inte.
Jag har också varit i de här områdena. Jag tänker inte påstå att jag har något annat perspektiv än
mitt eget. Det gör jag aldrig, inte heller för någon annan. Jag kan ändå konstatera och se att det
handlar om en väldigt stor andel av våra göteborgare. Det är just det som är för mig: Vi befinner
oss i dag i en delad stad, som inte försvinner för att vi inte låtsas om att den finns. Det är en
delad stad. Hur skapar vi en hel stad där alla är med och har samma möjligheter?
Det handlar lika mycket om att förändra attityden hos mig, hos människor i Askim och kanske
ännu fler. Hur gör vi detta om vi inte tar den diskussionen och sätter oss ned och säger att detta
är en ödesfråga för hela Göteborg? Det är tydligheten jag saknar, att detta är en ödesfråga i hela
Göteborg. Vi kan prata om evenemangsstråk och om att sätta Göteborg på kartan. Men om vi
inte prioriterar detta framför allt det andra kommer inte bilden av Göteborg att vara särskilt
positiv.
Vi ska inte tro att den sociala oron inte finns. De människor som i dag befinner sig i utanförskap
känner inte att de är med och diskuterar, för de tycker att det här och nu är ett
uppifrånperspektiv. Det finns inget stöd någonstans ifrån. De människorna är frustrerade. Jag
säger inte att alla är det, men det är tillräckligt många som i dag befinner sig i den situationen så
att vi som högsta politiskt ansvariga måste ta den debatten och diskussionen.
Jag är den förste att hålla med om att ett strategiskt dokument i sig inte löser någonting. Men jag
är helt övertygad om att den signalen och processen är oerhört väsentlig om vi ska komma
någon vart.
4
Anneli Hulthén, kommunalråd (s)
Ordförande! Jag tror att vi i de flesta sammanhang där vi har varit ute och talat, oavsett om vi
talar evenemang, bostäder eller vilken fråga som helst, försöker knyta ihop säcken och säga att
allt hänger ihop.
Jag tycker att vi och framför allt Göran, när han har talat om evenemangsstaden Göteborg,
väldigt tydligt säger att allt ska hänga ihop. Evenemangen är inte bara där för att vi ska åka
karusell och ha roligt. Evenemangen är där för att skapa jobben.
Vi känner alla lika stor förtvivlan när vi ser att jobben inte går till våra göteborgare utan till
någon annan i stället. Det är då vi känner frustration. Det är också då vi börjar diskussionen med
att säga: Hur ska vi göra någonting åt det? Hur ska vi åstadkomma att även de göteborgarna
kommer med på tåget, att de finns med och har arbete precis på samma sätt som
Kungsbackabor, Lerumsbor eller vilka de nu är som pendlar in till Göteborg?
Jag tror inte att någon egentligen är okunnig eller oupplyst om det sammanhang eller den
sociala och etniska segregation som vi har i Göteborg. Jag hävdar, med en dåres envishet, att vi
har börjat det jobbet. Det går visserligen inte alltid lika bra eller lätt, det är inte allting som går
att mäta och målen är inte alltid lika klara. Men vi är på rulle, och det jobbet är jag beredd att
fortsätta göra tillsammans med min grupp och den majoritet som förhoppningsvis är även efter
söndagens val. Vi vill fortsätta på samma inslagna väg.
Mikael Janson (fp)
Ordförande, fullmäktige! Bara helt kort: Jag tror det är där vi skiljer oss åt. Ni säger att detta är
på rulle, det är på gång, vi är på väg att lösa det här. Visst, problemen finns, där är vi väl
överens. Men detta kommer att lösa sig, det rullar på. Det behöver bara fixas lite här och lite
där.
Jag ser att vi har ett jätteproblem. Vi befinner oss på toppen av en högkonjunktur och ändå
växer utanförskapet. Det är där jag tar min ansats, och det är där jag tror vi skiljer oss.
Anneli Hulthén, kommunalråd (s)
Nej, Mikael Janson, jag tror inte vi har sagt att vi har lösningen – absolut inte. Men vi har i alla
fall stakat ut en väg framåt och hur vi kan närma oss problemet på ett strategiskt sätt. Det är ju
det strategiska dokumentet som vi diskuterar, ingenting annat egentligen.
Vi verkar vara tämligen överens om att det finns ett problem – inte bara ett problem utan en
samling av problem som vi ska försöka göra någonting vettigt av. Detta är mitt och vår grupps
strategiska dokument. Det är den frågan vi diskuterar, inte lösningen.
Eva-Lena Fransson (v)
Ordförande, fullmäktige! När jag läste motionen om ”möjligheternas potential för framtidens
Göteborg” slogs jag av en sak: Vem kan gå emot detta, att vår framtid är allas och vår
gemensamma angelägenhet? Det måste ju alla ställa upp på.
Vi i Vänsterpartiet är mycket klara över problematiken. Det är inte så att vi inte arbetar med
frågan här i Göteborg, precis som Anneli Hulthén sade här tidigare. Vi kan i de här handlingarna
läsa om stadsdel efter stadsdel, nämnd efter nämnd, och se att det faktiskt händer mycket här i
Göteborg.
5
Den här motionen, tycker jag, återigen visar på vilken syn Folkpartiet har. Vi tror tvärtemot att
det är ute i olika delar av Göteborg, ute i stadsdelarna som integrationsarbetet ska pågå och inte
i kommunstyrelsen.
Vänsterpartiets syn på integrationsarbetet är att det egentligen inte ska behöva finnas en speciell
integrationspolitik. Vad är det som skapar integration? Man måste beröra flera olika
politikområden. Det krävs en helhetssyn på samhället, arbetsmarknad, bostäder, kultur,
storstads- och regionpolitik. De huvudsakliga förklaringarna till de problem som kopplas till
segregation är socioekonomiska.
När det gäller motionen tror vi att frågor om integration vinner på att behandlas i
verksamhetsfrågorna ute på olika förvaltningar och nämnder. Att nu tillsammans med
Göteborgs universitet undersöka möjligheterna att utveckla ett balanserat styrkort, en modell för
integrationsarbetet, tror vi kan vara ett bra sätt att försöka tydliggöra frågan ytterligare.
Vänsterpartiet yrkar bifall till kommunstyrelsens förslag.
Mikael Janson (fp)
Jo, det är just det att det måste vara en helhetssyn, en levande diskussion över hela fältet. Det är
det jag saknar i kommunen i dag. Hur ofta diskuterar vi detta i fullmäktige? Hur ofta diskuterar
vi detta i kommunstyrelsen, som ändå på något sätt har ansvaret för helheten?
Nej, det blir i slutändan de enskilda stadsdelsnämnderna, och då tyvärr i alldeles för hög
utsträckning de stadsdelar som sitter i den vardag som vi vill komma ifrån. Vi vill att hela
Göteborg ska vara med. Då tror jag att vi måste jobba med någonting, kalla det strategi eller vad
som helst, där hela kommunen är delaktig och där ledningen måste vara väldigt tydlig i
kommunikationen fram och tillbaka. Den enda som kan vara detta är kommunstyrelsen.
Eva-Lena Fransson (v)
Ja, Mikael, du kanske skulle flytta ut till Biskopsgården eller nordost, så får du vara med i
diskussionerna i de stadsdelar som berörs.
Mikael Janson (fp)
Jag ska inte förlänga det mycket mer, men jag kunde inte låta bli, kära ordförande. Nu sade du
precis det som jag inte vill att det ska vara: Det ska bara vara i Biskopsgården detta diskuteras.
Jag ska behöva flytta till Biskopsgården för att bli trovärdig i integrationspolitiken.
Nej, detta är ett ansvar för oss alla i Göteborg, oavsett var vi bor och vilka vi är. Det är precis
det jag vill nå fram till.
Karin Pleijel (mp)
Fru ordförande, Göteborgs stads beslutsfattare och göteborgare! Jag tycker det är väldigt
positivt att du, Mikael Janson, tar upp den här motionen så att vi får en debatt om frågan. Den är
kanske en av de allra mest angelägna framtidsfrågorna i Göteborg. De negativa konsekvenser
som segregationen för med sig är vi väldigt eniga om, problembilden, och vi är väldigt eniga om
vad vi vill åstadkomma.
Frågan är vilket verktyg vi ska använda. Där är vi oeniga. Jag kan dra en parallell: Fram till för
några år sedan, 1999, hade vi 15 olika lagar som reglerade miljöområdet i det här landet. Det var
naturresurslagen, det var lagen om kemikalieanvändning, miljöskyddslagen och
6
vattenresurslagen – alla möjliga olika lagar. Ibland gick de här dokumenten emot varandra, och
man samlade bestämmelserna i en miljöbalk för att få en bättre samsyn.
Man kan dra parallellen till att vi i Göteborgs stad har en mängd dokument och policyer om
handikappfrågor, internationalisering och allt vad det kan vara. Jag ser att det här strategiska
dokumentet skulle bli ett dokument bland dem.
Varför inte använda det vassaste vapen vi kommunalpolitiker har, nämligen budgeten?
Formulera smarta mätbara mål så vi ser att det här är på väg åt rätt håll. I budgeten kommer de
här målen upp på varje nämnds bord ett antal gånger per år. Vi har därmed garanterat att det inte
blir ett papper som bara försvinner i mängden.
Du sade själv, Mikael Janson, att ett strategiskt dokument löser ingenting. Det är väldigt sant.
Det vi måste göra är att underlätta för de goda förslagen att komma fram ute på stadsdelsnivå
och annan nämndnivå, så att vi lyfter de förslag som är bra, som bidrar till att minska
segregationen. Det finns mängder av goda idéer.
En idé som vi har drivit på riksplan och administrerar på kommunplan är friåret. Det har faktiskt
visat sig att 60 % av dem som har blivit friårsvikarier kommer från våra segregerade stadsdelar
och har varit långtidsarbetslösa. Detta är ett sätt att göra ett hål i den mur som man kanske
upplever finns gentemot att få ett arbete när man har en annan bakgrund.
En annan idé som vi i Miljöpartiet har lanserat heter mångfaldshus. I dessa hus bosätter man sig
frivilligt för att få bo med en blandad befolkning på det lokala planet. Kanske vågar man flytta
till Torslanda även om man har somaliskt påbrå om man vet att man kan bo i ett mångfaldshus
med svenskar och invandrare blandade.
Vi tror att den sociala ekonomin kan utvecklas mycket mer än hittills, och våra stadsdelar kan
vara grogrunden. Det kan bli en startbräda där man känner att man kan använda sin egen
potential, göra någonting åt det själv.
Vi tror på fungerande elevvårdsteam i skolorna. De ska tidigt hantera den här ”vi-och-dom”fallgropen som många kanske trillar ned i. Man ska kunna ta hand om detta på ett professionellt
sätt tidigt.
Det är en så viktig fråga att vi måste använda vårt skarpaste verktyg, budgeten. I Miljöpartiets
budget för 2007 har vi skrivit att vi vill ha ett styrkort för integrationen. Vi är också väldigt
glada att de andra majoritetspartierna ansluter sig till detta och att det nu står i det här förslaget.
Jag yrkar bifall till kommunstyrelsens förslag.
Agneta Granberg, kommunalråd (m)
Ordförande, stadsfullmäktige! Jag satt och funderade på hur man skulle gå in i den här
diskussionen. Den kan ju bli hur stor och bred som helst, särskilt när vi är i slutet av en
valrörelse. Jag vill göra några konstateranden.
Vi som kommunledning – kommunstyrelse, kommunfullmäktige – behöver prata om de olika
perspektiven lite oftare, fylla på med kunskaper, diskutera idéer och följa utvecklingen, för den
berör hela staden. Jag har svårt med ”vi-och-dom”-diskussionen. Jag bor i Askim. Kan jag inte
vara med och diskutera detta? Självklart kan jag det! Jag har som politiker ett ansvar för hela
staden, för att hela staden ska må bra.
7
Att människor står utan arbete är väl grunden för det mesta av bekymren. Sedan är det många
som bor i vissa områden där många står utan arbete, och det spär givetvis på problematiken
ytterligare.
Vad kan jag som Askimsbo göra? Jag kan välkomna de grannar som har annan härkomst än jag.
Jag har bott i Askim i snart 30 år. Förr var det amerikaner som kom dit, som jobbade på
universitetet eller Volvo. De finns säkert kvar. Det finns kineser som också jobbar på Volvo
eller på Chalmers. Men det jag ser i dag är de som har kommit hit som flyktingar, som har fått
jobb, hyfsade inkomster och köper hus. Det är en förändring som har skett under den senaste
tioårsperioden, som gör att det blir en alldeles naturlig integration. Att den ska bli verklig
bygger på att vi som bor där möter dem som vilka grannar som helst, att vi är nyfikna på vad de
bär med sig och vad vi har gemensamt. Det är först då som jag upplever att vi får en verklig
integration, att vi respekterar varandra, tar emot varandras erfarenheter och kanske knuffar lite
på våra egna attityder och sätt att vara.
Det går inte att säga ”vi” och ”dom” – vi svenskar i vårt lilla land gentemot större delen av
världens befolkning, med alla olika kulturer, religioner, språk och traditioner. Det finns inget
”vi” och ”dom” i den uppdelningen. Det finns människor som vi har mycket gemensamt med
och andra som vi får jobba mer för att förstå.
Det handlar om att få en helhet över staden. Jag tycker att det är viktigt att vi för den
diskussionen, inte bara i korta beslut utan ordentligt, med många olika infallsvinklar, i
kommunstyrelse, i fullmäktige och givetvis i våra budgetar, så att det sätter avtryck ute i
verksamheterna oavsett vilken del av staden man talar om. Alla behöver vara med i detta.
Jag har varit lite fundersam över att man landar enbart i att undersöka möjligheten att
tillsammans med universitetet utveckla en modell för balanserade styrkort för integration.
Därför har jag inte velat vara med på majoritetens beslut. Det känns lite byråkratiskt. Det kan
vara ett bra medel, men jag hade önskat att vi hade landat i en bredare ansats för att jobba mer
intensivt med de här mycket svåra frågorna.
Anna Johansson (s)
Fru ordförande! Mikael Janson inledde för en stund sedan med att beklaga sig över den
öronbedövande tystnaden i de här frågorna. Jag vet inte om vi inte har varit på samma möten,
Mikael Janson. Jag tycker att detta är en av de frågor vi har diskuterat allra flitigast i den här
församlingen, så länge jag har varit med i alla fall. Sedan har inte någon av oss hittills, såvitt jag
känner till, kommit på den ultimata, enkla alexanderhuggslösningen. Men det är knappast
detsamma som att vi inte har diskuterat frågorna.
Jag tror att man måste försöka reda ut begreppen: Vad är det egentligen vi pratar om?
Segregation handlar för mig om att människor med olika bakgrund, olika förutsättningar, lever
separerade från varandra och att det inte finns mötesplatser där man kan lära känna varandra.
Det är för mig segregation. Där behöver vi göra mycket mer. Där handlar det till exempel om att
bygga annorlunda, med blandade upplåtelseformer i alla delar av staden, att vi inte har oerhört
invandrarfattiga områden där de stackars barn som bor inte får träffa människor med annan
kulturell bakgrund och lära sig hur världen utanför ser ut annat än genom tv:n. Det tycker jag är
en viktig åtgärd för att bryta segregationen.
Den andra delen av problemet är att vi har stadsdelar, områden, där många lider av fattigdom
och arbetslöshet. Det är för mig ett klassproblem. Där kan vi göra mycket i stadsdelarna och gör
också så. Mikael Janson kanske inte orkade läsa svaret från stadsdelsnämnden i Bergsjön. Jag
skulle gärna vilja bjuda dig, Mikael Janson, till min stadsdel för att visa dig. Jag vill ta med dig
in i ett klassrum så att lärarna får berätta för dig hur de arbetar med de barn som de träffar varje
dag, med mycket varierande bakgrund och kunskapsnivå och vilken olycka det hade varit för de
8
barnen att få en skolpeng som inte skulle fördelas efter behov utan i stället efter någon sorts
individuell prövning och i övrigt skulle vara lika för alla. Du kan få träffa dem som jobbar på
Arbetsforum, som varje dag coachar människor ut i nya jobb, hjälper till med att skriva
ansökningshandlingar, raggar arbetsgivare, försöker matcha dem som har jobben mot dem som
har tiden. Du kan få träffa dem som jobbar i föreningslivet i vår stadsdel, som ser till att det
utanförskap som vi så ofta pratar om kanske inte alltid är så utanför som vi som inte finns där
ute tror. Det finns otroligt många aktiva människor. De kanske inte har något jobb. Men alla de
som inte har jobb sitter faktiskt inte hemma och är olyckliga dagarna i ända. Det händer rätt
mycket bra och fantastiska saker.
Du kan få träffa dem som jobbar ute hos oss, som har ett arbete. De som är anställda i vår
förvaltning gör en fantastisk insats med våra gamla och barn varje dag. Välkommen, Mikael
Janson, så ska jag gärna visa dig vad vi gör för att rå på den sida av problemet som vi kan göra
någonting åt.
Jag tycker faktiskt att hela vår budget är ett enda långt dokument som handlar om precis de här
frågorna.
Mikael Janson (fp)
Ordförande, fullmäktige! Gör inte detta till en fråga om mig personligen, som om jag inte har en
aning om någonting, som om jag aldrig har varit i de här områdena, som om jag aldrig har
träffat de här människorna, som om jag aldrig har varit i de här föreningarna, som om jag aldrig
har träffat jobbcoacherna eller varit i de här skolorna och så vidare. Jag har varit politiskt
engagerad ganska länge i Göteborg och varit runt ganska mycket, även i de här områdena,
betydligt mycket mer än jag har varit i Askim eller andra områden. Jag vet att det görs
jättemycket som är jättebra, och det sade jag också inledningsvis. Men jag vet också att många
efterfrågar stöttning, långsiktighet och någon form av kontinuitet.
Det som gladde mig i remissomgången var att alla stadsdelsnämnder och övriga nämnder tog
frågan på yttersta allvar. Det är precis så här en motion ska hanteras. Sedan var det några som
landade i att avstyrka i alla fall, trots att de hade god argumentation för att vi egentligen kanske
behöver detta. Andra stadsdelar säger rätt av: Vi behöver absolut detta. Jag tycker att
hanteringen ute i nämnder och styrelser i sig är ett argument för att vi behöver ta detta till oss på
lite större allvar även kommuncentralt. Vi behöver ta diskussionen även kommuncentralt och
arbeta fram ett förhållningssätt.
Det politiska problemet för mig är att det går bakåt trots allt ni säger. Det går ändå utför, mitt i
en högkonjunktur. Bara det är en larmklocka som visar att vi har ett ansvar att agera på allra
viktigaste sätt. Jag håller med om att det inte är någon nytta med en strategi om det bara blir ett
papper. Men om det leder till att fler engageras på ett aktivt sätt, inklusive vi här i fullmäktige,
då kanske vi ändå börjar närma oss. Vi kan åtminstone säga att vi gör vårt, att vi tar vårt ansvar.
Jag känner att vi inte riktigt gör det i dag.
Anna Johansson (s)
Då hörde jag väl fel förut. Jag ber om ursäkt, Mikael. Det uppfattades från min sida som att du
tyckte att det inte gjordes speciellt mycket och att vi inte arbetade med de här frågorna över
huvud taget. Men jag får väl lyssna mer noggrant framöver. Det var i alla fall min alldeles
tydliga bild av det du sade. Det sätt du uttryckte dig på gav uttryck för att du kanske inte är där
varje dag.
Det görs mycket, inte bara i de stadsdelarna. Om du, som sagt var, hade läst svaret från
Bergsjön är det i princip varenda fackförvaltning i staden som på olika sätt har bidragit. Inte
minst gäller det bostadsbolagen, polisen, arbetsförmedlingen och försäkringskassan. Det har
9
hänt otroligt mycket på den fronten de senaste åren, som jag är mycket glad över. Jag upplever
att det upplevs som hela stadens problem och hela stadens ansvar att lösa.
Men det är inte lätta frågor. Vi kan exempelvis inte gå in i huvudet på folk och styra om så att
de inte längre ser människor med annan bakgrund som mindre värda. Det kanske vi ska vara
glada för, för då kunde vi kanske skruva om en del annat också. Men det är faktiskt ett av
huvudproblemen, att det finns väldigt mycket fördomar i samhället. Det kan vi inte råda bot på
med några strategiska dokument i världen. Däremot kan vi prata med människor, om och om
igen, och se till att det finns mötesplatser där fördomarna kan komma på skam.
Peter Schuckink Kool (fp)
Ordförande, fullmäktigeledamöter! I sitt svar på motionen hänvisar majoriteten till de 40 % av
storstadssatsningen som har implementerats i ordinarie verksamhet. Jag har i ett antal år ingått i
den grupp som följer upp storstadsarbetet. Det är riktigt att till exempel metodiken i skolans
språkundervisning har förbättrats på sina håll. Gemensamt för alla dessa satsningar är dock att
det som utförs av kommunens tjänstemän, som oftast lämnar stadsdelen efter arbetstidens slut,
är det som blir kvar medan det som involverat stadsdelens invånare, främst med
invandrarbakgrund, oftast har stannat upp direkt när projekttiden har varit slut. Dessa har fått
återgå till arbetslöshet, utanförskap och i bästa fall nästa projekt.
I den nordöstra delen av staden har man nu haft tre sådana projekt och i en del av Biskopsgården
ett. De har alla uppvisat samma mönster, från Blommanpengar till storstadspengar. Stadsdelarna
sägs ha varit utvalda på socioekonomiska kriterier, men varför just dessa? Liknande områden
finns på flera ställen i staden. Tänk på Backa Röd i Backa och Fyrklövern i Lundby. Jag kunde
nämna flera.
För att få en stabilitet och en långsiktighet i förändringsarbetet behövs en övergripande plan för
kommunen som också kan infoga tillskott, måhända från staten, EU eller andra, i ett
kommunövergripande utvecklingsarbete. Jag yrkar därför bifall till motionen.
Endrick Schubert, kommunalråd (s)
Ordförande, kommunfullmäktige! Jag tror inte att diskussionen tjänar så mycket på att vi
försöker oss på ytterligare något slags analys. Jag tycker att den här diskussionen visar att det i
grunden finns en samstämmighet om vad problemet är, om man nu bara vill kalla det för
problem. Sedan är det alldeles solklart att vi har olika uppfattningar om hur man ska gå till väga
tekniskt för att komma vidare.
Jag saknar åtminstone två ytterligare perspektiv i diskussionen. Det ena är att det inte enbart kan
vara en uppgift för Göteborg och göteborgarna att integrera människor och motverka
segregation i Västsverige. Vi talar ju om ett framgångsrikt Västsverige och framför allt en
framgångsrik Göteborgsregion, och att arbeta med den här typen av frågor är inte bara en
Göteborgsangelägenhet. Det är naturligt att vi tar diskussionen här, men jag tror aldrig att vi
ensamma, exklusive våra relativt sett välmående kranskommuner, kommer att kunna jobba med
de här frågorna på ett bra sätt.
Oavsett hur vi definierar problemen – arbetslöshet, brist på kunskap i svenska språket, attityder
med flera parametrar – är det fler än 500 000 göteborgare som måste engagera sig i de här
frågorna. Det finns ytterligare 400 000 i de andra tolv kommunerna som måste vara med och
inte bara vid högtidliga stunder säga: Vi inser att ni har problem i Göteborg. Jag tror att vi måste
engagera dem i ett aktivt arbete och se till att vi gemensamt och solidariskt försöker lösa de här
frågorna. Med det menar jag inte att jag eller någon annan skulle ha något slags quick fixåtgärder parata – nu trycker vi på vissa knappar och så blir det bra. Vad jag vill säga är att det
inte bara är en Göteborgsfråga. Jag vill gå vidare och säga att det faktiskt inte bara är en fråga
10
för Göteborgsregionen utan en fråga för hela Västra Götaland. Om vi ska kunna saluföra oss
själva som en bra region och försöka få hit nya verksamheter, företag och jobb är det viktigt att
fler än göteborgarna är med. Till syvende och sist är det också en fråga för hela landet, fast det
verkar avståndsmässigt långt just nu.
Varje gång någon säger segregation dyker det per automatik upp i allas huvud att det handlar
om nordost. Om det inte är nordost så är det Biskopsgården. Det är lika mycket en fråga för alla
andra i den här staden. Det är enligt min uppfattning lika mycket en fråga för alla i
Göteborgsregionen. Dem måste vi involvera på ett helt annat sätt i de här
problemlösningsmöjligheterna – usch, jag hatar uttrycket problem. Vi måste involvera dem i de
här frågeställningarna. Vi måste komma ur det här och engagera dem. Det är lika angeläget för
våra grannar i Partille, Lerum och Kungsbacka att de är med, om den här regionen ska klara en
internationell konkurrens i framtiden.
Jag har några gånger fått kritik här för att inte tillräckligt många av de anställda i Göteborgs
Stad har annan etnisk bakgrund. Jag har funderat över hur våra kompisar i kranskommunerna,
över partigränserna, har sett till att pusha på sina organisationer att anställa människor som finns
i nordost och på andra ställen här i staden som inte har jobb. Om vi inte lyckas engagera dem i
det här jobbet tror jag inte att vi har särskilt goda förutsättningar att klara det.
Jag yrkar bifall till kommunstyrelsens förslag.
Mikael Janson (fp)
Ordförande, fullmäktige! Det är väl inte ofta jag kan instämma i det som Endrick Schubert
säger, men vi är helt överens på den punkten: Vi måste engagera fler. Men vi drar olika
slutsatser. Min slutsats är att vi själva måste ha ett strukturerat arbete som är genomgripande i
hela kommunen för att över huvud taget kunna gå till de andra och säga att de också måste vara
med. Vi måste gemensamt lösa detta. Då kan man inte stanna vid balanserade styrkort i
Göteborg.
Vi pratar problem. Det blir så. Vi har problem och vi måste lyfta fram dem, men det handlar om
att skapa möjligheter. Möjligheter skapar vi tillsammans. Min slutsats är dock att det bara är
ännu ett tydligt argument. Vi måste i hela kommunen ha ett genomtänkt, strukturerat arbete där
vi i vår tur kan involvera övriga. Annars kommer det aldrig att gå vägen. Vi kan inte be
Gunnared att arbeta med Partille. Det kanske de kan göra lokalt, eftersom de ligger så nära
varandra. Men om vi ska få med hela regionen måste Göteborg verkligen ha en strategi.
Endrick Schubert, kommunalråd (s)
Ordförande, fullmäktige! Vi har som sagt olika uppfattningar om i vilken utsträckning olika
typer av dokument måste tas fram och vem som skulle vara ansvarig för det. Anneli har med all
önskvärd tydlighet sagt att vårt strategiska dokument i Göteborgs Stad för att jobba med de här
frågorna är vår budget. Det står jag definitivt bakom.
Därutöver är det nödvändigt att vi lyfter upp de här frågorna, inte bara från och till.
Inledningsvis fördes en diskussion om att vi diskuterar dem alltför sällan. Det utanförskap som
Mikael talar om består naturligtvis av diskriminering, arbetslöshet och så vidare. Vi kan alla de
faktorerna. Men för att vi över huvud taget ska kunna ha en chans att följa åt vilket håll det går
måste vi naturligtvis ha någon typ av dokumentation som är politisk oantastlig där vi kan se om
det går åt rätt håll, om det går för sakta – vilket är sannolikt – och inte är tillräckligt bra. Men vi
kan inte använda den subtila frågan som ett politiskt slagträ hela tiden, för då blir det inte bra.
De som mår sämst av det är faktiskt de grupper vi nu talar om, som vi vill göra så mycket gott
för, både för oss och för dem.
11
Marie Lindén (v)
Ordförande, fullmäktige! Nej, Anna Johansson, jag tycker inte att du ska be om ursäkt eller tro
att du hörde fel. Jag hörde samma sak och uppfattade ungefär samma sak. Jag reagerade när
Mikael Janson sade att vi alltför sällan diskuterar de här frågorna i fullmäktigeförsamlingen. Jag
tycker inte att det är så.
Jag sitter inte själv i någon stadsdelsnämnd. Men ofta när vi diskuterar skolor, äldreomsorg eller
våra göteborgares olika ekonomiska och sociala förutsättningar kommer de här frågorna upp.
Jag lär mig mycket om det goda arbetet som pågår ute i SDN-sektorn. Vi har ju hört flera som
redogjort för vad som pågår där. Jag har lärt mig mycket, och jag tycker att vi diskuterar de här
frågorna.
När vi tar upp segregation och integration handlar det ofta om situationen i nordost, Bergsjön,
Biskopsgården och så vidare. Det är lite tråkigt. Jag skulle tycka att det var spännande att höra
SDN-politiker i exempelvis Askim och Älvsborg diskutera hur man jobbar med integration och
bryter segregationen i de områdena. Det är den andra sidan av myntet som vi så sällan pratar
om. Jag tror att det handlar om att vi måste bryta synen på vad segregation är. De lite mer
välbärgade områdena är precis lika segregerade som den andra delen av Göteborg.
När jag jobbar med bostadsfrågor är det allra svåraste att åstadkomma den här blandstaden, som
vi alla är rörande överens om att vi bör bygga vidare på. Det handlar om att få till stånd
flerbostadshus ute i exempelvis Askim. Det klagas, överprövas och väcker stort motstånd. Det
är jättesynd.
Vi måste börja fundera över hur segregationen ser ut, från båda sidorna.
Vivi-Ann Nilsson (s)
Ordförande, fullmäktige! Jag reagerade faktiskt när Mikael Janson påstod att vi inte diskuterar
de här frågorna. Vi var väl flera som gjorde det. Jag tycker att vi nästan varje gång för en
diskussion om integration. Nästan varje gång vi diskuterar resursfördelning och skolan kommer
de här frågorna upp. Hur man kan påstå att vi inte diskuterar dem övergår mitt förstånd. Jag
instämmer i mycket av det som Anna och Marie sade.
Problemen är naturligtvis inte lösta. Vi har säkert till en del gemensam syn på det här med
människor som upplever utanförskap. Men vi löser det inte genom att ta fram ett separat
dokument som ska handla om att vi ska lösa frågan om integration. Vi har redan ett sådant
centralt dokument. Vi har vår budget som vi ska jobba med. Det är en fåfäng tro att man bara
genom att ta fram ett papper till ska lösa frågan om integration. Det kommer vi inte att göra.
Även om vi har gjort mycket så återstår naturligtvis mycket att göra. Det här måste vara en
levande process. I varje nämnd, i varje bolag måste man diskutera det, inte bara i
stadsdelsnämnderna. Det är minst lika viktigt att man för de här diskussionerna i
kulturnämnden. Det är viktigt att kulturen faktiskt kommer alla människor till del, vilket den
inte gör nu. De här diskussionerna måste föras i varje nämnd och naturligtvis även i våra bolag.
Det är flera som har sagt att hela staden berörs, och så är det. Man kanske inte ska vara så
personlig. Men jag har flyttat från en del i Göteborg till en annan, från en segregerad del i
Göteborg till en annan segregerad del. Jag måste säga att det egentligen är betydligt fattigare där
jag bor nu. Det är betydligt fattigare på människor med olika åsikter som man kan föra
intressanta diskussioner med. Även om det är jättegoa människor i Torslanda också så är det
betydligt fattigare runtomkring mig jämfört med när jag bodde i Hammarkullen.
Azar Hedemalm (mp)
12
Ordförande, kolleger och kära göteborgare! Jag vill gratulera gruppen till en mycket fin motion
som de har skrivit med bra struktur och innehåll. Den är mycket informativ. Det är en av de
bättre motionerna, tycker jag. Fortfarande är den dock väldigt teoretisk. Det är fakta som alla är
överens om, som alla har läst och känner till. Jag kommer tyvärr inte att kunna vara mer konkret
än ni är. Det här fenomenet är så komplext och mångdimensionellt. Det är svårt att med en eller
två åtgärder eller en policy lösa problemet.
Det här komplexa problemet har två sidor. Många har sagt det. Det är ömsesidigt. I och med
detta kan vi inte tvinga fram integration. Folk måste kompromissa om sina värderingar och
ideal. Dessutom är det i första hand en klassfråga. Titta bara på Monaco! Där finns det folk från
hela världen, men alla är rika och trivs i varandras sällskap.
Vad kan vi göra? Jag kan bara komma med två övergripande förslag som inte är
revolutionerande. Många gånger har vi hört det av många olika personer på många olika nivåer.
Det är att vi ska undanröja strukturella hinder. Jag kan möjligen se ett exempel, anonyma
jobbansökningar. Man behöver även satsa på attitydförändringar. Visst finns det många sätt att
göra det. Jag såg nyligen på morgon-tv. Där var en psykologexpert med, en svartskalle som
talade med brytning. Vad säger det oss? Jo, det finns även experter, kunniga och utbildade
människor, från den invandrargrupp som vi hela tiden har sett som kriminell, okunnig, som
andra klassens medborgare.
Det jag kan föreslå är inte en policy utan ett ständigt genomsyrande krav, en insats som är
långsiktig och inte alls tidsbegränsad. Det ska pågå hela tiden. Man ska systematiskt inventera
hinder, sätta in åtgärder och utvärdera insatserna. Jag vill yrka bifall till kommunstyrelsens
förslag. Man ska ha fria händer. Just det gör att man blir så innovativ och kreativ och kommer
med förslag. Det finns inte ett enda förslag som är bäst, som löser problemet. Fria händer kräver
dock en ständig uppföljning. Vi måste vara vakna, följa upp och se vad som händer.
Bifall till kommunstyrelsens förslag!
Mikael Janson (fp)
Herr ordförande, fullmäktige! Jag vill bara kommentera en sak. Motionen blir till sin natur
ganska övergripande och allmän. Det var också så den var tänkt. Självklart skulle vi kunna rada
upp en mängd åtgärder. Ni känner till hela integrationsdebatten. Vi ser ett antal fel i dagens
politik som behöver åtgärdas. Vi såg det så här: Låt oss i Göteborg försöka samlas kring
någonting och ha en diskussion som landar i någonting som faktiskt kan få återverkningar. Det
finns en rad förslag där jag tror att vi är överens, där vi kan göra någonting. Framför allt måste
det bli tydligt för oss i fullmäktige, över hela kommunen, att detta är en prioriterad fråga. Det
var ingången. Därför ville vi inte heller låsa upp det genom att tala om exakt hur man ska göra.
Då hade vi redan bundit upp hela diskussionen: Det där är fel, men så här kan man göra. Vi ville
ha det på en mer förutsättningslös nivå.
Visst är det väl en liten delseger att vi nu får in det i de balanserade styrkorten. Sedan kan man
ha en lång diskussion och debatt om huruvida vi tror på de balanserade styrkorten och hur de
fungerar. Men utifrån det styrsystem vi har tycker jag att det är ett steg framåt, och det tackar
jag för. Men jag tycker inte att det är tillräckligt utifrån mina utgångspunkter. Jag hade velat ha
någonting mer. Så är det.
Anna Johansson (s)
Jag vill bara fråga Mikael Janson två saker. För det första undrar jag vad det är för fel på det
gemensamma styrande dokument som vi redan har? Det pekar väldigt tydligt just på de frågor
som du och de andra motionärerna har skrivit om i er motion. För det andra sade du förut vid ett
par tillfällen: Det går åt fel håll. Vilken saklig grund har du när du uttrycker dig på det sättet?
13
Dario Espiga (s)
Ordförande, kommunfullmäktige! Det är inte lätt att komma efter Anna, för hon ställde många
av de frågor som även jag undrar över. Här pratas mycket om utanförskap fastän det i motionen
handlar om en offensiv strategi för kommunens integrationsarbete. Det är två skilda saker.
Utanförskap berör inte bara invandrare. Jag är ordförande i en stadsdel, Centrum, där det finns
många typer av utanförskap. Det finns människor som är missbrukare och känner det
utanförskapet, och det finns människor som utifrån sin boendesituation känner utanförskap. Det
finns många sätt att känna sig utanför på. Det är den känslan man menar när man pratar om
utanförskap. När man pratar om invandrarna och om hur de har det handlar det om något annat.
Du, Mikael, säger att inte så mycket görs och att det har gått bakåt. Jag känner inte igen mig i
detta. Jag känner precis tvärtom! Efter att vi har tagit budgeten i kommunfullmäktige har vi
suttit i våra stadsdelar med mål och inriktningar. I Centrum – som vi inte betraktar som ett av
dessa områden – har vi varit väldigt noga med att integrationsarbetet ska prägla hela området
och hela verksamheten. Vi ska öppna en fritidsgård. Då sade vi: Okej, vi har en vänstadsdel –
Lärjedalen. Ungdomarna från Lärjedalen har hjälpt oss att skapa denna fritidsgård. Nu ska vi ta
fram praktikplatser i Centrum. Människor som bor i Lärjedalen ska kunna använda sig av dessa
för att den vägen också kunna träna sitt språk.
Jag känner inte igen mig när du säger att ingenting händer. Det händer mycket! Men att det
händer mycket beror på att vi i den nuvarande majoriteten känner för detta. Integrationsarbetet
är hela tiden, dagligen, aktuellt för oss. Inget behov finns av att du föreslår en offensiv strategi –
vi har en offensiv strategi! Det har vi haft hela tiden, och vi kommer att fortsätta jobba med
detta.
Carina Liljesand, kommunalråd (kd)
Ordförande, fullmäktigeledamöter! När jag tryckte på knappen tyckte jag att debatten lät ganska
hemsk. Jag fick en känsla av att man behandlade Mikael Janson som om han vore mindre
vetande – en ganska stor stolle som hade skrivit en sådan här motion. Men jag tycker att Azar
sade det ganska fint. Det är en bra motion. Vad den egentligen innehåller är ganska tydligt, och
den är också ett bra diskussionsunderlag för att kunna arbeta vidare med frågan.
Sedan kan jag till och med också – precis som Mikael Janson – säga att Endrick i dag har sagt
många kloka saker. Det brukar jag inte säga varje gång om Endrick, men just den här gången
kan jag säga det. Det är klart att även GR-kommunerna ska vara med i arbetet. Hur man arbetar
fram detta är precis vad som står i att-satsen i motionen – att kommunstyrelsen får ett uppdrag
att utarbeta en offensiv strategi. Om man nu skulle tycka att detta är fel kan man ha en annan
attityd till oppositionen när man talar.
Sedan tycker jag också att man ska ha en annan attityd till göteborgarna i gemen. Göteborgarna
i Askim eller någon annanstans är inte mindre vetande. I stället är det så att vi göteborgare är
olika vetande i olika stadsdelar i olika frågor. Men jag tror nog att alla är lika mycket värda. Det
får vi inte glömma – för jag känner att stämningen här inne rasar. Kanske beror det på att det är
val och att vi alla därför är trötta. Så jag hoppas att det blir lite goare flyt i debatten längre fram.
Anneli Hulthén, kommunalråd (s)
Ordförande! Jag känner inte igen detta, Carina! Det är möjligt att vi hör diskussionen på olika
sätt. Jag tror att vi alla har försökt inta en tämligen ödmjuk attityd inför denna diskussion – av
den enkla anledningen att vi vet att vi inte kan lösa denna fråga ensamma. Vi vet att vi måste
göra det tillsammans. Vi vet att alla, alla, måste läsa budgeten och försöka förhålla sig till de
prioriterade målen. Jag känner mig inte mer vetande än Mikael Janson eller någon som bor i
14
Askim eller någon som bor någon annanstans. Men jag vet att jag kan förlita mig på den
samlade kunskapen och kraften som vi ändå försöker sätta bakom vår budget.
Men att komma och säga att man på något sätt har den bästa lösningen – det kan jag inte göra.
Detta är för svårt för det. Och jag tror att vi i så fall ska fortsätta med denna mer ödmjuka
samtalston för att kunna lösa dessa problem. Ibland när vi exempelvis för den här diskussionen i
byggnadsnämnden tycker jag att man lätt kan tro att vi bara sitter där och pratar om Heden eller
Skansberget eller vad det nu kan vara. Men det gör vi inte. Vi försöker ha en ganska seriös
diskussion om blandstaden, om hur vi ska planera, om hur vi ska få in småhus där inga finns
eller flerfamiljshus där inga sådana finns. Men detta gäller inte bara där utan också i
förvaltningens verksamhet. Vi har också ett ansvar för att titta på hur många av de anställda som
kommer någon annanstans ifrån. Och det försöker vi göra.
Vi försöker också ställa krav på förvaltningen och säga: Men herregud – vad har ni egentligen
gjort? Finns det bara vita manliga arkitekter? Eller finns det några fler? Finns det någon annan
som skulle kunna ge en god erfarenhet in i den här förvaltningen? Den frågan ska vi också
ställa, plus alla de andra prioriterade målen! Vi ska inte bara bygga och snickra eller planera
utan vi ska också se till de andra prioriterade målen.
Göran Johansson, kommunalråd (s)
Ordförande, fullmäktige! Jag tycker att denna motion på något sätt tillhör den gamla budgeten –
den budget vi hade innan vi gick över till balanserad styrning. Den gamla budgeten riktade sig
till nämnder. Bolagen var inte med. Vi skrev för varje nämnd. När vi märkte att varje nämnd
bara läste sin egen nämnds budget – inte de andras – sade vi att vi måste ha en budget där man
läser om hela staden. Därför har vi nu gjort en budget där vi inte skriver upp bolagen specifikt.
Jag tar upp detta för jag blir lite orolig när vi nu börjar diskutera dokument jämte budgeten.
Budgetens främsta instrument är att samla hela Göteborg kring gemensamma mål. Jag läser:
Valet av verksamhetsform, förvaltning eller bolag, ska inte avgöra graden av följsamhet mot
denna budgets inriktning och prioriterade mål. Samtliga nämnder och styrelser har ansvar för
samtliga prioriterade mål.
Det innebär att varje nämnd och styrelse ska ha en egen värdering av sin roll i arbetet för att
uppnå det prioriterade målet. I inledningen finns exempelvis en viktig punkt: Med en solidarisk
stad menar vi en stad där alla medborgare känner att de fyller en viktig uppgift och behövs – en
stad med ett gemensamt ansvar ger engagemang och framtidstro. Det innebär att just den
punkten ska diskuteras i varje bolag och i varje nämnd. Då får man en helhetssyn och ett
helhetsengagemang. Mikael Janson säger att den diskussion som nu förekommer är en delseger.
Ett balanserat styrkort är ett av huvudinstrumenten för att följa upp budgeten. Jag blir väldigt
rädd om vi nu börjar en diskussion om att komplettera budgeten med andra papper som är
viktigare än budgeten.
Budgeten är ännu inte riktigt färdig. Jag tror inte ens att vi i fullmäktige riktigt förstår hur vi ska
arbeta med den. Därför uppstår den här typen av diskussioner. Till skillnad från Carina tycker
jag att det har varit en bra diskussion. I grunden finns nämligen en ganska stor samstämmighet
som vi ska vara glada över. Men jag tror att vi kanske ska ägna ytterligare diskussioner åt
teknikvalet och budgetarbetet. Vad var syftet med att vi ändrade hela vårt budgetarbete? Jag tror
faktiskt att vi har en av Sveriges bästa budgetar – och då menar jag inte innehållsmässigt, för
där har vi olika meningar, utan dess uppbyggnad. Jag tänker på hur det kommer att bli när vi har
klarat ut alla frågetecken kring 9-grupper och 20-grupper och vi har fått gängen att jobba över
gränser – och bryta fördomar också mellan kommunala förvaltningar och bolag! Det är vad
denna budget har till syfte att göra.
15
Den dagen kommer vi att få en kraft som vi aldrig tidigare har haft i Göteborg! Låt oss ägna oss
åt sakfrågan och låt oss framför allt se till att fördjupa kunskapen om budgetens syfte och
arbetssätt.
Carina Liljesand, kommunalråd (kd)
Jag kanske var lite otydlig. Det handlade inte om debattens innehåll vilket självklart är
intressant. Självklart ska vi ha denna diskussion. Där visar sig också finnas idéer som man kan
fånga upp i ett sådant här arbete. Men det var inte det jag var ute efter. Det var attityden.
Göran Johansson, kommunalråd (s)
Vi kan inte rå för att Mikael Janson börjar med en sådan attityd!
Jan Hallberg, kommunalråd (m)
Herr ordförande! Nu tycker jag nästan det är på väg ner i fel våning. Jag ska försöka komma
upp snabbt! Detta får inte bli en teknikfråga. Även om jag har full respekt för att Göran
Johansson har en genomtänkt idé med budgeten tror jag att Mikael Jansons intention med
motionen var mycket vidare än att placera in den i ett budgettänk. Självklart kan Mikael och
folkpartisterna som har skrivit den inte täcka in alla infallsvinklar på denna gigantiska fråga. Det
har de väl kanske inte ens haft för avsikt att göra. Därför tror jag, vilket flera här har sagt, att det
är viktigt att tänka på att resan i sig är värd alltihop – att själva diskussionen är nödvändig. Vi
kanske inte ens kan nå ett delresultat utan vi måste hålla denna diskussion levande.
Vi lever i en globaliserad värld där segregations- och integrationsfrågorna finns överallt. Och vi
ser vad de på sina håll leder till. Men vi kan också se lyckade exempel. Jag har läst och hört
talas om exempel där man har haft en öppenhet och en tolerans. Där man tar vara på och bejakar
olikheten sker en enorm tillväxt och där råder en enorm kreativitet. Man tillägnar sig där också
förhoppningsvis stor kunskap om varandra. Här tror jag kärnan i detta ligger.
Vi har här en lång resa framför oss. Vi kan kalla det vad vi vill, dokument, diskussioner – men
det handlar om att komma fram till hur vi ska integrera alla storgöteborgare i de mål vi nu har.
Dessa mål må vara olika, men vi måste tillhandahålla redskapen.
Sedan ska vi inte blunda för hur verkligheten ser ut. Naturligtvis kan vi – inte minst nu i valtider
– vara oense om beskrivningar och om hur vi räknar. Men vi måste också ta till oss den bilden –
hur ser det ut i förhållande till hur vi skulle önska? Vad säger statistiken? Vad säger
verkligheten? Vad säger anekdoterna som berättas? Vad säger våra bilder? Det är en sak. Och
där ska vi kanske inte ens ha ambitionerna att ha konsensus, för vi vet att vi ser så olika på
saker. Men vi måste våga titta på detta, och vi måste prata om det.
Sedan tror jag att det behövs många fler initiativ än Mikaels för att skapa ett gott samtal så att vi
kan ge alla människor de redskap de behöver för att bli delaktiga i det samhälle som vi vill
bygga. Där har vi en resa framför oss. Det är bland annat det vi diskuterar i denna valrörelse
kring arbete och sysselsättning.
Bifall till Mikael Jansons – med fleras – motion!
Mikael Janson (fp)
Ordförande, fullmäktige! Tänk om jag eller ens Folkpartiet ensamt kunde lösa allting när det
gäller integrationsfrågan. Då hade vi förstås varit jätteglada. Jag tror att vi har kommit en bra bit
på väg i vår politik och i hur vi ser på vad som behöver förändras. Men vi lever gemensamt i ett
samhälle och då måste vi också agera gemensamt för att nå hållbara långsiktiga lösningar. Det
16
är min och vår poäng – att vi måste lyfta oss i hampan. Tänk om Göteborg blev känt som staden
som tog frågan på allvar och i alla dess delar, i alla dess bemärkelser ständigt jobbade med den
– för att den utveckling vi ser inte ska fortsätta. Trots att vi under de senaste 15 åren har kommit
ifrån en mycket djup lågkonjunktur upp i en högkonjunktur hänger inte dessa områden med.
Allt fler hamnar utanför. Vi kan ha en lång diskussion. Det kanske är en del i ett sådant här
projekt, i en sådan här process – att definiera vad vi egentligen menar.
Vi kan prata om segregation. Men segregation behöver inte vara något problem om människor
trivs och tycker det är bra där de är. Det är när utanförskap råder som vi har ett problem – när
man per definition bara för att man råkar komma någonstans ifrån eller bara för att man råkar bo
någonstans, inte har några andra vägar. Det problemet måste vi se och hantera – det är allas vårt
gemensamma ansvar. Och det är precis det som denna fråga handlar om.
Utifrån ert perspektiv kan jag förstå att det är ett långt steg att införa något slags balanserat
styrkort på detta område. Men jag menar att det tyvärr inte kommer att vara tillräckligt – så som
jag ser det. Ni kanske anser det – men det gör inte jag. Tyvärr! För jag tror att utvecklingen är
på väg åt fel håll, och vi måste engagera alla. Ett flertal av de stadsdelar som vi inte pratar om
när vi i alla våra andra debatter pratar segregationsfrågor – för då pratar vi bara om
utanförskapsområdena – säger i sina remissvar att de tycker detta vore positivt. Det tycker jag är
intressant och ett tecken på att man inte känner att man riktigt är med i hela processen. Även om
man på det individuella planet försöker – någon enskild lärare, någon enskild handläggare,
någon enskild tjänsteman, kanske rentav några politiker i nämnden – så ser man inte vad man
ska göra.
Egentligen borde allting vi sysslar med handla om detta, för vi kan inte fortsätta så här. Det är
förödande för enskilda människor och det är förödande för hela Göteborg. Det är viktigt att peka
på att detta handlar om att tillvarata kraften hos människor – att skapa möjligheter. Det är här vi
har framtiden. Alla dessa unga, alla dessa internationella perspektiv! Min uppfattning är att den
organisation och det företag som inte tar vara på mångfalden inte kommer att överleva
morgondagens samhälle. I vår globaliserade värld är det en förutsättning. Och för många är det
en jobbig process! Jag har själv jobbat i ett litet, litet företag som har gått ifrån källaren till att
bli åtminstone ledande i sin lilla nisch i Sverige. Där har jag suttit och anställt människor.
Det är en svår process att ta sig ifrån sitt vanliga Svensson-sätt att se på saker och ting till att se
att alla människor måste ges chanser – även på min arbetsplats! Det är svårt att inse att vi vinner
så mycket mer med det – även om det kan vara lite stökigt i början, lite svårt, lite problematiskt.
Men man vinner så ofantligt mycket mer. Det är då vi får de olika perspektiven, dynamiken –
vilket kommer att vara nödvändigt för vilken organisation och vilket företag vi än pratar om.
Annars kommer man i längden inte att finnas kvar.
Anna Johansson (s)
Herr ordförande! Jag antar att kommentaren för en stund sedan från Carina Liljesand var riktad
bland annat mot mig. Och jag kan beskriva hur det kom sig att jag blev lite irriterad över
innehållet i motionen men kanske framför allt Mikael Jansons första inlägg – nämligen att man
förespeglar lyssnarna och oss andra i salen att ingenting görs, att det är en helt ny fråga! Och jag
som, vågar jag påstå, har ägnat hela mitt politiska liv – som kanske inte är lika långt som en del
andras här, men jag har dock några år på nacken – just åt dessa frågor, känner mig då lite lätt
påhoppad. Det är möjligt att det är dumt att reagera på det sättet. Men så är det i alla fall.
Sedan undrar jag fortfarande, Mikael Janson, vad du lutar dig emot när du påstår att det går åt
fel håll? Jag är helt överens med dig om att det inte går tillräckligt fort, vi har inte kommit
tillräckligt långt, vi har väldigt mycket kvar att göra. Men när du säger att det går åt fel håll –
vilken statistik stödjer du dig då på? Min uppfattning är nämligen att det är precis tvärtom!
Även om det går för långsamt och tillräckligt mycket inte händer så tar vi åtminstone de små
17
steg vi ändå tar i rätt riktning. Det kan vi väl glädjas över tillsammans. Jag tycker det hade varit
väldigt skönt om vi åtminstone kunde vara överens om det.
Sedan tror inte heller jag att vi är oöverens i sak – om vilka problemen är. Jag tror heller inte vi
är oöverens om att ingen av oss sitter inne med Lösningen med stort L. Det är också bra.
Sedan det där sista om att det är lönsamt med mångfald – ja, det är det säkert. Men jag är lite
rädd för att använda det som argument. Även om det inte vore lönsamt med mångfald så tycker
jag att hederligheten ändå kräver att vi ser alla människor som lika värda – även om det inte
betalas i bokslutet.
Dario Espiga (s)
Ordförande! Det kan handla om mina begränsningar när det gäller språket – men jag reagerade
för att jag uppfattade att du inte tycker att något händer. Jag tycker att mycket händer! I våra
stadsdelar – från förskolan och uppåt – diskuteras vikten av människors lika värde, alltså de
demokratiska aspekterna. Vi försöker tillsammans bygga broar mellan olika stadsdelar. Och du
säger att inget händer – att det går bakåt! Jag har väldigt svårt att förstå det.
Sedan pratar du om att inget har hänt på 15 år. Till och med inom politikens område har saker
hänt. Här i denna församling finns i dag många fler representanter från andra länder – nya
svenskar som jag och Eshag här bredvid. Är inte också detta ett sätt att arbeta för att skapa
förebilder, för att göra det möjligt för alla dessa människor att kämpa mot segregering? Mycket
händer, men problemet är att du inte erkänner det. I och med att du inte erkänner det kan vi inte
ha en gemensam uppfattning om detta.
Mikael Janson (fp)
Ordförande, fullmäktige! Jag hoppas ju innerligt att alla inser att min och Folkpartiets
utgångspunkt – och, tror jag, utgångspunkten för alla här – är allas lika värde, allas rätt att få
växa som människor, allas rätt att få chanser i livet. Det är inget annat vi diskuterar. Däremot
kan man ha lite olika perspektiv på det. Man kan sätta in det i ett större sammanhang. Man kan
också se att vi behöver jobba med dessa frågor på andra håll hos andra som kanske inte har sett
möjligheterna och potentialen i detta. Jag tänker här på andra delar av staden än de områden där
vi tyvärr alltför ofta fastnar. Därför måste vi ha hela den bilden, och då får man lyfta fram olika
delar i olika aspekter vid olika tillfällen i debatten. Men jag utgår ifrån att alla ändå är klara över
detta. Det blev ju väldigt tydligt både i motionen och i andra skrivningar, så det behöver vi inte
diskutera.
Sedan frågar man vilka siffror vi använder. Vad baserar vi detta på? Det är bara att gå till SCB.
Vi kan där se sysselsättningsutvecklingen under de senaste 15 åren. Vi kan jämföra Hjuvik som
har gått bäst med de övriga stadsdelarna och se vilka som hamnar längst ner i
sysselsättningsutvecklingen. Det är inga plussiffror någonstans.
Sedan kan man diskutera vad detta innebär och hur man ska tolka det. Men man kan ändå inte
hävda att statistiken visar på att det går framåt. Tyvärr!
Anna Johansson (s)
Ja då förstår jag, Mikael Janson, var du har hämtat dina siffror. Det är ju inte speciellt
förvånande att det har gått åt fel håll de senaste 15 åren. Du kanske inte var med då, men i
mitten av 90-talet hade vi extremt stor, faktiskt rekordhög, arbetslöshet här i landet samtidigt
som vi tog emot de största flyktingströmmarna någonsin. Som vi känner till var det mindre än
15 år sedan. Jag pratar om de senaste kanske 3–5 åren när vi åter har börjat komma på lite mer
grön kvist. Då har det sakta men säkert börjat gå åt rätt håll, även om det inte handlar om
18
mycket. Sysselsättningsgraden har ökat något. Behovet av försörjningsstöd har gått ned.
Betygsstatistiken i skolan har förbättrats något. Det skiljer något mellan åren, men trenden är
ändå att det faktiskt går åt rätt håll.
Men det är klart att om du jämför med siffror 15 år tillbaka i tiden förstår jag precis var vi
hamnar.
Azar Hedemalm (mp)
I vissa avseenden pekar trenderna säkert uppåt och i vissa andra nedåt. Men jag vill inte prata
om siffror för ibland är de rättvisande och ibland inte. Jag ser dock att attityden under mina 16
år i Sverige faktiskt har mjuknat. Mycket händer, och den dag vi kan se att alla siffror pekar
uppåt kan vi gratulera varandra och ha en stor fest för hela folket i Sverige. Vi kanske kommer
till den dagen. Den kanske inte är så avlägsen – om bara vi alla tillsammans hela tiden försöker!
Det kan låta idealistiskt, men så är det. Man måste bryta ned idealen till mer pragmatiska
lösningar.
Hur som helst vill jag bekräfta att utifrån min erfarenhet har mycket hänt, och det händer
fortfarande. Jag vill inte säga att jag är väldigt nöjd, men jag är heller inte pessimistisk. Grattis
till alla ändå!
Piotr Kiszkiel (fp)
Ordförande, fullmäktige! För att undvika de kommentarer som Mikael Janson har fått vill jag
förklara att jag är göteborgare och jag har tidigare bott i Bergsjön. Det är klart att vi måste gå
tillbaka i tiden för att jämföra dagens situation med den som rådde förr. Mycket är vi överens
om. Men 1990 sade Göran Johansson att segregationen var ett stort problem som var svårt att
lösa. Bostadssegregationen var redan då påtaglig. I Bergsjön och delar av Angered var andelen
med icke-svenskt ursprung 25 %. Nu är motsvarande siffra nära 80 %. Och majoriteten säger att
integrationsarbetet ska vara en ständigt levande process! Men på alla områden har segregationen
kraftigt ökat. En fjärdedel av Göteborgs befolkning bor segregerat. De är arbetslösa och lever på
socialbidrag. Deras hälsa är sämre. Deras barn klarar inte skolan. Diskriminering är vardag.
Ledningen i Sveriges näst största stad tror att detta vårt samhälles sannolikt största problem kan
lösas med balanserade styrkort! För många ter detta sig säkert komiskt. Men för dem som lever i
utanförskap är det inte alls roligt. Om vi berättar för folk att vi har att erbjuda dem ett balanserat
styrkort upplevs det som ett slag i ansiktet.
Sedan skulle jag vilja förklara för dig att på förslag från Folkpartiet pågår ett försök med
avidentifierade ansökningshandlingar i tre förvaltningar inom Göteborgs stad.
Anna Johansson (s)
Jag vet inte vilken stadsdel Piotr talar om som har en andel invandrare på över 80 %. Jag tror
inte att vi har någon sådan i den här staden. Vi har delar av stadsdelar, vi har bostadsområden –
men inte hela stadsdelar. Vi får i alla fall hyfsa diskussionen något. Det tror jag är viktigt.
Jag tror heller inte alltid att det är speciellt fruktbart att tala om andel med utländsk bakgrund.
Jag tror att det finns betydligt viktigare parametrar – exempelvis medelinkomst och
utbildningsnivå. Men bortsett från detta löser ett balanserat styrkort naturligtvis ingenting – inte
i någon fråga och heller inte i denna. Ett balanserat styrkort är ett sätt att följa verksamheten och
kunna följa upp huruvida man uppfyller sina mål, i vilken grad man gör det, vad det beror på
om man inte gör det och vilka åtgärder man i så fall behöver vidta för att uppfylla målen till
nästa år.
19
Att tro att ett balanserat styrkort löser något över huvud taget – så naiv hoppas jag att inte någon
av oss är.
Azar Hedemalm (mp)
Som det också stod i motionen är det inte den sociala segregeringen som är problemet. Att folk
letar efter trygga miljöer är ett mänskligt fenomen. Bor utlandssvenskarna verkligen integrerat?
Nej! Vi har sett och hört att de inte gör det. Det är inte det som är problemet. Ta bort, röj undan
diskrimineringen – de här attityderna som hela tiden säger att invandrarna är en börda! De
hjälper inte till, de tar bara emot bidrag och så vidare. Man ska visa en rättvisande bild av
samhället. Och ”fula” människor finns i alla grupper! Jag vill inte försvara någon grupp.
Helene Odenjung, kommunalråd (fp)
Ordförande, fullmäktige! Så här i slutet av debatten ska jag inte ägna mig åt det som Vladimir
brukar göra, recensera den. Det är klart att jag blir lite fundersam när det plötsligt blir sådana
brösttoner om vem som har rätt och vem som har rätt att tycka i den här frågan. Det är lite
märkligt. Vi kunde ha en helt annan ödmjukhet och öppenhet kring problemet.
När motionen har behandlats har vi landat i att vi vill ha en integrationsstrategi, och majoriteten
landar i att man vill ha ett balanserat styrkort. Jag är, uppriktigt sagt, lite nyfiken på vad det
balanserade styrkortet ska mäta. Vad ska man mäta, och hur ska det i så fall användas? Det
tänker jag dock inte ta i den här diskussionen.
Flera har använt sig av regionperspektivet: Vi måste arbeta tillsammans, vi måste göra detta i
regionen. Just det! Det är därför vi måste ha en strategi för hur vi ska arbeta. Det styrdokument
vi har för Göteborgs stad är budgeten. Det kan vi inte komma springande med till GRkommunerna. Vi kan inte säga: Titta här, vilken fin budget vi har! Nu vill vi att ni ska vara med
och jobba på samma sätt. Man måste ha en strategi för hur vi ska kunna dela både ansvar och
lycka. Det är klart att vi också måste vara glada över att det går bra för kommunerna runt
Göteborg. Vi är en tillväxtregion, och vi ska vara glada över att det kommer jobb till
kranskommunerna runt Göteborg. Vi kan inte sitta och vara avundsjuka för att jobben går dit
och vi inte får några.
Just nu har vi en högkonjunktur. Jag delar Mikaels oro för att det faktiskt inte har hänt
tillräckligt mycket i Göteborg. Det kan vara så att vi just nu är så inne i valrörelsen att vi inte
kan diskutera den här frågan lugnt och sansat. Det är faktiskt ganska tråkigt, för jag tycker att
den borde vara värd att ta mer på allvar.
Azar nämnde avidentifierade personuppgifter. Folkpartiet har lagt ett förslag om det. Vi fick
kämpa rätt hårt för att få igenom en testverksamhet. På många håll och kanter sades det: Tänk
om det blir så att de får jobb. Då skulle det betyda att vi faktiskt har fördomar. Just det!
Om man inte ens kan erkänna att man har fördomar om andra människor så har vi en väldigt
lång väg att gå. Jag är lite besviken över att den försöksverksamheten inte blev större. Jag tror
att det blir för litet urval för att kunna se om den verkligen har effekt. Vi måste jobba
gemensamt på många håll och kanter, både när det gäller attityder, våra politiska insatser och
ambitioner och vilka mål vi har. Det tycker jag borde vara ett gemensamt arbete för oss.
Anneli Hulthén, kommunalråd (s)
Ordförande! Om man upprepar en sak tillräckligt många gånger så kan man till slut tro att det är
så. Jag hävdar med bestämdhet att jag inte känner mig vare sig sur, upprörd eller förolämpad.
Jag har inte heller direkt hört någon som har tagit till brösttoner. Jag tycker att det är mycket bra
20
att vi kan fortsätta ha en bra diskussion om det. I många nämnder har vi en bra diskussion om
det också – inga problem.
Vi ser problemen. Det problem som jag ser är att man inte läser budgeten. Man verkar inte för
den. Man förstår inte sin roll i den, att detta är hela kommunens budget, att alla har ett ansvar,
inte bara som majoritet. Också minoriteten har ett ansvar. Vi har ett ansvar i
stadsdelsnämnderna, vi har ett ansvar här och ute i bolagen. Alla tar inte på sig den rollen, och
det är ett problem.
Att jobba med sina egna fördomar är absolut någonting som vi alla bör göra. Det är jag den
förste att erkänna. Vi återkommer hela tiden till att detta är en diskussion om människor som har
kommit till Sverige från någon annanstans. Men inte ens så kan vi definiera utanförskapet. Som
Dario sade förut handlar det om folk som är utanför av andra anledningar. Ändå tar våra
fördomar oss dit, att det handlar om något slags ”vi” och ”dom”. Det blir ju så.
Visst har vi ett jobb att göra här. Vi har ett jobb att göra hos oss själva. Jag tror säkert att vi kan
föra det samtalet seriöst, lugnt och sansat. Det vi diskuterar här är om vi ska ha ett offensivt
strategiskt dokument eller om vi ska fortsätta med vår budget. Det är egentligen det som frågan
handlar om.
Bifall till kommunstyrelsens förslag!
Göran Johansson, kommunalråd (s)
Ordförande, fullmäktige! Bara ett svar till Helene: Vi var tveksamma till om det går att göra ett
styrkort. Jag är inte hundra på det ännu, men vi tror det. Vi har kontaktat universitetet och frågat
om det är möjligt att utfärda ett styrkort för hela området med segregation. Vi har fått ett
material av dem, och vi tror att det går. Men uppläggningen av styrkortet följer inte riktigt den
diskussion vi för här. Jag tror dock att vi kan utveckla ett styrkort.
Piotr säger att det är ett hån mot de människor som vi pratar om att prata om balanserade
styrkort. När vi gick över till den nya budgeten sade vi att vi aldrig mer kan använda budgeten
ute i valstugorna. Det är ingen budget där vi gör politisk propaganda. Detta är ett internt
dokument om hur vi vill styra kommunen. Sedan gör vi politiskt material vid sidan om, där vi
talar om innehållet. Men det är ett helt annat dokument.
Den gamla budgeten var en blandning av politisk retorik och styrmedel. Den var inte
verkningsfull. Därför är det viktigt att veta vad budgeten är.
Jag är beredd att gå tillbaka till 1990, hur det såg ut då och vad jag sade. Jag kan gå tillbaka till
1992–1994, när vi hade en annan majoritet. Från 1995 och fram till 2004 har vi i
Göteborgsregionen skaffat 56 000 nya jobb. Jag är preparerad med den typen av siffror nu. Det
är kanske en del som är överraskade av det, men så är det. Ungefär 70 % av de jobben har
kommit i Göteborg. Anneli tar upp här att det är bra att andra får arbete också. Men det är klart
att de har fått mer än de har skapat själva. Vi har inte ens fått behålla dem vi har. Det kan vi
komma tillbaka till sedan.
Det finns en läsanvisning i budgeten – det säger jag mer för lyssnarna. Den består av fem ord:
vision, förhållningssätt, strategi och prioriterade mål. Budgeten innehåller strategier. Visionen
är ett ”önskvärt framtida tillstånd. Visionen anger ett ideal, ett tillstånd att sträva efter. Visionen
ska tydliggöra varför organisationen finns till, för vem och vart den är på väg.”
Sedan kan vi läsa följande: ”Med en solidarisk stad menar vi en stad där alla medborgare känner
till att de fyller en uppgift …”. Vi har tre dimensioner: den ekologiska, den ekonomiska och den
sociala. Den ekologiska – där är miljön och bärkraften. Den ekonomiska är tillväxt och
21
konkurrenskraft. Den sociala är medborgarkraften, det vi pratar om här. ”De tre dimensionerna
är lika viktiga och ömsesidigt beroende av varandra. Var för sig är de nödvändiga men inte
tillräckliga. Först tillsammans förmår de uttrycka hållbarhet.”
Det är komplicerat. Därför visar det sig mycket tydligt i universitetets arbete med styrkortet att
det är ett komplicerat arbete. Den här budgeten är en strategi. Därför menar vi att vi inte
behöver någon strategi vid sidan om på ett område där vi gör det smalare. Vi säger att det inte
går att lösa frågan utan att de tre dimensionerna finns med: ekonomisk tillväxt, bärkraft och
miljö. De måste samverka om vi ska ha en möjlighet att lösa Göteborgs framtid. Det gäller inte
bara Göteborg. Det gäller vilken europeisk stad som helst. De står inför samma problem.
Den som försöker tro att man kan lösa det genom att angripa en av de olika dimensionerna
kommer inte att lyckas. Det är först när dimensionerna samverkar som det lyckas. Det är därför
vi har gjort en helt ny budget. Vi diskuterar inte balanserade styrkort med en enda medborgare.
Vi diskuterar det med organisationen. Problemet är precis det som Anneli sade: Det är för få ute
i organisationen som har satt sig in i budgetens funktion.
Vi kan gå till oss själva. Jag är själv skyldig. Det är sällan man tar upp budgeten på det sätt som
egentligen skulle göras. I varje bolag ska man diskutera vad som är bolagets uppgift när det
gäller visionen och de tre dimensionerna. Vad är uppgiften i bolagets verksamhet för att hjälpa
till så att Göteborg jobbar parallellt med alla tre? Jag tror att det kommer att ta längre tid. Men
om man går ifrån det tankesättet och går tillbaka till det gamla och tror att de inte hänger ihop
kommer vi aldrig att lösa framtidens Göteborg. Det kan jag garantera. Det är först när vi efter
målmedvetet och långsiktigt arbete får oss själva och våra medarbetare, chefer och ledare att
förstå hur man förändrar varaktigt och med kraft och intensitet. Först då kommer vi att lösa
problemen. Det går inte på en dag. Det går inte på ett år. Men vi ska dit, den saken är klar. Den
dag vi börjar sväva på målet, gör nya dokument och säger att det dokument vi har inte är
tillräckligt starkt, då skickar vi ut en signal om att vi har ett nytt dokument, och det är det
diskussionen handlar om.
Vi kan gärna gå in i sakfrågorna, men det var inte avsikten. Det handlar faktiskt om en
strategidiskussion – om vi ska använda budgeten eller om vi ska använda ett papper bredvid. Vi
tror att den här budgeten är så stark som den behöver vara.
Helene Odenjung, kommunalråd (fp)
Jag blir lite tveksam när jag hör dig, Göran. Nu pratar du om att du inte är säker på att det går att
utveckla ett balanserat styrkort för just integrationsfrågan. Men vad blir det då? Så känns hela
diskussionen i dag.
Vi har ju velat få fram en diskussion om vilken strategi vi ska ha för att nå det här målet, som vi
uppenbarligen delar. Om det inte går att få fram ett balanserat styrkort är min fråga: Vad gör vi
då? Jag vill att vi ska ha samma vision även när vi arbetar i Göteborgsregionen, när vi arbetar i
Västra Götalandsregionen eller till och med i hela Sverige. Då kanske man inte behöver ha
något dokument över huvud taget.
Göteborgs ansvar är en del i Västra Götaland, en del i Göteborgsregionen. Om vi ska kunna
driva det, du och jag som sitter i Göteborgsregionens styrelse, gentemot de andra kommunerna
där vi tillsammans har skapat de där jobben – alla 56 000 – handlar det om att ha en gemensam
strategi för integrationen. Jag är beredd att diskutera den. Jag antar att vi får anledning att
återkomma när vi får se vad universitetet har tagit fram för styrkort. Eller vad är tanken?
Mikael Janson (fp)
22
Ordförande, fullmäktige! Vi kommer väl egentligen inte så mycket längre i den här
diskussionen. Förslagen ligger som de ligger. Under diskussionen finns det en fråga som inte
riktigt blir utklarad. Det är kanske omöjligt att få den utklarad när vi står så nära ett val. Det är:
Har vi ett stort problem eller har vi det inte? Är vi på väg att lösa det eller är vi det inte?
Stundtals låter det i diskussionen som om vi har ett problem men det är så ofantligt mycket
bättre, och snart är det löst. Med ett balanserat styrkort kan vi mixtra till lite, och det kommer att
lösa sig. Jag är tyvärr inte så säker på det.
Vi har ett stort problem, och vi är inte på väg att lösa det.
Göran Johansson säger att det har skapats 56 000 nya jobb. Tidigare kunde vi konstatera i
diskussionen att jobben inte kommer göteborgarna till del. Då har vi ett problem. Problemet är
inte att medborgarna i kranskommunerna får jobben. Problemet är inte de enskilda människorna
i Göteborg som inte får jobb. Problemet är någonting annat. Då är det vår skyldighet, vårt
ansvar att angripa det problemet och ta det på högsta allvar.
Det viktiga är inte dokumentet i sig utan processen, fokus och trycket på det hela. Det är det vi
efterfrågar, och det är det vi saknar. Det är klart att vi pratar om integrationen, men inte utifrån
integrationen i sig som en av våra viktigaste frågor att ständigt ha ett tryck på att jobba med, inte
utifrån olika budgettekniska delar, olika taktiska delar eller vad det nu är, utan utifrån den
enskilda människan. Där finns ett utanförskap. Det finns människor som inte är med. De hänger
inte med i högkonjunkturen. De har inte gjort det hittills, och ingenting tyder på att de kommer
att göra det nu heller. Det är det jag är oroad för. Det är det som är utgångspunkten för oss. Det
är därför som vi trycker på det, som vi gör i motionen. Tyvärr kommer vi inte hela vägen fram,
det kan vi konstatera.
Göran Johansson, kommunalråd (s)
Som jag sade, den här frågan är oerhört komplicerad att angripa. Jag tror att vi kan få fram ett
styrkort, men det är möjligt att man får använda två, att man inte kan fånga hela det
uppföljningssystem som ska till för denna frågas komplexitet. Den har så många olika
dimensioner. Det kan innebära att man får ha två styrkort. Vi hade inte svarat så om inte vi hade
känt att den dialog vi hade med universitetet kommer att bära frukt. Det kommer inte att bli lätt
att göra det, men vi tror på det.
Jag ska ta ett exempel, Mikael Janson. När jag kommer till ett torg i Göteborg och ser de som är
utslagna så ser jag framför mig att de, innan de hamnade där, var 80-procentiga i företagen på
70-talet. Företagen hade då alla kategorier anställda. De som skötte matsalen var anställda av
företaget, i storföretagen. Nu är det slimmat och uppdelat på entreprenörer. Var och en slimmar
sin organisation. Hur får vi in de här 80-procentarna i ett arbete där det enskilda bolaget ställer
krav på 100-procentare? Det är kanske ett av våra största problem.
När man väl är på väg utför är det mycket lättare att gömma sig i en storstad än i en liten stad.
Det betyder att vi, Stockholm, Malmö och andra städer i Europa ofta får dra ett mycket tyngre
lass. Det är lättare att vara lite utanför i den stora anonymiteten i större städer än på mindre
orter. Då har du ett ännu större problem.
Vi kan också ta upp andra områden av likartad karaktär. Man kan inte göra det så enkelt som att
det gäller oss. Det är också ett problem för våra kranskommuner. De måste också hjälpa till och
ta sitt ansvar.
Jag ska inte ta upp ytterligare frågor – jag skulle kunna ta upp en lång rad. Men då är jag rädd
att vi har ytterligare två timmars debatt. Det finns ett antal områden som är mycket känsligare,
som man kanske ska prata extra mycket om. Men det måste ske i värdiga former. Det kommer
debatten här inte att bli, och därför avstår jag just nu.
23
Azar Hedemalm (mp)
Vi har ett stort problem, Mikael Janson, och vi är tyvärr inte på väg att lösa det. För att komma
bort från diskriminering krävs medvetenhet och vilja, vilja att förändra. Därför behöver man
vara medveten om sina egna och andras kulturella drag och värderingar. Vi är bara i början. Vi
har börjat bli medvetna om det sätt som vi behandlar andra på. Vi ser konsekvenserna av det i
samhället nu, det vet alla. Det är inget att upprepa. Vi är i början. Men att börja är också
jättebra. Om vi inte ens hade börjat bli medvetna skulle det vara katastrof.
Mikael Janson (fp)
Ordförande, fullmäktige! Vi befinner oss just nu i en högkonjunktur. Om vi inte lyckas då
kommer vi att ha ett jätteproblem. Det tror jag att vi alla inser. Jag är glad att åtminstone få höra
att vi har ett problem och att vi inte är på väg att lösa det.
Jag ska återigen säga att vi inte har alla svar, alla lösningar. Men jag tror att vi behöver samla
oss och kraftsamla i Göteborg. Jag hävdar att Göteborg är Sveriges mest segregerade stad.
Någon påstår att det är Malmö. Det spelar ingen roll. Problemet är ofantligt, och vi måste
kraftsamla. Vi måste göra det nu, för när ska vi göra det om vi inte gör det när vi har chansen?
Vi ska inte förlänga diskussionen om hur vi skapar arbete. Men någonstans är det ett problem
Utanförskap är många saker. Det finns en del människor som är på väg utför av olika orsaker,
bland annat därför att de har varit utestängda från början. Men de allra flesta är kapabla
människor med förmågor, kraft och kompetens. En del har flytt över hela världen. Nog har de
förmåga och kraft, men de kommer ändå inte in. Sedan vet vi att en del som inte har en chans
här kan flytta till England eller någon annanstans och få ett jobb. Vi ska inte ta den diskussionen
nu, för vi har inte tid. Men någonstans här har vi ett problem som vi inte hanterar i dag.
Azar Hedemalm (mp)
Kära ordförande, kolleger och göteborgare! Nu börjar ni kanske bli trötta. Jag lovar att det är
min sista replik.
Det är högkonjunktur. Men tror ni att man kan köpa kärlek och omtanke om sina medmänniskor
för pengar? Det tvivlar jag på.
Göran Johansson, kommunalråd (s)
Det här är ingen konjunkturfråga. Vi lever i en högkonjunktur. Men högkonjunkturen löser inte
det här problemet. Det har inget med högkonjunkturen att göra. Företagen vill ha 100procentare. I och med att vi har lite för många som är 70-procentare i Göteborg växer
arbetsmarknaden här. Vid årsskiftet är Varberg en del av vår arbetsmarknad. Mark är redan där.
Uddevalla vill gå in i Göteborgsregionens kommunalförbund, för de anser att de är med i vår
arbetsmarknad.
Det problem som vi har framför oss är inget konjunkturproblem. Det är ett mänskligt problem:
Hur ser vi till att de som inte är 100-procentare utan 70-procentare får plats i dagens slimmade
organisationer? Det är där knuten sitter, tror jag. Oavsett varifrån man kommer vill man det. Det
är inget konjunkturproblem utan ett helt annat problem. Det har kommit med det moderna
industrisamhället och sammansättningen av vår nya industri, med tjänstesektorn. Tjänstesektorn
växer till 80 % i Göteborg, och det är accentuerat. Men det är likadant i de gamla
industriföretagen. Att tjänstesektorn växer som den gör, gör det ännu svårare.
24
Gör inte detta till ett konjunkturproblem. Det är ett mänskligt problem som är mycket svårt att
lösa. Vi måste hitta vägar. Men jag tror inte att någon i dag är beredd att säga: Där går vägen.
Man får bli stigfinnare på nytt om vi ska hitta fram i den här djungeln.
Mikael Janson (fp)
Ordförande, fullmäktige! Jag håller helt med: Detta är inte ett konjunkturproblem. Vad jag säger
är att om vi inte har agerat tillräckligt kraftfullt tidigare och hanterar problemet när vi befinner
oss i högkonjunktur och efterfrågan på arbetskraft borde vara så stor som möjligt, när
möjligheterna till en bra skola och resurserna till det borde vara så stora som möjligt, så måste
vi göra det nu. Någon gång kommer lågkonjunkturen – vi vet inte när. Den kanske står vid
dörren. Om vi inte har agerat tillräckligt kraftfullt tidigare så måste vi göra det nu.
Jag håller helt med om att detta handlar om människor och mänskliga värderingar i grunden.
Men om vi inte klarar det nu, när ska vi då göra det?
Diskussionen blir lite konstig, Göran Johansson. Jag hade inte tänkt gå in så mycket mer, för jag
inser att vi alla är ganska trötta. Vad du säger är att alla de människor som i dag står utanför inte
är kapabla till ett fullt arbete. Det är en konstig analys. Alla som befinner sig i
utanförskapsområden eller vad vi kallar det, där vi vet att det är arbetslöshet, är arbetslösa därför
att de inte är kapabla att ta ett vanligt 100-procentigt jobb. Jag kan inte instämma i den analysen.
Om vi diskuterar på det sättet är vi helt fel ute. Jag tror att de allra flesta av de människorna är
fullt kapabla. Sedan kanske de av olika anledningar, på grund av långtidsberoende av bidrag
eller annat, har hamnat i en situation där man är så långt från arbetsmarknaden att man inte är
fullt arbetsför. Jag tror inte ens att det stämmer. Jag tror att de flesta av de här människorna är
fullt arbetsföra. Det är andra orsaker till att de inte finns på arbetsmarknaden, och det är det vi
ska komma åt. Där handlar det om rent mänskliga saker. Men hur ska det gå i en lågkonjunktur
om vi inte klarar det i en högkonjunktur?
Göran Johansson, kommunalråd (s)
Förlåt, jag hade tänkt sluta där. Vad jag säger är inte att de inte är kapabla. Det är den som
anställer som avgör om de är kapabla. Vi kommer inte att anställa annat än ett fåtal av dem i
kommunen. Vi kan säga att vi sänker ribban och tar in dem. Vid anställningstillfället eller när de
får ett brev via förmedlingen så sitter någon på andra sidan och bedömer om avsändaren är
kapabel eller inte, oavsett om personen är kapabel. Jag känner till många kapabla människor
som trots det får det svaret. I stället flyttar man vår arbetsmarknad ned mot Varberg. Det är
problemet.
Du säger att vi ska ta krafttag. Men det vore intressant att höra hur det krafttaget ser ut. Jag tror
att de behöver coachning. Det finns väldigt mycket. Nu är vi inne i debatten. Egentligen skulle
det handla om vilket system vi ska använda. Men du kommer hela tiden in på en diskussion om
sakfrågorna. Sedan slutar du och säger att vi inte ska prata om det nu. Men du kom in på att jag
sade att de inte var kapabla. Det sade jag inte. Jag sade att den som anställer avgör. De som
anställer är allt hårdare på att det ska vara 100-procentare. Det gör att det i deras ögon blir allt
fler som inte är kapabla, och det är ett speciellt problem.
Eva Olofsson, kommunalråd (v)
Ordförande, fullmäktige! Egentligen hade jag inte tänkt gå in. Sedan gick Piotr in och tog upp
det här gamla igen, att det majoriteten erbjuder är ett balanserat styrkort. Då blir jag lite trött och
undrar om han har läst vårt yrkande. Det är klart att det inte är det som vi ser som lösningen på
segregationen.
25
Vi har tagit upp sysselsättningen, jobben. Det är naturligtvis en av de allra viktigaste frågorna,
att människor ska kunna få jobb. Men jag är inte säker på att vi har samma strategi i
Vänsterpartiet, Folkpartiet och Moderaterna för hur vi ska skapa de jobben och på vilket sätt
människor får jobb. Jag tror att vi är överens om en sak, och det är att bekämpa
diskrimineringen. Den tror jag finns tvärs över alla partier. Vi är också överens om att frågan är
stor och viktig. Men för min del tycker jag också att det är viktigt att kunna peka på när det sker
en och annan positiv sak. Jag är lite trött på den debatt som handlar om att man, när man säger
att det går lite åt rätt håll, inte längre tycker att frågan är viktig. Då tycker man inte att det är ett
problem.
Ett balanserat styrkort är bara ett sätt att kunna följa upp tydligare och titta på vilka faktorer som
är viktiga. Ibland är det lite slarvigt i diskussionen. Är det vilket land man kommer från som är
frågan? På lite sikt tror jag egentligen inte att det är så, utan det handlar om andra saker också.
Det handlar om vilka möjligheter man har med sig, hälsa, utbildning – vad man har fått för
chanser. Jag tror att det är stora skillnader också mellan människor som kommer från samma
länder. Jag tror att vi måste titta på många olika faktorer.
Vi pratar om jobben och skolan. Vi har gjort satsningar och kommer att göra det. Vi har en
budget. Vi gör gemensamma satsningar på de skolor där barnen behöver mest stöd, just för att
många kommer från andra länder.
Vi pratar om bostäder, trygghetsfrågor. Vi pratar om flyktingintroduktionen. Vi gör nu en
satsning på sfi med praktik. Det är en del i vår strategi. I bostadspolitiken har vi helt olika
strategier. Där tycker jag att borgerligheten har en strategi som ökar segregationen i stället, när
man vill sälja ut allmännyttan i delar av staden. Det finns partier som inte vill att det ska finnas
hyresrätter, som vi kan bevara i stora delar av staden. För mig ger det en ökad segregation, inte
en ökad integration.
Jag tycker att vi ska skilja på sakerna. Jag tror att alla partier tycker att frågan är viktig. Inget
parti tror att ett balanserat styrkort är någon lösning på segregationsfrågan. Det är lika bra att
vara tydlig: Vi har olika politiska förslag. Ibland tycker vi lika. Ibland tycker vi helt olika i den
här frågan.
Eshag Kia (s)
Ordförande, fullmäktige! Jag ska inte upprepa det som redan har sagts. Problemet med Mikael
Janson är att han inte vill se helheten. Integration består av många faktorer, som Eva Olofsson
sade alldeles nyss. Du begränsar dig till arbetsmarknaden och blir tvungen att ta upp
konjunkturella problem. Det här är, precis som sades, ett mänskligt problem. Det är ett
långsiktigt problem. Det har inte i första hand med konjunkturen att göra.
I kommunstyrelsens svar står att det är många faktorer som påverkar integrationen – skolan,
arbetsmarknaden, förskolan, diskriminering, bostadspolitik. Du kommer med recept och tar upp
invandrarfamiljer som en speciell, inte kompetent klump som ska ges ett recept. Föräldrarna i de
familjerna ska också vara med och besluta. Integration är en ömsesidig, långsiktig process, både
från det svenska samhället och mig som invandrare.
Du har kommit med statistik och inte uppgett din källa. Jag ska ge dig en del statistik och
samtidigt notera källan. I Göteborg har vi, enligt SCB, 448 942 invånare. Arbetslösheten i
Göteborg var 8,3 % i juli 2005, men i juli 2006 var den 7,4 % för arbetskraften mellan 16 och
64 år. Källa är Länsarbetsnämnden. Deltagande i arbetsmarknadspolitiska åtgärder juli 2005 var
2,1 %. I juli 2006 var motsvarande siffra 2,8 % av arbetskraften. Ungdomsarbetslösheten i
Göteborg var 7,9 % i juli 2005. I juli 2006 var den 6,5 % Källa är Länsarbetsnämnden. Av
Göteborgs ungdomar deltar 1,6 % deltar i arbetsmarknadsprogram, exempelvis ungdomsgaranti,
praktik eller kommunala ungdomsprogram. Långtidsarbetslösheten bland ungdomar 18–24 år
26
uppgår till 149 ungdomar. Som långtidsarbetslös räknas den ungdom som varit arbetslös i över
100 dagar. För ett år sedan var 268 personer långtidsarbetslösa. Källa är Länsarbetsnämnden.
Sist men inte minst: Vi läste i tidningar och massmedia häromdagen att 3 500 nya företag har
startat under det första halvåret. Du kanske vet att vart femte företag startas av invandrare. Allt
detta betyder att det händer saker. Jag sitter i SDN Gunnared. De senaste åren har
socialbidragen sjunkit, både beloppsmässigt och antalet hushåll som får socialbidrag. Vart har
de tagit vägen? De har haft ett arbete eller utbildat sig.
Du måste se helheten. Med försäljning av kommunala bostadsbolag eller kommunala bolag får
vi inte bättre integration. Med en skattesänkning på 1 krona får vi inte bättre integration. Det ska
du veta.
Rocío Fernández (fp)
Jag ska börja med att säga att de som har läst motionen och förstått den har väl vid det här laget
förstått att det handlar om en övergripande strategi där man samlar den kunskap och de
erfarenheter som finns bland människorna som bor i dessa områden. Vi behöver en gemensam
översikt därför att som du nyss sade är det det ena arbetsmarknadsprojektet efter det andra – de
avlöser varandra. Är det inte enklare att staten anställer alla?
Ni har också undrat över att Mikael Janson säger att det går bakåt. Vi har fått lite statistik här
och lite statistik där. Jag bor på den nästan mest oattraktiva gatan i Biskopsgården. Jag har nu
bott där i elva år, och jag har sett flera små projekt som det skrivs om i den lokala tidningen Vi i
Biskopsgården. Och det ser fint ut på papperet! Jag ser ett halvdött kontor på Friskväderstorget,
Idépunkten, som är en del av storstadssatsningen. Men jag har också sett något annat. När jag
flyttade till Biskopsgården var det en trygg stadsdel. Det var trevligt där. Nu är det inte tryggt
längre. Ungdomsgäng hänger på torget när jag ska gå hem. De håller på med diverse handel i
bagageluckan på sina bilar – till exempel. Det syns, och det syns mycket.
Jag åker spårvagn varje dag, och när jag hör ungdomarna som på spårvagnen talar om sin
vardag och vad de ska göra blir jag sorgsen! Vi behöver en övergripande strategi så vi kan
försöka få den här skutan på rätt väg. Det är svårt, det är stort, det tar tid – men vi måste göra
det nu innan det blir ännu värre.
Vi sitter på en krutdurk.
§6
Stadsrevisionens kortrapport: Kommunala befogenheter – lokaliseringsprincipen
Arne Hasselgren (s)
Herr ordförande! Jag vill lämna några kommentarer och kanske också komplettera i anslutning
till rapporten Kommunala befogenheter – lokaliseringsprincipen. Som framgår av texten är
syftet med rapporten att ge en bild av den problematik som uppstår när kommunen går utöver
kommungränsen i olika verksamheter. Vi har inte arbetat med detta, men när vi tog
revisionsplanen för 2005 lyfte vi upp detta som ett prioriterat område. Vi ville skaffa oss en
kunskap – uppfattning om i vilken omfattning detta förekommer i kommunen, vilken rättspraxis
som råder men också vilken riskbedömning och vilka risker som kommunen kan hamna i.
Grundprincipen är att kommunens verksamhet ska bedrivas inom det geografiska området.
Samtidigt vet vi att en samhällsutveckling finns som talar i en annan riktning. Vi vet att
verksamheter för att bära sig själva måste ha en bredare bas. Det har hittills lösts med
speciallagstiftning. Vi har granskat tre bolag och tre nämnder. Ingen anledning till anmärkning
27
finns. Man får se rapporten som ett observandum – något som man ska vara medveten om.
Detta gäller särskilt styrelser, bolag – bolagens styrelser –och nämnderna. Naturligtvis är det
viktigt att en politisk medvetenhet om detta finns. Det är också en del av syftet med rapporten.
Jag kan också informera om att intresse från annat håll finns i dessa frågor. Riksrevisionen är
starkt intresserad liksom självfallet Konkurrensverket, men också inom forskningen på detta
område finns intresse. Man kan också vända på frågan och säga att kommunallagen kanske inte
är anpassad för dagens verksamhet i kommunerna. Den kanske är föråldrad. Jag kan med ett
visst frågetecken säga att den är 20, 30 år gammal. Mycket har hänt. Den måste också ändras.
Jag vill säga att den sannolikt måste utvecklas och ändras – om inte förr så när
Ansvarsutredningen kommer med sina förslag och de ska genomföras. Då kan också Göteborgs
stads erfarenheter tillvaratas.
§9
Antagande av översiktsplan för Göteborg, fördjupad för Brännö
Kia Andreasson, kommunalråd (mp)
Ordförande, fullmäktige! I detta ärende har Miljöpartiet ett yrkande som jag yrkar bifall till. Det
gäller en havsvik. Vi vill alltså inte att man exploaterar Vassdal, som den här havsviken kallas.
Anledningen är att dessa havsvikar utgör barnkammare för produktion av yngel och larver som
vi måste ha för att fisket ska kunna fortleva och utvecklas.
Vi har ju här många gånger pratat om att vi ska ha ett kustnära fiske. Då kan vi inte hålla på och
exploatera dessa grunda havsvikar och göra småbåtshamnar av nästan samtliga. Just denna
havsvik är oerhört känslig, för den har inte så mycket vattenomsättning som krävs för att man
ska kunna ha båtar i den. Därför har vi skrivit detta yrkande som går ut på att spara havsviken.
Det finns däremot andra förslag på båthamnar som vi accepterar.
Det är detta jag vill säga i ärendet, och vi kommer också att kräva en votering eftersom vi tycker
att detta är en så viktig markering för att ta ansvar för utvecklingen när det gäller det havsnära
kustfisket.
Marie Lindén (v)
Jag håller med dig, Kia, om att det är jätteviktigt att vi är rädda om dessa miljöer och i
handlingen är denna vik utpekad. Man säger att detta måste studeras i framtida detaljplan. Från
början fanns tankar om att bygga en pir. Detta har domstolen avslagit. Man måste arbeta in detta
i kommande detaljplan. Samma gäller även de kulturhistoriskt värdefulla miljöerna – att de
skonsamt arbetas in i detaljplanen.
Anneli Hulthén, kommunalråd (s)
Jag vill bara yrka bifall till kommunstyrelsens förslag.
§ 12 Redovisning av kommunstyrelsens uppdrag om extrema vädersituationer
Kia Andreasson, kommunalråd (mp)
Herr ordförande, fullmäktige! Jag tycker inte att vi bara kan lämna denna viktiga rapport utan att
säga något om den. Utredningen föranleddes naturligtvis av att vi har haft extrema väderlekar
som stormen Gudrun med dess konsekvenser för en storstad som Göteborg som ligger så nära
28
vattnet. Men det är inte bara stormar utan också klimatförändringen och den höjning av
vattenståndet som kan komma galopperande. Jag är väldigt nöjd med utredningen, och man har
också tagit hjälp av SMHI – men den förskräcker för framtiden! Vi hade tidigare en utredning
som hette Vatten – så klart som visade hur sårbara vi är. Då ändrade vi reglerna för hur högt
man måste bygga nära vatten. Det var en halv meter. Men här visar ett scenario att om vattnet
stiger med 0,9 eller under en halv meter – och 0,9 är inte så avlägset – så är vi oerhört illa ute.
Miljöpartiet har föreslagit att vi också skulle titta på en akutsituation och säkra vissa vägar och
några verksamheter, så att vi i ett sådant akut läge skulle kunna klara oss. Men det viktigaste är
nu att denna utredning kommer ut – vilket står i handlingen – till alla berörda nämnder, bolag
och verksamheter i Göteborg så att man får jobba igenom det. Man måste i sin egen verksamhet
och tillsammans med andra se hur vi kan göra när vi tar framtida beslut inför sådana här
situationer.
Nu går en film som ni kanske inte har missat som heter Den obekväma sanningen. Den handlar
om klimatförändringen och hur fort den kan gå. Vi har nått en sådan nivå att det kan gå mycket
fortare än vi någonsin tror. Detta är något som vi inte bara borde ta ställning till gällande en
akutsituation. Vi borde gå in för att förhindra uppkomsten av sådana situationer. Vi har väldigt
kort tid på oss. Vi kan inte bara anpassa samhället till att det kommer att ske utan vi måste
koncentrera oss på vad vi ska göra för att det inte ska ske. Det handlar om denna gröna
omställning av hela samhället och att vi alla – inte bara institutionerna, nämnderna och bolagen
– ska ta ansvar. Jag har en knapp här på vilken det står: Ändra attityd – inte klimat! Det handlar
om att vi alla här kanske ska välja kollektivtrafiken.
Vi kan sänka gradantalet inomhus på vintern. Vi kan ha en annan sorts uppvärmning. Vi kan
satsa på miljöbränsle, och så vidare, och så vidare. Det är egentligen detta som jag skulle vilja
säga när vi har denna handling. Den är bra genomarbetad, och den visar hur effekterna kan bli –
men vi måste göra något innan det sker och inte bara rusta oss inför det.
Kristina Bergman Alme (fp)
Vi i Folkpartiet tycker också att det är en väldigt bra utredning. Vi utgår ifrån att informationen
om hur man ska agera vid en extrem vädersituation kommer ut till göteborgarna och att det då
exempelvis kommer att finnas information på hemsidan. Då kan man läsa vad man bör och inte
bör göra den dag det blir lite väl blött om fötterna.
Birgitta Degerström (v)
Staden Göteborgs tekniska infrastruktur har bedömts som robust. Det är tryggt att veta, men det
är absolut ingen orsak för oss att slå oss till ro. För att rusta oss inför framtida svåra eller rentav
extrema vädersituationer krävs åtgärder. Det är uppenbart. Den utredning vi har framför oss –
för övrigt en väldigt bra utredning – talar sitt tydliga språk när det gäller den absoluta
nödvändigheten av en aktiv klimatpolitik nu och framåt.
Kia Andreasson, kommunalråd (mp)
Jag glömde att säga att jag yrkar bifall till det som föreslås – om man även ska göra det
formellt!
Margareta Vänngård (kd)
Jag vill bara helt kort fråga vilka åtgärder som har vidtagits för att säkra stadens funktioner efter
stormen Gudrun i januari förra året.
29
Kia Andreasson, kommunalråd (mp)
Jag kan tala om den sårbara del som gäller vattendistribution och renhållning. Detta har väldigt
noga inventerats och man har föreslagit åtgärder. Man ser att det som inte funkade måste
förstärkas. Satsningar måste göras. Alla dessa sårbara funktioner har tagits om hand. Man har
verkligen intensifierat arbetet med detta.
Margareta Vänngård (kd)
Vi var utan ström i 48 timmar. Tror du att det är risk för det vid en ny storm? En annan sak som
jag inte kan läsa ut av handlingen är hur Tingstadstunneln skulle klara sig. Den var ju nära att få
vatten i sig över en vall vid den stormen.
§ 13 Motion av Kjell Björkqvist (fp), Rocío Fernández (fp) och Bengt Pervik (fp) om att
vid utformningen av Färjenäs återupprätta Karl den IX:s Göteborg samt utforma
en permanent utomhusutställning om Karl den IX:s Göteborg
Bengt Pervik (fp)
Ordförande, kommunfullmäktige! Jag vill börja med att berätta vad som hände för några år
sedan. Jag hade en så kallad särskild undervisningsgrupp i skolan. De eleverna var ganska
ointresserade av många ämnen. Matlagning var ett sådant och den lokala historien var ett annat.
Jag hade tänkt att vi skulle göra exkursion till Färjenäs och de fick i förväg arbeta med några
frågor. En av frågorna handlade om Karl IX:s väg och de hade telefonkatalogens karta till sin
hjälp. Då kommer en elev fram till mig och nu, herr ordförande, citerar jag eleven. Han säger:
”Vem fan var Karl ix?” Och det kanske är så att Karl ix, eller Karl IX som det stod, är en ganska
okänd kung. Jag försökte förklara för honom att denna stad som Karl IX hade byggt upp var
ganska kortlivad. Den beboddes aldrig av svenskar, och den brändes också av våra grannar.
Lödöse, Nya Lödöse, Gamlestaden, Älvsborg är mer kända städer. En av anledningarna till att
vi skrev motionen var att vi ville reparera denna okunskap innan det är för sent. Man ska ju
snart börja bebygga Eriksbergsområdet. Vi har i vår motion skrivit att detta är några idéer. Och
vi tycker att vi har fått väldigt god respons för våra idéer. Kulturnämnden skriver: Förvaltningen
instämmer i motionärernas tankar om vikten av att lyfta fram området som en historisk
minnesplats. Fastighetsnämnden skriver också positivt. De skriver att kontoret är positivt till att
skapa en historisk miljö där den gamla staden låg. Park- och naturnämnden är lika positiv
liksom Lundby stadsdelsnämnd och Älvstranden Utveckling AB.
Men i detta finns tyvärr en hake. Alla är väldigt positiva, men man säger också: Var tar vi
pengarna? Jag tyckte att jag alldeles nyss hörde Anna Johansson säga att vi är på grön kvist? Då
tycker jag det är knepigt att vi inte har några pengar till detta. Jag ser också att det ligger en
motion om Göteborgsfirandet 2021 här. Då hoppas jag verkligen att pengar till detta finns. Det
skulle vara intressant för oss om det kunde plockas fram lite pengar. Man behöver kanske inte
göra allt, men en del. Snart är Färjenäs begravt. Dess historia är glömd. Det vore förödande.
Vår förhoppning är bättre ekonomiska möjligheter så att några av våra idéer kan förverkligas så
att Göteborgs historia förblir levande. Bifall till Folkpartiets yrkande i kommunstyrelsen!
Birgitta Degerström (v)
För ett par ärenden sedan diskuterade vi stadsplanering i form av detaljplaner och
översiktsplaner. Det skulle vara roligt att ha hört hur man diskuterade för 400 år sedan när
holländarna hjälpte oss att bygga föregångaren till Göteborg nere vid Färjenäs. Det lär vi väl
30
kanske aldrig få veta. Vad vi däremot vet och förstår är varför man valde det strategiska läget på
andra sidan älven, när vi hade Älvsborgs slott mitt emot. För mig har detta alltid varit en
speciell plats. Jag besökte den redan som barn och i min skolundervisning var det självklart att
vi besökte Färjenäs och Karl IX:s Göteborg. Jag har gjort en liten undersökning bland mina
vänner i olika åldrar, och tyvärr är det väldigt många som inte känner till detta.
Jag tycker det är mycket bra att Folkpartiet har skrivit denna motion. Jag tycker ändå att det
finns en viss tillförsikt i det som Älvstranden skriver i sitt svar – att man tänker lyfta fram en hel
del av dessa gamla värden och göra dem kända. Men jag liksom Folkpartiet beklagar att vi inte
kan gå hela vägen. Men jag tänker: Kommer tid kommer råd! Så jag yrkar bifall till
kommunstyrelsens förslag.
Peter Schuckink Kool (fp)
Som ledamot i styrelsen för den svensk-nederländska föreningen vill jag framföra styrelsens
tack till motionären. Karl IX:s Göteborg var en av de många länkarna i Göteborgs och
Nederländernas gemensamma historia. Jag har också ett förflutet som guide från den tiden när
det fanns direktförbindelse mellan Göteborg och Amsterdam och många nederländska
gruppresor besökte Göteborg. Jag har naturligtvis då berättat om det holländska Göteborg men
inte haft något konkret eller synligt att visa på. Jag hoppas att det nu kommer att ingå i den här
nya parken vid Färjenäs i enlighet med motionärernas förslag. Jag yrkar därför bifall till
motionen.
Ewelina Tokarczyk, kommunalråd (s)
Ordförande, fullmäktige! Jag vill tacka motionären för denna motion. Den är väldigt intressant,
och därför har vi också valt att ställa oss bakom det positiva svaret från Älvstranden Utveckling
AB. Det innebär självklart inte att detta kan genomföras utan problem. Men som Älvstranden
påpekar kommer man att i delprojekteringen försöka tillvarata en del av det som är möjligt.
Sedan får vi – som Älvstranden också påpekar – fortsätta att diskutera finansieringen av denna
typ av projekt.
Kia Andreasson, kommunalråd (mp)
Ordförande, fullmäktige! Jag ställer mig på Bengt Perviks sida. Det har vi gjort förr när det har
gällt Hisingsfrågor, eller hur? Jag tycker också att detta är ett väldigt bra förslag. Den gamla
delen där är oerhört intressant. Men det är ju så här med pengar när man väcker ett förslag – det
är inte bara att stoppa in! Jag uppfattar detta som att vi kommer att genomföra det. Det är därför
vi svarar med hänvisning till Älvstranden Utveckling. Först tar vi fram förslaget när parken
bildas, sedan ser vi vad det kostar och sedan fixar vi det! Jag kommer i alla fall att kämpa på
den vägen.
Ture Jakobsson (kd)
Ordförande, fullmäktige! När jag läste motionen blev jag glad över att det fortfarande finns
människor som är för bevarande av det gamla Göteborg. Även om vi ibland är sent ute, som
vanligt beroende på pengabrist, är det bättre sent än aldrig. Nu i valtider hör man på TV att en
viss Persson eller person säger att Sverige går bra, och på torgmöten här i staden hör man att
Göteborg går bra – även om en del finns kvar att göra. Vi ser här att det finns lite att göra. Och
jag tycker nästan att det är skamligt att vi, när allt är så bra och ekonomin är så bra, inte kan
satsa dessa tusenlappar som behövs för att fullfölja motionens intentioner. Jag gör som Bengt
Pervik här, jag yrkar bifall till Folkpartiets förslag i kommunstyrelsen.
Lena Malm (s)
31
Ordförande, fullmäktige! Vi i Lundby fick yttra oss, och jag är väldigt glad över att ni har lagt
denna motion. Som fjärde generationens Lundbybo vill jag naturligtvis att vår historia visas
upp. Då tycker jag inte att det bara gäller Karl IX:s Göteborg. Det gäller också Färjenäsområdet.
När jag var barn tog vi bilen och åkte över till andra sidan, till Göteborg, och handlade. Då gick
det en färja där. När vi förra året hade avslutning i stadsdelsnämnden blev vi guidade av en
kvinna som jobbar på Stadsmuseet som också berättade om den tidens historia, när
Färjenäsläget byggdes. Denna gata var en del av transportvägarna söderifrån. Jag tror att det
finns många delar i Färjenäs som behöver lyftas fram.
Vi var eniga i nämnden, och från stadsdelnämndens sida kommer vi att bygga en skola vid foten
av Kvarnberget. Kvarnberget och Färjenäsparken kommer att vara viktiga inslag att använda sig
av i skolelevernas rekreationsområde. Jag tror att vi kommer att vara många goda krafter som
ser till att detta förverkligas. Och då handlar det inte bara om Karl IX:s Göteborg utan också om
det gamla Göteborg, med de bostäder som finns kvar som jag hoppas också ska bli bevarade på
ett mycket bra sätt.
Som Lundbybo kommer jag alltså att fortsätta bevaka frågan.
Jonas Ransgård (m)
Ordförande, stadsfullmäktige! Det är svårt att försitta chansen att så här tre dagar före valet säga
att jag håller med alla tidigare talare i ärendet. Men det vore roligt om detta hade kommit till
stånd lite tidigare, så att man hade kunnat inviga en permanent utställning i samband med det
100-årsjubileum som är i år. Lundby uppgick ju i Göteborgs stad 1906 och firar 100årsjubileum, i samband med Lundbydagen, om jag inte har missuppfattat Lena. Hon kanske kan
komplettera med det senare.
De inskränkningar som fastighetsnämnden har gjort i sitt yttrande som vi i den borgerliga
gruppen sedan anslöt oss till är heller inte så dumma. Jag tror inte att det vore så klokt att
återuppbygga den gamla muren. Tvärtom vill vi i alliansen ha en stadsdelsorganisation med
färre gränser. Därför är det nog klokt att låta denna mur vara riven.
Jag instämmer med tidigare yrkanden från de borgerliga. Med tanke på hur eniga vi är vore det
märkligt om vi inte skulle hitta de här pengarna när parken och området ska inredas.
Lena Malm (s)
Vi kommer att ha festligheter i samband med Lundbydagen om 14 dagar, då vi också
uppmärksammar att Lundby socken blev en del av Göteborg. Den här utställningen kommer att
behöva mer tid. Jag tycker nog att det skulle vara lämpligt att den invigdes i samband med att
den nya skolan invigs. Nu vet jag inte när i tiden det blir, men jag tror att det är mer realistiskt
att ha invigningen av parkområdet samtidigt som skolan blir klar.
Bengt Pervik (fp)
Ordförande! Bara några ord: Det här är idéer. Man kan välja och vraka. Jag både tackar och
bugar efter erkännandet från er allihop. Jag ska inte vara elak, men Birgitta Degerström sade
nästan: Kommer tid har vi råd. Hon sade inte riktigt så. Men det kanske snart kommer till stånd.
Med gemensamma krafter kanske vi lyckas.
§ 16 Motion av Kristina Bergman Alme (fp) om uppmärksamhet efter 25 år i daglig
verksamhet
32
Kristina Bergman Alme (fp)
Jag vill börja med att tacka för behandlingen av motionen. Jag kan inte säga att jag har kommit
på förslaget själv. Det var faktiskt en blänkare i Dagens Samhälle som fick mig att fundera.
De flesta av oss som har suttit i en nämnd har säkert varit med om en gratifikationsmiddag. En
gång om året serveras en fin middag i en vacker lokal. De anställda som har jobbat i 25 år eller
är på väg att gå i pension sitter där, uppklädda och förväntansfulla. Det är en mycket högtidlig
stämning. Det hålls ett tal och de får en liten gåva.
Det konstiga är att vi ser det som självklart för dem som har kämpat och slitit i kommunen i hela
25 år. Hur många av våra anställda som är i dag är 25 eller 30 år tror vi kommer att jobba så
länge? I alla fall har det varit självklart. Men vi har hittills inte uppmärksammat de som gör ett
arbete, något som de själva definierar som ett arbete, går till en verksamhet varje dag, gör
någonting som upplevs som vettigt. Det känns mycket positivt att vi i dag troligtvis kommer att
fatta beslut i kommunfullmäktige om att kommunstyrelsen får i uppdrag att se över hur man kan
inrätta ceremonier för detta. Det ska finnas en frihet för stadsdelsnämnderna att kunna göra lite
som de vill. Det handlar om att se till att uppmärksamma denna grupp människor. Jag tror att de
också kommer att känna sig otroligt stolta, antingen de sitter i sin egen lokal på
stadsdelsnämndsnivå eller kanske här, i någon av våra vackra salar, och får ta emot en gåva,
höra ett tal och känna sig värdefulla.
Jag tackar otroligt mycket för behandlingen av motionen och hoppas att det kommer att bli
lyckade ceremonier.
Eva Olofsson, kommunalråd (v)
Jag ska hålla med Kristina i det hon sagt. Det är inte troligtvis, utan vi kommer att ta ett beslut
här i dag för vi är överens. Det är en mycket bra motion. Jag får erkänna att jag inte hade läst
Dagens Samhälle lika ordentligt som Kristina, som kom på idén. Jag känner också att
människor går till sitt jobb, som du säger. De är där. De går hem till sin bostad. De gör nytta, en
insats. På många håll är de med i alltiallogrupper, har hand om ett café eller tvättar och stryker
kläder på ett äldreboende. De gör många olika saker. I föreningen Grunden gör man
radioprogram och tidningar. Det är många olika saker som man gör, och jag tycker att det är
viktigt att vi uppmärksammar de människor som går till daglig verksamhet.
Vi har velat att man ska kunna göra lite olika. Det handlar om att människor har olika mycket
funktionshinder. Det är viktigt att vi gör ceremonierna så att de blir något roligt och positivt för
alla, oavsett om funktionshindret är mindre eller större.
Jag yrkar också bifall till kommunstyrelsens förslag.
Kristina Bergman Alme (fp)
Man kan hoppas att de som har varit i daglig verksamhet i 26 eller 27 år också får vara med på
ett uppsamlingsheat den första gången man genomför detta.
§ 17 Motion av Piotr Kiszkiel (fp) och Helene Odenjung (fp) om riktlinjer för ett
kommungemensamt förhållningssätt mot främlingsfientlighet och andra inslag som
strider mot den demokratiska värdegrunden inom skolan
Piotr Kiszkiel (fp)
33
Ordförande, fullmäktige! Jag skulle vilja tacka för behandlingen av motionen, särskilt
utbildningsnämndens ordförande för väl formulerat förslag till yttrande. Jag skulle vilja redovisa
bakgrunden till Folkpartiets motion, som har sin grund i en rad händelser i Härlanda som
kulminerade i att en muslimsk flicka klädd i traditionella kläder kallades för apa, mobbades och
misshandlades. I det läget hade nynazister varit verksamma på skolans område i över ett halvt
år. De spred sin propaganda, värvade medlemmar och utsatte elever med andra åsikter för
trakasserier. Av rädsla för fortsatta förföljelser flyttade flickan till en skola i Bergsjön, och hon
trivs där. Samtidigt fick hennes plågoandar gå kvar på sin gamla skola.
Det finns en rad iakttagelser från denna tragiska händelse som är värda att nämna i samband
med den framlagda motionen. Det första är att majoriteten av eleverna och föräldrarna aktivt tog
avstånd från det inträffade. De har med en rad olika aktiviteter visat sitt stöd för flickan. Man
har startat en jämställdhetsgrupp, arrangerat fackeltåg, en kulturfestival och på andra sätt arbetat
för att öka toleransen i stadsdelen. Det är bra.
Den andra iakttagelsen är att såväl den politiska ledningen som ledningen för förvaltningen stod
mer eller mindre handfallen när det hemska som hände uppdagades och det var dags att ta tag i
problemet. Från Härlandas presidium tog vi ett tvärpolitiskt initiativ för att diskutera frågan på
Centrumregionens presidiemöte. Men inte heller i det forumet fanns det beredskap för hur man
ska handskas med den typen av problem. Vi visste helt enkelt inte hur vi skulle agera, när
handling var det som krävdes av oss. Det var rent förfärligt. Det är det vi vill undvika genom
vår motion.
Lagen om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever är en
bra lag. Dess tillkomst visar hur viktigt och angeläget det är att vi alla bekämpar
främlingsfientlighet och intolerans i hela samhället, i synnerhet i skolan.
Jag är övertygad om att lagen är bra, och jag tror att en kommunal handlingsplan av det slag
som vi föreslår säkerställer att dess tillämpning blir optimal och att den inte skiljer sig mellan
stadens olika stadsdelar. En sådan handlingsplan kunde omfatta till exempel stöd till rektorer
och lärare i form av utbildningsinsatser, förfaringssätt, tydlighet i ansvarsfrågan och även stöd
till andra myndigheter utanför skolan som sociala myndigheter, polisen med flera.
Främlingsfientlighet, diskriminering och intolerans får aldrig accepteras och bli en del av vår
vardag. För många göteborgare är det vardag i dag. Låt oss ändra på det, i alla fall på våra
skolor. Jag yrkar bifall till Folkpartiets motion.
Frank Andersson, kommunalråd (s)
Ordförande, kommunfullmäktige! Till att börja med ska jag yrka bifall till kommunstyrelsens
förslag. Det är ett tag sedan Piotr skrev den här motionen. Sedan motionen skrevs har det blivit
en ny lagstiftning, vilket också sades här, som gäller från den 1 april 2006 om förbud mot
diskriminering och annan kränkande behandling. I lagen krävs också att man gör en
likabehandlingsplan ute på skolorna.
Fyra stadsdelsnämnder har fått sig motionen tillsänd. De fyra avstyrker motionen och tycker att
det jobb som görs på skolorna, med den nya lagen, är till fyllest. Jag är själv ordförande i
utbildningsnämnden. Det vi tar upp där gäller ett förtydligande angående rektorn och
skolledningen. Vi säger också från utbildningsnämnden att man inte behöver gå till
kommunstyrelsen eller kommunfullmäktige utan man inarbetar uppdraget i det nyss påbörjade
arbetet. Egentligen är det ingen större skillnad.
I Göteborgs skolor – gymnasieskolor, grundskolor och förskolor – jobbas det aktivt med
värdegrundsfrågor, demokratifrågor. Vi har haft ett antal kvalitetsredovisningar. Om det är
34
någonting som Tomas Kroksmark, som har skött kvalitetsredovisningarna, har påvisat tydligt så
är det just det arbete som görs i skolan med värdegrundsfrågor och demokratifrågor.
Jag vill också ta upp att vi även här i Göteborgs kommun aktivt har drivit på de här frågorna
från kommunfullmäktige och kommunstyrelse genom att starta exempelvis Levande historia,
som i dag är en viktig del. Vi startade det inte som ett projekt, utan vi sade att det är en så viktig
verksamhet att det är något som ska leva vidare. Man ska fortsätta jobba med det. Där är
skolorna djupt involverade med att arrangera studieresor, seminarier, föreläsningar och så
vidare.
Jag har själv varit med tre eller fyra år i rad på Skälltorpsskolan, som har en heldag med
värdegrundsfrågor. Där kopplar man tillbaka i tiden till andra världskriget. Det är fantastiska
dagar. Det är väldigt intressant att vara med. Det är 200–300 högstadieelever som faktiskt sitter
stilla en hel dag och lyssnar på oerhört intressanta föreläsningar.
Vi har också Emigranternas hus som gör ett mycket bra arbete. Framför allt jobbar man med
gymnasieskolorna. Man använder metodiken och pedagogiken för att påvisa någonting som vi
ofta glömmer, att 25 % av den svenska befolkningen från mitten på 1800-talet och fram till
1930-talet lämnade Sverige. Man tar upp en diskussion med gymnasieeleverna om vad de tror
att det berodde på. Det är ju på samma sätt i dag, att människor lämnar sina hemländer och
kommer till Sverige, på grund av fattigdom, intolerans när det gäller politik, religion och så
vidare.
Det görs mycket i dag. Detta är mycket viktiga frågor. Med detta yrkar jag bifall till
kommunstyrelsens förslag.
Jörgen Linder, ordförande (s)
Jag vill uppmärksamma er på att Piotrs yrkande är ett rakt bifallsyrkande till motionen. Det är
inte identiskt med det yrkande som Jan Hallberg lade fram i kommunstyrelsen, att motionen
skulle tillstyrkas med hänvisning till yttrandet från utbildningsnämnden. Det är min skyldighet
att uppmärksamma den nyansskillnaden. I praktiken spelar det inte så stor roll. Men om någon
vill yrka exakt detsamma som i kommunstyrelsen ska den möjligheten naturligtvis finnas.
Jan Hallberg, kommunalråd (m)
Herr ordförande! Jag yrkar bifall till mitt yrkande i kommunstyrelsen.
Piotr Kizkiel (fp)
Jag tar tillbaka mitt yrkande.
§ 18 Motion av Mikael Janson (fp) angående översyn av villkor för att underlätta att ta
uppdrag som god man
Mikael Janson (fp)
Ordförande, fullmäktige! Jag får väl köra en samlad attack eftersom jag missade när den tidigare
motionen om fritt val av boende för äldre göteborgare var uppe. Det är inte så mycket att
diskutera eftersom vi faktiskt är överens om båda dessa motioner. Det är bara att tacka för svaret
och hoppas att man jobbar vidare i enlighet med intentionerna i båda fallen.
35
Jag vill bara poängtera att just när det gäller gode män ligger i det som vi nu yrkar på att
överförmyndarnämnden ska följa upp det arbete som pågår bland annat på riksnivå kring de här
frågorna. Det finns nog anledning att gå vidare på de här punkterna, men det får man göra
utifrån vad man landar i, i det arbete som pågår på riksnivå. Självklart får man också jobba
vidare med att kunna ge extra stöd till gode män, inte minst i form av ett mentors- eller
faddersystem som ger ökade möjligheter att klara av uppdraget och kan locka fler att våga ta
steget. Det är, tyvärr, något vi behöver – gode män, och gode kvinnor också för den delen. Det
heter ju god man, så vi får väl hålla oss till det.
Jag vill bara tacka för båda motionerna och hoppas att man verkligen jobbar vidare i enlighet
med intentionerna.
Britt Solberg, 2:e vice ordförande (s)
Ordförande, fullmäktige! Jag vill nästan tacka Mikael för motionen. Den har gett lite klarhet i
den verksamhet som vi har. Jag kan lugna Mikael lite när det gäller behovet av gode män. Det
startar åtta nya kurser i september. Vi får 50 nya, om hälften av dem tar ett ärende. Det finns
också datorstöd som har kommit.
Det är ett mycket bra förslag med faddersystem. Det köper vi. Vi tar kontakt med den befintliga
föreningen för gode män, som till en mycket billig penning kan hjälpa kommunen så att man får
ett reguljärt faddersystem. Det finns egentligen redan i dag.
Vi tackar dig för motionen.
§ 19 Motion av Firas Almesri (mp), Helene Stiernstrand (mp), Mikael Malm (mp) och
Kia Andreasson (mp) om riktlinjer för sponsring från kommunala nämnder och
bolag samt krav på aktivt motverkande av bruk av alkohol, droger och tobak för att
få kommunalt bidrag eller kommunal sponsring
Kia Andreasson, kommunalråd (mp)
Herr ordförande! Jag begär bordläggning eftersom Firas Almesri inte kan delta i debatten.
§ 20 Motion av Jan Hallberg (m) om tydliggörande av sambanden kring vad som skapar
välfärd
Jan Hallberg, kommunalråd (m)
Herr ordförande! Jag ska väl inte precis tacka för behandlingen – den hade kunnat vara lite
bättre. Jag har i varje fall väckt en diskussion, som jag ville med den här motionen. Bakgrunden
är att vår kommun och många andra kommuner är så komplexa och stora organisationer att de
allra flesta som jobbar i dem har fullt upp. De blir ganska uppe i sina egna arbetsuppgifter. De
får svårt att se hela perspektivet i samhället. Jag möter ofta företagare som känner att de har
svårt att få förståelse för sina företagsfrågor. Det kan vara alltifrån daghemsproblematik – till
exempel öppethållande – till ren myndighetsutövning i stadsbyggnadsärenden. Därför tror jag
att vi skulle ha mycket att lära av varandra.
Det är inte frågan om att välfärd skapas ur näringsliv eller kommun. Det påpekas mycket riktigt
i v-skrivelsen. Det är klart att välfärd skapas också i kommunen. Jag har koncentrerat mig på det
ena perspektivet, men båda finns naturligtvis med.
36
Jag tror att vi skulle ha mycket att tjäna på om vi kunde överbrygga de skillnader som finns
mellan de villkor och den vardag som finns i framför allt de små företagen och å andra sidan
villkor och vardag i kommunala förvaltningar och myndigheter. Därför föreslår jag i motionen
att man ska hitta en modell för att göra studiebesök hos varandra, ta del av varandras vardag och
problem och för mentorskap. Jag är öppen för olika modeller.
Det handlar också om att ta fram ett litet, lätthanterbart material om välfärdstillväxt – vad som
skapar välfärden. Där kommer naturligtvis det riktiga påpekandet in, att det inte bara är
företagen, näringslivet, utan också det som görs i offentlig sektor. De här sambanden tycker jag
kommer bort i debatten. När man hör en och annan tror man att välfärd i form av resurser
kommer någon annanstans ifrån än arbete i företag och myndigheter eller organisationer, att de
finns där från början. Men så är det ju inte.
Vi behöver mer arbete, fler arbetade timmar, för att vi ska kunna möta de utmaningar som
välfärden ställer oss inför framöver. De behoven ser vi mycket tydligt.
Det här är ingen obekant sak. Alingsås har genomfört något liknande. Jag tror till och med att
det gjordes under s-styret. Kommunen besökte samtliga företag i Alingsås kommun. Det är
naturligtvis inte möjligt att göra i Göteborg. Det gjorde emellertid att betyget från näringslivet
på kommunen Alingsås gick från en ganska medioker placering till en toppnotering. Man
upplevde i företagen att kommunen var intresserad. De tog till sig de frågor man hade, och man
drog lärdom av det. Det förbättrade både klimatet och samarbetet.
Avslutningsvis: Jag blev något förvånad när jag såg att det var Vänstern som hade hållit i
pennan. Det kanske är en petitess. Men det är rätt bra skrivet för att vara Vänstern. Vi har
lyssnat på Ohly, och han har en annan syn på många av de här frågorna. Jag hade kanske väntat
mig att Göran Johansson hade sett till att det var hans egen penna som styrde yttrandet.
Bifall till motionen!
Karin Pleijel (mp)
Vad är välfärd? Vem är välfärden förunnad? Är det vi här i Sverige som ska ha välfärd? Är det
vi som lever nu? Är det våra barnbarn. För oss är det självklart att vi aldrig kan ha en välfärd nu,
på bekostnad av välfärden för våra barnbarn.
Vad är det då som skapar välfärden? Jan Hallberg är övertygad om att det är företagens tillväxt
som skapar välfärd. Det ligger väl någonting i det, om man begränsar sig till materiell välfärd.
Det låg någonting i det hela 1900-talet. Det ligger någonting i det i många länder som inte alls
har en väl utvecklad välfärd.
Vi lever på 2000-talet. Vi har en väl utvecklad välfärd. Välfärdsbegreppet är komplext.
Jag tänkte citera en före detta rektor och professor på Handels i Stockholm. Han har varit
handelsminister i en borgerlig regering – Staffan Burenstam Linder. Han skrev 1969 en bok,
Den rastlösa välfärdsmänniskan: tidsbrist i överflöd – en ekonomisk studie. ”Många tror att vi
är på väg mot ett bekymmersfritt överflödssamhälle, ett ekonomiskt himmelrike. Tyvärr tror de
fel. Ekonomisk tillväxt innebär att det blir mer ont om tid. Hetsen ökar. Vi försöker pressa in
fler och fler sysslor under dygnets 24 timmar.”
Fick han inte rätt? Känner vi inte igen oss i den här bilden, när vi har kommit långt i vårt
välfärdssamhälle?
37
Om vi jämför Sverige med en skuta på havet som far framåt så är tillväxten kanske den fart
skutan har. Vi kan ägna oss åt att trimma motorn, så att vi åker så fort som möjligt. Men vi
måste vara måna om vilken riktning vi kör i. Ju fortare fartyget kör desto viktigare är det att vi
har riktningen utstakad. Det behövs en grön kompass som för skutan i en hållbar riktning.
Vi har många hot framför oss. Vi håller på att gå på grund. Oljan tar slut, kanske om 20–40 år.
Vi har en förfärlig situation med klimatet som håller på att förändras. Skutan måste byta
riktning. Ju snabbare vi byter riktning, desto bättre framtid kan vi se.
Det är bra att man tittar på världen utanför den kommunala verksamheten. Det är inte fel att
besöka företag. Jag kanske tycker att det är fel att kommendera ut, som någon sorts
centralstyrning: Nu ska alla ut på företagen och se hur det ser ut där. Kanske hade det varit ännu
bättre om vi kunde göra besök i klädfabriker i Indien eller om vi kunde se analysen av
tungmetaller i våra vilda djurs njurar. Tänk om vi kunde gå på fisketur och se hur lite fisk det
finns kvar i våra hav eller åka till New Orleans och se vilken förödelse klimateffekterna kan
ställa till med. Det visar den blinda tillväxtens riktning – var vi hamnar, vilket grund vi landar
på om vi inte stoppar skutan lite eller saktar ned och byter riktning.
Jag vill yrka bifall till kommunstyrelsens förslag i den här frågan.
Eva Olofsson, kommunalråd (v)
Ordförande, fullmäktige! Motionen från Jan Hallberg, som sedan också stöddes av de andra
borgerliga partierna, börjar med att företag är viktiga. Det kan vi faktiskt hålla med om i
Vänsterpartiet också. Det kanske är att spräcka en fördom – vi pratade förut om fördomar – om
man tror att Vänsterpartiet inte tycker det. Sedan kommer nästa mening: Det är företagen som
skapar jobb, trygghet, välstånd och ekonomisk tillväxt. I Vänsterpartiet brukar vi säga att det är
människors arbete som skapar tillväxt, välstånd och trygghet. Det finns faktiskt en
ömsesidighet, som Jan Hallberg börjar prata om nu men som helt saknades i motionen, mellan
vår välfärdssektor och den privata företagsamheten. Det har funnits ett samspel där stora
investeringar från statlig nationell nivå har varit en förutsättning för att stora företag ska
utvecklas och bli det de är i dag.
Företagen har inte heller som sin uppgift att ta ansvar för välståndet, även om jag är säker på att
det finns många småföretagare och även en del i de stora företagen som är mycket engagerade i
hur det ser ut runtomkring i Göteborg, Sverige och världen. Men företagens uppgift är att skapa
vinst för företaget. Det är där politiken kommer in och säger att det inte räcker som mål för ett
bra samhälle att leva i. Vi måste se till att det finns en välfärd. Vi måste se till att den tillväxt
som skapas fördelas rättvist. Vi måste se till att det finns en trygghet, att det finns en hållbar
ekologisk utveckling, som Karin var inne på. Där är Jan Hallbergs motion så otroligt ensidig.
Man undrar om alla stadens anställda ska gå ut och lära sig acceptera Moderaternas syn på den
här frågan i ett så kallat tillväxtpaket. Eller vad handlar det om? Du pratar om att man hade
besökt företagen i Alingsås. Jag har inget emot om de som jobbar med att stödja företag i
Göteborg besöker så många företag som de kan. Man kanske inte kan ta alla på en gång, men
man kan säkert beta av och träffa företag i grupper. Men i din motion handlade det om ett
tillväxtpaket för alla anställda. Det handlar om att ledningsgrupper i stadsdelsförvaltningar och
fackförvaltningar skulle ut och skapa förståelse och insikt i företagandet, men ingenting om att
företagen skulle ha insikt i hur den kommunala verksamheten fungerar och vilka villkor det är
där.
Denna ömsesidighet är någonting som många förvaltningar har tagit upp. Man har också
beskrivit hur man jobbar utifrån sitt uppdrag, med kontakter med en rad företag. Energibolaget
jobbar i en verklighet. I Gunnareds stadsdelsnämnd jobbar man i en annan verklighet, nu många
38
gånger i samarbete med Lärjedalen. Där handlar det om hur man ska ha kontakt för att utveckla
Gunnared på bästa möjliga sätt.
Jag tycker att det är självklart att avslå Jan Hallbergs mycket ensidiga motion. Välfärd handlar
om mycket. Det handlar också om att vi har haft en fackföreningsrörelse som har fått ta strid för
rättigheter på jobbet, för löner som går att leva på och för kollektivavtal. Denna ensidiga bild att
allt gott kommer från företagen är en mycket moderat synpunkt och synvinkling. Det är
egentligen att kräva att alla anställda i Göteborg ska anta Moderaternas ståndpunkt, som jag ser
det, som du har formulerat motionen. Det är helt horribelt.
Därför säger vi från Vänsterpartiet nej till motionen. Jag yrkar bifall till kommunstyrelsens
förslag.
Jan Hallberg, kommunalråd (m)
Herr ordförande! Fördomar – det är något vi nu väldigt tydligt fick exemplifierat. Vi har inom
olika ämnen en lång väg att gå. Som jag inledningsvis sade är jag väldigt glad om jag kan vara
med och vidga det hela till människors arbete i privata företag eller i offentlig verksamhet. Det
är klart att det är grunden. Men nu hade jag en lite mer precis infallsvinkel. På detta finns två
nivåer. Det ena är att vi i allt vårt komplicerade arbete, exempelvis i kommunen, kanske missar
lite av den värld vi lever i. Vilken verklighet har till exempel företagen? Detta tror jag är väldigt
viktigt. Det andra är på den vardagliga nivån. Gott om exempel finns där människor som
representerar små företag känner sig motarbetade av kommunens olika instanser.
Jag tror inte att detta alltid är avsiktligt. Man har däremot en kultur som slår vakt om de regler
och den verksamhet man har. Detta gör att man inte signalerar en total tjänstvillighet och
öppenhet. Jag tror det skulle vara väldigt mycket värt att komma över dessa spärrar och hinder.
De kommuner och organisationer som är riktigt framgångsrika tror jag har kommit över detta.
De ser möjligheter i andras arbete. Jag ska sällan glömma när jag hörde ett exempel från en
byggare här i staden som hade fått en telefonsignal från Stockholm där de sade: Vi ska göra en
ny plan här. Vi ser att du har ett hus där. Har du något emot att vi ritar in ytterligare en 7–8
våningar på det – om du skulle vilja bygga? Jag har svårt att tänka mig att det är vår kultur.
Till Karin: Det jag har föreslagit går alldeles utmärkt att tillämpa även på dina definitioner och
begrepp.
Eva Olofsson, kommunalråd (v)
Jag har läst igenom remissvaren från olika bolag och förvaltningar, och jag har funnit en mycket
positiv attityd till att samarbeta med organisationer, företag, föreningar och viktiga aktörer inom
de områden där de verkar. I vissa fall – det gäller Energibolaget – är man konkurrent. Då ser
samarbetet självklart annorlunda ut. I Gunnared har man väldigt tydligt påpekat att man för
Gunnareds utveckling vill jobba ihop med alla. Men självklart måste man behandla företag
utifrån de regler och riktlinjer som finns. Vi har ganska strikta upphandlingsregler. Man måste
ta hänsyn till kvalitet, miljö och de behov som finns. Min uppfattning är att Göteborg säkert kan
utveckla samarbete med företag. Vi har en vilja och en struktur med samarbete mellan
näringsliv, stad, utbildning och universitet. Vi samarbetar också med olika organisationer och
föreningar som finns runt om i staden.
Jag har alltså inte funnit några illavarslande tecken på ointresse för att utifrån sitt uppdrag
samarbeta och ha kontakter. Men här är det fråga om något annat. Här är det fråga om ett
tillväxtpaket där alla anställda då ska få en viss syn på denna fråga. Jag tror att vi i politiken inte
är helt överens om den. Vi ser väl i så fall vår budget som något där vi i majoriteten kan ena oss
– även om vi kanske inte tycker lika i alla frågor. Här har du faktiskt inte alls beskrivit
ömsesidigheten i din motion, Jan. Jag tror kanske inte att det helt är en slump.
39
Karin Pleijel (mp)
Jag jobbar på en gymnasieskola här i staden och Västsvenska Handelskammaren erbjuder alla
lärare att göra besök i olika företag. Företag Aktiv kallas det. Jag tror att mycket av detta finns i
kommunen. Det pratas ibland om Göteborgsandan, och jag tror att det handlar just om detta –
någon sorts närhet till näringslivet, man vill samverka och se att båda behövs. Det som oroar
mig är att Moderaterna inte har någon kompass på sin skuta. Bara den kör fort är det bra! Det
oroar mig i er politik – inte att man ska besöka företag.
Göran Johansson, kommunalråd (s)
Ordförande, fullmäktige! Jag tycker Jan Hallbergs anförande faktiskt lät mera som om det
gällde vårt utlåtande än motionen! Om man läser att-satserna ser man att inget finns om det
dubbla utbytet. Det var mer ensidigt.
Jag skulle vilja ta upp en helt annan aspekt på vad som skapar välfärd. Jag tror att solidarisk
lönepolitik som vi tidigare tillämpade är en av de viktigaste motorerna för välfärd. Nu börjar
nya låglönebranscher i Sverige uppstå. Den solidariska lönepolitiken hade till uppgift att slå
undan låglönebranscherna genom utbildning, kunskap, forskning och utveckling – öka
kunskapen i kunskapsföretagen – och därmed gå upp en nivå. Bakom det låg tanken att de nya
länder som nu kommer i globaliseringen alltid börjar med enkla produkter. Vi har sett det när
textilindustrin flyttade från Borås till Baltikum, till Portugal, till Kina och till Indien. Det är den
offentliga sektorn som står för utbildning och kunskap. Det är den offentliga sektorn som svarar
för att försörja de växande företagen med mer kunskap så att vi kan konkurrera på en ny nivå.
Den dag vi inte slår vakt om detta utan börjar konstruera låglönebranscher – då ska jag garantera
er att ingen välfärd kommer att finnas. Solidarisk lönepolitik gör att vi konkurrerar på rätt nivå
med de förutsättningar som gör att Sverige kan klara konkurrensen. Den dag vi tror att vi med
låglöneföretag ska konkurrera gentemot andra – då är det kört.
Välfärd skapas också genom fördelningspolitik. Om vi inte har en aktiv fördelningspolitik där vi
ser vi till att de som har det lite sämre – eller de som till exempel blir sjuka – får del av det som
produktionen skapar blir det heller ingen välfärd. Välfärd är inte enbart ett ekonomiskt mått. Det
är också en fråga om hur vi fördelar det som skapas. Men för att ha något att fördela måste vi ha
konkurrenskraftiga företag. Och jag håller då med om att kunskap om företagandet behövs. Men
det är lika viktigt att företagen har kunskap om dem som skapar förutsättning för företagen, och
det är ofta den offentliga verksamheten. Vi behöver en bra skola, bra utbildning, bra forskning.
Detta är ett ganska komplext system.
Men jag upplever alltmer att kollektivavtalen blir mindre värda och att tendenser till lägre löner
kommer in. Om sådant får fäste i Sverige, då tror jag att våra förutsättningar att klara den
globala konkurrensen kommer att urholkas. Då, mina kära vänner, får vi inte mycket kvar att
fördela.
Ett annat hot är kortsiktigheten som Gardell och allt vad de heter förespråkar. De har liksom gått
in i stället för att vi har en lönepolitik som fungerar på marknaden. De går in och styr med sina
kortsiktiga medel mot Volvo och väldigt många andra.
En långsiktig företagsutveckling där solidarisk lönepolitik är en del av strukturomvandlingen
och en bra fördelningspolitik tror jag är fundamentet för att också i morgon och i övermorgon
skapa välfärd. Då kan vi ha råd att göra det som Pleijel och andra säger. Men om vi inte har
några resurser finns inga möjligheter till detta. Det finns inget land i världen som jag känner till
som har haft dålig ekonomi och som går knackigt som har råd att tänka i miljötermer. Där står
miljön längst ner. Det är när människor känner att de har lite råd och lite svängrum som man
40
också kan ta de mjuka sidorna. Och miljön kanske inte är mjuk – den är i och för sig hård – men
den blir aldrig prioriterad om folk är hungriga. Först ska magen mättas och därefter kommer de
andra värdena in. Även det hänger ihop.
Jan Hallberg, kommunalråd (m)
Precis som att miljön är global är vissa delar av arbetsmarknaden nu global. Det ser vi ibland
ganska smärtsamt. Jobben strömmar just nu i en oändlig takt ut till låglöneländer – exempelvis
till Kina. Utmaningen för oss är att skapa nya jobb med de kvalifikationer som vi kan ha och
som inte går att konkurrera med. Men jag skulle vilja ställa en fråga till Göran Johansson. Vi har
naturligtvis i Sverige jobb inom servicesektorn som är lägre betalda än de högkvalificerade
jobben. Exempelvis tror jag att en industriarbetare både på Kulan och på Volvo med skifttillägg
tjänar cirka 25 000 kronor i månaden. Det betalar väl inte Liseberg? Alltså har vi löneskillnader.
Låglöneyrkena ligger ofta i servicenäringarna. Då är i alla fall min poäng att det är viktigare att
komma in i ett jobb. Alternativet är ju att inte ha något jobb alls!
I värsta fall har man inte ens a-kassa eller någon åtgärd. Man tvingas ta socialbidrag. Ett
plusjobb är heller inget höglönejobb även om jag förstår avsikten med dessa. Så utmaningen,
Göran, är att skapa de nya jobb som inte konkurreras ut utom möjligen av dem som har samma
förutsättningar och också kan vara väldigt kvalificerade. Dem slåss vi med. Men vi kommer att
fortsätta tappa jobb ganska länge ännu just inom industrin. Det tror jag vi är ganska överens om.
Konsten är att skaffa nya jobb och inte dra sig för att tycka att ett jobb är bättre än inget jobb.
Det tror jag är väldigt viktigt. Jag skäms inte längre för McDonaldsjobb efter att ha sett den
karriär som många unga människor ifrån våra förorter gör efter att de har kommit in och fått en
fast anställning på McDonalds för att sedan kunna gå vidare. Alternativet hade sannerligen
kanske varit att inte ha något jobb alls!
Göran Johansson, kommunalråd (s)
Jag kan hålla med om det sista. Det är därför jag i åratal har jobbat för Kalaset och
turismindustrin. En del har tyckt att det har handlat om ”goa gubbar”, men det är ett djupt allvar
därför att det ger en entré till arbetsmarknaden – precis som du säger. Jag har aldrig trott på att
alla ska ha lika lön. Löneskillnader kommer att finnas men de är i dag för stora. Vad jag kan
känna oro för – även om vi kanske inte ska ta upp den debatten nu – är att man efter 300 dagar i
a-kassan sänker till 65 %. Om de som i sitt yrkesliv har legat på en viss nivå och kanske har
kvar kunskapen blir arbetslösa och efter 300 dagar får 65 % och blir skyldiga att ta ett jobb som
motsvarar a-kassan – då är vi inne på något helt nytt! Det är där jag tror att om det fortsätter –
då etablerar vi låglönebranscher.
Det gäller att hela tiden försöka flytta folk från låglönebranscher in i höglönebranscher med hög
teknologi. Den industrin kommer inte att se ut som den gjorde förut. Men det innebär inte att
den industrin försvinner! SKF är inte som SKF var när jag jobbade där. Om vi tittar på en Volvo
av i dag innehåller den mer datorer än den första satelliten. Det är inte samma bil som tidigare.
Och en Volvo är inte likadan som den billigaste kinesiska bilen. Den innehåller mycket mer.
Det är denna dynamik som måste till. Men det glömmer man ofta när man pratar om välfärd.
Om vi ska behålla vår välfärd måste den dynamiken finnas. Men också turismindustrin och
McDonalds är viktiga så att de som ska göra entré får en chans att göra det. För om de fastnar i
lång arbetslöshet hamnar de i våldscirkeln och i kriminella gäng, och det kan också på sikt bryta
sönder välfärden.
I den meningen har vi inte olika åsikter. Men att ensidigt säga att vi ska besöka företagen och se
hur välfärden skapas – det tror jag är att göra bilden för enkel. Men ditt inledningsanförande var
betydligt bättre än din motion!
Eva Olofsson, kommunalråd (v)
41
Nej jag skäms heller inte för jobb på McDonalds om de har vettiga arbetsvillkor och anställer
människor med kollektivavtal och betalar de löner de ska. Men det är här man börjar undra när
du hela tiden säger att det är bättre med något jobb än inget jobb alls. Jag vill då säga att hela
den kamp som har förts av fackförenings- och arbetarrörelsen på en mängd olika områden – för
rättigheter på jobbet, för att man inte ska vara utlämnad till godtycke, emot alldeles för långa
arbetstider till mycket dåliga löner, emot en icke fungerande arbetsmiljö, för trygghet när man
blir sjuk eller när man blir av med jobbet – är enligt min mening en förutsättning för välfärden
och för att det ska fungera bra.
Jag är rädd för att om vi tar ett steg bort från detta och börjar prata om att människor inte vill ha
jobb om de har trygghet vid sjukdom eller arbetslöshet – då ger vi förutsättningar för att trycka
ned lönerna. Då skapar vi jobb där människor knappt har näsan över vattnet. Jag tror inte på det
samhället. Jag tror inte det är så man skapar välfärd och människor som mår bra. Om man tittar
på folkhälsa finns också väldigt tydliga tal som visar att ett jämställt samhälle med små
skillnader är det samhälle där människor mår bra. Det handlar om fördelningspolitik och det
handlar om att människor ska ha en trygghet. Det handlar om att man ska våga se en framtid för
sig och sina barn. Vi ska bekämpa arbetslösheten, men inte genom att minska tryggheter och
rättigheter i arbetslivet.
Jag tror att det är viktigt, Jan, när man lägger en sådan motion som du gjorde om att vi ska gå ut
och titta på vikten av företag, att också lägga in ömsesidigheten. Det har funnits en diskussion
om att det är tärande att jobba i offentlig sektor – att man bärs upp av andras axlar. Jag tycker att
vi ska ta steget bort från den diskussionen och säga: En undersköterska är inte tärande – hon är
lika viktig som den som jobbar på Volvo. Båda två förutsätter varandra.
Jörgen Linder, ordförande (s)
Jag vill bara erinra om att motionen har två förslag. Det ena är att få fram ett så kallat
tillväxtpaket för att öka vissa insikter och det andra är att ledningsgrupper i
stadsdelsförvaltningar och fackförvaltningar ska göra studiebesök. Det är alltså det som ska
diskuteras nu.
Karin Pleijel (mp)
Välfärd är att må bra, att andas frisk luft och vara frisk till kropp och själ att känna sig behövd
och komma till sin rätt i samhället, att känna att någon behöver mig och det jag kan. Många får
denna välfärdsupplevelse genom ett jobb. Många orkar inte med sitt jobb ända till man är 65 år.
Det är alltså också välfärd att kunna avstå från jobb, att i stället kunna få tid. Staffan Burenstam
Linder skrev om det och det är det som är bristvaran i dag – tid. Så 35 timmars arbetsvecka –
det ger välfärd.
Jan Hallberg, kommunalråd (m)
Jag ska inte replikera på Göran. Vi får i morgon flera tillfällen att utveckla detta, så jag stannar
där.
Azar Hedemalm (mp)
Herr ordförande! Jag ska generellt prata om er strävan efter att vara pragmatiker och planera
samhälle, välfärd och jobb. Då ska man komma ihåg vissa principer. Vi miljöpartister pratar
hela tiden om ett långsiktigt hållbart samhälle. Detta innebär – vilket vi hela tiden påpekar – att
vi i varje planering måste tänka på att inte lämna något problem åt eftervärlden. Vilka ska ta
ansvar för värden som förstörs, om inte enskilda, grupper eller företag? Vi förgör oss om vi
lurar oss med välfärd som bygger på andras fördärv. Allt skräp, vår konsumtionsmani!
42
Produktion, produktion, produktion – och så konsumtion, konsumtion, konsumtion! Detta utan
att några egentliga behov föreligger. Och så dumpas allt i andra länder och andra får ta hand om
smutsiga kretskort och allt möjligt skräp.
Glöm inte den principen!
Tina Wallenius (mp)
Ordförande, kommunfullmäktige! Jag är född 1969 och tillhör väl en ganska medelålders
generation kvinnor. Men jag vågar påstå att jag tillhör den generation som var den sista som
gick ut på det glada 80-talet när det fanns väldigt gott om jobb. Man gjorde allt för att slippa
ifrån sina två obligatoriska år på linan på Saab som alla gjorde innan de åkte jorden runt för att
se sig om. Efter det har något hänt. Moderaterna säger att vi ska komma till vissa insikter. Men
jag tror att det är Moderaterna som borde komma till vissa insikter – till exempel om det alltför
låga priset på olja. Vårt oljeberoende bidrar till att vi har så billiga transporter och att allting
som heter hantverk och att producera saker med den egna handen i de nordiska länderna i
praktiken har försvunnit.
Vi har fått en del IT-jobb, men den billiga oljan – som dessutom är miljöförstörande för hela
jorden – bidrar till att vi saknar jobb inom producerande yrken och hantverksyrken. Jag tycker
inte att det är dagens ungdomars fel att oljan är så billig. Det beror bland annat på den politik
som förs av Moderaterna i flera länder – era gelikar. Varför ska ungdomar behöva steka
hamburgare i stället för att göra sådant som faktiskt kan kännas lite mer meningsfullt i livet? En
del njuter av hantverksarbete. Men sådana arbeten finns inte. Sålunda skaffar sig ungdomar i
dag dubbla utbildningar. De blir kanske till och med överkvalificerade när de väl kommer ut och
söker jobb.
Jag vill slå ett slag för att oljan faktiskt skulle behöva kosta lite mer snarare än mindre. Det är
dags att komma till insikt, Janne. Ett arbete ska ge mening åt livet – det ska inte ge den här
känslan av att jag gör något som faktiskt inte stämmer med min moral. Det kanske innebär både
att tredje världen utarmas på naturresurser – regnskog – och att jag som vegetarian eller vegan
får stå och steka hamburgare fastän det bär mig emot. Det unnar inte jag ungdomar. Jag unnar
25-åriga ungdomar en framtidstro och en tro på att de får göra något som känns meningsfullt för
dem.
Jörgen Linder, ordförande (s)
Jag vill återigen uppmana ledamöterna att hålla sig till ämnet. Oljeberoendet nämns inte i
Moderaternas motion. Det handlar om att ta fram ett tillväxtpaket som syftar till att öka vissa
insikter och det handlar om vad man tycker att ledningsgrupperna i stadsdelsförvaltningar och
fackförvaltningar ska göra. Det vore tacknämligt om ledamöterna höll sig till ämnet.
Mikael Janson (fp)
Ordförande! Då ska jag fatta mig kort. Det var den förutvarande diskussionen som gjorde att jag
inte kunde låta bli att begära ordet omkring låglöner och annat. Tyvärr har ju Sverige generellt
sett halkat efter ganska ordentligt på lönesidan. Men vi ska inte ta den diskussionen utan jag vill
bara ändå inskärpa att jag tror att en del av det som jag tror är motionens intention faktiskt är
viktigt – att man som kommunalt eller offentligt anställd ändå ser sambandet, att ett väl
fungerande näringsliv är förutsättningen för att vi ska få skatteintäkter som gör att vi har råd
med en offentlig verksamhet. Jag har nämligen träffat alldeles för många som inte ser det
sambandet, som inte förstår vad det är som skapar vårt välstånd som i grunden ger möjligheter
till en fördelning.
43
Sedan kan vi ha olika uppfattningar om hur man fördelar. För mig är välstånd att vi har resurser
– välfärd är att vi kan fördela dem. Där ser jag att det finns stora brister. Men sedan håller jag
helt med om att det har varit en bra diskussion. Man måste se helheten. Jag tror ändå det är
väldigt viktigt att man har klart för sig vad det är som genererar vårt välstånd. I dag finns stora
brister i hur man ser på detta.
Göran Johansson, kommunalråd (s)
Jag har inte hört någon säga att det är fel att de som jobbar i offentlig verksamhet har förståelse
för de problem som kan uppstå exempelvis vid etableringar. Jag kan själv bli ganska irriterad
ibland när jag hör om handhavandet av vissa ärenden. Men företagens kunskap om offentlig
sektor brukar vara relativt låg, och offentlig sektors kunskap om företag är relativt låg. Två
sådana gigantiska sektorer som var och en har ett så stort ansvar för att Sverige ska växa borde
lära mer av varandra. Det var det mitt inlägg gick ut på. Det ska inte ensidigt vara så att vi bara
ska gå till dem. Alingsås företagare borde också gå och hälsa på i kommunen för att se hur det
fungerar där.
Något jag skulle önska vore att företagen gick in och ordnade logistiken på Sahlgrenska! Där
skulle de kunna göra en jätteinsats. Det har hudkliniken nu börjat med tillsammans med
Chalmers. Äntligen har vi börjat tro att företagens sätt att organisera sin verksamhet kanske
skulle kunna vara en av de bästa injektioner som en del av vår sjukvårdsverksamhet kunde få!
Hud gick före. Om ett år ska ni se att logistik är modeordet i sjukvården.
Mikael Janson (fp)
Jag kan inte låta bli att påpeka att det nog var 10–15 år sedan vi lade en rapport om sjukvården,
bland annat på Sahlgrenska, och just använde ordet logistik. Med tiden får man ändå rätt. Men
jag skulle vilja säga att vi är helt överens, Göran. Det är inte alltid vi är det. Men vi är helt och
fullständigt överens!
Karin Pleijel (mp)
Jag känner att vi just nu är nere och mekar i motorrummet för att vi ska få den här motorn att gå
så fort som möjligt. Det är inget fel med en båt som går fort, men den måste ha segel för att
klara sig i framtiden.
Tina Wallenius (mp)
Jag ska fatta mig kort. Jag håller med föregående talare.
§ 23
Fråga av Agneta Granberg (m) till kommunstyrelsens ordförande om läxförbud
Frank Andersson, kommunalråd (s)
Ordförande, kommunfullmäktige! Frågan gäller om läxorna kommer att avskaffas i Göteborgs
skolor om Socialdemokraterna får bestämma tillsammans med Vänsterpartiet. Jag har svårt att
tro att det kommer att vara den frågan som avgör om vi under nästa mandatperiod kommer att
samarbeta med Vänsterpartiet eller inte. Det måste jag säga. Jag är tämligen övertygad om att
det inte är den frågan det kommer att handla om.
Däremot tycker jag det skulle vara intressant att få reda på av Agneta hur hon definierar ordet
läxa eller läxor. Vad innebär det för dig?
44
Agneta Granberg, kommunalråd (m)
Herr ordförande, fullmäktige! Anledningen till att jag ställde en fråga i stället för en
interpellation var att jag förväntade mig att få ett ja eller nej på den – inte att få en debatt med
motfrågor. Eftersom den samarbetspartner som Socialdemokraterna hittills har valt i många
sammanhang har gått ut och sagt att man inte vill ha läxor – man vill till och med ha ett
läxförbud i skolan – så tyckte jag att skäl fanns att ta reda på om ni skulle vilja vara med om att
på det viset detaljstyra skolan.
För min del handlar läxor om hemarbete – det man gör utanför lektionerna. Det kan vara så att
man gör läxorna i skolan också. Men det är faktiskt så att skolan ska innehålla mer än
lektionsarbetet. Läxorna är en träning för livet i att lära på egen hand, att söka kunskap.
Nu, Frank, fick du samtidigt svar på din fråga till mig. Jag trodde heller inte alls att detta skulle
vara avgörande för ert samarbete. Men det är ändå intressant att veta om frågan skulle vara
aktuell om ni väljer att samarbeta – om ni skulle hamna i en fortsatt majoritet. Hur skulle ni då
agera? Ett läxförbud är faktiskt en rätt intressant fråga.
Frank Andersson, kommunalråd (s)
Ordförande, kommunfullmäktige! Jag ställde frågan till Agneta av flera skäl. Egentligen borde
Vänsterpartiet svara på detta, men om jag har uppfattat saken rätt är anledningen till att man där
har intagit denna ståndpunkt att man tycker att det sällan är någon som säger till en som har ett
jobb: Nu får du ta med dig det här jobbet hem, och så får du hemma fortsätta att snickra eller
måla eller vad det är. Man menar att skoldagen är en arbetsdag som vilken som helst och då ska
det jobbet ligga inom den arbetsdagen.
Det andra är det som du har skrivit i din fråga – att närmare 13 % inte var behöriga att söka till
gymnasieskolans nationella program. Om jag har fattat saken rätt menar Vänstern att det oftast
är just de barnen som finns i stadsdelarna med exempelvis väldigt många invandrare. Då är det
kanske inte alltid så lätt för de barnen att få hjälp av sina föräldrar hemma eftersom dessa
exempelvis kan ha svårt med det svenska språket.
Jag har själv jobbat både inom skolan och på fritidshem. På fritidshemmen hade vi väldigt
mycket läxhjälp efter skolan. Jag vet att man i många skolor har studieverkstäder och så vidare
där lärare finns tillgängliga. I dag är det också oftast så att lärarna finns i skolorna mellan
klockan 8 och klockan 4, så de finns att tillgå. Man kan alltså få hjälp i skolan eller på
fritidshemmen.
Sedan tycker jag inte att vi ska förbjuda läxor. Jag är också övertygad om att vi inte kommer att
göra det.
Agneta Granberg, kommunalråd (m)
Det tog en stund innan det blev ett klart och tydligt svar, Frank. Jag tackar för det och förlitar
mig på att i varje fall det inte kommer att vara med i förhandlingarna, att skolorna inte får lov att
ha läxor för barnen, om så vore att ni åter vinner majoriteter. Jag uppfattar det som att du och
Socialdemokraterna kommer att stå för det, med rätta, i och med att du också fick besvara den
fråga som jag hade ställt till Göran Johansson.
Frank Andersson, kommunalråd (s)
Ordförande, kommunfullmäktige! Bara för att vara tydlig: Vi kan inte sitta här i
kommunfullmäktige och förhandla om ifall vi ska ha ett samarbete med Vänsterpartiet eller inte.
Det här var en fråga som du ställde till mig. Då svarar jag som jag har sagt hittills. Det är en
45
förhandling som får skötas inom majoriteten, precis på samma sätt som vi ställer frågor till er
om vad ni olika partier på er sida tycker. Vi kommer inte att ställa krav på att de
förhandlingarna ska skötas i fullmäktige. De sköts inte i fullmäktige.
Agneta Granberg, kommunalråd (m)
Nu var det inte lika klart längre. Jag trodde att det var ett klart och tydligt ställningstagande från
Socialdemokraterna, att ni inte tänkte förbjuda läxorna. Nu är det plötsligt en förhandlingsfråga.
Jag tycker att det är viktigt för väljarna att veta. Nu råkar vi vara nära ett val. Jag hade ställt
frågan oaktat det. Det är viktigt för väljarna, för göteborgarna, att veta om skolorna får ha sin
frihet eller inte. Det är fortfarande ett otydligt svar, för nu är det hänskjutet till några
förhandlingar.
Frank Andersson, kommunalråd (s)
Ordförande, kommunfullmäktige! Vi kommer inte att säga att vi ska ha ett läxförbud. Däremot
kan inte jag stå här och avgöra vilka åsikter Vänsterpartiet för fram i sina förhandlingar med
oss. Men vi från Socialdemokraterna kommer inte att säga att det är bra med läxförbud.
46