Utrikesdepartementet
Mänskliga rättigheter i Polen 2005
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
Det allmänna läget i Polen för de mänskliga rättigheterna (MR) fortsätter att
förbättras. Inträdet i den Europeiska Unionen i maj 2004 har medfört ökad
uppmärksamhet på frågorna. Inte desto mindre kvarstår kritiken avseende
bland annat jämställdhet och diskriminering av kvinnor. Kvinnomisshandel är
ett utbrett problem, liksom kvinnohandel och andra former av
människohandel – även barnprostitution förekommer. Åtgärder har vidtagits
för att stärka minoritetsskyddet och förbättra behandlingen av flyktingar.
Domstolarna är i princip oberoende, om än tämligen ineffektiva. Korruption
förekommer. Resursproblem fortsätter att medföra långa häktnings- och
rättegångsperioder samt lång verkställandetid för domar i civilmål. Därtill kan
läggas brister i fångvården. Korruption även inom andra sektorer är alltjämt ett
svåråtkomligt problem, även om medvetenheten om detta är allt större.
Pressen spelar härvidlag en avgörande roll.
2. Ratificerings- och rapporteringsläget
Polen har ratificerat alla centrala konventioner för de mänskliga rättigheterna,
såsom konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (1977),
konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (1977,
tilläggsprotokollet om avskaffande av dödsstraff undertecknades i mars 2000),
rasdiskrimineringskonventionen (1968), konventionen om avskaffande av all
slags diskriminering mot kvinnor (1981), konventionen mot tortyr (1989) och
konventionen om barnets rättigheter (1991). I anslutning till den sistnämnda,
kan nämnas att Polen i februari 2002 undertecknade de båda
tilläggsprotokollen avseende deltagande av barn i väpnade konflikter respektive
handel med barn, barnprostitution och barnpornografi.
Polen har gjort två deklarationer om "polska traditioner" och föräldrars rätt att
bestämma, när det gäller artiklarna 12-16 i barnkonventionen (barnets rätt att
uttrycka sin mening i alla frågor som berör det, att barnets uppfattning skall
2
höras i domstolar och myndigheter i frågor som rör barnet med mera). I fråga
om art 24 (rätt till hälso- och sjukvård samt frågor som rör födseln) deklarerade
Polen utan närmare precisering att familjerådgivning skall ske i
överensstämmelse med den allmänna moralen (sannolikt åsyftas här
abortfrågan, se även avsnitt 14 ”Kvinnans ställning”). När Polens första
rapport enligt konventionen diskuterades 1995 rekommenderade FN:s
barnkommitté att Polen skulle dra tillbaka sina reservationer.
Därutöver har Polen undertecknat (mars 2004) tilläggsprotokollet till
konventionen om avskaffande av all slags diskriminering mot kvinnor.
Polen är försenat med en rapport till FN:s kvinnodiskrimineringskommitté
(CEDAW).
3. Respekt för rätten till liv och kroppslig integritet, förbud mot tortyr
Rapporter om polisbrutalitet förekommer, vilka granskas internt av
polisväsendet och MR-organisationer samt uppmärksammas av massmedia.
Förhållandena i de polska fängelserna har fortsatt förbättras under de senaste
åren, om än tämligen långsamt, och motsvarar numera, enligt enskilda
organisationer för mänskliga rättigheter, en standard som närmar sig ett
europeiskt genomsnitt. Resursbristen är dock påtaglig och många fängelser är
trångbodda. Våld inom fångvården är vanligt förekommande. Det finns en
traditionell syn på "straff". Utländska fångar behandlas i allmänhet väl och
någon diskriminering har inte kunnat noteras.
4. Dödsstraff
I Polen verkställdes dödsstraffet för sista gången år 1988. I den nya
brottsbalken (antagen 1997 och i kraft sedan den 1 september 1998) är
dödsstraffet avskaffat. Frågan om dödsstraffets återinförande har dock väckts
av partier på högerkanten och finns i partiprogrammet för partiet "Lag och
Rättvisa", som segrade i parlamentsvalet i september 2005.
Opinionsundersökningar visar att det finns en folklig majoritet för
dödsstraffets återinförande.
5. Rättssäkerhet
Domstolarna har efter de politiska och ekonomiska omvälvningarna 1989 blivit
alltmer oavhängiga från statsmakterna. Polis- och åklagarväsendet har stegvis
reformerats. Domare nomineras i dag av ett nationellt råd och utses på livstid,
formellt av presidenten. De garanteras, liksom parlamentariker, full immunitet
och kan omplaceras men inte avskedas. Korruption inom rättsväsendet är
vanligt förekommande.
3
Ett stort problem är fortfarande de långa häktningstiderna till följd av
domarnas tunga arbetsbörda och resursproblem. Problemen väntas bestå och
leda till fortsatta tämligen långa vänteperioder – i civilmål ibland upp till två-tre
år eller längre – för rättsprocesser. Regeringen är under tryck att vidta åtgärder
i syfte att få bukt med problemet och har bland annat omorganiserat
ärendebehandlingen för att effektivisera arbetet.
Polen har i Europadomstolen för mänskliga rättigheter fällts i åtskilliga fall, där
polska domstolar bedömts arbeta för långsamt. Den nya rättegångsbalken för
brottmål (i kraft sedan 1998) synes sålunda hitintills inte ha bidragit i praktiken
till en reformering och effektivisering av rättegångförfarandet.
Ett annat problem som enligt organisationer för mänskliga rättigheter finns hos
det polska rättsväsendet är det bristande engagemanget hos allmänna
försvarare och frånvaron av lagstadgad juridisk rådgivning från domstolarnas
sida till personer som inte har råd att anlita advokat.
Den nya brottsbalken innebar en viss liberalisering, men enligt experter är den
fortfarande strängare med mycket högre straffskalor än i Västeuropa.
Militären har ett eget åklagar- och domstolsväsen för militära ärenden. Den nya
brottsbalken begränsar emellertid militärdomstolarnas kompetens till enbart
militärer (ej civilanställda inom försvaret) och endast brott begångna i tjänsten.
Polen saknar en generell lagstiftning som reglerar rätten till personligt
integritetsskydd. En ny lag trädde dock i kraft 1998 som starkt begränsar
möjligheter att registrera personers etniska och religiösa tillhörighet,
hälsotillstånd, politiska och fackföreningsmässiga medlemskap. Lagen har
resulterat i ett större antal anmälningar.
En viktig kontrollfunktion utövas av ”ombudsmannen för medborgerliga
rättigheter” (Polens motsvarighet till Sveriges JO) som årligen - med en stab på
ett par hundra personer - utreder flera tusen klagomål från allmänheten på hur
myndigheter tolkar och tillämpar lagarna. Till skillnad mot svenska JO har
dock den polske ombudsmannen inte möjlighet att ingripa i rättsprocesser.
Uppgörelsen med den kommunistiska epoken; lustrationsprocessen
I april 1997 antogs den så kallade lustrationslagen, som innebär att
specificerade personer i offentlig ställning - folkvalda politiker, höga
ämbetsmän, domare, åklagare och advokater skriftligen måste deklarera
huruvida de samarbetat med de kommunistiska militära eller civila
säkerhetstjänsterna (1944-1989). En särskild lustrationsdomstol, med en
särskild ombudsman som fungerar som lustrationsåklagare, inrättades och
sammanträdde för första gången i februari 1999.
4
Ett mycket stort antal personer i högre ställning – även presidentkandidater
inför presidentvalet och samtliga parlaments- och regeringsledamöter - har
skriftligen fått avge deklarationer huruvida de samarbetade eller ej med de
kommunistiska säkerhetstjänsterna. Själva samarbetet med säkerhetstjänsterna
bestraffas inte. Om det däremot visar sig att någon ljugit om sitt samarbete
anses detta vara moraliskt diskvalificerande för att inneha offentliga
förtroendeuppdrag under tio år. Organisationer för mänskliga rättigheter är
skeptiska till hur lagen kommit att tillämpas. Kritiker hävdar att lagen
utnyttjades – och utnyttjas alltjämt - i det politiska spelet. I slutet av 90-talet
antog parlamentet en lag som skall göra det möjligt för direkt berörda,
förfördelade personer att få insyn i sina personakter upprättade av
kommunisttidens säkerhetstjänster. Enligt denna lag inrättades hösten 1999 ett
"Institut för Nationens Åminnelse" som skulle få tre huvuduppgifter: 1) att
fylla en åklagarfunktion när det gällde att lagföra nazisters, kommunisters och
andras brott mot den polska nationen; 2) att lämna ut information ur
personakter till direkt berörda och förfördelade personer (med undantag för
dem som samarbetade med säkerhetsapparaten); 3) att bedriva forskning och
undervisning om relaterade frågor.
6. Personlig frihet
Det finns inte några politiska fångar i Polen. Under senare år har inte några fall
av godtyckliga frihetsberövanden rapporterats.
7. Straffrihet
I några uppmärksammade fall har det uppdagats och bevisats att domare tagit
emot mutor i utbyte mot en för klienten fördelaktig behandling i samband med
rättsprövning. I vissa fall har det också visat sig att den misstänkte domaren
skyddats av sin immunitet och med hjälp av domarkollegor.
Uppmärksamheten vad gäller korruption inom rättsväsendet har dock ökat
markant, inte minst med hjälp av massmedia. Detta har bidragit till att fall
uppdagas med rättsliga följder för de inblandade.
8. Yttrande- och mediafrihet
Yttrande- och mediafrihet råder i Polen. Stor mångfald och pluralism råder vad
gäller tidningar och tidskrifter. Journalister garanteras enligt lag fullt skydd av
sina källor med undantag för fall som gäller nationell säkerhet, mord och
terrorism. Färska erfarenheter har emellertid visat att tolkningen av
meddelarskyddet för journalister i praktiken kan vara tämligen flexibel.
I Polen finns statliga TV-kanaler och även flera privata stationer. De senaste
åren har olika politiska krafter strävat efter att få inflytande över de statliga TVkanalerna.
5
Full föreningsfrihet, församlingsfrihet och religionsfrihet råder i Polen.
9. De politiska institutionerna
Från MR-synpunkt anses den nya grundlagen (1997) vara klart bättre än
tidigare motsvarande lag med komplement. I den nya författningen befästs ett
40-tal mänskliga rättigheter, däribland för första gången barnets rättigheter,
medborgarnas rätt till information om myndigheternas verksamhet, liksom
skyddet av personuppgifter.
I den nya författningen har regeringens (och i synnerhet premiärministerns)
makt stärkts på bekostnad av presidentens formella maktbefogenheter.
Presidenten har fortfarande visst inflytande över utrikespolitiken och försvaret,
han utnämner formellt vissa högre ämbetsmän och har rätt att lägga fram
lagförslag. En viktig aspekt härvidlag är presidentens rätt att vetera lagar, vilket
ger ämbetsinnehavaren möjlighet att i viss utsträckning styra
lagstiftningsarbetet. Det krävs till exempel kvalificerad majoritet (tre
femtedelar) för att parlamentet skall kunna inhibera presidentens veto.
Presidenten har åtminstone tidigare relativt flitigt utnyttjat denna möjlighet och
till del kunnat blockera regeringens politik. På senare år har dock detta verktyg
utnyttjats av presidenten mer sällan. Även internationella överenskommelser
och traktat måste ratificeras av presidenten. Presidenten kan även hänskjuta ett
lagförslag till konstitutionsdomstolen, som prövar om förslaget står i
överensstämmelse med konstitutionen. Domstolens beslut är slutgiltigt och
bindande. Flera politiskt känsliga frågor har varit föremål för domstolens
behandling.
10. Rätten till arbete
Arbetslöshetssiffrorna sjunker sakta och är för närvarande strax under 18
procent. De regionala skillnaderna är dock stora med högsta siffror i de
outvecklade centrala och nordöstra delarna av landet samt i gruvområdena i
sydvästra Polen. I storstäderna, inte minst huvudstaden, är arbetslösheten
betydligt lägre. Andelen arbetslösa kvinnor är högre än motsvarande siffra för
män. Arbetslösheten bland högutbildade är avsevärt lägre. Ju lägre
utbildningsnivå desto större är andelen arbetslösa. Den höga arbetslösheten
leder till att många arbetstagare tvingas acceptera dåliga arbetsvillkor och låga
löner.
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Ingen officiell diskriminering förekommer när det gäller ekonomiska, sociala
och kulturella rättigheter. Sedan 1989 har sjukvård och annan social service
blivit dyrare. Korruption inom sjukvården är utbredd. Stora regionala och
kvalitativa skillnader råder inom sjukvården. Warszawa har inte oväntat de
största resurserna. På landsbygden är i synnerhet specialistvården outvecklad.
Å andra sidan finns en mycket väl fungerande och växande privat sjukvård,
6
som dock knappast är ett alternativ för mindre bemedlade medborgare som
alltjämt är hänvisade till den allmänna statliga sjukvårdssektorn.
12. Rätten till utbildning
En omfattande utbildningsreform började gälla den 1 september 1999.
Decentralisering, jämlikt utbud av utbildning oavsett bostadsort, mer
individuell kunskapsinhämtning och större inslag av praktiska kunskaper i
läroplanen är några av målen i reformen. De lokala självstyresorganen svarar
numera för daghem, förskolor och grundskolor. Den administrativa och
pedagogiska tillsynen delas mellan lokala och regionala myndigheter.
Utbildningen är enligt konstitutionen i princip avgiftsfri.
I dag finns en stor och växande flora av privata skolor på alla nivåer, inbegripet
över 100 privata högskolor. Dessa skolor blir alltmer erkända i takt med att
utbildningskvaliteten växer. Flera av dessa privatskolor toppar de listor som
brukar publiceras i pressen över de bästa skolorna i landet. För de flesta unga
polacker är dock dessa skolor av ekonomiska skäl inte något alternativ.
13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
Bostadsbrist och trångboddhet är fortfarande svåra problem i Polen. I takt med
de senaste årens snabba tillväxt, liksom det faktum att marknadskrafterna tagit
över kontrollen av sektorn, har också polariseringen ökat och klyftorna mellan
de samhällsgrupper som har ekonomiska resurser att skaffa sig rymliga
bostäder och de som tvingas bo kvar i gamla fallfärdiga bostadshus. Eftersom
statliga subventioner inte förekommer blir boendet i nya bostäder mycket dyrt.
Bostadspolitiken får därmed socialpolitiska, segregerande effekter. En enhetlig
bostadspolitik saknas.
14. Kvinnans ställning
Den katolska kyrkans konservativa inflytande och de traditionella kulturella
könsmönstren har medfört att jämställdhetsdebatten varit lågmäld i Polen. En
rad kvinnoorganisationer är förvisso verksamma, men för många polska
kvinnor existerar jämställdheten knappt ens som ett begrepp.
Den lägsta giftermålsåldern är numera densamma för män och kvinnor – 18 år.
Unga kvinnor, men däremot inte unga män, kan efter domstolsbeslut få gifta
sig redan vid 16 års ålder.
Domarnas rättstillämpning, exempelvis i skilsmässofall, anses dessutom ofta
påverkas av en konservativ och traditionell syn på könsrollerna, även i det
avseendet att vårdnaden vid skilsmässa oftast går till modern.
Andelen kvinnor med högre offentliga ämbeten eller höga poster i näringslivet
är liten. Kvinnorna är vidare traditionellt underrepresenterade inom polsk
7
politik. Ingen diskriminering förekommer när det gäller valbarhet eller
valprocedur, men partierna har hitintills placerat kvinnorna tämligen lågt på
vallistorna
I den i september 2005 valda sejmen (parlamentet) kommer det att sitta 20
procent kvinnor medan antalet kvinnliga senatsledamöter av totalt 100 minskar
från 23 till endast 14. Också i regeringen har det funnits mycket få kvinnor. I
den nya regeringen är två av 18 ministrar kvinnor. Av drygt 200 centrala
befattningshavare i ministerier och centrala myndigheter var i
vänsterregeringen som avgick i oktober endast cirka 15 procent kvinnor
(biträdande statssekreterare och högre).
Kvinnor får i regel lägre lön än män för motsvarande arbete - den allmänna
snittlönen för kvinnor är 30 procent lägre än för män.
Abortlagstiftningen har varit en stridsfråga sedan mer än tio år. Idag tillämpas
en restriktiv lagstiftning som tillåter aborter endast när moderns liv eller hälsa
hotas, fostret är missbildat eller havandeskapet är en följd av våldtäkt
(domstolsutslag krävs). Den katolska kyrkan fortsätter att deklarera att man
kommer att bekämpa alla liberaliseringsförsök.
Hustrumisshandel är ett inte ovanligt fenomen i Polen, inte minst på
landsbygden. Det är emellertid svårt att bedöma problemets omfattning,
eftersom denna misshandel i många samhällsgrupper är tabu och det ännu inte
finns något utbyggt system för att bistå kvinnor som misshandlas av sina män.
Ett problem när det gäller kvinnomisshandel i stort är att de utdömda straffen
som regel inte är så stränga och att de oftast är villkorliga. Internationella
observatörer noterar att domstolarna ofta ser hustrumisshandel som ett internt
familjeproblem. Vid polisanmälan förekommer ofta att de fysiska skadorna inte
anses vara tillräckligt allvarliga för att låta frågan skall gå vidare till åtal.
Fortfarande är det så att våldtäkt inom äktenskapet inte anses kunna ske.
Lagstiftning mot sexuella trakasserier på arbetsplatsen finns. Den sociala
medvetenheten om frågan är dock ny men har ökat på senare år, liksom olika
mekanismer för att få bukt med problemet. Inte minst massmedia
uppmärksammar detta problem i allt större utsträckning. Brottsbalken
föreskriver t ex fängelsestraff på upp till 3 år för personer som missbrukat sin
arbetsledande ställning för att få sexuella tjänster. Lagstiftningen hänför
sexuella trakasserier endast till personliga relationer där de inblandade
personerna har arbetsledande respektive arbetstagande positioner, varvid
maktmissbruk förekommit som tagit sig uttryck i krav på sexuella tjänster.
Prostitution är inte förbjuden i Polen. Gatuprostitutionen är dock inte längre
synlig i storstäderna. Däremot förekommer i dagstidningarna uttryckliga
8
annonser med telefonnummer till enskilda prostituerade, "massagesalonger",
"eskortservice" etc. Denna verksamhet uppskattas vara tämligen omfattande
och svår att komma åt. Ett särskilt problem är den prostitution som
förekommer utmed de stora transitlederna, framför allt i västra Polen.
15. Barnets rättigheter
Respekten för barns rättigheter får betecknas som formellt tillfredsställande i
Polen.
Gatubarn är inte något inslag i gatubilden och organiserat barnarbete
förekommer inte i Polen. Arbetslagen förbjuder anställning av barn under 14 år
Ett dolt problem har varit våld mot barn på institutioner (i synnerhet barnhem)
och i skolor. Pennalism och aga förekommer och har inte föranlett några
effektiva åtgärder för att få bukt med problemet. Toleransen mot olika former
av fysiskt och psykiskt våld är stor och uppfattas av många som en naturlig del
av uppfostran – attityder som dock sakta håller på att förändras i det polska
samhället. Aga i familjen är inte förbjudet i lag och barnmisshandel är inte
ovanlig. Ett problem är de många statliga barnhem där flera tusen barn finns
inhysta och som alltjämt ingår i ett föråldrat barnomsorgssystem. Alternativ
med t ex fosterföräldrar är svagt utvecklat.
En av Sejmen utsedd barnombudsman är i dag verksam och får allt större
betydelse på sitt område, inte minst när det gäller att uppmärksamma brister i
barnens rättsliga situation.
16. Olika befolkningsgruppers situation
Etniska ukrainare, vitryssar, litauer och tyskar har rätt till sitt eget språk, egna
skolor och kyrkor och att utöva sin kultur. Polen torde vara ett av få länder i
Central- och Östeuropa där det inte finns några större spänningar mellan olika
befolkningsgrupper. Det kan dock tilläggas att Polen är ett av Europas etniskt
sett mest homogena länder och att minoriteterna är mycket små.
Vid parlamentsval sker en positiv särbehandling, då femprocentsspärren inte
gäller för nationella minoriteter. I likhet med valet 2001 fick även i årets val två
representanter för den tyska minoriteten plats i Sejmen.
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning
Något lagstadgat förbud mot homosexualitet finns inte i Polen. Någon öppen
förföljelse av homosexuella har ej heller kunnat konstateras, snarare ett djupt
rotat traditionellt motstånd. Den katolska kyrkans uppfattning i frågan och
dess starka inflytande i Polen torde ha varit avgörande för allmänhetens
inställning till de homosexuella. Temat kan sägas ha varit ett icke-ämne under
lång tid. Inställningen synes dock vara på väg att sakta förändras, något som
9
färska opinionsundersökningar bland ungdomar pekar på. Nya livsstilar och
förändrade attityder hos yngre skiljer sig ofta kraftigt från dem hos äldre
generationer. Det fanns dock oroande tendenser i årets valkampanj. Det
segrande partiet Lag och Rättvisas presidentkandidat förbjöd i somras som
borgmästare i Warszawa en "pride-parad" och partiets premiärministerkandidat
har sagt att homosexuella infekterar samhället.
Polen har i sitt EU-anslutningsdokument fått med en skrivning som innebär att
man inte behöver erkänna partnerskap som ingåtts mellan EU-medborgare i
andra medlemsländer.
18. Flyktingars rättigheter
Polen har anslutit sig till 1951 års flyktingkonvention. I december 1997 trädde
en ny utlänningslag av västeuropeiskt snitt i kraft. Principen om "säkert
ursprungsland" och "säkert första asylland" tillämpas enligt den nya lagen. För
första gången kan även humanitära skäl åberopas. Ett fristående flyktingråd har
inrättats för att pröva avslag på asylansökningar som har överklagats. UNHCR
och polska Helsingfors-stiftelsen medverkade vid utformningen av lagen och
säger sig vara tillfreds med slutresultatet.
Antalet asylsökande som sökt skydd vid de polska gränserna har ökat kraftigt
på senare år och regeringen i Warszawa räknar med att tendensen kommer att
fortsätta. Det stora flertalet av dessa ryska asylsökande har tjetjensk bakgrund.
Antalet beviljade ansökningar fortsätter att vara mycket lågt.
Flyktingmottagningen har förbättrats på senare år, allt eftersom antalet
asylsökande ökat. Polen är ett transitland för flyktingar som söker sig till
Tyskland och vidare i Västeuropa. Det finns samtidigt en begränsad grupp av
olaglig arbetskraft (främst från Asien) som stannar i Polen.
Ett problem som uppmärksammats bland annat av UNHCR är frågan om
ensamkommande flyktingbarn. Krav har rests att Polen bör stärka skyddet och
omvårdanden av dessa barn.
19. Funktionshindrades situation
Kulturellt har de funktionshindrade hitintills varit tämligen ”osynliga” i
samhället. Främst tack vare enskilda organisationer får de dock idag mer
uppmärksamhet än under kommunisttiden. Statsmakterna söker genom
lagstiftning och andra åtgärder, bland annat tillskapandet av en statlig fond för
rehabilitering av funktionshindrade, medverka till att förbättra dessas villkor.
Funktionshindrade är dock fortfarande ofta utestängda från mycket av det
normala livet på grund av de fysiska hinder som finns i den polska vardagen.
Pengar saknas ofta för genomgripande anpassning av exempelvis
10
kollektivtrafiken, gatumiljön och offentliga byggnader även om tydliga
framsteg görs.
20. Oberoende organisationer för mänskliga rättigheter
Oberoende och enskilda organisationer som engagerar sig i frågor som rör
mänskliga rättigheter har inga problem att bedriva sin verksamhet i Polen. Mest
känd och välinformerad, liksom den enda rikstäckande organisationen, är
Helsingforsstiftelsen för mänskliga rättigheter, som ofta anlitas av polska
myndigheter som remissinstans eller för rådgivning vid lagstiftning.
21. Fältverksamhet eller rådgivning på området mänskliga rättigheter
Då egentliga behov saknas, förekommer inte någon mer omfattande
fältverksamhet eller rådgivning i Polen av internationella MR-organisationer.
