Ben Olanders tal i Göteborgs synagoga den 27 januari 2012 I dag

Ben Olanders tal i Göteborgs synagoga den 27 januari 2012
I dag högtidlighåller vi minnet av de människor som dödades under Förintelsen. De allra flesta var judar.
Över 6 miljoner judiska män, kvinnor och barn mördades under de mest bestialiska former. Förintelsen är
världshistoriens värsta brott.
Detta får vi aldrig glömma. Aldrig får vi vända ryggen till dem som svältes och torterades till döds. Den
dagen vi gör det har vi förbrukat vår mänskliga värdighet.
Nu händer det vi har fruktat i över 70 år: Människor förnekar spontant och organiserat att Förintelsen skett.
Att göra så är att skända det mänskliga förnuftet, ja rent av att skända hela mänskligheten och då främst dess
judiska folkgrupp. När man i outgrundlig stupiditet förnekar Förintelsen så rider man på tigerns rygg. Den
som rider på tigerns rygg faller förr eller senare i dess gap.
Förnekelsen av Förintelsen har gjort mig både förtvivlad och rasande. Därför bestämde jag mig för sju år
sedan att minst två gånger i månaden prata om Förintelsen i skolor, företag och andra institutioner. För att få
moment i mitt arbete för jag vidare hela gaget efter skatt till en stiftelse som finansierar ungdomars
studieresor till Auschwitz. I höstas sändes den fjärde skolklassen.
Raoul Wallenberg är min ingång för att kunna närma mig Förintelsen. Han visade oss att det trots alla
vidrigheter finns ett hopp och att den som vill kan agera. Han visade oss också att det judiska talesättet ”Den
som räddar en människas liv räddar hela världen” till sista ordet är sanning.
I år är det hundra år sedan Raoul Wallenberg föddes. Han räddade sannerligen hela världen därför att hans
förhållningssätt sätter en standard för hur vi kan kämpa för att leva ett anständigt liv tillsammans även under
de svåraste av omständigheter.
Liksom vissa människor nu ifrågasätter Förintelsen så finns det dem som vill nedvärdera Raoul Wallenbergs
insats i Budapest 1944 - 45. Man påstår att han inte räddade så många som man tidigare trott. Man säger att
man inte kan prata om hundratusentals räddade, kanske bara 30000, eller rentav endast 3000.
Vad är i så fall skillnaden? ”Den som räddar en enda människas liv har räddat hela världen”.
Visst är det svårt att exakt bevisa hur många människor Raoul Wallenberg räddade. Liksom det judiska
talesättet (”Den som räddat en människas liv har räddat hela världen”) säger, spelar det heller ingen roll.
Hans förhållningssätt var exceptionellt, framburet av förnuft, fysiskt och socialt mod och en sann kärlek till
medmänniskan.
Men, det är klart, om man nu måste diskutera hur många människor Raoul Wallenberg räddade så kvarstår
en siffra som är oantastlig: När Sovjetryska trupper intog Budapest vintern 1945 hade 120000 judar överlevt
Hitlers och Eichmanns uttalade, och till stora delar genomförda, ambition att förinta alla judar i landet. Raoul
Wallenberg
tog
utan tvekan tagit en ledande roll i kampen för att förhindra att det beslutet verkställdes.
Är det något man kanske borde klarlägga mer beträffande Raoul Wallenbergs räddningsaktion är just det
faktum att han lyckades genomföra sin operation tack vare befriade judar. Organisationen som Wallenberg
byggde upp fungerade på principen ”hjälp till självhjälp”. I stort sett var och en av dem som befriades tog
genast upp arbetet att i sin tur befria systrar och bröder. De förberedde för förhandlingarna med mördarna, de
skrev ut skyddspass i tusental, läkare och sjuksköterskor slet dag och natt och många tog stora fysiska risker
vid sidan av Wallenberg. Exempel på dem är hans chaufför Langfelder och fotografen Thomas Veres.
De judar och judinnor som stod vid Raoul Wallenbergs sida var i sin tur bara några av de judar som
heroiskt deltog i kampen mot nazisterna.
Så Raoul Wallenberg var sannerligen inte ensam i sin kamp. Jag tror mig ha funnit ytterligare ett bevis på att
så var fallet.
Varje gång jag tittar på det skyddspass som han nogsamt utformade, och som räddade tusentals judiska
liv, blir jag förundrad över konstellationen av de tre kronorna i det svenska riksvapnet mitt på passet.
För det första, den mittersta kronan av de tre skall vara underst. Dessutom skall de tre kronorna sitta på en
blå sköld med en kungakrona ovan. Först då finner vi det ”lilla svenska riksvapnet” som vi ser på våra pass
och utanför våra ambassader och beskickningar världen över.
För några år sedan beslöt jag mig för att försöka ta reda på varför
de tre kronorna på Raoul Wallenbergs skyddspass var, ur svensk
synvinkel, felvända. Snart fann jag en bild av de tre ”felvända”
kronorna på en bild av omslaget av en bok tryck 1552 i vår
tideräkning. Det var en upplaga av den
judiska lagbok som Rabinen Isaac Alfasi
skrev redan på 1000-talet för att i skrift
tolka Talmud och på så vis samla de lagar
som håller samman det judiska folket i
Förskingringen.
På omslaget till den över 500 år gamla
boken finner vi den judiska konstellationen av de tre kronorna precis som den
visas på Wallenbergs skyddspass.
Rabbi Morton Narrowe i
Stockholm har berättat för mig
att de tre judiska kronorna på
lagboken representerar Herren
högst upp och under honom
prästerskapet och församlingen
undertill såsom jämställda. De
tre kronorna är en ofta återkommande symbol inom judendomen.
Man kan stilla undra vad som har hänt. Har Raoul Wallenberg vid
utformningen av sitt skyddspass velat visa denna stora gest mot det judiska
folket? Sannolikt inte. Detta var förknippat med alltför stora risker.
Nazisterna skulle kunna genomskåda gesten och därmed vanhedra passet.
Var det ett misstag av Raoul Wallenberg att välja tre kronor som inte
hade med det svenska riksvapnet att göra? Sannolikt inte. Han visste hur det lilla svenska riksvapnet ser ut.
Vi har i dag ingen förklaring till varför de judiska tre kronorna sitter på skyddspassen utfärdade av den
svenska legationen i Budapest 1944-45.
Man kan dock spekulera Vi vet med säkerhet att det var en judisk tryckare som gavs arbetet att
skyddspassen, detta i enlighet med Wallenbergs ambitioner att tillsammans med judar genomföra räddningsoperationen.
Mina tankar är utifrån detta att han efter att han gjort skissen till passet rusade till den judiske tryckaren.
Till honom gav han hastigt instruktioner om hur passet skulle utformas. Han har också, innan han hastade
vidare till nya uppdrag, sagt till tryckaren att första upplagan snabbt måste vara klar. Vid den tidpunkten
deporterades nämligen tusentals judar per dygn till Auschwitz från Ungern. Allt brådskade och varje vunnen
minut räddade liv.
Den judiske tryckaren har förmodligen stått där ensam efter det att Raoul skyndat vidare och funderat
över var han kunde finna en kliché med tre kronor på.
Herren stod honom bi och lät tryckaren i sin klichélåda finna en plåt med de tre judiska kronorna från den
500 år gamla judiska lagboken vars uppgift var att förena och skydda det judiska folket.
Det svenska passet, utformat av diplomaten Raoul Wallenberg, blev därmed också ett judiskt skyddspass,
sanktionerat av vår Herre genom judisk lag.
Raoul Wallenberg agerade sannerligen inte ensam.