Nätuppgift CAS Afrika Oceanen
My Sternberg, Jakobina Danielsdottir, Helén Ung Le
Inledning
Nordens Fackliga Samorganisation bildades 1972. Mycket av den nordiska
dagordningen handlar idag om Europafrågor, men interna nordiska frågor
spelar fortfarande en viktig roll. Den nordiska modellen med dess
kollektivavtalssystem och starka parter på arbetsmarknaden har
framgångsrikt förenat rättigheter och trygghet för arbetstagare så väl som
arbetsgivare. Det övergripande målet och grunden för det nordiska arbetet är
att försvara, förstärka och utveckla denna modellen.
ILO konvention
Nr
År
Sverige Island Finland Danmark Norge
Tvångsarbete
29 1936
1931
1958
1936
1932
1932
Föreningsfrihet
87 1950
1949
1950
1950
1951
1949
Att sluta kollektivavtal
98 1951
1950
1952
1951
1955
1955
Diskriminering
100 1955
1962
1958
1963
1960
1959
Tvångsarbete
105 1960
1958
1960
1960
1958
1958
Diskriminering
111 1958
1962
1963
1970
1960
1959
Minimiålder för arbete 138 1973
1990
1990
1976
1997
1980
Barnarbete
2001
2000
2000
2000
2000
182 1999
De nordiska länderna har alla ratificerat dessa, därför tar NFS
medlemsorganisationer kraftigt avstånd från de planer Finlands regering lagt
fram. Det gäller ett åtgärdspaket med tvingande lagstiftning som bland annat
innebär skärpt sjukkarens, förkortad semester och sänkt ersättning för
söndagsjobb, ett förslag som försvagar arbetstagares arbetsvillkor och
försörjning genom att grovt ingripa i avtalsfriheten och är ett angrepp på den
nordiska arbetsmarknadsmodellen. Förslagen strider mot internationella avtal
som ILO:s kärnkonventioner nr 87 och 98.
Sverige
Rätten att bilda och gå med i fackföreningar och att förhandla kollektivt
skyddas av ILO:s konvention 87 och konvention 98.
Konvention 87 garanterar rätten för både arbetstagare och arbetsgivare att
fritt bilda och ansluta sig till egna organisationer. Den antogs 1948 och
ratificerades 1949.
De viktigaste punkterna i konvention 87 innebär att både arbetstagare och
arbetsgivare har rätt att utan några som helst förbehåll:
· bilda och gå med i organisationer som försvarar och främjar deras
intressen
· skapa egna stadgar och regler och fritt välja sina egna representanter
· organisera sin egen administration och sina egna aktiviteter samt
formulera sina egna program
· sluta sig samman i organisationer och gå med i internationella
sammanslutningar
Myndigheterna måste avstå från alla former av inblandning men har rätt att
göra vissa undantag för till exempel militär och polis.
Konvention 98 skyddar rätten för arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer
att sluta kollektivavtal genom frivilliga förhandlingar. Den antogs 1949 och
ratificerades 1950.
·
·
·
·
Fria förhandlingar ska främjas.
Syftet ska vara att reglera anställningsvillkoren via kollektivavtal.
Både arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer skyddas mot
inblandning i sin verksamhet. Arbetsgivare eller deras organisationer
får därför inte ställa som villkor att arbetstagare inte får vara med i
facket eller måste säga upp sitt medlemskap.
Arbetsgivaren får heller inte avskeda, trakassera, diskriminera eller på
annat sätt kränka en anställd för att hon eller han är med i facket eller
deltar i fackliga aktiviteter.
Bådas dessa finns i Lag 1976:580 om medbestämmande i arbetslivet (MBL)
och Lag 1974:358 om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen
(FML).
Island
Island blev en republik den 17. juni, 1944. Året innan började förberedelser för
internationellt socialt samarbete. Det var Stefán Jóhann Stefánsson, som
senare blev premiärminister, som föreslog att regeringen skulle undersöka hur
Island skulle kunna bli medlem i ILO och vilka kostnader som det skulle
innebära. Detta förslag blev godkändt av regeringen i oktober 1943.
Året 1944 var Þórhallur Ásgeirsson, företrädare för utrikesministeriet, med på
ILO konferensen í Philadelphia. Þórhallur skickade regeringen en detaljerad
rapport om konferensens arbete och den huvudsakliga verksamheten inom
organisationen fram till dess. Þórhallur uppmuntrade starkt till Islands
deltagande í ILO och berättade att röster på konferansen hade varit eniga om
att det var önskvärt att Island inte stod utanför detta internationella samarbete.
I november och desember blev en parlamentsresolution om Islands
deltagande, diskuterad och godkänd den 7. desember 1944.
På den 27. ILO konferansen í Paris, 19. oktober 1945 blev det lagt fram ett
förslag om Islands deltagande i ILO. Det blev godkändt enhälligt och den 22.
oktober blev utfärdat ett tillkännagivande om at Island var medlem í
ILO. Därmed blev ILO den första internationella organisationen som Island
gick med i, efter etableringen av republiken.
Den första konventionen ratificerades av Island år 1950, det var konvention
87, om föreningsfrihet. Konvention 98 var den andra och ratificerades 1952.
I dag har Island ratificerad totalt 22 konventioner, inkluderande alla 8
kärnkonventionerna. De som anses viktigaste är nr.87, om föreningsfrihet,
nr.98, om rätten til att sluta kollektivavtal, nr.100, om lönediskriminering och
nr.111, om diskriminering.
Island fick 2013 beröm för genomförandet av konvention 159, om
yrkesinriktad rehabilitering och sysselsättning för funktionshindrade personer.
Islands ILO kommitté hör under Välfärdsministriet. Ordföranden kommer från
ministriet, övriga representanter kommer från ASI och arbetsgivareförbundet.
Finland
I Finland samordnas ILO-ärendena av arbets- och näringsministeriet som tar
hjälp av de andra ministerierna och Finlands ILO-delegation som tillsätts av
statsrådet och består av representanter från arbetsmarknadens parter samt
representanter ifrån olika ministerier såsom utrikesministeriet och
näringsministeriet etc. Precis som nämnts ovan så har alla de nordiska
länderna ratificerat kärnkonventionerna och de konventioner som vi kommer
att följa upp mer noggrant under vårt arbete, är konventionerna 87 och 98.
Finlands senaste ratificerade konvention var nummer 189, som antogs på
konferensen 2011 och som ratificerades av Finland 2015. Denna konvention
kom till dels för att synliggöra det arbete som i många nationers ekonomier
kanske är något osynligt men också för att de som arbetar i människors hem
ofta tillhör socialt utsatta grupper på olika sätt. Det är inte sällan de
diskrimineras från den synliga arbetsmarknaden och deras arbete är ofta lågt
värderat av samhället.
Finlands prioriterade konventioner är bland annat nummer 81 som rör statens
skyldighet att se till att arbetsplatsinspektioner sköts systematiskt i landet.
Syftet är att skydda arbetstagarna och det som skall inspekteras är till
exempel arbetstider, löner, hälsa och förekomsten av barn- och
ungdomsarbete. En annan prioriterad konvention för Finland är nummer 122
som rör rätten för en lönearbetare att välja arbetsgivare och rätten till arbete.
Även nummer 129 som rör jordbrukare och nummer 144 som behandlar vilka
organisationer som skall ha rätt att företräda arbetsgivare och arbetstagare,
där den organisation som är mest representativ är den som skall föredras.
I september 2015 höll Finlands stadsminister ett TV-tal till nationen och
framförde ett åtgärdspaket för Finlands ekonomi som skulle innebära grova
överträdelser av kärnkonventionerna 87 och 98. De vill genom lag ändra på
kollektivavtalsenliga överenskommelser gällande bland annat semester,
övertid och ersättning. Det skall heller inte bli möjligt att avtala fram något som
är bättre mellan arbetsmarknadens parter än det lagarna erbjuder. Något som
ledde till att hundratusentals människor gick ut i politisk strejk i Finland i fjol
och som skulle innebära ett allvarligt övertramp på de mänskliga rättigheter
Finland faktiskt har valt att ratificera.
