Utvecklingsbegreppets förändringar Utvecklingsbegreppets förändringar Lars Aronsson Samhällsförändring ”Det var som det var tills det blev som det blev. Det blir som det blir när det är som det är. Det är som det är tills det blir som det blir. Faran är att det blir som det var.” (Berg och Henriksson, 1976) Tillväxtparadigmet och dess motkrafter Delen i boken om De ekonomiska och sociala landskapen i Värmland tar sin utgångspunkt i innehållet i den utveckling som sker. Av den anledningen kommer olika vetenskapliga perspektiv på utvecklingsbegreppet att översiktligt beskrivas och kommenteras. Dessutom behandlas bara aspekter som är aktuella för främst denna del av boken vilket innebär att mycket som skulle kunna ha tagits upp under rubrikens tema har utelämnats. Den dominerande utvecklingsteorin tiden närmast efter andra världskrigets slut 1945 hade en kraftig betoning på tillväxt och brukar av denna anledning benämnas för tillväxtskola eller tillväxtparadigm (Hettne, 1982; Mabogunje, 1989; Stöhr och Taylor, 1981).1 Förändringar och ökad komplexitet uppstod bland utvecklingsteorierna under 1960- och 70-talen. Tillväxtparadigmet förändrades i vissa avseenden och kom att betecknas moderniseringsskola (Mabogunje, 1989; Friedmann och Weaver, 1979). Utveckling handlade i det här fallet, mycket förenklat, om övergången från ett traditionellt till ett modernt samhälle. Kritiken växte dock mot moderniseringsskolan som därigenom kom att breddas i utvecklingssynen. Till ekonomisk tillväxt lades även sociala, politiska och ekologiska perspektiv. Under samma tidsperiod påbörjades en debatt om tillväxt. Några anledningar till debatten var tilltagande miljöförstöring och råvarubrist. Några aspekter i debatten var kvantitet eller kvalitet i tillväxtbegreppet samt tillväxtens ekologiska, politiska och sociala gränser. Utvecklingsdebatten benämndes utveckling som rättvis fördelning (Hettne, 1982; Mabogunje, 1989). Även marxismens perspektiv var centralt under 1960- och Aronsson, L (2011) Utvecklingsbegreppets förändringar i Lennart Nilsson, Lars Aronsson och PO Norell (red) Värmländska landskap. Cerut, Karlstads universitet och SOM-institutet, Göteborgs universitet. Karlstad University Press. 191 Lars Aronsson 70-talen. Denna utvecklingssyn kan betecknas som utveckling som systemförändring där en grundläggande idé är att problem med fördelning och social rättvisa inte kan lösas oberoende av de mekanismer som styr produktion och fördelning. Vid sidan av den mer ortodoxa marxismen växte sig beroendeskolan stark. Enligt denna hindras det som betecknas som periferin i sin utveckling av ett ekonomiskt, politiskt och kulturellt beroende av ”västvärlden” eller centrum (Hettne, 1982). En funktionell eller territoriell ansats Under 1980-talet blev Friedmann och Weaver (1979) framträdande när de diskuterar två olika vägar att bedriva regional utveckling, en funktionell och en territoriell ansats. Den överordnade idén för funktionell utveckling är att det globala rummet integreras till ett enda marknadsområde. Ett av den funktionella utvecklingens geografiska uttryck och ett viktigt instrument för regional utveckling är tillväxtcentra eller tillväxtpooler (Friedmann och Weaver 1979; Stöhr och Taylor, 1981). Den regionala utvecklingen skulle stärkas genom en kombination av direkta offentliga investeringar och subsidier till näringslivet. Resurserna kanaliserades till tillväxtcentra. Från dessa vara tanken att positiva ekonomiska effekter skulle ”sippra ned eller ut” till tillväxtcentrats omland. En effekt blev att länkarna mellan tillväxtcentra stärktes samt att urbaniseringsgraden ökades. Effekterna för ett vidare omland blev inte de förväntade. Ett territoriellt utvecklingsperspektiv syftar till att generera utveckling utifrån en regions egna förutsättningar och bygger i hög grad på självtillit och lokal kontroll. Principen är att regionen sätts i centrum och att utveckling genereras inifrån eller underifrån (se t.ex. Brox, 1970). I Sverige har den funktionella utgångspunkten dominerat under perioden efter andra världskriget. Hållbar utveckling Ett annat exempel på en utvecklingssyn som fått mycket stort genomslag är den så kallade Brundtlandskommissionens arbete i form av rapporten Vår gemensamma framtid, från Världskommissionen för miljö och utveckling (Hägerhäll, 1988).2 Hållbar utveckling kan härledas till de tidigare nämnda utvecklingsskolorna, bland annat till den debatt om resurser som fördes i boken Limits to Growth (Meadows, 1972). I rapporten Vår gemensamma framtid kan spåras aspekter från samtliga nämnda utvecklingsteoretiska inriktningar utom möjligen från den renodlade tillväxtskolan. Trots denna samling av tidigare idéer har hållbar utveckling som begrepp en substans som gör att det kan beskrivas som ytterligare en skolbildning inom utvecklingsteorin. Förenklat uttryckt utgår hållbar utveckling ifrån ett långt tidsperspektiv där resurser ska räcka och miljön ska vara god även för kommande generationer. Ofta brukar hållbar utveckling delas in i ekonomiska, sociala och miljömässiga dimensioner. 192 Utvecklingsbegreppets förändringar Globalisering Under 1980- och 90-talen kom globaliseringsfrågorna allt mera tydligt på agendan. Det ska dock påpekas att globalisering inte är ett nytt fenomen. En tolkning av globalisering är att vi lever i ett nätverks- och flödessamhälle med en allt mer omfattande och snabb rörlighet i det globala rummet av varor, tjänster, människor, kapital, mediebilder och information (Castells, 1996). Det senmoderna samhället karaktäriseras av en ständigt växande koordination av globala flöden vilket sammantaget inneburit förändringar i organiseringen av samhället (Sassen, 2000; Urry, 2000; 2003). En viktig orsak är marknadssystemets logik och funktionssätt som leder till att världen, å ena sidan, blir allt mer ”sammanpressad” genom ökande och snabbare interaktion och å andra sidan tenderar de sociala relationerna att bli allt mer rumsligt ”uttänjda” (Harvey, 1989). Det högmobila samhället har alltså en stark koppling till globaliseringsfrågorna. Konstruktioner av regioner genom relationer En aktuell ansats är att platser och regioner är uppbyggda genom människors sociala handlingar och interaktioner samt människans relation till den materiella omgivningen över tid vilket betecknas som ett relationellt perspektiv (Massey och Jess, 1995, Massey, 2004). Denna utveckling skapas genom en kombination av lokala förutsättningar och en komplex interaktion mellan människor och artefakter på andra platser – från lokal till global nivå. Relationen mellan olika skalor eller nivåer har blivit central, bland annat tydliggörs det genom begreppet glokal, det vill säga ömsesidigheten i lokala och globala processer. Paasi (2010) argumenterar bland annat för att aktörers komplexa sociala praktiker, nätverk och interaktioner deltar i konstruktionen av regioner och i skapandet av diskurser för regional utveckling. Det sker även interaktioner med det materiella på flera sätt. ”A region becomes in material and symbolic processes related to nature and landscapes” (Paasi, 2010:2299). Även det materiella i form av teknologier, exempelvis infrastruktur som internet, deltar i den relationella utvecklingen i en region. Kulturens betydelse för regional utveckling Kulturfrågorna har under 1990- och 2000-talet fått ett genomslag som påminner om när miljöfrågorna, som tidigare noterats, hamnade i fokus av debatten.3 Kopplingen mellan kultur, kreativitet och tillväxt för regioner och platser är central enligt Florida (2002). Floridas teorier har verkat inspirerande för strategier för framförallt stadsutveckling (Aronsson och Braunerhielm, 2011). Den kreativa klassen anses avgörande för innovationer, ökad konkurrenskraft och därmed lokal och regional utveckling. Miljön denna gruppering lockas av är den som präglas av mångfaldig och tolerant kultur, respektive fysiska miljöer som 193 Lars Aronsson är ”levande”, till exempel pittoreska konstnärliga miljöer. Det gäller att utveckla platser som är unika och intressanta snarare än standardiserade (Aronsson, 2007b). Det centrala för den kreativa eran är att städer konkurrerar genom att dra till sig den kreativa klassen (med stort mått av humankapital) vilken i sin tur lockar till sig företag och investeringar (Florida, 2005). Kritik riktas mot strategin ur flera perspektiv. Idén är framför allt storstadsorienterad – den kreativa klassen (med talang) lockas till den mångfaldiga och (toleranta) storstadsmiljön där också ett diversifierat näringsliv finns (teknologi). Exempelvis Stockholms Handelskammare (2008) menar att det snarare är i miljöer där goda förutsättningar för företagande och entreprenörskap återfinns (ett bra affärsklimat) som det har skapats möjligheter för kreativitet och rikt kulturliv. Vidare är det i synnerhet resursstarka människor med ekonomiskt eller kulturellt kapital som efterfrågas. Detta innebär att det finns inkluderande och exkluderande aspekter i tänkandet. Samtidigt är strategierna en balansgång mellan att tillvarata platsens särart och identitet och att ”sälja” platsen till besökare, inflyttare, företag och andra organisationer. Nutida svensk regionpolitik Westholm (2004) skriver, med bakgrund i Ansvarsutredningens idéer om större och färre regioner i landet, att regionalpolitiken har förändrats mot en tillväxt- och konkurrensdoktrin från och med 1990-talet. Fram till dess präglades den av tydligt nationellt fokus med bland annat ambitionen lika villkor för (utjämning mellan) alla delar av landet. Perspektivet är dock numera annorlunda där intresset har flyttats till den internationella nivån. Sverige måste ta plats i den globala konkurrensen genom geografisk och funktionell koncentration.4 Stadsregionerna ska fungera som motorer för tillväxten. I denna koncentration är tanken att regionerna ska ha en stark centralort med minst ett universitet med omfattande forskningsresurser. Även perspektivet på statens roll har förändrats från att ha varit fördelare av stöd till svaga branscher och regioner till att organisera produktionen. Ett exempel är att innovationssystem numera är centralt i regionalpolitiken där staten organiserar samspelet mellan forskning, företag och offentlig sektor (triple helix) med syfte att skapa innovativa och konkurrenskraftiga regioner. Mer dynamiska arbetsmarknader anses önskvärt genom att öka arbetspendlingen och större och kraftfullare regioner med ökad specialisering eftersträvas. Visionen om regionförstoring rymmer både fortsatt urbanisering genom att varje region har minst ett större centra och samtidigt möjligheter för regionen i övrigt att knyta an till centrat. Ansvaret för regional utveckling flyttas därmed från nationell till regional nivå. Förslaget om regionförstoring rymmer också en radikal funktionell specialiseringstanke där regionala innovationssystem ska byggas upp som helst ska riktas mot en bestämd nisch på världsmarknaden. 194 Utvecklingsbegreppets förändringar En kritik som riktas mot tillväxt- och konkurrensdoktrinen är att det kan innebära en utveckling mot mer (regional och överstatlig) centralism och större koncentration. Möjligen kommer den regionala organisationen att i framtiden vara fortsatt och kanske än mer asymmetrisk, d.v.s. regionalt varierande i landets olika delar än vad som gäller i dagsläget. Anknytningen till De ekonomiska och sociala landskapen Genomgången av olika vetenskapliga inriktningar inom utvecklingsbegreppet i förhållande till dagens regionala utveckling kan kanske sammanfattas som ”intet nytt under solen”. Med några kortfattade meningar ska olika nyckelbegrepp som florerat i utvecklingsbegreppet kommenteras. Tillväxt och innovationer är centrala i den nutida diskussionen om regional utveckling. En nyansering av tillväxtskolan har skett genom bland annat begreppet hållbar utveckling. Detta begrepp har visat sig oväntat hållbart över tiden men har samtidigt blivit alltmer urvattnat i till exempel den politiska retoriken. Globala beroenden, eller om man så vill glokala dito, är högaktuella inte minst är det tydligt och synbart när kriser avlöser varandra vilket skett under senare år. En annan aspekt av det som benämns globalisering är högrörligheten vilken inom olika områden har satt sin prägel på samhället. Den funktionella utvecklingsansatsen består och används i ett flertal sammanhang, till exempel när man talar om arbetsmarknadsregioner. Den funktionella idén är också högaktuell när det gäller tillväxtcentra, exempelvis i diskussionen om nya regionbildningar eller när det gäller sammanlänkningen av Europas storstäder genom utvecklad infrastruktur. När det gäller dagens svenska samhällsplanering lever den i ett komplext sammanhang där det i praktisk utövning är vanligt att arbeta utifrån ett relationellt perspektiv med interaktioner och förhandlingar mellan en mängd aktörer och nätverk som ett centralt inslag. Kulturfrågorna har fått en central plats på kartan vid lokal och regional utveckling. Detta gäller bland annat frågor om stadsutveckling, kreativitets- och kompetensfrågor och därtill hörande innovationer. Detta länkar också till den högre utbildningens och forskningens centrala position som numera helst av allt ska inriktas mot nyttiggörande i ekonomisk bemärkelse. Exempel är triple helix och klustersamarbeten. Slutligen vill jag påminna om att genomgången visat att utvecklingsbegreppet definitivt inte är liktydigt med ekonomisk tillväxt utan innehåller en rad andra aspekter där välfärdsfrågornas plats måste ihågkommas. Vi får inte glömma att ekonomisk tillväxt är ett medel för att uppnå mål av olika slag. Ett intressant exempel är den gryende forskningen om lycka och livstillfredsställelse. Kanske är dessa värden det övergripande målet för samhällsutvecklingen? Flertalet av de frågor som tagits upp i detta kapitel kommer att behandlas mera ingående i de kapitel som följer i De ekonomiska och sociala landskapen i Värmland. 195 Lars Aronsson Somliga frågor har redan behandlats i tidigare kapitel och andra frågor kommer att tas upp i senare delar av boken. Noter 1Se vidare i Aronsson, 1989. 2Se vidare i Aronsson, 1997. 3Se vidare i Aronsson 2007a. 4 Jämför med Syssner, 2006. Referenser Aronsson, L. 1989. Turism och lokal utveckling. En turism-geografisk studie. Meddelanden från Göteborgs universitets geografiska institutioner, serie B, nr 79. Kulturgeografiska institutionen, handelshögskolan vid Göteborgs universitet. Aronsson, L. 1997. Turismens hållbara utveckling? Forskningsrapport 97:8. Samhällsvetenskap. Forskargruppen Turism & Fritid. Högskolan i Karlstad. Aronsson, L. 2007a. Kartor över kulturella ekonomier. I Aronsson, L.; Bjälesjö, J.; Johansson, S. (red). 2007. Kulturell ekonomi. Skapandet av värden, platser och identiteter i upplevelsesamhället. Lund: Studentlitteratur. Aronsson, L.; Bjälesjö, J.; Johansson, S. (red). 2007b. Bilder av platser. I Kulturell ekonomi. Skapandet av värden, platser och identiteter i upplevelsesamhället. Lund: Studentlitteratur. Aronsson, L och Braunerhielm, L (red). 2011. Kreativitet på plats. Karlstad University Press. Berg, B och Henriksson, A. 1976. Teckningar och vers. Björn Berg teckningar. Alf Henriksson vers. Bra Böcker. Brox, O. 1970. Centralbyråkraterna och glesbygden. En sociologisk intensivstudie. Uppsala: Prisma. Castells, M. 1996. The Rise of the Network Society. The Information Age. Economy, Society and Culture. Vol. 1. Oxford: Blackwell Publishers. Florida R. 2002. The rise of the creative class.... and how it´s transforming work, leisure, community, and everyday life. New York: Basic Books. Florida, R. 2005. Cities and the Creative Class. New York: Routledge. Friedmann, J och Weaver, C. 1979. Territory and Function. The Evolution of Regional Planning. University of California Press Berkeley and Los Angeles, California. Harvey, D. 1989. The Condition of Postmodernity: An Enquiry into the Orgins of Cultural Change. Oxford: Basil Blackwell. Hettne, B. 1982. Strömfåra och kontrapunkt i västerländsk utvecklingsdebatt. Bakgrundsrapport 8. Naturresurs- och miljökommittén. Stockholm. 196 Utvecklingsbegreppets förändringar Hägerhäll, B. (red) 1988. Vår gemensamma framtid. Rapport från världskommisionen för Miljö och utveckling under ordförandseskap av statsminister Gro Harlem Brundtland. Stockholm: Bokförlaget Prisma och Tidens förlag. Mabogunje, A. L. 1989. The Development Process. A Spatial Perspective. Ed. 2. London: Unwin Hyman. Massey, D. & Jess, P. (eds.) 1995. A Place in the World? Places, Cultures and Globalization. 4 – The Shape of the World. Explorations in Human Geography. Oxford, The Open University. Oxford: Oxford University Press. Massey, D. 2004. For Space. London: SAGE Publications Ltd. Meadows, D. H., Meadows, D. L., Randers, J. Behrens III, W. W. 1972. The Limits to Growth. New York: Universe Books. Paasi, A. 2010. Regions are social constructs, but who or what ”constructs” them? Agency in question. In Environment and Planning A 2010, volume 42, pages 2296 – 2301. Sassen, S. 2000. The Global City: Strategic Site/New Frontier. American Studies, 41:2/3 (Summer/Fall 2000): 79-95. Stockholms Handelskammare. 2008. Kreativitet och konkurrenskraft – en kritisk granskning av rådande teorier om urban utveckling. Rapport 2008:2. Stöhr, W. B. och Taylor, D. R. (ed.) 1981. Development from above or below? The Dialectics of Regional Planning in Developing Countries. Chichester: Wiley and Sons Ltd. Syssner, J. 2006. What kind of regionalism? Regionalism and Region Building in Northern European Peripheries. Frankfurt: Peter Lang. Urry, J. 2000. Sociology beyond societies: Mobilities for the twenty-first century. London: Routledge. Urry, J. 2003. Global complexity. Cambridge/Oxford: Polity Press & Blackwell Publishing Ltd. Westholm, E. 2004. År 2015 – Supersverige med 6-8 regioner? En regionalpolitisk betraktelse. I Framtider. Institutet för Framtidsstudier. Nr 4/2004. 197