tema: Klimatförändring

SVA
VET
tema: Klimatförändring
Nummer 2 2009
INNEHÅLL
Generaldirektören har ordet.
3
Nytt kompetenscentrum med
fokus på klimatförändring och djurhälsa
4
Evolutionen hinner inte med –
arter utrotas snabbare än de förändras.
6
Vektorspridda infektioner ett ökande problem?
10
Bluetongue tar tempen på klimatet
14
Större insatser krävs för en hållbar djurhållning
17
Ökad efterfrågan på kunskap om ekologiskt lantbruk
20
Fjällräven hotad av rödrävens spridning i fjälltrakter
21
Klimatförändring – vad händer under ytan?
22
Infektionssjukdomar hotar groddjurspopulationer
26
Miljöhänsyn viktigt vid val av desinfektionsmedel
28
Mögelgifter i foder och livsmedel påverkar folkhälsan
30
Pastörisering minskar smitta via biogasanläggningar
32
Angrepp av spyflugor på levande
djur kan vara en klimateffekt
35
Kalkning begränsar smittspridning via miljön
37
Nya regler för licensläkemedel
38
besök. Ulls väg 2B post. SE-751 89 Uppsala, Sweden telefon. +46 18 67 40 00
fax. +46 18 30 91 62 e-post. [email protected] webb. www.sva.se
Ansvarig utgivare. Anders Engvall Redaktör/redigering. Helena Ohlsson
Omslagsbild. Roland Mattson/SVA
ISSN 0281-7519
GeneralDirektören har ordet
SVA ska främja klimatsmart djurhållning
Regeringen beslutade hösten 2007 att utreda
myndighetsstrukturen inom livsmedelskedjan.
Utredningsuppdraget gick till Gerhard Larsson
som i februari 2009 presenterade utredningsresultatet i betänkandet ”Trygg med vad du äter – nya
myndigheter för säkra livsmedel och hållbar
produktion” där han föreslog att Livsmedelsverket,
SVA och delar av Jordbruksverket skulle slås
samman till en ny myndighet, Livsmedelssäkerhetsmyndigheten. Betänkandet har remissbehandlats och en mycket splittrad remissbild kunde
konstateras. Regeringen har därefter satt ned foten
och i budgetpropen 09/10 anfört att tillräckliga
skäl inte föreligger för en så omfattande förändring
av myndighetsstrukturen inom jordbruks- och
fiskeområdet och att man därför inte avser att
genomföra förslaget.
Detta innebär att SVA blir kvar som en egen
myndighet och därmed kan fortsätta med den
verksamhet vi har idag, den osäkerhet och oro som
alltid vidlåter en organisation inför stora förändringar är över. SVA kan nu se framåt och ta sig an
de stora utmaningar som föreligger. En av dessa
utmaningar är naturligtvis klimatförändringen och
till den kopplade frågor såsom hållbar utveckling,
djurhållning och livsmedelsproduktion. Människans globala påverkan på klimatet är, om inte ett
ovedersägligt faktum, så något som med mycket
hög grad av sannolikhet pågår. Klimatförändringarna medför att smittsamma sjukdomar får förändrade utbredningsområden och att Sverige kan
drabbas. Regeringen har mot denna bakgrund
beviljat medel till SVA för att öka kunskaperna
inom detta område. Målet är att ha en god
omvärldsbevakning och en hög beredskap inför nya
och oväntade hot. Som framgår av detta nummer
av SVAvet har vi redan nu identifierat olika typer av
klimatrelaterade hot som skulle kunna utgöra en
fara för Sverige. Samtidigt måste vi vara medvetna
om att den globala djurhållningen bidrar till
Foto: Bengt Ekberg/SVA
klimatförändringarna. I FAO-rapporten
”Livestock´s Long Shadow” beräknas djurhållningen stå för 18 procent av de utsläpp av växthusgaser som orsakas av människan. Animalieproduktion är således både resurskrävande och
klimatpåverkande. Samtidigt ökar den globala
konsumtionen av animalieprodukter i takt med att
befolkningen i utvecklingsländerna äter mer kött,
köttprodukter, mejerivaror och ägg. Här föreligger
målkonflikter. Det öppna svenska landskapet hålls
effektivast öppet genom betande mular. Animalieprodukter är högvärdiga livsmedel som i rimliga
mängder bidrar till ett gott närings- och hälsotillstånd hos människor, inte minst i u-länder. Hur ser
vi på dessa frågor, hur ställer vi oss till kraven att
minska konsumtionen av animalieprodukter i den
utvecklade världen, hur ser vi på den djurhållning
som ändå behövs, både ur ett djurvälfärds- och
klimatperspektiv, hur hållbar är den? Det här är
frågor som jag menar behöver tas upp till bredare
diskussion även i veterinära kretsar.
Vid SVA pågår nu ett arbete för att se vad SVA
kan göra för en hållbar och klimatsmart djurhållning. Friska djur är ett centralt tema här. Friska
djur producerar mer, äter mindre foder och avger
mindre gödsel än sjuka djur. Vi behöver också
identifiera vilka faktorer/sjukdomar som under
svenska förhållanden mest bidrar till att minska
djurens hållbarhet och göra våra prioriteringar
därefter.
God läsning!
Anders Engvall, generaldirektör,
Statens veterinärmedicinska anstalt
Det nya klimatkompetenscentret vid SVA ska bland annat
fördjupa kunskapen och utveckla nätverk och samarbeten med
andra myndigheter och organisationer som jobbar med effekten
av ett förändrat klimat.
Foto: Lena Livbom/SVA
sva breddar kompetensen
Nytt kompetenscentrum med fokus
på klimatförändring och djurhälsa
En klimatförändring pågår och vi får ett varmare
och fuktigare klimat. Djurens hälsa förväntas
påverkas av klimatförändringen. Sjukdomar som
sprids med vektorer såsom insekter och
fästingar, m.fl. är i fokus. Ekosystemen och vilda
djur förväntas påverkas påtagligt och fiskar och
vattendjur är speciellt utsatta genom sitt
vanligtvis strikta temperaturberoende.
» Regeringen har beviljat SVA 16 miljoner kronor
år 2009-2011 för att fördjupa och vidga kunskapen
om hur klimatförändringen påverkar djurhälsan.
SVA ska lyfta fram det som redan görs på myndigheten inom klimatområdet, fördjupa kunskapen
och dessutom utveckla kontaktnät och samarbeten
med andra myndigheter, organisationer, m.fl. som
också jobbar med effekten av ett förändrat klimat.
Information och undervisning är en viktig del
liksom att SVA ska inrikta sin forskning på att öka
förståelsen av klimatförändringens effekter och hur
de ska hanteras. Att föreslå förebyggande åtgärder
har pekats ut som speciellt angelägna.
Vektorer suger
Vektorburna sjukdomar har ändrat och utökat
sina utbredningsområden. Bluetongue som sprids
med svidknott och drabbar idisslare har spridit sig
norrut genom Europa och diagnostiserades för
första gången någonsin i Sverige 2008. Borrelia
som sprids med fästingar och har smågnagare som
reservoardjur har rört sig norrut i Sverige. West
Nile-feber smittar med hjälp av myggor och har
fåglar som reservoardjur. Sjukdomen har cirkulerat
i Europa under flera decennier men introducerades
till Nordamerika först 1999 och har nu spridit sig
över hela nordamerikanska kontinenten. Mer än
2 000 människor har där dött av sjukdomen och
åtskilligt fler fåglar och hästar. Vektorforskningen
är ett bra exempel på ett område där tvärvetenskapligt samarbete är nödvändigt, SVA samverkar
därför med forskare från exempelvis Uppsala
universitet och Sveriges lantbruksuniversitet.
Grödor möglar
Klimatförändringen har också ändrat förutsättningarna för odling, hantering och lagring av
fodergrödor. Risken för mögelsvampar både i fält
och under lagring ökar för både grovfoder och
sva breddar kompetensen
spannmål. Nya grödor, som majs, odlas mer och
mer i Sverige och majs kan vara mellanvärd för ett
släkte av mögelsvamp, Fusarium, som även angriper
vete.
Parasiter Tär
Vissa parasiter kan komma att öka sina utbredningsområden när klimatet blir varmare och
vinteravdödningen av deras olika utvecklingsstadier i fält kan minska. Dessutom kan en förlängning i betessäsong leda till en längre exponeringstid av djuren för parasitsmitta. Problemen
med parasitinfektion hos både vilda och tama djur
kan därmed öka, och för vissa arter av vilda djur
tydligt reglera populationens storlek.
Climate change: health and ecology
September 1-3 2010 Uppsala, Sweden
Klimatkompetenscentrum fördjupar
kunskap och utvecklar samarbeten
Det nystartade kompetenscentret arbetar med
regeringens uppdrag t.ex. genom en arbetsgrupp
med representanter för SVA:s olika kompetensområden. Såväl kompetenscentret som andra enheter
vid SVA har under 2009 anställt ytterligare personal med stöd av regeringens klimatpengar och tre
nya forskningsprojekt med klimatanknytning har
kunnat startas; om prognosmodeller för mögelgifter i säd, om klimatets påverkan på fotröta hos
får respektive på andelen VTEC-infekterade djur
i en besättning. Vidare finns pågående projekt om
t.ex. överlevnad av smittämnen i mark (t.ex. efter
översvämningar) och om vektorers förekomst och
egenskaper som smittbärare. Framöver planerar
kompetenscentret t.ex. ett seminarium med titeln
”Wild life diseases and ecology in a changing
climate” till 24 november och en tvärvetenskaplig
konferens ”Climate change, health and ecology till
hösten 2010”. Att ytterligare bredda kompetensen
och utvidga SVA:s kontaktnät inom detta angelägna och högaktuella men ibland lite svåravgränsade område, är en spännande och viktig utmaning
för SVA som nu har påbörjats. I takt med att vi lär
oss mer och utvecklar våra kontaktnät/nätverk så
hittar vi hela tiden nya frågeställningar att arbeta
med.
Klimatcentrum vid
Statens veterinärmedicinska anstalt
bjuder in till
en tvärvetenskaplig
konferens som förenar
forskning inom veterinäroch humanmedicin,
ekologi och evolution
Klimatförändringen orsakar stora
förändringar bland jordens ekosystem
genom att ändra arters geografiska
utbredning och livsbetingelser. Ett
förändrat klimat påverkar även ekologin
hos många skadedjur och sjukdoms­
alstrande mikroorganismer som i hög
grad påverkar jordbruk, skogsbruk och
fiskerinäring. Ett tvärvetenskapligt
anslag är därför nödvändigt i diskussionen om klimatförändringens effekter.
För information och anmälan
besök www.sva.se
Ann Albihn, laborator,
ansvarig för SVA:s klimatcentrum,
Statens veterinärmedicinska anstalt
Klimatförändringen – biologi och ekosystem
Evolutionen hinner inte med – arter
utrotas snabbare än de förändras
Är en temperaturökning på 0,6 °C mycket eller
lite? De flesta människor tycker nog att en
sådan liten temperaturökning knappt känns.
Men en genomsnittlig ökning på 0,6 °C i jordens
medeltemperatur har redan ställt till en hel del i
naturen – och tyvärr är detta bara början. Den
globala uppvärmningen kommer att fortsätta.
Även om utsläppen av växthusgaser upphör
idag, skulle uppvärmningsprocessen förmodligen fortsätta i hundratals år. Dessutom ändras
även mängden nederbörd och luftfuktighet på
ett oförutsägbart sätt. Så vad kommer att
hända med jordens ekosystem? Vad kan vi
förvänta oss av framtiden?
» Förändringen av klimatet är inte jämn över hela
jordklotet; det är i de kalla områdena som temperaturen stiger mest och det är också de som är
känsligast för uppvärmningen. En temperaturökning från ”-” till ”+” räcker för att förvandla is till
vatten, någonting som redan direkt och kraftigt
har påverkat tillgång till föda och fortplantningen
hos arter som är beroende av havsisen. En kraftig
minskning av isen har, t.ex. utplånat de nordligaste
populationerna av isberoende Adelie- och kejsarpingviner runt Antarktis. Även isbjörnen i Arktis,
vars sökande efter föda är starkt beroende av isen,
uppvisar lägre kroppsvikt samt försämrad fortplanting och hälsa. Effekterna av klimatförändringen
kan också vara mer komplexa än så och resultera i
s.k. kaskadeffekter. Minskningen av is i Antarktis
har t.ex. minskat förekomsten av alger som lever på
is, vilket i sin tur har minskat beståndet av kräftdjuret Krill. Krill är den huvudsakliga födan för
många fiskarter, sjöfåglar och marina däggdjur.
Som ett resultat har dessa arter minskat i antal.
förskjutning av isotermer
En av de mest omtalade effekterna av klimatförändringen är förskjutningen av isotermer, dvs.
linjer som binder samman områden med liknande
temperaturförhållanden. Den geografiska utbredningen av arter begränsas ofta av individers
temperatur- och fukttolerans, vilket gör att de
lämpliga levnadsförhållandena i samband med
uppvärmningen förskjuts mot polerna och mot
högre höjder. I en omfattning, som påverkas av t.ex.
luftfuktighet, tillgången till föda, boplats eller
jordmån, förväntas arters utbredning att följa
förskjutningen av isotermer. I vissa fall, som t.ex.
för revbildande koraller, är en förskjutning av
utbredningsområdet dock inte möjlig, eftersom
utbredningen begränsas även av andra faktorer som
t.ex. ljus. För de polnära och alpina arterna är
situationen extra kritisk eftersom de redan finns
vid ”världens ände” och de har helt enkelt inte
någonstans att ta vägen. Dessutom har dessa arter
ofta ”betalat” för sin specialisering och kyltolerans
med sämre konkurrensförmåga och riskerar därför
på sikt att bli utkonkurrerade av invandrande arter.
Männsikan påverkas när arter försvinner
Spelar det någon roll för människans välmående
om vissa arter försvinner och den biologiska
mångfalden minskar? Svaret är faktiskt ett säkert
”ja”! Klimatrelaterade förändringar i arters
utbredningsgränser kan innebära invasioner av
oväntade grannar som t.ex. sjukdoms- och skadearter. Förutom det biologiska värdet som varje art
har i ett ekosystem kan artrikedomen också
innebära ett effektivt buffertsystem mot sjukdomar
för såväl människa som husdjur. Mångfaldens
skyddseffekt yttrar sig genom ”utspädnings­
effekten”, dvs. att sannolikheten för varje individ
att drabbas av en sjukdom minskar när artrikedomen är större. Spridningen av sjukdomar som
kräver ett leddjur (t.ex. insekt eller fästing) som
Klimatförändringen stör den livsviktiga synkroniseringen mellan olika arters livscykler. Varmare vårtemperaturer har påverkat tajmingen på
fåglarnas häckning. Halsbandsflygsnappare på Gotland lägger numera sitt första ägg ca tio dagar tidigare än de gjorde på 1980-talet
Foto: Mare Löhmus
(källa Lars Gustafsson EBC/Uppsala universitet)
mellanvärd påverkas särskilt av artrikedomen.
Leddjuren biter bara ett begränsat antal gånger
under sin livstid. Om de då biter en djurart som
inte är mottaglig för sjukdomen så är bettet
”bortkastat” med avseende på smittspridning. Om
en art försvinner eller minskar kraftigt, som t.ex.
rödräv efter rävskabben, kan bytesart(er), som t.ex.,
rådjur öka i antal. Denna ökning kan i sin tur
orsaka att en vektorpopulation (t.ex. fästingar)
ökar, och därmed även risk för ökad
smittspridning.
Hur och varför påverkas
organismer av temperaturen?
Under evolutionens gång har organismer anpassat
sig till olika miljöförhållanden. Som resultat har de
utvecklat en stor variation i kroppsbyggnad, vilken
kan variera från en enstaka cell till komplexa
multicellulära system. En ökad komplexitet hos en
organism medför dock också fler begränsningar, då
alla system i kroppen måste anpassas till ett
optimalt samarbete. En av begränsningarna är
minskad tänjbarhet i djurens temperaturtolerans.
Sannolikt skulle en bred temperaturtolerans hos
komplexa organismer innebära en ökad fysiologisk
kostnad. Eftersom evolution och selektion generellt
gynnar minimerad energiåtgång, har ”bredden” för
temperaturtoleransen utvecklats till att vara så smal
som möjligt för en specifik art i dess normala
omgivning. Därför, när temperaturen överstiger
eller faller under en viss nivå, resulterar det i
fysiologiska begränsningar i livsfunktioner hos
djuret. Arter från tempererade områden har som
regel en bredare temperaturtolerans än arter i
tropiken, och dessutom en viss förmåga till
fysiologiska anpassningar i olika kroppssystem
under extrema temperaturer. Många djur anpassar
även sitt beteende när temperaturen stiger eller
sjunker – t.ex. minskar aktivitet och rörelsehastighet hos nästan alla ryggradsdjur vid olämpliga
temperaturer.
Både djur och växter uppvisar säsongsmässiga
beteenden eftersom det oftast finns en begränsad
period av året då organismen kan växa och fortplanta sig framgångsrikt. Tajmingen av säsongsberoende aktiviteter hos djur och växter kallas för
artens fenologi. Observationer av arters fenologi
har försett oss med starka bevis på att arter
Klimatförändringen – biologi och ekosystem
reagerar på klimatförändringen. Förändringar som
noteras oftast är t.ex. en tidigare blomning hos
växter, tidigare datum för återvändande av flyttfåglar och tidigare äggläggning hos flera fågelarter
i tempererade klimatzoner. På grund av mångfalden i uppbyggnad hos djuren påverkar dock
klimatförändringen inte tajmingen av olika arters
fenologi på samma sätt. Detta kan leda till att en
livsviktig synkronisering mellan olika arters
livscykler störs och att nya, oftast mindre fördelaktiga, (ur mångfaldsbevarande synvinkel) synkroniseringar uppkommer. Generellt har studier
uppskattat att i sju fall av elva påverkar klimatförändringen arter som är beroende av varandra så
olika att det stör synkroniseringen och ger negativa
effekter på organismers hälsa och fortplanting.
Häckning är den mest energikrävande händelsen i
fåglars livscykel, vilket gör synkroniseringen med
förekomsten av föda avgörande. Under varma vårar
aktiveras vissa fågelarters viktigaste föda, insekter,
tidigare. Kläckningen av insekter och larver är
mycket temperaturberoende och svarar snabbare på
en tidig vår än vad fåglarnas reproduktion gör.
Även om fåglarnas fortplantning också i viss mån
kan påverkas av temperaturen, styrs den i huvudsak
av dagsljuset och av olika hormonella processer. På
grund av komplexiteten i systemen sker en
förändrad tajming i fågelreproduktion mycket
långsammare än förändringar i insekternas
förekomst. Detta har lett till en dålig matchning
mellan maximal födotillgång i form av många
insekter eller larver och maximal åtgång av föda
under omvårdnaden av ungar.
Är en evolutionär anpassning
till klimatförändringen möjlig?
Att vädret varierar från ett år till ett annat är
vanligt. De flesta arter tolererar en sådan variation
genom sin fenotypiska plasticitet. Fenotypisk
plasticitet är ett mått på hur mycket en individs
genetiskt anlagda egenskaper som t.ex. utseende,
beteende eller fysiologi kan variera beroende på
rådande miljöförhållanden. T.ex. kan en och
samma individ av tall med samma genetiska
uppsättning (genotyp) se helt olika ut beroende på
vilken jordmån den växer på eller om den står
skyddad eller är vindpinad. På samma sätt, trots att
det är ”skrivet i generna”, beror en människans
längd på hur mycket näring man får under
Orkidéer som t.ex. Sankt Pers nycklar är ett exempel på arter vars
utbredning begränsas av en viss typ av jordmån (kalkhaltig) och
därför inte kan följa klimatförändringen oberoende av jordmånsFoto: Mare Löhmus
typen.
uppväxten. Om klimatförändringen kommer att
leda till massutrotning av arter beror mycket på om
och hur snabbt arterna kan anpassa sig till förändringen. Den snabbaste anpassningen i en populations egenskaper sker med hjälp av individers
fenotypiska plasticitet. När miljöförhållanden
ändrar sig mer än vad den fenotypiska plasticiteten
kan sträcka sig till, blir dock geografiska eller
evolutionära (genetiska) anpassningar nödvändig
för populationens överlevnad.
Allt fler forskare försöker förutspå evolutionens
och selektionens roll i anpassningar till klimatförändringen. Dessa analyser räknar oftast med att
evolutionen under klimatförändringen gynnar
Klimatförändringen – biologi och ekosystem
förekomsten av vissa genotyper som redan finns
inom den naturliga variationen bland individer av
en art. Följaktligen, ju mer genetisk variation det
finns hos en population eller art, desto mer material har den naturliga selektionen att ”testa på” och
desto större är sannolikheten att arten kan anpassa
sig till ändrade förhållanden. I så fall gynnar
klimatförändringen arter med bred temperatur­
tolerans, kort generations- och mognadstid och
riklig genetisk variation.
Långt generationsintervall
en evolutionär nackdel
Även om tanken på evolution och anpassning låter
enkel och självklar – den naturliga selektionen ska
gynna individer som är bättre anpassade till den
nya miljön – så är verkligheten mer komplicerad.
Att anpassa sig till en ny miljö handlar sällan om att
förändra uttrycket av en gen utan kräver en
förändring i kombinationen av många olika gener.
Därför kan man tänka sig att även om en enkel
genetisk förändring skulle kunna eliminera en
egenskap som för tillfället begränsar populationen i
en viss miljö (t.ex. temperaturbegränsning), skulle
elimineringen av den egenskapen förmodligen
innebära en kostnad för något annat kroppssystem
(t.ex. sämre vävnadskvalitet när arten växer fortare
i varmare klimat). Detta skulle kunna leda till att
blivande generationer får försämrad kondition
(t.ex. långsammare rörelsehastighet) och livsduglighet (t.ex. sämre förmåga att fly från rovdjur),
vilket skulle kunna skapa ett nytt selektionstryck
på en annan egenskap vars eliminering i sin tur kan
medföra en kostnad. Med andra ord kommer
evolutionen behöva pågå många generationer,
blanda mycket genetiskt material och samutveckla
flera olika system innan en ”optimal och anpassad
genotyp” är uppnådd. Därför sker evolutionen hos
arter med långt generationsintervall förmodligen
alldeles för långsamt för att arten genetiskt ska
kunna anpassa sig till dagens snabba ändring i
miljön.
Trots det kan evolutionära processer under vissa
förhållanden ändå ha en stark inverkan. En intressant anpassning har setts i Nordamerika, där larver
av en liten Nordamerikansk mygga (Wyemyia
smithii) numera går i vintervila nio dagar senare på
hösten än för 30 år sedan. Tajmingen för vintervilan är egentligen oberoende av uppvärmningen
som sådan, utan bestäms enbart med hjälp av
fotoperiod (förhållanden mellan dagsljus och
mörker). Forskningen har visat att myggan,
speciellt i dess nordliga begränsning har ändrat sin
uppfattning om hur kort dagen ska vara för att den
ska falla i dvala. Detta ger myggorna möjlighet att
hinna med fler generationer per växtsäsong.
Ekosystem förlorar sin synkronisering
Sammanfattningsvis har den pågående klimatförändringen orsakat en förflyttning av utbredningsområden mot polerna och mot högre altitud hos en
rad arter. Arter vars utbredning är begränsad på
grund av fysiska hinder visar kraftig minskning i
sin utbredning. Exempel på sådana är korallrevsarter, polära arter och högaltitudarter, som också
har varit de första att dö ut på grund av miljövariationer orsakade av klimatförändringen. Livsviktiga
samspel mellan arter (t.ex. rovdjur/byte, insekt/
pollinatör) har i ett flertal ekosystem förlorat sin
synkronisering när en art reagerat snabbare på
uppvärmningen än den andra. Hos vissa arter har
man sett tendens till evolutionär anpassning, dock
verkar utrotningen av populationer gå i snabbare
takt än förändringen i populationers egenskaper.
Därför är nya tankesätt och strategier i bevarandearbetet nödvändiga för att bevarandet av den
biologiska mångfalden ska kunna effektiviseras.
Först och främst behövs strategier som underlättar
bevarandet av genetisk variation i populationer,
särskilt vid arters utbredningsgränser där selektionstrycket är som starkast.
Mare Lõhmus, forskare
Statens veterinärmedicinska anstalt
Förslag på vidareläsning:
Dawson, A. 2008. Control of the annual cycle in birds: endocrine
constrains and plasticity in response to ecological variability. Phil.
Trans. R. Soc. B 363, 1621-1633
Parmesan, C. 2006. Ecological and evolutionary responses to recent
climate change. Annu. Rev. Ecol. Syst. 37, 637-69
Pörtner, H.O. & Farrell, A.P. 2008. Physiology and climate change.
Sience. 322, 690-692
ett varmare klimat gynnar vektorer
Vektorspridda infektioner
ett ökande problem?
Smittspridande vektorer utgörs ofta av leddjur
som t ex insekter och spindeldjur. En stor andel
av nya sjukdomar, så kallade emerging diseases,
är vektorspridda infektioner. Dessutom är
många av dessa zoonoser, infektionsämnen som
smittar både djur och människa. Eftersom
vektorers utveckling och livsbetingelser är
temperaturberoende pekar både historiska
klimatdata och förväntade framtida klimatförändringar på att en miljöpåverkan kan skapa
scenarion kring vektorburna sjukdomar som är
svåra att förutspå i dagsläget.
» En klimatförändring, med högre medeltemperatur och mer nederbörd ger en högre luftfuktighet
som generellt kan tänkas gynna leddjursvektorers
utveckling, spridning och överlevnad. Förändringen torde också komma att påverka växtligheten
och därmed skapa miljöer som skiljer sig väsentligt
från de vi har idag. Om vektorburna sjukdomar väl
introduceras kan dessa vara svåra att bekämpa just
på grund av den komplexa epidemiologi där
förutsättningar kan variera då habitat, vektorn,
smittämnet styrs av rådande klimat. Att i nuläget,
utifrån befintlig kunskap, förutspå hur vektorer,
blodvärdar, smittoreservoarer och smittämnen kan
komma att uppträda i nya miljöscenarion och
bedöma risker för vektorburen smitta är därför
svårt.
TÄNKBARA SCENARION
Med utgångspunkt från vad som är känt om
vektorer är att de är opportunistiska och kan därför
etablera sig i nya områden. De kan komma att
uppträda i större antal vid temperaturhöjning
10
eftersom deras aktivitet och ämnesomsättning ökar
vilket kräver fler blodmål som leder till en ökad
äggproduktion. Detta kan ge upphov till fler
generationer med mer avkomma då vektorsäsongen
även kan komma att förlängas. Om miljöerna också
blir gynnsamma för vektorers utveckling, i form av
tät undervegetation för fästingar och i fallet med
stickmyggor, att larvhabitat såsom vattensamlingar
och översvämningsområden ökar är risken överhängande att de då kan sprida sig till vida större
geografiska utbredningsområden än idag. Sommarens plågsamma erfarenhet av översvämningsmyggan, Aedes sticticus, härjningar långt
utanför området vid nedre Dalälven, vittnar om en
geografisk expansion, trots att årliga bekämpningsinsatser mot larver har genomförts där i tio år!
Vektorpopulationers expansion kan ge upphov till
en ”stafetteffekt” där en vektorart överlämnar
smittämnet till andra arter i angränsande populationer. På så sätt kan smittan introduceras och
spridas till områden utanför vektorarters naturliga
utbredningsområde. Ett tänkbart scenario är att
den mest betydelsefulla svidknottsvektorn för
bluetongue i medelhavsområdet, Culicoides imicola,
skulle kunna expandera sitt utbredningsområde till
norra Europa där Culicoides obsoletus är den dominanta arten. De serotyper av bluetonguevirus som
är endemiska i medelhavsområdet, BTV-1, 2, 4, 9
och 16, har ännu inte påvisats i norra Europa där
BTV-8 orsakade utbrottet 2006 - 2008 (se artikel s
14). Vid en klimatförändring kan populationer av
arterna C. imicola och C. obsoletus komma att
överlappa och risken torde öka markant för
spridning av medelhavsområdets serotyper till
norra Europa och vice versa, även om en strikt
kontroll av djurtransporter upprätthålls. African
Horse Sickness Virus (AHSV) är närbesläktad med
bluetonguevirus samt har samma temperaturbegränsningar. Viruset sprids framförallt med
ett varmare klimat gynnar vektorer
Fåglar kan vara reservoarer för flera smittämnen, framförallt virus, utan att bli sjuka av dem. Då det finns stickmyggor som endast tar blodmål
på fåglar kan smittämnen cirkulera i fågelpopulationer utan att vi märker det. Vissa arter av stickmyggor kan även ta blodmål på andra djur än
fåglar och sprider därmed smittan från fåglar till andra djurslag. Ett aktuellt exempel är rapporter om fall av Eastern Equine Encephalitis virus
Foto: Bengt Ekberg/SVA
på häst i USA. Viruset kan också drabba människa, inte sällan med dödlig utgång.
C. imicola. Sjukdomen har redan flera gånger nått
södra Europa. Frågan infinner sig då om staffett­
effekten kan orsaka en vidare spridning av AHSV
med C. obsoletus till norra Europa i framtiden?
FÅGLAR VIKTIGA BLODVÄRDAR
FÖR MÅNGA BLODSUGANDE INSEKTER
Arbovirus är en förkortning av engelskans arthropod-borne virus (arthropod = leddjur), och har
ofta namn som kopplas till geografiska områden
såsom West Nile Fever Virus, Rift Valley Fever
Virus, Venezuelan Equine Encephalitis Virus och
så vidare. Fåglar är viktiga blodvärdar för en rad
olika blodsugande insekter samtidigt som de är
reservoarer för många arboviroser utan att uppvisa
några sjukdomssymtom. Vissa arter av stickmyggor
är ornitofila och suger enbart blod på fåglar, medan
andra arter suger på olika typer av djur, inklusive
människa. Så länge virus cirkulerar mellan ornitofila stickmyggor och fåglar toleranta mot smittämnet är allt frid och fröjd. Men sker någon typ av
förändring i denna miljö där nya förutsättningar
för smittspridning skapas, till exempel introduktion av alternativa värdar kan detta få ödesdigra
konsekvenser. Stickmyggarter som tar blodmål på
olika typer av blodvärdar, så kallade bridge vectors,
är betydelsefulla då dessa kan överföra smittämnen
till en rad andra djurslag och människa. Sjukdomsutbrott av arbovirosen Eastern Equine Encephalitis (EEE) drabbar både hästar och människor på
den amerikanska kontinenten, inte sällan med
dödlig utgång. Allvarliga utbrott av sjukdomen har
uppkommit då man har omvandlat orörda naturområden till rekreationsområden och öppnat upp
för hästar samt ryttare som då blir smittade av
bridge vectors.
GNAGARE RESERVOARER
FÖR FÄSTINGBURNA SMITTOR
Gnagare är betydelsefulla reservoarer för fästingburna smittor samtidigt som de är viktiga blodvärdar för fästingars larv- och nymfstadier. På
senare tid har rapporter inkommit att fästingar
återfunnits i större utsträckning i landets norra
11
Observationer tyder på att utbredningsområdet och aktivitetsperioden för den allmänna fästingen, Ixodes ricinus, har utökats. Då denna
fästing suger blod på flera olika djurslag är den en effektiv spridare av smittor som drabbar både djur och människor. Foto: Bengt Ekberg/SVA
delar. I södra Sverige påbörjas fästingars aktivitet
redan i april och upphör först i oktober-november.
Denna förlängda aktivitetsperiod visar på
fästingars direkta respons på temperaturstegringar.
Som tidigare nämnt är det dock flera faktorers
samverkan som avgör vektorburna smittors
uppträdande och förekomst vid en klimatförändring. Exempelvis, om vegetationen skapar förutsättningar som påverkar reservoardjur negativt kan
det ge upphov till fragmentering av befintliga
populationer. Arter kan då föredra olika typer av
habitat och därmed skiljas från varandra eller så
kan populationer av en och samma art dela upp sig,
om resurser är knappa i den nya miljö som skapas.
Detta kan resultera i att smittan reduceras i
gnagarpopulationen, dvs smittkällan.
Vektorkompetens, förmågan att sprida smittämnen, kan variera mellan olika geografiska
populationer av samma art. Därför kan mönstret
med smittspridningen förändras om en ”ny”
population expanderar sitt utbredningsområde.
Likväl kan kompetensen att sprida smittämnen öka
om temperaturen stiger. Den bakomliggande
orsaken kan bero på en kombination av att smittämnet förökar sig snabbare samt att vektorn biter
oftare. Orsaken till att vissa vektorarter bara
överför enstaka smittor medan andra arter kan
sprida flera olika smittämnen är inte känt. Den
asiatiska tigermyggan, Aedes albopictus, är en
multikompetent vektor. Den har nyligen påvisats så
långt norr ut i Europa som i Nederländerna.
Myggan har dock upptäckts i pågående övervakningsprogram, bekämpats och utrotats utom i
Italien där den har etablerat sig. Tigermyggan är en
så kallad container-breeder med larvutveckling i
tillfälliga vattensamlingar i dunkar, ihåliga träd,
däck osv. Den utbredda handeln av begagnade
bildäck världen över har därför gynnat den långväga spridningen av denna myggart.
Alltför ofta ges en grovt förenklad bild av de
mekanismer som styr sjukdomsspridning på grund
av förväntad klimatförändring. Merparten av
12
forskarsamhället inom problemområdet är eniga
om att en klimatförändring kommer att påverka
ekosystem samt hälsan hos djur och människor.
Det är dock oklart vilken omfattning och vilka
konsekvenser det får. Dessutom, kommer förändringarna att vara enbart negativa eller möjligen
också positiva?
ANGELÄGNA ÅTGÄRDER
I Klimat- och sårbarhetsutredningens slutbetänkande (SOU 2007:60) skrivs att SVA i samverkan
med andra institut ”bör följa utvecklingen av
epidemiologin hos nya och kända infektioner till
följd av klimatförändringen” samt att med tvärvetenskaplig forskning belysa ”klimat- och ekosystemförändringars påverkan på smittspridning” och
de kunskapsluckor om klimatets betydelse inom
”vektorförekomst” samt ”förekomst respektive
utbredning i landet av vektorburna smittämnen”.
Sådan information kan fås genom att inventera och
därmed fastställa förekomsten av potentiella
vektorer för nya klimatrelaterade smittor. Dessutom bör en fortlöpande registrering ske av redan
befintliga vektorers utbredningsområde och deras
smittor som ökar på grund av ett förändrat klimat.
Att studera om vektorers förmåga att sprida
relevanta smittor på våra breddgrader överensstämmer med mönstren som uppvisas på sydligare
breddgrader skulle tillgodose utredningens
riktlinjer. Slutligen att studera och få kunskap
rörande interaktioner mellan vektorer, smittoreservoarer och födovärdar i en av klimatet föränderlig
miljö skulle bidra till att utveckla användbara
modeller för riskanalys och hantering av nya och
redan existerande smittskyddsproblem med
vektorburna infektioner.
SVA har redan pågående studier rörande
klimatpåverkan på djursjukdomar där vektorer är
inkluderade (se artikel s 14). Bland annat ingår SVA
i EU-projekt, nationella projektsamarbeten och ett
nordiskt samarbete där klimatets betydelse för
bluetonguevektorers smittspridning skall model-
ett varmare klimat gynnar vektorer
leras, fastställas och presenteras under nästa år.
Förutsättningar för nätverksbyggen genom
forskningssamarbete och informationsutbyte i
syfte att öka kunskapen inom vektorekologi och
veterinärmedicinsk entomologi är goda. Vi ser
fram emot att etablera fler samarbeten med
ytterligare institut utöver de som initierats hittills
till stöd för SVA:s klimatkompetenscentrums
verksamhet.
Jan Chirico, forskare
Statens veterinärmedicinska anstalt
Främst när det gäller smittsamma sjukdomar hos djur
Vår vision: friska djur – trygga människor.
SVA:s forskning har med tiden blivit allt viktigare
och vårt mål är att stärka såväl vårt kunskapsläge
som vår beredskap. Livsmedelssäkerhet är en
prioriterad fråga, liksom zoonoser, det vill säga
sjukdomar som kan spridas mellan djur och
människa.
Bakterier, virus och parasiter bryr sig inte om
nationsgränser. Forskningen måste därmed också
vara gränslös. SVA deltar i flera nätverk inom EU,
samarbeten som stärker SVA i kampen mot smittsamma sjukdomar och ger tillgång till en större
samlad specialistkompetens.
OIE* har utsett SVA till internationellt referenslaboratorium för specialdiagnostik för virus-
sjukdomar och SVA är EU:s referenslaboratorium
för Campylobacter.
Den nära kontakten med andra myndigheter,
företag, veterinärer, bransch- och intresseorganisationer ger oss en mycket god överblick över djurhälsoläget. Det styr vår forskning och gör den aktuell
och nära behoven på fältet.
Forskningen inom SVA fokuserar på:
• friska djur för säkra livsmedel
• infektionssjukdomar hos sport- och sällskapsdjur
• ökad kunskap om hur smittämnen sprids bland
vilda djur och i miljön
*OIE, Office International des Epizooties, är den veterinära motsvarigheten till WHO, World Health Organization
www.sva.se
13
Bluetongue – en indikatorsjukdom
Bluetongue tar tempen på klimatet
Flera allvarliga epizootisjukdomar sprids via
insekts- eller gnagarvektorer, dessa sjukdomar
är speciellt känsliga för klimatförändringar som
påverkar vektorernas habitat och beteendemönster och därigenom ger direkt effekt på
sjukdomarnas utbredning och spridningsmönster. Höjd medeltemperatur kan också göra
det möjligt för helt nya insektsarter att fungera
som vektorer då insekternas förmåga till
effektiv smittspridning ofta är kopplad just till
temperaturen. Utbrottet av bluetongue i norra
Europa 2006 till 2008 är ett utmärkt exempel på
båda dessa fenomen.
» Bluetongue orsakas av ett insektsburet orbivirus
med 24 olika serotyper utan sinsemellan korsimmunitet. Sjukdomen betraktades till så sent som för
drygt femtio år sedan som en exotisk sjukdom hos
får i södra Afrika. Numera är den spridd bland
såväl små som stora tama idisslare, vilda idisslare
och dess predatorer, samt geografiskt utbredd över
hela Afrika, Mellanöstern, Asien och därtill även i
Europa så långt norrut som Sverige.
De huvudsakliga vektorerna för bluetongue är
arter av Culicoides spp., så kallade svidknott.
Culicoidessläktet är artrikt med mer än 1 400 arter
identifierade, endast ett fåtal av dessa är dock
kompetenta vektorer. Culicoides imicola är globalt
sett den absolut dominerande smittspridaren och
endast närvaro av detta svidknott ses som en hög
riskfaktor för spridning av bluetongue.
Sjukdomen och dess symtom
Klinisk sjukdom hos tamdjur är vanligast och
allvarligast på får men även nötkreatur och getter
kan insjukna med symtom av varierande grad.
14
Bluetonguevirus av serotyp åtta (BTV-8) verkar
orsaka mer symtom hos nötkreatur jämfört med
övriga serotyper. Hos sjuka djur ses bland annat
utbredda blödningar och svullnader i slemhinnor,
främst i mun- och näshåla, följt av inflammatoriska
förändringar och sekundärinfektioner. I enstaka
fall svullnar djurets tunga kraftigt och kan på
grund av cirkulatoriska skador mörkna vilket gett
namn åt sjukdomen. Sjukdomen orsakar betydande
produktionsförluster och stort lidande för drabbade
djur.
Både antikroppar och virus har isolerats från
många arter av vilda djur, framför allt hjortdjur,
men de visar oftast inga tecken på sjukdom. Vid en
riktad övervakning av vilt och hägnat klövvilt i
södra Sverige under jaktsäsongen 2008 provtogs
625 älgar, 98 rådjur och 32 kronhjortar utan att
vare sig virus eller antikroppar kunde påvisas. Det
har diskuterats om vilda idisslare fungerar som
reservoar för virus som sedan via vektorerna
smittar husdjuren och orsakar sjukdom. För de
serotyper som framförallt drabbar får antas
nötkreaturen spela en liknande roll.
Bluetongue i Europa
Sedan slutet av 1990-talet har bluetongue spridit
sig norrut och fem olika serotyper (BTV-1, 2, 4, 9
och 16) har från 1998 förekommit endemiskt i
Medelhavsregionen.
Under 2006 påvisades i Holland BTV-8, en
serotyp som aldrig tidigare påvisats norr om
Sahara. BTV-8 spreds under året i Europa och
innan årsskiftet hade sammanlagt över 1 600 fall
påvisats i Holland, Belgien, Luxemburg, Tyskland
och Frankrike trots att transportrestriktioner för
mottagliga djur från infekterade områden infördes.
Smittan övervintrade och tog ny fart sommaren
2007 med sammanlagt över 33 000 fall rapporterade under året. Då hade smittan också påvisats i
Schweiz, Tjeckien, Storbritannien och Danmark.
Bluetongue – en indikatorsjukdom
Den 6 september 2008 påvisades för första gången någonsin närvaro av bluetonguevirus i Sverige i form av ett antikroppspositivt
Foto: Erika Chenais
tankmjölksprov.
Under 2008 påvisades sedan smitta i form av
antikroppar i tankmjölk även i södra Sverige.
Vidare undersökningar och övervakningar visade
en omfattande spriding av smittan inom landet.
Smittade djur har dock haft låga koncentrationer av
virus i blodet och endast ett fall med kliniska
symtom har setts. En redan befintlig vaccinationsplan sjösattes då det första positiva provet hittades
och denna liksom parallella kampanjer på kontinenten tycks ha varit effektiva då i skrivande stund
inga fall av BTV-8 setts i Europa under 2009.
inte trott kunnat sprida sjukdom kan uppträda som
kompetenta vektorer. Detta beror bland annat på
att vid ökad medeltemperatur förkortas virus
replikationstid i vektorn och den kan alltså snabbare sprida smitta vidare. Vektorernas livslängd
ökar också vid stigande medeltemperaturer. För
Culicoides spp. är också fuktigheten av betydelse,
generellt är hög fuktighet positivt för knotten men
C. imicola ses inte i områden med en årsnederbörd
över 1 000 mm då larverna som läggs på marken
dränks och dör vid översvämningar.
Stigande medeltemperatur gynnar Vektorn
Utbrott av bluetongue är starkt kopplat till närvaro
av vuxna Culicoides spp. i aktiv reproduktionsfas
och uppvisar i tempererade områden ett säsongsberoende förlopp med flest antal sjukdomsfall under
sensommar och tidig höst, då antalet vektorer är
som högst.
En vektors kompetens beskrivs som förmågan
att smittas av ett infektiöst agens (smittämne),
behålla och uppföröka det och sedan överföra det
till ett mottagligt värddjur. Vektorns kapacitet är
antalet infektiva bett som den orsakar under sin
livstid (två-fyra veckor för ett Culicoides-knott).
Båda dessa egenskaper är starkt kopplade till
klimatet. Med ökad dygnsmedeltemperatur ökar
svidknottens vektorkompetens, och arter som vi
Övervintringsförmåga
Ett fenomen som observerats under utbrottet av
BTV-8 i norra Europa och som troligen också är
korrelerat till klimatförändringar är bluetongue­
virusets förmåga att övervintra. Vuxna Culicoides
spp överlever normalt inte, till skillnad från ägg
och larvstadierna, om dygnsmedeltemperaturen
understiger 10-12°C. I delar av Europa med
varmare klimat, till exempel i södra Spanien, har
Culicoides spp. fångats i fällor inomhus även under
vinterhalvåret men i Sverige ses flera månader utan
vektoraktivitet såväl utom- som inomhus. Trots
detta övervintrade alltså BTV-8 i norra Europa
mellan 2006 och 2007 och även mellan 2007 och
2008. Flera hypoteser gällande hur detta kunde ske
har ventilerats; via övervintrande, infekterade
15
Bluetongue – en indikatorsjukdom
Infektionscykel bluetonguevirus
Oinfekterat vuxet svidknott
biter värddjur som har virus
cirkulerande i blodet.
Virus replikerar
i svidknottet
under 14-21 dagar.
Illustration: Helena Ohlsson /SVA
infekterat
värddjur
Infekterat vuxet svidknott
biter mottagligt värddjur.
Virus uppförökas i värddjurets
blod, efter tre dagar finns
tillräckliga virusmängder för att
infektera ett nytt svidknott.
mottagligt värddjur
vuxna svidknott, överföring av virus från svidknotten till dess ägg, förlängd infektion i värddjuren samt virusöverföring mellan mor och foster
i (det vilda eller tama) värddjuret. Det senare har
varit mycket omdiskuterat men har nu kunnat visas
flera gånger, både i Sverige och i andra länder.
Kalvar som fötts långt in i den vektorfria perioden
har haft virus i blodet och moderdjuren har haft
antikroppar mot bluetonguevirus men inte längre
påvisbara mängder virus i blodet.
Spridningsvägar/etablering
Tills för inte mindre än två år sedan var den
samlade expertisen tämligen enad om att bluetongue inte var något vi behövde oroa oss för i
Sverige; C. imicola finns inte här och kan inte
överleva eller ännu mindre replikera virus i vårt
klimat om den skulle introduceras. Så vad hände?
För att ett utbrott ska kunna inträffa måste
givetvis smittämnet först introduceras. Detta kan
för bluetonguevirus ske på fyra olika sätt: 1) via
förflyttningar av djur eller djurprodukter (sperma,
embryon), 2) genom att infekterade vektorer följer
med till exempel djur, växter, flygplan eller fartyg,
3) genom att vektorerna aktivt flyger, eller slutligen
4) passiv transport av vektorer med luftströmmar.
Virusintroduktion är dock inte tillräckligt för att
16
skapa ett utbrott, virus måste också kunna
etableras. Etablering av bluetonguevirus är beroende av antal och utbredning av mottagliga
värddjur, duration och koncentration av bluetonguevirus i värddjuren, kapaciteten i den lokala
vektorpopulationen samt medeltemperaturen.
Sammanfattningsvis: ett tillräckligt stort antal
svidknott måste bli infekterade genom att äta
blodmål från värddjur med viruscirkulation i blodet
och de måste sedan kunna överleva länge nog för
att virus ska hinna replikeras i dem och bli överfört
till ett nytt värddjur. Samtliga dessa faktorer
uppfylldes uppenbarligen i norra Europa
2006-2008.
luftströmmar från kontinenten trolig
smittväg För svenskt utbrott
För den tidigare spridningen av BTV-1, 2, 4, 9 och
16 till södra Europa är det sannolikt att smittan
har introducerats genom att svidknott spridits med
vinden från pågående utbrott i norra Afrika. Virus
kan också ha introducerats genom importer av
infekterade djur. Introduktionen av BTV-8 2006
är betydligt mera oklar, ingen gradvis norrgående
spridning har skett utan virus har ”hoppat” direkt
från söder om Sahara till norra Europa. Vi tror oss
dock veta hur introduktionen av BTV-8 till Sverige
gick till. Det verkar som om svidknotten har
introduceras på flera platser via passiv transport
med luftströmmar från kontinenten. Den lokala
spridningen tycks inte ha varit uttalad, i flertalet
besättningar har endast enstaka djur smittats.
Utbredningsområdet för C. imicola i Europa är
väl studerat, 1997 gick den norra gränsen ungefär
parallellt med Afrikas norra kust för att 2005 ha
flyttats upp ända till norra delarna av Italien. Ett
otvetydigt samband mellan stigande dygnsmedeltemperatur, ökad utbredning av C. imicola och
tilltagande spridning av bluetongue i Europa kan
ses. Om man därtill lägger till den ökade vektorkompetensen och -kapaciteten hos andra Culicoides
spp. med stigande dygnsmedeltemperatur så kan vi
nog räkna med fortsatt utbredning av bluetongue
och andra sjukdomar spridda av insektsvektorer i
framtiden.
Erika Chenais, epidemiolog
Statens veterinärmedicinska anstalt
djurhållningen orsakar stor miljöpåverkan
Större insatser krävs
för en hållbar djurhållning
Djurhållning bidrar i hög utsträckning till
uppvärmningen av jorden och även till många
andra miljöproblem. Globalt förväntas efterfrågan på animaliska livsmedel att öka väsentligt, vilket innebär att djurhållningens negativa
miljöpåverkan kommer bli ännu större framöver
om vi inte lyckas utveckla djurhållningen mot en
mer hållbar produktion.
» FAO:s rapport från 2006 ”Livestock’s Long
Shadow” beskriver djurhållningens miljöpåverkan
som enorm och akut, men påpekar också att
potentialen att minska denna påverkan är stor. I
rapporten pekas djurhållningen ut som en av
huvudorsakerna till de stora globala miljöproblemen och beräknas stå för 18 procent av växthusgasutsläppen som orsakas av människan. Idisslarna
producerar genom sin matsmältning växthusgaser
som de rapar upp och gödsel från husdjur innehåller ämnen som kan avgå till atmosfären som
växthusgaser och ämnen som kan leda till t.ex.
övergödning och försurning. Att hålla djur är också
mycket resurskrävande eftersom produktionen
kräver stora mängder vatten, mark och foder. För
att ge plats åt odling av foder som sedan vidaretransposteras till bl.a. Sverige, skövlas skogen på
många håll i världen som t.ex. för sojaodling i
Sydamerika och för produktion av palmolja på
Borneo.
kraftigt ökad köttkonsumtion
En viktig faktor som påverkar djurhållningens
hållbarhet är människors konsumtionsvanor. I
Sverige har köttkonsumtionen ökat kraftigt sedan
1950, och från 1990 till 2005 har konsumtionen
ökat med hela 50 procent. I Sverige äter vi idag över
80 kg kött per person och år. Skillnaden är stor om
vi jämför siffran med konsumtionen av kött i
Kvinnan på bilden bor i utkanten av Ugandas huvudstad Kampala.
Hon har tack vare sina kor kunnat försörja sina barn och kunnat ge
dem utbildning. Djurhållning är en mycket viktig inkomstkälla för
fattiga i världen, speciellt för kvinnor. Foto: Emma Selberg Nygren
utvecklingsländerna, som var 30,7 kg kött per
person under 2006 (de fattigaste människorna
konsumerar väldigt mycket mindre). Köttkonsumtionen i världen är mycket snedfördelad, vilket till
stor del beror på människors ekonomi. En växande
befolkning i främst utvecklingsländerna och en
växande medelklass i världen innebär att efterfrågan på animaliska livsmedel förväntas
fördubblas till 2050. För att inte öka djurhållningens negativa påverkan ytterligare från dagens
redan höga nivå krävs därför att varje djurs miljöpåverkan halveras till 2050, eller att köttkonsum-
17
djurhållningen orsakar stor miljöpåverkan
För att inte öka djurhållningens negativa påverkan ytterligare från dagens redan höga nivå krävs att varje djurs miljöpåverkan halveras till
2050, eller att köttkonsumtionen minskar.
Foto: Bengt Ekberg
tionen minskar. För att dessutom minska djurhållningens negativa miljöpåverkan krävs ännu större
åtgärder. Samtidigt som djurhållningen har en
sådan kraftig påverkan på miljön är den en mycket
viktig källa till protein och hushållsinkomst i
världen. Speciellt i utvecklingsländerna är djurhållning ofta en viktig del av landets ekonomi. Ungefär
en femtedel av jordens befolkning livnär sig på
djurhållning och det är ofta den viktigaste
inkomstkällan för mycket fattiga människor.
Skilda åsikter om Ekologiskt
respektive konventionellt Jordbruk
Ekologiskt jordbruk anses av bland andra FNorganet FAO, EU och Svenska staten vara ett
exempel på en produktionsform som strävar mot
ett hållbart jordbruk. Det finns stor utvecklingspotential för att olika former av djurhållning ska bli
långsiktigt hållbara, men ibland kan den diskussion
18
som råder mellan företrädare för ekologiskt respektive konventionellt jordbruk verka blockerande
för utvecklingen mot en verkligt uthållig produktion. Under sommaren och hösten har debatten om
ekologiskt jordbruk varit het i media med forskare,
politiker med flera som har vitt skilda åsikter om
det ekologiska jordbrukets hållbarhet. Exempelvis
har det omedelbara behovet av ökad livsmedelsproduktion i många utvecklingsländer ställts i motsats
till ekologisk produktion. Ekologisk produktion
har som mål att vara både miljö- och djurvänlig.
Att uppnå detta är inte helt lätt, eftersom en åtgärd
för att förbättra ett mål kan leda till en försämring
av ett annat. Att till exempel ge grisar större ytor
är positivt för grisarnas välfärd då de får större
möjligheter att kunna utföra sina naturliga beteenden. Större ytor kan dock leda till mer utspridd
gödsel och därmed mer ammoniakavgång som
leder till försurning och övergödning. Ekologiska
djurhållningen orsakar stor miljöpåverkan
grisar utfodras med foder utan syntetiska aminosyror, eftersom dessa är förbjudna inom ekologisk
produktion. Visserligen anses fodret vara mer
naturligt, men det ekologiska fodret har i stället
ett högre proteininnehåll, som leder till mer kväve
i gödseln och risk för högre ammoniakavgång.
Genom att justera utfodringen och utformningen av
grisarnas ytor kan avgången av miljö- och klimatfarliga gaser minskas, utan att den högre välfärden påverkas. Potentialen för en mer miljö- och
djurvänlig produktion finns, men mer forskning
behövs. Det är viktigt att komma ihåg att ekologiskt jordbruk fortfarande är under utveckling, och
att den forskning som gjorts är mycket begränsad
jämfört med inom det konventionella jordbruket,
som utvecklats under mycket lång tid.
svensk djurhållning långt ifrån hållbar
I Sverige har vi en mycket god djurhälsa och våra
djur är högproducerande internationellt sett. Den
svenska djurhållningen är dock långt ifrån hållbar,
och faktorer som klimatförändringen, livsmedelskriser och finanskriser m.m. kan komma att ändra
förutsättningarna för att bedriva jordbruk. Sveriges
riksdag har antagit 16 miljömål som är ekologiskt
hållbara på lång sikt och som Sverige jobbar för att
uppnå. Djurhållningen berörs av flera mål, men att
nå de flesta av målen bedöms som osannolikt om
inte större politiska och ekonomiska insatser görs.
I skriften ”Lantbrukets djur i en föränderlig miljö”
(utgiven av SLU och SVA 2009) bedöms nedanstående områden vara extra viktiga att arbeta vidare
med inom djurhållningen:
Forskning Vid sva bidrar till ATt
minimera smittrisker i Kretslopp
Av dessa områden arbetar SVA framförallt med
friska djur och gödselhantering, främst i Sverige
men även i begränsad omfattning i utvecklingsländer. Friska djur producerar mer produkter i
förhållande till mängden foder och energi och ger
därför en lägre miljöpåverkan. Behovet av rekryteringsdjur blir också lägre om djuren kan leva och
producera längre tid. Att sluta de biologiska
kretsloppen är en annan mycket viktig del i ett
hållbart jordbruk. SVA:s forskning om smittspridning och hygienbehandling av biologiskt avfall
såsom stallgödsel bidrar till att minimera smittorisker i samband med ett ökat kretslopp. Stallgödsel
är en viktig resurs som har potential att utnyttjas i
mycket högre utsträckning än den gör idag, som
energi i biogasanläggningar och som näring på
åkern. Om mer stallgödsel kan utnyttjas på ett
säkert och effektivt sätt så minskar behovet av
handelsgödsel, som idag har en mycket negativ
miljöpåverkan.
SVA har ett ansvar att uppfylla Jordbruksdepartementets vision ”Bruka utan att förbruka” och vi
avser att ytterligare stärka vårt arbete mot en
hållbar utveckling för djurhållningen. En arbetsgrupp med representanter från olika enheter på
SVA arbetar för att hållbarhetsperspektivet ska
synliggöras och prioriteras i allt arbete på SVA.
Emma Selberg Nygren,
forskningsingenjör,
Statens veterinärmedicinska anstalt
•
•
•
•
•
•
friska djur
utfodring
avel
foderodling
stallgödselhantering
djurhållningens koncentration och
geografiska lokalisering
• fullständiga livscykelanalyser
19
Foto: Bengt Ekberg/SVA
hållbar djurhållning
Ökad efterfrågan på kunskap
om ekologiskt lantbruk
SVA:s vision om friska djur och trygga människor
stämmer väl in på arbetet mot en hållbar
djurhållning där just friska djur är en grund­
läggande del. Den ekologiska djurhållningen,
som är ett snävare begrepp, håller nu på att ta
plats inom SVA:s verksamhet.
» Ekologisk djurhållning kan ha särskilda behov
när det gäller rådgivning och annan kunskapsöverföring och SVA vill vara en aktör att räkna med
även inom dessa frågor. År 2008 bildades därför en
arbetsgrupp för djurhälsa i ekologiskt lantbruk på
SVA. Arbetsgruppens mål är att SVA ska ha en
bred kompetens inom främst infektionssjukdomar
hos idisslare, gris, fjäderfä och fisk i ekologisk
produktion. Kompetensen ska användas för att
främja diskussion, informera och undervisa inom
och utom SVA, ge råd till praktiserande veterinärer
om hantering av sjukdomsproblem samt driva
forskningsprojekt och skapa nätverk.
Ett hållbart eller uthålligt lantbruk innebär att
tillgångar används på ett långsiktigt och resursbevarande sätt, ur såväl ett lokalt som globalt
perspektiv. För lantbruksdjuren betyder detta att
djuren är friska och att den sammanlagda livstidsproduktionen är så effektiv som möjligt. I ett
ekologiskt lantbruk ska djuren dessutom ingå i ett
ekologiskt sammanhang, med balans mellan
20
djurhållning och växtodling.
Ekologiskt lantbruk är ett brett begrepp med
långa rötter tillbaka i tiden. Bärande principer är
att lantbruket ska drivas i samklang med levande
ekosystem. Det bäst kända svenska varumärket för
ekologisk produktion är Kontrollföreningen för
Alternativ Odling (KRAV), som bildades 1985 av
fyra odlarorganisationer. KRAV har noggrant
definierade regler och ett kontrollsystem som
ligger till grund för certifiering av gårdar. Samma
år som KRAV bildades också fack- och intresseorganisationen Ekologiska lantbrukarna.
Ökad ekologisk produktion är ett önskemål från
samhället och i mitten av 1990-talet antog Sveriges
riksdag målet att 10 procent av Sveriges åkerareal
skulle odlas ekologiskt vid millennieskiftet. I en
regeringsskrivelse från 2005 ökades målen till att
minst 20 procent av landets jordbruksmark och 25
procent av den offentliga konsumtionen av livsmedel bör vara ekologiska år 2010. Trenden är att
den ekologiska produktionen ökar; därför ser SVA
nu över sin kompetens för att möta den ökade
efterfrågan på rådgivning och kunskap om ekologisk djurhållning.
Ylva Persson bitr. statsveterinär, SVA
Kerstin de Verdier bitr. statsveterinär, SVA
SVA:s arbetsgrupp för djurhälsa i ekologiskt lantbruk består av
Kerstin de Verdier, Désirée Jansson, Ylva Persson,
Anders Hellström och Julia Österberg.
Foto: Roland Mattson
Projekt Fjällräv (SEFALO)
Fjällräven hotad av
rödrävens spridning i fjälltrakter
Skandinaviens fjällrävar är utrotningshotade och
fridlysta sedan länge. På senare tid har fjällräven fått ökad konkurrens av rödräven. SVA har
undersökt risken för att rödräven överför nya
parasitarter och sjukdomar till fjällräven när
kontakten mellan dem ökar.
Skandinaviens fjällrävar har sedan 1920-talet varit
kraftigt utrotningshotade och fridlystes 1928 med
endast ett fåtal individer kvar i fjälltrakterna.
SVA har deltagit i det skandinaviska forskningsprojektet SEFALO (Saving the endagered fennoscandian alopex lagopus) som sedan 1985 har drivits av
Stockholms universitet i samarbete med berörda
länsstyrelser. Syftet med projektet var att undersöka fjällrävens ekologi och överlevnad samt att
aktivt förbättra reproduktion och överlevnad.
Kända hot mot fjällräven
De främsta hoten mot en ökning av fjällrävsstammen är; en minskad mängd bytesdjur som
exempelvis ripa, minskad tillgång på fjällämmel
som är den viktigaste basfödan för valparna, ökad
konkurrens från rödräv samt att en liten population
ökar risken till inavel.
De tidigare förkommande lämmelåren som
regelbundet återkom vart fjärde till femte år hade
stor betydelse för överlevnaden och föryngringen
av fjällrävstammen. Det senaste decenniet har de
så kallade lämmelåren uteblivit eller så har hela
populationen av lämmel slagits ut tidigt på våren.
Även den stora mängd av t ex ripa som tidigare
förekom har nu kraftig minskat i fjälltrakterna.
Ett annat stort hot mot fjällräven är en ökad
förekomst och spridning av rödräv i fjälltrakterna.
Tidigare var rödräven stationär i fjällskogen men
har på senare tid även vandrat ut på låglandsfjället.
Förutom att rödräven konkurrerar om födan så
tvingar den även bort sin mindre och svagare
släkting och övertar deras lyor. Dessutom förekommer det att rödräven dödar både vuxna
fjällrävar och deras valpar. Detta har lett till att
fjällräven tvingas flytta högre upp på högfjället
med mindre födotillgång och färre lämpliga
områden för sina lyor.
röDräven trolig smittspridare
I projektets senare del har inriktningen varit att
minska rödrävstammen i dessa områden genom
avskjutning samtidigt som stödutfodring till
fjällrävarna utfördes vid lyorna.
SVA:s del i projektet har varit att ansvara för
undersökningar av döda eller sjuka fjällrävar. I en
senare del av projekt utfördes obduktion och
undersökning på 42 skjutna rödrävar från områden
i nära anslutning till fjällrävslyor. I samband med
öronmärkning av fjällrävsvalpar under sommaren,
utfördes insamling av träckprov det vill säga
spillning från fjällräv för parasitundersökning på
SVA. Totalt inventerades 29 lyor och 78 prover
samlades in från fjällräv under 2008.
Målsättningen med parasitundersökningen av
rödräv och fjällräv var att undersöka risken för att
rödräven skulle kunna överför nya parasitarter och
sjukdomar till fjällräven när kontakten mellan dem
ökade. Resultaten från undersökningarna visade att
båda arterna i stort sätt bar på samma parasitbörda
men att rödräven skulle kunna vara en smittspridare mellan fjällrävens utspridda lyor. Resultaten är
under publicering.
Roland Mattson,
laboratorieingenjör,
Statens veterinärmedicinska anstalt
21
Förändrade livsvillkor i hav och sjöar
Klimatförändring –
vad händer under ytan?
Ett varmare klimat förändrar livsvillkoren i hav
och sjöar. Sjukdomsmönster kommer att
förändras och påverka vattenlevande
organismer. Vissa arter gynnas, andra blir
försvagade för att på sikt kanske helt försvinna.
» När vi talar om klimat är det i första hand de
meteorologiska elementens egenskaper på land som
vi associerar till. Där är de viktigaste faktorerna
nederbörd, temperatur, fuktighet, lufttryck och
vind. Samtliga dessa påverkar naturligtvis även
förhållandena under vattenytan, i sjöar och hav.
Syresättning sker via nederbörd och vind och
lufttemperaturen påverkar vattentemperaturen.
Torr luft ger en ökad avdunstning vilket kan ha
stor betydelse för mindre vattensamlingar och dess
innevånare. Lufttrycket och vattentemperaturen
ingår som parametrar i gasernas jämviktstillstånd –
högre temperatur eller lägre lufttryck gör att
mindre syre kan lösas i vatten. Ett högt lufttryck
kan göra att vattnets innehåll av gaser överstiger
den mängd som kan lösas vid den aktuella temperaturen – detta leder till gasövermättnad – och i
värsta fall fisksjukdom. Nederbörd kan ha sekundära effekter om konsekvensen blir att miljöföroreningar och slam sköljs ut från land via vattendrag.
En trolig konsekvens i det sammanhanget är ökad
övergödning av flera vattenområden. Vilket för
Östersjöns del kommer att medföra en ökande
algblomning som i kombination med en ökande
vattentemperatur kommer att minska syrenivåerna
ytterligare. Översvämningar kan också få som
konsekvens att sjukdomsalstrande mikroorganismer flyttas från en inneslutning till ett vattenområde. Detsamma kan gälla innesluten odlad fisk
som kan komma att utgöra en för området främmande art såväl som sprida sjukdom och därigenom
påverka den biologiska sammansättningen.
22
Vädrets påverkan på vattenmiljön sker oftast
mycket långsamt beroende på vattnets densitet och
stora volym. Snabba svängningar i vädret påverkar
inte den stora vattenvolymen särskilt mycket. Till
exempel en temperatursänkning i luften på ett tiotal grader tillfälligt under ett dygn kommer inte att
märkas, medan om den fortsätter under flera dagar,
långsamt kommer att sänka vattentemperaturen.
Detta har medfört att flertalet fisk- och skaldjursarter är känsliga för snabba förändringar och ofta
har väldigt strikta fysikaliska gränser för sin
utbredning. De fiskarter som är känsliga för en hög
temperatur, t ex röding (Salvelinus alpinus), kommer
att flytta sin södra utbredningsgräns norrut i de fall
det är möjligt. De som inte kan flytta kommer att
utsättas för en temperaturstress som kommer att
göra dem infektions- och störningskänsliga. På sikt
riskerar de att försvinna. Andra arter kommer att
gynnas och flytta sin nordliga utbredningsgräns
längre norrut, t ex ål (Anguilla anguilla), karp
(Cyprinus carpio) och olika malarter. Vilket har ökat
förutsättningarna för nya arter inom svenskt
vattenbruk såsom karp, havsgös, mal m.fl.
Sjukdomsalstrande mikroorganismer
gynnas av Ett varmare Klimat
Sjukdomsalstrande mikroorganismer gynnas av
om deras värddjur har en nedsatt motståndskraft.
Att detta evolutionsmässigt har lett till dagens
förhållande, att de flesta smittämnen som angriper
fisk- och skaldjur har ett temperaturoptimum som
ligger vid värddjurets maxvärden kan inte uteslutas. Förändringar i miljön, t ex under temperaturskiftningen vår och höst (stigande resp. sjunkande
vattentemperatur) och lek stressar också fisken
vilket naturligtvis gynnar mikroorganismerna. I
nuläget har vi i princip fyra ”sjukdomsperioder” på
fisk, varav tre är mer eller mindre klimatologiska,
vår, höst och högsommar. Den fjärde är naturligtvis leksäsongen som mer styrs av ljustillgången och
23
Foto: Marevision / AGE / SCANPIX
Förändrade livsvillkor i hav och sjöar
Aborre en av de vanligaste fiskarterna i svenska vatten och en av de populäraste arterna för sportfiske. Det är en art som troligen kommer att
drabbas av en klimatförändring tex genom sjukdomen Spring Vireamia of Carp (SVC).
Foto: Bengt Ekberg/SVA
varierar från art till art.
Ett flertal av de mikroorganismer som kan infektera fisk och skaldjur, som redan nu förekommer,
kan komma att gynnas, framförallt av den högre
medeltemperaturen, men även av den ökade
fysikaliska stressen hos dessa. Till detta kan
komma sådana smittämnen som under nuvarande
förhållanden inte ger upphov till sjukdom och som
vi därför inte märker av, eller sådana som migrerar
med invandrande fisk eller andra organismer och
som kommer att gynnas vid ändrade
klimatförhållanden.
ökade problem med bakterier i fiskodlingar
Bland de bakteriella smittämnena finns det sådana
som vi redan nu vet ställer till problem vid högre
vattentemperatur som t.ex. Aeromonas salmonicida
salmonicida – (furunkulos/ASS), Aeromonas salmonicida achromogen – (infektiös dermatit/ASA) ,Yersinia
ruckeri – (yersinios/ERM), Flavobacterium columnaris, Pseudomonas anguilliseptica, Vibrio vulnificus
och Listonella anguillarum (vibrios). Samtliga dessa
kommer att gynnas av en temperaturhöjning. För
några finns det verksamma vacciner (ASS, vibrios,
ERM) och kommer därmed inte att ge oss större
bekymmer än de gör idag. Övriga kommer vi att få
leva med och anpassa odlingsverksamheten efter, så
att vi minimerar konsekvenserna av deras existens.
En negativ faktor kan bli antibiotikaåtgången, som
för vattenbrukets del pekat neråt under många år,
men som under dessa förhållanden bör komma att
stiga. Konsekvenserna för vildlevande fisk- och
skaldjur går inte att förutsäga eftersom vi saknar
kunskap om epidemiologiska förlopp för dessa.
24
Avståndet mellan vildlevande fiskar är större än
mellan odlade varför spridningen mellan individer
därmed begränsas.
Det finns även en grupp bakterier som under
nuvarande förhållanden inte betraktas som något
större sjukdomsproblem för fisk och skaldjur. Dessa
kommer troligen att få ökad betydelse vid en
temperaturhöjning. Till dessa hör bl.a. Aeromonas
hydrophila samt ett antal syra-fasta bakterier ur
mykobakteriegruppen.
Klimatförändringens
påverkan på VIRUS svårbedömd
Hur förekomsten av virus som smittar fisk kommer
att påverkas av en klimatändring är mer svårbedömbart. Några typer av virus kan man direkt
konstatera att de kommer att gynnas av en högre
medeltemperatur, som t ex Spring Vireamia of
Carp (SVC), koiherpes-virus (KHV) och herpesvirus anguille som samtliga har en optimum
temperatur kring 17-23 °C. Det förstnämnda kan
vid en introduktion till svenska vatten orsaka
markant sjuklighet i vilda fiskbestånd av cyprinider
(dvs flertal av svenska vildlevande fiskarter).
koiherpes-virus ger sjuklighet enbart på karp
(Cyprinus carpio) och kommer därmed att utgöra en
risk för de få vilda karpbestånd som vi har i olika
insjöar, samt för någon enstaka fiskodling. Det
stora problemet med viruset är alla de prydnadskoikarpar som finns i trädgårdsdammar runt om i
Sverige. Många av dessa utgör dessutom ett icke
oansenligt ekonomiskt (tiotusentals kronor/st) såväl
som emotionellt värde. Herpesvirus anguille
förekommer redan i Sverige men har, vad vi vet,
Förändrade livsvillkor i hav och sjöar
hittills endast orsakat ett sjukdomsutbrott, Mälaren
2006. Vid en högre vattentemperatur kommer
viruset sannolikt att gynnas och kan då ge en hög
dödlighet lokalt, i vilda ålbestånd. En grupp virus
som fått ett ökat intresse de senaste åren är ranavirus (hör till genus iridovirus) som orsakar
sjukdomsutbrott hos både fiskar och groddjur.
Isolering i samband med sjukdomsutbrott på fisk
har gjorts i Australien, Europa, Asien och Amerika.
Förutom att de orsakar sjukdom och dödlighet
bland olika fiskarter är de också överförbara till
groddjur som är mycket känsliga för sjukdomen.
En ökad medelvattentemperatur i svenska vatten
gynnar förekomsten av viruset och därmed utgör
det ett hot mot svenska fiskarter och framförallt
mot svenska redan hotade groddjur.
PARASITER reproduceras snabbare
Ett flertal parasiter kommer att gynnas av en högre
vattentemperatur framförallt genom en snabbare
reproduktion. Vilka av dessa som kommer att ge
problem för vildfisk och vattenbruk är svårt att
specificera med nuvarande kunskapsunderlag.
Några kan vi dock redan nu förutse kommer att ge
ökade problem. Så är det t.ex. med proliferativ
njurinflammation (PKD), som orsakas av ett
spordjur av arten Tetracapsuloides bryosalmonae.
Sjukdomen har stor spridning i framförallt Västeuropa och har även påvisats i södra Sverige. Flertalet
av svenska laxfiskarter är känsliga för sjukdomen,
och den kan orsaka stor dödlighet, ofta i kombination med stress eller andra sjukdomar. I Sverige
diagnostiserades den första gången 1986. Sjukdomen har vissa år orsakat dödlighet och skada på
yngel av framförallt regnbåge under sensommar
och höst. Nedre gräns för sjukdomsutbrott är
15 °C och sjukdomsrisken ökar med stigande
vattentemperatur. Mellanvärd för parasiten är
mossdjur (Bryozoa). En högre vattentemperatur
kommer att gynna både parasiten och dess livscykel
i mellanvärden. Ytterligare parasiter som vi
bedömer som gynnade av en temperaturökning är
Marteilia refringens phylum Paramyxea och Bonamia
ostreae phylum Haplosporidia. Bägge orsakar sjukdom
hos ostron, Europeiska flat oysters (Ostrea edulis),
som vi har en inhemsk produktion och export av.
Marteilia ger också sjukdom och dödlighet hos
blåmussla (Mytilus edulis), en art som senaste åren
fått ökad betydelse dels som vattenbruksart men
också som ett miljöförbättrande redskap. För bägge
dessa parasiter ökar förekomsten och deras förmåga
att framkalla sjukdom med stigande
vattentemperatur.
Vattenburna svampsjukdomar gynnas
För svenska förhållande är sjukdomar orsakade av
svamp på fisk oftast sekundära till faktorer som
sätter ner individernas motståndskraft (några undantag finns, men är inte särskilt vanliga). Att detta
kommer att ändras med en ökande temperatur, och
att olika vattenburna svampar kommer att gynnas
generellt är troligt. En ”kommande” sjukdom, högt
klassad på EU:s lista över smittämnen i vatten, är
Epizootic ulcerative syndrome (EUS). Den orsakas
av en algsvamp s k oomycete Aphanomyces invadans.
Sjukdomen förekommer i Asien och Amerika,
medan Europa är än så länge ansett som fritt. Den
drabbar cyprinider dvs flertalet av svenska vildlevande fiskarter generellt (undantag karp), hur fallet
är med laxfiskar är inte undersökt. Sjukdomen
gynnas av en vattentemperatur mellan 18-22 °C.
För svenskt vidkommande är importerad akvariefisk en påtaglig riskfaktor särskilt vid hållning i
öppna system.
Risk för ökat antal
sjukdomsfall på människa
Att notera är att bland tidigare nämnda mikroorganismer finns också de som är potentiellt smittsamma för människor t.ex. Vibrio vulnificus,
Aeromonas hydrophila och flera arter av mykobakterier. Några bakteriearter som man också bör räkna
in i detta sammanhang, som visserligen inte är
kända som vanliga sjukdomsalstrare på fisk eller
skaldjur, men som lätt sprids med dessa och orsakar
sjukdom hos människa är Vibrio cholera och Vibrio
parahemolyticus. Bägge dessa har ett temperaturintervall som gör att de dör vid temperaturer mellan
0-5 °C. Vårt nuvarande klimat håller därmed nere
förekomsten. Om en klimatförändring innebär en
höjning över detta temperaturintervall under
vintern kommer de med säkerhet att uppvisa en
högre frekvens och därmed ett ökat antal sjukdomsfall bland människor.
Anders Hellström, tf statsveterinär
Statens veterinärmedicinska anstalt
25
Hälften av grodarterna utrotningshotade
Infektionssjukdomar
hotar groddjurspopulationer
Chytridsvamp och ranavirus orsakar massdöd
och utrotning av hotade groddjursarter. Spridning av dessa sjukdomar till frilevande groddjur
runtom i världen misstänks ofta börja genom
mänskliga faktorer, där handel och djurförflyttningar förorenar miljön med smittämnen.
Genom att sätta upp diagnostiska metoder och
insatser med provtagningar i fält ingår nu även
infektiösa sjukdomar hos groddjur i SVA:s
arbete med att övervaka sjukdomsläget bland
vilda djur. Ännu har chytridsvamp och ranavirus
inte påvisats bland frilevande groddjur i Sverige,
men utbredning av de båda sjukdomarna i
Europa närmar sig snabbt våra breddgrader.
» Av jordens drygt 6 000 kända groddjursarter
betraktas idag mellan en tredjedel och hälften av
arterna som hotade. De främsta hoten är fragmentering och förminskning av habitat, spridning av
kemiska eller andra föroreningar till vattensamlingar där groddjur lever eller fortplantar sig,
illegal handel och introduktion av främmande arter
som konkurrerar ut inhemska groddjursarter.
Utöver detta finns det även två allvarliga infektionssjukdomar som drabbar groddjur. En av dessa,
chytridsjukan, har fått stor uppmärksamhet de
senaste åren. Denna svampsjukdom bedöms ha
varit den direkta orsaken till att minst en grodart
har utrotats, och varit bidragande till utrotningen
av många av de ca 120 grodarter som har
försvunnit sedan 1980-talet.
MAssdöd Av grodor i Danmark
Både infektion med ranavirus och chytridsvamp är
direkta hot mot grodarter med begränsad utbredning eller som består av små populationer. Båda är
26
SVA bedriver övervakning av
sjukdomar hos vilda djur, och gör
diagnostiska undersökningar på funna
döda eller avlivade sjuka vilda djur.
Målsättningen med arbetet är att få en
bild av, och sprida kunskap om vilka
sjukdomar och dödsorsaker som drabbar
viltet, samt att bedriva riktad forskning
inom ämnesområdet. Hittas döda eller
sjuka vilda djur kan man också höra av sig
till SVA:s viltsektion, eller till kommunens viltvård eller miljöansvariga, som
kan vidarebefordra information till SVA.
anmälningspliktiga sjukdomar enligt OIE,
världshälsoorganisationen för djurhälsa. Ranavirus
tillhör virusfamiljen iridoviridae och orsakar
dödlighet hos främst groddjur och fiskar, men har
även påvisats hos reptiler. Ranavirusinfektion
orsakar generella blödningar i huden och i inre
organ hos grodor, vilket i akuta fall leder till en
snar död. Vid långsammare förlopp uppstår djupa
hudsår och grodorna kan förlora delar av extremiteter. Massdöd av grodor orsakad av ranavirus har
sedan hösten 2008, och senast våren 2009, setts i
Danmark, vilket ger anledning till att öka beredskapen i Sverige.
Svampsjukdomen chytridiomykos, eller chytridsjuka, orsakas av infektion med svampen Batrachochytrium dendrobatidis. Svampen och sjukdomen hos
groddjur har fått en stor spridning runtom i
världen sedan slutet av 1990-talet, och har nu
påvisats på alla kontinenter där det naturligt finns
groddjur. Svampen är sporbildande och de infektiva zoosporerna har ett rörligt flimmerhår (flagell)
vilket gör att de kan förflytta sig i vattenmiljö. De
mikroskopiska sporerna fäster sig i huden på
grodan och stimulerar överhuden att förväxa.
Hudförtjockningen leder till att den normala
transporten av syre, vatten och elektrolyter genom
den annars tunna och genomsläppliga grodhuden
störs. Hos allvarligt sjuka grodor kan en rodnad
och onormalt flagande hud ses med blotta ögat. Vid
mikroskopisk vävnadsundersökning ses en kraftigt
förtjockad överhud som innehåller inbäddade
svamporganismer, samt en minimal inflammatorisk
reaktion. Vissa grodarter kan vara symtomfria
smittbärare, vilket innebär större risk för spridning
av svampen vid t.ex. handel med groddjur.
Vilda grodor ännu inte drabbade
av chytridsjuka i SVERIGE
Svampens och sjukdomens ursprung har spårats
tillbaka till södra Afrika och afrikanska klogrodor
av släktet Xenopus, där svamporganismer hittats i
bevarade museiexemplar från 1930-talet. Vid den
tiden upptäcktes att honor av denna grodart kunde
användas för graviditetstest på människa, vilket
medförde att grodan exporterades i stora mängder
till andra kontinenter. Den afrikanska klogrodan
betraktas som symtomfri bärare av svampen, och
normalt drabbas den inte sjukdomen. Xenopusgrodor är lätta att hålla i fångenskap, och odlas och
säljs fortfarande som försöksdjur i stor omfattning
runtom i världen. Förrymda eller utsläppta
klo­grodor har på ett flertal orter etablerat frilevande populationer och har därmed kommit i
kontakt med lokala grodarter, som i många fall
drabbas hårt av chytridsjuka. Inom Europa har
chytridsjukan en omfattande spridning i Spanien,
och vidare finns fall dokumenterade i bl.a.
England, Tyskland, Italien, Schweiz och Portugal.
I Sverige har chytridsvampen än så länge enbart
påvisats hos importerade grodor i fångenskap.
Sjukdomen har visat sig vara behandlingsbar.
Grodor kan behandlas med bad som innehåller
svampdödande läkemedel, eller genom värmebad
(37 ºC) då svampen är värmekänslig. Kommer
smittan ut bland frilevande grodor är det dock inte
praktiskt möjligt att behandla hela vattentäkter.
Flera rödlistade arter i SVErige
I Sverige finns det tolv olika grod- och paddarter,
där flera är rödlistade. Hitintills har enbart enstaka
insatser rörande sjukdomsövervakning utförts på
frilevande groddjur i landet, så kunskapen om
sjukdomsläget hos våra hotade grodarter är mycket
Provtagning av en vuxen ätlig groda (Rana esculenta) för PCR-analys
av chytridsvamp. En svabb gnuggas lätt över huden på buk, lår,
händer och fötter för att fånga upp eventuella svampsporer i
överhuden.
Foto: Jonas Malmsten
sparsam. I samband med ett projekt med reintroducering av gölgrodor (Rana lessonae) till England har
de senaste åren drygt 100 gölgrodor från Uppland
undersökts för bl.a. ranavirus och chytridsvamp.
Ingen smitta påvisades hos dessa djur. Sommaren
2008 provtogs som en punktinsats 46 ätliga grodor
(Rana esculenta) från klimatiseringsdammarna vid
Lunds vattenreningsverk. Chytridsjuka hade
påvisats hos grodor i fångenskap i Lund, och då det
inte är visat om svampen överlever behandlingarna
i ett reningsverk så var det intressant att inom SVA:s
viltsjukdomsövervakning undersöka frilevande
grodor som levde i det behandlade avloppsvattnet.
Ingen dödlighet noterades i dammarna, och ingen
förekomst av chytridsvamp påvisades.
SVA utvecklar analysmetoder
Diagnostik av ranavirus och chytridsvamp hos
groddjur sker med molekylärbiologisk teknik
(PCR) i kombination med påvisande av patologiska
förändringar vid obduktion och mikroskopisk
vävnadsundersökning. PCR-diagnostik av de två
sjukdomarna har hitintills utförts utomlands. När
sjukdomarna nu närmar sig Sveriges gränser så
pågår på SVA utveckling av PCR-analysmetoder
för båda sjukdomarna med hjälp av finansiering
från Naturvårdsverket.
Erik Ågren
laboratorieveterinär
Statens veterinärmedicinska anstalt
Artikeln är i delar baserad på en artikel som publicerades i Fauna
och Flora 103:4, 2008, Sid 2-7. Jordens groddjur hotas av
infektionssjukdomar, av Erik Ågren och Jonas Malmsten.
27
Studie gör miljöeffekter överblickbara
Miljöhänsyn viktigt vid
val av desinfektionsmedel
Desinfektionsmedel används regelbundet inom
djurhållningen och vid sjukdomsutbrott används
ofta stora volymer under en begränsad tid.
Förutom effekt på smittämnet, arbetsmiljö och
kostnad bör man se över miljöaspekten vid val
av preparat. Desinfektionsmedel kan vara
mycket giftiga och påverka miljön. SVA driver
därför ett projekt där miljöeffekter av olika
desinfektionsmedel undersöks.
» Vid val av desinfektionsmedel är effekten på det
aktuella smittämnet givetvis det viktigaste. I denna
bedömning ingår även hur omgivningens temperatur påverkar effekten och hur väl en föregående
rengöring kan genomföras. Arbetarskydd och
kostnad vägs vanligen också in i valet av desinfektionsmedel. Men miljöaspekten är också viktig inte
minst med tanke på att flertalet djurstallar saknar
anslutning till reningsverk och att tvättvatten,
vanligtvis via gödselbrunn, direkt tillförs naturen.
Kemiska desinfektionsmedel är avsedda att påverka
levande organismer som virus, bakterier och svamp
och preparaten slutar inte verka när de hälls ut i
avloppet eller i omgivningen. De flesta bryts ner
biologiskt, men kommer i alla fall under en tid att
påverka miljön som aktiv substans eller nedbrytningsprodukter. I många desinfektionsmedel ingår
substanser som är mycket giftiga för fiskar och
andra vattenlevande djur. Eftersom substanser och
nerbrytningsprodukter oftast hamnar i en vattenmiljö, är dessa djur speciellt utsatta.
EU ser över biocidprodukter d v s
ämnen som kan döda levande organismer
Enligt miljöbalken ska alla bekämpningsmedel
godkännas för att få säljas och användas, men
fortfarande görs undantag från kravet på godkän-
28
nande av desinfektionsmedel. Enligt ett EUdirektiv (98/8/EC) om biocidprodukter, gäller att
alla biocidprodukter, ämnen som kan döda levande
organismer, måste godkännas för att få användas.
Översynen av de verksamma ämnena görs gemensamt inom EU, översynen är uppdelad så att
medlemsländer granskar olika ämnen. Därefter
bedöms varje produkt i respektive land, i Sverige är
det Kemikalieinspektionen som ansvarar för detta.
För tillfället pågår arbetet med att bedöma de
verksamma substanser som fanns på marknaden då
direktivet om biocidprodukter infördes år 2000.
Det finns 23 olika kategorier av biocidprodukter i
direktivet och desinfektionsmedel är en av dem.
För cirka hälften av produkttyperna, finns idag
krav på godkännande, till exempel måste båtbottenfärger och konserveringsmedel godkännas
innan de får säljas. Det nya systemet för godkännande av biocidprodukter införs successivt tills hela
översynsprogrammet har genomförts. För desinfektionsmedel införs till att börja med ett anmälningsförfarande vilket innebär att ett företag måste
anmäla den produkt som ska godkännas som
desinfektionsmedel till Kemikalieinspektionen. Så
trots kravet på godkännande i miljöbalken, så
kommer det i flera år till att vara tillåtet att föra in
desinfektionsmedel till Sverige, och börja sälja dem
utan att de är godkända.
Litteraturstudie på SVA ger ökad kunskap
På SVA pågår en litteraturstudie, där miljöeffekterna av desinfektionsmedel undersöks. Målet med
studien är att underlätta SVA:s rådgivning om
desinfektionsmedel, tills direktivet är helt infört.
Den information som finns tillgänglig om miljö­
effekter av desinfektionsmedel är väldigt varierande
för olika produkter. Det lättaste stället att hitta
information är i produktens säkerhetsdatablad. Där
måste det finnas information om både toxikologi
och ekologi. Men olika säkerhetsdatablad för
Rubrik 2
De flesta djurstallar saknar idag anslutning till reningsverk, desinfektionsmedel som har använts för att bekämpa smitta följer därför med tvättvattnet och
hamnar direkt i naturen. I många desinfektionsmedel ingår substanser som är mycket giftiga för fiskar och andra vattenlevande djur. Dessa djur är också extra
Foto: Irene Dergel/SVA
utsatta eftersom substanserna oftast hamnar i en vattenmiljö.
samma ämne kan innehålla olika information.
Problemet är störst för ämnen som har flera olika
tillverkare, som till exempel släkt kalk. Vilket gör
det svårt att få en samlad bild av vilka skador som
kan orsakas. Flera produkter har olika säkerhets­
datablad för koncentrarerad lösning och brukslösning, oftast så är det effekterna av brukslösningen
som är mest intressant. I många säkerhetsdatablad
finns information om letal dos, LD50, d v s den dos
som dödar 50 procent av en grupp försöksdjur.
Tyvärr används olika djurarter i undersökningarna,
så det går oftast inte att jämföra olika medel med
varandra. Dessutom krävs lite räknande för att få
reda på hur mycket av medlet som letal dos
motsvarar. För att hitta mer information än
tillverkaren ger, måste varje substans som ingår i
medlet studeras för sig.
Vattenområden extra känsliga
För att inte skada miljön i områden nära platser
som saneras, är det mycket viktigt att tänka på
vilket medel som används, framförallt nära känsliga
vattenområden, Vid SVA pågår ett projekt som
samlar och sammanställer information om olika
miljöeffekter av desinfektionsmedel. Detta görs för
att SVA ska kunna ge bättre råd avseende vilka
desinfektionsmedel som bör användas, med
beaktande av såväl smittskydd som miljöhänsyn.
Emelie Kjellberg
forskningsingenjör
Statens veterinärmedicinska anstalt
29
Viktigt att Övervaka mögelgifter
Mögelgifter i foder och
livsmedel påverkar folkhälsan
Enligt ett flertal rapporter finns det anledning
att befara att ett förändrat klimat gör att
problemen med mögelgifter ökar globalt, även
på våra breddgrader.
» Mögelgifter är ämnen som produceras av vissa
mögelsvampar och kan förekomma i t ex vegetabiliska livsmedel och djurfoder. Mögelgifter är
giftiga för djur och människor. En förutsättning
för att mögelgifter skall kunna bildas är att mögelsvampar växer till på oskördade eller lagrade
grödor. Det är väl känt att fuktiga förhållanden,
men också torkstress och insektsangrepp, ökar
risken för svampangrepp och därmed bildandet av
mögelgifter på fältet eller i den lagrade grödan.
Vanliga svampsläkten som kan producera mögelgifter är t ex Aspergillus, Fusarium och Penicillium.
Aflatoxin är ett mögelgift som nyligen har
orsakat omfattande utbrott av akut förgiftning s k
aflatoxicos hos befolkningen i vissa afrikanska
länder. I dessa fall är det majs som har innehållit
höga halter aflatoxiner som en följd av ett förändrat
klimat under skördeperioden.
Skälen till att övervaka mögelgifter i livsmedel
eller i foder är att de i vissa fall har en hög akut
giftighet men de kan också uppvisa neurotoxiska,
immunotoxiska, genotoxiska eller östrogena
effekter.
Ett förändrat klimat kan på olika sätt medverka
till att högre halter av mögelgifter bildas också på
våra breddgrader vilket kan medföra förändringar
30
av den mögelgiftsproducerande svampfloran i
Sverige med nya problem som följd. Klimatförändringar som t ex ökad fuktighet eller torka kan
medföra att balansen rubbas mellan värdväxten och
svampen och att mögelgifter därmed bildas i större
utsträckning.
Det är väl känt att vissa insekter kan gynnas av
klimatförändringar. Insektsskador gör i sin tur att
mögelsvampar lättare kan infektera grödan med
ökad giftproduktion som följd. Dessutom kan
insekter fungera som vektorer för sporer från
svampar som bildar mögelgifter.
Klimatförändringarna möjliggör också att nya
grödor odlas på våra breddgrader. Vad beträffar
t ex majs vet man att problemen med mögelgifter
kan vara påtagliga. Flera mögelgiftsbildande arter
kan angripa majsen i fält och bilda olika gifter.
Även lagring av livsmedels- eller foderråvaror
kan bli ett större problem vid varmare och fuktigare lagringsperioder med större risker för mögelangrepp. På grund av mögelgifternas stora betydelse för djur- och folkhälsan är det viktigt att
förstå vilka förändringar vi kan förvänta oss till
följd av ett förändrat klimat.
Per Häggblom, laborator
Gunnar Andersson, forskare
Statens veterinärmedicinska anstalt
Fuktiga förhållanden, men också torkstress och insektsangrepp, ökar risken för svampangrepp och därmed bildandet av mögelgifter på fältet
Foto: Bengt Ekberg/SVA
eller i den lagrade grödan.
Forskning pågår
prognosmodeller för
mögelgifter i svensk spannmål
I samarbete med Livsmedelsverket och
Jordbruksverket medverkar SVA i ett nystartat
projekt med syftet att utveckla prognosmodeller för mögelgifter i svensk spannmål.
Värdet av dessa skulle vara att tidigt på
odlingssäsongen få indikationer om problem
med begynnande svampangrepp som i sin tur
ger bättre möjligheter att agera för att
begränsa skadan.
I en pilotstudie vid SVA undersöks förutsättningarna för att bygga modeller för att
förutsäga förekomsten av mögelgifter från
svampar av släktena Fusarium och Alternaria.
Skälet till projekten är att ökade halter av
mögelgifter redan har noterats. Fynd av ökade
halter av mögelgifter har gjorts från vissa
fusariumsvampar i t ex havre i Sverige.
Angrepp av sottdaggssvampar (bl a Alternaria)
med åtföljande giftbildning har dessutom varit
omfattande under nederbördsrika höstar de
senast åren.
31
Rätt hanterad rötrest utmärkt som Gödselmedel
Pastörisering minskar smitta
via biogasanläggningar
Anaerob rötning är ett utmärkt sätt att omsätta
växter och biologiskt avfall till biogas. Hanteringen av biologiskt avfall medför dock en risk för
spridning av bl a salmonella och VTEC via
biogasanläggningar och rötrester. Forskning vid
SVA visar att pastörisering före rötning kan
eliminera vissa allvarliga smittämnen.
» Anaerob (syrefri) rötning är ett utmärkt sätt att
omsätta växter och biologiskt avfall till biogas, som
bland annat innehåller stora mängder metan (CH4).
Metan bildas då växter och biologiskt avfall
förmultnar utan närvaro av syre och i biogasanläggningar samlas gasen upp, renas och utnyttjas
som energikälla. Som substrat till storskaliga
biogasanläggningar kommer gödsel från kor och
grisar, slakteriavfall, avfall från livsmedelsindustrin, restauranger och hushåll. Det blandas och
rötas anaerobt för att producera biogas. Den
används sedan till fordonsbränsle eller för framställning av elektricitet och värme. Biogas kan även
produceras i reningsverk om slammet rötas. De
storskaliga biogasanläggningarna tar inte emot
slam från reningsverk eller andra typer av
toalettavfall.
En Fördel att förbränna Metan
Metan är en växthusgas och ett ökat utsläpp anses
vara en bidragande orsak till växthuseffekten. Den
globala uppvärmningspotentialen för metan är 23
gånger högre än för koldioxid (CO2)(7). Genom att
samla upp metan och förbränna den i motorer,
reduceras utsläppen av metan till atmosfären.
Restprodukten av metanförbränning är bara
koldioxid och vatten. Till skillnad från fossila
bränslen är biogas förnyelsebar och därför koldioxidneutral (2, 3, 5), det vill säga ingen ny koldioxid
tillförs till atmosfären. Även djuruppfödningens
32
roll som källa till utsläpp av metan minskas om
gödsel behandlas genom rötning istället för
långtidslagring (2, 7)
Rötrester bidrar till hållbart samhälle
En annan fördel med biogasanläggningar är
rötresten. Rötresten är utmärkt att använda som
gödselmedel på åkermark, rik på humus, har en
god växttillgänglighet av näringsämnena (4,5).
Rötrester innehåller höga halter av kväve och med
rätt gödslingsteknik kan emissionen av ammoniak
undvikas (6). Då biologiskt avfall återanvänds i
form av rötrest skapas ett kretslopp av näringsämnen och minskar därmed behovet av konstgödsel, vilket är nödvändigt för ett hållbart
samhälle. Fosfor, som är en ändlig resurs (2), kan
återanvändas istället för att behöva nyproduceras.
Det finns dock en baksida med hanteringen av
biologiskt avfall. Med avfallet följer även smittämnen (patogena mikroorganismer) som kan
orsaka sjukdomar hos djur och människor. Det är
inte helt ovanligt att både Salmonella spp. och
verotoxinproducerande Escherichia coli O157
(VTEC) förekommer i det inkommande substratet
till biogasanläggningar (1). För att minska risken
för smittspridning upphettas det inkommande
substratet till i 70°C under 60 min (pastörisering)
före anaerob rötning och det reducerar halten av
salmonella, VTEC och bakterier som normalt
förekommer i gödsel och annat biologiskt avfall,
till exempel koliformer och enterokocker. Efter
pastöriseringen bibehålls de låga halterna av
normala tarmbakterier och frånvaro av smittsamma bakterier. Efter att rötresten transporterats
ut till gårdarna för att användas som gödning har i
vissa fall salmonella kunnat påvisas igen. Därför
måste rötresten hanteras på ett hygieniskt säkert
sätt efter rötningen för att undvika att rötresten
återsmittas. En risk är transportbilarna om de inte
är tillräckligt väl rengjorda mellan in- och uttran-
Rubrik 2
Anaerob rötning av biologiskt avfall minskar utsläppen av växthusgaser men spridning av smittsamma bakterier via biogashantering måste
undvikas. Pastörisering avdödar salmonella och VTEC och rötningen minskar mängden av Clostridium spp. På bilden syns toppen av en
Foto: Elisabeth Bagge
rötkammare.
sport av substrat respektive rötrest.
Det finns en grupp bakterier som inte påverkas
av pastöriseringen, sporbildande bakterier t ex
Clostridium spp. och Bacillus spp. Många arter av
dem är ofarliga miljöbakterier, vissa är till och med
nödvändiga tarmbakterier hos både djur och
människor. Det finns dock några sporbildande
bakterier som orsakar allvarliga sjukdomar hos
både djur och människor (mjältbrand, botulism och
stelkramp). Andra orsakar svåra sjukdomar bara
hos djur, till exempel frasbrand och svindysenteri.
Vid SVA har studier genomförts där sporbildande bakterier har följts genom biogasprocessen
för att se vilka som är normalt förekommande i
gödsel, slakteriavfall och olika steg genom biogasprocessen. Proverna odlades och Clostridium spp.
och Bacillus spp. typades med biokemiska och
molekylärbiologiska metoder (16S rRNA
sekvensering).
I rötkammaren finns ett stort antal bakterier
som ska producera metan under anaeroba förhållanden. Miljön och konkurrensen i rötkammaren
verkar påverka Clostridium spp. Smittsamma
klostridier påvisades i gödsel och slakteriavfall och
i inkommande substrat till biogasanläggningar.
Vissa av dem påvisas även efter pastöriseringssteget, men efter rötningen påvisades inga smittsamma klostridier. Resultatet i studien verkar tyda
på att både antalet arter och det totala antalet av
Clostridium spp. minskade. Däremot tycks det som
om Bacillus spp. mer passerade oförändrat genom
biogasprocessen och antalet arter och totala antalet
påverkades mindre än för klostridier.
Clostridium perfringens påvisades i alla typer av
provmaterial. Den vanligaste typen av Bacillus spp.
var Bacillus pumilus och Bacillus subtilis. Clostridium
sordellii kunde påvisas i prover från gödsel, slakteriavfall, före och efter pastörisering. Clostridium
33
Rätt hanterad rötrest utmärkt som Gödselmedel
septicum påvisades i prover från slakteriavfall.
Clostridium chauvoei och Clostridium novy påvisades
före pastörisering och Clostridium botulinum
påvisades både före och efter pastörisering. Inga
smittsama klostridier påvisades efter rötning.
Patörisering avdödar salmonella och VTEC
Ett pastöriseringssteg före rötning avdödar
Salmonella spp. och VTEC och minskar därmed
risken för smittspridning via biogasanläggningar
och rötrest. Clostridium spp. och Bacillus spp. finns
kvar, men det verkar som om smittsamma klostridier reduceras av anaerob rötning. I Sverige
rekommenderas inte spridning av rötrest på bete
utan bara på odlingsbar mark för stråsäd eftersom
de sporbildande bakterierna finns kvar. Risken att
sprida smittsamma bakterier via rötrest är i varje
fall klart mindre än via gödsel, men varken gödsel
eller rötrest bör spridas på bete.
Elisabeth Bagge, laboratorieveterinär,
Statens veterinärmedicinska anstalt
Referenser
1, Bagge, E., Sahlström, L., Albihn, A. The effect of hygienic
treatment on the microbial flora of biowaste in biogas plants.
Water Research 39, 2006, 4879-4886.
2, Enocksson, E., Lundeberg, S., Schönning, C., Liljelund, L.-E.
Aktionsplan för återförening av fosfor ur avloppsvatten.
Rapport 5214 från Naturvårdsverket, 2002, 8-64.
3, Gijzen, H.J. Anaerobic digestion for sustainable development: a
natural approach. Water Science and Technology 45, 2002, 321-328.
4, Hartmann, H., Ahring, B.K. Strategies for the anaerobic digestion
of the organic fraction of municipal solid waste: An overview.
Water Science and Technology 53, 2006, 7-22.
5, McCarty, P.L. The development of anaerobic treatment and its
future. Water Science and Technology 44, 2001, 149-156.
6, Rodhe, L., Pell, M., Yamulki, S. Nitrous oxide, methane and
ammonia emissions following slurry spreading on grassland.
Soil Use and Management 22, 2006, 229-237.
7, Steinfeld, H., Gerber, P., Wassenaar, T., Castel, V., Rosales, M., de
Haan, C. Livestock´s long shadow. Environmental issues and options.
In: The Livestock, Environmental and Development (LEAD). Food and
Agricultural Organization of the United Nations (FAO), 2006, 79-125.
Clostridium spp.
4,5
4
Log 10 CFU/g
3,5
3
2,5
2
1,5
1
0,5
0
Före pastörisering
Totalt antal klostridier
Efter pastörisering
Efter rötning
Antal patogena klostridier
34
stort lidande för angripna djur
Angrepp av spyflugor på levande
djur kan vara en klimateffekt
Att levande djur i Sverige blir angripna av
spyflugelarver har hittills varit sällsynt, men
under hösten har flera allvarliga fall setts.
Klimatförändringen ger kortare och varmare
vintrar och förväntas leda till ökade flugangrepp
på tama och vilda djur.
Under hösten har SVA fått in fyra rådjur för
obduktion som har haft kraftiga angrepp av
spyflugelarver runt hornen. Tre av djuren kom från
ett litet område i centrala Skåne och ett från
Dalsland. Efter att detta uppmärksammats på SVA:s
webbplats har det inkommit rapporter om ytterligare ett rådjur från Närke, tre rådjur från nordöstra Skåne samt en ren från Hälsingland (som
överlevde) som alla har angripits av spyflugor. Alla
rådjuren och renen har blivit angripna på huvudet,
mellan hornen, där larverna i vissa fall har ätit sig
hela vägen in till benet. I Storbritannien har man
angrepp i 75-80 procent av fårbesättningarna i
hudvecken runt svansroten, med 1,5-3 procent av
fåren drabbade. I Nederländerna hade man år 2000
angrepp i 52,4 procent av besättningarna med 2,9
procent av fåren angripna.
Larver livnär sig på vävnad under huden
Det är framförallt arter ur spyflugesläktet Lucilia,
guldflugor på svenska, som angriper levande djur.
De lägger ägg i fuktig päls, gärna om det finns en
bakterieinfektion på huden under. De små larverna
gör ingen större skada, men när de har blivit stora
kan de livnära sig på vävnaderna under huden.
Flugangreppet drar till sig mer flugor och värddjuret dör ofta av blodförgiftning. Det råder inget
tvivel om att angreppen är mycket plågsamma för
det angripna djuret. Guldflugorna är sol- och
värmeälskande och kommer förmodligen att öka
till följd av klimatförändringen. De kortare,
De tre råbockar som skickades in från Skåne hade utbredda angrepp
under rosenstockarna och vävnaderna var på sina ställen helt
bortätna och skallbenet blottat. Trots detta påträffades två av
bockarna vid liv.
Foto: Anders Lindström
varmare vintrarna är förmodligen gynnsamma för
de övervintrande vuxna flugorna och det gör att vi
redan tidigt på året kan få stora populationer av
flugor och därmed följer en populationstillväxt
under sommaren som är större än vi har sett
hittills. Detta i sin tur kan leda till ökade angrepp
på tama och vilda djur.
bakgrundsdata behövs för
ökad förståelse av flugangrepp
Modeller visar att i början på året är det storleken
på flugpopulationen som avgör angreppsgraden
medan det mot slutet på sommaren är tillgängliga
äggläggningsplatser, på levande och döda djur. Det
verkar som om de avgörande faktorerna för
spyflugeangrepp är temperatur, flugpopulationens
storlek och nederbörd. I en engelsk studie ökade
35
stort lidande för angripna djur
risken för angrepp på enskilda, oskyddade får med
22 procent för varje grad över medeltemperaturen
och med åtta procent för varje mm regn över
medelnederbörd. Med höjda temperaturer och
ökad nederbörd till följd av klimatförändringen är
det viktigt att förstå problemet med flugangrepp
och skaffa bakgrundsdata. SVA vill därför gärna ha
in rapporter om drabbade tamdjur som till exempel
får, kor och kaniner. Men även observationer av
vilda djur som rådjur eller igelkottar som angripits
av spyflugor är viktiga.
Har du observerat
angrepp av spyflugor?
kontakta SVA på e-post:
[email protected]
Anders Lindström, forskare
Statens veterinärmedicinska anstalt
kastning hos sto
Snabb diagnostik
SVA:s PCR-analys för kastning hos sto är unik. Testerna har blivit snabbare, säkrare och kan med
större precision fastslå förekomsten av smittämnen hos infekterade hästar. Proverna analyseras inom
1-3 arbetsdagar.
Lilla Kastningspaketet
Med en automatiserad multi-PCR kan SVA utföra en analys av tre olika virus; EHV-1 (herpesvirus
typ 1), EHV-4 (rhinopneumonit) och EAV (arteritvirus). Analysen ger svar på om herpesvirus och/
eller arteritvirus har orsakat kastning. Moderkaka och fosterorgan analyseras.
Utökade kastningspaket
SVA erbjuder även Mellanstora kastningspaketet samt Stora kastningspaketet, som kan ge svar på
eventuella andra orsaker till kastning än herpes och arterit.
www.sva.se
För mer information och priser se www.sva.se
36
Under sommaren 2009 har SVA bedrivit fältförsök i en hästrasthage
utlånad av Jällagymnasiet i Uppsala. Detta försök har syftat till att
ta fram en praktisk handledning för sanering av salmonella­
kontaminerad mark.
Foto: Karin Nyberg
Effektiv sanering av salmonella
Kalkning begränsar
smittspridning via miljön
Ett utbrott av salmonella i en djurbesättning får
ofta allvarliga konsekvenser för djurhållaren,
men det kan även resultera i en ökad risk för
folkhälsan. Vid SVA pågår forskning kring
sanering av salmonellasmittad mark med släckt
kalk (CaOH2).
» Traditionellt kopplas insjuknande i salmonella
ihop med livsmedelssmitta, men smittspridning
kan också ske via miljön. Vuxna djur bär ofta på
salmonella utan att vara sjuka, och bakterierna
utskiljs med gödseln. Salmonella kan överleva i
flera månader i miljön, så om kontaminerad gödsel
hamnar på betesmarker eller i vattendrag finns risk
för smittspridning till människa och djur.
Vid SVA pågår forskning kring sanering av
salmonellakontaminerad mark med släckt kalk
(CaOH 2). Fokus har varit på rasthagar för hästar,
som ofta är små och hårt nyttjade vilket ökar risken
för smittspridning. I förlängningen är det dock
tänkt att resultaten kan användas vid all form av
marksmitta. Behandling med släckt kalk höjer
markens pH, vilket inaktiverar de sjukdomsframkallande bakterierna. Försök har visat att salmonella dör på mindre än en dag om kalk tillsatts i
sådana mängder att pH höjts till över 12. Kalkning
kan således vara en effektiv metod för att begränsa
en smittspridning via miljön.
Det har visat sig vara viktigt med noggrann
inarbetning av kalken, och detta kan vara svårt om
det är torrt i marken. En lösning som framkommit
är att använda våtkalk vid sanering istället för släckt
kalk i pulverform. Ytterligare en aspekt är att
mängden kalk måste optimeras så att pH återgår
till det normala inom ett lagom långt tidsintervall.
Detta för att hagarna återigen ska kunna tas i drift
efter en sanering.
Karin Nyberg, forskare
Statens veterinärmedicinska anstalt
Dessa resultat kommer från forskningsprojekt finansierade av
Stiftelsen svensk hästforskning samt Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.
37
Läkemedelsverket informerar
Nya regler för licensläkemedel
I samband med omregleringen av apoteksmarknaden förändras förutsättningarna för att hämta
ut licensläkemedel. Det kommer bli extra viktigt
för patienten att aktivt välja ett apotek där
dennes licensansökningar och läkemedel ska
hanteras och hämtas ut. Lämpligen bestäms
apotek redan vid förskrivningen i samråd med
förskrivaren.
» Ansökan om licens, dvs. försäljningstillstånd för
ett icke godkänt läkemedel, görs av apotek till
Läkemedelsverket. För att licens skall beviljas krävs
dels att förskrivare skriver recept samt motiverar
förskrivningen på en särskild blankett. Blanketten
lämnas till det expedierande apoteket som ansöker
elektroniskt hos Läkemedelsverket om tillstånd till
försäljning.
Läkemedelsverkets handläggning av en licensansökan tar normalt en arbetsdag och beslutet
meddelas det sökande apoteket. En licens är giltig
upp till ett år från den dag då beslutet fattas om
Läkemedelsverket inte anger kortare tid.
Inom ramen för dagens apoteksmonopol kan en
patient hämta ut sitt licensläkemedel på samtliga
Apoteket AB:s apotek. Apoteksomregleringen
38
kommer dock innebära en förändring i detta
avseende. Förändringen kommer att leda till att
patienten kommer att kunna hämta ut sitt licens­
läkemedel endast på de apotek som har fått licensen
beviljad och apotek inom samma kedja med samma
ägare. Det är lämpligt att apotek bestäms redan vid
förskrivningen i samråd med förskrivaren.
Apoteket AB fortsätter driva de apotek som är
aviserade för försäljning tills överlåtelse sker till
annan aktör. En licens som är beviljad före 1
december 2009 är giltig licenstiden ut och läkemedlet kan hämtas ut på alla apotek i Sverige. En
licens som beviljas efter 1 december 2009 är endast
giltig hos det sökande apoteket. Möjligheten att
sprida en licens till annat apotek än de apotek som
har fått beviljad licens begränsas till apotek inom
samma kedja med samma ägare (om aktören så
önskar).
För mer information, kontakta Enheten för
kliniska prövningar och licenser vid
Läkemedelsverket.
Mårten Forrest, informatör
Läkemedelsverket
Licensvacciner som säljs via SVA påverkas inte av ovanstående
förändringar. (red anm)
Statens veterinärmedicinska anstalt är ett veterinärmedicinskt kunskapscenter specialiserat på djurs sjukdomar och
smittämnen samt hur de sprids – mellan djur, till människan och i miljön. SVA utför uppdragsdiagnostik, statsanslagsfinansierad verksamhet och uppdragsforskning.
Beställ dina vacciner på www.sva.se
Vaccin från samtliga leverantörer
SVA erbjuder vaccin från samtliga leverantörer på den svenska marknaden. Du som är veterinär kan
nu välja att beställa dina vacciner direkt via SVA:s webbutik. Vill du ha personlig service så kan du
precis som tidigare beställa per telefon 018-67 43 00.
Enkelt att beställa
1, Gå in på www.sva.se
2, Klicka på ”webbutik” i höger marginal.
3, Registrera dig och din klinik (första gången).
4, Invänta bekräftelse (det kan ta någon dag).
5, Logga in och gör dina beställningar av vaccin och diagnostiska produkter.
Överskottet går till forskning
Du vet väl att överskottet från vaccinförsäljning vid SVA går direkt till forskning för att förbättra
svensk djurhälsa.
B
2 0 2 0 6 6 2 0
STABEN för marknad och information
besök. Ulls väg 2B post. SE-751 89 Uppsala, Sweden telefon. +46 18 67 40 00
fax. +46 18 30 91 62 e-post. [email protected] webb. www.sva.se