Akvaristik
Praktisk akvaristik del 3 – högre pH och hårdare vatten
Text: Patrik Rosén
E
n del fiskar och växter trivs
bäst i hårt vatten. Har man
då mjukt vatten i kranen
kan man rätt enkelt höja hårdheten i vattnet med hjälp av tipsen
i denna artikel. Är man osäker på
hur kemikalierna fungerar är det
bra att testa det man vill göra i en
hink vatten först, innan man ger
sig på att ändra vattenvärdena i
akvariet.
Först en varning: försök aldrig höja
hårdheten utan att byta vatten i akvariet
innan. Höjs hårdheten i vattnet så höjs
ofta pH-värdet också. Har man inte bytt
vatten på länge kan vattnet innehålla stora
mängder ammonium, som omvandlas till
mycket giftig ammoniak när pH-värdet
höjs. Resultatet blir oftast att fiskarna dör.
Använd heller aldrig kaustiksoda (natronlut, NaOH) för att höja pH-värdet. Detta
höjer nämligen inte hårdheten, utan bara
pH-värdet. Dessutom är det mycket lätt
att överdosera. När man höjer hårdheten
ökar man oftast även vattnets buffertförmåga (alkalinitet), dvs vattnet blir inte
lika känsligt för tillsatser av olika syror
(en buffert kan beskrivas som en ”stötdämpare”). pH-värdet blir stabilare, och
kommer inte att sjunka under 7. I naturen
är det oftast så att ett lågt pH-värde är
kopplat till mjukt vatten och ett högt pHvärde till hårt vatten. I zoobutiker kan man
köpa produkter med pH-höjande effekt, så
kallade pH-plus preparat. Det är lite olika
vad dessa innehåller, men de har alla en
buffrande effekt (vad jag sett hittills).
Tillsats av kalkhaltigt material
Ett knep är att ha kalkhaltigt material (t ex
kalksten och flinta) i akvariet. Detta ökar
hårdheten och pH-värdet, men relativt
långsamt. Kalkhaltigt material kommer
inte att höja pH till mer än 7,6. Vill man
skynda på processen gör en tillsats av
koldioxid i akvariet att hårdheten ökar
snabbare. Även om koldioxiden sänker pHvärdet, får den också effekten att kalkhaltigt material löser sig snabbare. Man kan
lätt pröva om ett material innehåller kalk
genom saltsyraprovet (även fosforsyra går
bra att använda). Man häller ett par droppar
Foto: Carl Westholm
Hård fisk i hårt vatten! Ett yngelvaktande par av Lepidiolamprologus kendalli ”Nkampa bay” från Tanganyikasjön har fullständigt tagit över Carls 840-literskar. Frontosor, Neolamprologus tretocephalus, prinsessor och andra fiskar hålls på behörigt avstånd och kommer inte ens med på bilden.
44
Ciklidbladet 3/2010 - Årgång 43
www.ciklid.org
koncentrerad saltsyra på materialet man
vill testa. Brusar det upp innehåller det
kalk. Saltsyra är mycket frätande och ska
därför hanteras varsamt. Använd skyddsglasögon. Skölj med mycket vatten vid
hudkontakt och skydda ögonen mot stänk!
Kalkhaltigt material fungerar bäst ju
”färskare” det är. Med tiden täcks det av en
biofilm av bakterier och alger, och tappar
därmed direktkontakt med vattnet. Vill
man köra denna metod rekommenderar
jag att man har materialet i till exempel ett
filter och skrubbar rent det ordentligt med
jämna mellanrum.
Kalciumkarbonat (CaCO3)
Man kan också använda sig av kalciumkarbonatpulver för att höja hårdheten. Pulvret
ska köpas i så ren form som möjligt. Det
ska inte hällas direkt i akvariet. Till en höjning om 1° dGH och KH i 100 liter vatten
behövs ca 2 g kalkpulver, om pulvret löser
sig fullständigt i vattnet. Man fyller en
hink med 3-5 liter vatten och häller sedan
i så mycket pulver som man behöver (enligt
ovan: 2 g kalkpulver till 100 liter vatten
för en höjning om 1°). För att kalkpulvret
ska lösa sig i vattnet sätter man ned en
utströmmare med koldioxid (CO2) i hinken.
Utan CO2 kommer endast mycket lite av
pulvret att lösa sig. När pulvret är fullständigt upplöst har man tre till fem liter
extremt hårt vatten, som man försiktigt
kan hälla i akvariet. Mät pH noga och håll
akvariet under uppsikt - koldioxiden kan
frigöras igen i akvariet och fiskarna kan få
andningsproblem. Det preparerade vattnet
Gissa Cikliden
bör användas genast. Om man låter det
stå, kommer CO2 att försvinna ut i luften
och kalkpulvret fälls ut i fast form igen.
Hårdheten i vattnet sjunker.
Kalkvatten
Kalkvatten höjer hårdheten och pH-värdet.
Det används ofta av saltvattensakvarister.
Kalkvatten får man genom att lösa kalciumoxid (CaO) eller kalciumhydroxid
(Ca(OH)2) i sötvatten. Kalciumoxid är
ett fast, något klimpigt, vitt ämne. Det är
säkrast att använda så ren kalciumoxid
som möjligt för att undvika att skadliga
föroreningar, t ex metaller, tillförs. Teoretiskt sett skall 1,7 gram kalciumoxid kunna
lösas per liter vatten. När man blandar detta
sker en kraftig värmereaktion, varför det
är nödvändigt att använda plastbehållare
vid tillblandningen. Reaktionen blir inte
lika kraftig om man använder kalciumhydroxid, vilket därför rekommenderas
(även om det är dyrare). Det kan ta upp till
ett par dagar innan all kalciumhydroxid
har löst sig i vattnet. Lösningen får en
karbonathårdhet på ca 100 och ett pHvärde kring 12. Tillsätter man för mycket
kalkvatten på en gång kan chockeffekter
uppstå hos invånarna i akvariet. Därför är
det bäst att droppa i det lite grann varje
dag. Använder man kalkvatten kommer
pH ofta att hamna kring 8,6.
Kalciumklorid
mycket (ca 12,6 ppm för varje grad GH
- observera att klorid inte ska förväxlas
med klor). Även små mängder höjer kalciumhalten avsevärt. Lös först kalciumkloriden i avsaltat vatten. Dosera alltid mycket
försiktigt. Test av kalciumhalten går inte
att göra med vanliga hårdhetstest, ett speciellt test för kalcium måste inskaffas. Det
måste till rätt mycket kalciumklorid innan
pH-värdet ändras, varför pH-mätningar
inte är ett bra sätt att testa detta på.
Bikarbonat
Bikarbonat är enkelt att använda, och
är den metod jag rekommenderar. Man
tillsätter helt enkelt bikarbonat (egentligen natriumbikarbonat) i vattnet. Det har
många bra egenskaper och är svårt att
överdosera. Detta höjer pH-värdet till 7,5
- 8,5. Blanda ut bikarbonatet i en liter ledningsvatten innan du häller det i akvariet.
En bra utgångspunkt är att tillsätta ca 30
gram bikarbonat till 100 liter vatten. Mät
dig fram till rätt mängd med ett vanligt
KH-test. Den närmaste tiden efteråt gör
man också täta kontroller för att se om
pH-värdet ligger stabilt. Bikarbonat finns
att köpa i vilken livsmedelsbutik som
helst, det står på kryddhyllorna med just
beteckningen ”Bikarbonat”.
Nästa tips handlar om hur man får mjukare
och surare vatten.
Det effektivaste sättet att höja kalciumhalten i ett akvarium är att tillsätta kalciumklorid. Detta höjer även kloridhalten rätt
Eftersom ingen gissade rätt förra gången visar vi nu hela bilden.
Vet du nu vad det är för ciklid? Nu är det ganska enkelt och tävlingen är snarast ett lotteri.
Bland dem som har gett rätt svar kommer vi att dra en vinnare
som får ett signerat exemplar av Malawiciklider i sin naturliga
miljö och en valfri bok ur serien Back to Nature. Skicka ditt svar
på ett vykort eller e-post till nedanstående adress.
Ditt svar måste vi ha senast 31/12 2010.
Skicka vykortet till:
Magnus Mattiasson
Ribbingsgatan 33
SE-504 66 Borås
Sverige
Skicka e-post till [email protected]
På vykortet/i e-postbrevet anger du:
1. Ciklidens namn (vetenskapligt namn eller populärnamn)
2. Ditt medlemsnummer i NCS, namn och adress
www.ciklid.org
Ciklidbladet 3/2010 - Årgång 43
45
Cikliden – Nr. 130
Text: Kjell Fohrman. Foto: Mattias Allroth
Pterophyllum altum
Familj:
Cichlidae
Handelsnamn:
Temperatur:
26 - 29 °C
Utbredning:
Amazonas (bl.a. avrinningsområdena för Rio Orinoco och Rio
Negro) i Colombia och Venezuela.
Altumskalar
Akvariestorlek:
Minimum 120 centimeter &
400 liter
Längd:
18 cm
pH:
4,5 - 7
Svårighetsgrad:
Naturlig biotop:
I sin naturliga miljö återfinns den oftast i floder.
ihop med tuffa fiskar. De långa fenorna kan utgöra en oemotståndlig frestelse även för arter som normalt inte biter av fenor.
Föda
Köttätare (små ryggradslösa djur, men även små fiskar). Äter i
akvarium smått levande och fryst foder, men även torrfoder. Bör
inte hållas med små fiskar som till exempel neontetror eftersom
dessa riskerar att bli mat.
Akvariemiljö
Akvariet skall vara tättplanterat med långbladiga växter, men
även innehålla en del stenar och rötter och fiskarna skall ha ett
fritt simutrymme. Vattencirkulationen får inte vara för kraftig.
Könsskillnad
Det är nästintill omöjligt att skilja könen åt och man bör skaffa
en grupp på fem till åtta individer som får växa upp tillsammans
och para ut sig på ett naturligt vis.
Beteende och lek
Altumskalaren är en parbildande substratruvare som leker fritt.
Antalet ägg kan uppgå till 500 per lek. Dessa läggs i regel på
hårda växtblad och vaktas sedan intensivt av bägge föräldrarna.
Denna art betraktas som extremt svårlekt och det finns några
enstaka rapporter om lyckade odlingar. Som ungfiskar är de stimbildande och det är först som vuxna de bildar par.
Övrigt:
För att fenorna skall växa ut helt (altumskalaren kan bli mer än
30 centimeter hög) är det nödvändigt att akvariet är minst 60 centimeter högt. Det som främst skiljer den från den vanliga skalaren
är att antalet fjäll i en rad på sidan är 30 till 39 hos P. scalare och
46 till 48 hos P. altum samt huvudformen (altumen har en brant
stigande huvudrygglinje och ett “jack” snett ovan ögonen). Dessutom har den proportionellt (i förhållande till kroppen) längre
fenor än vanliga skalarer i samma storlek. Det är dock inte alltid
lätt att se skillnad på välväxta exemplar av den vanliga P. scalare och P. altum. Dessutom förekommer i handeln andra arter/
varianter som bland annat den så kallade perualtumen som dock
i nuläget anses vara en skalarvariant. Inte nog med detta utan det
diskuteras dessutom om altum från Rio Negro resp. Rio Orinoco
i själva verket är olika arter.
Den är revirhävdande, men ändå relativt fredlig. De är också
ganska långsamma graciösa simmare och skall därförCiklidbladet
inte hållas3/2010 - Årgång 43
46
www.ciklid.org
www.ciklid.org
Ciklidbladet 3/2010 - Årgång 43
47
