Madagaskarciklider
Presentation av några
madagaskarciklider samt byggandet av en madagaskarbiotop
Text och foto: Albin Ekenberg
J
ag är för de
flesta mest
känd som viktoriaciklidmannen
men har genom
åren även samlat
på mig några arter
madagaskarciklider. Det är inte
många arter jag har men trots det
är det få som har fler arter.
Det hela började när jag övertog min
kompis överaggressiva Paratiliapia polleni, large spot. Det var ett par och de
skulle få gå i ett 1060-liters akvarium,
men hanen var väldigt elak mot honan så
jag delade på dem till att börja med. Hanen
gick även under namnet Arne eftersom
det var en mycket speciell fisk. De första
andra arterna kom jag i kontakt med när jag
besökte en kompis i Tyskland vilket man
kan läsa om i Ciklidbladet 4/2008. Som jag
skrev då tyckte jag de var rent av fula första
gången jag såg dem. Men efter ett tag insåg
jag att jag gillade dem eftersom jag tycker
det är något uråldrigt och nästan sagolikt
över dem som på något vis fascinerar mig.
Arterna från Madagaskar är också sannolikt de mest ursprungliga och uråldriga
cikliderna. I dagsläget är de indelade i sex
släkten Katria, Oxylapia, Paratilapia,
Paretroplus, Ptychochromis och Ptycho6
Paretroplus kieneri
chromoides. Dessa släkten är inte så nära
släkt med varandra som ciklider på andra
håll i världen oftast är. Många arter i
samma genus hybridiserar inte heller med
varandra även om det finns arter som är så
nära släkt med varandra att det är möjligt.
Alla arter är substratruvare och många av
arterna har speciella lekfärger. Oftast är
det också svårt att se någon tydlig könsskillnad även på vuxna fiskar, vissa arter
har dock en tydlig storleksskillnad. Att få
dem att leka kan också vara lite svårare än
många andra ciklider och ynglen hos flera
arter är mycket känsliga, vilket kan kräva
mögeldödande medel eller UV-filtrering.
Flera arter är också säsongslekare och leker
helst under sommaren. Ynglen växer väldigt långsamt, vilket sannolikt bidragit till
att de inte är så vanliga inom akvariehobbyn. Det är ju heller inte några färgklickar
utan går vanligtvis i grått och brunt, även
om vissa arters lekfärger kan vara väldigt
färgglada. Dessa ciklider lever vanligtvis
i mycket mjukt vatten men vattenvärdena
är av mindre betydelse och det är inga problem att hålla dem i hårt vatten med högt
pH. De flesta arter är robusta fiskar som
är mycket tåliga, dock är flera av arterna
mycket känsliga för vitapricksjukan. Men
oftast är detta inget som ställer till några
problem. Man ser också direkt om madagaskarciklider vantrivs eftersom de biter
i stjärtfenorna på varandra då. Detta har
ibland hänt mig om man låtit dem gå i
Ciklidbladet 1/2010 - Årgång 43
ett för litet akvarium. De mindre arterna
fungerar i akvarium från 375 liter men
för de flesta är akvarium från 500 liter
och uppåt att föredra. Bäst är det att hålla
dem i sällskapsakvarium antingen med
andra madagaskarciklider eller med andra
ciklider. De flesta madagaskarcikliderna
äter smådjur som maskar och snäckor eller
småfiskar, den enda arten som jag hört ska
äta växter är Paretroplus damii. Levandefoder som daggmask och även frysfoder
tycker dessa fiskar mycket om. Vill man att
fisken ska växa är det denna typ av foder
man ska ge. Räkmix och pellets fungerar
också bra, men de växer inte lika fort på
sådant foder.
Jag tänkte fortsätta med att beskriva de
arter som jag haft ett tag och därmed kan
ge en bra beskrivning av.
Paratilapia polleni, large spot
I dagsläget finns det bara en giltig art i släktet Paratilapia. De som är insatta i området
anser dock att det egentligen handlar om
ett flertal arter. Fisken som jag kommit i
kontakt med är large spot-varianten som
är den största av dessa ”arter”. Den lär
även vara den aggressivaste. Vid högre
temperaturer, alltså runt 27 till 30 grader,
är de helt hemskt aggressiva, framförallt
hanarna. Man kan dock dämpa aggressionen genom att sänka temperaturen till runt
25 grader. När de är på sämst humör kan
www.ciklid.org
Paratilapia polleni
Paratilapia polleni, närbild
Paratilapia polleni flyttar en snäcka eftersom den är i hans revir.
Madagaskarregnbågsfisk, Bedotia madagascarensis
de flytta pumpar, doppvärmare och stora
stenar i vad som liknar raseriattacker. När
det handlar om en fisk på 30 centimeter
och mer än ett halvkilo förstår nog de
flesta att det kan vara svårt att hålla dem
då. Men som sagt, bara ett par graders
temperatursänkning gör att temperamentet
blir lugnare. Paret som jag själv hade gick
i var sitt akvarium för att det var lugnast
så. Jag upptäckte dock en dag att honan
såg väldigt romstinn och lekmogen ut. Jag
släppte ner honan till hanen i 1000-liters
akvariet och det uppstod tycke direkt.
Hanen jagade iväg alla de andra fiskarna
från sin grotta och inbjöd honan att vara
med. De höll på med lekförberedelser och
hanen var hyperaggressiv när jag lämnade
akvariet på kvällen men dagen efter när jag
tittade hade hanen lyckats ha ihjäl honan
trots att det var gott om gömställen för
henne i akvariet. Eftersom denna variant
är mycket svår att få tag på hade jag således bara en hane som fick gå med diverse
annan överbliven fisk. Ibland hände det att
de andra fiskarna fick yngel och man kunde
då studera denna fisks jakttaktik. Han
bytte hela tiden taktik och försökte lura
de andra fiskarna. Man såg också tecken
på logiskt tänkande när han förstod att en
www.ciklid.org
fisk som simmar in i en blomkruka är fast.
Jag skulle vilja påstå att detta är den smartaste fisken jag har träffat på. Eftersom
jag matade med räkmix såg jag ibland hur
han kunde simma iväg med en bit räkmix
och lägga den i ett hörn, troligtvis för att
vänta på att den skulle smälta. Pellets var
han ingen större fan av utan matade man
med pellets struntade han i att äta dem och
försökte då hellre ta yngel. Det var en stor
personlighet och han hade flera egenheter.
Exempelvis gillade han inte att man lyste
på honom med kameralampan utan då
kunde han attackera rutan. Äppelsnäckor
gillade han inte heller utan så fort de kröp
in på hans sida av akvariet tog han in dem
i munnen och simmade iväg med dem och
spottade ut dem en bit bort. Troligtvis är väl
detta något naturligt beteende med tanke
på att de måste hålla sin rom fri så att inte
snäckor äter upp den. Ett annat lite ovanligt
ciklidbeteende var egenheten att ligga och
vila eller lurpassa helt still på botten. Han
förstod också att man inte behövde vara
rädd för små håvar och håvskaft och dylikt.
Kom man med en liten håv i hans revir
försökte han köra ut den. Men stora håvar
passade han sig för. Vid ett annat tillfälle
hjälpte jag en kompis som skulle flytta.
Ciklidbladet 1/2010 - Årgång 43
Då förvarade jag några påfågelciklider
och några jaguarciklider i samma akvarium. Jaguarcikliderna hade vett att hålla
sig undan medan påfåglarna försvarade
sig istället för att fly. Dessutom försökte
de gömma sig i Arnes grotta vilket inte
var populärt. Så de ställde sig och visade
munnen vilket ledde till att Arne också
öppnade munnen. De jämförde munnen på
ciklidvis och Arnes mun nådde upp över
ögonen på påfågelcikliden. Trots detta stod
påfågeln kvar i Arnes grotta vilket ledde
till att Arne började slå med underkäken.
Troligtvis gjorde han något ljud genom att
stå och slå med underkäken på detta sätt.
Men påfågeln flyttade inte på sig och efter
en halv minuts varningar tappade Arne
tålamodet och attackerade påfågeln i den
värsta attacken jag sett en fisk göra mot
en annan fisk. Påfågeln flög in i sidorutan
i ett moln av fjäll och såg allmänt svag ut
efter det. Att den överlevde var ett under
men de fyra påfåglarna höll sig undan efter
det. Arne gick hela tiden jag hade honom
med andra fiskar som fick sig ett tjuvnyp
så fort han kom åt, den enda fisken han
accepterade i sitt revir var en stor nicaraguaciklidhane. Han kunde till och med dra
iväg med en trettiocentimeterspleco, men
7
Foto: Josefin Borglin
brungrå med lite svarta fläckar. Under
leken tappar de färg för att bli nästan vita.
Ungfiskar och yngel har en Tilapiafläck i
ryggfenan, som försvinner när fisken blir
vuxen. Hanarna av arten får en puckel på
huvudet, honorna kan också få en puckel
men den blir inte alls lika stor. Arten har
en liten mun och lever sannolikt av smådjur som den plockar i bottensubstratet.
De lever i naturen oftast i lugna vatten i
närheten av kraftiga forsar. I övrigt är det
en lugn fisk som helst ska ha sällskap av
någon annan art för att den ska visa sig i
akvariet.
Paretroplus menarambo
Ptychochromis cf. oligacanthus, Mananjeba river
de lärde sig också med tiden att hålla sig
undan. Tyvärr dog Arne för mig i början
av sommaren 2009, varför, vet jag inte men
detta är en fisk jag saknar.
Ptychochromis cf. oligacanthus,
Mananjeba river
Denna art säljs ibland under namnet Ptychochromis sp. “northern redfin”. Detta
beror på att hanarna får röda strimmor i
fenorna under leken. Dessa röda strimmor
kan även komma fram när fisken är på gott
humör exempelvis i samband med matning.
Vad de äter i naturen känner jag inte riktigt
till men deras mun är ju relativt neråtriktad
men ändå rätt stor så gissningsvis handlar
det om insekter och andra halvstora bottenlevande djur. Jag har aldrig sett några
särskilda födosöksbeteenden utan de är
nog opportunister. Det har någon enstaka
gång hänt i mina akvarier att de fått in
småfiskar i munnen. Men det har då varit
uppenbart att det inte är något födoval
som de är särskilt lämpade för. Arten kan
variera rätt så mycket i färg beroende på
humör och dylikt, från ljust grå till mörkblå och färgskiftningarna kan gå snabbt.
Denna art kan vara något skygg så man
bör hålla den i ett mindre stim eller tillsammans med andra fiskar. Maxstorleken för
arten är cirka tjugo centimeter.
Katria katria
Detta är en liten art som blir maximalt
femton centimeter och den är nog bland
det mest färglösa i ciklidväg. Under vissa
förutsättningar kan fisken få en teckning
liknande en P. polleni men oftast är de
Foto: Josefin Borglin
Katria katria är inte någon färgklick i akvariet.
8
Ciklidbladet 1/2010 - Årgång 43
Detta är enligt min uppfattning en helt fantastiskt trevlig art. Detta är ju kanske inte
på grund av färgprakten även om denna art
har röda fenor och lyser upp akvariet lite
grann utan på grund av alla beteenden som
denna fisk visar upp. Det händer nästan
alltid något runt dessa fiskar utan att de är
särskilt aggressiva för det. Det man vanligast ser är när de gräver runt i bottenn på
sitt speciella vis. De vaggar huvudet fram
och tillbaka strax över botten. Detta skapar
en liten krater som blir tre till sju centimeter stor, denna söks omedelbart igenom
efter saker att äta. Det de letar efter är
grävande snäckor och maskar. Exempelvis
äter de malaysisk sandsnäcka vilket de är
mycket effektiva med. Dessa snäckor äter
de genom att bita av spetsen med sina vassa
tänder. Sedan vänder de på snäckan och
suger ut innehållet. Mindre snäckor krossar
de hela. Jag har på flera ställen läst att de
ska äta småfisk men detta måste vara ett
felaktigt antagande. Detta eftersom deras
mun är cirka 5 millimeter i diameter när
den är fullt öppnad, det går helt enkelt inte
in en fisk i munnen på dem. På grund av
deras födosöksbeteende är sand ett lämpligt bottenmaterial. Det ska även tilläggas
att man bör ha ett kraftigt filter eftersom
de konstant rör runt i bottnen. Fiskarna
håller även på och har mindre maktkamper exempelvis simmar två fiskar runt i
en cirkel och slår med fenorna samtidigt
som de har stjärtfenan uppvinklad, vilket
ser rätt komiskt ut. När de ska bestämma
vem som bestämmer förekommer även
”lip-locking” på klassiskt ciklidvis. De får
då även svarta ögon och ett streck som ett
ögonbryn när de håller på med detta, eller
andra kraftmätningar. Det trevliga är att
deras styrkeprov aldrig leder till skadade
eller utmobbade fiskar vilket gör denna
art till en synnerligen bra akvariefisk. Ett
akvarium från 500 liter och uppåt krävs för
att hålla denna art eftersom de blir cirka
tjugo centimeter stora och inte kommer
till sin rätt om de inte har stor bottenyta.
www.ciklid.org
Foto: Josefin Borglin
Foto: Josefin Borglin
Paretroplus menarambo som gräver på sitt speciella sätt.
Gallerplanta, Aponogeneton madagascarensis
Foto: Josefin Borglin
Ptychochromis oligacanthus, Bempazawa är en art som klarat introducerade arten förhållandevis bra.
Paretroplus kieneri vid en romkaka.
Paretroplus maculatus vars populationer har minskat mycket senaste åren.
Paretroplus damii har klarat konkurrensen från introducerade arter förhållandevis bra.
Foto: Josefin Borglin
Paretroplus nourissati är en flodlevande art.
www.ciklid.org
Ciklidbladet 1/2010 - Årgång 43
Två stycken P. menarambo som letar efter mat i bottnen.
9
Mitt madagaskarakvarium som blev som jag tänkt mig.
Paretroplus kieneri
Denna fisk varierar mycket i kroppsform
och färgning beroende på population.
Gemensam är dock dess fläckiga kropp.
Kroppsfärgen är svår att beskriva men
den växlar mellan blå, orange och brun.
Arten påminner en del om P. menarambo
i beteende, de söker dock inte av bottnen
lika intensivt. Arten äter inte snäckor heller
utan sannolikt är det maskar de söker när
de gräver i bottnen. De verkar inte ha någon
aggression över huvud taget heller. Jag har
dock sett filmer på internet där lekande par
försvarar sina ägg. Man tror också att de
äter parasiter från krokodiler, eftersom de
konstant nafsar på dykare. I övrigt är denna
art i princip helt orädd och kommer alltid
fram och tigger mat så fort man närmar
sig akvariet. Men det är klart att ifall man
är bästa kompis med en krokodil behöver
man inte vara rädd för så mycket. Arten
blir cirka femton centimeter och man kan
blanda den med de flesta madagaskarciklidarterna.
Biotopakvariet
Eftersom jag aldrig riktigt haft något
riktigt biotopakvarium, tänkte jag att jag
skulle göra ett renodlat madagaskarakvarium. Jag hade när dessa tankar började
snurra i mitt huvud fem olika arter av
madagaskarciklider. Jag hade också sett
att det fanns växter, regnbågsfiskar och
killis från Madagaskar. Jag började läsa
runt lite på internet och dylikt om växterna
och de övriga fiskarna från Madagaskar.
Jag började också med att utesluta P. polleni från listan på tänkbara kandidater av
flera skäl, dels för att den är en fiskätare
och framförallt för att den är så aggressiv.
Av de övriga ciklidarterna jag hade passade alla in, alltså Katria katria, Ptychochromis cf. oligacanthus, Mananjeba river,
Paretroplus menarambo och Paretroplus
kieneri. Jag läste dessutom att det inte
förelåg någon hybridiseringsrisk mellan
P. menarambo och P. kieneri. Cikliderna
var alltså inga problem. Jag hittade också
madagaskarregnbågsfisk i bra storlek hos
Tassar och Morrhår i Växjö, så tio stycken
sådana köpte jag. Denna art heter oftast
Bedotia geayi i grossisternas listor men
enligt de flesta experter är inte denna art
exporterad. Rätt artnamn ska istället vara
Bedotia madagascariensis. Det finns nämligen sex beskrivna liknande arter. Killina
Foto: Josefin Borglin
Grumligt akvarium.
10
Ciklidbladet 1/2010 - Årgång 43
klassade jag som för små för åtminstone P
cf. oligacanthus, Mananjeba river eftersom
de har en rätt stor mun. Annars hade min
kompis i Tyskland några arter som kunde
ha varit intressanta. Bland växterna hittade
jag tre stycken som var någorlunda vanliga
och en som var mer ovanlig. De vanligare
var Aponogeton boivinianus, Aponogeton madagascariensis och Aponogeton
ulvaceus. A. boivinianus beskrevs som
en något svårare växt med krusiga blad.
A. madagascariensis är även känd som
gallerblad och beskrivs ofta som bland de
svåraste växter man kan ha i ett akvarium.
A. ulvaceus beskrivs ofta som den lättaste arten från Madagaskar som främst
passar i stora akvarier. Alla dessa växter
är lökväxter som fäller bladen emellanåt.
A. ulvaceus skulle dock antagligen klara
sig utan detta. Den ovanligare växtarten är
Myriophyllum mezianum vilken jag aldrig
sett någonstans, men den finns tydligen
hos vissa växtfantaster. Jag valde mellan
ett par akvarier och valde mitt 540-liters
akvarium som står i lägenheten med två
80-watts T5 lysrör, BTN Slimline och ett
ytterfilter. Till bottenmaterial använde jag
ca 35 kilo rådasand i storleken 0,8 till 1,2
millimeter. Jag fyllde även i fem kilo av
Tropicas växtsubstrat. Akvariet var dock
redan igång så jag tänkte att det på något
sätt skulle kunna gå att få i växtleran ändå.
Jag provade några lösningar men det blev
väldigt grumligt ändå, jag tänkte då att det
inte kunde bli mer grumligt och hällde helt
sonika i hela säcken. Men det kunde bli
mer grumligt, väldigt mycket mer grumligt. Gissningsvis blev siktdjupet cirka
en centimeter. Så nu började funderingar
på hur jag skulle få det klart. Jag började
med att sätta i en vaddinsats i ytterfiltret.
Den gjorde underverk på någon dag, ett
siktdjup på en decimeter hade uppnåtts,
men det blev inte bättre än så. Jag mindes
dock att man kunde tillsätta ett preparat
www.ciklid.org
www.ciklid.org
Ciklidbladet 1/2010 - Årgång 43
11
som heter Nutrafin particulate som alltså
är ett slags flockmedel. Jag köpte en sådan
flaska och hällde i, sikten blev på cirka
en timme någorlunda bra och man kunde
skönja bakgrunden. Men dagen efter var
det återigen grumligt. Jag hade då tvättat filtret dagligen i en vecka. Jag läste
på förpackningen att i svåra fall kunde
man behöva tillsätta medlet en gång till.
Jag fick tillsätta medlet fem gånger, men
sedan var det helt ok. Dock var det dock
något grumligt emellanåt. Men efter någon
månad hade även detta lagt sig. Innan allt
detta hände hade jag redan stoppat i några
provfiskar, och trots alla dessa händelser
var de fortfarande vid god hälsa. Eftersom
jag gillar utmaningar tänkte jag prova med
gallerbladsplantan som växt. Jag köpte
dessa och planterade dem på tillväxt i ett
annat akvarium i lokalen som hade starkt
lyse. Detta för att de skulle växa till sig
innan jag släppte dem hos cikliderna. Till
en början gick det bra och växterna växte
riktigt bra, så när de var stora nog planterade jag dem. Även detta såg ut att fungera
bra till en början, men helt plötsligt tvärdog
växterna. Jag antar att detta berodde på
flytten. Några veckor efter att gallerbladen
dött hade Tassar och Morrhår fått in både
A. boivinianus och A. ulvaceus, Jag köpte
då två av vardera och planterade i akvariet.
Detta fungerade bra och växterna tog sig
väl, och till slut hade jag fått ihop akvariet
som jag planerat så länge. Allt har nu några
månader senare flutit på väl och till slut
blev allt som planerat. Jag är riktigt nöjd
med akvariet eftersom madagaskarciklider
alltid är intressanta att studera och inte bara
simmar runt planlöst. Jag har dock fått ha
en gibbicepsmal i för att hålla efter algerna
så helt biotopriktigt är inte akvariet.
nära besläktade att man inte bör blanda
dem. Tyvärr är de dock väldigt små och
rätt dyra men som sagt, dessa fiskar växer
långsamt så då blir de ju dyra. Enligt
Akvarielagrets hemsida ska de ha K. katria
i butiken just nu. Madagaskarregnbågsfisk
och de vanligaste växterna kan nästan alla
butiker ta hem. Litteratur i ämnet finns
dels i Ciklidboken som har ett bra avsnitt
om Madagaskar. Dessutom finns boken
”The endemic cichlids of Madagascar” av
Patrick de Rham och Jean-Claude Nourissat. Denna bok är riktigt bra, nackdelen är
att man måste beställa den från Frankrike
via den Franska Ciklidföreningen. Men det
funkade ändå bra att beställa boken där.
Är du själv sugen på att prova på fiskar
från Madagaskar finns det hos grossisten
Imazo just nu både Paretroplus maculatus
och P. menarambo, dessa arter är dock så
Hoten mot
madagaskarcikliderna
Madagaskar har som många andra
öar, som varit isolerade länge, ett helt
unikt djur- och växtliv. Vissa anser till
och med att madagaskarcikliderna
är levande fossiler. De två senaste
årtiondena har dock inneburit en stor
tillbakagång för många ciklidarter.
Problemen har varit att främmande
arter har introducerats och svedjebränning och jordbruk har bidragit till
att vattendragen har blivit mer grumliga. Arterna som ställt till problem
för de inhemska cikliderna är främst
ormhuvudsfisken Channa strigata
och tilapiaarter så som natalciklid
(Oreochromis mossambicus). Att en
glupsk rovfisk är ett hot mot många
fiskar är lätt att förstå. Tilapia hotar
många arter men inte på samma sätt
utan man misstänker att det beror på
att de äter upp vattenväxterna som
de inhemska cikliderna gömmer
sig bland. Eftersom det inte finns
någon direkt konkurrens om att äta
vattenväxter finns det också stora
mängder mat för tilapiorna. Trots
att man misstänker att vissa arter
utrotats hittar man fortfarande nya
fiskarter på Madagaskar. Släktena
där arterna haft svårast att konkurrera med de inplanterade arterna
är Paratilapia, Paretroplus och Ptychochromoides. Alla arter har dock
inte lika stora problem att hävda sig.
Arter som specialiserat sig på att
leva i strömt vatten som Oxylapia
och vissa delar av släktet Paretro-
12
Natalcikliden, Oreochromis mossambicus, är introducerad på Madagaskar
plus har klarat sig bra eftersom de
introducerade fiskarna inte trivs
där. Även arterna ur Ptychochromis
som lever i bräckvatten i närheten
av flodmynningar har klarat sig bra
av samma orsak. De arter som har
gått ner mest är Paratilapia polleni,
Ptychochromoides itasy, Ptychochomoides betsileanus, Paretroplus
maculatus och Paretroplus menarambo. P. itasy misstänks vara utdöd,
flera populationer av andra arter
misstänks ha försvunnit även om de
på det stora hela klarat sig bra. P.
menarambo misstänktes länge vara
utdöd eftersom de försvunnit från
Sarodranosjön där akvariepopula-
Ciklidbladet 1/2010 - Årgång 43
tionen är fångad. Detta efter några
torra år i slutet på 90-talet då populationerna blev mindre och mindre
och till slut upphörde fångsterna helt
för lokala fiskemän. Artens naturliga
biotop blev då mindre och mindre
men även smutsigare och bottnen
fick tjockare sediment. Man har
dock funnit denna art på andra håll
under de senaste åren. Men hoten
mot denna och andra arter kvarstår
och endast framtiden kan utvisa om
madagaskarcikliderna kommer att
överleva med den artrikedom som
finns idag.
MILJÖ
www.ciklid.org
Aquarium Stockholm
KVALITET OCH KUNSKAP!
I våra 200 akvarier har vi över 150 arter vildfångade och odlade Malawi/
Tanganyikaciklider.
Stort sortiment av saltvattensfisk/koraller och tillbehör.
Vi har även sällskapsfisk, malar, discus och många andra sorters ciklider.
Akvarier, foder, växter och tillbehör till verkligt bra priser!
Hos oss går det även bra att beställa akvarium efter egen design.
STOCKHOLMS MESTA AKVARIEBUTIK NÄR DET GÄLLER!
Vi har egenodlad, importerad och vildfångad fisk.
Hos oss hittar du ett bra sortiment med saltvattenfisk, koraller och tillbehör. Vi har tillbehören för
att starta både enklare samt mer avancerade system för söt
och saltvattensakvarium.
I sortimentet ingår bl.a, NLS, Aquaterra,Tropic Marin,
Aquatic nature, Eheim, JBL, Hydor, Tropical, Ocean Nutritions
och Korallen-zucht.
www.aquariumstockholm.se
Aquarium Stockholm
Akvarie-Leasing AB
Starrbäcksgatan
3
www.ciklid.org
172 74 Stockholm
Tel. 08-98-72 70
Fax. 08-28 27 08
[email protected]
Ciklidbladet
1/2010 - Årgång 43
www.aquariumstockholm.se
Öppettider
Mån-fre 12-19
Sommartid maj-aug 12-18
13
Lör 10-14
