OLOF KLEBERG Tolerans och mångfald – näthat - OSSE

advertisement
OLOF KLEBERG
Tolerans och mångfald – näthat och
yttrandefrihet
Rapport från OSSE-konferens i Berlin 19-20 oktober 2016,
anordnad av Tyskland som ordförandeland i OSSE
Kring temat Tolerans och mångfald (Tolerance and Diversity)
samlade det tyska OSSE-ordförandeskapet till en
tvådagarskonferens den 19-20 oktober. Första dagen deltog över
150 företrädare för frivilligorganisationer från olika OSSEländer, den andra mer officiella dagen över 300 representanter
(inklusive diplomater, forskare och tjänstemän).
Jag deltog som företrädare för OSSE-nätverket.
Konferensen bestod dels av panelsamtal, dels av arbetsgrupper (som
bl a tog upp utbildning, medel mot diskriminering och samverkan mot
rasism och hat). För min del koncentrerade jag mig på ett dilemma
som återkom i ett antal av konferensens diskussioner: hur
bekämpningen av hat och övergrepp på nätet ska kunna förenas med
yttrandefrihet och mediefrihet.
Samma dag som konferensen inleddes kom också Rysslands president
Vladimir Putin och hans utrikesminister Sergej Lavrov till Berlin. De
hade ett sex timmar långt möte med Tysklands Angela Merkel och
Frans-Walter Steinmeier, Frankrikes president François Hollande
samt Ukrainas president Petro Porosjenko (den senare endast under
diskussionerna om Ukraina).
De två viktigaste ämnen var Ukraina och Syrien. Tyskland passade på
att snabbt ordna detta möte sedan Putin hade ställt in sitt besök i
Frankrike. Man diskuterade alltså länge och grundligt – men FransWalter Steinmeier var efter mötet dämpad. Man hade egentligen inte
kunnat enas om någonting men det var ändå värt att kunna träffas.
Egendomligt nog har jag inte kunnat finna en enda rad om detta
toppmöte i svenska medier…
Inledande intryck: Steinmeier och Barenboim
Tysklands utrikesminister Frans-Walter Steinmeier höll ett
välkomsttal med ovanligt stor substans. Han medgav att hans eget
land de senaste åren haft betydande problem med rasistiska och
främlingsfientliga hatverksamhet. Därför var temat så viktigt just här,
betonade han.
Tolerans och mångfald är den inställning man ska kämpa för – men
tolerans ska inte betyda att man godtar allt. Tolerans måste bygga på
rättsstatens och de mänskliga rättigheternas grund.
1
I egenskap av utrikesminister ägnade han en stor del av talet åt
utrikespolitiken. Även där måste man visa tolerans mot skilda
politiska inriktningar – men vi ska inte tolerera handlingar som bryter
mot OSSE:s grundprinciper (här avsåg han förstås Krim och
Rysslands brott mot Helsingforsavtalets princip om gränsernas
okränkbarhet).
Utrikespolitiken får inte bygga på isolering, underströk han.
Människors och staters rädsla och motstånd mot globalisering måste
mötas med gemensamt ansvar, mångfald av lösningar och en mer
rättvis politik.
Isolering innebär ett hot mot våra samhällen – den skapar intolerans,
rasism och diskriminering, slutade han.
Konferensens märkliga höjdpunkt kom dock strax därpå.
Världsdirigenten Daniel Barenboim, nu chef för Staatsoper i Berlin,
uppträdde med ett engagerat tal – och spelade sedan själv piano i
Schumanns pianokvintett med medlemmar av sin multinationella
orkester West-Eastern Divan Orchestra (där alla medlemmarna
kommer från olika länder i Mellanöstern).
Barenboim kritiserade konferensens ena nyckelbegrepp: tolerans. Ett
högst problematiskt begrepp, underströk han. Det kan tyckas positivt i
dag men innehåller en motsägelse och även en attityd av
överlägsenhet.
Man får inte bara tolerera, man måste också ibland försvara
grundläggande mänskliga värden. Och som exempel på överlägsenhet
tog han västs attityd mot Ryssland efter sovjetsystemets fall. Onödigt
triumfatorisk, löd hans omdöme.
FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna är den bästa
grundvalen med dess betoning av både rättigheter och ansvar, menade
han.
Bekämpa hate speech – försvara yttrandefriheten
En rad talare under paneldebatter och arbetsgrupper poängterade hur
viktigt det är att få kontroll över de växande uttrycken för hat, rasism,
hårda personattacker, ibland uttryck för terrorism osv, främst på nätet.
I de flesta länder, särskilt de demokratiska, har man lagar mot sådant,
lagar som samtidigt inte påtagligt begränsar yttrandefriheten inom de
traditionella medierna.
På nätet råder ännu mycket större frihet och mycket större möjligheter
att skada andra människor. Många idéer luftades om hur man skulle
kunna begränsa nätfriheten. Staterna måste ta större ansvar och införa
mer restriktiva lagar, menade många.
Men riskerna är då stora. Ett viktigt inlägg, grundat på personliga
erfarenheter, gjorde Inga Sikorskaja från Kirgizistan (School of
Peacemaking and Media Tecnology). Det är mycket farligt att hävda
att staterna ska ta större ansvar, menade hon. Auktoritära stater
kommer att utnyttja detta för att minska yttrandefriheten.
2
I stället bör civilsamhällets organisationer enas om att etablera egna
etiska normer och låta dem reglera även nätanvändningen, menade
hon.
Under konferensens gång kom denna inställning att få mer gehör,
uppfattade jag det som. OSSE:s egen medierepresentant, Dunja
Mijatović, gick naturligtvis på den linjen. Överreglering är farlig, det
kan sätta yttrandefriheten i fara. Hon föreslog att man skulle gå tre
vägar:
• bättre självreglering hos medierna, även de globala
internetgiganterna
• bättre nätkunskaper genom undervisning i skolor och hos
allmänheten
• stater ska begränsa sina insatser till att dokumentera näthat och
missbruk, att publicera handböcker osv
Anne Brasseur, liberal politiker från Luxemburg, som varit
ordförande i Europarådet, varnade också starkt för att legala
begränsningar på medieområdet kommer att leda till olika former av
censur.
En officiell rysk representant tog ordet i en annan paneldiskussion.
Han hävdade att det ryska mediesystemet hade visat sig vara idealt
för att kunna bekämpa terrorism och homofobi. Lyckligtvis fick han
skarp kritik mot denna förgyllning från Human Watchs EU-chef
Lotte Leicht.
Hon betonade hur viktigt det är att de som tror på mänskliga
rättigheter och mediefrihet nu slår sig samma mer bestämt. Vi måste
skapa en ny koalition av engagerade människor och krafter, manade
hon.
Många talare i olika paneler diskuterade de missnöjdas och
populisternas frammarsch. Vi måste inse att en del av våra
befolkningar anser sig övergivna (”left behind”) sa t ex irländskan
Anastasia Crickley, nu ordförande i FN:s kommitté för avskaffande
av rasdiskriminering.
Vi måste använda de medel vi har mer effektivt, fundera på
ekonomiska åtgärder, anstränga oss att komma närmare människors
uppfattningar men ändå hävda grundläggande mänskliga rättigheter,
underströk hon liksom Nils Muižnieks, Europarådets kommissionär
för mänskliga rättigheter.
De internationella jättarna
I flera paneler togs frågan om de globala internetjättarnas agerande
upp. Deras brist på strikta etiska regler och ibland mycket subjektivt
genomförda etiska kontroll liksom deras metoder att undvika skatt i
de enskilda länderna kritiserades naturligtvis.
Inga riktigt effektiva medel föreslogs. Men uppenbart var att många
frivilligorganisationer var positiva till internationell samverkan för att
få dessa företag att ändra både etikkontroll och betalningsmoral.
3
Vid slutpanelen deltog Ross LaJeunesse, Googles utrikeschef
(Global Head of International relations).
Han talade entusiatiskt om hur Google ger individen möjligheter att
bredda och fördjupa sig. Men också att användarna har ett eget ansvar
för vad de skriver och kommunicerar. Där finns mycket kvar att
önska menade han.
Vi måste framför allt uppfostra våra barn till att bli digitala barn,
betonade han.
Vid kritiska frågor om vad som publiceras medgav han att allt inte var
perfekt. Google lägger ner enorma resurser på att hålla rent på nätet.
Men eftersom Google förmedlar 93 miljoner videor per dygn och är i
gång 24 timmar per dag är det en omöjlighet att bevaka allt.
Dessutom kommer det massor av falska anmälningar som det tar tid
att åtgärda.
Det finns anledning att ställa tuffa krav på Google och andra
globaljättar, menade jag i ett inlägg. Åtminstone dels tydliga,
offentligt lättillgängliga etiska publiceringsregler, dels avsättning av
vinsterna till nationella fonder för utveckling av etik på nätet.
Svaret från Ross LaJeunesse blev att publiceringsregler fanns
tillgängliga på nätet samt att Google hjälper mindre medier att
stärkas. Men han medgav att Google har ett eget ansvar för att
förhindra hat och hot på nätet.
Slutord
Inget slutgiltigt kommer ut av en konferens av detta slag. Men helt
klart är att något måste göras mot hatutbredningen på nätet. Varken
den totala regleringen (av t ex rysk modell) eller den frihetliga
lösningen (att avarterna så småningom ebbar ut) kan vara den rimliga
utvägen.
Det måste bli en kombination av många olika åtgärder som kan
begränsa hatmöjligheterna utan att skada yttrandefriheten. Och en
fördelning av åtgärder på olika aktörer – stat, civilsamhälle, medier.
Inte minst har de globala nätjättarna ett avgörande ansvar – både för
etiken och för att inordna sig i ett anständigt skattesystem.
4
Download
Random flashcards
Ölplugg

1 Cards oauth2_google_ed8be09c-94f0-4e6a-8e55-87a3b14a45db

Svenska

105 Cards Anton Piter

Fysik

46 Cards oauth2_google_97f6fa87-d6cd-4ae9-bcbf-0f9c2bb34c13

Create flashcards