OLOF KLEBERG Tolerans och mångfald – näthat och yttrandefrihet Rapport från OSSE-konferens i Berlin 19-20 oktober 2016, anordnad av Tyskland som ordförandeland i OSSE Kring temat Tolerans och mångfald (Tolerance and Diversity) samlade det tyska OSSE-ordförandeskapet till en tvådagarskonferens den 19-20 oktober. Första dagen deltog över 150 företrädare för frivilligorganisationer från olika OSSEländer, den andra mer officiella dagen över 300 representanter (inklusive diplomater, forskare och tjänstemän). Jag deltog som företrädare för OSSE-nätverket. Konferensen bestod dels av panelsamtal, dels av arbetsgrupper (som bl a tog upp utbildning, medel mot diskriminering och samverkan mot rasism och hat). För min del koncentrerade jag mig på ett dilemma som återkom i ett antal av konferensens diskussioner: hur bekämpningen av hat och övergrepp på nätet ska kunna förenas med yttrandefrihet och mediefrihet. Samma dag som konferensen inleddes kom också Rysslands president Vladimir Putin och hans utrikesminister Sergej Lavrov till Berlin. De hade ett sex timmar långt möte med Tysklands Angela Merkel och Frans-Walter Steinmeier, Frankrikes president François Hollande samt Ukrainas president Petro Porosjenko (den senare endast under diskussionerna om Ukraina). De två viktigaste ämnen var Ukraina och Syrien. Tyskland passade på att snabbt ordna detta möte sedan Putin hade ställt in sitt besök i Frankrike. Man diskuterade alltså länge och grundligt – men FransWalter Steinmeier var efter mötet dämpad. Man hade egentligen inte kunnat enas om någonting men det var ändå värt att kunna träffas. Egendomligt nog har jag inte kunnat finna en enda rad om detta toppmöte i svenska medier… Inledande intryck: Steinmeier och Barenboim Tysklands utrikesminister Frans-Walter Steinmeier höll ett välkomsttal med ovanligt stor substans. Han medgav att hans eget land de senaste åren haft betydande problem med rasistiska och främlingsfientliga hatverksamhet. Därför var temat så viktigt just här, betonade han. Tolerans och mångfald är den inställning man ska kämpa för – men tolerans ska inte betyda att man godtar allt. Tolerans måste bygga på rättsstatens och de mänskliga rättigheternas grund. 1 I egenskap av utrikesminister ägnade han en stor del av talet åt utrikespolitiken. Även där måste man visa tolerans mot skilda politiska inriktningar – men vi ska inte tolerera handlingar som bryter mot OSSE:s grundprinciper (här avsåg han förstås Krim och Rysslands brott mot Helsingforsavtalets princip om gränsernas okränkbarhet). Utrikespolitiken får inte bygga på isolering, underströk han. Människors och staters rädsla och motstånd mot globalisering måste mötas med gemensamt ansvar, mångfald av lösningar och en mer rättvis politik. Isolering innebär ett hot mot våra samhällen – den skapar intolerans, rasism och diskriminering, slutade han. Konferensens märkliga höjdpunkt kom dock strax därpå. Världsdirigenten Daniel Barenboim, nu chef för Staatsoper i Berlin, uppträdde med ett engagerat tal – och spelade sedan själv piano i Schumanns pianokvintett med medlemmar av sin multinationella orkester West-Eastern Divan Orchestra (där alla medlemmarna kommer från olika länder i Mellanöstern). Barenboim kritiserade konferensens ena nyckelbegrepp: tolerans. Ett högst problematiskt begrepp, underströk han. Det kan tyckas positivt i dag men innehåller en motsägelse och även en attityd av överlägsenhet. Man får inte bara tolerera, man måste också ibland försvara grundläggande mänskliga värden. Och som exempel på överlägsenhet tog han västs attityd mot Ryssland efter sovjetsystemets fall. Onödigt triumfatorisk, löd hans omdöme. FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna är den bästa grundvalen med dess betoning av både rättigheter och ansvar, menade han. Bekämpa hate speech – försvara yttrandefriheten En rad talare under paneldebatter och arbetsgrupper poängterade hur viktigt det är att få kontroll över de växande uttrycken för hat, rasism, hårda personattacker, ibland uttryck för terrorism osv, främst på nätet. I de flesta länder, särskilt de demokratiska, har man lagar mot sådant, lagar som samtidigt inte påtagligt begränsar yttrandefriheten inom de traditionella medierna. På nätet råder ännu mycket större frihet och mycket större möjligheter att skada andra människor. Många idéer luftades om hur man skulle kunna begränsa nätfriheten. Staterna måste ta större ansvar och införa mer restriktiva lagar, menade många. Men riskerna är då stora. Ett viktigt inlägg, grundat på personliga erfarenheter, gjorde Inga Sikorskaja från Kirgizistan (School of Peacemaking and Media Tecnology). Det är mycket farligt att hävda att staterna ska ta större ansvar, menade hon. Auktoritära stater kommer att utnyttja detta för att minska yttrandefriheten. 2 I stället bör civilsamhällets organisationer enas om att etablera egna etiska normer och låta dem reglera även nätanvändningen, menade hon. Under konferensens gång kom denna inställning att få mer gehör, uppfattade jag det som. OSSE:s egen medierepresentant, Dunja Mijatović, gick naturligtvis på den linjen. Överreglering är farlig, det kan sätta yttrandefriheten i fara. Hon föreslog att man skulle gå tre vägar: • bättre självreglering hos medierna, även de globala internetgiganterna • bättre nätkunskaper genom undervisning i skolor och hos allmänheten • stater ska begränsa sina insatser till att dokumentera näthat och missbruk, att publicera handböcker osv Anne Brasseur, liberal politiker från Luxemburg, som varit ordförande i Europarådet, varnade också starkt för att legala begränsningar på medieområdet kommer att leda till olika former av censur. En officiell rysk representant tog ordet i en annan paneldiskussion. Han hävdade att det ryska mediesystemet hade visat sig vara idealt för att kunna bekämpa terrorism och homofobi. Lyckligtvis fick han skarp kritik mot denna förgyllning från Human Watchs EU-chef Lotte Leicht. Hon betonade hur viktigt det är att de som tror på mänskliga rättigheter och mediefrihet nu slår sig samma mer bestämt. Vi måste skapa en ny koalition av engagerade människor och krafter, manade hon. Många talare i olika paneler diskuterade de missnöjdas och populisternas frammarsch. Vi måste inse att en del av våra befolkningar anser sig övergivna (”left behind”) sa t ex irländskan Anastasia Crickley, nu ordförande i FN:s kommitté för avskaffande av rasdiskriminering. Vi måste använda de medel vi har mer effektivt, fundera på ekonomiska åtgärder, anstränga oss att komma närmare människors uppfattningar men ändå hävda grundläggande mänskliga rättigheter, underströk hon liksom Nils Muižnieks, Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter. De internationella jättarna I flera paneler togs frågan om de globala internetjättarnas agerande upp. Deras brist på strikta etiska regler och ibland mycket subjektivt genomförda etiska kontroll liksom deras metoder att undvika skatt i de enskilda länderna kritiserades naturligtvis. Inga riktigt effektiva medel föreslogs. Men uppenbart var att många frivilligorganisationer var positiva till internationell samverkan för att få dessa företag att ändra både etikkontroll och betalningsmoral. 3 Vid slutpanelen deltog Ross LaJeunesse, Googles utrikeschef (Global Head of International relations). Han talade entusiatiskt om hur Google ger individen möjligheter att bredda och fördjupa sig. Men också att användarna har ett eget ansvar för vad de skriver och kommunicerar. Där finns mycket kvar att önska menade han. Vi måste framför allt uppfostra våra barn till att bli digitala barn, betonade han. Vid kritiska frågor om vad som publiceras medgav han att allt inte var perfekt. Google lägger ner enorma resurser på att hålla rent på nätet. Men eftersom Google förmedlar 93 miljoner videor per dygn och är i gång 24 timmar per dag är det en omöjlighet att bevaka allt. Dessutom kommer det massor av falska anmälningar som det tar tid att åtgärda. Det finns anledning att ställa tuffa krav på Google och andra globaljättar, menade jag i ett inlägg. Åtminstone dels tydliga, offentligt lättillgängliga etiska publiceringsregler, dels avsättning av vinsterna till nationella fonder för utveckling av etik på nätet. Svaret från Ross LaJeunesse blev att publiceringsregler fanns tillgängliga på nätet samt att Google hjälper mindre medier att stärkas. Men han medgav att Google har ett eget ansvar för att förhindra hat och hot på nätet. Slutord Inget slutgiltigt kommer ut av en konferens av detta slag. Men helt klart är att något måste göras mot hatutbredningen på nätet. Varken den totala regleringen (av t ex rysk modell) eller den frihetliga lösningen (att avarterna så småningom ebbar ut) kan vara den rimliga utvägen. Det måste bli en kombination av många olika åtgärder som kan begränsa hatmöjligheterna utan att skada yttrandefriheten. Och en fördelning av åtgärder på olika aktörer – stat, civilsamhälle, medier. Inte minst har de globala nätjättarna ett avgörande ansvar – både för etiken och för att inordna sig i ett anständigt skattesystem. 4