Eristalis tenax
Storslamfluga
NE
NA
Tvåvingar, Flugor
LC
DD
NT
VU
EN
CR
RE
Livskraftig (LC)
Klass: Insecta (egentliga insekter), Ordning: Diptera (tvåvingar), Familj: Syrphidae (blomflugor), Släkte:
Eristalis, Art: Eristalis tenax - storslamfluga (Linnaeus, 1758) Synonymer: bilik slamfluga, stor slamblomfluga
Kännetecken
En stor och kraftig, korthårig och mycket bilik art med brett oval bakkropp och mycket bred svart mittstrimma i
ansiktet. Antennborstet är korthårigt. En vanlig art som under eftersommaren påträffas överallt i Sverige utom
längst i norr.
Längd 14-16 mm. Ansiktet har en iögonfallande bred svart mittstrimma som upptar nästan en tredjedel av dess
bredd. På ansiktets sidor täcks den gulaktiga grundfärgen helt av vitaktig pudring och ljusgul behåring. Antennborstet
har mycket kort behåring, vars längd inte överstiger borstets tjocklek. Ögonen har jämnt fördelad, brun behåring.
Dessutom (vilket är unikt för arten) har varje öga två tydliga vertikala band av tätare och något längre hår.
Ryggskölden är mörk med kraftig grå pudring, ibland dock med strimmor och fläckar av mindre kraftig pudring. Både
hanen och honan har bred bakkropp. Tergit 2 har hos hanen stora rödgula parfläckar och bred rödgul bakkant.
Motsvarande rödgula partier är i regel mindre och mer otydliga hos honan. Hanens tergit 3 har rödgul framkant och
en rödgul, i mitten avbruten tvärstrimma (båda utgående från parfläckarna), och även bakkanten är rödgul. Honans
tergit 3 är däremot oftast (liksom tergit 4) helt mörk (formen hortorum). Vingarna har endast en obetydlig vingfläck,
och vingmärket är ungefär dubbelt så långt som brett. Låren är övervägande mörka med gulaktig spets; hos formen
campestris är dock inre halvan gulaktig. Bakskenbenen är tillplattade och mörka med gulaktig bas och spets, framoch mellanskenbenen är mer utbrett gula i inre delen. Fötterna är mörka; endast mellanfötterna är gulaktiga vid
basen.
Utbredning och status
Storslamfluga förekommer allmänt i södra och mellersta Sverige. Där är den en av eftersommarens vanligaste
blomflugor, eftersom stora mängder migranter anländer söderifrån. Bland annat flyger arten årligen i mängd till
Gotska Sandön, där den saknar förutsättningar för reproduktion. Arten är däremot mer ovanlig i de nordligaste
delarna av landet. Den förekommer vidare allmänt i hela Danmark samt i de södra delarna av Norge och Finland; mer
sparsamt längre norrut (saknas nästan helt i Troms och Finnmark). Också från Färöarna finns ett fynd (1996). Arten
förekommer i hela övriga Europa inklusive atlantiska öar som Azorerna, Madeira och Kanarieöarna samt i Nordafrika
(från Marocko till Egypten). Den har en kosmopolitisk utbredning och finns nästan överallt utom på Antarktis. Den
förekommer österut i Sibirien, Mongoliet, Kina och Japan samt från Turkiet genom södra Kaukasus, Kazakstan,
Kirgizistan och Iran till Afghanistan. Arten finns även i Nord- och Sydamerika, i tropiska Afrika samt i stora delar av
Asien och Australien.
ArtDatabanken - artfaktablad
1
Ekologi
Storslamfluga förekommer i alla slags biotoper, gärna i anslutning till kulturpåverkade områden såsom trädgårdar,
parker, jordbruksmark, vägrenar och skogsbryn. Den är även vanlig i naturliga våtmarker, på strandängar och i
blomrika biotoper av olika slag. Flugan uppehåller sig på upp till 5 meters höjd, och påträffas ofta när den besöker
blommor eller solar på blad. Den besöker i princip alla slags blommande örter, buskar och träd. I Sverige besöks
blommor av flockblommiga växter (fam. Apiaceae), korgblommiga växter (fam. Asteraceae) som röllika Achillea
millefolium, rödklint Centaurea jacea, renfana Tanacetum vulgare, åkertistel Cirsium arvense, hampflockel
Eupatorium cannabinum, gullris Solidago virgaurea och åkermolke Sonchus arvensis samt dessutom rundhagtorn
Crataegus laevigata, åkervädd Knautia arvensis, ölandssolvända Helianthemum oelandicum, kungsmynta Origanum
vulgare, vattenpilört Persicaria amphibia, lind Tilia cordata och vänderot Valeriana spp. Den normala flygtiden
varar från slutet av maj till början av oktober, undantagsvis till slutet av november. De allra flesta storslamflugor
migrerar dock till Norden söderifrån under juni och juli, med en topp från slutet av juli fram till mitten av augusti.
Flugan kan i Sverige ses så tidigt som i mitten av april; det rör sig då sannolikt om enstaka övervintrande exemplar. I
Danmark har flugan setts övervintra bl.a. i källare, uthus, kalkgruvor och hålträd, och den kan då och då påträffas
inomhus under hela vintern. Även på Åland har ett antal individer på senhösten påträffats tätt intill varandra i en
grotta. Dessa blev dock senare uppätna av något djur. Larven utvecklas i allt från kloakvatten och andra näringsrika
vattensamlingar med förmultnande material till kodynga. Äldre litteratur anger även utveckling i ruttnande
kokadaver.
Övrigt
Namngivning: Eristalis tenax (Linnaeus, 1758). Originalbeskrivning: Musca tenax. Systema Naturae, 10:e upplagan,
1: 591. Synonymer: Musca porcina de Geer, 1776 (oegentlig ny benämning), Eristalis campestris Meigen 1822,
Eristalis hortorum Meigen, 1822. Peck (1988) angav Eristalis interrupta som synonym, vilket senare visar sig vara
felaktigt.
Etymologi: tenax (lat.) = ihärdig, envis etc.
Uttal: [Erístalis ténax]
Litteratur
Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Tvåvingar: Blomflugor: Eristalinae & Microdontinae. Diptera: Syrphidae:
Eristalinae & Microdontinae. 2009. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.
Författare
Hans Bartsch 2009.
ArtDatabanken - artfaktablad
2
