Eristalis interrupta
Fältslamfluga
NE
NA
LC
Tvåvingar, Flugor
DD
NT
VU
EN
CR
RE
Livskraftig (LC)
Klass: Insecta (egentliga insekter), Ordning: Diptera (tvåvingar), Familj: Syrphidae (blomflugor), Släkte:
Eristalis, Art: Eristalis interrupta - fältslamfluga (Poda, 1761) Synonymer: allmän slamblomfluga
Kännetecken
En mindre till medelstor, korthårig och bilik art. Ansiktet har en tydlig mittstrimma. Vingarna är klara, och har ett
vingmärke som inte är längre än brett. En av våra vanligaste blomflugor som kan påträffas i stort sett överallt.
Längd 10-14 mm. Ansikte med tydlig svart mittstrimma. Dess sidor med gulaktig grundfärg, silvervit (ibland lite
gulaktig) pudring och gulaktig behåring. Antennborst med lång behåring. Ryggsköld med brunaktig pudring och ljus
behåring. Skutell brungul; dess behåring övervägande ljus med inslag av svarta hår. Bakkropp svart, hos hanen med
stora glänsande gula till brungula parfläckar på tergit 2, och ofta dessutom mindre fläckar på tergit 3. Hos honan är
parfläckarna mindre. Tergiternas bakkanter mer eller mindre brett brungula. Behåringen framtill på tergit 2 och på
sidorna av tergit 2-5 är ljus hos bägge könen; i övrigt är tergiternas behåring hos hanen övervägande utstående och
svart, hos honan utstående eller halvt åtliggande och svart. Hos honan är tergit 3 matt med ett smalt (i mitten ibland
avbrutet) glänsande tvärband. Vingarna är klara med svagt gulaktig ton och ett karakteristiskt, mycket kort
vingmärke (inte längre än brett). Bakfötterna är normalt mörka, de övriga fötterna mer eller mindre gulaktiga vid
basen. Den något större formen sylvarum, som har bruna antenner och baklår med gul bas, förekommer bl.a. i
Belgien.
En europeisk art som märkligt nog inte har påträffats i något av de nordiska länderna är Eristalis rossica Stackelberg,
1958, som närmast är känd från S:t Petersburgområdet. Den är något större än E. interrupta (längd 13-16 mm) och
har kraftigare pudring på ryggskölden och sidorna. Dessutom är baklårens längsta hår kortare än lårets bredd, hanens
aedeagus är karakteristiskt ”avhuggen” i spetsen och honans tergit 3 är matt utom längs ett glänsande, i mitten
tydligt avbrutet tvärband samt har kort, åtliggande behåring.
Utbredning och status
Fältslamfluga förekommer allmänt över hela Norden utom på kalfjället, inklusive ett (troligen tillfälligt) fynd från
Gotska Sandön. Arten förekommer också i praktiskt taget hela övriga Europa. Världsutbredningen omfattar vidare de
södra och mellersta delarna av Sibirien österut till Kamtjatka, Sachalin och Kurilerna samt södra Kaukasus,
Kazakstan, Kirgizistan, Kashmir och Mongoliet liksom eventuellt Japan och delar av Nordamerika.
ArtDatabanken - artfaktablad
1
Ekologi
Fältslamfluga kan påträffas i snart sagt alla biotoper som inte ligger alltför långt från fuktiga områden. Hanen håller
revir på lämpliga platser intill blommor och fuktiga platser, och kan i flykten ge ifrån sig ett pipande läte. Flera hanar
kan ofta ses uppvakta samma hona. I Sverige besöker flugan blommor av åtminstone ett fyrtiotal växtarter. Den har
bl.a. setts besöka olika korgblommiga växter (fam. Asteraceae) som röllika Achillea millefolium, rödklint Centaurea
jacea, renfana Tanacetum vulgare, tistlar Cirsium spp., skånefibbla Crepis biennis, hampflockel Eupatorium
cannabinum, gullris Solidago virgaurea, åkermolke Sonchus arvensis, maskrosor Taraxacum spp. och hästhov
Tussilago farfara; flockblommiga växter (fam. Apiaceae) som bockrot Pimpinella saxifraga samt dessutom t.ex.
ramslök Allium ursinum, blåmunkar Jasione montana, åkervädd Knautia arvensis, sommargyllen Barbarea vulgaris,
ryssgubbe Bunias orientalis, kabbleka Caltha palustris, rundhagtorn Crataegus laevigata, parksmultron Fragraria
moschata, måror Galium spp., fyrkantig johannesört Hypericum maculatum, slåtterblomma Parnassia palustris, tok
Dasiphora fruticosa, prunusar Prunus spp., apel Pyrus malus, smörblomma Ranunculus acris, stenros Rosa canina,
sälg Salix caprea, mandelblom Saxifraga granulata, timjan Thymus spp., lind Tilia cordata och vänderot Valeriana
spp. Larven, som tillhör råttsvanslarverna (har långt andningsrör) utvecklas i gödselpölar eller andra näringsrika
vattenpölar samt i blöt kogödsel. Flygtiden varar från maj till september, i Skåne kanske (som i Danmark) med början
redan i april. Längre söderut varar flygtiden en bit in i oktober.
Övrigt
Namngivning: Eristalis interrupta (Poda, 1761). Originalbeskrivning: Conops interruptus. Insecta Musaei Graecensis
quae in Ordines, Genera et Species juxta Systema Naturae Linnaei digessit: 118. Synonymer: Eristalis nemorum auct.
nec. Linnaeus, 1758, Eristalis sylvarum Meigen, 1838.
Etymologi: interrupta fem. av interruptus (lat.) = avbruten, syftar möjligen på att flugan motar bort - avbryter - den
som kommer i närheten.
Uttal: [Erístalis interrúpta]
Litteratur
Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Tvåvingar: Blomflugor: Eristalinae & Microdontinae. Diptera: Syrphidae:
Eristalinae & Microdontinae. 2009. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.
Författare
Hans Bartsch 2009.
ArtDatabanken - artfaktablad
2
