Megasyrphus erraticus
Bandad barrblomfluga
NE
NA
LC
DD
Tvåvingar, Flugor
NT
VU
EN
CR
RE
Livskraftig (LC)
Klass: Insecta (egentliga insekter), Ordning: Diptera (tvåvingar), Familj: Syrphidae (blomflugor), Släkte:
Megasyrphus, Art: Megasyrphus erraticus - bandad barrblomfluga (Linnaeus, 1758) Synonymer: Megasyrphus
erratica (Linnaeus, 1758), Eriozona erratica (Linnaeus, 1758)
Kännetecken
En stor, Syrphus-liknande, svart fluga med gula tvärband på den svarta bakkroppen och med böjd vingribba i
främre mittcellens framkant. Ganska vanlig, framför allt under hög- och eftersommaren på ängar och längs
vägkanter i områden med barrskog.
Längd 12-14 mm. Ansikte gult med svarta kinder och ganska bred, svart mittstrimma samt med lång, ljus behåring.
Ansiktet upptar ungefär en tredjedel av huvudets bredd. Panna inklusive delar av lunulan svart med utstående, svart
behåring. Hos hanen är hela pannan ganska brett pudrad intill ögonen, hos honan endast i de främre två tredjedelarna.
Antenner mörkbruna till svarta med tredje segmentet ovalt och ungefär 1,5 gånger så långt som högt. Antennborst
åtminstone vid basen gult. Ögon med kort, ljusgrå behåring. Ryggsköld metallglänsande med medellång, utstående
och oftast helt ljusgul behåring. Ibland finns ett större eller mindre område med svart behåring mitt på ryggskölden.
Skutell gul med övervägande lång, svart och utstående behåring. Sido- och bukplåtar mörka med mer eller mindre
kraftig grå pudring samt medellång, vit-vitgul och brungul-mörk behåring. Bakkropp oval, hos honor något bredare,
och svart med gula teckningar. Tergit 2 med en stor gul fläck på vardera sidan, tergit 3 och 4 med ett tydligt, baktill i
mitten urnupet gult tvärband. På tergit 4 finns dessutom ett smalt gult band intill bakkanten, och på tergit 5 finns
både i framkanten och i bakkanten ett smalt, gult band. Hanens genitalkapsel är svart. På de större gula partierna på
bakkroppen finns ljusgul och framför allt hos hanen lång, utstående behåring. På övriga partier och längs bakkanten av
tergit 4 finns kortare, utstående till ganska åtliggande, svart behåring. Sterniter gula med breda, svarta och framtill
trekantigt utdragna band. Vingfjäll vitgula. Vingar klara med gulbrunt vingmärke. Radialribban R4+5 buktar nedåt
ungefär mitt över främre mittcellen. Benen är övervägande gula, men inre halvan av fram- och mellanlåren liksom allt
utom spetsen av baklåren är svarta och bakskenbenen har en tydlig svart ring. Också fötterna är i varierande grad
mörka, framför allt på översidan av de tre mellersta segmenten.
Arten påminner mest om en stor version av arterna i släktet solblomflugor Syrphus. Storleken i kombination med den
tydligt böjda vingribban framför främre mittcellen och de breda svarta banden på bakkroppens undersida gör att den
enkelt kan skiljas från liknande arter.
Utbredning och status
Bandad barrblomfluga är på sina håll vanlig och förekommer från Skåne till polcirkeln. I Danmark förekommer den
nästan överallt men är inte allmän. I Norge finns den runt Oslofjorden och norrut till Lillehammer samt längs kusten
och i fjordar till Bergen. Dessutom finns enstaka fynd runt Mo i Rana samt i Finnmark. Den blygsamma förekomsten
norr om Bergen beror sannolikt på den begränsade förekomsten av barrträd väster om fjällkedjan. I Finland
förekommer arten ganska allmänt i de södra provinserna och blir ovanligare norrut. I övriga Europa finns arten på
Irland och i Storbritannien samt söderut till Pyrenéerna, Appeninerna i Italien och norra Balkan samt österut till
europeiska delarna av Ryssland. Den finns vidare genom Sibirien till Stilla havet, ön Sachalin och ögruppen Kurilerna
och längre söderut i Kaukasus, Kazakstan, Kirgizistan och Mongoliet. Arten förekommer också i Nordamerika från
Alaska till Mexiko.
ArtDatabanken - artfaktablad
1
Ekologi
Bandad barrblomfluga förekommer framför allt i gläntor, på ängar, längs vägkanter och stränder nära barr- och
blandskogar. I Sverige besöker flugan blommor av bl.a. vitsippa Anemone nemorosa, strätta Angelica sylvestris,
ryssgubbe Bunias orientalis, starrar Carex spp., rödklint Centaurea jacea, tistlar Cirsium spp., rundhagtorn
Crataegus laevigata, fibblor Crepis spp., blodnäva Geranium sanguineum, midsommarblomster Geranium
sylvaticum, björnloka Heracleum sphondylium, johannesörter Hypericum spp., hägg Prunus padus, stenros Rosa
canina, mandelblomma Saxifraga granulata, åkermolke Sonchus arvensis, grässtjärnblomma Stellaria graminea,
maskrosor Taraxacum spp. och olvon Viburnum opulus. Hanen svävar under eller intill träd ett par meter över
vegetationen. Flygtiden varar från mitten av maj till början av september, med en topp under hög- och
eftersommaren. Larven har påträffats i samband med övervintring bland barr och löv på marken i granskog, och den
bedöms livnära sig på bladlöss på barr, men också på blad av viden Salix spp.
Övrigt
Namngivning: Megasyrphus erraticus (Linnaeus, 1758). Originalbeskrivning: Musca erratica. Systema Naturae, 10:e
upplagan, 1: 593. Synonym: Scaeva annulipes Zetterstedt, 1838. Andra använda kombinationer är Didea annulipes,
Megasyrphus annulipes, Syrphoides annulipes och Eriozona erratica.
Etymologi: erraticus (lat.) = kringirrande etc.
Uttal: [Megas´yrphus errátikus]
Litteratur
Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Tvåvingar: Blomflugor. Diptera: Syrphidae: Syrphinae. 2009.
ArtDatabanken, SLU, Uppsala.
Författare
Hans Bartsch 2009.
ArtDatabanken - artfaktablad
2
