Microdon devius
Tuvmyreblomfluga
NE
NA
LC
Tvåvingar, Flugor
DD
NT
VU
EN
CR
RE
Nära hotad (NT)
B1ab(iii,v)+2ab(iii,v)
Klass: Insecta (egentliga insekter), Ordning: Diptera (tvåvingar), Familj: Syrphidae (blomflugor), Släkte:
Microdon (myrblomflugor), Art: Microdon devius - tuvmyreblomfluga (Linnaeus, 1761) Synonymer:
Kännetecken
En relativt liten, gråaktig och kompakt byggd art med övervägande ljus behåring. På ryggskölden mellan
vingfästena finns emellertid två stora, ibland sammanhängande fläckar av svart behåring. Förekommer sällsynt i
gläntor och på ängar i Skåne och på Öland.
Längd 10-12 mm, ibland mindre. Huvudet framifrån sett brett ovalt. Ansiktet upptar ungefär en tredjedel av
huvudet, och är (både uppifrån och från sidan sett) svagt välvt samt helt svartglänsande. Dess behåring är ljus och
ganska lång, halvt åtliggande och nedåtriktad. Pannans behåring är utstående, men liknar i övrigt ansiktets.
Antennerna är långa med ett långt, framåtriktat första segment, ett kort andra segment och åter ett längre tredje
segment. Segmentens inbördes längdförhållande är ungefär 4:1:2,5. Antennborstet är naket. Ögonen är nakna, och
åtskilda hos båda könen. Ryggskölden och skutellen är glänsande svarta med utstående, övervägande ljus behåring.
Mellan vingfästena finns emellertid alltid två mer eller mindre stora, ibland sammanhängande fläckar av svart
behåring. Skutellen har starkt konkav bakkant mellan tornarna. Bakkroppens behåring är åtliggande; längs
framkanten av tergiterna 3 och 4 svart, i övrigt ljus. Vingarna är svagt bruntonade och saknar vingmärke. Låren är
övervägande svarta, skenbenen gulbruna med antydan till mörkare ring mitt på. Fötterna är övervägande gulbruna,
och fram- och mellanfötternas andra segment är ungefär lika brett som långt.
Släktet övriga svenska arter har helt ljus behåring på ryggskölden.
Utbredning och status
Tuvmyreblomfluga förekommer sällsynt i Skåne och på Öland, och är förmodligen kalkgynnad. Förändringar i
jordbruket (bl.a.minskat bete) har sannolikt bidragit till att arten har gradvis har gått tillbaka. I Danmark, där den
senast sågs 1954, är den numera förmodligen försvunnen. Tidigare fanns den på Själland och öarna söder därom, och
något fynd har även gjorts på östra Jylland. I övriga Europa förekommer arten från södra England söderut till Spanien
och österut genom Mellan- och Östeuropa samt Turkiet till delar av Sibirien. Utbredningens avgränsning mot en
mycket snarlik art (Microdon nigrodorsatum Mutin, 2001) som förekommer i Fjärran Östern är för närvarande
oklar.
Tuvmyreblomflugan förekommer inte i Norge och Finland.
Ekologi
Tuvmyreblomfluga förekommer i gläntor samt på öppna ängar och sandiga strandängar, främst på kalkhaltig mark.
Flugan flyger lågt bland gräs. Den sätter sig emellanåt på grässtrån eller på marken, men tycks inte besöka blommor.
Flygtiden i Sverige infaller att döma av hittills gjorda fynd under första halvan av juni, men förmodligen börjar den
(som i Danmark) i slutet av maj och varar ungefär juni månad ut. Larven utvecklas på ängsmark i samhällen av gul
tuvmyra Lasius flavus.
Arten besöker inte blommor och kan vara mycket svår att upptäcka då den flyger lågt över marken. De högvälvda,
snigelliknande larverna lever inuti myrbon, där de äter myrornas ägg och larver. Tuvmyreblomflugan är förmodligen
knuten till arten gul tuvmyra, Lasius flavus. Värdarten är till skillnad från tuvmyreblomflugan vanlig på gräsmarker i
stora delar av Sverige.
ArtDatabanken - artfaktablad
1
Hot
Det främsta hotet för artens överlevnad i landet kommer av arealminskningen av lämpliga miljöer. Torra gräsmarker
förloras genom igenväxning av tidigare betesmarker som en följd av upphört eller minskat betestryck och förändrad
markanvändning, möjligen även trädplantering.
Åtgärder
Arten bör eftersökas genom håvning på lokaler med lämpliga miljöer i Skåne och på Öland för att identifiera de
populationer som ännu finns kvar. För dessa lokaler bör resurser sättas in för att garantera en långsiktig skötsel i form
av bete av nötboskap. Insatser för artens bevarande innebär sannolikt även att skydd för flera andra hotade arter.
Övrigt
Namngivning: Microdon devius (Linnaeus, 1761). Originalbeskrivning: Musca devia. Fauna Svecica 2: 446. Synonym:
Microdon apiformis i Wahlgren (1909). Kommentar: Arten har tidigare inte varit klart skild från liknande arter, och
namnet ”Microdon devius” har därför felaktigt använts för flera arter med mörk skutell - äldre litteraturuppgifter
kan därför avse flera arter.
Etymologi: devius (lat.) = oberäknelig, avsides boende etc., syftar möjligen på att hanen kan sitta länge på ett strå och
göra oberäkneliga utfall efter en passerande hona.
Uttal: [Míkrodon dévius]
Litteratur
Bartsch, H. m.fl. 2009. Tvåvingar: Blomflugor. Diptera: Syrphidae: Eristalinae, Microdontinae. Nationalnyckeln till
Sveriges flora och fauna. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.
Författare
Hans Bartsch 2009 (kännetecken, ekologi, utbredning, bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken). Viktor Nilsson
2012 (naturvårdsinformation).
ArtDatabanken - artfaktablad
2
