Myathropa florea
Dödskallefluga
NE
NA
LC
Tvåvingar, Flugor
DD
NT
VU
EN
CR
RE
Livskraftig (LC)
Klass: Insecta (egentliga insekter), Ordning: Diptera (tvåvingar), Familj: Syrphidae (blomflugor), Släkte:
Myathropa (dödskalleblomflugor), Art: Myathropa florea - dödskallefluga (Linnaeus, 1758) Synonymer:
dödskalleblomfluga
Kännetecken
Ryggsköldens grå strimmor bildar hos denna art ett dödskalleliknande mönster, inte olikt det som pryder
dödskallesvärmarens rygg. Denna teckning, i kombination med bakkroppens stora gula parfläckar gör arten lätt
att identifiera i fält. Den är inte ovanlig i bryn och trädgårdar.
Längd 9-15 mm, oftast 12-13 mm. Ansikte med en blank svart mittstrimma, på sidorna med grå eller gul pudring och
behåring av samma färg. Antenner svarta med naket, mörkt antennborst. Ögon med ljus, kort och tät behåring; hos
hanen sammanstötande, hos honan brett åtskilda. Ryggskölden är mörk med ett antal mer eller mindre tydliga grå
tvär- och längsstrimmor som tillsammans bildar ett dödskalleliknande mönster; mellan de två främre tvärstrimmorna
finns ett antal smala (ibland otydliga) längsgående strimmor, den bakre tvärstrimman består av två sammansmälta
fläckar och på vardera sidan finns en tydlig längsstrimma. Skutellen är gul. Bakkroppens grundfärg är mörk.
Tergiterna 2 och 3 har stora gula parfläckar och gul bakkant; på tergit 3 finns dock ofta endast två puderfläckar vid
framkanten och en tredje i anslutning till den gula bakkanten. Hela kroppen är täckt av utstående ljusgul behåring. I
varierande grad finns inslag av svarta hår i ett tvärband på bakre halvan av ryggskölden, mitt på skutellen, längs
andra tergitens bakkant och mitten av tredje tergitens bakkant.
Om man bortser från den säregna teckningen på ryggskölden har arten många gemensamma drag med främst släktet
kärrblomflugor Helophilus. Bland annat har vingarnas marginalcell (r1) en smal öppning mot framkanten.
Utbredning och status
Dödskallefluga förekommer över hela landet och är vanlig i Götaland och Svealand. Betydligt färre fynd från Norrland
(norr om Medelpad) tyder på att den där förekommer betydligt sparsammare, kanske som en följd av lägre andel
lövskog och hög larvdödlighet i samband med långa vintrar. Arten förekommer allmänt i Danmark och södra Norge;
från mellersta Norge saknas dock uppgifter. I Finland är den vanlig i landets södra halva, men spridda fynd finns
också längre norrut. Arten förekommer över hela Europa, och därifrån sträcker sig dess utbredningsområde vidare
österut genom Sibirien, södra Kaukasus, Turkmenistan, Tadzjikistan och Afghanistan fram till Stilla havet och Japan.
Världsutbredningen omfattar även Nordafrika, Azorerna och Kanarieöarna.
ArtDatabanken - artfaktablad
1
Ekologi
Dödskallefluga förekommer på både fuktiga och torra platser i lövskogar, hagmarker och trädgårdar. Den påträffas i
gläntor och bryn, där den kan ses flyga snabbt på upp till ett par meters höjd, vila på blad och stenar eller besöka
blommor. Ibland ger den ifrån sig ett karakteristiskt pipande ljud. I Sverige har flugan setts besöka flockblommiga
växter (fam. Apiaceae) som kirskål Aegopodium podagraria, strätta Angelica sylvestris, hundkäx Anthriscus
sylvestris, spenört Laserpitium latifolium, vattenstäkra Oenanthe aquatica, bockrot Pimpinella saxifraga och persilja
Petroselinium crispum samt dessutom ramslök Allium ursinum, astrar Aster spp., berberis Berberis vulgaris,
ryssgubbe Bunias orientalis, tistlar Cirsium spp., rundhagtorn Crataegus laevigata, älggräs Filipendula ulmaria,
prästkrage Leucanthemum vulgare, smörblomma Ranunculus acris, stenros Rosa canina, björnbär Rubus spp.,
mandelblomma Saxifraga granulata, åkermolke Sonchus arvensis, backtimjan Thymus serpyllum och olvon
Viburnum opulus. Även andra växter omnämns i utländsk litteratur. I Sverige varar flygtiden från mitten av maj till
mitten av september. Larverna utvecklas ofta i vattenfyllda röthål i stammar eller vattenfyllda grenklykor med
multnade löv (upp till åtminstone 10 meters höjd) samt bland trädrötter och i stubbar, liksom troligen även i andra
vattensamlingar med förmultnande grenar och blad. Valet av trädslag anpassas efter vad som finns tillgängligt, och
omfattar enligt litteraturen bok, ek och björk samt med tanke på utbredningsområdet i Norden troligen även andra
trädslag. I undantagsfall kan larven även utvecklas i blöt kospillning. Larvens utvecklingstid kan variera från några
månader till flera år. Arten övervintrar som larv, men anses inte klara vintern om miljön blir för torr.
Övrigt
Namngivning: Myathropa florea (Linnaeus, 1758). Musca florea. Systema Naturae, 10:e upplagan, 1: 591.
Etymologi: florea fem. av floreus = full av blommor, vacker; flos (lat.) = blomma, suffixet -eus (lat.).
Uttal: [Myátropa flórea]
Litteratur
Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Tvåvingar: Blomflugor: Eristalinae & Microdontinae. Diptera: Syrphidae:
Eristalinae & Microdontinae. 2009. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.
Författare
Hans Bartsch 2009.
ArtDatabanken - artfaktablad
2
