Cheilosia mutabilis
Smal örtblomfluga
NE
NA
LC
Tvåvingar, Flugor
DD
NT
VU
EN
CR
RE
Livskraftig (LC)
Klass: Insecta (egentliga insekter), Ordning: Diptera (tvåvingar), Familj: Syrphidae (blomflugor), Släkte:
Cheilosia (örtblomflugor), Art: Cheilosia mutabilis - smal örtblomfluga (Fallén, 1817) Synonymer:
Kännetecken
En ganska liten, långsträckt och svart art. Framfötterna är gula på översidan med mörkt första och sista segment.
Antennborstet är korthårigt. Finns i hela landet utom i fjällen. Tillhör grupp D/A (/D).
Längd 6-9 mm. Svartglänsande. Ansikte under antennfästet svagt urgröpt och gråpudrat, längre ner svagt pudrat och
svartglänsande. Ansiktsbuckla hos hanen i profil ofta näsformig, hos honan rund. Ögonlister smala, ofta smalare än
framfötternas innersta segment. Panna hos hanen ganska brett pudrad intill ögonen, hos honan med kort behåring
som i främre halvan oftast är ljus och huvudsakligen framåtlutande för att längre bak gradvis bli utstående och svart.
Antenner mörkbruna till svarta, tredje segmentet ungefär 1,5 gånger så långt som brett. Antennborst svart med korta
utstående hår (knappt lika långa som borstets största tjocklek). Ögon hos hanen med kort ljusbrun behåring, hos
honan nakna eller nästan nakna. Hanens ögonsöm något längre än pannan. Ögontriangel ungefär liksidig, smalare hos
hanen än hos honan. Ryggsköld och skutell svartglänsande. Deras behåring hos hanen lång, utstående samt
omväxlande ljus och mörk, hos honan tät, kort, halvt åtliggande och ljus. Skutellens bakkant med ungefär åtta svarta
borst. Övre och nedre hårfläcken på bukplåten mellan fram- och mellanbenen (katepisternum) brett åtskilda. Hanens
bakkropp långsmal; tergiterna 2 och 3 mattsvarta med mer eller mindre tydliga, blanka parfläckar, tergit 4 mer
svartglänsande. Behåringen på hanens bakkropp utstående och ljusbrun längs sidorna men kort, åtliggande och
övervägande svart längs mitten. Honans bakkropp svartglänsande, dess behåring utstående och ljus vid framhörnen, i
övrigt åtliggande, kort och brun till svart. Bakkroppens undersida glänsande. Vingar något bruntonade med gulbrunt
vingmärke. Svängkolvar gula, ofta med mörkare knopp. Ben övervägande svarta; dock är låren gula vid spetsen och
skenbenen mer eller mindre gula vid basen. Fram- och mellanskenbenen har dessutom gula spetsar (ibland otydligt).
Spetsen av fram- och mellanfötternas första segment ofta gul på översidan; de tre följande segmenten helt gula eller
brungula. Klornas inre halva gul, yttre halvan svart.
De snarlika arterna Cheilosia psilophthalma och C. urbana har båda till synes nakna antennborst, lite mer gult på
framfötterna och ögonlister som är bredare än framfötternas innersta segment. C. psilophthalma har dessutom helt
svarta klor.
Utbredning och status
Smal örtblomfluga förekommer (lokalt allmänt) framför allt i kust- och sjönära områden i södra delen av landet samt
längs Norrlandskusten. I Norrlands inland är den ovanligare, och i fjällen förekommer den endast sällsynt i en och
annan fjälldal. I Danmark är arten vanlig på västra och norra Jylland samt på Bornholm, men den förekommer över
hela landet. I södra Norge förekommer den allmänt, både längs kusten och i höglandet, och i Finland är den utbredd
norrut åtminstone till polcirkeln med enstaka fynd ännu längre norrut (vid Enare träsk). Arten förekommer på de
flesta håll i Europa men saknas t.ex. på Irland. Världsutbredningen omfattar Europa, Nordafrika, Turkiet, Kaukasus,
Kazakstan och Tuva i södra Sibirien.
ArtDatabanken - artfaktablad
1
Ekologi
I Sverige förekommer smal örtblomfluga i både torra och fuktiga, öppna miljöer som torrbackar, hagmarker,
fuktängar och mossar. Hög solinstrålning är troligen nödvändig för artens utveckling. Flugan uppehåller sig i örtskiktet
eller i lägre buskage vid bryn och vägrenar samt besöker i Sverige blommor av röllika Achillea millefolium, kirskål
Aegopodium podagraria, svalting Alisma plantago-aquatica, strätta Angelica sylvestris, tok Dasiphora fruticosa,
vitmåra Galium boreale, vattenmåra Galium palustre, ölandssolvända Helianthemum oelandicum, spenört
Laserpitium latifolium, prästkrage Leucanthemum vulgare, blodrot Potentilla erecta, stenros Rosa canina och
grässtjärnblomma Stellaria graminea. I Danmark är den även funnen på t.ex. ljung Calluna vulgaris och blåmunkar
Jasione montana. Flygtiden varar från slutet av april till mitten av september, med en topp under juni-juli. Möjliga
värdväxter för larven kan vara gråfibbla Pilosella officinarum och piggtistel Carduus acanthoides.
Övrigt
Namngivning: Cheilosia mutabilis (Fallén, 1817). Originalbeskrivning: Eristalis mutabilis. Syrphici Sveciae: 54.
Synonymer: Syrphus funeralis Meigen, 1822, Eristalis pygmaea Zetterstedt, 1838, Syrphus ruralis Meigen, 1822.
Etymologi: mutabilis (lat.) = föränderlig, kan syfta på att arten när den beskrevs omfattade flera former som numera
räknas som egna arter.
Uttal: [Tjejlósia mutábilis]
Litteratur
Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Tvåvingar: Blomflugor: Eristalinae & Microdontinae. Diptera: Syrphidae:
Eristalinae & Microdontinae. 2009. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.
Författare
Hans Bartsch 2009.
ArtDatabanken - artfaktablad
2
