Donaciinae - bladbockar - 1009063

Donaciinae
Bladbockar
NE
NA
Skalbaggar, Bladbaggar
LC
DD
NT
VU
EN
CR
RE
Klass: Insecta (egentliga insekter), Ordning: Coleoptera (skalbaggar), Familj: Chrysomelidae (bladbaggar),
Underfamilj: Donaciinae - bladbockar Kirby, 1837 Synonymer: rörbaggar
Kännetecken
Medelstora eller stora (4,5-12 mm) bladbaggar med långsträckt kroppsform, smal framkropp och bredare täckvingar.
Ben och antenner är ofta påfallande långa. Utseendet påminner därigenom mer om blombaggar (Oedemeridae) eller
långhorningar (Cerambycidae) än om flertalet bladbaggar. Tre släkten i Sverige och Europa: Macroplea som är helt
omisskännliga, samt Plateumaris och Donacia som är mer snarlika och kan vara svårskilda.
Artbestämning av bladbockar bygger mycket på kroppens ytstrukturer. Täckvingarnas rader av punkter kan i
varierande grad vara upplösta, och mellan punktraderna finns mer eller mindre grova, ofta tvärgående rynkor
och/eller punktur av varierande grovlek och täthet. Täckvingarna har dessutom ofta en ojämn yta med nedsänkta
partier (bucklor), dels intill sömmen och dels i täckvingarnas yttre del. Antalet bucklor och hur tydliga de är betyder
mycket för artbestämningen. Även halsskölden har ofta en ojämn yta, och en punktur av varierande grovlek och
täthet, ibland sammansmältande till rynkor. Baklåren är ofta försedda med en eller flera tänder på undersidan.
Tändernas antal och storlek är också en viktig karaktär för artbestämning.
Honan är hos bladbockar generellt något större än hanen med en kraftigare kroppsbyggnad och ofta något kortare ben
och antenner. Hos några Donacia-arter har hanen betydligt längre bakben än honan, med kraftigt uppsvällda lår, och
hos några arter varierar lårens tandning mellan könen. Hos Macroplea är bakskenbenen s-formigt krökta hos honan,
och mer raka hos hanen. Vid jämförelser mellan arter är det bra att veta vilket kön du har framför dig.
Att studera genitalier, dvs. de inre könsorganen, är för flertalet bladbockar inte nödvändigt för en säker
artbestämning. Undantag är arterna i släktet Macroplea samt några Plateumaris-arter.
Ekologi
Bladbockar är dagaktiva, solälskande djur, och hittas lättast sittande på strand- och vattenväxter under
fortplantningsperioden. De tidigaste arterna dyker upp redan i april-maj, och i juni är artantalet som störst. Några
arter dyker upp först under högsommaren. De flesta arter lever specifikt på någon eller några växtarter, och vilka
växter som finns på en plats ger en bra fingervisning om vilka bladbockar man kan förvänta sig att hitta. Några arter
äter pollen, andra gnager mest på växternas blad. Det finns dock ingen garanti för att en bagge äter på samma växt
som larven lever av.
Bladbockar finns över nästan hela landet, men artantalet minskar norrut och ingen art går ända upp på kalfjället. De
hittas i alla slags vatten från diken och gölar till stora sjöar. Några arter går ut i brackvatten, och kan hittas i skyddade
havsvikar. Åtminstone Plateumaris discolor hittas ofta på myrar utan närhet till öppet vatten.
Författare
Håkan Ljungberg 2017
ArtDatabanken - artfaktablad
1