Överburenhet

MEDICINSK INSTRUKTION
Giltigt fr.o.m.
Dok.nummer-Utgåva
2016-03-23
1813-2
1 (1)
Överburenhet
TILLVÄGAGÅNGSSÄTT
Bakgrund
Vid 42 veckor ser man en begynnande ökning av den perinatala morbiditeten och
mortaliteten. I syfte att reducera dessa risker kan man välja att ingripa och inducera
förlossningen. Den ökade risken för fostret måste vägas mot risker relaterade till
induktion vid en tidpunkt då cervix och livmoder inte är mogna för ett
förlossningsarbete. Man har dock kunnat visa att elektiv förlossningsinduktion i
överburen tid leder till en signifikant minskning av behovet av kejsarsnitt på
indikationen fosterhypoxi, medan behovet av sectio och instrumentell förlossning
pga dålig förlossningsprogress inte påverkats.
Bedömning Bedömningen sker på förlossningen i v 42+0. Barnmorska ansvarar för att
CTG, BT och U-protein kontrolleras. Läkare gör vaginalundersökning för att bedöma
cervixstatus och sedan besluta om lämplig induktionsmetod.
Riskgravdiditeter Vid riskgraviditeter görs i princip alltid bedömning före v 42+0.
Detta gäller t ex vid diabetes, duplex, kvinnor 40 år, äggdonationer och
tillväxthämningar. Kvinnor 40 år bedöms som överburna redan i fullgången tid (v
39+6) och induceras under graviditetsvecka 40-41.
REFERENSER
Referenser Hannah et al (1992) Induction of labour as compared with serial antenatal
monitoring in post-term pregnancy. A randomized controlled trial. The Canadian
Post-trem Pregnancy Trial Group. N Engl J Med, 326, 1587-1592.Gulmezoglu et al
(2006) Induction of labour for improving birth outcomes for women at or beyond
term. Cochrane Database Syst Rev, CD004945
Utfärdad av:
Granskad av:
Godkänd av:
Björn Karlsson (2BMD)
Björn Karlsson (2BMD)
Marianne Ramström
Kontrollera aktuell version mot original i dokumenthanteringssystemet