MEDICINSK INSTRUKTION Giltigt fr.o.m. Dok.nummer-Utgåva 2016-03-23 1813-2 1 (1) Överburenhet TILLVÄGAGÅNGSSÄTT Bakgrund Vid 42 veckor ser man en begynnande ökning av den perinatala morbiditeten och mortaliteten. I syfte att reducera dessa risker kan man välja att ingripa och inducera förlossningen. Den ökade risken för fostret måste vägas mot risker relaterade till induktion vid en tidpunkt då cervix och livmoder inte är mogna för ett förlossningsarbete. Man har dock kunnat visa att elektiv förlossningsinduktion i överburen tid leder till en signifikant minskning av behovet av kejsarsnitt på indikationen fosterhypoxi, medan behovet av sectio och instrumentell förlossning pga dålig förlossningsprogress inte påverkats. Bedömning Bedömningen sker på förlossningen i v 42+0. Barnmorska ansvarar för att CTG, BT och U-protein kontrolleras. Läkare gör vaginalundersökning för att bedöma cervixstatus och sedan besluta om lämplig induktionsmetod. Riskgravdiditeter Vid riskgraviditeter görs i princip alltid bedömning före v 42+0. Detta gäller t ex vid diabetes, duplex, kvinnor 40 år, äggdonationer och tillväxthämningar. Kvinnor 40 år bedöms som överburna redan i fullgången tid (v 39+6) och induceras under graviditetsvecka 40-41. REFERENSER Referenser Hannah et al (1992) Induction of labour as compared with serial antenatal monitoring in post-term pregnancy. A randomized controlled trial. The Canadian Post-trem Pregnancy Trial Group. N Engl J Med, 326, 1587-1592.Gulmezoglu et al (2006) Induction of labour for improving birth outcomes for women at or beyond term. Cochrane Database Syst Rev, CD004945 Utfärdad av: Granskad av: Godkänd av: Björn Karlsson (2BMD) Björn Karlsson (2BMD) Marianne Ramström Kontrollera aktuell version mot original i dokumenthanteringssystemet