Metoder för bedömning av arbetsförmåga vid psykiska besvär

Metoder för bedömning av arbetsförmåga vid psykiska besvär
En litteraturstudie
Jenny Wilhelmsson, leg psykolog
Januari 2012, Jönköping
Handledare: Carl Åborg, leg psykolog och docent
Karolinska Institutet, Stockholm
Innehållsförteckning
Sammanfattning
3
Introduktion
3
Bakgrund
Arbetsförmåga
Metoder för bedömning av arbetsförmåga
Psykiska besvär
Metoder för bedömning av arbetsförmåga vid psykiska besvär
Begreppsdefinition
4
4
5
7
7
8
Syfte
9
Metod
9
Resultat
10
Diskussion
Resultatdiskussion
Metodologiska aspekter
13
13
15
Slutsatser
16
Referenser
17
2
Metoder för bedömning av arbetsförmåga vid psykiska besvär
En litteraturstudie
Jenny Wilhelmsson
Sammanfattning
Syftet med denna litteraturstudie är att kartlägga publikationer om dokumenterade och
evidensbaserade metoder för att bedöma arbetsförmåga vid psykiska besvär; detta ur ett
arbetspsykologiskt perspektiv. Kartläggningen inkluderar metoder för att bedöma såväl
generell som specifik arbetsförmåga i Sverige. Den har genomförts i form av en strukturerad
litteratursökning samt kompletterats med andra fynd, så som kontakt med forskare och
praktiker inom området samt genom referenslistor i identifierade publikationer. Totalt har 9
publikationer identifierats. Sammanfattningsvis visar resultatet att praktikern inom
arbetslivets psykologi hänvisas till en mångfasetterad metodarsenal för att bedöma
arbetsförmåga vid psykiska besvär. Ingen enskild och psykologspecifik metod har hittats som
avser fånga detta komplexa begrepp i sin helhet. Slutsatserna som dras är att det finns olika
tänkbara metoder för att bedöma olika aspekter relaterat till arbetsförmåga men att mer
forskning behövs, inte minst vad gäller utvärderingsmetoder för arbetsrelaterade psykiska
krav men även kopplingen mellan en individs psykiska förutsättningar och olika psykosociala
betingelser i arbete.
Introduktion
Psykiska besvär orsakar inte bara mänskligt lidande och ökande samhällsekonomiska
kostnader (Wiklund, Nyberg & Harris, 2007) utan kan även orsaka nedsatt arbetsförmåga.
(Lindberg 2006) Över tid har man sett en samhällsutveckling där diagnospanoramat ändrat
karaktär till att idag domineras av psykisk ohälsa. (Wiklund, et al., 2007; Larsson, 2011)
Rehabiliteringsgarantin, som kom till genom ett samarbete mellan regeringen och Sveriges
kommuner och Landsting (SKL) år 2009, är till för de diagnosgrupper som står för merparten
av korta och långa sjukskrivningar, vilket inkluderar besvär så som ångest, depression och
stress. Syftet är att erbjuda snabba insatser och ökade möjligheter till medicinsk rehabilitering
för att främja individens arbetsförmåga. (Bendt, 2010; Sveriges Kommuner och Landsting,
2011) Vid lättare psykisk ohälsa har psykologisk behandling evidens för symtomlindring vad
gäller ångestsyndrom och depression men inte för arbetsåtergång, minskning av sjukfrånvaro
eller stressrelaterad psykisk ohälsa. (Jensen, Busch, Hagberg, Bonnevier, Nilsson, Alipour &
Bodin, 2011) År 2009 var 37% av sjukförsäkringskostnaderna fördelade på ”psykiska
sjukdomar” medan 31% härleddes till rörelseorganens sjukdomar; depression var den
vanligaste diagnosen och stod för 12%. (Socialförsäkringsrapport 2011:4)
Det är arbetsgivarens skyldighet att anpassa den enskilde arbetstagarens arbetssituation utifrån
individuella förutsättningar för arbetsuppgifter och arbetsroll. Detta i synnerhet om den
enskilde arbetstagaren har någon funktionsnedsättning eller annan begränsning av
arbetsförmågan. (Arbetarskyddsstyrelsens författningssamling [AFS] 1994:1) Ahlstrom,
Grimby-Ekman, Hagberg & Dellve (2010) lär oss att den stora utmaningen vid
långtidssjukskrivning är att bedöma arbetsförmåga och hur detta påverkar processen vid
återgång i arbete.
3
Både ur ett individ- och samhällsekonomiskt perspektiv torde det vara betydelsefullt att vid
behov så snart som möjligt tydliggöra en individs arbetsförmåga i syfte att identifiera
lämpliga åtgärder och ställningstaganden. Detta inte minst i form av adekvat arbetslivsinriktad
rehabilitering, individfokuserade arbetsanpassningar och adekvat socialförsäkring. Men vilka
metoder finns då att tillgå för praktiker i arbetslivets psykologi för bedömning av
arbetsförmåga?
Bakgrund
Arbetsförmåga
Trots begreppets aktualitet och betydelsefullhet för såväl individer, organisationer och
samhället i stort föreligger fortfarande ingen entydig begreppsdefinition av arbetsförmåga.
(Ludvigsson, Svensson & Alexandersson, 2006; Lundqvist & Salomonsson, 2009; Löve,
2010; Tengland, 2006)
I litteraturen förefaller det dock råda samstämmighet om att arbetsförmåga är ett komplext
begrepp med flera interagerande dimensioner. (Ahlstrom, et. al., 2010; Illmarinen, Tuomi &
Klockars, 1997; Ludvigsson et al. 2006; Lundqvist & Salomonsson 2009; Statens Offentliga
Utredningar [SOU] 2008:66; Statens Offentliga Utredningar [SOU] 2009:89; Sjögren-Rönkä,
Ojanen, Leskinen, Mustalampi & Mälkiä, 2002; Tengland 2006)
Arbetsförmedlingen lyfter fram följande aspekter i sin arbetsförmågemodell, enligt SOU
2009:89:
• Kunskaper, erfarenheter
• Färdigheter och förmågor
• Intresse, livsstil, personlighet och motivation
• Social situation
• Hälsotillstånd och funktionshinder
Ludvigsson et al. (2006) beskriver i en litteraturgenomgång av begreppet arbetsförmåga tre
grunddimensioner av arbetsförmåga: den fysiska, den psykiska och den sociala. Vad gäller
den psykiska dimensionen lyfter författarna främst fram kognitiva aspekter av den psykiska
kapaciteten men även andra aspekter nämns så som individens initiativkraft, copingförmåga,
koncentrationsförmåga, upplevelse av trygghet, självsäkerhet, förmåga att hantera psykisk
stress med mera.
Begreppet “General Mental Ability” – GMA – beskrivs av Schmidt & Hunter (2004) relativt
väl predicera såväl uppnådd arbetsstatus på individnivå som prestation i ett valt (specifikt)
yrke. Även personlighetsdrag anses påverka arbetsförmågan men inte i samma utsträckning
som GMA. Salgado, Moscoso, de Fruyt, Anderson, Bertua, & Rolland (2003) menar att det
finns generaliseringsmöjligheter utifrån GMA vad gäller prestation i arbete över flera
yrkeskategorier. GMA definieras här som vilket mått som helst som kombinerar mått på två,
tre eller flera förmågor som exempelvis verbal, numerisk eller spatial förmåga.
Även arbetsvilja/-motivation diskuteras i litteraturen relaterat till arbetsförmåga och tas oftast
upp som en aspekt av begreppet. (Tengland, 2006; SOU 2009:89) Det är känt från
internationell forskning att patientens tilltro till möjligheten att återgå i arbete påverkar
prognosen för att komma tillbaka till arbetet (Jensen, et al., 2011) och som stöd i
4
Försäkringskassans beslutunderlag kommer information om den försäkrades inställning till
arbete och omställning att inkluderas. (Larsson, 2011)
Tengland (2006, s. 29-30) presenterar både individfaktorer och arbetets krav som en del av
arbetsförmåga i ett tvådimensionellt perspektiv: 1) en s.k. specifik arbetsförmåga som
relateras till en individs yrke eller nuvarande befattning och 2) en s.k. generell arbetsförmåga
som inkluderar den förmåga en person har att arbeta oavsett sitt nuvarande yrke. Specifik
arbetsförmåga definieras som: ”En person P har (specifik) full arbetsförmåga om (om och
endast om) P har den arbetsspecifika manuella och intellektuell kompetens, samt har den
fysiska, psykiska och sociala hälsa som krävs för att utföra de uppgifter och nå de mål (med
vissa produktions- och kvalitetskrav) som typiskt ingår i arbetet (eller som typiskt kan utföras
eller nås av någon i yrkeskåren), givet att den fysiska, psykosociala och organisatoriska
arbetsmiljön är acceptabel, d.v.s. är sådan att de flesta i samma yrkeskår (med liknande
kompetens) förväntas klara av uppgifterna i miljön.” Generell arbetsförmåga definieras som:
”En person P har generell full arbetsförmåga om (om och endast om) P har den fysiska,
psykiska och sociala hälsa som krävs för att utföra något slags arbete, arbete som alla (i
samma åldersgrupp och med samma kön) typiskt skulle kunna utföra efter en kortare
träningsperiod, givet att den fysiska, psykosociala och organisatoriska arbetsmiljön är
acceptabel, d.v.s. är sådan att de flesta individer i arbetsför ålder förväntas klara av
uppgifterna i miljön.”
Den 31 januari 2008 beslutade regeringen att generaldirektör Anna Hedborg skulle få i
uppdrag att utreda begreppet arbetsförmåga. (Socialdepartementet, 2008) I SOU (2009:89, s.
12) står att läsa att ” Arbetsförmåga uppstår när en bestämd individ utför specifika
arbetsuppgifter i en specifik miljö. Arbetsförmåga är alltså relationellt och
situationsberoende.” Utredarna föreslår att begreppet arbetsförmåga ska förbehållas dem som
har ett arbete och att begreppet ”medicinska förutsättningar för arbete” ska användas när en
sjukdoms aktivitetsbegränsningar ska bedömas mot den reguljära arbetsmarknaden. De
introducerar ytterligare att begrepp ”försörjningsförmåga” som föreslås användas när
prövning av rätten till förlängd sjukpenning ska ske, d.v.s. efter dag 365 i den s.k.
rehabiliteringskedjan.
Metoder för bedömning av arbetsförmåga
Arbetsförmågeutredningen konstaterar att metoder för att beskriva individers
funktionstillstånd och arbetsförmåga måste klara av att göra detta på ett likformigt och
rättssäkert sätt. Utredningen resulterar dock inte i några specifika förslag om nya instrument
eller metoder. (SOU 2008:66)
Flera författare lyfter dilemmat med att det föreligger påtaglig brist vad gäller valida, reliabla
och teoretiskt förankrade mätmetoder för att bedöma arbetsförmåga. (Ekblad, 2008; Lindberg,
2006)
Samstämmighet förefaller råda i litteraturen vad gäller att en bedömning av arbetsförmåga bör
göras utifrån ett flerdimensionellt perspektiv och i relation till ett arbetes krav. (Illmarinen et
al, 1997; SOU 2009:89)
Ludvigsson et al. (2006) menar att det principiellt finns två övergripande sätt att dela in
metoder för att mäta arbetsförmåga, s.k. objektiva mätmetoder (vilket görs av externa
bedömare enligt tydliga kriterier) och s.k. subjektiva mätmetoder (vilket görs av individen
5
själv). De nämner funktionstester som ett exempel på s.k. objektiv mätning och menar att
”olika funktionstester svarar olika bra mot specifika yrken och kan möjligen användas som
endimensionella approximationer av arbetsförmåga och behöva ställas i relation till kraven i
arbete.” (s. 10) Arbetsplatsobservationer beskrivs som en metod för att objektivt mäta
arbetsförmåga på aktivitetsnivå. För att exemplifiera subjektiva mätmetoder nämns ett av de
mest omskrivna frågeformulären WAI (Work Ability Index).
Ekbladh (2008) lyfter fram vikten av att individens subjektiva uppfattning bör beaktas då den
har betydelse för återgång i arbete och Eskelinen, Kohvakka, Merisalo, Hurri & Wägar (1991)
konstaterar att den egna uppfattningen om arbetsförmåga stämmer väl överens med resultat
från kliniska undersökningar.
Vissa forskare anser att trovärdigheten i självskattningar är beroende av kontext och vilken
egen vinning individen kan tänkas ha av resultatet (Martimo, Varonen, Husman & ViikariJuntura, 2007) medan andra lyfter fram individers symtombild som eventuell grund till
felkällor i självskattningar. Detta vid exempelvis frontallobsskador och exekutiv dysfunktion.
(Spikman & van der Naalt, 2010)
Inte sällan kombineras olika typer av metoder för att optimera mätningen av arbetsförmåga,
d.v.s. både s.k. objektiva och subjektiva mätmetoder. (Eskelinen, et al., 1991; Sjögren-Rönkä,
et al., 2002; Toumi, Illmarinen, Jahkola, Katajarinne & Tulkki, 1998) Carlsson (2006/2007)
menar i sin tur att det finns tre sätt på vilket arbetsförmåga kan bedömas: 1) i simulerade
arbetsuppgifter, 2) i reell miljö och 3) genom självskattning.
I Lundqvist & Salomonssons (2009) litteraturstudie, med syfte att kartlägga olika
bedömningsinstrument som mäter arbetsförmåga i olika avseenden, lyfter författarna fram sju
instrument. Dessa instrument fångar alla, i någon form, psykologiska aspekter relaterat till
arbete specifikt eller generellt genom metoder som observation, självskattning,
självskattningsformulär och semistrukturerad intervju. Instrumenten är AWP (Assessment of
Work Performance), DOA (Dialog om arbetsförmåga), VCWS (VALPAR Component Work
Samples), WAI (Work Ability Index), WEIS (Work Environment Impact Scale), WRI
(Worker Role Interview) samt WRS (Worker Role Self-assessment). Instrumenten uppvisar
varierade psykometriska egenskaper och författarna rekommenderar ytterligare psykometrisk
testning.
”Krav och Funktionsschema” är en norsk metod som lämpar sig för bedömningar inom
företagshälsovård. Metoden kommer ursprungligen från Nederländerna men har utvecklats
och översatts till norska av Marijke Engbergs och till svenska av Arbets- och miljömedicin i
Uppsala. Metoden knyter an till World Health Organizations (WHO’s) klassifikation av
funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa (International Classification of Functioning,
Disability and Health) och genomförs genom möte mellan representant från
företagshälsovården, den anställde och chef. Metoden innebär en systematisk genomgång av
balansen mellan krav och funktion. Den syftar till att skapa underlag för ställningstagande om
eventuell arbetsanpassning i nuvarande arbete. (Arbets- och miljömedicin, 2011)
För att bedöma om en individ har arbetsförmåga för ett aktuellt arbete används i USA ett
register med definierade arbetskrav för ca 20 000 olika yrkesbefattningar, s.k. Dictionary of
Occupational Titles (DOT). Här beaktas bl.a. fysiska och psykiska arbetskrav, utbildning och
kompetens men även krav på anlag och fallenhet för ett aktuellt arbete samt fysisk och
psykosocial arbetsmiljö m.m. (Carlsson, 2006/2007)
6
Som vägledning för Försäkringskassans handläggare har beskrivningar av de krav reguljära
arbetsmarknaden ställer tagits fram. Kraven och förmågeprofiler vid bedömning av
medicinska förutsättningar för arbete har utformats så att de kan matchas. (Larsson, 2011)
Psykiska besvär
Svensk sjukvård ansluter sig officiellt till WHO’s klassifikationssystem för sjukdomar och
psykiatriska diagnoser. Diagnoserna registreras med stöd av ICD-koder (International
Classification of Diseases), där ICD-10 är den nu aktuella versionen. (American Psychiatric
Association [APA], 1994)
DSM-IV (Diagnostic and Statistical manual of Mental Disorders) är ytterligare ett
klassifikationssystem som syftar till att tillhandahålla tydliga beskrivningar av diagnostiska
kategorier för att möjliggöra diagnostik och behandling för individer med olika psykiska
besvär. (APA, 1994)
Stor överensstämmelse finns mellan klassifikationssystemen. En noterbar skillnad är dock att
DSM-IV är mer deskriptiv till sin karaktär och har ett multiaxialt perspektiv, vilket underlättar
den praktiska användningen och främjar en klinisk helhetsbild. (APA, 1994)
Hälsa beskrivs ofta som ett kontinuum mellan hälsa och ohälsa, vilket inkluderar alltifrån
lättare till svårare besvär. (Antonovsky, 1987; Lindberg, 2006; Löve, 2010) Detta gäller även
för psykiska besvär. Alla individer som lider av psykisk ohälsa fyller således inte per
automatik kriterierna för en diagnos inom ramen för rådande diagnostiska ramverk så som
ICD-10 och DSM-IV. Många individer med exempelvis utmattningsrelaterad ohälsa fyller
däremot kriterierna för flera diagnoser. (Wiklund, et al., 2007)
“Mental health is not just the absence of mental disorder. It is defined as a state of well-being
in which every individual realizes his or her own potential, can cope with the normal stresses
of life, can work productively and fruitfully, and is able to make a contribution to her or his
community.” (World Health Organization [WHO], 2007)
Metoder för bedömning av arbetsförmåga vid psykiska besvär
Enligt sjukförsäkringssystemet bör en bedömning av arbetsoförmåga på grund av sjukdom
bygga på en beskrivning av hela kedjan ”sjukdom-funktionsnedsättningaktivitetsbegränsning”, den s.k. DFA-kedjan (Diagnos-Funktion-Aktivitet). (SOU 2009:89)
Detta inkluderar bedömning av aktivitetsbegränsningar i relation till krav i det specifika
arbetet alternativt arbete generellt sett.
I ett projekt med syfte att utveckla metoder för utredning av psykiska besvär som är
arbetsrelaterade användes följande instrument eller delar av instrument: (Wiklund, et al. 2007)
•
•
•
SCAN (Schedules for Clinical Assessment in Neuropsychiatry) för att utreda den
psykiatriska diagnostiken.
LEDS (Life Events and Difficulties) för att utreda händelser och svårigheter utanför
arbetet, det vill säga stressorer i det privata livet.
ARIA (Arbetsinnehållsanalys) för att utreda strukturella arbetsvillkor.
7
•
En narrativ metod för att få en bild av personlig motivation, vilket innebar att
individen ombads att spontant berätta en händelse i arbetet som varit av personlig
betydelse. Därefter tolkas och kategoriseras berättelsen.
Världshälsoorganisationen (WHO) presenterade i november 2001 ett klassifikationssystem –
International Classification of Functioning, Disability and Health (ICF) – som syftar till att
erbjuda ett standardiserat internationellt språk för att beskriva funktionsförmåga och
funktionshinder i relation till hälsa. ICF utgår huvudsakligen från ICD-10 och hälsorelaterade
komponenter så som utbildning och arbete ingår. Tillämpningen av ICF återfinns bland annat
som ett kliniskt verktyg, vid exempelvis arbetsbedömningar och rehabilitering m.m.
(Socialstyrelsen, 2008) Delar av ICF, närmare bestämt 18 förutbestämda aktivitetskategorier,
ingår idag som en del av de bedömningar – teamutredningar (TMU) och särskilt
läkarutlåtande (SLU) – som återfinns inom ramen för försäkringsmedicinskt beslutsstöd.
(Larsson, 2011)
Med anknytning till den teoretiska modellen ”A Model of Human Occupation” har en metod
utarbetats – DOA (Dialog om aktivitetsförmåga relaterat till arbete) – som syftar till att
tydliggöra såväl resurser som begränsningar samt ge underlag för fortsatt arbetslivsinriktad
rehabilitering. Metoden inkluderar dels en självskattning, dels en observationsskattning av
förmåga förutsatt att utredaren kunnat observera individen i varierade arbetslivsinriktade
aktiviteter. Tyngdpunkten läggs på individens delaktighet i bedömningsprocessen och
resultatet grundar sig i dialogen mellan individ och utredare, med skattningsresultaten som
stöd. (Lindahl, 2007)
Neuropsykologisk testning kan ibland användas vid bedömning av arbetsförmåga då kognitiv
dysfunktion kopplas samman med funktionsförmåga i exempelvis arbete. Forskning inom
området har då oftast utgått från två områden eller utfallsmått, d.v.s. 1) möjlighet att återgå i
arbete och 2) allmän daglig livsföring (ADL). (Chaytor & Schmitter-Edgecombe, 2003)
Begreppsdefinition
Arbetsförmåga eller ”work ability” definieras i föreliggande studie som något som uppstår när
en bestämd individ utför arbetsrelaterade uppgifter antingen specifikt (d.v.s. specifika
arbetsuppgifter i en specifik miljö) eller generellt (d.v.s. utför någon slags arbetsrelaterad
uppgift i ett arbetslivsinriktat kontext); en definition som knyter an till Illmarinens (2001)
tankar om arbetsförmåga: ”When human resources are related to work, the outcome is called
work ability.” (I Ludvigsson, et al., 2006, s. 6)
Arbetsförmågebedömning eller ”assessment of work ability” avser i föreliggande studie
användning av metoder i syfte att bedöma individers förmåga att utföra arbetsrelaterade
uppgifter antingen specifikt (d.v.s. specifika arbetsuppgifter i en specifik miljö) eller generellt
(d.v.s. utförande av någon slags arbetsrelaterad uppgift i ett arbetslivsinriktat sammanhang).
Psykiska besvär eller ”psychiatric disorders” definieras utifrån diagnoskriterierna i DSM-IV.
(APA, 1994) I första hand avses med psykiska besvär tillstånd så som depression, ångest och
stress men även övriga psykiska tillstånd inkluderas.
8
Syfte
Syftet med denna litteraturstudie är att kartlägga publikationer om dokumenterade och
evidensbaserade metoder för att bedöma arbetsförmåga vid psykiska besvär ur ett
arbetspsykologiskt perspektiv.
Metod
I föreliggande arbete har litteraturstudie använts som metod för att kartlägga publikationer om
dokumenterade och evidensbaserade metoder för att bedöma arbetsförmåga vid psykiska
besvär ur ett arbetspsykologiskt perspektiv.
Vid sökning av svenskspråkig litteratur användes sökorden ”arbetsförmåga och
arbetsförmågebedömning och psykiska besvär”. Vid sökning av engelskspråkig litteratur
användes sökorden ”work ability och assessement och psychiatric disorders”. För att
identifiera relevant svensk och engelsk litteratur gjordes en systematisk sökning i juni 2011 i
följande databaser: PubMed, PsycInfo, LIBRIS och DIVA [resultat: totalt urval 281].
Avgränsningar gjordes i form av individer i arbetsför ålder (19-64 år) och publikationsår (inte
äldre än 10 år, d.v.s. år 2000 och framåt) [resultat: totalt urval 105]. Abstracts eller
sammanfattning granskades därefter innehållsmässigt ett antal gånger av författaren och
publikationer som ansågs inkludera metoder för bedömning av arbetsförmåga vid psykiska
besvär beställdes för vidare granskning [resultat: totalt urval 11]. Totalt har 11 publikationer
granskats mer utförligt vilket ledde till ytterligare reducering av relevanta publikationer då två
studier trots allt inte fyllde kriterierna innehållsmässigt (en var inte primärt relaterad till
psykiska besvär och en var en s.k. short report med avsaknad av för föreliggande studie
intressant metod). Därefter granskades publikationerna återigen innehållsmässigt men även
kvalitetsmässigt, vilket ”/…/ avsåg den vetenskapliga kvaliteten hos en enskild studie och
dess förmåga att besvara en viss fråga på ett tillförlitligt sätt”. (Statens beredning för
medicinsk utvärdering [SBU], 2011, s. 15) Den kvalitetsmässiga granskningen som
fokuserade på studiedesign har genomförts med inspiration från evidensgraderingssystemet
GRADE. Bedömningen gjordes utifrån fyra huvudindelningar (se tabell 1). (SBU, 2011;
Hansson & Westerholm, 2001)
Tabell 1. Evidensstyrka
Stark evidens
Måttlig evidens
++++
+++
Begränsad evidens
++
Otillräcklig evidens
+
Randomiserade studier
Multipla observations-,
kohort-, och fall/kontrollstudier
Observations-, kohort-, och
fall-/kontrollstudier
Fallstudier m.m.
För att komplettera databassökningen har ytterligare publikationer eftersökts via referenslistor
och personliga kontakter bland praktiker och forskare inom samhällsinstanser så som
kommun, statlig myndighet (arbetsförmedlingen) och högskola/universitet, i första hand på
nationell nivå men även med viss internationell förankring.
9
Resultat
Sammanlagt har totalt 9 publikationer inkluderats och legat till grund för slutsatser.
Identifierade publikationer och kategoriseringen därav presenteras i tabell 2.
Tabell 2. Sammanfattning av de granskade vetenskapligt publicerade studierna
Publikation
Tidskrift
Studerad metod*
Utfallsmått
Posttraumatic stress
disorder, supported
employment, and
outcomes in people with
severe mental illness
Mueser, K.T., Essock,
S.M., Haines, M.,
Wolfe, R., Xie, H.
Occupational
Functioning Scale (OFS)
- an instrument for
assessment of work
ability in psychiatric
disorders
Hannula, J.A., Lahtela,
K., Järvikoski, A.,
Salminen, J.K., Mäkelä,
P.
CNS Spectrums
2004:9(12),913925
Intervju (förefaller vara
eget utformad) utifrån
kriterier så som typ av
arbete,
arbetskaraktäristika,
arbetsomfattning m.m.
Arbetslivserfarenhet
Nordic Journal of
Psychiatry
2006:60(5),372378
Intervju: Occupational
Functioning Scale (OFS);
Enkät: Work Ability
Index (WAI);
Enkät: Work and Social
Adjustment Scale (SASWork);
Intervju: Social and
Occupational Functioning
Assessment Scale
(SOFAS);
Intervju: Global
funktionsskattningsskala (GAF);
Självrapporterad
sjukfrånvaro
Intervju: Lancashire
Quality of Life Profile
(LQOLP);
Intervju och
dagboksskrivning: Profile
of Occupational
Engagement in People
with Schizophrenia
(POES)
Enkät: Work Ability
Index (WAI);
Enkät: Work and Social
Adjustment Scale (SASWork);
Arbetsförmåga
Test: Minnesota
Multiphasic Personality
Inventory (MMPI &
MMPI-II);
Test: Weschler Adult
Intelligence Scale
(WAIS-R & WAIS-III);
Körförmåga (ej
definierad);
Enkät: Becks Depressions
Inventorium (BDI-I &
BDI-II);
Klinisk intervju (ej
definierad)
Personlighetskaraktäristika
Relationships between
occupational
engagement and status
of and satisfaction with
sociodemographic
factors in a group of
people with
schizophrenia
Bejerholm, U.
Effectiveness of shortterm and long-term
psychotherapy on work
ability and functional
capacity--a randomized
clinical trial on
depressive and anxiety
disorders
Knekt, P., Lindfors, O.,
Laaksonen, M.A.,
Raitasalo, R., Haaramo,
P., Järvikoski, A.
Effects of patient
occupation and
education variables on
the choice of
neuropsychological
assessment instruments
Rabin, L.A., Barr, W.B.,
Burton, L.A.
Scandinavian
Journal of
Occupational
Therapy
2010:17,244-254
Journal of
Affective
Disorders
2008:107,95-106
Applied
Neuropsychology
2007:14(4),247254
Arbetsförmåga
Arbetsförmåga
Studiedesign/
Evidensgradering
Två-årig randomiserad
kontrollerad studie
(176 deltagare)
++++
Slutsats
Studiedesign preciseras
inte men metodens
(OFS) validitet och
reliabilitet utvärderas
(150 deltagare)
++
OFS är ett enkelt,
reliabelt och kliniskt
värdefullt instrument
för att bedöma
arbetsförmåga hos
patienter med
depression och
ångest; mer
forskning behövs för
generalisering till ex.
psykoser.
Explorativ delstudie
(74 deltagare)
+
Vid planering av
arbetslivsinriktade
åtgärder är det
betydelsefullt att ta
hänsyn till
individens egen
motivation och
engagemang.
Tre-årig (dator-)
randomiserad studie
(326 deltagare)
++++
Korttidsterapi ger
snabbare effekt på
arbetsförmåga än
långtidsterapi.
Långtidsterapi ger
däremot mer effekt
långsiktigt. Mer
forskning behövs för
att bekräfta dessa
fynd.
Explorativ randomiserad
studie, mellangruppsexperimentell design
(747 deltagare)
++++
Vissa
neuropsykologer
modiferar till viss
del testbatteriet
beroende på
patienters sociodemografiska status.
Mer forskning
behövs om olika
arbetens
karaktäristika för
ökad ”predictiv
power” vid
användning av
neuropsykologiska
test vad gäller utfall
i arbete.
Funktionsbedömning
PTSD kan påverka
utfall i arbete hos
arbetstagare som
deltar i
arbetslivsinriktade
åtgärdsprogram.
Funktionsbedömning
Arbetsnärvaro
Arbetslivserfarenhet
Arbetsengagemang
Arbetsförmåga
Arbetsförmåga
Intellektuell kapacitet
Depressionsskattning
-
* Endast metoder som avsett bedömning relaterat till arbete och psykiska besvär presenteras
+ Kvalitetsmässig gradering av studiedesign
10
Tabell 2 forts. Sammanfattning av de granskade vetenskapligt publicerade studierna
Publikation
Tidskrift
Studerad metod*
Utfallsmått
Indices of impaired selfawareness in traumatic brain
injury patients with focal
frontal lesions and executive
deficits: implications for
outcome measurement
Spikman, J.M., van der Naalt, J.
Journal of
Neurotrauma
2010:27,11951202
Enkät: Return to
Work (RTW)
Funktionsbedömning
Work-related abilities in
schizophrenia and HIV
infection
Twamley, E.T., Narvaez, J.M.,
Sadek, J.R., Jeste, D.V., Grant,
I., Heaton, R.K.
The Journal of
Nervous and
Mental
Diseases
2006:194(4),
268-274
Arbetsförmåga
The impact of bipolar disorder
upon work functioning: a
qualitative analysis
Michalak, E.E., Yatham, L.N.,
Maxwell, V., Hale, S., Lam,
R.W.
Psychiatric status and work
performance of veterans of
operations enduring freedom
and Iraqi freedom
Adler, D.A., Possemato, K.,
Mavandadi, S., Lerner, D.,
Chang, H., Klaus, J., Tew, J.D.,
Barrett, E., Ingram, E., Oslin,
D.W.
Bipolar
Disorders
2007:9, 126143
Test: COMPASS
(Valpar);
Intervju (förefaller
vara eget
utformad) utifrån
kriterier så som
typ av arbete,
arbetsåtaganden,
anställningstid
m.m.
Intervju: Quality
of Life (QoL)
Funktionsförmåga
Explorativ kvalitativ studie
(52 deltagare)
+
Enkät: Work
Limitations
Questionnaire
Arbetsförmåga
Tvärsnittsstudie
(797 deltagare)
++
Psychiatric
Services
2011:62(1),3946
Arbetslivserfarenhet/
-historia
Studiedesign/
Evidensgradering
Fall-/kontrollstudie med
jämförelsegrupp
(96 deltagare)
++
Tvärsnittsstudie,
retrospektiv analys
(81 deltagare)
++
Slutsats
Individer med
frontallobsskada
tenderar att ha nedsatt
självevalueringsförmåga.
Information om
funktionsförmåga bör
således inhämtas hos
omgivningen (ex. nära
anhöriga, arbetsgivare
m.m.), inte enbart
genom
självskattningar.
Behandling av
kognitiv dysfunktion
kan förbättra utfall i
arbete. Men mer
forskning behövs för
att ytterligare utforska
och bekräfta dessa
fynd.
Mer sofistikerade och
precisa metoder
behövs för att bedöma
arbetsrelaterad
funktionsförmåga vid
bipolaritet.
Psykiska besvär har
en negativ effekt på
arbetsförmågan för
veteraner.
* Endast metoder som avsett bedömning relaterat till arbete och psykiska besvär presenteras
+ Kvalitetsmässig gradering av studiedesign
11
I tabell 3 presenteras identifierade metoder som direkt avsett bedöma arbetsförmåga (”work
ability”) vid psykiska besvär enligt kategoriseringen 1) instrument, 2) syfte, 3)
datainsamlingsmetod, 4) faktorer som mäts, samt 5) evidens.
Tabell 3. Metoder för bedömning av arbetsförmåga vid psykiska besvär enligt identifierade
publikationer
Metod
Occupational Functioning
Scale
Syfte med metoden
Bedöma arbetsförmåga hos
patienter med depression
och ångest
Datainsamlingsmetod
Observationsskattning
Work Ability Index
Bedöma arbetsförmåga
med hänsyn till såväl
fysiska som psykiska
arbetskrav
(functional capacity)
Självskattning
Work and Social Adjustment
Scale (SAS-work)
Bedöma arbetsförmåga
(utifrån perspektivet ”work
role functioning”)
Självskattning
Work Limitations
Questionnaire
Bedöma arbetsoförmåga
för patienter och anställda
med eller utan depression
Självskattning
COMPASS (Valpar)
Bedöma arbetsförmåga
genom att mäta kognitivt
medierade förmågor i
arbete och
anställningsmönster vid
såväl fysiska som psykiska
besvär
12 datorbaserade deltest
3 ”hands-on tasks”
Faktorer som mäts
Emotionell attityd
gentemot arbete;
Arbetsrelaterade symtom
(stress och energiförlust);
Återhämtning efter arbete;
Effektivitet i arbete (hur
arbetet genomförs);
Vilken funktion
sjukvårdande personal
fyller för individen;
Individens roll på
arbetsplatsen
(kompetent/inte
kompetent);
Sjukfrånvaro;
Sjukersättning;
Hopp/önskan om att bli
arbetsför
(Skattningsskala 0-100)
“Subjective ability to
work”; “Resources in
relation to physical/mental
work demands”; “Number
of physical or mental
disorders”; “Degree of
limitations caused by
health problems”; “Amount
of sickness abscens”; Selfestimated work ability after
2 years”; “Psychological
resources”
Affektiva, interpersonella
och funktionella aspekter
av “work role
performance”
“Mental-interpersonal
demands”; “Time
management”; “Output”;
“Physical demands in
work”
”Placing”; ”Color
discrimination”;
”Reading”; ”Size
discrimination”; “Shape
discrimination”; Shot-term
visual memory”;
“Spelling”; “Vocabulary”;
“Mathematics”; “Language
development/editing”;
“Problem-solving”; Eyehand-foot coordination”
Evidens
Validerad och
reliabilitetstestad
*
*
Validerad
Validerad och
reliabilitetstestad
”Alignment and driving”;
“Machine tending”;
“Wiring” d.v.s.
fingerfärdighet; generell
motorisk koordination; och
hur väl individen följer
instruktioner
* Det framkommer inte av artikeln om metoden är ansedd som valid och/eller reliabel eller inte.
12
Diskussion
Resultatdiskussion
Relativt få relevanta publikationer har identifierats, vilket kan ses som att området är tämligen
outforskat.
Vid studie av identifierade publikationer har en handfull metoder hittats som använts för att
bedöma arbetsförmåga vid olika typer av psykiska besvär (se tabell 3). Metoderna avser fånga
olika aspekter av arbetsförmåga så som individuella förutsättningar (affektivt, interpersonellt
och kognitivt) samt olika betingelser i arbete. Alla metoderna används som stöd för
funktionsbedömning. Några metoder inkluderar både en fysisk aspekt och en psykisk aspekt
medan två metoder förefaller rikta sig enbart till psykiska besvär, d.v.s. OFS och SAS-work.
Identifierade metoder har till viss del olika karaktäristika; några metoder genomförs som
självskattning, en som observationsskattning och en genom praktiskt utförande. Ingen av
metoderna har identifierats som psykologspecifik.
Occupational Functioning Scale (OFS) är en metod som avser mäta arbetsförmåga vid
psykiska besvär så som depression och ångest men även vid personlighetsstörningar.
Skattningen genomförs som en observationsskattning på en skala från 0-100, där högre värden
indikerar mer gynnsam funktionsnivå. Skalan är uppdelad i 10-poängs intervaller men
precisionen ska fördelaktligen ligga på 1-poängsnivå. Målet är en generell bedömning av en
individs funktionsnivå och situation. Tidsramen för bedömning är satt till en månad före
skattningen. Enligt författarna är OFS en reliabel metod för bedömning av arbetsförmåga.
OFS inkluderar aspekter av ICF men hävdar inget orsakssamband, som att arbetsförmåga
skulle vara nedsatt på grund av yttre faktorer (så som arbetets krav) eller på grund av psykisk
ohälsa. (Hannula, Lahtela, Järvikoski, Salminen & Mäkelä, 2006)
Ett par metoder som återfinns i mer än en publikation är: Work Ability Index (WAI) och
Work and Social Adjustment Scale (SAS-work). Båda genomförs idag företrädesvis som
självskattningar, även om grundbatteriet av Social Adjustment Scale (där SAS-work ingår
som subskala) initialt utformades som en observationsskattning. (Hannula et al., 2006)
SAS-work avser mäta funktion i avlönat arbete, arbete i hemmet och i studentarbete den
senaste månaden. Varje område omfattar 1) performance in expected tasks, 2) friction with
people, och 3) general feelings and satisfaction. Skattningen görs generellt på en 6-gradig
skala (0-5). I viss litteratur beskrivs skattningsskalan som 9-gradig (0-8). (Mundt, Marks,
Shear & Greist, 2002) SAS-work beskrivs som en enkel, reliabel och validerad metod för att
mäta nedsatt funktionsförmåga relaterat till ett specifikt besvär, företrädesvis depression,
ångest och alkoholmissbruk. Det är ett känsligt och användbart utfallsmått för jämförelser
mellan studier och mellan funktionsnedsättningar, enligt DSM-IV. (Mundt et al., 2002)
WAI är en av de mest välkända och välanvända metoderna för bedömning av arbetsförmåga. I
manualen beskrivs metoden både som lätt och snabb att använda men även tillförlitlig. AMFindexet (som bygger på sju delområden) utvecklades för företagshälsovården i syfte att vara
ett hjälpmedel vid just bedömning av arbetsförmåga. Både fysiska och psykiska arbetskrav
samt arbetstagarens hälsa och resurser beaktas. Det övergripande målet är att identifiera
individer eller personalgrupper som behöver stödjande åtgärder för att undkomma försämrad
arbetsförmåga. (Toumi, Illmarinen, Jahkola, Katajarinne & Tulkki, 1998) En studie visar att
en låg skattning av arbetsförmåga på WAI tenderar att predicera arbetsoförmåga på fyra års
sikt. (Illmarinen, Tuomi, Eskelinen, Nygård, Huuhtanen & Klockars, 1991) Ytterligare en
13
intressant studie drar slutsatsen att ”/…/ the single-item question on work ability could be
used as a simple indicator for assessing the status and progress of work ability among women
on long-term sick leave”. (Ahlstrom, et. al., 2010, s. 404) I samma artikel hävdar författarna
att ytterligare dokumenterad reliabilitetstestning av WAI är behövligt.
Work Limitation Questionnaire (WLQ) används för att bedöma arbetsoförmåga inom fyra
områden: 1) “Mental-interpersonal demands”, 2) “Time management”, 3) “Output” och 4)
“Physical demands in work”. Detta vid såväl fysiska som psykiska besvär. Enligt författarna
har metoden ofta använts i tidigare forskning där produktivitetsbortfall relaterat till psykiska
besvär jämförts med produktivitetsbortfall relaterat till generella medicinska besvär. Skalan
innehåller 25 items och skattas från 0% (inte alls begränsad) till 100% (begränsad hela tiden).
(Adler, McLaughlin, Rogers, Chang, Lapitsky & Lerner, 2006) I en studie studeras om en
depressions påverkan på produktivitet i arbete varierar mellan olika typer av arbeten.
Författarna drar slutsatsen att WLQ kan hjälpa arbetsgivare att sänka produktionsbortfall
genom att identifiera såväl hälsorelaterade som produktionsrelaterade faktorer som behöver
prioriteras. (Lerner, Adler, Chang, Berndt, Lapitsky, Hood, …, & Rogers, 2004)
COMPASS beskrivs av författarna som en metod som inkluderar en riktad och objektiv
bedömning av kognitivt medierade förmågor som är relaterade till funktion i arbete. Metoden
riktar sig inte enbart till psykiska besvär utan inkluderar även somatisk problematik. Resultat
från metoden har i en tidigare studie sammanlänkats med DOT men registrets avsaknad av
precision lyfts fram som en begränsning. (Twamley, Narvaez, Sadek, Jeste, Grant & Heaton,
2006)
Ingen av ovanstående metoder har identifierats som psykologspecifik, vilket kan antyda att
psykologkåren trevar sig fram vad gäller bedömning av arbetsförmåga metodologiskt sett.
Hannula, et al. (2006) konstaterar att symtomskattningar som återfinns i litteraturen inte sällan
relateras till övergripande social funktionsförmåga medan funktionsförmåga i arbete snarare
fungerar som ett utfallsmått. Traditionellt har fokus i bedömningssituationer snarare legat på
symtomidentifikation än på bedömning av funktionsförmåga, något som idag håller på att
förändras. (Mundt et al., 2002) Utifrån ett arbetspsykologiskt perspektiv kan denna glidning
ses som fördelaktig. Det är trots allt prestation i arbete som är i fokus vid bedömning av
arbetsförmåga, inte individens eventuella symtom eller diagnoser. Givetvis är det
betydelsefullt att en individs symtombild och hälsa beaktas men kopplingen till funktion i
arbete bör absolut premieras. En studie poängterar att test som utformades i diagnostiskt syfte
används idag till att besvara frågor om mer alldagligt fungerande, med egentligen låg
empirisk förankring som stöd för slutsatser om detta. (Chaytor & Schmitter-Edgecombe,
2003)
En intressant studie om hur neuropsykologiska test använts för att bedöma funktionsförmåga
inför återgång i arbete vid traumatiska hjärnskador konstaterar att ”/…/ researchers may wish
to establish normative data sets for particular occupational groups to enhance accurate
detection of subtle cognitive change and prediction of patients’ ability to return to work”.
Vidare poängteras att “Future research also might explore the relation between specific
instruments and the distinct set of skills required by particular jobs”. (Rabin, Barr & Burton,
2007, s. 253) Boake, Millis, High, Delmonici, Kreutzer, Rosenthal,…, & Ivanhoe (2001) har i
en spännande studie visat att neuropsykologisk testning, även om den utförs i ett tidigt skede
efter en traumatisk hjärnskada, kan ha prognostiskt värde på långsiktig produktivitet
(exempelvis vad gäller utfall i arbete eller studier). Ytterligare en studie lyfter fram att
neuropsykologiska test har en genomsnittlig nivå av ekologisk validitet och bäst resultat
14
uppnås när utfallsmåttet överensstämmer med undersökt kognitiv domän. (Chaytor &
Schmitter-Edgecombe, 2003) Boake, et al. (2001) poängterar vikten av att utarbeta kliniska
tolkningsstrategier och möjligen ett prediktivt index. Att använda neuropsykologisk testning
vid bedömning av arbetsförmåga skulle kunna vara fördelaktigt med tanke på möjligheten till
koppling mellan aktuell kognitiv domän och aktuella krav i arbete. Detta till skillnad från att
uteslutande ta ställning till en individs ”allmänintellektuella nivå”, vilket innebär en mer
generell skattning av en individs intellektuella resurser på en övergripande nivå.
Vid bedömning av arbetsförmåga är det betydelsefullt med en tydlig koppling mellan en
individs förutsättningar, arbetsåtaganden samt den miljö individen förväntas prestera i.
Utifrån ett arbetspsykologiskt perspektiv inkluderar detta affektiva, interpersonella och
kognitiva aspekter på såväl individnivå som arbetsorganisatoriskt. Om dessa aspekter beaktas
förefaller det möjligt med ställningstagande om en individs specifika psykiska arbetsförmåga.
Uttalanden om en individs generella arbetsförmåga ter sig dock mer komplicerat så länge
kriterierna för vilka krav reguljära arbetsmarknaden ställer inte är tydliggjorda ur ett
arbetspsykologiskt perspektiv.
Det har varit en svår men samtidigt inspirerande utmaning att eftersöka dokumenterade och
evidensbaserade metoder för att bedöma arbetsförmåga vid psykiska besvär ur ett
arbetspsykologiskt perspektiv. Några tänkbara metoder, dock inte psykologspecifika, har gjort
sig gällande som skulle kunna användas som stöd i bedömningsförfarandet av arbetsförmåga
vid psykiska besvär. Fortfarande hänvisas dock praktikern i mångt och mycket till egen
erfarenhet och allmän kunskap inom området för ett sammantaget ställningstagande.
I en nationell utvärdering av rehabiliteringsgarantins effekter på sjukfrånvaro och hälsa dras
slutsatsen att behandling inom rehabiliteringsgarantin endast bör genomföras av
professionella med specialistkompetens inom området arbetslivsinriktad rehabilitering då
detta gynnar utfallet. Hälsoperspektivet och arbetsfokus kan i denna anda snarare integreras
än konkurrera sinsemellan och därmed leda till snabbare tillfriskning och förbättring av
arbetsförmåga. (Jensen, et al., 2011) Även bedömningar av arbetsförmåga vid psykiska besvär
torde gynnas av att det är professionella med specialistkompetens som utför dem, i detta fallet
psykologer inom arbetslivets psykologi.
”En allt för stark tilltro till att ett välutformat mätinstrument mer eller mindre i sig klarar att
avgöra vem som är berättigad till ersättning och vem som inte är det, skulle rent av kunna
minska snarare än öka den professionalism som är nödvändig för att skapa och upprätthålla
den typ av välskött riskförsäkring som sjukförsäkringen ska vara.” (SOU 2008:66, s. 69)
Metodologiska aspekter
I föreliggande studie har några avgränsningar gjorts i form av antal sökord, antal databaser,
ålder och publikationsår. Möjligen skulle ytterligare publikationer ha kunnat identifieras vid
utvidgad litteratursökning då området i sin helhet är komplext. Varianter av begreppet
”arbetsförmågebedömning”/”work ability” som exempelvis ”arbetsfunktion”/”work
functioning” eller ”arbetskapacitet”/”work capacity” skulle ha kunnat användas men då
åtminstone delvis avvikit från föreliggande studies grundtanke. Eftersom relativt få studier har
hittats, även vid den utvidgade sökningen som inte resulterat i några direkta fynd, bedöms det
föga troligt att ytterligare intressanta objekt hade gjort sig gällande vid utvidgning av antal
databaser. Ser man till avgränsningen ”ålder” hade det varit intressant att utöver arbetsför
ålder studera även äldre populationer. Detta då fler individer tenderar arbeta högre upp i
15
åldrarna och kognitivt degenererande processer, som sannolikt påverkar arbetsförmågan,
oftast gör sig gällande i äldre populationer. Arbetskraft över 45 år beskrivs som en heterogen
grupp med tanke på arbetsförmåga, då biologiskt åldrande, hälsa, livsstil påverkar just
arbetsförmågan. (Illmarinen, et al, 1997) Att en avgränsning vad gäller publikationsår
nyttjades grundar sig i tanken att ”utvecklingen av arbetsförmågebedömning, både i Sverige
och internationellt, har påtagligt ändrat karaktär över tid.” (Larsson, 2011, s. 3) Således ses
relativt nyligen nyttjade, alternativt utformade, metoder som mer relevanta för föreliggande
studie. Den kvalitetsmässiga granskningen av relevanta publikationer, som resulterade i att
stark evidens för slutsatser bedömdes föreligga i tre publikationer, begränsad evidens i fyra
och otillräcklig evidens i två, skulle möjligen till viss del ha kunnat se annorlunda ut om
utgångspunkten varit ett helhetsperspektiv. Det vill säga där hänsynstagande även tagits till
andra faktorer så som gruppstorlek m.m. och inte enbart studiedesign.
Slutsatser
Som ovan presenterats återfinns olika tänkbara metoder för att bedöma olika aspekter av detta
komplexa begrepp som är arbetsförmåga. Mer metodologisk forskning är otvetydigt
behövligt, inte minst vad gäller utvärdering av vilka psykiska krav olika typer av arbeten och
arbetssituationer ställer men även hur kopplingen mellan en individs psykiska förutsättningar
och olika psykosociala betingelser i arbete kan studeras.
I ett framtidsperspektiv kan det vara en attraktiv tanke med en allmängiltig metod för
bedömning av arbetsförmåga, såväl specifikt som generellt. Risken med en sådan metod är
dels att det unika i varje situation och hos varje individ går förlorat, dels att fokus snarare
hamnar på begränsningar än på resurser och möjligheter.
Sammanfattningsvis hänvisas praktikern inom arbetslivets psykologi till en mångfasetterad
metodarsenal för att bedöma arbetsförmåga vid psykiska besvär; en metodarsenal som bör
anpassas utifrån bedömarens erfarenhet och kunskap men även utifrån aktuell situation,
problematik och syfte med bedömningen.
16
Referenser
Adler, D.A., McLaughlin, T.J., Rogers, W.H., Chang, H., Lapitsky, L. & Lerner., D. (2006).
Job performance deficits due to depression. American Journal of Psychiatry, 163(9), 15691576.
Adler, D.A., Possemato, K., Mavandadi, S., Lerner, D., Chang, H., Klaus, J.,…, Oslin, D.W.
(2011). Psychiatric status and work performance of veterans of operations enduring freedom
and Iraqi freedom. Psychiatric Services, 62(1), 39-46. Hämtad från databasen PubMed with
Full text.
Ahlstrom, L., Grimby-Ekman, A., Hagberg, M. & Dellve, L. (2010). The work ability index
and singel-item question: associations with sick leave, symptoms, and health – a prospective
study of women on long-term sick leave. Scandinavian Journal of Environ Health, 36(5),
404-412
American Psychiatric Association [APA]. (1994). Mini-D IV. Diagnostiska kriterier enligt
DSM-IV. Pilgrim Press: Danderyd.
Antonovsky, A. (1987). Hälsans Mysterium. Stockholm: Natur och kultur.
Arbetarskyddsstyrelsens författningssamling [AFS] 1994:1. (1994). Arbetsanpassning och
rehabilitering. Stockholm: Arbetsmiljöverket.
Arbets- och miljömedicin. (2011). FHV-metoder. Rehabilitering/Arbetsförmåga. Krav- och
funktionsschema. Hämtad 2011-10-17, från
http://www.ammuppsala.se/default.asp?headId=17&pageId=441&subMenuOne=317&showD
el=true&pageAction=editSubPage.
Bejerholm, U. (2010). Relationships between occupational engagement and status of and
satisfaction with sociodemographic factors in a group of people with schizophrenia.
Scandinavian Journal of Occupational Therapy, 17(3); 244-54. doi:
10.3109/11038120903254323. Hämtad från databasen PubMed with Full text.
Bendt, A. (2010). Rehabiliteringsgarantin. Hämtad 2011-06-21, från
http://www.vardguiden.se/Sa-funkar-det/Lagar--rattigheter/Rehabiliteringsgaranti/
Boake, C., Millis, S.R., High, W.M., Delmonici, R.L., Kreutzer, J.S., Rosenthal, M.,…,
Ivanhoe, C.B. (2001). Using early neuropsychological testing to predict long-term
productivity outcome from traumatic brain injury. Archives of Physical Medicine and
Rehabilitation, 82, 761-768. doi: 10.1053/apmr.2001.23753. Hämtad från databasen PubMed
with Full text.
Carlsson, A. (2006/2007). Metoder för arbetsförmågebedömning – en inventering.
Projektarbete vid Företagshälsovårdsutbildningen för sjukgymnaster/ergonomer.
Arbetslivsinstitutet, Enheten för Arbetshälsa & Karolinska Institutet, Institutionen för
Folkhälsovetenskap, Avdelningen för Yrkesmedicin.
Chaytor, N., & Schmitter-Edgecombe, M. (2003). The ecological validity of
neuropsychological tests: A review of the literature on everyday cognitive skills.
Neuropsychology Review, 13(4), 181-197.
17
Ekbladh, E. (2008). Return to Work – Assessment of Subjective Psychosocial and
Environemental Factors. No. 1066. Linköping: Linköpings University Medical Dissertation,
Dept. of Social and Welfare Studies.
Eskelinen, L, Kohvakka, A, Merisalo, T, Hurri, H. & Wägar, G. (1991). Relationship between
the self-assessment and clinical assessment of health status and work ability. Scandinavian
Journal of Work, Environment and Health, 17(Suppl 1), 40-47. Hämtad från databasen
PubMed with Full text.
Hannula, J.A., Lahtela, K., Järvikoski, A., Salminen, J.K. & Mäkelä, P. (2006). Occupational
Functioning Scale (OFS)--an instrument for assessment of work ability in psychiatric
disorders. Nordic Journal of Psychiatry, 60, 372-378. doi: 10.1080/08039480600937140
Hansson, T. & Westerholm, P. (Ed.). (2001). Arbete och besvär i rörelseorganen. En
vetenskaplig värdering av frågor om samband. Stockholm: Arbete och hälsa.
Illmarinen, J., Tuomi, K., Eskelinen, L., Nygård, C-H., Huuhtanen, P. & Klockars, M. (1991).
Summary and recommendations of a project involving cross-sectional and following-up
studies on the aging worker in Finnish municipal occupations (1981-1985). Scandinavian
Journal of Work, Environment and Health, 17(suppl 1), 135-41. Hämtad från databasen
PubMed with Full text.
Illmarinen, J., Tuomi, K. & Klockars, M. (1997). Changes in the work ability of active
employeers over an 11-year period. Scandinavian Journal of Work, Environment and Health,,
23(suppl 1), 49-57. Hämtad från databasen PubMed with Full text.
Jensen, I., Busch, H., Hagberg, J., Bonnevier, H., Nilsson, E., Alipour, A. & Bodin, L. (2011)
En nationell utvärdering av rehabiliteringsgarantins effekter på sjukfrånvaro och hälsa.
Delrapport II. Stockholm: Karolinska Institutet.
Knekt, P., Lindfors, O., Laaksonen, M.A., Raitasalo, R., Haaramo P & Järvikoski, A. (2008).
Effectiveness of short-term and long-term psychotherapy on work ability and functional
capacity--a randomized clinical trial on depressive and anxiety disorders. Journal of Affective
Disorders, 107(1-3), 95-106. doi:10.1016/j.jad.2007.08.005. Hämtad från databasen PubMed
with Full text.
Larsson, J. (2011). Metoder för bedömning av arbetsförmåga inom sjukförsäkringen –
delrapport II. Diarienr 088713-2010. Försäkringskassan.
Lerner, D., Adler, D., Chang, H., Berndt, E.R., Lapitsky, L., Hood, M.Y.,…Rogers, W.H.
(2004). The clinical and occupational correlates of work productivity loss among employed
patients with depression. Journal of Occupational and Environemental Medicine, 46(suppl 6),
46-S55. doi: 10.1097/01.jom.0000126684.82825.0a. Hämtad från databasen PubMed with
Full text.
Lindberg, P. (2006). The Work Ability Continuum. Epidemiological studies of factors
promoting sustainable work ability. Stockholm: Karolinska Institutet.
18
Linddahl, I. (2007). Validity and Reliability of the Instrument of DOA; A Dialogue about
Working Ability. Jönköping: Hälsohögskolan.
Ludvigsson, M., Svensson, T., & Alexanderson, K. (2006). Begreppet arbetsförmåga – en
litteraturgenomgång. Nr 2006:8. Stockholm: Arbetslivsinstitutet.
Lundqvist, M. & Salomonsson, J. (2009). Instrument för bedömning av arbetsförmåga – En
systematisk litteraturstudie. Arbetsterapeututbildningen. Linköping: Linköpings universitet,
Institutionen för samhälls- och välfärdsstudier.
Löve, J. (2010). Contemporary aspects of health and persformance among young adult
women and men in Sweden. Göteborg: University of Gothenburg.
Martimo, K.P., Varonen, H., Husman, K. & Viikari-Juntura, E. (2007). Factors associated
with self-assessed work ability. Occupational Medicine, 57(5), 380-2. Hämtad från databasen
PubMed, Short report.
Michalak, E.E., Lakshmi, N.Y., Maxwell, V., Hale, S. & Lam, R.W. (2007). The impact of
bipolar disorder upon work functioning: a qualitative analysis. Bipolar Disorders, 9, 126-143.
Hämtad från databasen PubMed with Full text.
Mueser, K.T, Essock, S.M., Haines, M., Wolfe, R. & Xie, H. (2004). Posttraumatic stress
disorder, supported employment, and outcomes in people with severe mental illness. CNS
Spectrums, 9(12), 913-925. Hämtad från databasen PubMed with Full text.
Mundt, J.C., Marks, I.M., Shear, M.K. & Greist, J.M. (2002). The Work and Social
Adjustment Scale: A simple measure of impairment in functioning. The British Journal of
Psychiatry, 180, 180:461-4. doi: 10.1192/bjp.180.5.461. Hämtad från databasen PubMed with
Full text.
Rabin, L.A., Barr, W.B. & Burton, L.A. (2007). Effects of patients occupation and education
variables on the choice of neuropsychological assessment instrument. Applied
Neuropsychology, 14(4), 247-254. Hämtad från databasen PubMed with Full text.
Salgado, J.F., Moscoso, S., de Fruyt, F., Anderson, N., Bertua, C. & Rolland, J.P. (2003). A
Meta-Analytic Study of General Ability Validity for Different Occupations in the European
Community. Journal of Applied Psychology, 88(6), 1068-1081. doi: 10.1037/00219010.88.6.1068. Hämtad från databasen PubMed with Full text.
Statens beredning för medicinsk utvärdering. (2003). Sjukskrivning – orsaker, konsekvenser
och praxis. En systematisk litteraturöversikt. (SBU-rapport, 167). Stockholm: Statens
beredning för medicinsk utvärdering.
Statens beredning för medicinsk utvärdering. (2011). SBU:s uppdrag inom
arbetsmiljöområdet. Stockholm: Statens beredning för medicinsk utvärdering.
Schmidt, F.L. & Hunter, J. (2004). General Mental Ability in the World of Work:
Occupational Attainment and Job Performance. Journal of Personality and Social
Psychology, 86(1), 162-173. doi: 10.1037/0022-3514.86.1.62. Hämtad från databasen
PubMed with Full text.
19
Sjögren-Rönkä, T., Ojanen, M.T., Leskinen, E.K., Mustalampi, T.S. & Mälkiä, E.A. (2002)
Physical and psychosocial prerequisites of functioning in relation to work ability
and general subjective well-being among office workers. Scandinavian Journal
of Work and Environmental Health, 28(3), 184–190. Hämtad från databasen PubMed with
Full text.
Socialdepartementet. (2008). Översyn av begreppen sjukdom och arbetsförmåga samt en
enhetlig bedömning av arbetsförmåga. (Dir. 2008:11.).
Socialförsäkringsrapport 2011:4. (2011). Vad kostar olika sjukdomar i sjukförsäkringen?
Kostnader för sjukpenning i sjukskrivningar (över 14 dagar) samt sjukersättning och
aktivitetsersättning över 2009 fördelat på diagnos. Stockholm: Försäkringskassan.
Socialstyrelsen. (2008). Klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa. Svensk
version av International Classification of Functioning, Disability and Health (ICF). World
Health Organization. Artikelnr 2003-4-1. Stockholm: Bjurner och Bruno AB.
Statens Offentliga Utredningar [SOU] 2008:66. (2008) Arbetsförmåga? En översikt av
bedömningsmetoder i Sverige och andra länder. Stockholm: Fritzes offentliga publikationer.
Statens Offentliga Utredningar [SOU] 2009:89. (2009). Gränslandet mellan sjukdom och
arbete. Arbetsförmåga/Medicinska förutsättningar för arbete/Försörjningsförmåga.
Stockholm: Fritzes offentliga publikationer.
Spikman, J.M., & van der Naalt, J. (2010). Indices of impaired self-awareness in traumatic
brain injury patients with focal frontal lesions and executive deficits: implications for
outcome measurement. Journal of Neurotrauma, 27(7), 1195-202. doi:
10.1089/neu.2010.1277. Hämtad från databasen PubMed with Full text.
Sveriges Kommuner och Landsting. (2011). Rehabiliteringsgarantin 2011. Resultat från
första kvartalet. Stockholm: Sveriges Kommuner och Landsting.
Tengland, P-A. (2006). Begreppet arbetsförmåga. (IHS Rapport 2006:1). Linköping:
Linköpings universitet.
Toumi, K., Illmarinen, J., Jahkola, A., Katajarinne, L. & Tulkki, A. (1998). AMF-indexet. En
metod för att bedöma och uppfölja arbetsförmågan. Helsingfors: Institutet för Arbetshygien.
Twamley, E.W., Narvaez, J.M., Sadek, J.R., Jeste, D.V., Grant, I. & Heaton, R. (2006). Workrelated abilities in Schizofrenia and HIV infection. The Journal of Nervous and Mental
Disease, 194(4), 268-274. doi: 10.1097/1.nmd.0000207362.84045.1b
Wiklund, P., Nyberg, A. & Harris, E. (2007). Utveckling av utredningsmetoder vid
arbetsrelaterad psykisk ohälsa. Rapport från Arbets- och miljömedicin 2007:06. Stockholm:
Stockholms läns landsting.
World Health Organization [WHO]. (2007). What Is mental health? Hämtad 2011-06-22, från
http://www.who.int/features/qa/62/en/index.html
20