ART163

EUROPAPARLAMENTET
 






 
1999
2004
Plenarhandling
SLUTLIG VERSION
A5-0159/2003
7 maj 2003
BETÄNKANDE
om bröstcancer i Europeiska unionen
(2002/2279(INI))
Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor
Föredragande: Karin Jöns
RR\497647SV.doc
Delvis extern översättning
SV
PE 323.538
SV
PE 323.538
SV
2/17
RR\497647SV.doc
Delvis extern översättning
INNEHÅLL
Sida
PROTOKOLLSIDA ................................................................................................................... 4
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION ............................................. 5
MOTIVERING......................................................................................................................... 13
RR\497647SV.doc
Delvis extern översättning
3/17
PE 323.538
SV
PROTOKOLLSIDA
Vid plenarsammanträdet den 13 februari 2003 tillkännagav talmannen att utskottet för
kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor i enlighet med artikel 163 i arbetsordningen hade
beviljats tillstånd att utarbeta ett initiativbetänkande om bröstcancer.
Vid utskottssammanträdet den 26 november 2002 hade utskottet för kvinnors rättigheter och
jämställdhetsfrågor utsett Karin Jöns till föredragande.
Vid utskottssammanträdena den 19 februari, 18 mars och 24 april 2003 behandlade utskottet
förslaget till betänkande.
Vid det sistnämnda sammanträdet godkände utskottet förslaget till resolution med 16 röster
för och 2 nedlagda röster.
Följande var närvarande vid omröstningen: Helena Torres Marques (ordförande för
sammanträdet), Karin Jöns (föredragande), Ulla Maija Aaltonen, María Antonia Avilés Perea,
Regina Bastos, Armonia Bordes, Lone Dybkjær, Fiorella Ghilardotti, Koldo Gorostiaga
Atxalandabaso, Lissy Gröner, María Izquierdo Rojo (suppleant för María Rodríguez Ramos),
Hans Karlsson, Rodi Kratsa-Tsagaropoulou, Maria Martens, Ria G.H.C. Oomen-Ruijten
(suppleant för Miet Smet), Christa Prets, Olle Schmidt (suppleant för Marieke Sanders-ten
Holte) och María Sornosa Martínez (suppleant för Elena Valenciano Martínez-Orozco).
Betänkandet ingavs den 7 maj 2003.
PE 323.538
SV
4/17
RR\497647SV.doc
Delvis extern översättning
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
om bröstcancer (2002/2279(INI))
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av artikel 152 i EG-fördraget i dess lydelse efter Nicefördraget,
– med beaktande av artikel 35 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande
rättigheterna1,
–
med beaktande av parlamentets resolution av den 9 mars 1999 om kommissionens
meddelande om ”Kvinnors hälsotillstånd inom Europeiska gemenskapen”2,
–
med beaktande av parlamentets resolution av den 13 februari 2003 om kommissionens
meddelande ”om gemensamma och nationella åtgärder på området för bröstimplantat”3,
–
med beaktande av parlamentets resolution av den 4 oktober 2001 ”om patentering av
generna BRCA1 och BRCA2 (bröstcancergener)”4,
–
med beaktande av parlamentets resolution av den 15 januari 2003 om kommissionens
meddelande om ”hälso- och sjukvårdens och äldreomsorgens framtid”5,
–
med beaktande av gemenskapens handlingsplan för kampen mot cancer (”Europa mot
cancer”)6, som antogs genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 646/1996/EG och
som förlängdes genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 521/2001/EG7,
–
med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 1786/2002/EG om antagande
av ett program för gemenskapsåtgärder på folkhälsoområdet (2003–2008)8,
–
med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 1513/2002/EG om
sjätte ramprogrammet för Europeiska gemenskapens verksamhet inom området forskning,
teknisk utveckling och demonstration med syfte att främja inrättandet av det europeiska
området för forskningsverksamhet samt innovation (2002-2006)9,
1
EGT C 364, 18.12.2000, s. 1.
EGT C 175, 21.6.1999, s. 68.
3
P5_TA-PROV(2003)0063.
4
EGT C 87 E, 11.4.2002, s. 263.
5
P5_TA-PROV(2003)0015.
6
EGT L 95, 16.4.2002, s. 1.
7
EGT L 79, 17.3.2001, s. 1.
8
EGT L 271, 9.10.2002, s. 1.
9
EGT L 232, 29.8.2002, s. 1.
2
RR\497647SV.doc
Delvis extern översättning
5/17
PE 323.538
SV
–
med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/20/EG om tillnärmning av
medlemsstaternas lagar och andra författningar rörande tillämpning av god klinisk sed vid
kliniska prövningar av humanläkemedel1,
–
med beaktande av åtgärdsprogrammet mot cancer som antogs på den första internationella
konferensen mot cancer i Paris den 4 februari 2000,
–
med beaktande av ”European Guidelines for Quality Assurance in Mammography
Screening”2,
–
med beaktande av rekommendationerna från European Society of Mastology (EUSOMA),
”The requirements of a specialist breast unit”3,
–
med beaktande av rekommendationerna om cancerscreening i Europeiska unionen från
den rådgivande kommittén för förebyggande av cancer4,
– med beaktande av artikel 163 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för kvinnors rättigheter och
jämställdhetsfrågor (A5-0159/2003), och av följande skäl:
A. Enligt artikel 152 i EG-fördraget skall en hög hälsoskyddsnivå säkerställas vid utformning
och genomförande av all gemenskapspolitik och alla gemenskapsåtgärder, och
gemenskapens insatser, som skall komplettera den nationella politiken, skall innefatta
kamp mot svåra sjukdomar såsom cancer genom att främja forskning om deras orsaker,
förebyggande insatser samt hälsoupplysning och hälsoundervisning.
B. Enligt Världshälsoorganisationen insjuknade under år 2000 drygt 216 000 kvinnor i
bröstcancer i EU, och 79 000 avled. Bröstcancer är den vanligaste cancersjukdomen bland
kvinnor. Var nionde kvinna insjuknar i bröstcancer, som är den vanligaste dödsorsaken i
Europeiska unionen bland kvinnor i åldrarna 35 till 55 år.
C. Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna slår fast att envar har rätt
till tillgång till förebyggande hälsovård och till medicinsk vård.
D. Alla kvinnor skall oberoende av hemort, social ställning, yrke och utbildning ha tillgång
till högkvalitativ vård för tidig upptäckt, behandling och eftervård i samband med
bröstcancer. För närvarande är dock skillnaderna i kvaliteten på bröstcancervården, och
därmed även kvinnors chanser att överleva, mycket stora mellan olika medlemsstater och
regioner och även mellan olika sjukhus i en och samma stad.
1
EGT L 121, 1.5.2001, s. 34.
Den tredje utgåvan, utarbetad av European Breast Cancer Network, offentliggjordes av
Europeiska kommissionen 2001.
3
Publicerade i European Journal of Cancer 36 (2000), s. 2288–2293.
4
Publicerade i European Journal of Cancer 36 (2000), s. 1473–1478.
2
PE 323.538
SV
6/17
RR\497647SV.doc
Delvis extern översättning
E. Eurocare slår i sin undersökning från 1999 fast att chansen för bröstcancerpatienter att
överleva skiljer sig med upp till 16 procent mellan de olika medlemsstaterna, vilket är
oacceptabelt mycket. Detta beror bland annat på skillnader i tillgången till vård när det
gäller tidig upptäckt, diagnos och behandling.
F. Forskarna har, oavsett diagnosstadium, ännu inte lyckats utveckla effektiva åtgärder för att
förebygga och bota bröstcancer. Bröstcancer som upptäcks tidigt och behandlas korrekt
botas till 90 procent.
G. Gemenskapsprogrammet ”Europa mot cancer” har gett viktiga impulser för kampen mot
bröstcancer. En särskild roll har ”European Guidelines for Quality Assurance in
Mammography Screening” från 1992 spelat för kvalitetsstandarderna och bästa metoder i
den europeiska hälsopolitiken.
H. Enligt Världshälsoorganisationen kan dödligheten i bröstcancer sänkas med upp till
35 procent för kvinnor mellan 50 och 69 år med hjälp av kvalitetssäkrad mammografi,
dvs. att den kvinnliga befolkningen regelbundet kallas till en frivillig och kostnadsfri
mammografiscreening och uppföljningsdiagnostik inom ramen för ett organiserat och
befolkningsrelaterat program på regional eller nationell nivå. Enligt vetenskapliga
undersökningar kan dödligheten dessutom sänkas med 20 procent för kvinnor mellan
40 och 49 år.
I. Kvinnor med bröstimplantat måste erbjudas ultraljudsscreening eftersom screeningen av
dessa är svårare.
J. Kvinnans egen manuella undersökning av brösten bidrar på ett värdefullt sätt till
kroppskännedom, men kan inte anses vara ett alternativ till tidig upptäckt genom
screening. Världshälsoorganisationen har även dragit slutsatsen att det ännu inte finns
tillräckliga bevis för att kliniska bröstundersökningar eller kvinnans egenkontroll skulle
minska dödssiffran vid bröstcancer.
K. Manuell undersökning är dock en viktig åtgärd för att på ett tidigt stadium upptäcka
tumörer i intervallet mellan två screeningundersökningar eller för kvinnor som på grund
av sin ålder inte omfattas av de organiserade screeningprogrammen.
L. Tidig upptäckt, diagnos, behandling och eftervård i samband med bröstcancer bör endast
ombesörjas av ett interdisciplinärt kvalificerat läkarlag, eftersom detta väsentligt kan öka
kvinnans chans att överleva.
M. En kvalitetssäkrad bröstcancervård leder på medellång och lång sikt till besparingar inom
sjukvården, eftersom onödiga undersökningar och behandlingar undviks samtidigt som
tumörer i bröstet upptäcks på ett tidigt stadium, vilket innebär färre kostnadskrävande
operationer och efterbehandlingar.
RR\497647SV.doc
Delvis extern översättning
7/17
PE 323.538
SV
N. Behandling av bröstcancer innebär stor fysisk och psykisk påfrestning, varför högsta
möjliga livskvalitet bör eftersträvas för patienten.
O. Kvinnor som insjuknat i bröstcancer bör av den behandlande läkaren ges relevant
information om diagnos och behandling. Vidare bör patienterna efter information om
biverkningar göras delaktiga i valet av behandling.
P. Det finns ännu medlemsstater som inte har antagit nationell lagstiftning om
patienträttigheter, vilket innebär att rättigheterna i denna fråga i dagsläget är
svåröverskådliga för patienterna.
1. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att göra kampen mot
bröstcancer till en hälsopolitisk prioritering och att utveckla och genomföra effektiva
strategier för att förbättra förebyggande åtgärder, tidig upptäckt, diagnos, behandling och
eftervård i samband med bröstcancer. På så sätt kan högsta möjliga kvalitet garanteras
inom hela det europeiska området.
2. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att arbeta mot målet att till 2008 skapa de
förutsättningar som krävs för att minska den genomsnittliga dödligheten i bröstcancer
inom EU med 25 procent och att minska nuvarande skillnader mellan medlemsstaterna i
antalet patienter som överlevt efter fem år till 5 procent.
3. Europaparlamentet ställer sig kritiskt till att ”European Guidelines for Quality Assurance
in Mammography Screening” hittills endast har lett till geografiskt heltäckande
screeningprogram i åtta av femton medlemsstater. Parlamentet uppmanar därför
medlemsstaterna att så snart som möjligt erbjuda alla kvinnor mellan 50 och minst 69 år
mammografiundersökning med tvåårsintervall. Inom ramen för ett befolkningsrelaterat
program på frivillig grund bör deltagarsiffrorna uppgå till drygt 70 procent och följande
kvalitetsstandarder efterlevas:
– Mammografiundersökningar skall genomföras vid certifierade inrättningar avsedda för
detta eller vid fasta eller mobila enheter knutna till inrättningen. Vid misstanke om
sjukdom skall diagnos även ställas av ett interdisciplinärt läkarlag vid därför avsedda
inrättningar.
– Resultatet av varje mammografiundersökning skall bedömas fristående av
två radiologer som är oberoende av varandra och som var och en gör minst
5 000 läkarutlåtanden om mammografiundersökningar per år.
– Screeningapparaturen skall genomgå regelbundna kontroller i fråga om bildkvalitet
och strålbelastning. Även utvecklingsprocessen bör kontrolleras.
– Läkare och medicinsk personal skall regelbundet delta i fortbildning.
4. Europaparlamentet kräver att det vid undersökningar skall finnas utrustning för
ultraljudsscreening för de kvinnor som har ett bröstimplantat som inte släpper igenom
röntgenstrålning.
5. Europaparlamentet kräver att alla kvinnor som insjuknar i bröstcancer skall ha rätt till
behandling av ett interdisciplinärt läkarlag. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna
PE 323.538
SV
8/17
RR\497647SV.doc
Delvis extern översättning
att bygga upp ett geografiskt heltäckande nätverk av certifierade, interdisciplinära
bröstcentra som uppfyller följande kvalitetsstandarder:
– Varje enskilt bröstcentrum skall årligen operera minst 150 förstagångsdiagnosticerade
bröstcancerfall.
– Bröstcentrumet skall ledas av en högkvalificerad läkare med bröstsjukdomar som
specialitet. Det interdisciplinära läkarlaget skall bestå av läkare som har erfarenhet av
bröstkirurgi och som enbart opererar bröstsjukdomar, vidare av radiologer, onkologer,
patologer, sjuksköterskor och röntgenassistenter med bröstsjukdomar som specialitet
samt av en dataexpert.
– Interdisciplinära fallkonferenser skall äga rum minst en gång i veckan, där ett fall skall
diskuteras såväl före som efter operation.
– Resultatets kvalitet skall säkerställas genom klinisk forskning.
– Läkare och medicinsk personal skall regelbundet delta i vidareutbildning.
– Läkare och medicinsk personal skall visa prov på tillfredsställande och aktuella
kunskaper genom att regelbundet klara av ett test.
– Kontrollundersökningar och eftervårdsundersökningar skall genomföras i nära
samarbete med det interdisciplinära bröstcentrumet.
– Patienterna skall få onkologisk-psykologisk rådgivning, psykoterapeutiskt stöd samt
fysioterapeutiska och sociala tjänster.
6. Europaparlamentet välkomnar att totalt 400 miljoner euro har ställts till förfogande för
cancerforskningen i det sjätte ramprogrammet för forskning och uppmanar kommissionen
och medlemsstaterna
a) att förbättra samordningen av den nationella och den europeiska forskningen,
b) att se till att evidensbaserad sjukvård även utgör grundvalen för bröstcancerbehandling
i Europa,
c) att i behandlingen snarast införliva de framsteg som görs i grundforskningen och att
ytterligare förbättra den kliniska forskningen, i synnerhet de kliniska försök som
samordnas av den europeiska organisationen för cancerforskning och
cancerbehandling, EORTC, och som genomförs i cancercentra och cancerkliniker runt
om i Europeiska unionen,
d) att öka nuvarande anslag till bröstcancerforskningen i syfte att
–
–
–
ytterligare intensifiera sökandet efter orsaker och behandlingsformer,
bättre kunna förutsäga behandlingens effekter och öka resultatsäkerheten,
ytterligare utforska sambandet mellan bröstcancer och potentiella riskfaktorer
såsom tobak, matvanor, hormoner och livsstil (vikt, fysisk aktivitet),
– förstärka forskningen om den stationära och mobila vården för att patienterna i
framtiden inte i onödan skall bli lidande av sjukhusvistelser och medicinintag,
– utveckla metoder för en standardiserad riskbedömning av kvinnor som på grund av
ärftliga faktorer löper större risk att drabbas av bröstcancer.
RR\497647SV.doc
Delvis extern översättning
9/17
PE 323.538
SV
7. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inom ramen för det nationella ansvaret
a) följa Världshälsoorganisationens rekommendation och tillsammans med alla relevanta
aktörer upprätta nationella handlingsplaner mot cancer,
b) utveckla och kontinuerligt aktualisera ytterligare evidensbaserade riktlinjer för tidig
upptäckt, diagnostik, behandling och eftervård i samband med bröstcancer, inrätta en
nationell samordning för bröstcancer och genom ett öppet redovisningsförfarande se
till att riktlinjerna efterlevs,
c) med tanke på patienternas psykiska välbefinnande och fysiska hälsa se till
–
att alla kvinnor informeras om resultatet av såväl mammografiundersökningar som
kliniska undersökningar inom fem arbetsdagar och att ingen som har fått
diagnosen bröstcancer skall behöva vänta längre än fyra veckor på att
behandlingen inleds,
– att alla kvinnor i medicinskt motiverade fall erbjuds operation med bibehållet bröst
för att på så sätt minska antalet onödiga bröstamputationer samt att bröstet så långt
som möjligt rekonstrueras med hjälp av den egna vävnaden, och att detta sker så
snart som möjligt,
– att varje patient får diagnosen bekräftad före operationen (främst genom minimal
invasiv biopsi),
– att bärare av bröstimplantat får ett patientkort med uppgifter om dess särskilda
egenskaper och de åtgärder som krävs efter operationen,
d) se till att patienten får ersättning för hjälpmedel såsom peruker i konsthår och
behåinlägg samt för lymfdränage i eftervården,
e) främja specialistinriktningar, exempelvis bröstkirurg, bröstsjuksköterska eller
onkopsykolog, som redan finns i vissa medlemsstater, genom att erbjuda motsvarande
utbildning och fortbildning,
f) skapa enheter för medicinsk och psykologisk rådgivning för kvinnor som på grund av
ärftliga faktorer löper större risk att drabbas av bröstcancer och att erbjuda kvinnor
med positivt provresultat ett intensifierat vårdprogram,
g) anta särskild lagstiftning om patientens individuella rättigheter, genom vilken
patienten erkänns
–
–
–
–
–
–
PE 323.538
SV
rätt till adekvat och kvalificerad medicinsk vård av kvalificerad sjukvårdspersonal
på adekvat utrustade och organiserade läkarmottagningar och sjukhus,
rätt till begriplig, sakkunnig och adekvat information och rådgivning av läkaren
före, under och efter behandlingen,
rätt att själv fatta beslut efter att ha blivit utförligt informerad,
rätt att få tillgång till dokumentation om behandlingen,
rätt till sekretess och skydd av personuppgifter,
rätt att göra anmälan,
10/17
RR\497647SV.doc
Delvis extern översättning
–
rätt till ett andra läkarutlåtande vid cancersjukdomar,
h) göra patientorganisationer delaktiga i hälsopolitiska beslut i högre grad än vad som nu
är fallet och på ett lämpligt sätt stödja deras arbete,
i) förbättra datainsamlingen och snarast möjligt uppföra nationella cancerregister som
motsvarar standarden i European Network of Cancer Registries, så att EU äntligen får
tillgång till användbara och jämförbara europeiska uppgifter om hur cancer och
bröstcancer utvecklas.
8. Europaparlamentet uppmanar Europeiska kommissionen
a) att inom ramen för folkhälsoprogrammet 2003–2008 fortsätta att ge lämpligt stöd till
de innovativa projekt som sprungit ur det nuvarande programmet Europa mot cancer,
t.ex. European Breast Cancer Network, Europeiska nätet för registrering av cancer
[European Network of Cancer Registries] och nätverket för europeisk
framtidsforskning i cancer och näringslära [European Prospective Investigation into
Cancer and Nutrition, EPIC],
b) att samla nuvarande verksamheter i generaldirektoraten för hälsa och
konsumentskydd, forskning samt informationssamhället för att upprätta en gemensam
EU-webbplats om cancer, där såväl medborgare och lekmän som läkare och forskare
får tillgång till cancerinformation som bearbetats av olika europeiska och nationella
forskare, läkarsällskap, patientorganisationer osv, i en lättbegriplig språklig form och
på olika språk,
c) att med kort varsel lägga fram ett förslag till rådets rekommendation om
cancerscreening baserat på rekommendationerna om cancerscreening i Europeiska
unionen från rådgivande kommittén för förebyggande av cancer, vilket lägger
tyngdvikten på systematisk och följdriktig cancerscreening (bröstcancer,
livmodershalscancer, kolorektal cancer och prostatacancer). Parlamentet anser att ett
samordnat tillvägagångssätt som omfattar hela Europa är av grundläggande vikt för att
förhindra ineffektiv, lågkvalitativ och opportunistisk screening, och parlamentet
insisterar på att göras delaktigt i denna process.
9. Europaparlamentet understryker att kliniska studier är nödvändiga för den medicinska
utvecklingen och välkomnar antagandet av direktiv 2001/20/EG om tillnärmning av
medlemsstaternas lagar och andra författningar rörande tillämpning av god klinisk sed vid
kliniska prövningar av humanläkemedel (2001/20/EG). Parlamentet anser att man vid
formuleringen av genomförandebestämmelserna måste ta hänsyn till
forskningsorganisationernas behov. Parlamentet ser med oro att målet att harmonisera de
rättsliga och normgivande bestämmelserna för klinisk forskning inte kommer att uppnås
och att nuvarande hinder för flera medlemsstater att gemensamt delta i kliniska studier
därmed kommer att kvarstå.
RR\497647SV.doc
Delvis extern översättning
11/17
PE 323.538
SV
10. Europaparlamentet uppmanar medlemsstater med mål 1-regioner att i större omfattning
använda strukturmedel för att finansiera infrastrukturen inom hälso- och sjukvården, detta
med hänsyn till de stora regionala skillnader som finns när det gäller tillgång till
undersökningar för tidig upptäckt, diagnos och behandling av bröstcancer.
11. Europaparlamentet upprepar sin oro över de eventuella konsekvenserna av att Europeiska
patentverket beviljat patent för bröstcancergenerna BRC AC1 och BRC A2. Parlamentet
uppmanar Europeiska patentverket att se över patententeringen av dessa gener och
uppmanar rådet, kommissionen och medlemsstaterna att verka för att människans
genetiska kod fritt skall vara tillgänglig för forskning i hela världen och att medicinska
tillämpningar av vissa mänskliga gener inte skall hindras av monopol baserade på patent.
12. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med det italienska
ordförandeskapet arrangera en konferens i slutet av 2003, då de sista projekten löper ut,
för att analysera slutresultatet av programmet Europa mot cancer, inte minst med tanke på
det nya folkhälsoprogrammet (2003–2008).
13. Europaparlamentet är oroat över den jämförelsevis dåliga överlevnadsstatistiken i
kandidatländerna för kvinnor som fått bröstcancer och uppmanar kandidatländerna att öka
sina ansträngningar för att bekämpa bröstcancer. Parlamentet uppmanar kommissionen att
organisera ett strukturerat utbyte av erfarenheter med de framtida medlemsstaterna.
14. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med medlemsstaterna senast
på vårtoppmötet 2006 lägga fram en rapport om de åtgärder medlemsstaterna har vidtagit
och utifrån de framsteg som har gjorts besluta om fortsatta åtgärder i kampen mot
bröstcancer.
15. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet,
kommissionen och medlemsstaternas parlament.
PE 323.538
SV
12/17
RR\497647SV.doc
Delvis extern översättning
MOTIVERING
1.
Allmän information om bröstcancer
1.1.
Bröstcancer i Europeiska unionen
Sedan andra världskriget har antalet nytillkomna fall av bröstcancer (bröstcancerincidens)
ökat bland kvinnor i hela världen. Bröstcancer är i dag den vanligaste cancersjukdomen bland
kvinnor i Europeiska unionen. Enligt International Agency for Research on Cancer (IARC),
som är en del av Världshälsoorganisationen, insjuknade drygt 216 000 kvinnor i EU i
bröstcancer under 2000 och drygt 79 000 avled1. Bröstcancer är den vanligaste dödsorsaken
bland kvinnor i åldrarna 35–55 år.
Med undantag för Japan redovisar världens alla industriländer höga incidenssiffror, även om
skillnaderna mellan de enskilda länderna är stora. I Europa är incidenssiffrorna högst i
regionerna i väster och norr, medan Syd- och Östeuropa redovisar lägre siffror. I Västeuropa
är risken att insjukna i bröstcancer 60 procent högre än i Östeuropa. År 2000 hade följande
länder de högsta incidenstalen2 (antalet nytillkomna fall per 100 000 kvinnor): Nederländerna
(91,6), Danmark (86,2), Frankrike (83,2), Belgien (82,2) och Sverige (81), medan andra
medlemsstater som Grekland (47,6) och Spanien (47,9) och kandidatländer som Litauen
(39,8) och Lettland (42,2) redovisade väsentligt lägre siffror. I de flesta medlemsstater och
kandidatländer ökar antalet insjuknade i bröstcancer med cirka 1,5 procent per år.
Skillnaderna i nuvarande EU, som innebär att kvinnor i de väst- och nordeuropeiska länderna
insjuknar i bröstcancer nästan dubbelt så ofta som i Sydeuropa, kan delvis härledas till
särskilda riskfaktorer som hänger samman med den socioekonomiska utvecklingen i
respektive land. Expertisen betecknar därför bröstcancer som en välfärdssjukdom.
Socioekonomiska skillnader förekommer även inom länderna: kvinnor i städerna drabbas
oftare av bröstcancer än kvinnor i landsbygdsområden. Bröstcancer är också vanligare bland
kvinnor med hög social status.
1.2.
Forskningen i nuläget: uppkomst av bröstcancer samt riskfaktorer
Bröstcancer är en mycket komplex sjukdom vars orsaker i dag är otillräckligt utredda.
Kvinnor i familjer där bröstcancer har förekommit tidigare löper på grund av ärftliga faktorer
i regel större risk att drabbas av bröstcancer. Dock är drygt 80 procent av de kvinnor som får
diagnosen bröstcancer det första fallet i den närmaste släkten. I dag utgår man från att cirka
fem procent av bröstcancerfallen har ärftliga orsaker. Hittills har två cancerframkallande
gendefekter identifierats (BRCA1 och BRCA2).
För siffror och riskfaktorer, se: Tyczynski, J E; Bray, F; Parkin, D M: ”Breast Cancer in Europe”, ENCR fact
sheets av International Agency for Research on Cancer, vol. 2, december 2002.
2
GLOBOCAN 2000: Cancer Incidence, Mortality and Prevalence Worldwide, Version 1.0. Internet:
http://www-dep.iarc.fr/globocan/globocan.html
1
RR\497647SV.doc
Delvis extern översättning
13/17
PE 323.538
SV
Vetenskapligt bevisade riskfaktorer för bröstcancer är, vid sidan av stigande ålder,
reproduktiva och hormonella faktorer. Kvinnor vars menstruation börjat mycket tidigt, som
fått sitt första barn sent i livet eller som förblivit barnlösa löper större risk att drabbas.
Detsamma gäller kvinnor vars menopaus inträtt relativt sent. Sakkunnig expertis utgår från att
det finns ett samband mellan bröstcancer och östrogen, dvs. ju längre tid kvinnan exponeras
för östrogen, desto större är risken. Sannolikt ökar risken något om kroppen tillförs hormoner
utifrån (p-piller, hormonbehandling), framför allt om detta pågår under en längre tid.
Risken att drabbas av bröstcancer påverkas av livsstilen. Övervikt leder till en påtagligt ökad
risk i postmenopausen. Likaså ökar risken bevisligen med bristande fysisk aktivitet och
regelbunden alkoholkonsumtion. Däremot har sambandet mellan bröstcancer och matvanor
ännu inte bevisats, och detsamma gäller tobak. Det finns ännu inga vetenskapliga belägg för
de risksänkande effekter av amning som har diskuterats de senaste decennierna.
1.3.
Utvecklingen i fråga om överlevnadschanser
Inom EU kännetecknades 1950- och 1960-talen av ökad dödlighet i bröstcancer. Under 1970och 1980-talen stagnerade eller minskade dödligheten i vissa västeuropeiska länder
(t.ex. Danmark, Nederländerna, Sverige, Förenade kungariket), medan dödligheten i samband
med bröstcancer fortsatte att öka framför allt i Sydeuropa och Östeuropa.
Att dödligheten uppvisar oförändrade siffror samtidigt som antalet nytillkomna fall ökar beror
på att sannolikheten att överleva efter bröstcancer har ökat. Från slutet av 1970-talet till slutet
av 1980-talet ökade antalet överlevande efter fem år enligt Världshälsoorganisationen från
65,8 procent (1978–1980) till 74,3 procent (1987–1989) i Europa sammantaget. Det är dock
svårt att göra en exakt beräkning av antalet överlevande eftersom vissa stater saknar nationella
cancerregister och kvaliteten dessutom är skiftande. Eurocare II-undersökningen1 från 1999,
som följt drygt 3,5 miljoner patienter från 17 länder mellan 1985 och 1989, räknas som den
mest omfattande undersökningen av antalet patienter som överlevt cancer. Antalet kvinnor
som överlevt bröstcancer efter fem år varierade mellan 81 procent (Sverige, Finland) och
58 procent (Polen, Slovakien). Enligt författarna till undersökningen beror detta främst på
skillnader i tillgång till och kvaliteten på bröstcancervården.
Under de senaste åren har undersökningar i Italien, Nederländerna, Sverige och
Förenade kungariket visat att dödligheten minskat med mer än en fjärdedel tack vare
förbättringar som rör tidig upptäckt och behandling av unga och medelålders kvinnor. Enligt
dessa undersökningar skulle sannolikheten att överleva kunna öka på ett hållbart sätt även i
andra europeiska länder genom att metoderna för tidig upptäckt (screening) förbättras, en
specialistutbildning i bröstsjukdomar för kirurger tillkommer och de senaste vetenskapligt
erkända terapiformerna i form av medikament (kemoterapi, hormonbehandling) tillämpas.
1
Survival of adult cancer patients in Europe diagnosed from 1978–1989: The Eurocare II study. EJC Vol. 34.
No 14.
PE 323.538
SV
14/17
RR\497647SV.doc
Delvis extern översättning
2.
Europa mot cancer
Europeiska gemenskapen lade 1987 fram den första handlingsplanen ”Europa mot cancer”
(1987–1989) som följdes av ytterligare två handlingsplaner (1990–1994 resp. 1996–2002).
Målet var att till år 2000 minska dödligheten i cancer med 15 procent jämfört med siffrorna
från 1987. Prioriteringar i programmet var att förbättra kvalitetskontrollen med avseende på
tidig upptäckt, att utbyta erfarenheter av de mest effektiva metoderna, att harmonisera och
samla in jämförbara hälsouppgifter, att nå framsteg i hälsoundervisningen och att genomföra
undersökningar om förebyggande åtgärder.
2.1.
European Breast Cancer Network och ”European Guidelines for Quality
Assurance in Mammography Screening”
Inom ramen för det första åtgärdsprogrammet ”Europa mot cancer” bildades Breast Cancer
Screening Network 1990 med uppgift att genom erfarenhetsutbyte mellan sakkunniga i de
olika länderna och utarbetande av gemensamma rekommendationer få till stånd
mammografiscreening över hela Europa. 1992 lade nätverket fram de europeiska riktlinjerna
för kvalitetssäkring av mammografiscreening i ”European Guidelines for Quality Assurance
in Mammography Screening”, vilket ledde till tekniskt förbättrade mammografiutrustningar
och framsteg i kvalitetskontrollen. Samtidigt bildades en europeisk sammanslutning av
referenscentra för mammografiscreening. Därefter koncentrerade sig nätverket på att
vidareutveckla de europeiska riktlinjerna och kontrollera tillämpningen i vissa medlemsstater.
Utöver själva screeningen började nätverket även arbeta med frågan hur man garanterar
säkrast möjliga diagnos för de misstänkta fall som upptäckts i samband med
screeningundersökningar och hur man med hjälp av interdisciplinära bröstcentra garanterar de
kvinnor som insjuknat i bröstcancer en kvalitetssäkrad behandling. Den utvidgade
verksamheten återspeglas i nätverkets nya namn, som sedan 2000 är European Breast Cancer
Network (EBCN).
Riktlinjerna ”European Guidelines for Quality Assurance in Mammography Screening”
räknas till de mest framgångsrika projekten i det hälsopolitiska åtgärdsprogrammet. Dessa
används som förebild för utarbetandet av europeiska kvalitetsstandarder och bästa metoder.
Ett bevis på framgångarna är också att den tredje upplagan av riktlinjerna från 2001 tillhör de
tio mest efterfrågade EU-publikationerna. Numera används riktlinjerna som referensdokument
för kvalitetssäkring av screeningprogram både inom och utanför EU. Med tanke på dessa
framgångar avser kommissionen att under första halvåret 2003 lägga fram ett förslag till
rådets rekommendation om andra screeningmetoder i samband med cancer.
I samband med en undersökning av Gøtzsche/Olsen1 blossade en häftig vetenskaplig
diskussion upp i oktober 2000. Debatten gällde äldre undersökningars tillförlitlighet när det
gäller mammografiscreening, men efter Världshälsoorganisationens konferens (Internationella
organet för cancerforskning, IARC) i mars 2002 betraktas den som avslutad:
mammografiscreening som görs i enlighet med kvalitetsstandarder, exempelvis de europeiska
1
Gøtzsche, PC och Olsen, O: Is screening for breast cancer with mammography justifiable?, Lancet 2000, 355,
129–134.
RR\497647SV.doc
Delvis extern översättning
15/17
PE 323.538
SV
riktlinjerna, minskar bevisligen dödligheten i bröstcancer bland kvinnor mellan 50 och 69 år
med upp till 33 procent.
2.2.
Genomförandet av riktlinjerna i medlemsstaterna
Eftersom de europeiska riktlinjerna för mammografiscreening endast är rekommendationer
utan rättslig bindning ansvarar medlemsstaterna för genomförandet. Uppenbarligen har länder
med enhetliga och nationellt organiserade sjukvårdssystem haft lättare att genomföra
riktlinjerna än länder med mer decentraliserade system. Vidare har cancerregister av god
kvalitet varit till stor hjälp när det gäller att leverera aktuella siffror om bröstcancerincidens
och dödlighet. Samma siffror är dessutom en förutsättning för att screeningprogrammen skall
kunna kontrolleras och utvärderas.
I dag råder dock stora skillnader mellan de nationella programmen för mammografiscreening
när det gäller organisation, tillämpning och genomförande. Endast åtta av femton
medlemsstater har ett nationellt program för mammografiscreening (Belgien, Finland,
Frankrike, Förenade kungariket, Irland, Luxemburg, Nederländerna och Sverige). Dock
efterföljs inte alltid de europeiska riktlinjerna. Italien, Österrike och Spanien har enbart
regionala program. Danmark och Portugal har påbörjat nationella program som dock ännu
inte arbetar på ett geografiskt heltäckande plan. I Tyskland och Grekland förekommer
pilotprojekt som skall leda till ett nationellt program.
I de flesta länder erbjuds kvinnor mellan 50 och 69 år screening inom ramen för de nationella
programmen. I Sverige, Portugal och Grekland gäller detta från 40 år. Antalet kvinnor som
kallas till screening i respektive åldersgrupp varierar mellan enbart två procent i Tyskland och
närmare 100 procent i Finland, Förenade kungariket, Luxemburg, Nederländerna och Sverige.
Deltagarsiffrorna, som är ett mått på acceptansen för screeningprogrammen, varierar mellan
knappt 30 procent i Belgien och 89 procent i Finland1. Ju fler kvinnor som deltar i
hälsokontrollerna, desto fler liv kan räddas. Intervallet mellan undersökningarna varierar
mellan 1,5 och 3 år.
Införandet av program för mammografiscreening enligt EU:s riktlinjer har understrukit vikten
av ett interdisciplinärt samarbete i kampen mot bröstcancer. Uppföljningsdiagnostik för att
reda ut misstänkta fall genomförs av interdisciplinära läkarlag vid screeninginrättningar.
3.
Bröstcancervård i medlemsstaterna
3.1.
Bröstcentra
Europeiska sällskapet för bröstsjukdomar (European Society of Mastology, EUSOMA)
publicerade 2000 ”The Requirements of a Specialist Breast Unit”2. Enligt dessa krävs ett
bröstcentrum per 330 000 kvinnor. På EU-nivå innebär detta 1 250 centra för att uppnå bästa
möjliga kvalitet i hela vårdkedjan i samband med bröstcancer. Uppskattningsvis finns det
endast cirka 250 sådana bröstcentra i Europeiska unionen, och endast i fyra medlemsstater
1
2
IARC Handbooks on Cancer Prevention (Vol. 7): Breast Cancer Screening, IARC, Lyon 2002.
European Journal of Cancer 2000, 36, 2288–2293.
PE 323.538
SV
16/17
RR\497647SV.doc
Delvis extern översättning
(Danmark, Förenade kungariket, Portugal och Sverige) på geografiskt heltäckande nivå.
Undersökningar visar att kvinnor som behandlats vid bröstcentra får en högre livskvalitet och
bättre vård än kvinnor som inte har behandlats i centren. Dessutom visar siffrorna att chansen
att överleva är större bland kvinnor som behandlats i centren. Den avgörande faktorn är att
läkarlaget vid ett bröstcentrum arbetar interdisciplinärt och är specialiserat enbart på
bröstsjukdomar. Eftersom olika bröstcentra för närvarande växer som svampar ur jorden utan
att uppfylla aktuella kvalitetskrav är det mycket angeläget att utveckla europeiska kriterier för
bröstcentra.
3.2.
Cancerregister
För att få fram tillförlitliga siffror om tidig upptäckt och behandling av bröstcancer skall
nationella och geografiskt heltäckande cancerregister upprättas enligt enhetliga kriterier. För
att få jämförbara siffror på EU-nivå skall uppgifterna överföras till European Network for
Cancer Registries (ENCR), som funnits sedan 1989 och som stöds av Europeiska
kommissionen. Hittills omfattas endast 47 procent av EU:s befolkning av ett cancerregister.
Nationella cancerregister finns endast i åtta medlemsstater (Danmark, Finland,
Förenade kungariket, Irland, Nederländerna, Österrike, Portugal och Sverige). Regionala
cancerregister förekommer i fem medlemsstater (Belgien, Danmark, Frankrike, Italien,
Spanien).
3.3
Eftervård
Enligt förslag från EUSOMA bör även eftervård äga rum på specialiserade bröstcentra för att
utnyttja den samlade expertisen, till gagn för patienterna. Dessutom skall patienterna erbjudas
särskilt psykologiskt stöd och fysioterapeutiska tjänster, vilket skall finansieras genom
sjukförsäkringen. Detsamma gäller medicinska hjälpmedel som peruker och behåinlägg. Detta
ersätts inte i t.ex. Italien och Spanien. I Förenade kungariket och i Italien måste patienten
dessutom själv betala hela kostnaden och i Danmark delar av kostnaden för ett ur medicinsk
synvinkel nödvändigt lymfdränage.
4.
Framtidsutsikter – aktuella utmaningar
För att nå bästa möjliga kvalitet i hela vårdkedjan i samband med bröstcancer, vilket redan i
dag skulle kunna minska antalet dödsfall med 50 procent, är det mycket angeläget att
–
–
–
–
–
samordna den nationella politiken och redovisa bästa metoder i kampen mot bröstcancer,
fortsätta utvecklingen av EU:s riktlinjer för mammografiscreening,
utarbeta riktlinjer för interdisciplinära bröstcentra genom EBCN,
intensifiera forskningen om åtgärder för att förebygga bröstcancer,
lägga upp ytterligare nationella cancerregister enligt ENCR:s enhetliga kriterier.
RR\497647SV.doc
Delvis extern översättning
17/17
PE 323.538
SV