Dämvik, Mats, Försiktighetens tillämpning på risker med

Juristfirman Unité
Adress: Kyrkogatan 22 A, 434 30 Kungsbacka
E-post: [email protected]
Hemsida: www.unite.se
Telefon: 0300-10570
Försiktighetsprincipens tillämpning på risker
med elektromagnetiska fält
Mats Dämvik
Juni, 2001
Innehåll
Sammanfattning.........................................................................................................................................................3
1 Inledning.................................................................................................................................................................5
1.1 Presentation av ämnet.................................................................................................................................... 5
1.2 Arbetets upplägg och avgränsningar..............................................................................................................5
2 Övergripande strålskyddsarbete............................................................................................................................. 7
3 Fysikalisk bakgrund................................................................................................................................................8
3.1 Allmänt.......................................................................................................................................................... 8
3.2 Det elektromagnetiska strålningsspektrumet................................................................................................. 8
3.3 Elektriska fält.................................................................................................................................................9
3.4 Magnetiska fält............................................................................................................................................ 10
3.5 Högfrekventa fjärrfält.................................................................................................................................. 10
4 Olika källor...........................................................................................................................................................12
4.1 Radio- och mikrovågsfält.............................................................................................................................12
4.2 Lågfrekventa fält..........................................................................................................................................13
4.3 Statiska fält.................................................................................................................................................. 16
5 Biologiska risker...................................................................................................................................................18
5.1 Introduktion................................................................................................................................................. 18
5.2 Undersökningsmetodik................................................................................................................................ 18
5.3 Radio- och mikrovågsfält.............................................................................................................................20
5.4 Lågfrekventa fält..........................................................................................................................................24
5.5 Statiska fält.................................................................................................................................................. 30
5.6 Särskilt om el- och bildskärmsöverkänslighet............................................................................................. 33
6 Rättsligt skydd...................................................................................................................................................... 36
6.1 Introduktion................................................................................................................................................. 36
6.2 Allmänna tolkningsdata............................................................................................................................... 36
6.3 Miljöbalken..................................................................................................................................................39
6.4 Plan- och bygglagen.....................................................................................................................................46
6.5 Ellagen......................................................................................................................................................... 51
6.6 Arbetsmiljölagen..........................................................................................................................................53
6.7 Strålskyddslagen.......................................................................................................................................... 57
7 Slutsatser.............................................................................................................................................................. 59
8 Referenser.............................................................................................................................................................61
Sidan 2 av 62
Sammanfattning
De biologiska effekter som kan uppkomma vid exponering för elektromagnetiska fält är beroende av såväl
exponeringstiden som fältets styrka och frekvens. Olika typer av källor kan därför medföra olika risker. Vid lägre
frekvenser utgör det svenska kraftnätet (50 Hz) den källa som vi alla så gott som alltid utsätts för. Då det gäller
högfrekventa fält utsätts vi för starkare fält då vi befinner oss nära sändarantenner för radio, TV, mobiltelefoni
och radar. I vissa arbetsmiljöer kan arbetstagare också exponeras för starka fält från exempelvis
induktionsvärmare eller svetsmaskiner.
Krav på försiktighetsåtgärder mot risker med elektromagnetiska fält kan ställas med stöd av flera olika lagar. Då
det gäller långtidsexponering för svagare elektromagnetiska fält handlar det ofta om sådana risker för människors
hälsa eller miljön som inte är helt säkerställda. I dessa situationer är det främst försiktighetsprincipen som kan
tillämpas. Principen kan ha en något varierande formulering i olika lagar, men det som är utmärkande är att den
går att tillämpa redan på misstänkta risker som inte är helt säkerställda.
Då det gäller kraftfrekventa fält finns det flera studier som har visat på en ökad risk för att barn drabbas av
leukemi då de bor nära kraftledningar. Studierna visar också att riskökningen tycks börja vid långvarig
exponering för magnetfält i storleksordningen 0,2 – 0,3 µT. I många sammanhang utgör denna kunskap om ett
tröskelvärde utgångspunkten vid tillämpning av försiktighetsprincipen. Detta gäller t ex vid en
koncessionsprövning, enligt ellagen, för att uppföra en ny kraftledning eller i ett bygglovsärende, enligt plan- och
bygglagen, för att uppföra en transformatorstation i närheten av bostäder.
För att miljöbalkens försiktighetsprincip skall vara tillämplig på hälsorisker krävs att det föreligger en risk för
”olägenhet för människors hälsa”. Mycket talar för att en sådan olägenhet är för handen då bostadsmiljön består
av magnetfält över 0,2 µT. Även om försiktighetsprincipen är tillämplig får inte de krav på åtgärder som ställs
vara orimliga. Det görs en avvägning mellan nyttan av försiktighetsåtgärderna och de kostnader åtgärderna
medför. Denna skälighetsavvägning blir av störst betydelse då det rör sig om krav som riktar sig mot en befintlig
verksamhet, eftersom kostnaderna blir högre då. Av den begränsade praxis som finns bör den slutsatsen kunna
dras att det inte går att ställa krav på mer kostnadskrävande skyddsåtgärder mot källor som bidrar med magnetfält
runt 0,2 µT i boendemiljön. Nyttan med åtgärderna ökar dock med den fältstyrkenivå människor utsätts för.
Kostnaderna är beroende av vilken skyddsåtgärd som väljs.
Eftersom både elektriska och magnetiska fält avtar snabbt med avståndet är en effektiv skyddsåtgärd att öka
avståndet till källan. Det är dock inte alltid som detta är den billigaste metoden. Till skillnad från vad som gäller
för elektriska fält är det svårt att skärma av magnetfält, men ibland kan det vidtas åtgärder som innebär att olika
magnetfält tar ut varandra. I en kraftledning kan t ex fasledningarnas inbördes placering bestämmas så att det
sammanlagda magnetfältet vid marknivå minimeras.
Normalt sett tillbringar vi de flesta av dygnets timmar i bostaden. Av denna anledning är det fälten i hemmiljön
som är av störst betydelse för hälsan. Mycket tid tillbringas också på arbetsplatsen. I denna miljö förefaller det
dock som om det accepteras att arbetstagare utsätts för högre fält än i bostaden, vilket i vissa situationer bör
kunna motiveras av en kortare exponeringstid. Det krav som kan ställas med stöd av försiktighetsprincipen är
även beroende av hur känsliga de exponerade personerna är för fälten. I en skolsal där barn ofta vistas eller på ett
kontor som används av en elöverkänslig arbetstagare bör det kunna ställas högre krav på arbetsmiljön än vad som
gäller i många andra situationer.
Det finns även risker med andra fält än de kraftfrekventa. Vi vet att statiska magnetfält som är starkare än det
jordmagnetiska fältet kan påverka vissa djurs orienteringsförmåga. Med anledning av detta har
försiktighetsprincipen även använts för att skydda miljö- och fiskeriintressen vid tillståndsgivning för en
likströmskabel till havs.
Då det gäller de högfrekventa fälten har befintlig rättspraxis främst kommit att inriktas på bygglov för
basstationer för mobiltelefoni. Inom detta område finns det enskilda djurförsök som indikerar att det kan
förekomma hälsorisker vid långvarig exponering för de fältstyrkenivåer som basstationerna utsätter allmänheten
för. Kunskapen om dessa eventuella risker är dock mycket bristfällig. Mobiltelefontekniken har inte, i någon
större omfattning, funnits tillgänglig så länge att vi fått kännedom om vilka långtidseffekterna på människor kan
vara. Även om det finns relativt många rättsfall inom området har jag inte funnit något lagakraftvunnet fall där
det nekats bygglov enbart på grund av hälsoriskerna. Plan- och bygglagen innebär dock att en avvägning skall
Sidan 3 av 62
göras mellan flera olika intressen och det är givetvis möjligt att hälsoaspekterna, eller i vart fall oron för riskerna,
tillsammans med övriga omständigheter kan medföra avslag på en ansökan om bygglov för denna typ av
strålkälla.
Sidan 4 av 62
1 Inledning
1.1 Presentation av ämnet
Under de senaste årtiondena har det skett en ständigt ökande elektrifiering av samhället. I såväl bostaden som på
arbetsplatsen har det tillkommit mer elektrisk utrustning. Till följd av detta har vår miljö också förändrats på så
sätt att vi exponeras för elektromagnetiska fält i en större utsträckning än tidigare. Under de senaste åren har
denna ökning även, i en allt snabbare takt, kommit att omfatta högfrekventa fält. Allt fler börjar använda
mobiltelefon. Nya leverantörer och system för mobiltelefoni tillkommer, vilket medför fler stationer som sänder
ut strålning i vår omgivning. Även annan utrusning än telefonen har börjat bli sladd- eller trådlös.
Vi vet att människor, djur och växter kan påverkas av elektromagnetiska fält eftersom viktiga biologiska
funktioner, som bland annat cellens kommunikation med sin omgivning, bygger på elektricitet. I massmedia
rapporteras det också ofta om olika studier som visar på hälsorisker förknippade med sådana elektromagnetiska
fält vi kan utsättas för i bostaden och på arbetet. Det handlar bland annat om risker för cancer, demens och
elöverkänslighet. Det är därför naturligt att många oroar sig och önskar ställa krav på el- och strålmiljön.
Syftet med detta arbete är att undersöka vilka rättsliga möjligheter det finns att ställa krav som innebär att
exponeringen begränsas. En utgångspunkt för arbetet är att det råder osäkerhet om vilka risker som är
förknippade med en längre tids exponering för svagare fält. I denna situation är det främst försiktighetsprincipen
som kan tillämpas. Försiktighetsprincipen återfinns, med lite varierande formuleringar, i flera lagar som kan
användas för att ställa krav på åtgärder.
Det finns dock flera problem som är förknippade med en tillämpning av försiktighetsprincipen och som innebär
att det ofta kan vara svårt att fastställa vad som gäller. Det krävs först och främst kunskap om riskerna. Här
handlar det främst om att värdera de studier som föreligger. Därefter gäller det att ta ställning till vilken
bevisning som fordras för att principen skall bli tillämplig. Detta kan ofta vara svårt eftersom lagar och
förarbeten är allmänt hållna och därför inte brukar ger tillräcklig information. Det saknas också vägledande
prejudikat inom området. Den information som finns till stöd för tolkning av försiktighetsprincipen består därför i
många fall av opublicerade domar och beslut, vilka det kan vara svårt att få kännedom om.
Min avsikt med detta arbete är att försöka minska den rättsosäkerhet som råder genom att leta upp och
sammanställa olika tolkningsdata. Målet är att finna och klarlägga riktlinjer för när försiktighetsåtgärder kan
krävas mot exponering för elektromagnetiska fält. Rättsfall och myndighetsbeslut kommer att analyseras och
analogier kommer att görs mellan olika regelsystem. Olika avgöranden kommer även att granskas mot bakgrund
av de forskningsresultat som finns om riskernas sannolikhet och omfattning. Frågan här är vilken bevisning som
finns tillgänglig, vad som har åberopats i det enskilda fallen och vilken information den beslutande eller dömande
instansen funnit avgörande.
1.2 Arbetets upplägg och avgränsningar
Arbetet kommer att begränsa sig till att omfatta risker med elektromagnetiska fält. Elektromagnetisk strålning
över 300 GHz kommer alltså inte att behandlas. Detta gäller såväl de naturvetenskapliga som de juridiska
aspekterna.
Syftet med den naturvetenskapliga delen av arbetet är först och främst att klarlägga vilken bevisning om riskerna
som finns tillgänglig för den rättsliga bedömningen. Innan vi går in på de studier som föreligger om risker för
människors hälsa och miljön krävs dock en allmän orientering om vad ett elektromagnetiskt fält är för något och
vad ett sådant fält har för egenskaper som kan tänkas påverka biologin. En fysikalisk bakgrund är också
nödvändig för kunskap om vilka skyddsåtgärder som kan vidtas mot exponering för fälten. En redogörelse för
vilka källor till elektromagnetiska fält som utsätter oss för de starkaste fälten kommer också att göras. Denna
information är av betydelse för att fastställa i vilka situationer riskerna bör vara som störst.
Den juridiska delen av arbetet kommer att utgå från de lagar som kan åberopas till stöd för krav på åtgärder för
att minska eller begränsa exponeringen. Såväl författningar, lagförarbeten, rättspraxis och annan information som
är relevant vid tolkningen kommer att gås igenom. Det bör dock påpekas att, i brist på annat, bygger redogörelsen
i vissa delar på praxis från domstolar och myndigheter vars avgöranden inte har någon prejudicerande effekt.
Sidan 5 av 62
Arbetet gör inte heller anspråk på att vara heltäckande då det gäller opublicerade avgöranden inom området.
Behandlingen av de juridiska frågorna kommer i första hand att inrikta sig på försiktighetsprincipens tillämpning.
I den mån det finns andra regler som kan tillämpas i syfte att ställa krav på olika försiktighetsmått kommer dock
även dessa att nämnas. Vidare finns det olika formella bestämmelser om vilken eller vilka lagar som är
tillämpliga, vem som handlägger tillsynsfrågor, till vem man kan överklaga med mera, vilka är av praktisk
betydelse för försiktighetsprincipens tillämpning. Frågor om skadestånd eller straffsanktioner mot den som
ansvarar för källan till exponeringen kommer dock inte att behandlas.
Den naturvetenskapliga delen av arbetet skall endast ses som en översiktlig orientering i ämnet. För den som vill
fördjupa sig ytterligare i någon speciell fråga lämnas källhänvisningar i texten. Den juridiska diskussionen har för
avsikt att vara lite djupare och bygger delvis på egna slutsatser och synpunkter. För den som vill bilda sig en egen
åsikt i frågan hänvisas även här till källorna. Arbetet bygger på material som insamlats fram till och med maj
2001.
Sidan 6 av 62
2 Övergripande strålskyddsarbete
Det finns flera internationella organisationer som arbetar med frågor rörande miljö- och hälsorisker förknippade
med elektromagnetiska fält. Framför allt inom Världshälsoorganisationen, WHO, har det sedan lång tid tillbaka
arbetats med att öka och sprida kunskap inom området. Sedan 1996 sker detta arbete inom ramarna för ett projekt
där samarbete sker med ett 40-tal nationella myndigheter samt ett flertal forskningscentra och internationella
fackorganisationer. Några av de organisationer som aktivt arbetar med frågorna och deltar i WHO-samarbetet är
internationella byrån för cancerforskning (IARC), förenta nationernas miljöprogram (UNEP), internationella
arbetarorganisationen (ILO) och EU-kommissionen.
ICNIRP (International Commission on Non-Ionising Radiation Protection) är en annan internationell
organisation som medverkar i WHO-samarbetet och utför ett viktigt arbete inom området. Detta är en oberoende
forskningskommission med syfte att arbeta med skydd för människor och miljön mot icke-joniserande strålning.
De värderar forskningsresultat från hela världen samt tar fram riktlinjer, gränsvärden och andra
rekommendationer avseende exponering för elektromagnetiska fält och annan icke-joniserande strålning.
Inom EU arbetar flera av kommissionens direktorat med olika aktiviteter inom området. Direktoratet för
forskning administrerar t ex ett europeiskt samarbetsprojekt (COST 244) för informationsutbyte mellan forskare i
ämnet biologiska effekter av elektromagnetiska fält. EU har även vidtagit vissa lagstiftningsåtgärder inom
området. Då det gäller skyddet för arbetstagares hälsa finns det ett direktiv rörande elektromagnetiska fält i
samband med arbete vid bildskärm. Det har också vidtagits gemenskapsåtgärder i syfte att förbättra hälsa och
säkerhet för arbetstagare som exponeras för bl a elektromagnetiska fält samtidigt som de är gravida, nyligen har
fött barn eller ammar. Rådet har också utfärdat en rekommendation om begränsning av allmänhetens exponering
för elektromagnetiska fält. Denna rekommendation baserar sig helt och hållet på riktvärden som föreslagits av
ICNIRP.
I Sverige deltar vi i det internationella samarbetet och arbetar även på nationell nivå. I sin miljöproposition
”Svenska Miljömål” 1997/98:145 föreslår regeringen att riksdagen skall anta femton nationella miljökvalitetsmål.
Målen skall fungera som riktlinjer för miljöarbetet på olika nivåer runt om i Sverige. Riksdagen har beslutat om
att anta miljökvalitetsmålen och olika myndigheter har fått i uppdrag att ytterligare precisera dessa i olika delmål.
Statens strålskyddsinstitut (SSI) har arbetat med miljömål 13 som avser en säker strålmiljö.
Enligt riksdagens beslut innebär en säker strålmiljö att människors hälsa och den biologiska mångfalden skall
skyddas mot skadliga effekter av strålning i miljön. SSI har brutit upp detta mål i fem delmål. Delmål 4 innebär
att riskerna med elektromagnetiska fält skall vara så klarlagda år 2010 att myndigheter kan planera konkreta
åtgärder. SSI har konstaterat att kunskapen om de elektromagnetiska fältens biologiska verkningar är otillräcklig
och att detta leder till en osäkerhet som oroar många. De har därför föreslagit ökade forskningsinsatser inom
området. Då det gäller myndigheternas hantering av problemen i dagsläget har det konstaterats att det finns
internationella expertgrupper som föreslagit gränsvärden och rekommendationer, vilka dock endast baserar sig på
säkerställda risker och inte på misstänkta cancerrisker. Enligt SSI är det därför många som anser att
rekommendationerna inte är tillräckliga. Då det gäller möjliga, men inte helt säkerställda risker, är det främst
försiktighetsprincipen som blir av intresse då det gäller det rättsliga skyddet.1
1
SSI, 1999 s.71ff
Sidan 7 av 62
3 Fysikalisk bakgrund
3.1 Allmänt
Elektriskt laddade partiklar finns över allt. I atomen finns negativt laddade elektroner och en positivt laddad
kärna. Om en atom har för få eller för många elektroner är den elektriskt laddad. Man kallar den då för en jon.
Joner och fria elektroner är sådana laddade partiklar som ger upphov till elektricitet. Mellan två partiklar av olika
laddning finns det alltid en elektrisk spänning. Om mediet mellan laddningarna är elektriskt ledande uppstår det
även en kraftpåverkan mellan laddningarna som gör att de sätts i rörelse. Detta innebär att det uppstår en elektrisk
ström. Elektrisk ström och spänning påverkar den närmast omgivande miljön genom att den alstrar
elektromagnetisk strålning eller fält.
Den elektromagnetiska strålningen består av elektriska och magnetiska svängningar. Elektromagnetisk strålning
uppstår så fort en elektrisk laddning accelereras och uppkommer därför alltid som en följd av elektriska
växelströmmar. Med en växelström avses att laddningarna byter riktning med en viss periodicitet eller frekvens.
Frekvensen, eller antalet svängningsperioder per sekund, anges i enheten hertz (Hz). Även likström, som inte
varierar med tiden, ger upphov till statiska elektriska och magnetiska fält, men dessa brukar inte definieras som
strålning.
Elektromagnetisk strålning är en form av energitransport. Denna transport kan man se antingen som en
elektromagnetisk våg eller som ett flöde av partiklar. Detta är egentligen inte märkvärdigare än att en vattenvåg
på havet också kan ses som ett flöde av vattenmolekyler. Sammanhanget eller perspektivet avgör vilket
betraktelsesättet man väljer. Då det gäller den elektromagnetiska strålningen brukar det ofta talas om
partikelflöden då det gäller den mer högfrekventa delen av strålningsspektrumet, medan den mer lågfrekventa
strålningen ses som en vågrörelse. Det är denna mer lågfrekventa del av strålningsspektrumet som brukar
benämnas elektromagnetiska fält. Dessa fält utgörs av ett elektriskt och ett magnetiskt fält.
3.2 Det elektromagnetiska strålningsspektrumet
Den elektromagnetiska strålningen indelas i ett spektrum efter energiinnehåll, frekvens eller våglängd. Mellan
dessa tre storheter finns ett mycket enkelt matematiskt samband och man kan därför själv välja vilken storheter
man vill ange. Då de gäller de elektromagnetiska fälten brukar de anges i frekvens, medan våglängd eller
energiinnehåll brukar användas för mer högfrekvent strålning.
Det elektromagnetiska spektrumet indelas i olika huvudområden, enligt figur 1. Först och främst skiljs det mellan
joniserande och icke-joniserande strålning. Då strålningen är tillräckligt energirik kan den slå ut elektroner från
sin plats runt atomen. Atomen övergår då från att vara neutral till att bli elektriskt laddad. Den blir en jon. Sådan
strålning kallas därför för joniserande strålning. I det elektromagnetiska spektrumet är det främst röntgen- och
gammastrålning som är joniserande. Strålning med ett lägre energiinnehåll klassas som icke-joniserande. Den
icke-joniserande delen av spektrumet består av ultraviolett strålning, synligt ljus, infraröd strålning samt
elektromagnetiska fält.
Sidan 8 av 62
Figur 1. Det elektromagnetiska strålningsspektrumet.
I det elektromagnetiska spektrumet hör fälten till den lågfrekventa delen under 300 GHz. Inom detta
frekvensområde görs sedan ytterligare klassificeringar. Först och främst skiljs det på tidsvarierande och statiska
fält. De statiska fälten härstammar från likström och har frekvensen 0 Hz.
Tidsvarierade fält härstammar från föremål som leder växelström. De växelströmsfält med frekvens upp till 100
kHz brukar definieras som lågfrekventa fält. Inom detta område görs det även ytterligare indelningar i smalare
frekvensband. Av störst intresse är de s k extremt lågfrekventa fälten som avser frekvenser upp till 300 Hz. Inom
detta område ligger därmed frekvensen för vårt distributionsnät av elektrisk kraft. I Sverige och övriga Europa
ligger denna nät- eller kraftfrekvens på 50 Hz, medan den i USA ligger på 60 Hz. De naturliga fälten i
människokroppen, som bland annat alstras av strömmarna i det centrala nervsystemet, ligger också inom detta
extremt lågfrekventa område.
Det högfrekventa området av de elektromagnetiska fälten (100 kHz - 300 GHz) består av radio- och mikrovågor.
Radiovågor används främst till utsändningar från radio, TV och mobiltelefoni. Fält inom den övre delen av det
högfrekventa området brukar benämnas mikrovågor. Radarn och mikrovågsugnen är exempel på apparatur som
arbetar med mikrovågor.
3.3 Elektriska fält
Det elektriska fältet är ett mått på kraftpåverkan mellan föremål av olika elektrisk laddning. Mellan två föremål
som har olika laddning finns det en elektrisk spänning. Den elektriska fältstyrkan bestäms av denna spänning och
avståndet mellan föremålen. Styrkan på det elektriska fältet anges i volt per meter (V/m).
Den elektriska fältstyrkan avtar snabbt med avståndet till källan. Hur detta samband ser ut är dock beroende på
källans omfång. Från en punktformig källa avtar styrkan med kuben på avståndet. Då ett större föremål utgör
källan avtar dock fältstyrkan långsammare. Framför en bildskärm avtar fältet ungefär kvadratiskt med avståndet.2
Om laddningarna mellan två föremål kommer i rörelse på grund av att materialet däremellan är elektriskt
ledande, som t ex i biologisk vävnad, uppkommer det även en elektrisk ström mellan föremålen. När ström mäts i
en tredimensionell kropp, som t ex människokroppen, brukar begreppet strömtäthet användas. Detta är den ström
som går genom en tvärsnittsarea vinkelrätt mot strömmens riktning. Enheten för strömtäthet är ampere per
kvadratmeter (A/m2). Strömtätheten (J) är proportionell mot det elektriska fältets styrka (E) enligt följande
formel.
J=σ•E
Den elektriska konduktiviteten (σ) är material- och frekvensberoende, men konstant i övriga avseenden. Då ett
elektriskt fält passerar gränsen mellan två olika material förändras därmed fältet. Ett elektriskt fält i luft dämpas t
ex av en husvägg bestående av trä eller sten. På samma sätt förändras fältet av en människokropp. Då
gränsvärden anges för elektriska fält utgår man dock från ett ostört fält, även om fältstyrkan ändras i den kropp
som exponeras för fältet.
2
Hamnerius, 1996 s.7
Sidan 9 av 62
Ett elektriskt ledande föremål som befinner sig i ett elektriskt fält blir uppladdat av detta fält. Detta kallas
kapacitiv spänningssättning. En buss som parkerar under en kraftledning blir t ex kapacitivt spänningssatt av
fältet från kraftledningen. Om en person som står på marken tar i bussens metallhölje går det en elektrisk ström
genom honom från bussen till jord. I detta fall är strömmens styrka beroende av metallhöljets area. Riskerna är
alltså större om det är en buss som parkerar under kraftledningen än om det istället hade varit en personbil.
3.4 Magnetiska fält
Magnetfältet är ett mått på den kraftverkan som beror på rörelser hos laddade partiklar. Ett magnetiskt fält alstras
därmed av elektriska strömmar. Fältets styrka är beroende av såväl strömmens styrka som avståndet till den
strömförande ledaren. Magnetfält kring en ledare med likström är statiskt medan fältet kring en växelström
varierar med strömmens frekvens. Styrkan på det magnetiska fältet anges i ampere per meter (A/m).
Magnetfältet i en punkt är ofta genererat av flera strömkällor. Ibland kan fältet förstärkas av olika källor som
alstrar magnetfält i en och samma riktning, men det kan också vara så att de olika magnetfälten tar ut varandra. I
en vanlig lampsladd med två ledare går t ex strömmen fram i den ena ledaren och tillbaks i den andra. I detta fall
ger de två ledarna upphov till motriktade magnetfält som tar ut varandra, eftersom ledarna ligger så tätt
tillsammans. Om ledarna däremot är längre ifrån varandra, som t ex i en kraftledning, tar fälten från de olika
ledarna endast delvis ut varandra. Här omges alltså ledningarna av ett större sammanlagt magnetfält.
På samma sätt som för det elektriska fältet avtar magnetfältet med avståndet från källan. Det magnetiska fältet
från en lång rak enkelledare avtar med ett genom avståndet. Magnetfältet avtar däremot kubiskt med avståndet
från en punktkälla; som t ex från en liten motor.3
Begreppet magnetisk flödestäthet (B) brukar också användas. Hänsyn tas då även till vilket material fältet
befinner sig i. Flödestätheten är lika med fältstyrkan (H) multiplicerat med permeabilteten (µ). Enheten för den
magnetiska flödestätheten är tesla (T).
B=µ•H
De flesta material – som t ex luft, vatten, biologisk vävnad och de flesta metaller – har en permeabilitet med ett
värde mycket nära det för vakuum. Det är därmed svårare att skärma av ett magnetfält, än ett elektriskt fält.
Endast magnetiska material, som järn, har en permeabilitet som kraftigt avviker från vakuum. Ett magnetfält
passerar alltså genom en människa eller en annan organism utan att fältet störs i någon nämnvärd grad, eftersom
organismer endast innehåller försumbara mängder magnetiskt material.
I biologisk vävnad finns det ibland, som i den mänskliga hjärnan, små mängder av magnetitpartiklar (Fe3O4).
Dessa partiklar har den förmågan att de kan orientera sig själva i ett magnetfält. Materialet kan alltså bland annat
användas som en kompass. Hos levande organismer misstänks förekomsten av magnetit vara en orsak till några
av de biologiska effekter av magnetfält vi senare skall diskutera.
På samma sätt som ström genom en ledare genererar ett magnetfält, gäller även det omvända förhållandet. I en
ledare som befinner sig i ett tidsvarierade magnetfält, eller rör sig i ett statiskt magnetfält, induceras det en
elektrisk ström. För en människa som befinner sig i ett tidsvarierande magnetfält uppkommer det alltså
induktionsströmmar i kroppen. Induktionsströmmens styrka är dels beroende av magnetfältets styrka, men eftersom permeabilitet är frekvensberoende - också av magnetfältets frekvens.
3.5 Högfrekventa fjärrfält
De elektromagnetiska fälten brukar indelas i när- och fjärrfält beroende på frekvens och avstånd till strålkällan.
Normalt sett, om källan är liten i förhållande till våglängden, kan närfältsförhållanden antas råda inom en
våglängd från källan. Vi kraftfrekvens (50 Hz) är därmed närfältet 6000 km och vid GSM-telefoni (1,8 GHz) är
närfältet 17 cm. Området utanför detta avstånd utgörs av fjärrfältet. Det är alltså främst inom det högfrekventa
området vi kan exponeras för fjärrfält av märkbar styrka.
Vid fjärrfältsförhållanden skiljs det inte på de elektriska och magnetiska fälten, utan här är det den sammanlagda
3
Hamnerius, 1996 s.7
Sidan 10 av 62
effekten som är av intresse. En storhet som används i detta sammanhang är strålningstäthet (s). Den definieras
som strålningens effekt, infallande i rät vinkel mot en yta, dividerad med ytans area. Enheten är watt per
kvadratmeter (W/m2). I fjärrfältet är strålningstätheten den elektriska fältstyrkan multiplicerad med den
magnetiska fältstyrkan (s = E • H).
Den radiofrekventa strålningens absorption i den mänskliga kroppen anges ofta i SAR (Specific Absorption
Rate). Detta är ett uttryck för effektutvecklingen per viktenhet och anges i enheten watt per kilogram (W/kg).
SAR-värdet är ett bra mått på den termiska effekten av radiofrekvent strålning, eftersom det är proportionellt mot
den temperaturstegring som sker i kroppen. SAR-värdet är beroende av flera faktorer som strålningens styrka,
riktning och frekvens samt den bestrålade kroppens form. Om hela kroppen utsätts för samma strålningsintensitet
uppkommer det högsta SAR-värdet i halsen, eftersom denna kroppsdel är smalast.
Den vågrörelse som ett elektromagnetiskt växelfält utgör kan vara av olika utseende och form. Många
"konstgjorda" fält utgörs av en sinusformad vågrörelse. Vid digital signalöverföring användes istället en pulsad
våg. Då det gäller informationsöverföring via elektromagnetiska fält påverkar även informationsinnehållet
signalens form så att den blir mer oregelbunden. I detta sammanhang talas det också om modulerade signaler. Att
en signal amplitudmoduleras innebär t ex att även amplituden av den högfrekventa signalen ges en variation av
annan, lägre, frekvens. Som vi återkommer till senare kan även fältets form vara av betydelse för de biologiska
effekterna.
Sidan 11 av 62
4 Olika källor
4.1 Radio- och mikrovågsfält
4.1.1 Bakgrundsfält
Radiofrekvent strålning kan genereras på naturlig väg, till exempel vid blixturladdningar i samband med
åskväder. Jorden bestrålas också ständigt av radiostrålning från universum. Denna kosmiska radiostrålning
uppstår genom att stora mängder laddade partiklar accelereras. Intensiteten på jorden av den kosmiska
radiostrålningen är dock mycket låg jämfört med den vi själva genererar.4
I en svensk undersökning från 1999 avseende exponeringen för högfrekventa fält utfördes en serie mätningar i
storstad, mindre stad och landsbygd. Medelvärdet för alla mätplatser var 0,5 mW/cm2 med ett medianvärde av 40
µW/cm2. Det dominerande bidraget, i storstadsområden, var utsändningar från basstationer för GSM-telefoni vid
frekvensen 900 MHz, medan TV-sändningar var den dominerande exponeringskällan på landsbygden.5
4.1.2 Radio, TV och mobiltelefoni
Radio- och TV-sändare förekommer i många olika utföranden, från små bärbara stationer med effekter på några
tiondels milliwatt till stora anläggningar med antenneffekter på flera hundratals kilowatt. Då det gäller
radioutsändningar bärs informationen på olika sätt i signalerna. Man skiljer på radiosignaler som är
amplitudmodulerade (AM) och frekvensmodulerade (FM). AM-signalerna kan användas för utsändningar över
mycket långa avstånd och därför används stora antenner med hög uteffekt vid sådan kommunikation. Fält från
denna typ av AM-antenner överstiger ofta de internationella riktvärdena i närheten av källa. FM-signaler, som
även används för TV-utsändningar, används för mer lokala utsändningar, och då krävs det inte lika stora
uteffekter som för AM-radio. Antenner för FM-vågor kan ibland återfinnas uppe på taket till byggnader. Det
finns alltså risk för att personer kan komma så nära antennen att de kan exponeras för fält som överstiger de
internationella riktvärdena.6
Då det gäller basstationerna för mobiltelefoni avger de fältstyrkor som normalt sett är avsevärt mycket lägre än
de som alstras av antenner för radio- och TV-utsändningar. Basstationerna är dock många och utgör därför ett
stort bidrag till de högfrekventa fält allmänheten ständigt exponeras för. De basstationer som finns för
mobiltelefoni är högt placerade i en mast, ett torn eller uppe på en byggnad. En basstation innehåller antenner,
där varje enskild antenn avger en begränsad, strålkastarlik, radiofrekvent stråle som är så gott som parallell med
marken. Eftersom antenner som är monterade på husväggar riktar sin energi utåt utsätts människor på andra sidan
väggen inte för någon högre strålning. På cirka en meters avstånd rakt framför antennens strålande yta överskrids
dock ofta ICNIRP:s riktvärden.7
Det finns olika tekniker för mobiltelefoni. Det äldre NMT-systemet, arbetade i frekvensband runt 450 och 900
MHz, och utnyttjade en kontinuerlig bärvåg (analog teknik), medan modernare GSM-system utnyttjar pulsade
fält (digital teknik) inom frekvensband runt 900 MHz och 1,8 GHz. Den digitala tekniken har visserligen medfört
en sänkning av exponeringen, men som vi återkommer till senare finns det misstankar om att pulsade fält ger
biologiska effekter vid lägre intensiteter än vad som gäller för kontinuerliga fält.
Medan vi ständigt exponeras för svaga fält från basstationer, utsätts användaren för betydligt kraftigare fält under
den tid en mobiltelefon används. Detta beror på det korta avståndet till källan. Då mottagningsförhållandena är
dåliga kan strålningen komma upp i närheten av de riktvärden som finns till skydd mot exponering av
allmänheten. Anledningen till detta är att vid dåliga mottagningsförhållanden behövs det sändas ut en starkare
signal från telefonen för att få kontakt med närmaste basstation.
4.1.3 Andra källor
4
Bäverstam, 1998 s.2
Bergqvist et al, 2000 s.13
6
Rehfuess, 2000 s.14 och AFS 1987:2 s.9
7
SSI, 1997a
5
Sidan 12 av 62
Från vissa vapensystem, som används för att slå ut elektronik i flygplan, utstrålar det så starka mikrovågsfält att
det sägs kunna ramla ner "stekta sparvar från skyn". För fredliga ändamål används inte fullt så kraftig strålning.
Strålningsenergi i mikrovågsområdet (10 MHz - 150 GHz) används t ex ibland för torkning av vatten- och
fuktskador i byggnader. Intensiteten på denna strålning är av sådan styrka att den kan orsaka direkta och
bestående skador på människor och djur.8
Radarn används i olika sammanhang och arbetar oftast inom frekvensområdet 1-10 GHz. Det finns radar för
hastighetsövervakning av biltrafik, flygradar, väderradar och radar i satelitkommunikationssystem samt olika
militära system. En typisk trafikradar avger cirka 10 mW/m2 på 10 meters avstånd.9
Det finns många utrustningar som arbetar med höga effekter av elektromagnetisk strålning vid frekvenser runt 27
MHz. Vid flera olika industriella tillämpningar används radiofrekvent energi för uppvärmningsändamål. Exempel
på apparater som används för detta är induktionsvärmare, limtorkar, plastsvetsmaskiner samt olika ugnar.
Plastsvetsmaskiner används t ex för att sammanfoga plastfolie till produkter som lastbilskapell, presenningar och
regnkläder. I en svensk undersökning har det mätts upp vilken exponering arbetare vid dessa svetsmaskiner
utsätts för. Man upptäckte strålningstätheter upp mot 19 kW/m2 i arbetarens händer. För medicinsk
värmebehandling används också kortvågsapparater som arbetar på frekvenser runt 27 MHz och
mikrovågsapparater på frekvenser runt 2,45 GHz.10
4.2 Lågfrekventa fält
4.2.1 Bakgrundsfält i vår närmiljö
Även om det jordmagnetiska fältet i huvudsak är statiskt förekommer det variationer av flödestätheten beroende
av påverkan från rymden. Jorden påverkas i första hand av laddade partiklar som transporteras hit från solen.
Denna transport brukar benämnas solvinden. Olika faktorer gör att solvinden varierar i styrka med tiden. Då
starka solvindar kommer i kontakt med jordens magnetfält uppkommer det optiska himlafenomen som norr- eller
sydsken i närheten av de jordmagnetiska polerna.
Genom att studera de svarta fläckar som finns på solytan har man lyckats konstatera att solens aktivitet varierar
över en 11-årsperiod. Vid ett solfläcksmaximum, det vill säga då solen är som mest aktiv, utsändes en extra
kraftig solvind som kraftigt kan påverka det jordmagnetiska fältet. Som mest varierar jordens magnetfält med
omkring 0,5 µT. Särskilt i stora strömslingor – som elnät eller järnvägsnät - kan denna fältförändring ge upphov
till stora inducerade strömmar. Vid ett solfläcksmaxima 1989 slogs t ex hela Quebecs elförsörjning ut i nio
timmar. Den normala variationen av den naturliga flödestätheten ligger dock på omkring 0,01 µT inom det
extremt lågfrekventa området.11
Bakgrundsfält i vår miljö genereras också av mänskligt konstruerade källor, och vi exponeras därför normalt sett
för högre fält än de naturliga. Den tyska strålskyddsmyndigheten har undersökt vilken exponering för magnetfält
som befolkningen i allmänhet utsätts för. Undersökningen omfattade 2.000 individer som utgjorde ett
representativt tvärsnitt av befolkningen i Tyskland. Resultatet visade på en genomsnittlig dagsexponering på 0,1
µT. De uppmätta värdena varierade dock mellan olika personer beroende på om de bodde i centralort, på landet,
nära kraftledning etc.12
I Sverige anses medianvärdet för magnetfält i bostäder lokaliserade till större städer vara cirka 0,1 µT. Det
elektriska fältet brukar ligga på 1-10 V/m. I mindre städer och på landsbygden är värdena ungefär hälften. Totalt
sett beräknar man att 0,5% av bostadsbeståndet har ett magnetfält över 0,2 µT. Exponeringen i arbetsmiljön
ligger ofta på samma nivåer, men det finns också många arbetsplatser med betydligt högre magnetfält. Den
genomsnittliga exponeringen, av arbetare, för lågfrekventa magnetfält har uppskattats till cirka 0,2 µT.13
4.2.2 Människokroppens elektricitet
Då laddade partiklar i form av joner eller elektroner kommer i rörelse uppstår det, som bekant, elektriska
SSI, 1997b
Suess et al, 1989 s.122
Hansson Mild et al, 1987 s.5ff och AFS 1987:2 s.9
11
Suess et al, 1989 s.182 och Engström, 1999
12
Rehfuess, 2000 s.15
13
Arbetarskyddsstyrelsen et al, 1996 s.4 och Bergqvist et al, 1999, bilaga 1, s.4
8
9
10
Sidan 13 av 62
strömmar. Vid de flesta biokemiska reaktioner i människokroppen, som t ex matsmältningsprocessen eller
aktiviteten i hjärnan, är laddade partiklar på något sätt inblandade i processen. På cellnivå blir cellen elektriskt
laddad genom att natrium- och kaliumjoner transporteras genom cellmembranet. Det är genom denna mekanism
som nervcellerna blir elektriska och kan leda nervimpulser. Av denna anledning förekommer det naturliga
strömmar i människokroppen.
Sedan 20-talet har mätningar utförts på den elektriska aktivitet hos hjärnbarkens nervceller med EEG
(elektroencefalografi). Metoden innebär att den elektriska spänningen mäts mellan elektroder som placeras på
huvudet. Även om metoden har den begränsningen att det inte går att mäta all aktivitet i hjärnan, utan endast den
som finns i hjärnbarken direkt under skallbenet, kan EEG-mätningar ge intressant information. Det har bland
annat upptäckts att EEG ändrar sig med personens vakenhetsgrad.
Figur 2. Normala ändringar av EEG vid olika vakenhetsgrader.14
Inom medicinen, eller närmare bestämt inom neurologin, används EEG för att leta efter sjukdomar som drabbar
hjärnan. Mycket talar för att EEG samvarierar med nervvävnadens ämnesomsättning och blodflöde. Då cellernas
funktion nedsätts och hjärnaktiviteten reduceras innebär detta en sänkning av EEG:s medelfrekvens och vanligen
också en ökning av dess medelamplitud mellan två mätpunkter på huvudet. Exempel på sjukdomar som ger dessa
effekter på EEG är åderförkalkning och proppar eller förtätningar i hjärnans blodkärl. Senildemens framkallar
EEG-förändringar som är ungefärligen proportionella mot förlusten av nervceller i hjärnan och av de
intellektuella funktionerna. Även tumörer, skallskador och infektioner i hjärnan kan störa blodcirkulationen till
nervcellerna och påverkar då EEG. Vid ett epilepsianfall sker det däremot en kraftigt ökad aktivitet i
hjärnbarkens nervceller. Detta orsakar en plötslig förändring av både frekvens och amplitud i EEG. Cirka 80% av
epilepsipatienterna uppvisar också någon form av EEG-förändring mellan anfallen.15
Man mäter dock inte enbart den elektriska aktiviteten i hjärnan utan mätningar utförs även på hjärtat (EKG),
musklerna (EMG) samt andra ställen av kroppen i olika syften. Den ungefärliga storleksordningen på de värden
som brukar detekteras med dessa mätmetoder anges i tabell 1. Eftersom en av de orsaker som anges orsaka
biologiska effekter vid exponering för elektromagnetiska fält är att de inducerade strömmarna stör kroppens
naturliga elektricitet är det viktigt att ha kontroll på vilka nivåer de ligger på.
14
15
Ingvar, 1980 s.7
Ingvar, 1980 s.6ff
Sidan 14 av 62
EKG
EEG
EMG
Spänning
1 mV
50 µV
1 µV
Strömtäthet
mA/cm2
µA/cm2
pA/cm2
Tabell 1. Ungefärlig storleksordning på kroppens naturliga strömmar i hjärta, hjärna och muskler.
4.2.3 Järnvägsnätet
De svenska järnvägarna har ett elsystem med 16 kV spänning och frekvensen 16 2/3 Hz. Detta kan medföra
problem med magnetfält i hus som ligger nära järnvägen. På södra stationsområdet i Stockholm, där hus byggts
direkt över järnvägen, har uppmätts 4 µT två våningar upp i huset. Källan till de störande fälten är strömmen som
går till loket och åter till banan. Magnetfältet i huset varierar alltså beroende på var på banan tåget befinner sig.16
Inne i passagerarvagnarna är fältstyrkan som högst vid golvet eftersom strömförsörjningen är lokaliserad dit.
Fältet avtar dock snabbt med avståndet och i sitthöjd ligger magnetfältet på några tiotals µT.17 I lokkupén brukar
dock fälten vara högre och lokförare anses vara en av de yrkeskategorier som är utsatta för de högsta
magnetfältsexponeringarna.
4.2.4 Kraftfrekventa källor
Det svenska elnätet utgör en stor källa för exponering av elektriska och magnetiska fält vid nätfrekvensen 50 Hz.
Storkraftnätet består idag av 1.500 mil högspänningsledningar. Däri ingår ledningar på 400 och 220 kV. Via
ställverk och olika nätstationer transformeras och distribueras sedan elektriciteten till konsumenten i ledningar
för lägre spänning. Hemma i vägguttaget är spänningen 220 V.
Det elektriska fältet från en högspänningsledning är som starkast där linorna hänger närmast marken. På marken
rakt under en 400 kV-ledning kan fältet ha en styrka upp till 10 kV/m. Inne i ställverk kan fältet vara upp till 25
kV/m. Som vi varit inne på tidigare minskar dock fältstyrkan snabbt med avståndet och det elektriska fältet
dämpas också av material som t ex markvegetation och byggnadsmaterial. Magnetfältet från en
högspänningsledning beror lite på ledningens utformning och hur hårt den belastas, men fält upp till 30 µT kan
förekomma rakt under ledningen. Omgivande material skärmar dock inte av magnetfälten på samma sätt som de
elektriska fälten. Inne i hus som ligger mycket nära (10 - 30 m) högspänningsledningar kan det därför förekomma
magnetfält upp mot 10 µT. I vissa större byggnader förekommer det även att en transformatorstation placerats i
husets nedersta våning. Utrymmena intill och över dessa stationer har då ofta förhöjda magnetfält, vilka kan
uppgå till tiotals µT.18
En vanlig källa till magnetiska fält i tätorter är så kallade vagabonderande strömmar. De uppkommer då el
installeras med sammankopplad nolla och skyddsjord, vilket ofta är fallet i Sverige. Om man exempelvis ansluter
en tvättmaskin till elnätet drivs den via tre ledningsfaser och en nolledare för returström. Tvättmaskinens
metallhölje, som ofta står i förbindelse med vattenledningsrör, skyddsjordas också. Eftersom nolledare och
skyddsjord är ihopkopplade har då en del av returströmmen möjlighet att rymma och ta en genväg till
transformatorn via vattenledningsnätet. Det brukar sägas att strömmen vagabonderar eller "är på luffen" då. I en
vanlig elkabel där fram- och returledare ligger tätt intill varandra tar magnetfälten från respektive ledare ut
varandra, eftersom strömmen, och därmed också magnetfälten, går i olika riktning. En vattenledning som leder
ström blir däremot en enkelledare med ett oreducerat magnetfält. Vagabonderande strömmar i vattenledningar,
fjärrvärmeledningar, teleledningar, armeringsjärn m m ger upphov till magnetfält på många ställen i tätbebyggda
områden. De vagabonderande strömmarna ligger ofta på en styrka omkring 10 A och ger då upphov till ett
magnetfält av 2 µT på 1 meters avstånd från ledaren.19
I storstäderna har det gjorts en del mätningar över magnetfälten i utomhusmiljö. Elbranschens forskningsorgan,
Elforsk, har gjort mätningar av gatorna i Stockholms innerstad och på vissa ställen funnit fält på 6 µT. På de
flesta mätpunkter låg magnetfälten mellan 1 och 2,5 µT. Orsaken till dessa fält är nedgrävda fjärrvärmerör och
andra elektriskt ledande kablar som ligger någon halvmeter under gator och trottoarer.20
Hamnerius, 1996 s.18f
Rehfuess, 2000 s.13
18
Elforsk, 1998 s.6f och Hamnerius, 1996 s.16ff och 36
19
Hamnerius, 1996 s.20ff
20
Ekstrand, 1998 s.28f
16
17
Sidan 15 av 62
I hemmiljön finns det också många andra källor till elektriska och magnetiska fält. Nätanslutna apparater och
lampor kan ofta avge omkring 10 µT på någon decimeters avstånd. Här handlar det dock om punktkällor där
fälten avtar snabbt med avståndet. I vissa situationer kan vi dock exponeras för mycket höga magnetfält. Det
finns t ex nätdrivna rakapparater och hårtorkar som ger över 1 mT vid användning. I solarier har det också
uppmätts magnetfältsexponeringar upp till 60 µT, i kombination med en elektrisk fältstyrka på 2 kV/m.21
4.2.5 Lågfrekventa källor över 60 Hz
Vissa nätdrivna apparater alstrar även fält av annan frekvens än nätfrekvens. Den traditionella bildskärmen eller
TV-apparaten med bildrör är exempel på detta. Inom lågfrekvensområdet genererar skärmen också fält av
linjefrekvens. Bilden byggs upp genom att en mängd linjer ritas på skärmen. Linjefrekvensen är det antal linjer
som ritas per sekund och brukar ligga mellan 20 och 100 kHz för olika typer av bildskärmar. Även lysrör och
bakgrundsbelysningen till LCD-bildskärmar avger fält i kHz-området. Normalt sett ligger styrkan av det
linjefrekventa magnetfältet några decimeter framför bildskärmen på omkring 0,1 µT. Denna fältstyrka kan tyckas
vara förhållandevis låg, men då måste det också beaktas att den ström som induceras i kroppen är beroende av
såväl fältstyrka som frekvens. Detta innebär att då man sitter framför en bildskärm kan det induceras högre
strömstyrkor i kroppen än t ex då man befinner sig rakt under en högspänningsledning.22
Det finns olika säkerhetssystem som bygger på elektromagnetiska fält. Mittemellan bågarna på stöldalarm i
affärer eller bibliotek finns det ofta några hundra µT vid frekvenser runt 1 kHz. Liknande larm finns även för att
detektera metallföremål hos flygpassagerare.23
I industrin förekommer kraftiga magnetfält i processer där stora induktionsmotorer eller induktionsvärmare
används. Inom den svenska stålindustrin har det t ex mätts upp magnetfält mellan 8 och 70 mT vid frekvenser
under 300 Hz. Kring ljusbågsugnar och vid svetsarbete är det också vanligt att arbetare exponeras för fält i
storleksordning några millitesla. I sjukhusmiljö, vid användning av viss utrustning, förekommer det exponering
för magnetfält i storleksordningen 1 - 10 mT.24
4.3 Statiska fält
4.3.1 Naturliga fält
Det jordmagnetiska fältet kan liknas vid en tvåpolig stavmagnet med statiska fältlinjer mellan nord- och sydpol.
Styrkan på det jordmagnetiska fältet är geografiskt beroende och varierar inom intervallet 25 - 60 µT. I Sverige
ligger fältstyrkan för närvarande på cirka 50 µT.25
I jordens atmosfär finns det också ett statiskt elektriskt fält som beror på laddningsdifferenser. Ett moln har t ex
ofta annan laddning än jordytan. Normalt sett ligger fältstyrkan på omkring 130 V/m vid vackert väder, men vid
riktiga åskoväder har det observerats fältstyrkor upp mot 100 kV/m.26
Statisk elektricitet uppkommer även i många andra sammanhang. Vi kan själva generera den då vi drar av oss en
tröja eller kammar det nytvättade håret. Denna typ av elektrostatisk uppladdning uppkommer genom kontakt och
separation mellan olika ytor. Den laddningsöverföring som sker när ytorna skiljs åt kan vi ibland känna, höra
eller se.
Uppladdningens storlek bestäms främst av vilken kombination av ämnen det är som kommer i kontakt med
varandra. Endast ämnen med mycket hög isolationsförmåga kan ge elektrostatisk uppladdning. Dessa kan dock
också ladda upp isolerade ledare. Vi människor är sådana ledare då vi är isolerade från jord t ex via ett par skor
med gummisulor. Särskilt vintertid, då luften är torr, blir vi extra starkt uppladdade. Anledningen till detta är att
det inte bildas något elektriskt ledande vattenskikt på kontaktytorna vid torr luft.
Om en kraftig uppladdning uppkommer, så att den elektriska fältstyrkan blir mycket hög, kan den utjämnas med
en gnista mellan ytorna. Laddningar överförs då mellan de föremål som har olika potential. Den blixt som
uppkommer vid åskoväder är t ex en enorm gnista orsakad genom denna typ av urladdning. Även sådan
Hamnerius, 1996 s. 25ff och Rehfuess, 2000 s.12
Hamnerius, 1996 s.30ff
Hamnerius, 1996 s.37 och Rehfuess, 2000 s.13
24
Suess et al, 1989 s.182f
25
National geophysical data center, 2000
26
Suess et al, 1989 s.178
21
22
23
Sidan 16 av 62
gnisturladdning som vi själva orsakar, t ex genom att vi drar av oss en tröja, kan vara farlig om den sker i en
brandfarlig miljö.
4.3.2 Mänskligt konstruerade fält
Batterier och batteridrivna apparater arbetar med likström och avger därför statiska fält. I en el-driven bil eller
truck finns det mycket batterier, men även i en vanlig bensindriven bil finns det utrustning som avger statiska fält
och är lokaliserade nära kroppen. Detta gäller bland annat bilens värmesits och dess elektriska fönsterhissar.
Vissa tågliknande fordon drivs också av likström. Detta gäller t ex spårvagnsnätet i Göteborg och
tunnelbanenäten i många städer. Det statiska magnetfältet under denna typ av likströmskraftledningar kan ligga i
storleksordningen 20 µT. Inne i ett tåg varierar fälten mycket beroende på olika omständigheter. I England har
det mätts upp så höga fält som 200 µT i sitthöjd inne i passagerarvagnar.27 Även de kraftledningar som ligger på
havsbottnarna brukar överföra likström. Det magnetfält som avges från dessa kablar ligger vanligtvis på en nivå
över det jordmagnetiska fältet i den närmaste omgivningen till kabeln.
Magneter är vanliga i högtalare och batteridrivna motorer. Dessa kan producera magnetfält i storleksordningen 1
– 10 mT i omedelbar närhet till deras magnetiska poler.28 Fältstyrkan avtar dock mycket snabbt med avståndet för
denna typ av punktkällor.
Inom vissa tillverkningsindustrier finns det ibland likströmsutrusning som genererar höga statiska fält. Detta
gäller t ex vid elektrolytiska processer som aluminiumproduktion. Det finns rapporter om arbetare vid
aluminiumugnar som exponerats för 5 -15 mT under långa tidsperioder. Arbetare vid partikelacceleratorer kan
exponeras för magnetfält runt 300 mT under flera timmar i sträck.29
Inom sjukvården används MRT (magnetresonanstomografi) för magnetisk fotografering av människokroppen.
Tekniken går till så att patienten ligger inne i en stor cylinderformad magnet och exponeras under en kortare tid
för ett mycket högt statiskt magnetfält. Atomkärnorna i kroppen pekar normalt i olika riktningar, men när de
påverkas av fältet i magnetkameran ställer de in sig så att de ligger parallellt med varandra. Atomkärnorna roteras
på detta sätt ur sin naturliga position. När sedan magnetfältet slås av faller atomkärnorna tillbaka på sin naturliga
plats och avger då radiovågor. Det är genom att detektera dessa radiovågor som en dator kan bygga upp en bild
av den exponerade kroppen. Under den tid fotograferingen pågår kan patienten utsättas för ett magnetfält upp
mot 2 T.30
I katodstrålebildskärmar till datorer och TV-mottagare accelererar en elektrod upp en elektronstråle som ritar upp
bilden på insidan av skärmglaset. Denna elektronstråle ger upphov till ett elektrostatiskt fält framför bildskärmen,
vilket bland annat drar åt sig dammpartiklar med negativ laddning. Om bildskärmen snabbt blir dammig är därför
detta ett tecken på att den avger starka elektrostatiska fält. Partiklar av positiv laddning vandrar istället ifrån
bildskärmen, mot användaren. På ett avstånd om 30 cm från bildskärmen brukar det elektrostatiska fältet ligga
mellan 0 och 50 kV/m beroende på modell. Det statiska magnetfält som alstras av en bildskärm brukar dock
anses som försumbart i förhållande till det jordmagnetiska fältet.31
Moulder, 2000
Moulder, 2000
29
Moulder, 2000
30
Brandt et al, 2000
31
Hamnerius, 1996 s.32
27
28
Sidan 17 av 62
5 Biologiska risker
5.1 Introduktion
Ett elektromagnetiskt fält har den egenskapen att det utövar kraftpåverkan på laddade partiklar. Av denna
anledning är det uppenbart att sådana fält har potential att påverka biologiska system. I människor, djur och
växter förekommer det laddade partiklar i form av joner och fria elektroner. Dessa laddade partiklar deltar i
praktiskt taget alla biokemiska processer och fyller en viktig funktion i biologiska system. Cellens
kommunikation med sin omgivning styrs t ex av en jontransport genom dess membran.
Ibland kan vi känna av fälten rent fysiskt. Vid bärplockning under en kraftledning kan det t ex uppkomma lätta
stick i fingertopparna. Håller man armen nära bildskärmen till TV-apparaten kan också armens hår resa sig. Vi är
alla mer eller mindre känsliga för sådana biologiska effekter. Tillfällig exponering för denna typ av fält anses
dock, normalt sett, inte medföra några hälsorisker.
De risker för människors hälsa och miljön som fälten ger upphov till är beroende av olika faktorer. Fältstyrkan
och exponeringstiden är två viktiga parametrar i detta sammanhang. Fältens växelverkan med en organism är
också frekvensberoende. I denna framställning kommer därför beskrivningen av de biologiska riskerna att
uppdelas i olika avsnitt efter fältens frekvens. Då det gäller elöverkänslighet brukar dock diskussionen föras
oberoende av frekvens. Denna problematik kommer därför att redovisas i ett särskilt kapitel.
Det finns vissa risker med exponering för elektromagnetiska fält som vi har god kännedom om. Den termiska
effekten är den effekt som är mest välkänd. Alla som använt en mikrovågsugn vet att elektromagnetiska
mikrovågsfält kan värma upp en kropp. För att den termiska effekten skall uppkomma behöver dock fältstyrka
och exponeringstid ställas in på vissa nivåer.
Vi vet också att nervsystemet bygger på elektricitet. Om intensiteten på ett externt fält är tillräckligt hög kan det
därmed påverka nervsystemets funktion. Denna effekt är säkerställd genom laborativa experiment. Då det gäller
denna typ av akuta effekter har vi bra kontroll över vid vilka fältstyrkor och frekvenser negativa hälsoeffekter
börjar uppträda. Det är på denna information de internationella rekommendationerna om riktvärden baserar sig.
En parameter som dock inte har beaktats då dessa gränser fastställts är längre exponeringstider.
Det finns också risker med långvarig exponering för svaga elektromagnetiska fält. Här handlar det dock inte om
helt säkerställda risker, utan mer om en viss grad av sannolikhet för negativa effekter. Det finns många statistiskt
säkerställda studier som visar på hälsorisker, men ofta är det så att de resultat olika forskargrupper presenterar
inte är helt samstämmiga. Medicinsk expertis brukar också ange att orsaksmekanismerna är okända. Det finns
dock flera intressanta hypoteser som ger möjliga förklaringsmodeller.
Den omständigheten att elektricitet fyller en viktig funktion i levande organismer innebär givetvis en möjlighet
till påverkan även av svaga externa fält. Livet på jorden har också under lång tid utvecklats under en miljö
bestående av ett jordmagnetiskt fält och annan naturlig elektromagnetisk strålning. Frågan är på vilket sätt
evolutionen påverkat livet med anledning av detta? Efter olika studier vet vi att vissa djurarter orienterar sig efter
det jordmagnetiska fältet. Vi vet också att dessa djurarter, liksom människan, innehåller magnetiskt material i
form av magnetit. Detta material fungerar utmärkt som en detektor för magnetfält. En teori är därför att vi
utvecklat olika funktioner som bygger på känslighet för externa magnetfält i olika avseenden, vilka kan störas av
mänskligt förorsakade fält.
Det har också upptäckts att elektromagnetiska fält, under vissa betingelser, ger upphov till biologiska effekter
som kan förklara de sjukdomar långtidsexponering misstänks ge upphov till. Här finns det flera intressanta
hypoteser som undersöks i syfte att få ytterligare kunskap om orsakssambanden.
5.2 Undersökningsmetodik
5.2.1 Jämförelse mellan olika metoder
Innan vi går närmare in på de forskningsresultat som finns inom området, bör några saker nämnas om den
metodik forskarna använder. Detta behövs för förståelse av de värderingar som görs. Inte minst vid en rättslig
Sidan 18 av 62
tillämpningen av försiktighetsprincipen är det av betydelse att känna till förutsättningarna för de uttalanden som
görs i utlåtanden av medicinsk expertis.
För att undersöka riskerna med exponering för elektromagnetiska fält används flera typer av metoder som alla har
sina för- och nackdelar. De metoder som används är främst epidemiologiska studier, djurförsök och så kallade
in-vitro studier där det görs laborativa experiment på cellnivå.
I epidemiologiska undersökningar studeras förekomsten av olika sjukdomar i befolkningen samt faktorer som
påverkar denna förekomst. Syftet är att finna samband mellan sjukdomar och exponering för faktorer som
exempelvis elektromagnetiska fält. En nackdel med denna metod är dock att den har svårt att detektera små
effekter, vilket det ofta är fråga om då det gäller exponering för svaga elektromagnetiska fält. Det är svårt att
skilja små effekter från inga effekter alls. Avsaknaden av resultat behöver inte betyda att ett orsakssamband
saknas utan kan också betyda att mätmetoden inte är tillräckligt tillförlitlig för att detektera sambandet.
Epidemiologiska studier utgör dock i regel den enda möjligheten att studera samband mellan elektromagnetiska
fält och hälsoeffekter direkt hos människan. Visserligen görs det också vissa laboratorieexperiment med frivilliga
försökspersoner, men då handlar det bara om att undersöka sådana biologiska effekter som inte anses kunna vara
skadliga för hälsan. En annan nackdel med epidemiologiska studier är också att resultatet endast bygger på ett
statistiskt samband mellan exponering och sjukdom, vilket inte behöver vara det samma som att exponeringen är
den verkliga orsaken till hälsoeffekten.
Laborativa in-vitro-studier av celler syftar till att klarlägga underliggande mekanismer som sammanbinder
exponering med biologiska effekter. I förhållande till denna typ av cellstudier är laborativa in-vivo-studier med
olika arter av försöksdjur mer relaterade till en verklig livssituation. Ofta är det dock vanskligt att översätta
resultatet från djurstudier på människor, eftersom doser och känslighet kan variera.
Ett vanligt problem inom området är att när en eller flera undersökningar visat på någon biologisk effekt har
andra forskargrupper försökt upprepa experimentet utan att komma fram till samma resultat. En orsak till detta
kan vara små, till synes obetydliga, fel eller olikheter i metodik och laboratorieuppställningar. Resultatet av ett
experiment på en råtta kan t ex påverkas av om råttan under försöket utsätts för en miljö som stressar den på ett
annat sätt än genom påverkan av elektromagnetiska fält.
5.2.2 Mer om epidemiologiska studier
Epidemiologiska studier kan göras på olika sätt beroende på omständigheterna i den aktuella situationen. Den
klart vanligaste metoden som används för att undersöka effekterna av elektromagnetiska fält är dock fallkontrollundersökningen. Denna metod innebär att det ur en population väljs ut en fallgrupp och en kontrollgrupp.
Fallgruppen består av individer som har den sjukdom som skall undersökas och kontrollgruppen består av
individer som inte har denna sjukdom. Därefter insamlas exponeringsdata och en jämförelse görs mellan
exponeringen för fall och kontroller.
Det mått som brukar användas för att jämföra sjukligheten hos exponerade och oexponerade individer betecknas
relativ risk. Den relativa risken anger förhållandet i antalet sjukdomsfall bland de som exponerats för fälten och
de som inte exponerats för fälten. Om den relativa risken är större än 1 kan det alltså vara så att fälten ökar risken
för att utveckla sjukdomen.
Ett mått på sannolikheten för resultatets korrekthet är statistisk signifikans. En sannolikhet om 95% för att
resultatet är korrekt är den tröskel för signifikans som används i de flesta studier inom området. Ibland, t ex då
det gäller barnleukemi, kan en sjukdom vara så sällsynt att det blir svårt att finna tillräckligt många sjukdomsfall,
vilket kan vara en orsak till att resultatet blir statistiskt osäkert.
Det kan även finnas förväxlingsfaktorer som påverkar analysen av resultatet. I en svensk studie över
plastsvetsarbetare, vilka exponeras för höga elektromagnetiska fält, har man t ex funnit att 30% av svetsarna hade
ögonskador mot endast 10% av de personer i studien som hade andra arbetsuppgifter. Den relativa risken var
alltså 3. Här gick det dock inte att dra några säkra slutsatser om att fälten orsakat ögonskadorna, eftersom även
flyktiga kemiska ämnen som avges från plasten kan ge upphov till ögonskador.32
Fynden i en studie måste först och främst beaktas mot bakgrund av hur väl forskarna lyckats kontrollera olika
felkällor. Det finns även andra kriterier som brukar användas vid utvärderingen av om det finns ett
32
Hansson Mild et al, 1987 s.41f
Sidan 19 av 62
orsakssamband mellan exponering och sjukdom. I detta sammanhang brukar ofta Hills kriterier åberopas. I
huvudsak har dessa följande innebörd.
• Om observerade samband är starka minskar risken för att de kan förklaras av systematiska fel. En hög
relativ risk gör alltså orsakssambandet troligare.
• Samstämmiga fynd i studier utförda på olika befolkningsgrupper stärker tilltron till ett samband.
• Hypoteser om ett orsakssamband stärks om det finns ett samband mellan den relativa risken och
exponeringsnivån.
• En biologiskt rimlig förklaring över sambandet mellan exponering och hälsoeffekt stärker tilltron.
• Djur- och cellstudier som visar på liknande fynd stärker också tilltron.
5.3 Radio- och mikrovågsfält
5.3.1 Några viktiga egenskaper hos fälten
Inom detta frekvensområde (100 kHz - 300 GHz) skiljs det på termiska och icke-termiska effekter. De termiska
effekterna är allmänt accepterade som hälsofarliga och det finns också internationella rekommendationer om
riktvärden som anger vid vilka nivåer strålningen anses skadlig. Detta gäller även icke-termiska effekter för
frekvenser upp till 10 MHz. Då det gäller effekterna av en längre tids exponering för strålning som ligger under
dessa riktvärden råder det dock en större osäkerhet.
Det finns vissa generella egenskaper hos de radiofrekventa fälten som har betydelse för frågan om vilka
biologiska effekter som kan uppkomma. De sätt på vilket fälten tränger in i den exponerade vävnaden är
beroende av frekvensen. Ju lägre frekvens, desto djupare tränger fälten in i vävnaden. En mobiltelefon som hålls
nära örat ger t ex upphov till exponering endast några centimeter in i skallen, eftersom energin absorberas så
snabbt vid mobiltelefonifrekvens.33
Vid bedömning av de icke-termiska effekterna bör man också uppmärksamma den omständigheten att
människans naturliga fält är av betydligt lägre frekvens än de radiofrekventa fälten. Magnetfältskomponenten av
de radiofrekventa fälten inducerar därför strömmar i kroppen som till frekvens starkt avviker från kroppens egna
strömmar. De elektriska fälten förändras dock av kroppen. Detta innebär dels att fältstyrkan dämpas, men också
att frekvensen ändras. Konduktiviteten hos biologisk vävnad är sådan att elektriska fält runt 100 MHz genererar
strömmar i kroppen med frekvens som påminner om människans naturliga elektricitet.
Även formen på fälten har visat sig vara av betydelse för de biologiska effekterna. Det skiljs på sinusformade
vågor och pulsad strålning. Vid samma energiabsorption från de två strålningstyperna har det visat sig att de
pulsade fälten ger större biologisk respons. Det går t ex att höra pulsmodulerade fält vid frekvenser mellan 200
MHz och 6,5 GHz.34
5.3.2 Säkerställda hälsorisker och riktvärden
De hälsorisker med radiofrekventa fält som anses säkerställda är dels den termiska effekten och dels påverkan på
nervsystemet. Inom frekvensområdet mellan 100 kHz och 10 MHz har man visat att den dominerande effekten av
strålningen övergår från att stimulera nerver och muskler till termisk uppvärmning av kroppen. I en laborativ
studie med frivilliga försökspersoner har det upptäckts att den primära effekten av exponering för strålning vid
100 kHz är att nervsystemet retas, medan huden istället värms upp vid 10 MHz.35 Då det gäller effekterna på
nervsystemet kommer dessa att behandlas utförligare i samband med effekterna av de lågfrekventa fälten.
För människan och vissa djurarter är värmekänslighet och termoreglering förknippad med hypotalamus och
termiska receptorer i hud och kropp. Information om temperaturförändringar överförs via det centrala
nervsystemet och det endokrina körtelsystemet. Detta innebär att en organism reagerar både fysiologiskt och
beteendemässigt på uppvärmning.
Termiska effekter i form av en höjd kroppstemperatur har vi alla känt av vid fysisk aktivitet och i samband med
feber vid sjukdomstillstånd. Från laborativa försök på människor har vi även fått information vid vilka
strålningsnivåer en känsla av uppvärmning uppträder i kroppen. Genom olika studier har vi också god kontroll
över vilka temperaturökningar människan klarar av. Ökningar av människans kroppstemperatur med mer än 1-2
Ahlbom et al, 2000 s.3160
ICNIRP, 1998 s.506
35
ICNIRP, 1998 s.504
33
34
Sidan 20 av 62
°C anses kunna ge negativa hälsoeffekter. I djurförsök och andra laborativa experiment har det, genom
exponering för starka radiofrekventa fält, upptäckts en rad fysiologiska effekter vid en temperaturökning i denna
storleksordning. Några exempel på sådana effekter är förändringar i nervsystemsfunktion, immunförsvar samt
syn- och reproduktionsförmåga.36
Strålningens effektutveckling per viktenhet i kroppen anges i ett SAR-värde. Tröskeln för oreparerbara termiska
skador på människa anses vara ett SAR-värde större än 4 W/kg. I ett flertal laborativa undersökningar på
frivilliga försökspersoner har det visats att exponering för strålning av ett SAR-värde mindre än 4 W/kg inte ger
någon förhöjd kroppstemperatur som överstiger 1 °C. I samverkan med viss medicinering är dock människan
känsligare för termisk stress. Även lägre nivåer av radiofrekvent energi ger upphov till en mindre uppvärmning,
men denna värme avyttras med hjälp av kroppens normala temperaturregleringssystem.37
För vissa djurarter har det dock upptäckts att termiska effekter uppträder vid lägre SAR-värden. Vissa djur är
också känsligare för en temperaturökning. På apor har det t ex upptäckts beteendeförändringar redan vid
temperaturökningar på 0,2 - 0,3 °C i hypotalamusregionen.38
Då det gäller riktvärden har ICNIRP angivit grundläggande begränsningar i SAR-värden, och ICNIRP har även
översatt dessa begränsningar till referensnivåer av direkt mätbara storheter. För yrkesmässig exponering har
ICNIRP, inom frekvensområdet 100 kHz – 10 GHz, satt begränsningen 0,4 W/kg som ett medelvärde för hela
kroppen. För allmänhetens exponering är denna gräns 0,08 W/kg. Dessa begränsningar anses ge en
säkerhetsmarginal för faktorer som en hög omgivningstemperatur och en hög nivån av fysisk aktivitet. För
fjärrfältsförhållanden finns det också referensvärden för strålningstäthet (W/m2).
De gränser ICNIRP givit för allmänhetens exponering har även rekommenderats av EU. Även i Sverige har
arbetarskyddsstyrelsen och SSI givit föreskrifter med gränsvärden för högfrekventa fält. Referensvärdena varierar
dock med frekvensen på ett komplext sätt. I tabell 1 har jag därför valt att endast redovisa gränserna för några av
de mest använda frekvenserna.39
ICNIRP, 1998 s.504f
ICNIRP, 1998 s.505ff och WHO, 2000 s.2
38
ICNIRP, 1998 s.505
39
För en komplett redogörelse hänvisas till ICNIRP, 1998, EU-rekommendation 1999/519/EG, AFS 1987:2 och SSI FS 1995:3.
36
37
Sidan 21 av 62
Frekvens
27 MHz
(Svetsning
mm)
900 MHz
(Mobiltelefoni)
1.8 GHz
(Mobiltelefoni)
2.45 GHz
(Mikrovågsugn)
Allmänhetens exponering
(EU och ICNIRP)
2 W/m2
4.5 W/m2
9 W/m2
10 W/m2
Yrkesmässig exponering
(ICNIRP)
10 W/m2
22.5 W/m2
45 W/m2
50 W/m2
Yrkesmässig exponering, 1 sek
(AFS 1987:2)
250 W/m2
250 W/m2
250 W/m2
250 W/m2
Yrkesmässig exponering, 6 min
(AFS 1987:2)
50 W/m2
10 W/m2
10 W/m2
10 W/m2
Allmänhetens exponering vid
torkning med mikrovågor
(SSI FS 1995:3)
2 W/m2
4.5 W/m2
9 W/m2
10 W/m2
Tabell 1. Fastställda gränsvärden för de vanligast förekommande frekvenserna.
Som synes har arbetarskyddsstyrelsen satt olika gränsvärden beroende på om exponeringstiden är 1 sekund eller
6 minuter. Övriga gränsvärden grundar sig på ett tidsmedelvärde på 6 minuter.
5.3.3 Misstänkta hälsorisker
5.3.3.1 Allmänt
Det är mycket ovanligt att människor exponeras för så starka radiofrekventa fält att gränsvärdena överskrids. Vid
exponering för fält på lägre nivåer är det känt att risker kan uppkomma för personer med pacemakers,
inplanterade defibrillatorer och likande medicinsk utrustning. Den diskussion som pågår om risker med strålning
från mobiltelefoner och basstationer för mobiltelefoni handlar dock om sådana icke-termiska effekter som inte
anses vara säkerställda. Biologiska effekter har upptäckts i några undersökningar, men i andra studier har man
inte lyckats verifiera resultaten.
De flesta undersökningar som gjorts inom området avser effekter vid relativt korta exponeringstider. Vissa av de
effekter forskarna sett indikationer på är dock av en sådan karaktär att de antyder risker för negativa hälsoeffekter
efter en längre tids exponering. Ett exempel på detta är de indikationer som finns på att fälten påverkar den
barriär som hindrar gifter i blodet från att tränga in i hjärnan och skada nervceller. På lång sikt kan detta öka
risken för demenssjukdomar och demens. Det finns dock, mig veterligen, inga epidemiologiska studier som
undersökt om långvarig exponering för högfrekventa fält medför någon ökad risk för demens. Av denna
anledning är kunskapsläget osäkert.
Under de senaste åren har det gjorts ett par epidemiologiska studier avseende samband mellan
mobiltelefonanvändning och cancer, men mobiltelefonerna har inte varit tillgängliga för den stora allmänheten i
så många år, vilket innebär en begränsning i möjligheterna att undersöka långtidseffekterna av mobiltelefoni.
5.3.3.2 Påverkan av blodhjärnbarriären och nervsystemet
Blodhjärnbarriären utgörs av ett cellager som avskiljer det blod som cirkulerar i hjärnans blodkärl från
nervvävnaden. Barriären släpper in syre och näringsämnen och ser till att släppa ut koldioxid och
avfallsprodukter i blodomloppet. Barriären har också som syfte att hindra giftiga ämnen att tränga in i och skada
hjärnan.
Ett relativt stort antal djurstudier, främst på råttor, har gjorts för att undersöka i vad mån exponering för fält inom
frekvensområdet 0,9 - 2,8 GHz ökar genomsläppligheten för olika ämnen genom blodhjärnbarriären. De studier
som utförts har skilt sig åt avseende såväl exponeringsnivåer som andra metodfrågor som kan påverka resultatet.
Den slutsats av studierna som anses accepterad är att en ökad genomsläpplighet i blodhjärnbarriären uppträder
vid exponeringsnivåer som är tillräckliga för en temperaturökning. Det bör dock också noteras att 8 av totalt 19
studier visar på en icke-termisk effekt på blodhjärnbarriären.40
40
Bergqvist et al, 2000 s.18. Rapporten avser kunskapsläget fram till februari år 2000.
Sidan 22 av 62
En aktuell studie som visat på icke-termisk påverkan av blodhjärnbarriären hos råttor har utförts vid Lunds
universitet.41 I denna studie har Lundaforskarna kommit fram till att blodproteinet albumin släpps in genom
barriären vid mikrovågsstrålning av så låg intensitet att den endast ger ett SAR-värde under 1 mW/kg. Effekten
uppkommer alltså redan på en sådan nivå att den kan orsakas av strålningen från basstationer för mobiltelefoni.
Resultatet av studien var också att det fanns ett fönster vid de riktigt låga effekterna där hjärnan påverkades som
mest. Då fälten ökades till några watt minskade effekten på råttorna. Genom andra försök med att spruta in
albumin i hjärnan på råttor vet man att låga halter kan skada hjärnans nervceller. Eftersom blodhjärnbarriären
fungerar på ett likande sätt hos människor som hos råttor, är det möjligt att fält av mobiltelefonifrekvens kan
skada eller döda mänskliga hjärnceller. Detta kan leda till sjukdomar som bland annat MS, Parkinsons eller
Alzheimer.
Det finns även studier som visar på att svaga högfrekventa fält kan ge biologiska effekter i form av annan
påverkan av nervsystemet. Några studier med frivilliga försökspersoner har, genom mätningar med EEG,
indikerat förändringar av hjärnaktivitet. Dessa fynd har dock inte kunnat bekräftas i alla studier som gjorts i
ämnet. I en tysk studie från 1996 visades också att exponering för en GSM-telefon påverkade människors
sömnprocess bland annat genom att minska tiden i REM-sömn. Några forskargrupper har försökt upprepa
studien, men endast vid ett tillfälle har det lyckats säkerställa ett liknande resultat. I några äldre studier på råttor
har det även noterats en störning av minnesfunktioner efter exponering för radiofrekventa fält av lägre
intensiteter.42
5.3.3.3 Cancer
Det finns endast ett fåtal epidemiologiska studier av cancerrisker vi exponering för radiofrekventa fält. De är
också bristfälliga då det gäller exponeringsdata, vilket brukar vara en omständighet som ofta innebär att riskerna
undervärderas. Av de studier som har utförts är det i de flesta fall så att man misslyckats med att påvisa någon
signifikant ökad risk för olika typer av cancer bland personer som under lång tid exponerats för radarstrålning
och andra högfrekventa fält. Det finns också studier där det rapporterats en ökad cancerrisk. Detta gäller bland
annat några studier där det påvisats en ökad risk för leukemi hos militär personal som under en längre tid utsatts
för högfrekventa fält från radarsystem. Det finns även ett par epidemiologiska studier rörande
mobiltelefonianvändning och cancer. Hos de mobiltelefonanvändare som fått hjärncancer upptäcktes det en
tendens till ett samband mellan den sida av hjärnan tumören satt på och den sida de använt telefonen på.
Studierna gav dock inget stöd för hypotesen att riskerna för hjärncancer totalt sett skulle öka genom användning
av mobiltelefon.43
På genetiskt manipulerade möss som utvecklar tumörer spontant finns det en studie där det funnits en ökning av
tumörförekomsten (lymfom) vid exponering för elektromagnetiska fält vid frekvensen 900 MHz, pulsade med
217 Hz. Strålningens intensitet i detta försök visade att resultatet inte kan förklaras med någon termisk effekt. Det
finns även en annan studie där råttor som exponerats för måttliga nivåer av radiofrekventa fält uppvisat tecken på
DNA-skador. Även om detta endast rör sig om ett par enstaka djurstudier antyder resultaten att det kan finnas
någon icke-termisk mekanism i organismer som leder till att högfrekvent strålning ger upphov till cancer. I
flertalet av de djurförsök som utförts har det dock inte påvisats något samband mellan svaga radiofrekventa fält
och tumörförekomst eller tumörtillväxt.44
Det finns ett stort antal in vitro studier där olika celltyper testats för påverkan på genetiskt material. De studier
som gjorts, med så låga intensiteter att inga termiska effekter uppkommer, har dock i de flesta fall misslyckats
med att påvisa en sådan effekt. Det finns dock några studier som antyder en synergistisk effekt av samtidig
exponering för radiofrekventa fält och andra kemiska ämnen som är kända för att skada DNA. Det har även
undersökts påverkan på andra cellulära processer. I några studier har det funnits icke-termiska effekter på DNAsyntes och transformering av celler, men dessa upptäckter har inte bekräftats i andra studier.45
5.3.3.4 Andra upptäckter
Det finns ett antal epidemiologiska studier rörande påverkan på reproduktionen. Resultaten är dock inte entydiga.
Några studier har visat på en förhöjd risk för missfall och födseldefekter på arbetsplatser där gravida kvinnor
Björkstén, 1999 s.4
Bergqvist et al, 2000 s.17
43
ICNIRP, 1998 s.504 och Bergqvist et al, 2000 s.16f
44
ICNIRP, 1998 s.506 och Bergqvist et al, 2000 s.16
45
ICNIRP, 1998 s.507 och Bergqvist et al, 2000 s.15
41
42
Sidan 23 av 62
arbetat under exponering från högfrekventa fält. I några andra liknande studier har det däremot inte påvisats
några signifikanta effekter. Dessa studier om hur reproduktionen påverkas har dock stora brister i data om
verkliga exponeringsnivåer och i många fall litet antal individer i fallgruppen.46
I en studie har det upptäckts en ökning av blodtryck vid exponering för sådana fält som genereras av
mobiltelefoner (GSM). Det finns även några enstaka rapporterade fall av stroke vid mobiltelefonanvändning.47
Det finns också rapporter om lindrigare symtom som kan orsakas av svagare radiofrekvent strålning. Det handlar
då om huvudvärk, sömnsvårigheter, impotens och ont i magen. Ett exempel på detta är amerikanska ambassaden i
Moskva, som under många år bestrålades med mikrovågor av varierande frekvens, riktning och intensitet. Högsta
upptäckta intensitet var 0,18 W/m2 och frekvensen varierade mellan 0,6 och 9,5 GHz. Ur personalens
sjukjournaler fanns det information om att besvär som illamående och andra konditionssymtom var ovanligt ofta
förekommande. Studien gav dock inget stöd för någon slutsats om att strålningen, i detta fall, skulle ha givit
upphov till någon ökad risk för bestående och allvarligare effekter på hälsan.48
Det har även utförts ett antal studier över immunsystemets påverkan av radiofrekventa fält. Såväl provrörsförsök
med olika cellsystem som djurförsök har utförts. Resultatet tyder på att exponering för fält, av sådan intensitet att
termiska effekter uppkommer, tycks inverka på vissa processer i immunsystemet. Då det gäller svagare fält finns
det också några studier som indikerat någon form av påverkan på immunsystemet, men i flertalet studier har det
inte upptäckts någon sådan effekt.49
Det finns också undersökningar som antyder att de radiofrekventa fälten ändrar cellernas förökningstakt, ändrar
enzymaktiviteten eller påverkar generna via cellernas DNA. Vid frekvensen 41-42 GHz har det t ex visats att
tillväxttakten hos jästceller påverkas. Dessa effekter är dock inte helt klarlagda, och kunskaperna om deras
innebörd för människors hälsa är inte heller tillräckliga.50
En annan intressant upptäckt är att svaga fält ändrar kalciumjonernas rörelsemönster i biologisk vävnad. Denna
effekt uppträder vid högfrekventa fält som amplitudmoduleras med mycket låga frekvenser (6 - 20 Hz). Fyndet är
alltså också relevant för de lågfrekventa fälten och kommer därför att behandlas utförligare i detta sammanhang.
Se närmare i kapitel 5.4.3.2.
5.4 Lågfrekventa fält
5.4.1 Allmänt
Det lågfrekventa området omfattar tidsvarierande fält upp till 100 kHz. Det är dock fält av kraftfrekvens (50 Hz)
som är vanligast förekommande i vår miljö och det är också vid denna frekvens som det finns flest
undersökningar av de biologiska effekterna.
De lågfrekventa fälten ger inte någon större absorption av energi i kroppen. Inte ens starka fält påverkar därmed
kroppstemperaturen i någon nämnvärd grad. Fälten inducerar dock strömmar i kroppen, vilka kan påverka
kroppens egna naturliga fält. Fält kan också indirekt orsaka skador genom att spänningssätta föremål som
människor kommer i kontakt med.
För starkare fält har det visats vid vilka nivåer hälsorisker uppkommer. Med stöd av denna information har det
också givits internationella rekommendationer om riktvärden. Dessa riktvärden avser dock endast akuta och
säkerställda hälsoeffekter.
Det finns även misstankar om att exponering för svaga fält under lång tid kan förorsaka hälsorisker. Detta gäller
bland annat cancer och demenssjukdomar. Särskilt då det gäller risker för leukemi hos barn har det utförts många
epidemiologiska studier, och här finns det också ett visst stöd för vid vilken flödestäthet riskerna börjar öka.
Dessa resultat är mycket viktiga för de juridiska ställningstaganden som görs i syfte att reducera riskerna.
Såväl elektriska som magnetiska fält kan generera onaturliga strömmar i kroppen. Magnetfälten anses dock ofta
som ett allvarligare hot mot hälsan, eftersom de går obehindrat genom människokroppen utan att förändras. De
ICNIRP, 1998 s.504
Bergqvist et al, 2000 s.18
48
Suess et al, 1989 s.143f
49
Bergqvist et al, 2000 s.19
50
Suess et al, 1989 s.136ff
46
47
Sidan 24 av 62
elektriska fälten dämpas av såväl biologisk vävnad som annat material. Det finns även experimentella försök som
visat att magnetfält ger kraftigare biologiska effekter än elektriska fält. Det kan även finnas andra förklaringar till
detta. Såväl människan som många djur innehåller små mängder magnetit, vilket är ett material som är mycket
känsligt för magnetfält.
Då det gäller orsaksmekanismerna bakom de misstänkta hälsoriskerna vet vi dock inte så mycket. Det finns dock
vissa upptäckter som kan ligga till grund för hypoteser som förklarar de resultat man funnit i epidemiologiska
studier. Detta gäller bland annat den omständigheten att externa elektromagnetiska fält kan förändra
kalciumjonernas rörelsemönster i kroppen. Det finns också vissa belägg för att bildningen av hormonet melatonin
påverkas av fälten.
5.4.2 Säkerställda hälsorisker
5.4.2.1 Direkta effekter och riktvärden
På cellnivå kan såväl elektriska som magnetiska fält aktivera jonströmmen genom cellmembranet och därmed
påverka nervsystemet. Experiment har utförts i syfte att fastställa vid vilka inducerade strömtätheter denna effekt
uppkommer. För det flesta celler krävs en strömtäthet på 10 - 20 A/m2 för att generera nervimpulser med ett
externt fält. De längre nervceller som ligger parallellt med strömriktningen kan dock aktiveras vid lägre
strömtätheter.51
Andra effekter på nervsystemet har dock upptäckts vid påverkan av betydligt lägre strömmar. Nervsystemet är
känsligast för frekvenser mellan några få hertz upp till 1 kHz. Inom detta frekvensområde har det upptäckts
biologiska effekter vid strömtätheter på 2 mA/m2. De säkerställda upptäckter som gjorts om negativ påverkan på
människors hälsa avser dock något högre strömtätheter.52
Magnetofosfen är ett ljusfenomen som uppstår då strömmar induceras i ögat och stimulerar näthinnan. I
laboratorieexperiment med frivilliga försökspersoner har man upptäckt att effekten är starkt frekvensberoende
och har sitt maximum vid 20 Hz. Vid denna frekvens uppkommer ljusfenomenet vid en strömtäthet på omkring
10 mA/m2. Tester har även visat att försökspersoner som exponerats för strömtätheter ned till 10 mA/m2 i
huvudet har uppvisat förändringar i hjärnans förmågan till mer komplexa resonemang. Genom mätningar med
EKG har det vidare upptäckts att strömtätheter i denna storleksordning ger upphov till en något minskad
hastighet i försökspersoners hjärtslag.53
Då det gäller riktvärden har ICNIRP angivit grundläggande begränsningar i strömtäthet, och ICNIRP har även
översatt dessa begränsningar till referensnivåer av direkt mätbara storheter. För yrkesmässig exponering av
huvud och kropp för elektriska och magnetiska fält har ICNIRP satt begränsningen 10 mA/m2 inom
frekvensområdet 4 Hz till 1 kHz. Då det gäller allmänhetens exponering är begränsningen satt till 2 mA/m2,
vilket innebär att man har lagt till en säkerhetsmarginal.54 Referensnivåer är även satta för de elektriska och
magnetiska fält som anses inducera dessa strömtätheter. De riktvärden ICNIRP givit för allmänhetens exponering
har även rekommenderats av EU. Referensvärdena varierar dock med frekvensen på ett komplext sätt. I tabell 2
har jag därför valt att endast redovisa gränserna för ett par av de mest använda frekvenserna.55
Frekvens
Allmänhetens exponering
Yrkesmässig exponering
16 2/3 Hz (Järnväg)
El-fält
Magnetfält
10 kV/m
300 µT
20 kV/m
1.5 mT
50 Hz (Kraftnätet)
El-fält
Magnetfält
5 kV/m
100 µT
10 kV/m
500 µT
Tabell 2. Referensvärden för kraft- och järnvägsfrekvens enligt ICNIRP.
5.4.2.2 Indirekta effekter och riktvärden
Indirekta effekter av elektromagnetiska fält kan uppkomma vid fysisk kontakt mellan en person och ett elektriskt
Suess et al, 1989 s.194
ICNIRP , 1998 s.501
53
ICNIRP, 1998 s.500ff och Suess et al, 1989 s.217
54
ICNIRP, 1998 s.509
55
För en komplett redogörelse hänvisas till ICNIRP, 1998 och EU-rekommendation 1999/519/EG
51
52
Sidan 25 av 62
ledande föremål som blivit uppladdat genom att befinna sig i fältet. I denna situation kan två fenomen av
biologiskt intresse uppkomma. Vid det ögonblick föremålen kommer i kontakt med varandra uppkommer en
urladdning som ger upphov till en enstaka strömspik (transient) i syfte att reducera potentialskillnaden. Även
därefter, då kontakt har etablerats mellan personen och det ledande föremålet, flyter det en kontaktström mellan
dem. Problemet kan illustreras genom det fall då en person som är ansluten till jordpotential vidrör ett större
ojordat föremål, t ex en buss, som befinner sig under en högspänningsledning. Vid beröring leds då den ström
som inducerats i bussen genom personen till jord. Den strömstyrka det blir fråga om i detta fall är på en sådan
nivå att den i vart fall ger personen obehag.
De biologiska effekterna är beroende av såväl frekvens som strömstyrka. Människan är som känsligast för
kontaktströmmar inom frekvensområdet 10 - 100 Hz, vilket alltså innefattar kraftfrekvensen. Känsligheten är
också lite individuell. Män, kvinnor och barn har tröskelnivåer som skiljer sig lite åt. För kraftfrekvens redovisar
ICNIRP följande tröskelvärden. Kontaktströmmar i styrka 0,2 - 0,4 mA ger lättare obehag, 0,9 - 1,8 mA ger
smärta vid fingerkontakt och den s k "let-go"-tröskeln ligger på 8 - 16 mA. Vid kontaktströmmar över "letgo"-tröskeln får den drabbade personen en elektrisk chock, vilket kan resultera i andningssvårigheter, brännskada
eller att nervsystemet påverkas på ett sådant sätt att personen kan få kramp. Kramptillståndet innebär att om en
person t ex håller handen runt ett strömförande föremål kan han inte öppna handen för att släppa taget. I
intervallet 12 - 23 mA finns risk för en ännu allvarligare chock. Särskilt om strömmen i en större utsträckning
passerar hjärtat, finns risk för hjärtkammarflimmer, vilket inom kort leder till döden om inte hjärtats funktion kan
återställas.56
I EU-rekommendationen anger man en referensnivå för maximal kontaktström vid kontakt med ledande föremål.
Syftet med denna nivå är att undvika biologisk reaktion hos olika personer oberoende av ålder och kön. Inom
frekvensintervallet 0 Hz till 2,5 kHz har man angivit referensnivån 0,5 mA. För högre frekvenser tillåts en högre
maximal kontaktström.57
5.4.3 Misstänkta hälsorisker
5.4.3.1 Hypoteser om orsaksmekanismer
De strömmar som induceras i kroppen av externa elektriska och magnetiska fält är normalt sett mycket svagare än
de naturliga strömmar i kroppen som man mäter upp med EEG eller EKG. Ändå kan de mänskliga cellerna
urskilja dessa onaturliga strömmar ur kroppens eget "brus" av elektriska signaler. Som vi återkommer till senare
är det styrkt att svaga elektromagnetiska fält kan påverka olika cellfunktioner, som t ex förmågan att ta upp och
ge ifrån sig kalcium. Vad är då förklaringen till detta?
En teori är att kommunikationen mellan nervceller inte endast går via synapsanslutningarna, utan att cellerna
även är känsliga för och påverkas av den externa elektriska miljö som finns mellan cellerna. De naturliga fält som
förekommer här är betydligt svagare än de som används för att styra synapskommunikationen, och kan därför
också störas av svagare fält.58
Självorganisation är också en modell som diskuteras i sammanhanget. Modellen förklarar hur biologiska system
byggs upp på cellnivå och kan jämföras med hur små iskristaller bildar välordnade snöflingor. Bygget kan dock
påverkas och saboteras av en mycket liten störning. På detta sätt skulle även ett svagt fält kunna störa
cellbygget.59
En annan hypotes bygger på den omständigheten att vi har magnetiskt material i form av magnetit i hjärnan.
Detta material är mycket känsligt för magnetfält och kan användas i en kompass eller annan detektor för att känna
av magnetfält. Magnetfält kan alltså påverka magnetitpartiklar, vilka i sin tur kan påverka biologiska funktioner.
Det finns dock inte så mycket magnetit i hjärnan. Antalet partiklar är färre än antalet celler i hjärnan.60 Detta
hindrar dock inte att magnetit som t ex är lokaliserat till tallkottkörteln skulle kunna påverka detta organs
funktion. I kapitel 5.4.3.3 återkommer vi till frågan om hur tallkottkörtelns produktion av hormonet melatonin
misstänks påverkas av magnetfält. En annan teori bygger på att bildningen av fria radikaler underlättas, genom att
det lokala fältet kring magnetitpartiklarna hjälper radikalparen att brytas upp.61
ICNIRP, 1998 s.503 och SOU 1995:108 s.139
Rekommendation 1999/519/EG
Suess et al, 1989 s.194f
59
Wallerius, 1999. Artikeln bygger på en intervju med Sheila Galt vid institutionen för biomagnetik vid Chalmers tekniska högskola.
60
ICNIRP, 1998 s.501f
61
Wallerius, 1999
56
57
58
Sidan 26 av 62
Jonparametrisk resonans är en förklaringsmodell som beskriver hur halten av joner ändras när cellerna utsätts för
fält. I kapitel 5.4.3.2 diskuteras en sådan resonanseffekt för kalciumjoner. Detta resonansfenomen styrs av jonens
laddning, massa och påverkan av externa fält. Olika joner påverkas därför vid olika frekvenser och fältstyrkor.62
5.4.3.2 Kalciumeffekten
I in vitro studier har man undersökt hur cellmembranens utbyte av joner påverkas av exponering för
elektromagnetiska fält. I försök med hjärnvävnad från kyckling och katt upptäckte Blackman redan 1982 en
förändring i cellernas kalciumutbyte. Effekten upptäcktes vid exponering för både lågfrekventa fält och
radiofrekventa fält som amplitudmodulerats med lågfrekventa fält. Maximal effekt uppkom vid 16 Hz, men
förkommer även i andra frekvensfönster. Vid 16 Hz uppträdde kalciumeffekten redan vid mycket svaga fält, vilka
endast inducerar en strömtäthet i kroppen runt 1 nA/m2. Blackmans upptäckter har därefter bekräftats i en rad
liknande försök.63
En forskargrupp i Umeå har också funnit en förklaring till effekten. De har upptäckt att magnetfält aktiverar en
receptor i cellmembranet. Receptorn sätter igång ett signaleringssystem i cellen som gör att inre depåer av
kalcium öppnas och att också kalcium utanför cellen strömmar in. Haltökningen får cellen att svara med att
stänga av kalciumtillförseln. Magnetfältet ger därmed upphov till svängningar i kalciumnivåerna. Vissa
exponerade celler släpper in kalcium redan efter någon minuts exponering. Halten av fria kalciumjoner oscillerar
därefter med oregelbunden rytm. Då exponeringen upphör, återställs balansen efter några minuter.64
Kalciumoscillationer spelar bland annat en betydelsefull roll för cellprocessens tillväxt och differentiering. Även
utvecklingen av cancer anses kunna vara kopplad till effekten. Man har funnit att kalciumrörelserna i vart fall
skulle kunna förstärka effekten av andra promotorer för utveckling av cancerceller. Det är även känt att
prestationsförmåga och minne står i relation till halten av fria kalciumjoner i hjärnbarken. Labyrintförsök med
råttor tyder t ex på att exponering för magnetfält kan medföra nedsatt prestationsförmåga, vilket skulle kunna
förklaras av kalciumeffekten.65
5.4.3.3 Påverkan av melatoninproduktionen
Det är möjligt att elektromagnetiska fält kan störa de signaler som styr körtlarnas hormonproduktion. I ett antal
studier har det därför undersökts eventuella samband mellan exponering för elektromagnetiska fält och
kroppsnivåer av olika hormoner. Melatonin utsöndras via tallkottkörteln och är av stort intresse, eftersom
nivåvariationer hos detta hormon anses ha betydelse för många av de biologiska effekter elektromagnetiska fält
ger upphov till.
Melatonin styr bland annat dygnsrytm, sinnestämning och välbefinnande. Det har utförts epidemiologiska studier
som visar att elektriker kan få vissa neurologiska besvär vid långvarig exponering för elektromagnetiska fält. Det
finns bland annat indikationer på att de har större problem med koncentrationsförmågan än andra. Det har även
konstaterats att de ofta har besvär som huvudvärk, trötthet, nedstämdhet, oro, ängslan och nedsatt sexualdrift. En
omfattande svensk studie har också visat att sambandet mellan symtom och yrkesexponering förstärks med
exponeringstiden. Det finns även ett par amerikanska studier som visat på ökad självmordsrisk hos elektriker som
utsatts för höga fältstyrkor, vilket skulle kunna förklaras av depression på grund av för låg melatoninhalt.66
I en svensk studie, med sexton frivilliga försökspersoner, har det också upptäckts att sömnförändringar uppträder
vid exponering för magnetfält (1 T, 50 Hz) nattetid. Mätningar med EEG-teknik visade en reduktion av
djupsömnen (REM-sömnen) och tendens till allmän sömnstörning i samband med exponeringen. REM-sömnen
anses bland annat vara viktig för vårt mentala välbefinnande. En teori om vad som är orsaken till denna effekt är
att påverkan av magnetfält ger en lägre halt av melatonin i kroppen.67 Effekter som kan ha ett samband med
melatoninhalten uppkommer dock inte endast av magnetfält. Upprepade försök med frivilliga försökspersoner har
även visat att elektriska fält av storleksordningen 2 V/m vid 10 Hz kan störa människans dygnsrytm.68
Melatonin hämmar också tillväxten av vissa cancertyper. Vid försök på bröstcancerceller har det visat sig att
Wallerius, 1999
Suess et al, 1989 s.195 och 206f och ICNIRP, 1998 s.502
64
Elforsk, 1998 s.17 och Atterstam, 1995 s.8
65
Elforsk, 1998 s.17f
66
Elforsk, 1998 s.14, Bergqvist et al, 1998 s.58f och Wallerius (2000)
67
Elforsk, 1998 s.14 och Bergqvist et al, 1998 s.58f
68
Suess et al, 1989 s.208
62
63
Sidan 27 av 62
magnetfältsexponering blockerar melatoninets tillväxthämmande verkan. Melatonin är dessutom en stark
antioxidant med förmåga att neutralisera skadliga fria radikaler i cellerna.69
I några djurstudier på gnagare har det upptäckts att en ström på omkring 2 mA/m2 vid nätfrekvens reducerar
melatoninbildningen i tallkottkörteln. Förändringarna i tallkottkörteln upptäcktes dock först efter några veckors
exponering. På människan har flera studier gjorts vid exponering för liknande strömtätheter, men här har man
inte lyckats se samma tydliga effekt.70
5.4.3.4 Leukemi och andra former av cancer
Cancer är en sjukdom som anses vara orsakad av en rad samverkande faktorer där födans sammansättning och
tobaksrökning är de i särklass viktigaste riskfaktorerna. Då det gäller elektromagnetiska fält har NIEHS (National
Institute of Environmental Health Services i USA) klassat detta som en möjlig carcinogen faktor. Bakgrunden till
denna klassificering är att de anser att det finns begränsade belägg för carcinogenicitet i epidemiologiska studier
av människa, medan stöd saknas i djurstudier.71
Efter det att Wertheimer och Leeper 1979 publicerade den första amerikanska studien som visade på ett samband
mellan barncancer och magnetfält i hemmen har det gjorts många studier inom området. Fram till och med år
2000 har det utförts närmare 20 studier avseende cancer, främst leukemi, hos barn som varit bosatta nära
kraftledningar. Studierna skiljer sig lite åt i olika avseenden, men de flesta har visat på en signifikant ökad risk
för att barn drabbas av leukemi.72 Eftersom dessa studier ofta ligger till grund för tillämpningen av
försiktighetsprincipen, då det gäller exponering för kraftfrekventa magnetfält i bostäder, skall de viktigaste
studierna presenteras lite närmare.
I en studie från 1993 har Feychting och Ahlbom presenterat en omfattande svensk undersökning av
personer som varit bosatta inom 300 meter från en högspänningsledning. Som exponeringsparametrar
användes beräknade magnetfält utgående från kraftledningarnas historiska belastningsdata. Studien
omfattade 558 kontrollpersoner och genom samkörning med cancerregistret fann forskarna 142
barncancerfall, varav 7 av fallen avsåg leukemi vid exponering för magnetfält över 0,3 µT. Resultatet från
studien visade på en signifikant ökad risk vid exponering för magnetfält över 0,2 µT. Den relativa risken
låg på 2,7. Vid exponering för fält över 0,3 µT befanns den relativa risken vara 3,8. För fält av denna
styrka var alltså risken nästan fyrdubblad.73
En annan omfattande studie från 1997 har utförts av Linet och medarbetare. Studien omfattade 638 fall
och 620 kontroller, varav 83 av fallen hade exponerats för fält över 0,2 µT och 45 över 0,3 µT.
Magnetfältsexponeringen mättes bland annat upp som ett dygnsmedelvärde i barnens sovrum. För fallen
utfördes mätningarna i hem där barn bott under minst 70% av de 5 år som föregått leukemidiagnosen.
Motsvarande mätning gjordes även för kontrollerna. För exponering över 0,2 µT visade resultatet på en
ökad risk, men denna var inte statistiskt säkerställd. Då det gäller barn som exponerats för över 0,3 µT
upptäcktes däremot en signifikant ökad risk för leukemi. Den relativa risken var 1,7.74
År 1999 presenterades en omfattande engelsk studie ("UK Childhood Cancer Study"). Barn upp till 14 år i
England, Skottland och Wales som bland annat fått leukemi eller hjärntumörer ingick i studien. Totalt
beräknades magnetfältsexponeringen för 2226 fall och lika många kontroller. Eftersom det inte, som i de
andra studierna, gjorts ett urval med utgångspunkt från bostadens närhet till kraftledningar går det dock
inte att jämföra studiernas omfattning utifrån antalet studerade fall. I denna brittiska studie hade endast 21
fall exponerats för fält över 0,2 µT. De mätningar som gjordes avsåg också endast exponeringen under 1
år före diagnosen. Studien fann inga överrisker för cancer som kunde hänföras till exponeringen för
magnetfält upp till 0,4 µT. För högre fält upptäcktes en ökad risk, baserad på 5 exponerade fall. Den
relativa risken var 1,7.75
Sammanfattningsvis förefaller det finnas ett dos-responssamband mellan exponering och riskökning. Riskerna för
att barn skall drabbas av leukemi ökar ju högre magnetfält de exponeras för. Frågan är om det går att utläsa
någon tröskelnivå då riskökningen börjar uppträda? För mig förefaller det finnas svaga indikationer på att 0,2 µT
Elforsk, 1998 s.17
ICNIRP,1998 s.501ff, Bergqvist et al, 1998 s.60f och Elforsk, 1998 s.18
71
Berggvist et al, 1999 s.7
72
ICNIRP, 1998 s.498f, Greenland et al, 2000 s.624ff och Berggvist et al, 1999 s.8ff
73
Feychting et al, 1993 s.476
74
ICNIRP, 1998 s.499 och Greenland et al, 2000 s.624ff
75
Bergqvist et al, 2000 s.9f
69
70
Sidan 28 av 62
skulle kunna vara en sådan kritisk gräns. Vid en sammanvägning av samtliga de studier som utförts inom området
tycks det i vart fall vara så att det föreligger en ökad risk för barnleukemi vid exponering för magnetfält över 0,3
µT i bostaden.76
Det finns även ett antal studier av vuxna personer som yrkesmässigt exponerats för elektromagnetiska fält. Även
om många av dessa studier har sina brister - ofta har t ex uppgift om yrkestitlar använts istället för verklig
exponering - kan vissa slutsatser dras. En slutsats är att det finns ett samband mellan yrkesexponering och
leukemi som sjukdomsorsak. För leukemi som dödsorsak ger dock inte studierna något stöd för hypotesen att det
skulle finnas någon koppling till exponering för elektromagnetiska fält. Studierna visar även på tendenser för
överrisker för hjärntumörer, testikelcancer och bröstcancer för personer som i sitt yrke utsatts för höga
elektromagnetiska fält.77
Under 1997 har det redovisats en svensk studie över sambandet mellan risken för leukemi och hjärntumörer hos
vuxna och den sammanvägda bostads- och yrkesexponeringen. För de som varit utsatta för mer än 0,2 µT på
såväl arbetsplatsen som i hemmet upptäcktes en signifikant relativ risk på 3,7.78
Som vi varit inne på tidigare finns det inget direkt stöd i djurförsök på att långtidsexponering för elektriska eller
magnetiska fält kan orsaka cancer. Under förhållandevis korta exponeringstider har det dock utförts många
djurförsök. Resultat visar att gnagare behandlade med en kemisk cancerinitiator ger en ökad utveckling av
bröstcancer vid exponering för kraftfrekventa magnetfält i storleksordningen 0,01 - 30 mT.79 De effekter som
upptäckts då det gäller magnetfältens påverkan av kalciumjonernas rörelsemönster och bildningen av hormonet
melatonin ger också vissa ledtrådar till möjliga orsaksmekanismer (se kapitel 5.4.3.2 och 5.4.3.3). Det finns även
ett par svenska studier från 1999 av Nordenson och Hansson Mild, där de funnit tecken på att lokförare, som
exponeras för nivåer på omkring 2 - 15 µT, har fler kromosomskador än andra personer, vilket kan vara en
indikator på kommande cancerrisker.80
5.4.3.5 Demens
Med demens avses olika symtom som orsakas av försämrad funktion hos hjärnan. Det kan t ex handla om
svårigheter att komma ihåg saker. Som vi varit inne på tidigare finns det epidemiologiska studier som indikerar
att elektriker har större koncentrationsproblem än andra, vilket kan vara ett förstadium till demens (se kap
5.4.3.3). Symtom i form av koncentrations- och minnessvårigheter diskuteras även i samband med
elöverkänslighet.
Alzheimers sjukdom är den vanligaste orsaken till demens och leder till att nervceller i hjärnan långsamt dör.
Fram till och med 1995 hade det redovisats tre epidemiologiska studier rörande samband mellan exponering av
lågfrekventa elektromagnetiska fält och Alzheimers sjukdom. En brist i dessa undersökningar har varit att det
varit svårt att uppskatta den verkliga exponeringen. Resultatet indikerar dock att arbetare i yrken där de normalt
sett exponeras för måttligt höga magnetfält, som t ex sömmerskor, har en ökad risk för att utveckla Alzheimer. I
samtliga dessa studier visades på en mer än tredubblad risk.81 En svensk studie presenterades under 1996. Denna
undersökning avsåg såväl Alzheimers sjukdom som andra orsaker till demens. Resultatet blev att högexponerade
personer visade sig ha en större risk att utveckla demens i allmänhet, och också i denna studie upptäcktes en ökad
risk för Alzheimers sjukdom specifikt.82
Därefter har det även tillkommit andra studier av sambandet mellan demens och yrkesmässig exponering för
elektromagnetiska fält. Rent generellt tycks det föreligga en ökad risk att utveckla demens, men det är inte i alla
studier som Alzheimers angivits som orsaken. I tre studier som redovisats under 1998 har det påvisats en ökad
risk för utvecklandet av sjukdomen "amyotrophic lateral sclerosis" (ALS). I dessa studier låg den relativa risken
mellan 2 och 5. I olika studier har det också upptäckts ökade risker för Parkinsons sjukdom och senil demens.83
Då det gäller exponeringsnivåer utgår studierna från vad som är normalt för en viss yrkeskategori. Det rör sig
alltså om mycket grova uppskattningar. Johansen använder t ex indelningen 0,3 - 1,0 µT som måttlig exponering
och över 1,0 µT som hög exponering för magnetfält.84 I vissa fall skiljs det även på exponeringen i andra
Jmf ICNIRP, 1998 s.498f och Greenland et al, 2000 s.624ff
Hamnerius, 1996 s.62 och Elforsk, 1998 s.15
78
Feychting et al, 1997
79
ICNIRP, 1998 s.502f
80
Bergqvist et al, 2000 s.10
81
Fratiglioni, 1997
82
Bergqvist et al, 1998 s.60
83
Johansen, 2000 s.539
84
Johansen, 2000 s.540
76
77
Sidan 29 av 62
avseenden. Sömmerskor utsätts t ex ofta för så kallade intermittenta fält, det vill säga fält från en symaskin som
ofta slås av och på. Denna typ av exponering anses ge upphov till större biologiska effekter.
5.4.3.6 Andra upptäckter
Eftersom organismer under utveckling är känsligare för förändringar än vuxna organismer har olika
forskargrupper även tittat närmare på fosterutvecklingen. Skadade könsceller eller fosterskador i tidigt
graviditetsskede kan ge upphov till missfall eller missbildningar. Många studier har gjorts i syfte att undersöka
graviditetsutfallet hos bildskärmsarbetande kvinnor. Studierna har inte visat något stöd för att sådant arbete kan
orsaka missbildningar hos fostret, men det finns däremot ett par finska studier till stöd för misstanken att
magnetfält kan orsaka missfall. Detta gäller speciellt i ett tidigt graviditetsskede och vid mer än 20 timmars
bildskärmsarbete i veckan. Stöd för misstankarna om fältens påverkan av fosterutvecklingen finns även i studier
av kromosomförändringar. I en in vitro studie av gentoxiska effekter på fostervattenceller har det upptäckts att tre
dagars exponering för 30 µT kraftfrekventa fält innebär en trefaldig ökning av antalet kromosomförändringar. En
svensk studie har också visat på en fyra gånger förhöjd frekvens av allvarliga kromosomskador bland lokförare,
vilka exponeras för höga magnetfält av frekvensen 16 2/3 Hz.85
Det har även studerats om elektromagnetiska fält kan ge upphov till stress. Detta har gjorts genom studier av
stresshormoner. Genom att kontrollera stresshormoner i blod, serum och urin hos exponerade råttor har det i
olika studier visats att elektriska fält till en början kan påverka centrala nervsystemet genom att stressa råttorna.
Efter en längre tids exponering återgår dock värdena till normala nivåer. I en människostudie har det upptäckts en
ökad kortisolnivå hos elarbetare som utsatts för högre exponering från elektriska fält. I en annan undersökning
visade resultatet på skillnader i estradiol och prolaktin hos kvinnor efter exponering för magnetfält.86
5.4.4 Risker för växt- och djurliv
Forskningen rörande effekter av elektromagnetiska fält har i huvudsak inriktats på människors hälsa. I detta
sammanhang har det utförts en hel del djurförsök där man påvisat skadliga effekter. I nästa avsnitt kommer de
biologiska effekterna av statiska fält att behandlas och här finns det vissa effekter som även kan vara relevanta
för tidsvarierande fält av låg frekvens. Detta gäller främst hur magnetfält kan påverka djurs orienteringsförmåga.
Då det gäller övrig påverkan av växt- och djurlivet finns det däremot inte så mycket information tillgänglig.
Det finns dock några utredningar om vilken påverkan högspänningsfält från kraftledningar kan ha på den
omgivande miljön. I bisamhällen som finns under större kraftledningar blir att bina ofta aggressiva.
Forskningsresultaten pekar på att gnisturladdningar inuti kuporna irriterar bina så att honungsproduktionen
minskar eller upphör helt. Dessa effekter har också försvunnit då det spänts jordade hönsnät runt kuporna. Under
80-talet genomförde Lantbruksuniversitetet även några undersökningar avseende fruktsamheten hos kor under
kraftledningar. Slutsatsen var att den typ av fält det är fråga om inte nedsätter fruktsamheten.87
I en amerikansk undersökning har det studerats hur träd och buskar påvekas av elektriska fält. Barrträd, samt träd
och växter med spetsiga blad, påverkas av elektriska fält av styrka omkring 20 kV/m. Barren torkar ut på grund
av att små s k koronaurladdningar uppträder där. För träd och buskar med avrundade blad uppträder denna effekt
först omkring 50 kV/m.88
I en svensk undersökning har det också visats att groende gräsfrön dör om de utsätts för pulsade elektriska fält i
storleksordningen några hundra kV/m. Vid denna fältstyrka klarar sig vilande frön och fullgångna plantor. En
fördel med detta är att groende ogräsfrön kan dödas precis före sådden så att nyttoväxter kommer upp innan de
får konkurrens av ogräs. Orsaken till att fröna dör kan vara det tryck som uppkommer inuti cellerna på grund av
jonrörelser, vilket medför att cellväggarna sprängs. De groende fröna är särskilt känsliga för detta. Är fältet för
högt förstörs dock alla frön och även nyttoplantor.89
5.5 Statiska fält
Elforsk, 1998 s.15ff och Hamnerius, 1996 s.64
Suess et al, 1989 s.209ff och Bergqvist et al, 1998 s.61f
87
Elforsk, 1998 s.18f
88
Elforsk, 1998 s.19
89
Björkstén, 1999a s.6
85
86
Sidan 30 av 62
5.5.1 Allmänt
Ett statiskt magnetfält inducerar ström i en kropp som befinner sig i rörelse. Om dessa induktionsströmmar
kommer upp i för höga nivåer kan de påverka kroppens naturliga strömmar. Även om inte kroppen befinner sig i
rörelse kan ett statiskt magnetfält utöva en kraftpåverkan på laddade partiklar i kroppen som befinner sig i
rörelse. Joner i blodomloppet kan t ex påverkas.
Ett magnetfält kan även påverka magnetiskt material som befinner sig i en organism. I såväl människan som
många djur finns det sådant material. Livet på jorden har uppstått och fortlevt under påverkan av ett statiskt
jordmagnetiskt fält och med hänsyn till detta så borde det vara möjligt att evolutionen har skapat arter som är
magnetiskt känsliga på olika sätt. Vi vet t ex att vissa djurarter orienterar sig efter det jordmagnetiska fältet.
Till skillnad mot vad som gäller vid exponering för tidsvarierande elektriska fält inducerar inte ett statiskt
elektriskt fält några strömmar inuti en kropp. Däremot inducerar ett sådant fält elektriska laddningar på kroppens
yta. Det är i detta sammanhang det talas om statisk elektricitet. Indirekt kan statisk elektricitet vålla personskador
t ex genom att antända ett krutlager, men det finns även misstankar om andra hälsoeffekter. Ett elektrostatiskt fält
kan t ex påverka halten och laddningen på joner i luften, vilket misstänks kunna påverka hälsan.
5.5.2 Riktvärden för statiska magnetfält
De biologiska effekter som upptäckts uppträder först vid statiska magnetfält som är starkare än det
jordmagnetiska fältet. I Sverige ligger detta på 50 µT, medan det i vissa delar av Sydamerika ligger runt 25 µT.
De riktlinjer för begränsning av statiska magnetfält som rekommenderats av ICNIRP och EU avser dock högre
nivåer.
Syftet med riktlinjerna är att hålla nere de strömmar som kan induceras i kroppen, vid rörelse genom ett statiskt
magnetfält, på en nivå som underskrider kroppens egen naturliga elektricitet. Avsikten är också att motverka att
elektriska strömmar induceras i blodkärlssystemet så att hjärta och blodkärl påverkas på ett skadligt sätt. Jonerna
i blodflödet kan t ex separeras så att det uppstår en spänningspotential i blodkärlen.
För allmänhetens exponering av statiska magnetfält har ICNIRP angivit riktvärdet 40 mT. Ett undantag görs dock
då personer som bär pacemakers och annan inplanterad elektrisk utrustning kan komma i kontakt med fälten. I
denna situation rekommenderas istället gränsen 0,5 mT. Yrkesmässig exponering får, enligt rekommendationen,
inte överstiga 200 mT. Dessa rekommendationer avser kontinuerlig exponering och alltså inte
korttidsexponering. Inom sjukvården kan man under kortare tider utsättas för betydligt högre fält. Detta gäller t
ex vid användning av magnetkamera. För korttidsexponering av hela kroppen har ICNIRP angivet 2 T som ett
riktvärde, och då det gäller lokal korttidsexponering av armar och ben bör inte nivån 5 T överskridas.90
Även i EU-rekommendationen om begränsning av allmänhetens exponering för elektromagnetiska fält ges en
grundläggande begränsning för magnetisk flödestäthet på 40 mT.91
5.5.3 Påverkan av djurs orienteringsförmåga
Vissa vattenbakterier som lever i syre- och ljusfria förhållanden orienterar sig och simmar längs magnetiska
fältlinjer. Normalt följer dessa bakterier det jordmagnetiska fältet, men laboratorieexperiment har visat att de
vänder och istället följer fältlinjerna efter andra starkare magnetfält, då de utsätts för sådana.92
I en studie har orienteringsförmågan hos en grupp brevduvor med en magnet om halsen jämförts med en
kontrollgrupp utan magnet. Resultatet var att under klara väderleksförhållanden orienterade sig duvorna i de två
grupperna lika bra, men under molniga förhållanden, då fåglarna inte kunde orientera sig efter solen eller andra
stjärnor, erhölls en markant skillnad mellan grupperna. Duvorna i kontrollgruppen lyckades orientera sig på
normalt sätt, medan de fåglar som försetts med magnet flög vilse. Studien har, med samma resultat, upprepats av
flera olika forskargrupper. Då det gäller trädgårdssångare, som flyttar söderut till vintern, har det upptäckts att de
orienterar sig efter det jordmagnetiska fältet även under klara väderleksförhållanden.93
I olika studier har det även visats att andra djurarter använder det jordmagnetiska fältet för att orientera sig på
Repacholi et al, 1994 s.100ff och Moulder, 2000
Rekommendation 1999/519/EG
92
Frankel, 1986 s.177ff
93
Frankel, 1986 s.177ff och Svenska Dagbladet, 1996 s.5
90
91
Sidan 31 av 62
olika sätt. Honungsbins dans kan t ex påverkas genom att det jordmagnetiska fältet störs.94 Det har även gjorts
flera studier som visar att vandringsfisk, främst ål och lax, reagerar på magnetfält. I samband med att
likströmskablage för kraftöverföring läggs ner på havsbotten har man därför på senare tid börjat uppmärksamma
risken för att fisket påverkas på ett negativt sätt. Fiskeriverket har bland annat utfört undersökningar av hur
radiomärkta ålar beter sig då de passerar kraftledningen mellan Skåne och Tyskland (Baltic cable). Resultatet
visade att ålarna gör en undanmanöver vid kabeln på grund av att deras navigeringsförmåga påverkas.95
Hur fungerar då den biologiska kompass som gör att djur kan orientera sig efter magnetfält? Vi vet att magnetiskt
material, i form av magnetit, bildas biologiskt i många organismer. Det förhållandet att det finns magnetit i en
organism behöver visserligen inte nödvändigtvis innebära att organismen använder detta som en
magnetfältsdetektor, men av de studier som utförts framgår att djur som orienterar sig efter magnetfält innehåller
magnetit. Det kan även noteras att människans hjärna innehåller små mängder magnetit.96
Det finns även andra möjliga förklaringar till hur djur kan använda magnetfält för att orientera sig. När en
organism rör sig genom ett statiskt magnetfält induceras det en likström, och därmed också ett elektriskt fält, i
organismen. I en fisk som simmar i havet induceras det t ex ett statiskt elektriskt fält på grund av det
jordmagnetiska fältet. Fältets riktning och styrka blir beroende av åt vilket håll fisken simmar, vilket kan
användas vid orienteringen. I undersökningar har det uppmätts att vissa djur kan detektera sådana elektriska
fältstyrkor som induceras av det jordmagnetiska fältet. Hajar och rockor är känsliga för så låga elektriska fält som
5 • 10-7 V/m.97
5.5.4 Andra effekter av statiska magnetfält
Hastigheten hos vissa kemiska reaktioner kan påverkas av magnetfält i storleksordningen 10 mT. Då det gäller
bildningen av fria radikaler har det dock upptäckts en effekt redan vid 0,1 mT. Även om det är osäkert om denna
effekt är skadlig för hälsan, vet vi att fria radikaler reagerar mycket lätt med andra ämnen och därför kan bilda
oönskade kemiska föreningar i kroppen.98
Då det gäller våra primärproducenter, det vill säga växterna och de blågröna algerna, har det också observerats
att starka magnetfält kan störa elektrontransporten i fotosyntesen. Det har även utförts djurförsök i syfte att påvisa
andra biologiska effekter av statiska magnetfält. I flera olika studier har visats att tillväxttakten för olika bakterier
ändras. Förändringarna visade sig vara beroende av fältstyrka och bakterieart.99
5.5.5 Risker med elektrostatiska fält
De gnistor som kan uppstå av statisk elektricitet, exempelvis genom att en person drar av sig en tröja, är i
normala fall av så låg energi att de inte orsakar fysiska skador på människor. Om däremot gnisturladdningen sker
mycket ofta mot en särskild kroppsdel, som t ex mot ett finger vid ett visst arbetsmoment, finns det tecken som
tyder på att känseln kan försvinna i fingret.100
Om människor kommer i kontakt med större laddade föremål föreligger det också en skaderisk, eftersom dessa
föremål kan ackumulera en stor laddning och därmed ge gnistorna hög energi. Ett exempel på dessa risker är ett
fall där en arbetare skadats vid beröring med en laddad avfallsbehållare. I behållaren hade slängts ett material
som vid sophanteringen blivit kraftigt uppladdat. Då arbetaren skulle ta i behållaren uppstod en kraftig
gnisturladdning som var så kraftig att han under en tid förlorade medvetandet.101
Frankel, 1986 s.177ff
Helsingborgs Dagblad, 1998 s.7 och Miljööverdomstolen, 2000-11-14
96
Frankel, 1986 s.177ff
97
Frankel 1986 s.177
98
Frankel, 1986 s.174 och Moulder, 2000
99
Frankel, 1986 s.174ff
100
Lundqvist et al, 1974 s.8
101
Lundqvist et al, 1974 s.8
94
95
Sidan 32 av 62
Då det gäller sådana likströmskablar för kraftöverföring som läggs ner på havsbotten har det, av ekonomiska
skäl, länge gjort så att endast en ledare har använts. Återledning av strömmen har då skett via havsbotten med
hjälp av en elektrod på varsin sida av stranden. Ett elektrostatiskt fält uppkommer därigenom mellan elektroden
och närliggande föremål av annan laddning. Detta medför en risk för bildning av klorgas (hypoklorit) vid
elektroderna samt korrosion på närliggande metallkonstruktioner. Detta problem kan dock undvikas om systemet
sluts med en extra återledare.
5.5.6 Påverkan av joner i luften
Det förekommer misstankar om att halten lätta luftjoner kan vara av betydelse för hälsan. Lätta luftjoner bildas då
en laddad atom eller molekyl tillförs energi. Den energi som krävs kan tillföras i form av joniserande strålning (t
ex från radon), vid friktion som t ex då stora vattendroppar slås sönder i vattenfall, vid koronaurladdningar från
högspänningsledningar eller vid förbränning. I ren luft över land brukar koncentrationen lätta luftjoner ligga
mellan 109 och 1010 per m3. Normalt finns det lite fler positiva joner än negativa. Då luften är förorenad sjunker
koncentrationen lätta luftjoner och andelen positiva joner ökar.102
Då det gäller de biologiska effekterna av halten luftjoner innehåller den vetenskapliga litteraturen många
motsättningar. Det finns dock vissa slutsatser som kan dras. När mängden positiva luftjoner ökar, eller när luften
innehåller för få joner, samtidigt som individen utsätts för fysisk eller psykisk stress anses detta kunna påverka
människor på ett negativt sätt. Den fysiologiska effekt som upptäckts är en förändring i halten av hormonet
serotonin, vilket har en funktion vid överföring av nervimpulser.103
Luftjonerna kan påverkas av elektrostatiska fält eftersom de är elektriskt laddade. Ett elektrostatiskt fält i
inomhusmiljö kan mycket snabbt dra åt sig, eller skjuta bort, jonerna och därmed förändra luftkvalitén. Särskilt i
ren och torr luft kan effekten bli dramatisk. I utomhusmiljö sker en naturlig variation av det elektrostatiska fältet
med väderförhållandena, vilket också påverkar jonkoncentrationen i luften.
Enligt kapitel 5.6.2.1 om bland annat misstänkta orsaker till bildskärmsöverkänslighet kan det elektrostatiska
fältet från en bildskärm också innebära att laddade dammpartiklar vandrar mot användaren.
5.6 Särskilt om el- och bildskärmsöverkänslighet
5.6.1 Allmänt
Det som i dagligt tal kallas elöverkänslighet yttrar sig i olika former av besvär. I den medicinska diskussionen
brukar de drabbade indelas i två skilda grupper. Den ena gruppen avser de som upplever hudbesvär vid
bildskärmsarbete. Dessa besvär påminner ofta om solbränna eller ansiktsrodnad. Den andra gruppen av drabbade
individer upplever en mer generell och allvarligare elöverkänslighet. De har även olika symtom som härrör från
problem med nervsystemet såsom yrsel, trötthet, huvudvärk och nedstämdhet. Även andra symtom kan
förekomma. I allvarligare fall har överkänsligheten inneburit långa sjukskrivningsperioder och social isolering.
Några tål inte dagsljus, utan tvingas leva bakom fördragna gardiner. Gemensamt för de som drabbas är att de
uppger att närheten till elektrisk utrustning förvärrar deras besvär. För många av dem som har av den allvarligare
formen av elöverkänslighet har problemen debuterat som hudbesvär vid bildskärmsarbete.
El- och bildskärmsöverkänsligas besvär ifrågasätts inte, men det anses däremot mer osäkert om orsaken är de
elektromagnetiska fälten. De individuella skillnader som föreligger mellan de drabbade gör det också svårt att dra
mer allmängiltiga slutsatser. Det finns därmed inte någon generell information att gå på om vid vilka
fältstyrkenivåer besvären uppkommer. Problemen diskuteras också oberoende av frekvens. Tidigare dominerades
debatten av statiska och kraftfrekventa fält, men i takt med att mobiltelefonanvändningen har ökat har
elöverkänslighetsproblematiken även börjat omfatta de högfrekventa fälten i en allt större omfattning. Inom detta
frekvensområde finns det dock inte så många studier om elöverkänslighet.
Totalt beräknas det finnas omkring 1.000 allvarliga fall av elöverkänslighet i Sverige. Den lindrigare formen av
hudbesvär vid bildskärmsarbete är dock mycket vanligare, men här är det av naturliga skäl svårare att veta hur
många som är drabbade. Besvären är inte alltid så omfattande att de anmäls och dokumenteras i något register.
Det finns dock omkring 10.000 anmälda fall av hudbesvär vid bildskärmsarbete.104
Planverket, 1988 s.111
Planverket, 1988 s.111
104
Bergquist et al, 1998 s.31f
102
103
Sidan 33 av 62
5.6.2 Misstänkta orsaksmekanismer
5.6.2.1 Elektromagnetiska fält
De som är elöverkänsliga uppger själva att det är närheten till elektrisk utrustning som påverkar dem. I många fall
uppges också att en elsanering av omgivningen lindrat besvären. Detta är givetvis ett tungt vägande skäl för
misstankar om att överkänsligheten kan vara förorsakad av elektromagnetiska fält.105
Ett flertal blinda provokationsförsök har utförts, där elöverkänsliga personer testats huruvida de kunnat känna av
elektriska och magnetiska fält, utan att de fått kännedom om fälten varit påslagna eller ej. Måttet på biologisk
respons har i alla studier varit patientens egna iakttagelser. I några studier har det även mätts upp hudtemperatur,
halt av olika hormoner eller respons från det autonoma nervsystemet. Av de försök som utförts har det i det stora
flertalet studier inte kunnat påvisa att försökspersonerna känner av fälten. Ett undantag utgörs dock av en
amerikansk studie från 1991, där det uppmätts ett samband mellan exponering för elektromagnetiska fält och
pupillreflexer hos elöverkänsliga. Denna respons anses vara ett uttryck för aktiviteten i det autonoma
nervsystemet.106
Det finns även misstankar om att oron för elektromagnetiska fält kan ge upphov till överkänslighetsreaktioner.
Det är välkänt att för många sjukdomar spelar psykologiska mekanismer en stor roll. En ros-allergiker kan t ex få
ett astmaanfall genom att han exponeras för en bukett plastrosor, om han tror att det är riktiga rosor. I ett par
provokationsstudier har det upptäckts ett samband mellan uppkomna symtom hos elöverkänsliga och en tro om
att de var exponerade för elektromagnetiska fält. Av denna anledning finns det misstankar om att oron för en
upplevd exponering kan ge upphov till besvär oberoende av om det sker en faktisk exponering eller ej.107 Som vi
återkommer till i kapitel 6 är dock försiktighetsprincipen i de flesta fall tillämplig på såväl fysisk som psykisk
påverkan från elektrisk utrustning. Ur juridisk synvinkel hade därför öppna provokationsstudier varit av stort
intresse, men dessvärre tycks forskningen än så länge i stor utsträckning ha varit fokuserad på att finna en
renodlat fysisk koppling mellan fälten och elöverkänslighet.
En hypotes som tidigt diskuterats i samband med hudbesvär vid bildskärmsarbete är den partikelvandring som
uppkommer på grund av det elektrostatiska fält som avges från bildskärmen. Positivt laddade dammpartiklar dras
mot användaren. Partiklarna andas in och deponeras på huden, vilket skulle kunna vara en orsak till att
överkänsliga personer får hudreaktioner.
Som ett exempel på detta kan nämnas ett avgörande från försäkringsöverdomstolen. En kvinnlig
bankanställd som arbetade vid en bildskärm drabbades av hudbesvär. Symtomen var tydligt synliga och
var betydligt mer uttalade på den sida där hon haft bildskärmen. Hon hade även ett oskadat triangulärt
område under hakan, vilket kunde förklaras av att hakan skjuter fram och skyddar mot det elektrostatiska
fältet från bildskärmen (magnetfält hindras däremot inte av biologiskt material). När hon sluppit sitta
framför bildskärmen har hennes besvär avklingat, men när hon vid åtta olika tillfällen försökt återgå till
detta arbete har hon snart hindrats av uppblossande hudbesvär. Vid en öppen provokation vid bildskärm
kunde även läkare konstatera en kraftig hudreaktion efter ca 60 minuters exponering. SSI utförde
mätningar på den aktuella datorn och kunde konstatera att de tidsvarierande fälten låg på måttliga nivåer,
men att det elektrostatiska fältet från skärmen var de högsta som institutet hade uppmätt från någon
dataskärm. Under den rättsliga behandlingen av ärendet inhämtades ett flertal sakkunnigutlåtanden från
olika experter. Meningarna bland dessa experter gick isär, och det framfördes argument både för och emot
ett samband mellan bildskärmsarbete och hudproblem. De argument som anfördes mot ett samband var i
huvudsak: 1) Bankarbetaren hade en hudtyp som var känslig mot UV-strålning. Solstrålning hade därför
troligen förorsakat hudproblemen. Läkare från två olika hudkliniker, som var de enda som undersökt
patienten, tillbakavisade dock detta påstående. 2) I andra undersökningar av hudbesvär vid
bildskärmsarbete har man prövat med ett filter framför bildskärmen som reducerar det elektrostatiska
fältet, men endast ett fåtal av försökspersonerna har upplevt någon påtaglig förbättring. I detta fall hade
dock inte något sådant filter prövats. 3) Att deponi av partiklar på huden kan orsaka den aktuella formen
av hudproblem är endast en hypotes som inte är bevisad.108
Bergquist et al, 1998 s.72
Bergqvist et al, 1998 s.44ff och Hansson Mild et al, 1998 s.3
107 Bergqvist et al, 1998 s.35f och Försäkringsöverdomstolen, 1994-10-13
105
106
108
Försäkringsöverdomstolen, 1994-10-13. Ärendet gällde frågan om hudbesvären skulle ses som en arbetsskada enligt 2 kap. 1 § lagen
om arbetsskadeförsäkring, vilket ställer höga krav på bevisningen. Försäkringsöverdomstolens majoritet kom fram till att det saknades
tillräckliga vetenskapliga belägg för att arbete vid bildskärm kan orsaka hudbesvär. Hudbesvären godkändes därför inte som en
arbetsskada. En av domstolens ledamöter var dock av skiljaktig mening och ansåg att de argument som framförts för ett samband mellan
Sidan 34 av 62
På senare tid har hypotesen återigen uppmärksammats. Från flera bildskärmsmodeller har det uppmätts halter i
luften av allergiframkallande flamskyddsmedel då skärmen, efter det att den satts på, uppnått en viss temperatur.
Denna typ av kemiska föreningar kan alltså fastna på laddade dammpartiklar och vandra mot användaren.109
Man har även intresserat sig för andra faktorer som i kombination med elektromagnetiska fält skulle kunna
förklara de besvär elöverkänsliga personer lider av. Det finns även hypoteser om att det är andra faktorer som,
oberoende av fälten, orsakar besvären.
5.6.2.2 Andra faktorer
En besvärsfaktor som diskuteras i samband med elöverkänslighet är snabbt blinkande ljus (flimmer). Ljus från
lysrör uppger många drabbade som en provocerande källa till besvär. Även bildskärmar som arbetar på den låga
bildfrekvensen (60 Hz) kan ge upphov till en flimrande bild. I studier har det visats att ljusflimmer inom
frekvensbandet 30-70 Hz kan detekteras i de flesta personers EEG. Elöverkänsliga personer uppvisar dock en
signifikant högre känslighet än andra.110
Av de som utvecklat den allvarligare formen av elöverkänslighet anger vissa amalgamfyllningar i tänderna som
en utlösande faktor. I dessa fall brukar också fyllningarna ha bytts ut, vilket uppges leda till förbättringar. Denna
hypotes har också ett visst stöd i en in vitro-undersökning, där det upptäcktes att exponering från vissa typer av
bildskärmar ökade frisättningen kvicksilverånga från sådant amalgam som används i tänder.111
Rent generellt sett finns det ett antal fynd som sammantaget pekar på en tendens till instabilitet i det autonoma
nervsystemet hos elöverkänsliga individer, vilket kan tolkas som en överkänslighet för ett antal faktorer.112 Vilka
dessa faktorer är bör kunna variera mellan olika individer. Den omständigheten att elöverkänsliga upplever
besvär vid närhet till elektrisk utrustning bör kunna ha ett samband med exponering för elektromagnetiska fält
hos vissa individer, men inte nödvändigtvis hos alla.
bildskärmsarbete och hudbesvär i det aktuella fallet, tillsammans med den omständigheten utredningen inte visat på någon annan sannolik
orsak, borde vara tillräckliga för att godkänna hudbesvären som arbetsskada.
109
Hedström, 1999 och Försäkringsöverdomstolen, 1994-10-13
110
Hansson Mild et al, 1998 s.31ff och Bergqvist et al, 1998 s.33f
111
Hansson Mild et al, 1998 s.3
112
Hansson Mild et al, 1998 s.35
Sidan 35 av 62
6 Rättsligt skydd
6.1 Introduktion
Det finns flera lagar som kan tänkas tillämpas till skydd mot risker med elektromagnetiska fält. Plan- och
bygglagen (PBL), miljöbalken, ellagen, arbetsmiljölagen och strålskyddslagen hör till den mest centrala
lagstiftningen inom området.
PBL innebär att kommunen skall göra en avvägning mellan olika intressen vid planering om utnyttjande av markoch vattenområden. Olika risker för människors hälsa är en faktor de har att beakta vid denna avvägning. De
kommunala planerna ligger sedan till grund för olika beslut. Detta gäller t ex i bygglovsärenden enligt PBL.
Därutöver kan det krävas särskilda tillstånd för vissa verksamheter enligt andra lagar. För uppförande av en
kraftledning krävs det t ex nätkoncession enligt ellagen. Andra verksamheter som kan tänkas exponera
allmänheten för elektromagnetiska fält av riskabla nivåer kan också vara tillståndspliktiga enligt miljöbalken.
Det finns också verksamheter som inte är tillståndspliktiga. Även i dessa fall kan ofta myndighetsingripanden
göras, med stöd av de tillsynsförfarande som finns enligt olika lagar, om verksamheten utgör en fara för
människors hälsa eller miljön. Syftet med tillsynen är att se till att lagar, tillståndsbeslut och andra bindande
bestämmelser efterföljes. Tillsyn kan utövas mot en befintlig verksamhet i drift eller mot en verksamhet som
planeras att tas i drift. Genom tillsyn kan krav på försiktighetsåtgärder ställas med stöd av miljöbalken,
arbetsmiljölagen, ellagen eller strålskyddslagen.
Lagarna inom området är ofta av ramlagskaraktär, vilket innebär att de innehållsmässigt ger mer allmänna
bestämmelser eller ramar som sedan kan kompletteras med mer detaljerade regler i förordningar eller föreskrifter.
Inom arbetsmiljöområdet tillkommer även regler genom träffande av kollektivavtal. Vid tolkning av
författningarna finns även information i lagförarbeten och den praxis som utbildats av domstolar och
myndigheter. Utöver de svenska rättskällorna har man även att ta hänsyn till EG-rätten för att kunna fastställa vad
som är gällande rätt i en viss fråga.
Även om avsikten är att behandla samtliga de centrala bestämmelser som kan tänkas användas för att ställa krav
på skydd mot risker med exponering för elektromagnetiska fält, kommer tyngdpunkten att läggas på
försiktighetsprincipen. I de flesta situationer är det denna princip man har att falla tillbaka på då det rör sig om
åtgärder mot risker som inte anses vara helt säkerställda. Försiktighetsprincipen återkommer, i lite varierade
skepnad, i samtliga av de ovan nämnda lagarna.
En fråga som så gott som alltid uppkommer vid tillämpning av försiktighetsprincipen är hur sannolik och
allvarlig risken skall vara för att ett krav på skyddsåtgärd skall kunna ställas. Om man vid denna bedömning
kommer fram till att principen går att tillämpa brukar nästa steg vara att väga kostnaderna för erforderlig
försiktighetsåtgärd mot nyttan med åtgärden. För att krav skall kunna ställas skall åtgärden vara rimlig vid denna
avvägning.
En annan viktig fråga i detta sammanhang är också vem som har bevisbördan för att principen kan, eller inte kan,
tillämpas. Även om det inte kommer till direkt uttryck i alla sammanhang är det underförstått att bevisbördan
ligger på den som förlorar något på att en viss sak inte blir styrkt. I ett tillståndsärende kan det t ex vara så att den
sökande inte får tillstånd förrän tillståndsmyndigheten har övertygats om att tillräckliga försiktighetsmått vidtas.
Hur långt beviskravet sträcker sig kan dock variera beroende på hur den aktuella bestämmelsen är formulerad.
6.2 Allmänna tolkningsdata
6.2.1 EU:s och ICNIRP:s riktvärden
ICNIRP är en internationell expertgrupp som arbetar fram riktlinjer och förslag till gränsvärden som sedan
nationella myndigheter eller internationella organisationer kan tillämpa om de så vill. Deras gränsvärden är alltså
inte rättsligt bindande innan någon stat valt att införlivade dem såsom gällande rätt i den egna staten. Det är i
detta sammanhang man skall se den rekommendation som EU antagit om begränsning av allmänhetens
exponering för elektromagnetiska fält. Denna rekommendation baserar sig på ICNIRP:s riktvärden.
Sidan 36 av 62
Inom EU använder man sig av flera typer av rättsakter då man vill införa gemensamma regler i medlemsstaterna.
Rekommendationen är en rättsakt som normalt sett saknar rättsligt bindande verkan. I vissa fall har dock EGdomstolen använt sig av rekommendationer vid tolkning av annan lagstiftning inom unionen. Men i de flesta fall
är rättsakten endast att se som ett uttryck för unionens åsikter och policy.113
Även om en svensk domstol normalt sett inte är bunden av att tillämpa riktvärdena har de ändå ett stort intresse
vid rättstillämpningen, eftersom de ger uttryck för en omfattande expertkompetens inom området. Särskilt i
avsaknad av andra tolkningsdata kan det förmodas att dessa rekommendationer kommer att väga tungt. När man
använder sig av riktvärdena bör man dock känna till förutsättningarna för ICNIRP:s ställningstaganden.
ICNIRP:s riktvärden är enbart baserade på sådana negativa hälsoeffekter som anses säkerställda. Inom det
lågfrekventa området syftar gränsvärdena endast till skydd mot de inducerade strömmarnas påverkan på
nervsystemet. ICNIRP har t ex inte tagit hänsyn till cancerogena effekter som kan uppkomma efter en längre tids
exponering. De resultat man funnit i epidemiologiska studier har, på grund av bristfälligt stöd från laborativa
experiment, inte ansetts tillräckliga att basera riktvärden på.114
På samma sätt är det för högre frekvenser. Där är rekommendationen baserad på sådana termiska effekter som är
omedelbart påvisbara i laborativa experiment. Genom information från epidemiologiska studier finns det även
misstankar om icke-termiska effekter, men då det gäller denna typ av långtidsexponering för fält av lägre styrka
anses informationen inte vara tillräcklig för att avgöra vid vilka nivåer effekterna uppkommer.
I syfte att skapa säkerhetsmarginaler har man från kända fältstyrkor där skador uppstår lagt riktvärdena på en
lägre nivå för att gardera sig mot några angivna faktorer. För olika situationer ligger säkerhetsmarginalerna
mellan 2 och 10. Man skiljer t ex på yrkesexponering och exponering av allmänheten. För sådan strålning som
allmänheten utsätts för har man lagt till en större säkerhetsmarginal än vid yrkesexponering, eftersom
allmänheten inte kan antas känna riskerna och vidta egna skyddsåtgärder på samma sätt som arbetare som
yrkesmässigt utsätts för fälten. Vidare har man tagit hänsyn till att grupper såsom barn, gamla och sjuka, vilka
kan antas vara känsligare för exponering, förekommer i större utsträckning bland allmänheten än bland
yrkesverksamma.115
Även om EU:s rekommendation för allmänhetens exponering innehåller riktvärden som är identiska med dem
ICNIRP angivet, finns det skillnader i andra avseenden. I EU-rekommendationen har man t ex angivet att
säkerhetsmarginalerna satts till sådana värden att rekommendationen även indirekt omfattar eventuella
långtidseffekter som t ex cancer.116 Även om det givetvis är så att riktvärdena ger ett visst indirekt skydd även
mot sådana effekter som man inte beaktade då gränserna utarbetades, har inte ICNIRP uttalat sig om vid vilka
nivåer man anser människor är skyddade mot långtidseffekter. ICNIRP har uppgivit andra orsaker till de
säkerhetsmarginaler man satt. Då det gäller högfrekventa fält har man t ex tagit hänsyn till faktorer som speciella
miljöförhållanden (hög omgivningstemperatur etc) och aktivitetsnivån hos dem som exponeras. Vidare har man
beaktat att det finns individuella skillnader i hur mycket elektromagnetisk energi olika personer absorberar samt
att reflektion och fokusering kan ge en förhöjd absorption lokalt i kroppen.117
6.2.2 Försiktighetsprincipen
6.2.2.1 EG-rätt
Genom Maastrichtfördraget från 1992 infördes försiktighetsprincipen i EG-fördragets avdelning för miljö. I
artikel 174 (tidigare 130r) anges att gemenskapens miljöpolitik skall syfta till en hög skyddsnivå med beaktande
av olikartade förhållanden inom gemenskapens olika regioner. Den skall bygga på försiktighetsprincipen och på
principerna om att förebyggande åtgärder bör vidtas, att miljöförstöring företrädesvis bör hejdas vid källan och
att förorenaren skall betala. Det anges vidare att gemenskapen skall beakta tillgängliga vetenskapliga och
tekniska data, samt de potentiella fördelar och kostnader som är förenade med att åtgärden vidtas eller inte vidtas.
Försiktighetsprincipen definieras dock inte närmare i EG-fördraget. Ytterligare information om EG-rättens
försiktighetsprincip får först och främst hämtas ur rättspraxis. EG-domstolen har uttalat sig om principen i en
dom rörande giltigheten i kommissionens beslut att förbjuda export av nötkreatur från Storbritannien för att
minska risken för överföring av BSE (galna kosjukan). Domstolen angav, att då det råder osäkerhet om
De av EU:s rättsakter som är juridiskt bindande är förordningar, direktiv och beslut.
ICNIRP, 1998 s.503f och 508.
115
ICNIRP, 1998 s.508 och ICNIRP, 1999 s.2
116
Direktiv 1999/519/EG
117
ICNIRP, 1998 s.508
113
114
Sidan 37 av 62
förekomsten eller omfattningen av de risker människors hälsa utsätts för, så måste kommissionen tillåtas vidta
skyddsåtgärder utan att behöva vänta på att det fullt ut visas att riskerna faktiskt förekommer och hur allvarliga
de är.118 I ett annat avgörande har domstolens första instans uttalat sig om den skälighetsavvägning som skall
göras enligt försiktighetsprincipen. Förstainstansrätten har angivet att de krav som hänger samman med folkhälsa
obestridligen måste anses väga tyngre än ekonomiska överväganden.119
Även politiska riktlinjer och annan tillämpning av principen är av betydelse för tolkningen. Hur kommissionen
tillämpar principen är av stor vikt. På rådets uppmaning har kommissionen meddelat riktlinjer för sin tillämpning
av försiktighetsprincipen.120 Enligt kommissionen förutsätter åberopandet av försiktighetsprincipen att potentiellt
oacceptabla skadliga effekter har fastställts och att den vetenskapliga bedömningen inte gör det möjligt att
fastställa risken med tillräcklig säkerhet. Om en insats bedöms nödvändig så bör de åtgärder som grundas på
försiktighetsprincipen bland annat:
• vara proportionella i förhållande till skyddsnivån,
• vara icke-diskriminerande vid tillämpningen,
• stå i överensstämmelse med liknande åtgärder som redan vidtagits,
• vara grundade på undersökningen av potentiella fördelar och kostnader för en insats eller brist på insats,
• vara föremål för granskning mot bakgrund av nya vetenskapliga uppgifter och
• kunna ta ansvar för att tillhandahålla de vetenskapliga belägg som krävs för en mer övergripande
riskbedömning.
Bevisbördan för att tillräckliga försiktighetsåtgärder vidtagits ligger på verksamhetsutövaren vid ett
tillståndsförfarande. För andra situationer ger inte EG-rätten någon allmän regel om bevisbördans omfattning
eller placering.
Då det gäller de försiktighetsmått som slutligen vidtas står det en lång rad olika åtgärder till förfogande.
Åberopandet av försiktighetsprincipen behöver inte ta sig uttryck i antagande av rättsakter som syftar till att ge
rättsliga effekter. Beslut att finansiera ett forskningsprogram eller beslut om att informera allmänheten om
negativa effekter kan också vara åtgärder som inspireras av principen.
Kommissionen har även angivet att försiktighetsprincipen, som huvudsakligen tillämpas av beslutsfattare när det
gäller riskhantering, inte bör sammanblandas med de mått av försiktighet som vetenskapsmän tillämpar i sin
bedömning av vetenskapliga uppgifter. Graden av vetenskaplig osäkerhet måste givetvis fastställas så långt som
möjligt, men bedömningen av vad som är en "acceptabel" risknivå för samhället är främst ett politiskt ansvar.
Bedömningen måste omfatta fler faktorer. Detta gäller såväl den vetenskapliga osäkerheten och riskens
omfattning som allmänhetens oro.
Frågan är då i vilken utsträckning EG-rättens försiktighetsprincip kan göras gällande av enskilda inför svenska
domstolar och myndigheter? Ett krav för att en fördragsartikel skall få direkt effekt i den svenska rättsordningen
är att innebörden är klar och precis. Regelns tillämpning får alltså inte vara beroende av en
lämplighetsbedömning vilket, enligt min mening, bör anses vara fallet med försiktighetsprincipen. Även om
artikel 174 alltså inte är direkt tillämplig som nationell lag har den dock en indirekt effekt. Nationella domstolar
och myndigheter är skyldiga att, så långt det är möjligt, tolka nationell lagstiftning med hänsyn till EG-rättens
försiktighetsprincip. Artikeln behöver dock inte tillämpas i en eventuell situation där den står i uttrycklig strid
mot svensk lag.121
6.2.2.2 Internationell rätt
Försiktighetsprincipen kom första gången till uttryck i ett internationells avtal i och med
Världsmiljökonventionen som antogs av FN:s generalförsamling 1982. Principen har därefter kommit till
användning i ett flertal internationella konventioner. Ett viktigt exempel på detta är Rio-deklarationen som antogs
vid FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio 1992. I syfte att skydda miljön ska försiktighetsprincipen,
enligt deklarationens artikel 15, tillämpas så långt som möjligt och med hänsyn tagen till staternas möjligheter
härtill. Om det föreligger hot om allvarlig eller oåterkallelig skada får inte avsaknaden av vetenskaplig bevisning
användas som ursäkt för att skjuta upp kostnadseffektiva åtgärder för att förhindra miljöförstöring. Principen
anses numera vara allmänt accepterad inom internationell miljölagstiftning. Den tillämpas också i de avtal som
träffas inom ramen för Världshandelsorganisationen (WTO).122
EG-domstolen, 1998-05-05
EG-domstolens första instans, 1997-04-30
120
KOM (2000) 1
121
Jmf Bernitz et al, 1999 s.84ff
122
KOM (2000) 1
118
119
Sidan 38 av 62
Om EU tillträtt ett internationellt avtal blir innehållet med automatik en del av EG-rätten. Om Sverige, men inte
EU, tillträder ett sådant avtal skall svensk lag, om möjligt, tolkas med utgångspunkt från den internationella
förpliktelsen. Om ett internationellt avtal står i uttrycklig konflikt med svensk lag skall dock nationell rätt
tillämpas.123
6.2.2.3 En svensk myndighetsrekommendation
Som en vägledning för beslutsfattare har Arbetarskyddsstyrelsen, Boverket, Elsäkerhetsverket, Socialstyrelsen
och SSI redovisat en gemensam syn på försiktighetsprincipens tillämpning vid risker med lågfrekventa elektriska
och magnetiska fält.124 Även om inte avsikten med vägledningen tycks ha varit att precisera innebörden av de
lagstadgade försiktighetsbestämmelser som de författande myndigheterna har att tillämpa, har den ändå fått en
viss betydelse för rättstillämpningen i olika sammanhang. Jag återkommer till detta senare.
Myndigheternas försiktighetsprincip lyder: "Om åtgärder, som generellt minskar exponeringen, kan vidtas till
rimliga kostnader och konsekvenser i övrigt bör man sträva efter att reducera fält som avviker starkt från vad som
kan anses normalt i den aktuella miljön. När det gäller nya elanläggningar och byggnader bör man redan vid
planeringen sträva efter att utforma och placera dessa så att exponeringen begränsas."
Som "normal" magnetfältsnivå för bostäder och daghem i större städer anges cirka 0,1 µT. I mindre städer och på
landsbygden uppges värdena vara ungefär hälften. På arbetsplatser ges ett medianvärde på cirka 0,2 µT.
Variationerna är dock stora beroende på typ av arbetsplats. För svetsare, vilken är den yrkesgrupp man uppmätt
högst genomsnittsexponering för, anges ett dagsmedelvärde på 1,1 µT. Då det gäller den rättsliga tillämpningen
av försiktighetsprincipen är det dock, enligt min mening, mycket tveksamt om det finns möjlighet att ställa olika
krav beroende på vad som är den normala bakgrundsnivån på en viss plats. Om exponering för 0,2 µT ger en
ökad risk för barnleukemi bör detta riktvärde givetvis underskridas oberoende av om barnen bor i stan eller på
landet.125
Vad som menas med "rimliga kostnader" för skyddsåtgärder mot exponering har inte närmare preciserats. Då det
gäller åtgärder mot joniserande strålning, som t ex radon, anses jämförelsevis kostnader som understiger 5
miljoner kronor per undvikit statistiskt fall vara ytterst angelägna att genomföra. För lågfrekventa fält har det
givits några exempel på kostnadsuppskattningar utan att det angivits någon rimlighetsnivå. Då det t ex gäller
vagabonderande strömmar i enfamiljshus har man, under vissa angivna förutsättningar, räknat fram att
erforderliga skyddsåtgärder kostar cirka 4 miljoner kronor per undvikit statistiskt fall av barnleukemi.
6.3 Miljöbalken
6.3.1 Allmänt
Miljöbalkens (MB:s) mål anges i dess portalparagraf (MB 1:1) och syftar till att främja en hållbar utveckling som
ger en hälsosam och god miljö. Balken skall bland annat tillämpas så att människors hälsa och miljön skyddas
mot skador och olägenheter, vilka kan orsakas av olika typer av påverkan. En sådan påverkan kan exempelvis ske
genom exponering för elektromagnetiska fält. Balkens mål utgör en viktig utgångspunkt vid tolkningen av
miljöbalkens övriga bestämmelser. Riksdagens fastställda miljömål skall även ses som en precisering av
miljöbalkens mål och ger därför också ledning vid tillämpningen av balken.126 Vad det gäller riksdagens miljömål
avseende elektromagnetiska fält har dessa behandlats i kapitel 2 av detta arbete.
Innehållsmässigt består miljöbalkens sex första kapitel av allmänna och mer generellt tillämpliga bestämmelser,
medan övriga kapitel avser mer detaljerade specialregler. Till balkens allmänna avsnitt hör bland annat de viktiga
allmänna hänsynsreglerna (kap. 2). Försiktighetsprincipen är en av dessa hänsynsregler. Det finns även i särskilda
kapitel regler om hushållning med mark- och vattenområden (kap 3 och 4), miljökvalitetsnormer (kap 5) och
miljökonsekvensbeskrivningar (kap 6). Utöver dessa mer generella regler ges det också, i olika kapitel, särskilda
Bernitz et al, 1999 s.78f
Arbetarskyddsstyrelsen et al, 1996
125
Då det exempelvis gäller den bedömning som görs av en verksamhets lokalisering enligt miljöbalken 2:4 tar man ibland hänsyn till vad
som är normalt på orten. Detta rör ofarliga, men irriterande störningar, som t ex lukt från svinstallar där olika bedömningar kan göras
beroende på om verksamheten skall bedrivas i en jordbruksbygd eller i annan miljö (Bengtsson et al, 2000 s.2:20). Men, som sagt, detta
gäller endast ofarliga störningar. Vid tillämpning av miljöbalkens försiktighetsprincip (2:3) på risker för människors hälsa eller miljön
finns det inget stöd för att den normala bakgrundsnivån skulle ha relevans vid bedömningen av vilken exponering för elektromagnetiska
fält som kan anses acceptabel.
126
Prop 1997/98:45, del 2, s.7f
123
124
Sidan 39 av 62
tilläggsbestämmelser som ställer ytterligare krav för vissa verksamheter. Detta gäller t ex sådana verksamheter
som definieras som miljöfarlig verksamhet eller vattenverksamhet. Det finns också särskilda bestämmelser om
hälsoskydd. Även dessa tilläggsbestämmelser är av intresse för skydd mot de risker som är förknippade med
elektromagnetiska fält. Utöver de materiella reglerna innehåller miljöbalken också formella regler som är av stor
betydelse för skyddets omfattning i praktiken.
Miljöbalkens tillämpningsområde bestäms av dess första kapitel. I MB 1:3 sägs hur balken skall användas i
förhållande till annan tillämplig lag. Huvudregeln är att miljöbalken är parallellt tillämplig med annan lag. Att en
fråga redan är reglerad i t ex strålskyddslagen innebär alltså inte någon begränsning i miljöbalkens tillämpning. I
detta fall är det alltså möjligt att det sker två prövningar vid sidan om varandra; en enligt miljöbalken och en
enligt strålskyddslagen. Ett undantag från miljöbalkens tillämpningsområde utgörs dock av frågor vilka är
reglerade i arbetsmiljölagen. Störst betydelse har detta undantag då det gäller inomhusmiljön. Här blir
miljöbalkens tillämpning inskränkt till bostäder samt lokaler där andra än arbetstagare eller därmed likställda
personer vistas. I vissa typer av lokaler vistas dock både anställda och andra besökare, och då bör
arbetsmiljölagen och miljöbalken kunna tillämpas parallellt.
6.3.2 Formella regler
Försiktighetsprincipen, liksom många andra av balkens bestämmelser, skall tillämpas av verksamhetsutövaren
utan anmaning från någon myndighet. Bland annat då det handlar om miljöfarlig verksamhet eller
vattenverksamhet kan det även finnas krav på att tillstånd sökes eller att anmälan göres. Beroende på vilken
verksamhet det rör sig om handläggs denna typ av ansökningsärenden av en kommunal nämnd (ofta kallad miljöoch hälsoskyddsnämnden), länsstyrelsen eller miljödomstolen. För start av vissa nya verksamheter skall
regeringen därutöver göra en tillåtenhetsprövning. Detta innebär att en myndighet eller domstol, och eventuellt
regeringen, gör en prövning enligt miljöbalkens bestämmelser. Normalt sett ställs det också upp villkor för
verksamheten i samband med beslut eller dom.
I de fall tillstånd krävs för att starta en verksamhet eller vidta en åtgärd innebär 6 kapitel MB ett visst förfarande
som ger berörda parter en möjlighet att få information och yttra sig i ärendet. Så gott som alltid skall en
miljökonsekvensbeskrivning (MKB) bifogas den tillståndsansökan verksamhetsutövaren inlämnar. Syftet med
denna MKB är att beskriva och bedöma vilka effekter verksamheten får för människors hälsa och miljön.
När beslut eller dom meddelats har berörda parter också möjlighet att överklaga. Normalt överprövas den
kommunala miljö- och hälsoskyddsnämndens beslut av länsstyrelsen. Länsstyrelsen fattar beslut i såväl ärenden
som överklagats dit som i ansökningsärenden. Dessa beslut kan överklagas till miljödomstolen. Nästa instans är
miljööverdomstolen. Ansökningsmål som startat i miljödomstolen kan, efter dom i miljööverdomstolen,
överklagas till högsta domstolen. (MB 19:1, 20:2, 23:1 och 23:8-9).
Då det gäller ärenden som överprövas av länsstyrelsen tillämpas förvaltningsprocesslagen då det gäller det
processuella förfarandet. Detta gäller normalt sett även i domstol då mål överklagas dit. Innebörden av detta är
bland annat att den klagande inte riskerar att drabbas av någon motparts rättegångskostnader om målet förloras. I
ansökningsmål till miljödomstol tillämpas dock rättegångsbalkens processuella regler. (MB 20:3)
Verksamheter står även under tillsyn enligt 26 kap MB. En tillsynsmyndighet skall kontrollera att miljöbalkens
regler samt villkor i domar och beslut följes. Även för icke tillstånds- eller anmälningspliktiga verksamheter skall
det kontrolleras att försiktighetsprincipen, och andra tillämpliga bestämmelser i miljöbalken, efterföljes. Det
verktyg tillsynsmyndigheten har att tillgå för att få en verksamhetsutövare att vidta rättelse är i första hand
möjligheten att meddela förlägganden och förbud.
Då det gäller sådan "operativ" tillsyn som utövas direkt gentemot den som bedriver en verksamhet är den
kommunala miljö- och hälsoskyddsnämnden tillsynsmyndighet i frågor om hälsoskydd och sådan miljöfarlig
verksamhet som inte är tillståndspliktig. I andra fall är ofta länsstyrelsen tillsynsmyndighet.
6.3.3 Miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd
Med miljöfarlig verksamhet avses bland annat användning av mark, byggnader eller anläggningar på ett sätt som
kan medföra olägenhet för omgivningen genom buller, skakningar, ljus, joniserande eller icke-joniserande
strålning eller annat liknande (MB 9:1, 3 st).127 De elektromagnetiska fälten ingår här i begreppet icke127
Ljus ingår i begreppet icke-joniserande strålning, varför uppräkningen av olika störkällor i lagtexten innehåller en onödig upprepning.
Sidan 40 av 62
joniserande strålning.
Om en verksamhet definieras som miljöfarlig så innebär detta bland annat att det kan vara förbjudet att vidta
vissa åtgärder utan tillstånd eller innan anmälan har gjorts. I förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet
och hälsoskydd (MHF) anges när tillstånd respektive anmälan erfordras. Det görs här en indelning i
prövningsnivåerna A, B och C. Om en verksamhetsutövare t ex har för avsikt att anlägga en gruppstation för
vindkraft med tre eller flera vindkraftsaggregat med en sammanlagd uteffekt av minst 10 MW klassas detta som
ett A-ärende enligt bilagan till MHF, vilket innebär att tillstånd skall sökas hos miljödomstol.128 Anläggande av
övriga typer av vindkraftanläggningar med en sammanlagd uteffekt av mer än 1 MW utgör ett B-ärende där
tillståndsprövningen görs av länsstyrelsen. Om anläggningens sammanlagda uteffekt ligger inom intervallet 125
kW - 1 MW föreligger det ett C-ärende, och då skall anmälan göras till den kommunala miljö- och
hälsoskyddsnämnden. Anläggande av vindkraftverk som ger en ännu lägre uteffekt är, normalt sett, varken
tillstånds- eller anmälningspliktig enligt miljöbalken.
I miljöbalkens kapitel 9 ges även särskilda bestämmelser om hälsoskydd, vilka skall tillämpas även för sådana
verksamheter som inte är tillstånds- eller anmälningspliktiga. Av MB 9:9 följer att bostäder och lokaler för
allmänna ändamål skall brukas på ett sådant sätt att olägenheter för människors hälsa inte uppkommer. Denna
bestämmelse innebär att vissa krav på byggnaders utformning, som inte reglerats eller omgående kan åtgärdas
inom ramen för bygglagstiftningen, kan ställas i syfte att skydda människors hälsa. Det är ägaren eller
nyttjanderättshavaren som skall vidta det åtgärder som skäligen kan krävas för att undanröja olägenheten. Som
exempel borde det kunna ställas krav på åtgärder som reducerar höga vagabonderande strömmar i bostäder och
lokaler för allmänna ändamål.
Med "olägenhet för människors hälsa" avses störning som enligt medicinsk eller hygienisk bedömning kan
påverka hälsan menligt och som inte är ringa eller helt tillfällig (MB 9:3). Närmare om vad som innefattas i detta
begrepp beskrivs i kapitel 6.3.4.2 om försiktighetsprincipen. I begreppet ingår dock inte några ekonomiska eller
tekniska avvägningar, utan det skall röra sig om rent medicinska och hygieniska bedömningar.129 Även om de
krav på åtgärder som kan ställas med stöd av MB 9:9 skall vara skäliga, är det möjligt att det inte ställs lika höga
krav på kostnadseffektiva åtgärder som fallet är med miljöbalkens försiktighetsprincip. Då MB 9:9 är tillämplig
kan det alltså möjligen vara fördelaktigare att åberopa denna bestämmelse än försiktighetsprincipen.
6.3.4 Försiktighetsprincipen
6.3.4.1 Allmänt
I MB 2:3 anges miljöbalkens försiktighetsprincip. Härav följer att så snart det finns skäl att anta att en
verksamhet eller åtgärd kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön skall
försiktighetsmått vidtas. Redan risken för skada eller olägenhet medför alltså att bestämmelsen blir tillämplig.
Avsaknaden av full vetenskaplig bevisning får inte användas som en ursäkt för att underlåta att vidta åtgärder.
För att försiktighetsprincipen skall kunna tillämpas krävs det alltså först och främst att det föreligger en relativt
påtaglig risk för människors hälsa eller miljön. Om man kommer fram till att det föreligger en sådan risk krävs
det också att den föreslagna åtgärden för att förhindra risken är skälig. Det görs då en avvägning mellan nyttan av
försiktighetsåtgärden och kostnaderna. När det gäller dessa två frågor finns det praxis enligt äldre lagar som varit
föregångare till miljöbalken. Då det gäller principens tillämpning på riskerna med elektromagnetiska fält är
praxis enligt hälsoskyddslagen, vattenlagen och i en viss utsträckning även miljöskyddslagen av intresse. Man
måste dock vara uppmärksam på att miljöbalkens försiktighetsprincip anses kunna tillämpas med större stränghet
än vad som var fallet enligt äldre rätt.130
Bevisbördans placering är en fråga som är av stor betydelse för försiktighetsprincipens tillämpning. Enligt MB
2:1 ligger det på verksamhetsutövaren att visa att tillräckliga åtgärder och försiktighetsmått till skydd för
människors hälsa och miljön vidtas. I den mån kunskap om sambandet mellan verksamheten och olägenheten
saknas, men det finns skäl att anta att ett samband föreligger, innebär inte bristen på bevisning om orsakssamband
att verksamhetsutövaren fritas från skyldigheten att vidta de åtgärder som skäligen kan krävas. Det räcker inte
heller för en verksamhetsutövare att åberopa att han gör sitt bästa för att hindra olägenheter, utan det skall
I detta fall krävs det även att regeringen gör en tillåtenhetsprövning enligt MB 17:1, 8p
Prop 1997/98:45, del 2, s.109
Bengtsson et al, 2000 s.2:15 och 2:29f. Enligt författarna beror detta på två nyheter i förhållande till äldre rätt. Dels att miljöbalkens
försiktighetsprincip skall tolkas mot bakgrund av målsättningsreglerna i MB 1:1 och dels en förändrad ordalydelse i MB 2:7 rörande den
skälighetsavvägning som skall göras av de krav på försiktighetsåtgärder som ställs. I MB 2:7, 1 st anges att kraven på hänsyn inte får gå så
långt att det är orimligt att uppfylla dem. Den starka formuleringen orimligt är ny i förhållande till äldre avvägningsregler.
128
129
130
Sidan 41 av 62
klarläggas att ytterligare skyddsåtgärder är onödiga.131
Någon motsvarighet till MB 2:1 har inte kommit till direkt uttryck i äldre lagar som miljöskyddslagen eller
hälsoskyddslagen. Regeln om omvänd bevisbörda tillämpades dock i miljöskyddslagen. Som vi återkommer till i
följande kapitel finns det dock situationer då miljöbalkens införande kan ha förändrat bevisbördans placering i
förhållande till vad som gällde enligt hälsoskyddslagen.
6.3.4.2 Riskens sannolikhet och omfattning
För att försiktighetsprincipen skall kunna tillämpas skall det alltså finnas skäl att anta att det föreligger en risk.
När risken är tillräckligt sannolik och omfattande är det dock svårt att ge något generellt svar på. Uppenbart är att
risken inte får grunda sig på alltför lösa spekulationer. Det måste finnas en viss substans bakom farvågorna.
I MB 2:3 sägs att syftet med försiktighetsmåtten skall vara att förebygga, hindra eller motverka att verksamheten
eller åtgärden medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Uttrycket "olägenhet för
människors hälsa" definieras vidare i MB 9:3 och innebär en störning som enligt en medicinsk eller hygienisk
bedömning kan påverka hälsan menligt och som inte är ringa eller helt tillfällig. Begreppet har samma innebörd
som uttrycket "sanitär olägenhet" i den gamla hälsoskyddslagen. Detta innebär att det finns en relativt omfattande
praxis som kan användas vid tolkning av vad som menas med uttrycket. Såväl fysisk som psykisk påverkan
innefattas i begreppet olägenhet. Störningar som, i en icke ringa grad, påverkar välbefinnandet omfattas också av
uttrycket. I övrigt då det gäller bedömningen av vad som är en olägenhet och huruvida en olägenhet skall ses som
ringa eller ej utgår man från hur människor i allmänhet uppfattar störningen. Hänsyn tas dock till personer som är
känsligare än normalt, exempelvis allergiker.132
Då det gäller psykisk påverkan, eller psykiska immissioner, i form av oro är frågan i vilken utsträckning denna
oro behöver vara befogad. I denna fråga finns det ett äldre avgörande enligt miljöskyddslagen där
koncessionsnämnden för miljöskydd har lämnat följande ledning.133
Vid nyanläggning av en fabrik för latexframställning konstaterade nämnden, i enlighet med ett yttrande
från Sprängämnesinspektionen, att det inte förelåg någon beaktansvärd risk för de närboende. Därefter
anförde nämnden: ”Detta utesluter inte att det, åtminstone under en övergångstid, kan komma att råda en
betydande osäkerhet bland de närboende som bland annat kan påverka fastighetsvärdena i trakten. En
sådan osäkerhet är också att anse som en olägenhet som bör beaktas vid tillåtenhetsprövning enligt
miljöskyddslagen”.
Än så länge finns det inte någon mer omfattande praxis om när elektromagnetiska fält kan anses utgöra en
olägenhet för människors hälsa enligt miljöbalkens regler. Länsstyrelsen i Skåne län har dock tagit ställning till
frågan i två beslut, vilka dock har överklagats och därför kan komma att ändras.134
I en byggnad i Hörby kommun, som användes för skol- och daghemsverksamhet, hade det vid
maxbelastning uppmätts en magnetfältsnivå över 0,2 µT från en luftledning på 130 kV. Vid
genomsnittsbelastning var dock exponeringen under 0,2 µT vid tomtgräns till den aktuella fastigheten. I
detta fall kom länsstyrelsen fram till att oron för hälsorisker, tillsammans med den omständigheten att det
inte är klarlagt vilka hälsorisker som är förknippade med denna typ av långtidsexponering, innebar en
olägenhet för människors hälsa. Det finns även ett ytterligare beslut rörande samma fastighet. Vid
tomtgräns till fastigheten hade även ett annat kraftbolag några nedgrävda 20 kV-kablar. Det sammanlagda
magnetfältet från dessa kablar beräknades vid genomsnittsbelastning ge ett tillskott på cirka 0,02 – 0,03
µT. Även då det gäller dessa kraftledningar ansåg länsstyrelsen att miljöbalkens försiktighetsprincip var
tillämplig. (Hörbyfallen)
Även om det här rör sig om två icke-prejudicerande beslut som inte vunnit laga kraft kan det alltså noteras att
länsstyrelsen utgått från gränsen 0,2 µT i bedömningen. Då skolbyggnaden exponeras för magnetfält i denna
storleksordning har också redan mycket små ytterligare tillskott från den nedgrävda markledningen setts som en
olägenhet för människors hälsa.
Det finns också avgöranden från lägre instanser som tar ställning i frågan om riskerna med kraftfrekventa
magnetfält har kunnat ses som en sanitär olägenhet enligt den gamla hälsoskyddslagen. I dessa fall rör det sig
Prop 1997/98:45, del 1, s.210 och Bengtsson, 1999 s.157
Prop 1997/98:45, del 2, s.15 och 109
133
Koncessionsnämnden för miljöskydd, 1977-03-25
134
Länsstyrelsen i Skåne län, 2001-02-02
131
132
Sidan 42 av 62
dock om exponering för fält som ligger en bit över 0,2 µT. Även dessa avgöranden är av ett visst intresse för
frågan om när det föreligger olägenhet för människors hälsa enligt miljöbalken. Det måste dock uppmärksammas
på att miljöbalkens införande förefaller ha ändrat rättsläget vad det gäller bevisbördans placering. I
hälsoskyddslagen nämndes inget om bevisbördan, vilket innebar att det blev den som åberopade
försiktighetsprincipen som fick visa att det förelåg en sanitär olägenhet. Enligt MB 2:1 är det numera
verksamhetsutövaren som skall styrka att det inte föreligger olägenhet för människors hälsa. Tillsynsmyndigheten
måste dock fortfarande ha en grundad anledning att misstänka att det föreligger en risk för olägenhet då den
beslutar om en försiktighetsåtgärd.135
Länsstyrelsen i Stockholms län har i ett fall kommit fram till att höga magnetfält utgör en sanitär olägenhet
i bostäder (Bergshamrafallet).136 I bostadsområdet Bergshamra bodde det närmare 2.000 personer inom 80
meter från närmsta kraftledning. Inom denna zon låg även två barndaghem. Vid tre mätplatser hade
magnetfält inom intervallet 0,6 – 1,1 µT uppmätts. Länsstyrelsen kom fram till att ett eventuellt
orsakssamband mellan kraftledningarna och cancer är så svagt att det ensamt inte kan betraktas som en
sanitär olägenhet. Till stöd för denna uppfattning låg några utredningar om kunskapsläget rörande riskerna
för barnleukemi som fanns tillgängliga våren 1995. Enbart oro för sjukdomsrisken kan dock, enligt
länsstyrelsen, ge upphov till psykisk ohälsa och därmed vara en sanitär olägenhet. I det aktuella fallet hade
en hel del människor försökt flytta från området och olika aktioner hos kommunen hade också utförts i
syfte att få bort kraftledningarna. Länsstyrelsen kom därför fram till att den oro som de boende i
Bergshamra kände varken kunde betecknas som ringa eller helt tillfällig. Därmed ansågs det föreligga en
sanitär olägenhet i hälsoskyddslagens mening.
I ett annat fall har också länsrätten i Skåne län tagit ställning till frågan om magnetfält från en kraftledning
kan anses utgöra en sanitär olägenhet (Döshultfallet).137 På fastigheten Döshult 3:49 i Helsingborgs
kommun hade magnetfält mellan 0,3 och 1,4 µT uppmätts inne i en villa. Även i detta fall kom länsrätten
fram till att hälsoskyddslagen var tillämplig, eftersom det förelåg en sanitär olägenhet som inte kunde
anses ringa. Domen meddelades i mars år 2000 och parterna hade åberopat Feyching och Ahlboms studie
om barnleukemi från 1993 samt "UK Childhood Cancer Study" från 1999 som stöd vid
riskbedömningen.138
Det finns alltså några avgöranden där man i olika situationer kommit fram till att försiktighetsprincipen är
tillämplig, eftersom svaga kraftfrekventa magnetfält anses utgöra en olägenhet för människors hälsa. Frågan är
om det finns någon lägsta gräns för vid vilken exponeringsnivå det kan anses föreligga en sådan olägenhet. I
Hörbyfallet har länsstyrelsen kommit fram till att långvarig exponering för magnetfält över 0,2 µT utgör en
olägenhet för barns hälsa. Denna tillämpning ligger även i linje men hur försiktighetsprincipen har använts enligt
andra lagar. Som vi återkommer till senare finns det aktuella rättsfall enligt såväl plan- och bygglagen som
ellagen där man dragit en gräns vid 0,2 µT.
Då det gäller de högfrekventa fälten har jag inte funnit någon praxis till stöd för en tolkning av vid vilka nivåer
de kan anses utgöra en olägenhet för människors hälsa. Eftersom det inte utförts så många studier över vilka
hälsoeffekter svaga högfrekventa fält har finns det inte någon bevisning, som motsvarar den som finns för de
lågfrekventa fälten, att åberopa för vid vilken nivå en riskökning börjar uppträda. Det finns dock en oro bland
många för att bo i närheten av högfrekventa källor som t ex basstationer för mobiltelefoni.
I vilka situationer elektromagnetiska fält kan anses orsaka skada eller olägenhet för miljön är en öppen fråga.
Miljöskyddslagen var inte tillämplig i fråga om elektriska och magnetiska verkningar av en elektrisk anläggning.
Praxis enligt den gamla vattenlagen kan dock möjligen vara till viss hjälp vid tolkning av uttrycket.
I ett tillståndsärende uppkom frågan om ett statiskt magnetfältet från en likströmskabel mellan Sverige och
Polen kunde störa fiskars orienteringsförmåga (Fallet om Polenkabeln).139 Miljödomstolen konstaterade att
det inte kunde uteslutas att företaget gav upphov till skador och olägenheter med hänsyn till
fiskeriintresset. I sitt domslut meddelade man också villkor i syfte att minska fälten från kabeln. Även om
det inte förekom några direkta diskussioner om hur omfattande en risk skall vara för att villkor om
skyddsåtgärder skall kunna ställas, är det uppenbart att domstolen i detta fall ansåg risken vara tillräckligt
omfattande för att tillämpa den dåvarande vattenlagens motsvarighet till försiktighetsprincipen.
Jmf Miljöbalksutbildningen, 1998 s.41f
Länsstyrelsen i Stockholms län, 1995-04-19
137
Länsrätten i Skåne län, 2000-03-03
138
Dessa studier beskrivs närmare i kapitel 5.4.3.4.
139
Miljööverdomstolen, 2000-11-14. De delar av detta mål som berörde riskerna med magnetfält omfattades inte av miljööverdomstolens
prövning, eftersom denna fråga inte hade överklagats. Det är därför endast miljödomstolens ställningstagande som är av intresse.
Vattenlagen tillämpades eftersom ansökan i målet inlämnats innan det att miljöbalken hade trätt ikraft.
135
136
Sidan 43 av 62
6.3.4.3 Avvägning mellan nytta och kostnader
Vid bedömning av vilka försiktighetsmått som skall vidtas måste en skälighetsavvägning göras i enlighet med
MB 2:7. Försiktighetsprincipen gäller därmed endast i den utsträckning den inte kan ses som orimlig att uppfylla.
Nyttan med de krav på försiktighetsmått som ställs skall vägas mot kostnaderna för åtgärden.
Vid bedömning av nyttan med skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått gäller det att ta ställning till hur pass
allvarliga risker som förebyggs och hur pass effektiva motåtgärderna är. Det kan också bli aktuellt att ta hänsyn
till hur angelägen en verksamhet är från samhällssynpunkt. Om kostnaden för en skyddsåtgärd är orimlig eller ej
skall bedömas med hänsyn till branschförhållanden, inte den aktuella företagarens ekonomi. Då det gäller det
krav som uppställs i MB 2:3 på att bästa möjliga teknik skall användas vid yrkesmässig verksamhet sägs också i
förarbetarna att tekniken, ur teknisk och ekonomisk synpunkt, måste vara industriellt möjlig att använda inom
branschen i fråga.140 Miljöbalkens syften och riksdagens miljömål är andra faktorer att ta hänsyn till i
sammanhanget. Bevisbördan för att de krav på försiktighetsmått som ställs är orimliga ligger på
verksamhetsutövaren.
I Bergshamrafallet prövades försiktighetsprincipen enligt både miljöskyddslagen och
hälsoskyddslagen.141 Frågan var om befintliga kraftledningar skulle flyttas för en beräknad kostnad av 55
miljoner kronor i syfte att få ner magnetfältsnivån i ett bostadsområde från 0,6 –1,1 µT till under 0,2 µT.
En av tvistefrågorna var om detta var en rimlig skyddsåtgärd. Länsstyrelsens slutsats var att det är
tveksamt om det föreligger ett samband mellan cancer och kraftledningarnas magnetfält, men att rädslan
för ett sådant samband är väl dokumenterad. De anförde också att det är ”möjligt att förelägga mer
kostnadskrävande skyddsåtgärder för att undanröja en klar cancerrisk än det är för att undanröja oron för
en sådan”. En annan omständighet som påverkade länsstyrelsens bedömning var att kraftledningarna var
på plats innan miljöskyddslagens tillkomst. Länsstyrelsen kom fram till att kostnaden för att undanröja
oron inte kunde ses som skälig vid den avvägning som skulle göras enligt miljöskyddslagen och
hälsoskyddslagen. Beslutet överklagades till både koncessionsnämnden för miljöskydd och
kammarrätten, men överklagandena togs därefter tillbaks efter det att parterna träffat en förlikning i
frågan. Detta förlikningsavtal innebar att kraftledningarna flyttades och de boende garanterades att
magnetfälten från kraftledningarna inte skulle överstiga 0,2 µT i någon bostad eller lokal i Bergshamra.
Kostnaderna för åtgärderna delades mellan kraftbolaget och Solna kommun.
Här kan det spekuleras i varför kraftbolaget gick med på en sådan förlikning. En bidragande orsak var säkert att
Solna kommun gick in och betalade hälften av kostnaderna, men enligt min mening hade det också varit mycket
möjligt att en överprövning hade ändrat länsstyrelsens beslut. Vid tidpunkten för avgörandet, 1995, var
kunskapsläget om riskerna för barncancer sådant att en domstol hade kunnat värdera bevisläget på ett annat
sätt.142 För mig förefaller de epidemiologiska studier som förelåg vid den tidpunkten visa på en ökad risk för
barnleukemi vid långvarig exponering för magnetfält över 0,2 µT. Att minska exponeringen för de boende i
området borde därför vara av större nytta än att enbart reducera oron, vilket skulle kunna motivera högre
kostnader för skyddsåtgärder.
I Döshultfallet gjordes det också en skälighetsbedömning vid tillämpning av hälsoskyddslagens
försiktighetsprincip. I detta fall var det en fastighet där ägarna hade höga magnetfält (0,3 – 1,4 µT) inne i
bostaden på grund av närheten till en kraftledning. De var oroade över hälsoriskerna och att de inte lyckats
sälja fastigheten. Kraftbolaget beräknade kostnaderna för att bygga om en del av kraftledningen för att
reducera magnetfälten till cirka 1,8 miljoner kronor. Länsrätten i Skåne län fann det inte skäligt att ålägga
kraftbolaget denna kostnad vid en avvägning mot de hälsorisker som framkommit i målet. Domen
överklagades ej.
Länsrätten i Västerbottens län har under år 2000 meddelat en dom rörande ett förläggande enligt
Prop 1997/98:45, del 2, s.16f och 24f samt Bengtsson et al, 2000 s. 2:16f. Det förhållandet att lagstiftaren i motiven angivit att
ekonomiska avvägningar rörande bästa möjliga teknik skall göras enligt MB 2:3 kan tyckas vara ologiskt, eftersom det av lagtexten
framgår att kravets skälighet skall prövas enligt MB 2:7. Enligt Bengtsson et al talar lagtextens utformning för att den ekonomiska
avvägningen görs helt enligt MB 2:7.
141
I miljöskyddslagen undantogs elektriska och magnetiska verkningar av en elektrisk anläggning från lagens tillämpningsområde. Lagen
var dock tillämplig på psykisk inverkan (psykiska immissioner) av en farlig verksamhet. Sådana psykiska immissioner ansågs utgöra en
självständig störningskälla. Länsstyrelsen uppfattade därför lagen så att de närboendes oro över kraftledningarna var att betrakta som en
psykisk immission som omfattades av miljöskyddslagen, även om inte lagen var tillämplig på den verksamhet som var upphov till oron.
Jmf även Westerlund, 1990 s.59ff.
142
Se närmare i kapitel 5.4.3.4
140
Sidan 44 av 62
hälsoskyddslagen om att flytta en bostadsbyggnad som låg nära en kraftledning.143 Det aktuella huset låg
tio meter från en dubbel 400 kV-ledning och den magnetiska fältstyrkan inne i bostaden låg i genomsnitt
på cirka 2,5 µT. Vid syn på platsen konstaterades att ledningens närhet till huset upplevdes som mycket
påtaglig. En miljöinspektör uppgav även att han vid ett besök rent fysiskt kunnat förnimma kraftfältet inne
i bostaden. Oron för magnetfälten har också gjort att fastighetsägaren själv valt att inte bo i huset.
Samtliga instanser ansåg att det förelåg en sanitär olägenhet. Kostnaderna för att flytta byggnaden
beräknades till omkring en halv miljon kronor. Kraftbolaget invände också att det, enligt
Elsäkerhetsverkets beräkningar, ligger 6.132 bostadshus så nära kraftledningar att magnetfälten inomhus
överstiger 1 µT. Förläggandet skulle därför även få andra ekonomiska konsekvenser för kraftbolaget
(Affärsverket Svenska Kraftnät). Länsrätten gjorde dock den bedömningen att det torde vara ytterst
ovanligt att en bostad ligger så illa till som det var fråga om i det här aktuella fallet. Vid en avvägning
mellan de olika konsekvenserna i målet kom länsrätten, i likhet med länsstyrelsen, fram till att den
kommunala nämndens förläggande om att flytta huset var skäligt. Kraftbolaget har överklagat domen och
kammarätten har beviljat prövningstillstånd, men målet är inte avgjort ännu.
Dessa två avgörande skiljer sig från Bergshamrafallet i det avseendet att det endast var fråga om exponering av
en bostad i varje fall. Husen tycks inte heller ha bebotts av barn eller elöverkänsliga personer. I ett av fallen kom
länsrätten i Skåne län fram till att det inte var skäligt att kräva åtgärder för en kostnad av 1,8 miljoner för att
reducera magnetfält på 0,3-1,4 µT, medan länsrätten i Västerbottens län i det andra fallet ansåg att 0,5 miljoner
vara en skälig kostnad för åtgärder mot magnetfält på 2,5 µT i en bostad. Det bör dock noteras att dessa
avgöranden givits med stöd av hälsoskyddslagen. Som vi tidigare varit inne på ger miljöbalken utrymme för en
strängare tolkning av försiktighetsprincipen.144
I Hörbyfallet hade miljönämnden meddelat kraftbolaget ett förläggande att tillse att magnetfältsnivån vid
tomtgräns inte överstiger 0,2 µT på grund av en luftledning på 130 kV. Även om det under dagtid vistades
många barn i den aktuella byggnaden ansåg inte länsstyrelsen det vara skäligt att ställa krav på
kostnadskrävande åtgärder då det var relativt sällan magnetfältsnivån överskred 0,2 µT. Länsstyrelsen
ansåg det dock inte orimligt att kräva att bolaget lämnade ett förslag på kontrollprogram till
tillsynsmyndigheten enligt MB 26:19. Länsstyrelsen ansåg det även rimligt att ställa samma krav på
kontrollprogram till ett annat kraftbolag som hade några elkablar förlagda i marken vid tomtgräns till den
aktuella fastigheten. Detta trots att dessa ledningar endast beräknades ge ett bidrag till skolans
magnetfältsmiljö på 0,02 – 0,03 µT vid genomsnittsbelastning.
Om en verksamhet befaras leda till skada eller olägenhet av väsentlig betydelse för människors hälsa eller miljön
kan verksamheten stoppas, enligt MB 2:9, även om de krav på försiktighetsmått miljöbalken ställer är uppfyllda.
Enligt MB 2:10 har dock regeringen möjlighet att tillåta en sådan verksamhet om den är av synnerlig betydelse
från allmän synpunkt och inte kan befaras försämra det allmänna hälsotillståndet.
6.3.4.4 Skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått
Verksamhetsutövaren skall på eget initiativ vidta erforderliga skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått enligt
MB 2:3. I samband med myndighetsbeslut, t ex rörande tillstånd för verksamheten, brukar också myndigheten
ställa upp villkor innebärande mer preciserade krav på vilka försiktighetsmått som skall vidtagas. Som vi varit
inne på i föregående kapitel är såväl nyttan av försiktighetsåtgärderna som kostnaderna för dessa åtgärder av
avgörande betydelse för vilka krav som kan ställas.
De försiktighetsmått som kan bli aktuella i syfte att förebygga, hindra eller motverka skada eller olägenhet för
människors hälsa eller miljön är av skiftande slag och omfattning. Vad som behövs varierar dels med påverkans
farlighet och omfattning och dels med förhållandena där påverkan sker.145 Alla slags försiktighetsmått kan
komma i fråga. Det kan t ex vara fråga om tekniska skyddsåtgärder, lämnande av information eller begränsningar
av verksamhetens omfattning.
En effektiv skyddsåtgärd mot exponering för elektromagnetiska fält är att öka avståndet till källan. För att
exempelvis minska exponeringen för magnetfält i en bostad som ligger nära en kraftledning kan man flytta
kraftledningen eller huset så att avståndet ökar mellan källan och de utsatta personerna. I detta sammanhang är
också MB 2:4 om hänsynstagande vid platsvalet för en verksamhet av intresse. Jag återkommer till denna
hänsynsregel i nästa kapitel.
Länsrätten i Västerbottens län, 2000-11-06
Se närmare i kapitel 6.3.4.1
145
Prop 1997/98:45, del 2, s.15
143
144
Sidan 45 av 62
En annan skyddsåtgärd mot magnetfält är att låta olika fält reducera varandra. I fallet om Polenkabeln finns ett
exempel på detta. Ett av miljödomstolens villkor var att kabelns ledare skall läggas ut så att avståndet mellan dem
blev så litet som möjligt. De fält som genereras runt ledarna tar delvis ut varandra, eftersom strömmen, och
därmed också fälten, går i olika riktning i ledarna. Ju närmare ledarna ligger varandra desto mer reduceras det
sammanlagda fältet. Det finns även liknande metoder för att minska kraftfrekventa magnetfält från en luftledning.
I det ledningsavsnitt som passerar ett närliggande bostadshus kan t ex kraftledningen byggas om genom att
använda en inskarvning av en så kallad splitphase ledning.146
6.3.5 Lokaliseringsregeln
Plan- och bygglagen innebär att kommunen upprättar planer över hur olika områden skall disponeras. Av MB
16:4 framgår att tillstånd eller dispens enligt miljöbalken inte får meddelas i strid mot detaljplan eller
områdesbestämmelser. Även om en lokalisering överensstämmer med den kommunala planläggningen måste
dock platsvalet också uppfylla de krav som ställs i MB 2:4.
För verksamheter och åtgärder som tar i anspråk mark- eller vattenområden annat än helt tillfälligt skall en sådan
plats väljas som är lämplig med hänsyn till miljöbalkens mål och hushållningsregler. För all verksamhet och alla
åtgärder skall en sådan lokalisering väljas att ändamålet kan uppnås med minsta intrång och olägenhet för
människors hälsa och miljön (MB 2:4). Detta innebär bland annat att det alltid måste övervägas om det finns
alternativa platser som är bättre än den föreslagna lokaliseringen. Den miljökonsekvensbeskrivning som normalt
ingår i en ansökan om tillstånd skall innehålla en redovisning och diskussion av möjliga alternativa lokaliseringar
(MB 6:7, 4p).
Lokaliseringsregeln är av störst betydelse vid tillståndsprövning då en plats skall väljas för en ännu inte påbörjad
verksamhet, men måste även beaktas vid utvidgningar av befintliga verksamheter och omprövningar av tillstånd.
Också vid tillsyn kan det bli aktuellt att tillämpa MB 2:4. Vid tillämpning av regeln skall dock en
skälighetsavvägning göras, enligt MB 2:7, där man även tar hänsyn till kostnaden för olika
lokaliseringsalternativ.147
6.3.6 Uppskovsbeslut
När verkningarna av en verksamhet inte kan förutses med tillräcklig säkerhet kan frågan om villkor vid
tillståndsgivningen skjutas upp till dess att erfarenhet har vunnits om verksamhetens inverkan. Ett sådant
uppskovsbeslut kan meddelas enligt MB 22:27 och 19:5, 10p.
Med stöd av den dåvarande vattenlagens motsvarighet till MB 22:27 har miljödomstolen i fallet om
Polenkabeln också förordnat om att villkor med anledning av företagets inverkan på fisket skall skjutas
upp under en prövotid av 6 år. Fiskeriverket har förordnats som sakkunnig att, på verksamhetsutövarens
bekostnad, genomföra olika undersökningar och åtgärder under prövotiden. Syftet är att ta reda på hur
fälten från kabeln påverkar fiskens orienteringsförmåga. Fiskeriverket skall, på ett närmare angivet sätt,
genomföra telemetristudier på vandrande ål, lax och havsöring för att undersöka om fisken avviker från
sin kurs vid kabeln eller på annat sätt reagerar för magnetfältet. De skall även utföra en
laboratorieundersökning i form av en modellstudie för att belysa vad en kabels läge i förhållande till det
jordmagnetiska fältet har för inverkan på fiskvandringen. Vidare skall de genomföra en studie över hur
ålungar reagerar för magnetfält av den styrka som kabeln kan ge upphov till. Fiskeriverket skall därutöver
samla in fångststatistik för fasta ålfisken och fasta laxfisken på några angivna ställen.
6.4 Plan- och bygglagen
6.4.1 Allmänt
Den kommunala planläggningen sker med hjälp av olika instrument som är reglerade i plan- och bygglagen
(PBL). Översiktsplanen har till uppgift att utgöra en översiktlig vägledning för andra mer detaljerade beslut om
användning av mark- och vattenområden i en kommun. Detta instrument är dock inte juridiskt bindande. Vill en
kommun skapa ett rättsligt bindande skydd för delar av översiktsplanen kan de komplettera planen med
områdesbestämmelser. Detaljplanen, som också är juridiskt bindande, är avsedd att användas för att ge mer
146
147
Arbetarskyddsstyrelsen et al, 1996 s.11
Prop 1997/98:45, del 2, s.19f
Sidan 46 av 62
detaljerade regler för begränsade områden i kommunen. Såväl detaljplaner som områdesbestämmelser är
bindande i exempelvis bygglovsärenden.
Vid prövning av frågor enligt PBL skall normalt sett både allmänna och enskilda intressen beaktas (PBL 1:5). De
olika intressen som skall beaktas anges närmare i kapitel 2 och 3. I dessa kapitel är det främst de intressen som
rör hälso- och säkerhetsfrågor som har relevans då det gäller strålskyddet. I övrigt sker prövningen enligt PBL
parallellt med sådan prövning som sker enligt miljöbalken och andra lagar.
Miljöbalkens försiktighetsprincip och övriga hänsynsregler är inte direkt tillämpliga vid prövning av ärenden
enligt plan- och bygglagen. I samband med införandet av miljöbalken har dock lagstiftaren sagt att PBL:s
bestämmelser om allmänna intressen är allmänt hållna för att tolkningen av dem skall kunna påverkas av
förändringar i samhället. Miljöbalkens hänsynsregler kommer därför indirekt att få genomslag även vid
intresseavvägningen enligt plan- och bygglagen.148 Därutöver skall givetvis även EG-rättens försiktighetsprincip
tillämpas vid tolkningen.
6.4.2 Översiktsplan
I varje kommun skall det finnas en översiktsplan som ger vägledning för beslut om användningen av mark- och
vattenområden. I denna plan skall det redovisas allmänna intressen enligt 2 kap PBL samt de övriga miljö- och
riskfaktorer som bör beaktas.
Planen är inte juridiskt bindande, men den är ändå av stor betydelse vid upprättande av detaljplaner och
områdesbestämmelser. I ett beslut där en myndighet skall tillämpa miljöbalkens hushållningsregler (3 och 4 kap.
MB) skall det också anges om beslutet går att förena med den kommunala översiktsplanen (5 § förordningen om
hushållning med mark- och vattenområden mm). Detta gäller t ex vid beslut om nätkoncession enlig ellagen.
Det är inte alla kommuner som behandlat frågan om riskerna med elektromagnetiska fält i sin översiktsplan. I
vissa översiktsplaner har kommunen dock valt att införa skyddsavstånd till kraftledningar som går utöver vad
som anges i starkströmsföreskrifterna om byggnadsfritt avstånd mm.149 Vid en förfrågan bland handläggare vid
Länsstyrelsen i Västra Götalands län fann jag att sådana skyddsavstånd införts i översiktsplanerna för Munkedal,
Lerum, Kungälv, Härryda, Tranemo och Svenljunga. Möjligen kan det finns ytterligare någon kommun i länet
som infört sådana skyddsavstånd, men det är många kommuner som valt att inte alls beakta problematiken. De
regionala skillnaderna är därmed stora.
De skyddsavstånd som anges varierar också mellan de olika kommunerna. Beroende på ledningstyp har dock
avstånden ofta lagts mellan 50 och 150 meter. Det förekommer också att kommuner angivit skyddsavstånd till
större transformatorstationer. Några kommuner har valt att ge en gräns för magnetfält. I översiktsplanerna för
Kungälv och Lerum anges t ex att vid ny bebyggelse bör magnetfält från närbelägna kraftledningar understiga 0,2
µT.
Nässjö kommun har även, under hösten år 2000, föreslaget en ny översiktsplan innefattande vissa zoner som inte
får bebyggas med basstationer för mobiltelefoni. Syftet med detta är att hålla nivåerna radiofrekvent strålning
nere för elöverkänsliga personer som bor i området.
6.4.3 Detaljplan och områdesbestämmelser
I arbetet med att upprätta detaljplan och områdesbestämmelser gör kommunen en avvägning mellan allmänna och
enskilda intressen. Förfarandet innebär också att kommunen skall ställa ut sitt förslag och samråda med olika
myndigheter samt enskilda sakägare. De sakägare som under utställningstiden framfört skriftliga synpunkter på
planförslaget får även överklaga kommunens beslut (PBL 13:5).
Kommunens beslut om att anta en detaljplan eller områdesbestämmelser överprövas av länsstyrelsen (PBL 13:2).
Därutöver skall länsstyrelsen, även utan att planen har överklagats, utöva en statlig kontroll i vissa avseenden.
Enligt PBL 12:1, 4p skall länsstyrelsen pröva om en bebyggelse blir olämplig med hänsyn till de boendes och
övrigas hälsa eller till behovet av skydd mot olyckshändelser.
Då det gäller detaljplanens innehåll finns det saker som alltid skall finnas med och sådana villkor som får ställas
148
149
Prop 1997/98:90 s.159
Se vidare i kapitel 6.5.3
Sidan 47 av 62
men inte nödvändigtvis måste vara med. PBL 5:7, 11p ger t ex kommunen möjlighet att i planen meddela
bestämmelser om skyddsanordningar för att motverka störningar från omgivningen. Om det finns särskilda skäl
för det är det också möjligt att ange högsta tillåtna värden för sådana störningar som omfattas av 9 kapitel
miljöbalken. Enligt kapitel 6.3.3 kan elektromagnetiska fält utgöra en sådan störning.
Såväl detaljplan som områdesbestämmelser är juridiskt bindande. Tillstånd eller dispens enligt miljöbalken får t
ex inte meddelas i strid mot denna typ av planer (MB 16:4). Inte heller en nätkoncession får göra det (EL 2:8).
Vidare är planerna bindande vid en bygglovsprövning.
6.4.4 Bygglov
Bygglov krävs för att uppföra byggnader, göra tillbyggnader eller väsentligt ändra ändamålet för en byggnads
användning. Det kan t ex röra sig om en byggnad för en transformatorstation. För andra anläggningar än
byggnader krävs bygglov för att bland annat uppföra eller väsentligt ändra radio- eller telemaster eller torn. Detta
innebär att basstationer för mobiltelefoni är bygglovspliktiga. Bygglovspliktens omfattning är även beroende av
innehållet i detaljplan (PBL 8:1-3).
Då det gäller den prövning som sker i ett bygglovsärende är det av stor vikt om området omfattas av juridiskt
bindande planer. Bygglov ges normalt sett för en åtgärd som stämmer överens med detaljplan, medan en ansökan
som strider mot planen brukar avslås om det inte handlar om en mindre avvikelse som är förenlig med planens
syfte (PBL 8:11). För ett byggnadsföretag i ett område där detaljplan saknas görs en mer omfattande
lämplighetsprövning enligt PBL 8:12. Hälso- och säkerhetsfrågorna måste t ex prövas i detta fall, eftersom en
sådan prövning inte har gjorts vid detaljplaneringen.
Den kommunala byggnadsnämndens beslut i ett bygglovärende kan normalt sett överklagas till länsstyrelsen.
Länsstyrelsens beslut kan sedan i många fall överprövas av allmän förvaltningsdomstol, där länsrätten utgör
första instans (13 kap. PBL).
6.4.5 Hälsa och säkerhet
6.4.5.1 Tillämpliga lagrum
PBL 2:3 tar upp allmänna hälso- och säkerhetsaspekter som skall beaktas vid planläggning och vid lokalisering
av bebyggelse. Bebyggelse skall lokaliseras till mark som bland annat är lämpad för ändamålet med hänsyn till de
boendes och övrigas hälsa.
I PBL 3:2 finns även vissa krav på byggnader ur hälso- och säkerhetssynpunkt. Byggnader skall placeras och
utformas så att de eller deras avsedda användning inte medför fara eller betydande olägenheter för omgivningen.
Några exempel på sådana olägenheter som kan tänkas uppkomma genom byggnadens användning anges i
förarbetena vara luftföroreningar, buller, skakningar, ljus eller andra liknande störningar som inte är helt
tillfälliga. Vid bedömningen av vad som i det enskilda fallet är att betrakta som betydande olägenhet för
omgivningen måste även beaktas områdets karaktär och förhållandena på orten.150
Frågan är dock hur man skall se den omständigheten att lagstiftaren betonat att olägenheten skall vara
"betydande". Möjligen kan detta innebära att det ställs strängare krav för att PBL 3:2 skall kunna tillämpas än
vad som gäller för t ex miljöbalkens försiktighetsprincip. Detta får först och främst avgöras genom praxis, men,
enligt min mening, bör tolkningen göras mot bakgrund av EG-rättens försiktighetsprincip och det
försiktighetstänkande som kommit till uttryck i miljöbalken.
Enligt lagen om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, mm (2 §) skall byggnadsverk som uppförs eller ändras
uppfylla tekniska egenskapskrav i fråga om bland annat skydd med hänsyn till hygien, hälsa och miljö. I
förordningen (1994:1215) till denna lag preciserar regeringen detta något och anger bland annat att byggnadsverk
skall vara utförda på ett sådant sätt att de inte medför risk för brukarnas eller grannarnas hälsa till följd av farlig
strålning (5 § 3p).
6.4.5.2 Byggnation i närhet till kraftledningar
150
Prop 1985/86:1 s.484
Sidan 48 av 62
Jag har funnit fem avgöranden där regeringen tagit ställning till frågan om bebyggelse skall tillåtas i närheten av
kraftledningar. I tre av fallen har bebyggelse tillåtits, medan avslag har meddelats i övriga beslut. I fyra av fallen
har regeringen ändrat länsstyrelsens beslut, vilket kan ses som ett tecken på hur instabilt rättsläget är.
I ett avgörande från 1990 har regeringen, med hänvisning till ett utlåtande från Energiverket om
hälsoriskerna enligt det dåvarande kunskapsläget, godkänt en detaljplan om markexploatering för handel
och restaurang i närheten av ett par kraftledningar. Den magnetiska flödestätheten i detta fall beräknades
att bli cirka 0,5 µT vid den del av det aktuella området som låg närmast kraftledningarna.151
I två regeringsbeslut från 1993 har bygglov nekats med anledning av de planerade byggnadernas närhet
till kraftledningar. Vid den av de två aktuella tomterna som låg längst bort från kraftledningarna hade
magnetfältet uppmätts till 0,2 - 0,5 µT. Under regeringens behandling av frågan presenterades Feychting
och Ahlboms svenska studie om barnleukemi, vilket bland annat fick Elsäkerhetsverket att ändra sin
tidigare bedömning av hälsoriskerna. 152
En omständighet som gör att regeringen kan ha kommit fram till olika resultat i dessa fall är givetvis att det
funnits tillgång till mer information om hälsoriskerna i det senare avgörandet. En annan förklaring kan vara att
det har inte varit samma regering som avgjort ärendena. Fallet från 1990 avgjordes av en socialdemokratisk
bostadsminister, och de från 1993 avgjordes av en borglig miljöminister. I denna typ av frågor ger PBL ett visst
utrymme för politiska ställningstaganden. På senare tid har det även tillkommit nya beslut, vilka samtliga har
avgjorts av socialdemokratiska ministrar.
Under 1998 förklarade regeringen att närheten till en kraftledning inte innebar tillräckliga skäl för att
vägra lov för tillbyggnad av ett befintligt fritidshus. Det horisontella avståndet mellan huset och 220 kVledningen var 8 meter, vilket innebär att magnetfältet i vart fall borde överstiga 1 µT i de delar av
byggnaden som ligger närmast kraftledningen.153
I ett nytt ärende från år 2000 har regeringen återigen kommit till samma resultat. I detta fall var det fråga
om lov för riva ett befintligt hus och ersätta det med ett nytt. Byggnaden var belägen 80 meter från en 400
kV-ledning och magnetfältet från kraftledningen var på omkring 0,5 µT.154
Under år 2000 meddelade regeringen ytterligare ett beslut. Ärendet rörde sig om styckning av en fastighet
enligt fastighetsbildningslagen. I detta fall ansågs fastighetsbildning för bostadsändamål som olämplig på
grund av närheten till en kraftledning på 400 kV. I ett befintligt bostadshus på fastigheten hade
magnetfältet uppmätts till som högst 0,6 µT. Fastigheten låg i Kävlinge kommun och i deras översiktsplan
angavs att skyddsavståndet mellan bostadsbyggnader och 400 kV-ledningar skall vara 200 meter.
Miljövårdsprogrammet för Skåne anger också att ingen ny bebyggelse bör lokaliseras så att det
magnetiska fältet överskrider 0,2 µT .155
Gemensamt för dessa bygglovsärenden är att det är den fastighetsägare som kommer att exponeras för
magnetfälten som står bakom ansökan. En viktig förutsättning är alltså att fastighetsägaren själv vill bo i närheten
av kraftledningen och inte känner någon oro för hälsoriskerna.
Av fallen borde också kunna dras den slutsatsen att det ställs högre krav på skydd mot magnetfältsexponering för
att uppföra, eller vidta åtgärd för att kunna uppföra, ny bebyggelse än vad som gäller då det enbart handlar om att
förändra befintlig bebyggelse. I två fall har förändring av befintlig bebyggelse tillåtits, medan avslag har
meddelats i de två senare fallen rörande nybebyggelse trots att magnetfältsexponeringen varit på ungefärligen
samma nivåer. Då det gäller ny bebyggelse tyder praxis på att magnetfält i storleksordningen 0,5 – 0,6 µT utgör
hinder mot bygglov och fastighetsbildningsåtgärd för nybyggnation. Praxis ger dock inte stöd för några slutsatser
om hur magnetfält av lägre nivåer kommer att bedömas vid nybyggnation.
Möjligen kan det vara så att det anses acceptabelt att exponeringen överstiger 0.2 µT, även vid ny bebyggelse, då
fastighetsägaren själv önskar välja en sådan lokalisering. Enligt min mening bör även problematiken ses mot
bakgrund av de villkor som gäller vid förlängning av nätkoncessioner för kraftledningar. Om fastighetsägaren vid
ett senare tillfälle ändrar sig, och börjar oroa sig för hälsoriskerna, förefaller det inte rimligt att kraftbolaget skall
Regeringen, 1990-05-10
Regeringen, 1993-06-24. Feychting och Ahlboms studie beskrivs närmare i kapitel 5.4.3.4.
153
Regeringen, 1998-04-23
154
Regeringen, 2000-03-23
155
Regeringen, 2000-04-06. Det stöd som åberopades för att avslå fastighetsbildningsåtgärden var fastighetsbildningslagen 3:3. Av denna
bestämmelse följer att fastighetsbildning inte får ske, inom icke detaljplanelagt område, om åtgärden medför olämplig bebyggelse.
Bestämmelsen anses inte ställa högre krav på hälsoskyddet än vad som görs i PBL.
151
152
Sidan 49 av 62
behöva bekosta åtgärder för att minska magnetfältsexponeringen. Vid en bedömning enligt PBL borde alltså
samma riktvärde tillämpas som vid prövningar enligt ellagen. Som vi återkommer till senare används riktvärdet
0,2 µT i den senare tidens praxis i ärenden om nätkoncession.156
6.4.5.3 Bygglov för transformatorstationer
Då det gäller bygglov för en källa som alstrar elektromagnetiska fält till sin omgivning är situationen en annan än
då en fastighetsägare själv önskar uppföra en byggnad i närheten av exempelvis en kraftledning. I bygglovsfrågor
rörande transformatorstationer är det ofta grannarna som motsätter sig byggnationen, eftersom de känner oro för
hälsoriskerna.
Länsrätten i Stockholms län tog under 1999 ställning i ett bygglovsärende där frågan var om magnetfältet
från en transformatorstation var acceptabelt med tanke på närboendes hälsa.157 Byggnadsnämnden i
Vaxholms kommun hade beviljat bygglov, medan länsstyrelsen hade undanröjt detta beslut efter ett
överklagande. Länsstyrelsen motiverade sitt beslut med att magnetfältet beräknades till över 0,2 µT vid
tomtgräns till en villafastighet. Energibolaget överklagade och anförde bland annat att magnetfältet från
transformatorstationen skulle komma att understiga 0,2 µT inne i bostadshuset. Länsrätten delade dock
länsstyrelsens bedömning att anläggandet av transformatorstationen i fråga skulle stå i strid med
bestämmelserna i PBL 3:2. Överklagandet avslogs därför. Energibolaget avstod från att föra processen
vidare till kammarrätten.
6.4.5.4 Bygglov för mobiltelefonimaster
Hösten 1999 prövade regeringsrätten ett par beslut rörande bygglov för uppförande av mast för
mobiltelefoni.158 I bägge fallen hade besluten överklagats av närboende som var elöverkänsliga. Deras
bostäder hade, med gott resultat, elsanerats för att minimera de elektromagnetiska fälten. Uppförandet av
masten befarades nu, av de klagande, att öka exponeringen för pulsade mikrovågsfält i bostaden på ett
sådant sätt att de skulle tvingas flytta. Yrkandet om att besluten om bygglov skulle upphävas grundade sig
bland annat på PBL 2:3 och 3:2.159 Överklagandena har dock fått avslag i samtliga instanser. Regeringen
har i sin motivering främst hänvisat till två utlåtanden från SSI och Socialstyrelsen. SSI hade beräknat
exponeringen för radiofrekventa fält på de aktuella fastigheterna. I ett av fallen konstaterades att den
planerade radiomasten skulle ge upphov till ett tillskott på 4 - 14 % för de radiofrekventa fälten. I det
andra fallet handlade det endast om ett tillskott på cirka 1 %. De framräknade fältstyrkenivåerna angavs
ligga långt under de gränsvärden som rekommenderats för att undvika termiska effekter. Enligt SSI finns
det, trots mångårig forskning, inga välunderbyggda och vetenskapliga resultat som ger stöd för antagandet
att radiofrekvent strålning av aktuell intensitet ger upphov till några olägenheter eller skador. Det var även
Socialstyrelsens åsikt att det inte finns belägg för att fält från basstationer för mobiltelefoni kan ge upphov
till ohälsa hos människor i form av icke-termiska effekter. Med beaktande av detta fann alltså regeringen
att radiomasternas lokalisering inte var olämplig med hänsyn till de närboendes hälsa enligt PBL 2:3.
Masternas placering och utformning ansågs inte heller medföra fara eller betydande olägenheter för
omgivningen enligt PBL 3:2. Regeringsrätten fastställde regeringens beslut.
I inget av rättsfallen redovisades några värden på aktuella bakgrundsnivåer. Det går därför inte att dra några
slutsatser om vilka totala fältstyrkenivåer som kan anses acceptabla i andra liknande fall. Av domskälen kan det
inte heller utläsas vilka forskningsresultat som har beaktats. De expertutlåtanden som redovisats har bestått av
allmänna värderingar där bakomliggande fakta inte, eller endast mycket kortfattat, har berörts. En värderingsfri
redogörelse av relevanta studier hade varit att föredra så att domstolen kunnat bilda sig en egen uppfattning om
tillgänglig bevisning. Enligt min mening kan det inte förutsättas att de värderingar som anges i expertutlåtandena
grundar sig på de utgångspunkter som ges i PBL 2:3 och 3:2. Av denna anledning bör man vara försiktig med att
dra för långtgående slutsatser av rättsfallen. Det bör även noteras att regeringsrätten valt att endast publicera ett
av dessa avgöranden i sin årsbok. Denna dom har publicerats som ett notismål. Syfte med detta är att begränsa
domarnas prejudikatvärde.
Det finns även ett antal liknande ärenden som avgjorts av lägre instanser, utan att föras upp till regeringsrätten.
Jag har dock inte funnit något avgörande som vunnit laga kraft och är av den innebörden att bygglov för en
Nätkoncessioner behandlas i kapitel 6.5.2.
Länsrätten i Stockholms län, 1999-10-18
158
Regeringsrätten, 1999-10-14
159
Enligt PBL 3:14 är 3 kap PBL tillämpligt även på sådana andra anläggningar än byggnader som anges i PBL 8:2. Härav följer att
bestämmelserna även gäller master för mobiltelefoni.
156
157
Sidan 50 av 62
basradiostation har avslagits på grund av hälsoriskerna. En bygglovsansökan kan dock avslås på andra grunder.
I ett fall har länsstyrelsen i Västra Götaland upphävt ett beslut om att bevilja bygglov för en telemast.160 I
detta fall ansåg länsstyrelsen att antalet telemaster i landskapet borde hållas så lågt som möjligt med
hänsyn till landskapsbilden. Utbyggnaden av master skulle därför så lång möjligt samordnas mellan de
olika mobiltelefoniföretagen. Hälsoeffekterna diskuterades också i detta fall, men länsstyrelsen ansåg inte
att det gick att bedöma om det förelåg betydande olägenhet mot bakgrund av den utredningen som hade
åberopats i ärendet. Länsstyrelsens beslut överklagades inte.
Förutom hälsorisker med elektromagnetiska fält innehåller PBL bestämmelser om andra intressen som också
skall beaktas i ett bygglovsärende. Då det gäller byggande av en telemast kan det t ex handla om buller från
masten då det blåser, störande av kulturhistoriska värden i miljön eller de närboendes oro för hälsoriskerna. Den
beslutande myndigheten har att göra en avvägning mellan flera olika intressen och i detta sammanhang är det av
vikt att myndigheten även har tillgång till information om de hälsorisker som kan vara förknippade med
strålningen. Enligt min mening är detta en omständighet som bör kunna påverka lokalisering, även om riskerna
bedöms mindre sannolika av medicinsk expertis.
Beroende på att det inte har utförts så många epidemiologiska studier över hälsoeffekterna av exponering för
högfrekventa fält av lägre intensitet är kunskapsläget osäkert. Det finns dock djurförsök som indikerar att sådana
fält kan ge upphov till effekter i form av skadade nervceller i hjärnan, vilka på sikt kan ge upphov till olika
sjukdomar.161 Därutöver finns det många elöverkänsliga som uppger sig reagera negativt på fält från basstationer.
En omständighet som kan åberopas till stöd för utbyggnad av nya mobiltelefonimaster är att systemet får bättre
täckning. De som använder mobiltelefon exponeras för lägre strålning ju bättre mottagningsförhållandena är.
Detta beror på att mobiltelefonen behöver öka sin uteffekt om den har svårt att få kontakt med närmaste
basstation. Men detta gäller endast exponering av de som använder mobiltelefon i området, och det avser också
endast exponering under den kortare tid då telefonen används.
6.5 Ellagen
6.5.1 Allmänt
I ellagen (EL) ges bland annat föreskrifter om elektriska anläggningar och elsäkerhet (EL 1:1). Med elektriska
anläggningar avses främst kraftverk, ledningsnät mm. Bestämmelserna om elsäkerhet gäller dock mer generellt
vid användning av el.
Ellagens bestämmelser om tillsyn återfinns i kapitel 12. För tillsyn över efterlevnaden av ellagen och av
föreskrifter eller villkor som meddelats med stöd av lagen svarar Elsäkerhetsverket. De får bland annat meddela
förlägganden i syfte att trygga efterlevnaden för de regler som omfattas av tillsynen. Vissa av
tillsynsmyndighetens beslut kan överklagas och detta göres då i allmän förvaltningsdomstol. Första instans är
alltså länsrätten och om man sedan vill överklaga deras dom krävs prövningstillstånd till kammarrätten. (EL
13:5)
Då det gäller tillstånd för att bygga eller använda en elektrisk starkströmsledning är det regeringen eller Statens
energiverk som står för prövningen. Denna typ av tillstånd benämns nätkoncession. En nätkoncession avser en
ledning med i huvudsak bestämd sträckning (nätkoncession för linje) eller ett ledningsnät inom ett visst område
(nätkoncession för område). Energimyndighetens beslut om nätkoncession kan överklagas till regeringen och
deras beslut kan sedan överprövas av regeringsrätten.
Ärenden som omfattas av koncessionsprövning tillståndsprövas inte enligt miljöbalken, utan delar av miljöbalken
beaktas istället vid koncessionsprövningen. I övrigt är ellagen parallellt tillämplig med annan lagstiftning inom
området.
6.5.2 Nätkoncession
I ellagen 2:6-10 anges förutsättningarna för meddelande av nätkoncession. Det är flera omständigheter som skall
beaktas. Enligt EL 2:6 får t ex nätkoncession endast meddelas om anläggningen är lämplig från allmän synpunkt.
160
161
Länsstyrelsen i Västra Götalands län, 1999-10-05
En utförligare beskrivning av riskerna återfinns i kapitel 5.3.3.
Sidan 51 av 62
Syftet med denna bestämmelse är främst att förhindra att samhällsekonomiskt onödiga anläggningar byggs. Nya
ledningar bör exempelvis inte dras där tillräcklig överföringskapacitet redan finns. Ledningar bör inte heller dras
fram på ett sätt som orsakar onödigt stor skada för tredje man. En nätkoncession för linje får normalt sett inte
strida mot detaljplan eller områdesbestämmelser. I vissa fall kan dock mindre avvikelser göras (El 2:8). Tanken
är också att en nätkoncession skall gå att förena med för området gällande översiktsplan.
Eftersom starkströmsledningar inte tillståndsprövas enligt miljöbalken har lagstiftaren anpassat ellagen till
miljöbalken på så sätt att i ärenden om nätkoncession för linje skall balkens allmänna hänsynsregler samt
bestämmelserna om hushållning, miljökvalitetsnormer och miljökonsekvensbeskrivningar tillämpas (EL 2:8a).
Detta innebär alltså bland annat att miljöbalkens försiktighetsprincip skall tillämpas vid koncessionsprövningen.
En av de centrala frågeställningarna vid prövning av en koncessionsansökan brukar vara hur riskerna vid
exponering för magnetfält skall bedömas. I Energimyndighetens rekommendation om hur en
miljökonsekvensbeskrivning bör utformas finns det under omgivningseffekter en särskild rubrik för behandling
av problematiken kring elektromagnetiska fält.162
Ett avgörande som bör ses som vägledande i denna fråga har givits av regeringsrätten under år 2000.163
Ärendet gäller nätkoncession för en ny 400/130 kV-ledning mellan Alvesta och Hemsjö. Eftersom ärendet
inleddes före den 1 januari 1999 har dock inte miljöbalkens bestämmelser tillämpats. I den
miljökonsekvensbeskrivning Svenska Kraftnät bifogat sin ansökan har de hänvisat till myndigheternas
försiktighetsprincip. Svenska Kraftnät har även tolkat och tillämpat principen så att medelexponeringen
från kraftledningen inte får överstiga 0,2 µT i närliggande bostäder. De har vid valet av ledningens
sträckning strävat efter att förlägga ledningen så att de närboendes exponering begränsats. För några
byggnader beräknades exponeringen överstiga 0,2 µT och då har dessa fastigheter lösts in eller byggnaden
flyttats. Det fanns dock motstånd mot ledningsdragningen från olika håll. En av de berörda kommunerna
framhöll att kommunens översiktsplan anger att ny bostadsbebyggelse inte får placeras närmare än 100
meter från en 400 kV-ledning, och att detta även bör gälla vid anläggande av en ny 400 kV-ledning. Det
fanns nämligen flera byggnader som låg närmare än 100 meter från den planerade ledningen med ett
bidragande magnetfält från kraftledningen som understeg 0,2 µT enligt Svenska kraftnäts beräkning.
Regeringen fann dock ledningsdragningen vara acceptabel, eftersom den nya ledningsgatan huvudsakligen
planerats i en befintlig ledningsgata för en äldre 130 kV-ledning och att ledningsgatans bredd inte
påverkats. Vid prövningen fann regeringen också att anläggningen var förenlig med försiktighetsprincipen
för elektromagnetiska fält. Nätkoncession beviljades av regeringen och efter överklagande fastställdes
också detta beslut av regeringsrätten.
Det kan alltså konstateras att 0,2 µT används som utgångspunkt vid tillämpning av försiktighetsprincipen då det
gäller prövning av nätkoncessionsärenden. I detta fall har gränsen gått vid ett bidrag från kraftledningen inne i
byggnaden på 0,2 µT. På den del av tomtgränsen som ligger närmast kraftledningen är magnetfältet högre. Inne i
byggnaden är magnetfältet summan av det bidrag kraftledningen ger och bidraget från övriga kraftfrekventa
källor.
Nätkoncession skall förenas med de villkor som behövs för att bland annat skydda människors hälsa och miljön
mot skador och olägenheter (EL 2:11). Detta innebär att det finns möjlighet att som ett villkor ange en gräns för
närboendes exponering för magnetfält från kraftledningen.
En nätkoncession skall meddelas för 40 år, om den avser linje, och för 25 år, om den avser område. I vissa fall
kan dock kortare tid bestämmas (EL 2:13). Därefter kan giltighetstiden förlängas. Vid en prövning om
förlängning skall dock miljöbalkens försiktighetsprincip och övriga förutsättningar som följer av EL 2:6-11
tillämpas (EL 2:14). Eftersom det inom den närmsta framtiden föreligger ett flertal ärenden om förlängning av
gamla koncessioner, där kraftledningar alstrar höga magnetfält i bostäder, kan man förvänta sig rättsfall där
tolkningen av MB 2:3 kommer att preciseras.
6.5.3 Elsäkerhet
De krav på skyddsåtgärder som ställs i ellagen anges i kapitel 9. Elektriska anläggningar, elektriska anordningar
avsedda att anslutas till sådana anläggningar, elektrisk material och elektriska installationer skall vara av en sådan
beskaffenhet att de bland annat ger betryggande säkerhet mot personskador (EL 9:1). Under denna bestämmelse
faller frågor om säkerhet för elektriska och magnetiska fält.164
Energimyndigheten, 1999 s.10
Regeringsrätten, 2000-01-31
164
Frågor om säkerhet för elektriska och magnetiska fält ansågs omfattas av den gamla ellagen (prop 1987/88:88 s.52). I den utredning som
162
163
Sidan 52 av 62
Förarbetena ger dock ingen ledning för frågan om redan risken för skada skall beaktas. Med tanke på detta, och
det förhållandet att säkerhetsfrågorna inte utgör lagens primära syfte, är det osäkert om EL 9:1 innehåller någon
försiktighetsprincip.165 Enligt min mening bör dock bestämmelsen tolkas mot bakgrund av EG-rättens
försiktighetsprincip. Än så länge har det dock, mig veterligen, inte skett någon prövning enligt EL 9:1 av
hälsoriskerna med elektromagnetiska fält.
Utöver ellagens bestämmelser finns det också förordningar och föreskrifter om elsäkerhet. Elsäkerhetsverkets
starkströmsföreskrifter (ELSÄK-FS 1999:5) är av störst intresse i detta sammanhang. Även om syftet med dessa
regler tycks vara ett annat, innebär de ett visst skydd mot exponering för elektriska och magnetiska fält.
Enligt starkströmsföreskrifterna får t ex en luftledning normalt sett inte vara framdragen över en byggnad. Inom
detaljplanelagt område är det horisontella skyddsavståndet 10 meter mellan byggnad och ytterfasen i en
kraftledning på över 55 kV. Finns ej detaljplan eller är spänningen under 55 kV gäller ett kortare skyddsavstånd.
Likande skyddsavstånd finns också mellan kraftledning och parkeringsplatser, skolgårdar, campingplatser,
idrottsplatser mm. Avståndet i höjdled mellan ledare och mark skall vara 6 meter eller mer beroende på
planförhållanden och spänningsstyrka. För strömförande ledningar av lägre spänningsstyrka (under 1 kV
växelspänning eller 1,5 kV likspänning) gäller andra bestämmelser. I vissa fall finns det även här angivna
minimiavstånd till byggnader mm.
Det finns också en lag om elektromagnetisk kompatibilitet enligt vilken regeringen eller Elsäkerhetsverket
bemyndigats att meddela föreskrifter om elektromagnetisk kompatibilitet för apparater om föreskriften avser
skydd för liv, personlig säkerhet och hälsa, kommunikationer eller näringsverksamhet. Lagen grundas främst på
ett EG-direktiv som syftar till att förhindra elektromagnetiska störningar mellan olika typer av elektrisk utrusning.
I förordning (1993:1067) och Elsäkerhetsverkets föreskrift (ELSÄK-FS 2000:2) om elektromagnetisk
kompatibilitet ställs det olika skyddskrav på apparater.
6.6 Arbetsmiljölagen
6.6.1 Allmänt
Ändamålet med arbetsmiljölagen (AmL) är att förebygga ohälsa och olycksfall i arbetet samt att även i övrigt
uppnå en god arbetsmiljö. Lagen gäller i stort sett varje verksamhet i vilken arbetstagare utför arbete för
arbetsgivares räkning. Med arbetstagare likställs även elever som genomgår utbildning, vårdtagare som under
vård i anstalt utför anvisat arbete och den som tjänstgör eller deltar i frivillig utbildning vid verksamhet inom
totalförsvaret (AmL 1:1-3).
Arbetsmiljölagen tillämpas normalt sett parallellt med annan lagstiftning. Miljöbalken utgör dock ett undantag.
Arbetsmiljöverket166 svarar, enligt 7 kapitel AmL, för tillsyn över efterlevnaden av lagen och föreskrifter som
meddelats med stöd av lagen. De har också befogenhet att tillgripa tvångsåtgärder i form av förlägganden eller
förbud i sitt tillsynsarbete. På arbetsplatsen finns normalt sett också ett skyddsombud som företräder
arbetstagarna i arbetsmiljöfrågor. Många viktiga frågor löses direkt mellan skyddsombud och arbetsgivare, men i
annat fall får frågan hänskjutas till arbetsmiljöverket.
Arbetsmiljöverkets beslut kan i de flesta fall överklagas till regeringen. Några typer av ärenden kan istället
överklagas till allmän domstol (AmL 9:2). Tidigare kunde också yrkesinspektionens beslut överklagas till
arbetarskyddsstyrelsen.
ligger till grund för den nuvarande ellagen har man också angivit elektriska och magnetiska fält som exempel på möjlig orsak till sådana
personskador man anser att lagen skall omfatta (SOU 1995:108 s.139f). Då det gäller den proposition som ligger till grund för den nu
gällande ellagen har man visserligen inte direkt uttalat att de elektromagnetiska fälten omfattas, men man har förklarat att den gamla
ellagens bestämmelser om skyddsåtgärder överförs oförändrade till den nya ellagen (prop 1996/97:136 s.70). I prop 1997/98:90 om
följdlagstiftning till miljöbalken har man dock rörande ellagen 9:1 angivit: ”Bestämmelsen avser endast skadlig inverkan av el (jmf prop.
1996/97:136 s.76). Den reglerar alltså inte den inverkan på omgivningen som anläggandet av en kraftledning innebär. Bestämmelsen avser
därmed andra frågor än miljöbalken och kan därför inte komma i konflikt med miljöbalkens bestämmelser.” Elektriska och magnetiska fält
uppkommer dock av el och om fälten bedöms ha skadlig inverkan på omgivningen bör, enligt min mening, ellagen vara tillämplig.
165
Jmf Michanek, 1985 s.89
166
Från och med den 1 januari 2001 har arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen slagits ihop och bildat arbetsmiljöverket. Den praxis
jag kommer att hänvisa till avser dock tiden före denna sammanslagning så i dessa sammanhang kommer jag att hänvisa till de gamla
myndigheterna.
Sidan 53 av 62
6.6.2 Arbetsmiljöverkets föreskrifter
6.6.2.1 Högfrekventa fält i arbetsmiljön
Arbetarskyddsstyrelsens kungörelse med föreskrifter om högfrekventa elektromagnetiska fält (AFS 1987:2) är
tillämplig för fält mellan 3 MHz och 300 GHz. Gränsvärden för några viktigare frekvenser har redovisats i
kapitel 5.3.2. Föreskrifterna avser dock endast skydd mot termiska effekter.
Arbete skall planeras och bedrivas så att exponeringen för elektromagnetiska fält blir låg och inte överstiger
gränsvärdena. Om det finns risk att dessa värden överskrids skall erforderliga åtgärder vidtas för att minska
exponeringen. Förändrade arbetsrutiner och direkta skyddsåtgärder på den utrustning som genererar fälten är
exempel på sådana åtgärder. För en plastsvetsare kan det t ex handla om införande av tekniska hjälpmedel för att
öka avståndet mellan operatör och elektrodsystem under svetsmomentet vid plastsvetsmaskinen.
Tillverkare, importör och annan leverantör skall också se till att maskin och annan teknisk anordning vid leverans
är så beskaffad att exponeringen för elektromagnetiska fält vid avsedd användning inte överstiger gränsvärdena.
Inom områden, där det finns risk för att gränsvärdena överskrids, skall det finnas väl synlig varningsskyltning.
Föreskrifterna innebär dock inga krav i enlighet med WHO:s rekommendation om staket runt sändarantenner där
arbetstagare, som t ex sotare eller plåtslagare, riskera att exponeras för strålning som ger termiska effekter.167
6.6.2.2 Arbete vid bildskärm
EU har givet ett direktiv (90/270/EEG) om minimikrav för säkerhet och hälsa i arbete vid bildskärm. Detta
direktiv berör flera olika faktorer som kan påverka arbetstagares hälsa, men man har även formulerat ett
minimikrav avseende strålning. All strålning, med undantag av den synliga delen av det elektromagnetiska
spektrumet, skall minskas till nivåer som är försumbara med hänsyn till arbetstagarnas säkerhet och hälsa.
Detta direktiv har i Sverige införlivats i arbetarskyddsstyrelsens föreskrift AFS 1998:5. I föreskriftens § 9 har
man angett att emissioner från bildskärmen och tillhörande utrustning såsom bland annat elektriska och
magnetiska fält inte får vara störande eller orsaka användaren besvär eller obehag som utgör en risk för dennes
säkerhet och hälsa.
Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll, SWEDAC, har tagit fram riktlinjer för frivillig provning av
bildskärmar avseende bland annat elektriska och magnetiska fält. Det finns också en internationell standard inom
området. Riktlinjer för miljömärkning av bildskärmar har därutöver tagits fram av TCO tillsammans med
NUTEK och Naturskyddsföreningen.
6.6.2.3 Gravida och ammande arbetstagare
EU-direktiv 92/85/EEG handlar om åtgärder för att förbättra säkerhet och hälsa på arbetsplatsen för arbetstagare
som är gravida, nyligen har fött barn eller ammar. Detta direktiv har införlivats i svensk författning genom
Arbetarskyddsstyrelsens kungörelse med föreskrifter om gravida och ammande arbetstagare (AFS 1994:32).
Enligt 2 § skall arbetsgivaren bedöma arten, graden och varaktigheten av den exponering som arbetstagaren
utsätts för i fråga om arbetsuppgifter som kan medföra särskild risk för bland annat icke-joniserande strålning.
Arbetsgivaren skall också bedöma vilken skadlig inverkan denna exponering kan ha på arbetstagaren. Om denna
bedömning visar på risk för säkerhet och hälsa skall nödvändiga åtgärder vidtas för att undanröja risken. I första
hand handlar det om att vidta åtgärder i arbetsmiljön, men om inte detta bedöms tillräckligt så skall arbetstagaren
i fråga ges andra arbetsuppgifter. Arbetstagaren får inte sysselsättas i arbete som bedöms medföra risk för skadlig
inverkan.
6.6.3 Försiktighetsprincipen
6.6.3.1 Allmänt
Enligt AML 3:2 skall arbetsgivaren vidta alla åtgärder som behövs för att förebygga att arbetstagaren utsätts för
167
WHO, 2000 s.4
Sidan 54 av 62
ohälsa eller olycksfall. Bestämmelsen är allmänt hållen och förarbetena ger inte så mycket ytterligare
information. Då det gäller tolkning av försiktighetsprincipen får man därför i många fall tillgå annan information.
EG-rättens försiktighetsprincip är givetvis av stort intresse i detta sammanhang. Enligt min mening bör det även
vara möjligt att göra vissa analogier med svensk lagstiftning som har ett syfte som är snarlikt arbetsmiljölagens
försiktighetsprincip.
Då det gäller yrkesinspektionens praxis finns det inga beslut, rörande riskerna med elektromagnetiska fält, som
överprövats av arbetarskyddsstyrelsen. Det finns inte heller så många beslut där yrkesinspektionen vidtagit någon
tvångsåtgärd i syfte att begränsa arbetstagares exponering för fält som inte överstiger bindande gränsvärden.
Däremot finns det flera tillsynsärenden där yrkesinspektionen givit synpunkter och råd om skyddsåtgärder mot
exponering för magnetfält.
6.6.3.2 Riskens omfattning
Frågan är vid vilken exponering för elektromagnetiska fält det kan anses föreligga risk för att en arbetstagare
utsätts för ohälsa? För akut exponering finns generella gränsvärden i förordningen om högfrekventa fält i
arbetsmiljön och ICNIRP:s rekommendationer för yrkesexponering. Det kan även bli aktuellt att tillämpa
försiktighetsprincipen för fältstyrkor som ligger under dessa gränser. Av AmL 2:1 följer bland annat att olika
krav kan ställas på arbetsmiljön beroende på arbetets natur och människors olika förutsättningar i fysiskt och
psykiskt avseende.
Under hösten 1999 meddelade yrkesinspektionen i Stockholm ett beslut om förbud att låta en
elöverkänslig arbetstagare arbeta i ett kontor som inte var elsanerat.168 Beslutet grundade sig på ett
läkarintyg där det angavs att arbetstagaren led av en så allvarlig form av känslighet för elektromagnetiska
fält att vistelse i ej elsanerad miljö innebar en så kraftig inverkan på hans hälsotillstånd att han blev helt
arbetsoförmögen. Förbudet gällde till dess att arbetsgivaren kartlagt samtliga risker för arbetstagaren och
vidtagit åtgärder för undanröjande av riskerna.
Det kan konstateras att den vetenskapliga diskussion som föreligger om orsakssambanden bakom
elöverkänslighet inte har haft någon betydelse för en tillämpning av försiktighetsprincipen i detta fall. Det har
varit fullt tillräckligt att arbetstagaren utsatts för ohälsa på arbetsplatsen. Yrkesinspektionen har också tillämpat
principen i en situation där inte arbetsmiljön avvikit från vad som är normal exponering för elektromagnetiska
fält. Inte heller riktvärdet 0,2 µT har haft någon betydelse i fallet, eftersom förutsättningarna var sådana att den
aktuella arbetstagaren var känslig även för fält under denna nivå.
Frågan om vad som gäller för sådana risker som är förknippade med en längre tids exponering för svaga fält är
dock svårare att besvara. I denna situation bör bedömningen vara beroende av flera olika faktorer. Det finns först
och främst andra grupper av individer än elöverkänsliga som har sämre förutsättningar än andra att tåla
elektromagnetiska fält. Detta gäller främst barn.
Under 1994 hade yrkesinspektionen i Göteborg att ta ställning till frågan om magnetfält från en nätstation
inrymd i Västra Hagaskolan kunde medföra ohälsa för lärare och elever.169 I ett klassrum hade fältstyrkan
mätts till 3,2 µT vid den vägg som låg närmast transformatorn. Både personal och elever hade angett
besvär i form av trötthet, ögonsveda, torrhetskänsla i mun och svalg, vilket skulle kunna ha ett samband
med fälten från nätstationen. Yrkesinspektionen fann inte grund för att ingripa med tvångsåtgärder, men
meddelade istället råd till arbetsgivaren att inte använda lokalen för undervisningsändamål förrän fälten
minskats så långt det var praktiskt möjligt. Resultatet av detta blev att nätstationen flyttades ut ur
skolbyggnaden.
Under 1998 utförde yrkesinspektionen i Växjö mätningar vid två skolor och ett kommunhus i Gislaved.
Samtliga byggnader hade transformatorstationer i källarplan, vilket gav upphov till relativt höga
magnetfält i den närmaste omgivningen.170 I ett yttrande rekommenderade inspektionen Gislaveds
kommun att vidta åtgärder för att reducera fälten från punktkällor över 1.0 µT. Då det gäller medianvärdet
för magnetfältsexponering under en arbetsdag diskuterades gränsen 0,2 µT, men mätvärdena ansågs inte
ge stöd för någon slutsats om att denna nivå hade överskridits.
I fallen från Gislaved kan det noteras att yrkesinspektionen inte gjort någon skillnad på om det är barn eller
vuxna som exponeras för fälten. Då gränsen 0,2 µT diskuteras i andra sammanhang brukar detta vara förknippat
Yrkesinspektionen, Distrikt Stockholm, 1999-09-10
Yrkesinspektionen, Distrikt Göteborg, 1994-10-27
170
Yrkesinspektionen, Distrikt Växjö, 1998-06-22
168
169
Sidan 55 av 62
med de studier som visat att barn har en ökad risk att få leukemi vid en längre tids exponering för fält över denna
nivå. Enligt min mening bör därför arbetsmiljölagen ge utrymme för extra försiktighetsåtgärder mot magnetfält i
sådana lokaler där barn vistas under längre perioder.
I ett annat fall från 1993/1994 arbetade fyra personer vid en mottagning på Alingsås lasarett.171 Direkt
under mottagningen var tre ställverk och två transformatorer lokaliserade, vilket alstrade ett magnetfält på
1,7 till 5,2 µT i mottagningen. Efter diskussion mellan yrkesinspektion och arbetsgivaren flyttades de
personer som arbetade på mottagningen till andra lokaler. Av yrkesinspektionens skrivelse i detta ärende
framgår det dock att det hade varit aktuellt att vidta tvångsåtgärder om inte tillfredställade åtgärder hade
vidtagits.
På en arbetsplats, där inte barn stadigvarande vistas, finns det inte samma stöd i epidemiologiska studier om att
magnetfält runt 0,2 µT medför någon ökad hälsorisk. Ofta är det också så att människor inte vistas på
arbetsplatsen lika länge som i bostaden. Bland personalen på mottagningen var det inte heller någon som var
överkänslig mot fälten. I denna situation bör kanske en arbetsmiljö på över 0,2 µT kunna ses som acceptabel. Det
bör dock noteras att det finns en svensk studie som visar på en ökad risk för leukemi och hjärntumörer hos vuxna
vid en exponering på över 0,2 µT på både arbetsplatsen och i bostaden. Vid yrkesexponering för högre
lågfrekventa fältstyrkenivåer under lång tid finns det även studier som indikerar andra hälsorisker. Detta gäller
främst en ökad risk för demens.172
På begäran av yrkesinspektionen i Härnösand har arbetarskyddsstyrelsen, under år 2000, mätt upp
magnetfält och uttalat sig om riskerna för denna exponering i kontrollrummet till ett sågverk.173
Operatören omgavs av 10 bildskärmar på cirka en meters avstånd. Den magnetiska fältstyrkan varierade
mellan 0,15 - 0,4 µT vid operatörsstolen. Arbetarskyddsstyrelsen ansåg dock inte att exponeringen avvek
från den exponering kontorsanställda normalt utsätts för, och rekommenderade därför inget ingripande av
yrkesinspektionen.
Detta synsätt känns igen från den vägledning arbetarskyddsstyrelsen och några andra myndigheter givit om
försiktighetsprincipens tillämpning. Myndighetsrekommendationen innebär att principen skall tillämpas på
exponering för lågfrekventa magnetfält som starkt avviker från vad som är normalt i den aktuella miljön.174 Enligt
min mening innebär dock AmL 3:2 att utgångspunkten för bedömningen skall vara om det finns risk för negativ
påverkan på hälsan. En jämförelse med vad som är normal exponering i kontorsmiljö är inte relevant för denna
bedömning. Det kan också konstateras att en tillämpning av föreskriften om arbete vid bildskärm inte
diskuterades i detta fall.
Efter det att en eltruckförare vid SAAB i Linköping drabbats av leukemi har yrkesinspektionen under
1998 begärt magnetfältsmätningar.175 Mätvärdena visade på en medelexponering på 0,36 µT och en högsta
exponering på 2,6 µT för pulsade statiska fält. Ärendet föranledde arbetsgivaren att omplacera
truckföraren. SAAB åtog sig även att utföra mätningar på företagets övriga eltruckar samt att förändra sina
rutiner vid upphandling av truckar. Yrkesinspektionen företog inga tvångsåtgärder.
Det finns inget stöd för att statiska fält på denna nivå innebär hälsorisker. Nivåerna kan jämföras med det
jordmagnetiska fältet som i Sverige ligger på cirka 50 µT. Det förhållandet att det rör sig om pulsade fält gör
dock att exponeringen i mycket liknar sinusformade växelströmsfält. Även om hälsoeffekterna av pulsade fält är
relativt outforskade bör de, enligt min mening, kunna jämföras med sinusformade fält vid en tillämpning av
försiktighetsprincipen. Det bör dock noteras att då det gäller högfrekventa fält anses pulsade fält ge större
biologisk respons än sinusformade fält.
6.6.3.3 Avvägning mellan nytta och kostnader
De insatser som krävs för att förbättra arbetsmiljön får inte vara orimliga i förhållande till de resultat som kan
uppnås. Man måste alltså alltid väga kostnaden för en arbetsmiljöåtgärd mot den förbättring i arbetsmiljön som
kan åstadkommas, och göra en bedömning av rimligheten i den tänkta åtgärden. Det finns många faktorer som
kan påverka denna skälighetsavvägning. Andra krav ställs t ex på nyanläggningar än på befintliga arbetslokaler
med små möjligheter till förändringar.
Yrkesinspektionen, Distrikt Borås, 1994-03-16
Se kapitel 5.4.3
173
Arbetarskyddsstyrelsen, 2000-09-22
174
Se vidare i kapitel 6.2.2.3
175
Yrkesinspektionen, Distrikt Linköping, 1998-08-14
171
172
Sidan 56 av 62
Arbetsgivarens ekonomiska situation får dock inte påverka bedömningen. Det går alltså inte att åberopa AmL 3:2
i syfte att sänka kraven på arbetsmiljön med hänsyn till den enskilde arbetsgivarens förutsättningar i ekonomiskt
eller annat avseende. Under övergångsperioder kan dock hänsyn tas till sådana omständigheter som ortens
arbetsmarknadsläge, äldre arbetstagares möjlighet att byta arbete och liknande.176
6.6.3.4 Skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått
Av AmL 3:1 följer att försiktighetsprincipen skall tillämpas med beaktande av de krav på arbetsmiljöns
beskaffenhet som ställs i lagens 2 kapitel. Teknik skall t ex utformas så att arbetstagaren inte utsätts för fysiska
eller psykiska belastningar som kan medföra ohälsa eller olycksfall.
Skyddsåtgärder skall vidtagas mot bland annat elektrisk ström och liknande i syfte att tillhandahålla betryggande
arbetshygieniska förhållanden. Tekniska anordningar som maskiner, mikrovågsugnar, radaranläggningar etc skall
nyttjas och på övriga sätt vara så beskaffade att betryggande säkerhet ges mot ohälsa och olycksfall. (AmL 2:4-5)
En ökning av avståndet mellan källan till de elektromagnetiska fälten och arbetstagaren är en effektiv
skyddsåtgärd, eftersom fältstyrkan avtar snabbt med avståndet från källan. Ibland kan det vara bäst att flytta
arbetstagaren från den lokal eller det arbetsredskap som exponerar honom för höga fält. I andra fall är det bättre
att flytta på källan till fälten.
6.7 Strålskyddslagen
6.7.1 Allmänt
Strålskyddslagens (SL:s) syfte är att skydda människor, djur och miljö mot skadlig verkan av strålning (1 § SL).
De grundläggande aktsamhetskraven har tillkommit med arbetsmiljölagen som förebild, men gäller även utanför
arbetsmiljön. Enligt strålskyddslagen har en verksamhetsutövare samma strålskyddsansvar för tredje man och den
yttre miljön som för sina anställda.177
Med strålning avses såväl joniserande som icke-joniserande strålning. Definitionen av icke-joniserande strålning
anges som optisk strålning, radiofrekvent strålning, lågfrekventa elektriska och magnetiska fält, ultraljud eller
annan till sin biologiska verkan likartad strålning (2 § SL). De lågfrekventa elektriska och magnetiska fälten har
inte någon begränsning nedåt i frekvens och omfattar därmed också statiska fält, även om sådana fält normalt sett
inte brukar klassas som strålning.
För verksamhet med icke-joniserande strålning krävs tillstånd, enligt strålskyddslagen, bara i den mån SSI
särskilt har föreskrivet om det (21 § SL och strålskyddsförordningen). Då det gäller elektromagnetiska fält har
det endast tillkommit en föreskrift som rör torkning med mikrovågor. I denna föreskift ställs det dock inte några
krav på tillståndsprövning.
Tillsynen över efterlevnaden av strålskyddslagen, och av föreskrifter eller villkor som meddelats med stöd av
lagen, utövas av en tillsynsmyndighet (29 § SL). Efter åtagande av en kommun kan den kommunala miljö- och
hälsoskyddsnämnden få utöva denna tillsyn (30 § SL). I annat fall är det SSI som är tillsynsmyndighet. Vid behov
får tillsynsmyndigheten meddela förelägganden och förbud för att strålskyddslagen skall efterlevas (32 § SL).
Beslut rörande tillsyn kan överklagas till allmän förvaltningsdomstol enligt förvaltningslagens bestämmelser (19
§ SF).
Strålskyddslagen inskränker inte möjligheten att använda andra lagar, utan lagen är parallellt tillämplig
tillsammans med miljöbalken, plan- och bygglagen, ellagen och arbetsmiljölagen. Strålskyddslagen tycks dock
inte ha något "eget" tillämpningsområde då det gäller skydd mot elektromagnetiska fält, utan det går alltid att
utöva tillsyn med stöd av någon annan lag om detta skulle visa sig vara effektivare. Strålskyddslagen är då främst
användbar om den ger ett bättre skydd än de andra lagarna i något visst avseende. Det råder dock en stor
osäkerhet om vilka krav på skyddsåtgärder som kan ställas mot risker med exponering för elektromagnetiska fält,
och det är ofta svårt att avgöra vilken lag det är förmånligast att tillämpa. Eftersom tillsynen ofta utövas av olika
myndigheter, och även besvärsgångarna är olika, enligt de olika lagarna kan det dock vara värt att försöka
tillämpa mer än ett regelsystem. Såväl rättsläget som bevisläget är så osäkert att olika myndigheter mycket väl
kan bedöma en och samma situation på olika sätt.
176
177
Prop 1976/77:149 s.253f
Prop 1987/88:88 s.22
Sidan 57 av 62
6.7.2 Strålskyddsinstitutets föreskrifter
Statens strålskyddsinstitut har givit ut föreskrifter (SSI FS 1995:3) om användning av strålningsenergi i
mikrovågsområdet för torkning av vatten och fuktskador i byggnader. Syftet med föreskriften är att skydda
allmänheten från att överexponeras för mikrovågsstrålning när sådant arbete utföres i t ex flerfamiljshus.
Föreskriften gäller dock inte arbetstagare som utsätts för sådan strålning, utan för dem gäller istället
arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter (AFS 1987:2) om högfrekventa elektromagnetiska fält.
Med mikrovågor avses i dessa föreskrifter elektromagnetisk strålning i frekvensområdet 10 MHz till 150 GHz. I
föreskiften ges bland annat gränsvärden i syfte att ge skydd mot termiska effekter. I tabell 1 redovisas
gränsvärden för några av de viktigare frekvenserna. Föreskrifterna ställer även krav på verksamhetsutövarens
kompetens och regelbunden kontrollmätning av strålningen.
6.7.3 Försiktighetsprincipen
I förarbetena till strålskyddslagen har lagstiftaren rent generellt uttalat att redan en på goda vetenskapliga grunder
uppkommen misstanke om skaderisker utgör tillräcklig grund för ingripande enligt lagen.178 Av 6 § SL följer
också att den som bedriver verksamhet med strålning skall vidta de åtgärder och iaktta de försiktighetsmått som
behövs för att hindra eller motverka skada på människor, djur och miljö. Verksamhetsutövaren skall alltså inte
bara följa de föreskrifter och villkor som uppställts utan skall därutöver, på eget initiativ, vidta alla de åtgärder
som behövs för att upprätthålla strålskyddet.179
Vid tillämpning av försiktighetsprincipen skall hänsyn tas till verksamhetens art och de förhållanden under vilka
den bedrivs. Vidare skall strålskyddet stå i rimlig överensstämmelse med den tekniska och metodologiska
utvecklingen och förbättras i takt med de möjligheter utvecklingen medger.180
I övrigt ger inte förarbetena så mycket information till ledning för tolkningen av 6 § SL och, så vitt jag vet,
saknas praxis då det gäller myndighetsingripanden med åtgärder mot risker med elektromagnetiska fält.
Strålskyddslagen har dock tillkommit med arbetsmiljölagen som förebild. Mycket av det som sagts om
arbetsmiljölagen bör alltså även vara tillämpligt då det gäller strålskyddslagen. Tolkningen av 6 § SL skall även
ske i överensstämmelse med EG-rättens försiktighetsprincip, och analogier bör också kunna göras med
försiktighetsprincipen i annan svensk lagstiftning.
6.7.4 Allmänna skyldigheter i övrigt
6 § SL ställer även krav på verksamhetsutövarens kompetens i olika avseenden. Strålkällan och eventuell
skyddsutrustning skall t ex kunna handhas på ett riktigt sätt. I vissa fall kan det ställas krav på övervakning av de
stråldoser som människor, djur och miljön exponeras för. Anläggningar, lokaler, apparater och andra tekniska
anordningar samt skyddsutrustning skall fortlöpande kontrolleras och underhållas väl. Den för verksamheten
ansvarige skall vidare organisera allt arbete så att exponeringen för strålning blir så låg som det är rimligt att
begära.181
Verksamhetsutövaren svarar också för att den som är sysselsatt i verksamheten har god kännedom om de
förhållanden, villkor och föreskrifter under vilka verksamheten bedrivs samt blir upplyst om de risker som kan
vara förenade med verksamheten (7 § SL). Den som utan att bedriva verksamhet med strålning sysselsätter någon
för att utföra arbete i lokaler där det bedrivs sådan verksamhet har samma skyldigheter som verksamhetsutövaren
har enligt 6 och 7 §§ SL (7a § SL).
Den som tillverkar, importerar, överlåter eller upplåter en teknisk anordning som kan alstra strålning svarar för
att anordningen erbjuder en betryggande säkerhet mot skada vid exponering av människor, djur och miljö (10 §
SL). Den som installerar eller utför underhållsarbete på sådan teknisk anordning svarar för att erforderliga
strålskyddsåtgärder, som föranleds av arbetet, vidtas (11 § SL).
Prop 1987/88:88
Prop 1987/88:88
180
Prop 1987/88:88
181
Prop 1987/88:88
178
179
s.65
s.69f
s.69
s.69f
Sidan 58 av 62
7 Slutsatser
Försiktighetsprincipen kan användas för att ställa krav på åtgärder mot sådana risker för människors hälsa och
miljön som inte anses helt vetenskapligt säkerställda. Långvarig exponering för svaga elektromagnetiska fält är
en sådan möjlig, men inte säkerställd, riskfaktor. Inom området finns det flera lagar som kan vara tillämpliga och
där någon form av försiktighetsprincip återfinns.
Plan- och bygglagen ger en kommun möjlighet att motverka olämplig bebyggelse genom planläggning och
bygglovsprövning. Man gör här en avvägning mellan olika intressen, av vilka hälsoskyddet är av stor betydelse.
Den praxis som finns, enligt PBL, då det gäller riskerna med elektromagnetiska fält avser främst bygglovsfrågor.
I de fall en fastighetsägare själv önskar bygglov i närheten av en källa till fält, som t ex en kraftledning, är det av
betydelse om det rör sig om ny bebyggelse eller förändring av befintlig bebyggelse. Inte ens mycket höga
magnetfält tycks medföra hinder mot att utföra om- eller tillbyggnader. Regeringen har däremot i ett par fall
nekat lov för uppförande av ny bebyggelse med hänvisning till att de boende kommer att utsättas för magnetfält i
storleksordningen 0,5–0,6 µT. Vad jag vet har inte regeringen prövat frågan om ny bebyggelse får uppföras i en
miljö bestående av magnetfält ned mot 0,2 µT. I några kommunala översiktsplaner har det dock angivits att
magnetfält från närbelägna kraftledningar bör understiga 0,2 µT vid nybyggnation.
Vid uppförande av en källa till elektromagnetiska fält är situationen en annan, eftersom det kan finnas grannar
som inte önskar exponeras för fälten och som känner oro för hälsorisker. I ett sådant fall finns det exempel på en
dom där bygglov för en transformatorstation nekats på grund av att detta skulle medföra ett magnetfält på 0,2 µT
vid tomtgräns till en grannfastighet. Det finns även avgöranden där närboende yrkat på avslag för bygglov till
basstationer för mobiltelefoni. Inom detta frekvensområde har dock inte åberopad bevisning om hälsoriskerna
ansetts tillräcklig för att, som enda omständighet, neka bygglov. Detta bör dock inte hindra att tillgänglig
bevisning om hälsoeffekterna, tillsammans med andra omständigheter, som exempelvis de närboendes oro för
fälten och påverkan av landskapsbilden, kan utgöra hinder mot lokaliseringen av en basstation.
För att uppföra kraftledningar krävs det nätkoncession enligt ellagens bestämmelser. I denna typ av ärenden
försöker man dra ledningen på ett sådant sätt att närheten till större bostadsområden undviks. Det blir dock alltid
några fastigheter som utsätts för högre fält. Den gräns för magnetfälten som, i den senaste tidens praxis,
tillämpats för att lösa in eller flytta byggnader är då bidraget från kraftledningen överstiger 0,2 µT i bostaden.
En verksamhet kan även vara tillstånds- eller anmälningspliktig enligt miljöbalken. Att lägga ner kraftledningar
på havsbottnen utgör t ex sådan vattenverksamhet som är tillståndspliktig. Eftersom dessa likströmskablar kan
störa fiskars navigeringsförmåga, finns det misstankar om att fisket påverkas på ett negativt sätt. Med anledning
av detta har det i praxis vidtagit olika försiktighetsåtgärder vid tillståndsgivningen för att minimera statiska
magnetfält som överstiger det jordmagnetiska fältet. Användning av mark, byggnader eller anläggningar på ett
sätt som kan medföra olägenhet för omgivningen genom elektromagnetiska fält definieras som miljöfarlig
verksamhet. Detta innebär att det kan krävas tillstånd eller finnas krav på att anmälan göres för att starta en sådan
verksamhet. En tillsynsmyndighet kan även ställa krav på miljön oberoende av om verksamheten är
tillståndspliktig eller ej.
För att miljöbalkens försiktighetsprincip skall vara tillämplig på hälsoriskerna krävs att fälten utgör en risk för
olägenhet för människors hälsa. Det finns avgöranden enligt den gamla hälsoskyddslagen där den beslutande eller
dömande instansen kommit fram till att kraftfrekventa fält en bit över 0,2 µT utgör en sådan olägenhet. Det finns
även två fall enligt miljöbalken där en länsstyrelse kommit fram till att det föreligger en olägenhet för människors
hälsa då magnetfält från en kraftledning tidvis överstiger 0,2 µT i en skolbyggnad. Även analogier från såväl
plan- och bygglagen som ellagen leder till att 0,2 µT bör kunna ses som ett riktvärde för lågfrekventa fält vid
tillämpning av miljöbalkens försiktighetsprincip.
Om försiktighetsprincipen är tillämplig är nästa steg att bedöma vilka försiktighetsmått som är rimliga. En
avvägning görs då mellan den nytta åtgärden medför och kostnaderna. Denna skälighetsbedömning görs alltid.
Kostnaderna för att reducera fälten från en befintlig verksamhet brukar dock vara högre än vad de är då krav på
försiktighetsmått ställs redan i planeringsstadiet. Det är alltså främst vid tillämpning av försiktighetsprincipen i
samband med tillsyn av befintlig verksamhet som de ekonomiska aspekterna brukar vara avgörande.
Det finns några avgöranden, enligt den gamla hälsoskyddslagen, där frågan varit vilka krav som kan ställas på ett
kraftbolag för att reducera magnetfält från befintliga kraftledningar. I dessa fall har nyttan av skyddsåtgärderna
varit beroende av hur många som utsatts för fälten och hur känsliga de varit för exponeringen. I bostadsområden
Sidan 59 av 62
med många barn bör det t ex vara möjligt att ställa högre krav på magnetfältsmiljön. Riskerna, och därmed även
nyttan med åtgärderna, är också större ju högre den magnetiska flödestätheten är i närliggande bostäder.
Kostnaderna är beroende av vilken skyddsåtgärd som väljs. Praxis ger inte stöd för några mer detaljerade
slutsatser, men exponering för magnetfält runt 0,2 µT i bostaden förefaller inte vara tillräckligt för att, med stöd
av miljöbalken, ställa krav på mer kostnadskrävande skyddsåtgärder mot befintliga kraftledningar.
Då det gäller arbetsmiljölagens försiktighetsprincip och dess tillämpning på riskerna med elektromagnetiska fält
har yrkesinspektionen haft vissa diskussioner med olika arbetsgivare. För mig förefaller det som om det
accepteras att arbetstagare utsätts för högre fält i arbetsmiljön än vad som är fallet i hemmiljön. Detta kan ha
olika förklaringar. Normalt sett vistas inte människor lika länge på arbetsplatsen som i bostaden. Ibland är det
också bara under en del av arbetsdagen de utsätts för högre fält. En kortare exponeringstid bör alltså vara en
omständighet som innebär att hälsoriskerna minskar. De krav som kan ställas på arbetsmiljön är också beroende
av människors olika förutsättningar. På en arbetsplats där inte barn eller elöverkänsliga stadigvarande vistas
borde magnetfältsnivån då hälsoriskerna börjar uppträda ligga högre än annars.
Tillsyn över källor som utsänder elektromagnetiska fält kan också utövas med stöd av el- och
strålskyddslagstiftningen. Då det gäller försiktighetsprincipens tillämpning på långtidsexponering för svagare fält
har jag dock inte funnit någon praxis enligt denna lagstiftning. Lagstiftarens kommentarer i förarbetena är också
kortfattade och allmänt hållna i detta avseende. Bestämmelserna får därför i första hand tolkas mot bakgrund av
EG-rättens försiktighetsprincip, med det kan givetvis också bli aktuellt att göra analogier med
försiktighetsprincipen enligt annan svensk lagstiftning.
Många av de ovan nämnda regelsystemen kan tillämpas parallellt med varandra. Frågan är då om det är
meningsfullt att tillämpa el- eller strålskyddslagen om det ändå går att utöva tillsyn enligt exempelvis
miljöbalken? Även om både el- och strålskyddslagarna är avsedda att vara speciallagstiftning inom området är
det, enligt min mening, tveksamt om de i något avseende innehåller någon ytterligare precisering av
försiktighetsprincipen då det gäller dess tillämpning på riskerna med elektromagnetiska fält. I formellt avseende
finns det dock skillnader mellan regelverken. Såväl tillsynsarbete som överprövning av besluten görs av olika
myndigheter och domstolar beroende på vilken lag man tillämpar. Med tanke på den osäkerhet som råder inom
området kan det mycket väl vara så att frågan, i en och samma situation, bedöms olika av olika beslutsfattare. Av
denna anledning kan det löna sig att föra parallella processer.
Rent allmänt kan sägas att rättsläget är högst instabilt. I praxis saknas det avgöranden med prejudicerade verkan
och försiktighetsprincipen är också till sin natur sådan att tillämpningen kan förändras beroende på vilka nya
forskningsresultat som presenteras. För att dessa resultat skall få genomslag i rättstillämpningen krävs också att
de åberopas som bevisning i processen. För närvarande är det främst riskerna för att barn skall utveckla leukemi
vid långvarig exponering för lågfrekventa magnetfält över 0,2 µT som det tagits fasta på när
försiktighetsprincipen tillämpats i rättsliga sammanhang. I situationer där statiska magnetfält överskrider det
jordmagnetiska fältet, och detta bedöms kunna påverka intressen som t ex fisket, har också principen tillämpats.
För misstänkta, men ej säkerställda, risker med högfrekventa fält finns det, vad jag vet, ännu inte några
lagakraftvunna domar eller beslut som resulterat i ingripanden med stöd av försiktighetsprincipen.
Jag har endast funnit ett beslut där elöverkänslighet anförts som skäl för att besluta om krav på skyddsåtgärder.
Även om det inte är helt säkerställt vilka faktorer som orsakar besvären förefaller elektromagnetiska fält, eller i
vart fall oro för fälten, i många fall vara en förutsättning för överkänsligheten. Enligt bland annat miljöbalken
skall försiktighetsprincipen vara tillämplig oberoende av om fälten har en fysisk eller psykisk koppling till
ohälsan. Ett problem vid rättstillämpningen är dock de individuella skillnader som föreligger mellan
elöverkänsliga personer. Det är svårt att ge några generella riktlinjer för vid vilka frekvenser och fältstyrkenivåer
besvären uppkommer, utan olika bedömningar får göras från fall till fall.
Sidan 60 av 62
8 Referenser
8.1 Offentligt tryck
KOM (2000) 1. Meddelande från kommissionen om försiktighetsprincipen
Proposition 1976/77:149. Arbetsmiljölag
Proposition 1985/86:1. Plan- och bygglag
Proposition 1987/88:88. Strålskyddslag
Proposition 1996/97:136. Ellag
Proposition 1997/98:145. Svenska Miljömål
Proposition 1997/98:45. Miljöbalk
Proposition 1997/98:90. Följdlagstiftning till miljöbalken
SOU 1995:108. Ny ellag
8.2 Litteratur
Ahlbom A. & Feychting M. (2000). Hur farlig är mobiltelefonen? Läkartidningen vol. 97 nr 26-27
Arbetarskyddsstyrelsen et al (1996). Myndigheternas försiktighetsprincip om lågfrekventa elektriska och
magnetiska fält. AB Grafiska Gruppen, Stockholm.
Atterstam I. (1995). Magnetfältens påverkan bevisad. Svenska Dagbladet, 1995-12-04
Bengtsson B. (1999). Speciell Fastighetsrätt. Iustus förlag, Göteborg
Bengtsson B. et al (2000). Miljöbalken. Novum Grafiska, Stockholm
Bergqvist U. et al (1998). Elektromagnetiska fält, elöverkänslighet och neurologisk sjukdom - en
kunskapsöversikt. Arbete och hälsa 1998:23. CM Gruppen, Solna
Bergqvist U. et al (1999). Elöverkänslighet. www.ralf.se
Bergqvist U. et al (2000). Elöverkänslighet och hälsorisker av elektriska och magnetiska fält. www.ralf.se
Bernitz U. & Kjellgren A. (1999). Europarättens grunder, Elanders Gotab, Stockholm
Björkstén U. (1999). Ogräs bekämpas med elektricitet. Svenska Dagbladet, 1999-09-12. (Cit. Björkstén, 1999a)
Björkstén U. (1999). Telefon öppnar hjärnan för gifter. Svenska Dagbladet, 1999-09-15. (Cit. Björkstén, 1999b)
Brandt C.J. & Schuwert P. (2000). Hälsa: MRT - magnetkameraundersökning. www.netdoktor.se, december
2000.
Bäverstam U. (1998). Fysiken bakom strålningen. Strålskyddsnytt, nr 2 1998.
Ekstrand Å. (1998). Gatan - en djungel av magnetiska fält. Aftonbladet, 1998-09-19
Elforsk (1998). Kraftledningar hälsa och miljö. Dixi Offset, Skövde.
Energimyndigheten (1999). Koncession för kraftledningar mm. ET 56:1999, Eskilstuna
Engström U. (1999). Solvinden närmar sig. Dagens Nyheter, 1999-11-20.
Feychting M. & Ahlbom A. (1993). Magnetic fields and cancer in children resident near Swedish high voltage
power lines. Am. J. Epidemiol. vol. 138
Feychting M. et al (1997). Occupational and residential magnetic field exposure and leukemia and central
nervous systems tumors. IMM-rapport 6/92, Stockholm
Frankel R.B. (1986). Biological effekts of static magnetic fields. CRC Handbook of biological effects of
electromagnetic fields.
Fratiglioni L. (1997). Exponering för elektromagnetiska fält i arbetsmiljön och risk för Alzheimers sjukdom.
www.ralf.se
Greenland S. (2000). A pooled analysis of magnetic fields, wire codes, and childhood leukemia. Am. J.
Epidemiol. vol. 11
Hamnerius Y. (1996). Elektriska och magnetiska fält i byggnader. Chalmers tekniska högskola, Göteborg
Hansson Mild K. et al (1987). Effekter på människa av hög exposition för radiofrekvent strålning. Arbete och
hälsa 1987:10. Graphic Systems AB, Göteborg.
Hansson Mild K. et al (1998). El- och bildskärmsöverkänslighet - en tvärvetenskaplig studie.
Arbetslivsinstitutets rapport 1998:11. Arbetarskyddsstyrelsens tryckeri, Solna.
Hedström M. (1999). Isocyanater kan vara orsak till elöverkänslighet. Siftidningen, 1999-12-27.
Helsingborgs Dagblad (1998). Navigerande ålar störs av kabel. Helsingborgs Dagblad, 1998-11-11
ICNIRP (1998). Guidelines for limiting exposure to time-varying electric, magnetic, and electromagnetic fields
(up to 300 GHz). Health Physics 74
ICNIRP (1999). Use of the ICNIRP EMF guidelines. www.icnirp.de, 1999-03-31.
Johansen C. (2000). Exposure to electromagnetic fiels and risk of central nervous system disease in utility
Sidan 61 av 62
workers. Am. J. Epidemiol. vol. 11
Lundquist S. et al (1974). Statisk elektricitet. Elinstallatören nr 11
Michanek G. (1985). Den svenska miljörättens uppbyggnad. Merkantil-Tryckeriet, Uppsala
Miljöbalksutbildningen (1998). Miljö & Hälsa 3. Tryckeri Balder AB, Stockholm
Moulder J.E. (2000). Static electric and magnetic fields and human health. www.wce.edu, 2000-12-26
National geophysical data center (2000). Geomagnetic Data at NGDC. www.ngdc.noaa.gov, 2000-10-06
Planverket (1988). Sunda och sjuka hus. Rapport 77/1987. Svenskt Tryck, Stockholm
Rehfuess E. (2000). What are electromagnetic fields? www.who.int
Repacholi M.R. et al (1994). Guidelines on limits of exposure to static magnetic fields. Health Physics 66
SSI (1997). Om torkning av fuktskador i byggnader med hjälp av mikrovågsenergi och Statens
strålskyddsinstituts föreskrifter för att skydda allmänheten vid sådan verksamhet. Cirkulärbrev 1997-02-07 dnr.
842/409/97. (Cit. SSI, 1997b)
SSI (1997). Strålning från basstationer för mobiltelefoni, SSI information 97:03. (Cit. SSI, 1997a)
SSI (1999). Säker strålmiljö. SSI Rapport 99:14, Graphium Norstedts tryckert, Stockholm
Suess M.J. & Benwell D.A. (1989). Nonionizing Radiation Protection. WHO Regional Publ. European Series
No. 25, Copenhagen.
Svenska Dagbladet (1996). Stjärnor inte nog för fåglar. Svenska Dagbladet, 1996-09-20.
Wallerius A. (2000). Självmord av magnetfält. Ny Teknik, 2000-03-16
Wallerius A. (1999). Tre tänkbara förklaringar. Ny Teknik, 1999-03-24
Westerlund S. (1990). Miljöskyddslagen – En analytisk kommentar. Tryck Graphic System AB, Göteborg
WHO (2000). Elektromagnetiska fält och folkhälsa, Faktablad nr 193, rev. juni 2000, www.who.ch
8.3 Avgöranden mm från domstolar och myndigheter
Arbetarskyddsstyrelsen, 2000-09-22. Skrivelse CTB 328/00
EG-domstolen, 1998-05-05. Dom i mål C-157/96 och C-180/96.
EG-domstolens första instans, 1997-04-30. Beslut i mål T-70/99.
Försäkringsöverdomstolen, 1994-10-13. FÖD 1994:21
Koncessionsnämnden för miljöskydd, 1977-03-25. Beslut KN 36/77.
Länsrätten i Skåne län, 2000-03-03. Dom i mål 9376-99 (Döshultfallet)
Länsrätten i Stockholms län, 1999-10-18. Dom i mål 13293-99.
Länsrätten i Västerbottens län, 2000-11-06. Dom i mål 457-00.
Länsstyrelsen i Skåne län, 2001-02-02. Beslut 25-3963-00 och 25-28687-99 (Hörbyfallet)
Länsstyrelsen i Stockholms län, 1995-04-19. Beslut 25-94-1809 och 25-94-3379 (Bergshamrafallet)
Länsstyrelsen i Västra Götalands län, 1999-10-05. Beslut 204-10288-98.
Miljööverdomstolen, 2000-11-14. Dom i mål M 8879-99 (Polenkabeln)
Regeringen, 1990-05-10. Beslut B089/1456/P1
Regeringen, 1993-06-24. Beslut M91/2908/9 och M91/2909/9
Regeringen, 1998-04-23. Beslut In97/1290/PL
Regeringen, 2000-03-23. Beslut M1999/3433/Hs/P
Regeringen, 2000-04-06. Beslut M1999/302/Hs/P
Regeringsrätten, 1999-10-14. Dom i mål 3635-1999 och 3650-1999 (RÅ 1999 not 217).
Regeringsrätten, 2000-01-31. Dom i mål 7695-1999 (RÅ 2000 not 9)
Yrkesinspektionen, Distrikt Borås, 1994-03-16. Ärende 15-5599-HR 93/25
Yrkesinspektionen, Distrikt Göteborg, 1994-10-27. Beslut 14-23957 94/5378
Yrkesinspektionen, Distrikt Linköping, 1998-08-14. Ärende 05-51 98/853
Yrkesinspektionen, Distrikt Stockholm, 1999-09-10. Beslut 01-87872 99/5504
Yrkesinspektionen, Distrikt Växjö, 1998-06-22. Yttrande 06-4997 98/716
Sidan 62 av 62