Elektromagnetiska fält
22
Hjärt-kärlsjukdomar
Det finns en hypotes om att magnetfält skulle kunna påverka risken för kardiovaskulära sjukdomar. Experimentella studier har nämligen observerat att hjärtrytmen kan påverkas när man exponeras för magnetfält (reducerad hjärtfrekvensvariabilitet). Observationen har också fått stöd
från en epidemiologisk studie, som fann att risken för hjärtinfarkt och annan hjärtsjukdom med
hjärtrytmrubbningar ökade efter yrkesmässig
magnetfältsexponering. Ett stort antal studier har
följt efter denna. De har sammantaget inte kunnat
bekräfta de ursprungliga observationerna, varken i epidemiologiska studier eller i experimentella. Det verkar alltså osannolikt att magnetfält
skulle kunna öka risken för kardiovaskulära
sjukdomar [3, 5, 6].
Graviditet
Under en period diskuterades om bildskärmsarbete kunde påverka risken för missfall. Ett flertal studier kunde dock avvisa dessa misstankar.
Senare forskning har fokuserat på extremt lågfrekventa magnetfält, där bildskärmar eller datorer
kan vara en exponeringskälla, men även på annan
yrkesmässig exponering. De flesta studier har inte funnit att graviditeten påverkas, till exempel när
det gäller risk för missfall, låg födelsevikt eller
missbildningar. Men studierna har metodproblem
som gör att man inte kan dra säkra slutsatser. De
har bland annat bedömt exponeringen för grovt,
och resultaten är statistiskt osäkra. Ett par studier
har observerat en ökad risk för missfall vid höga
magnetfältsnivåer, men dessa studier skulle behöva bekräftas av ytterligare forskning för att
säkra slutsatser ska kunna dras [3, 7].
192
Elkänslighet
Det har diskuterats om vissa personer kan ha en
ökad känslighet för elektromagnetiska fält, även
långt under rekommenderade riktvärden. De
rapporterar symtom med varierande svårighetsgrad, som sömnstörningar, trötthet, huvudvärk,
koncentrationssvårigheter, yrsel och hudsymtom.
I de mest extrema fallen blir det omöjligt för de
drabbade att leva ett normalt liv.
Gemensamt för dessa personer är att de kopplar sina symtom till exponering för elektromagnetiska fält. I välutformade experimentella
studier har dock varken friska eller elöverkänsliga
personer kunnat avgöra bättre än slumpen om de
varit exponerade eller inte. Forskningen på området diskuterades bland annat vid en workshop
som WHO arrangerade 2004 [8]. Det är uppenbart
att symtomen är verkliga och att vissa drabbade
lider svårt, men det finns i stort sett inga vetenskapliga data som bekräftar att exponering för
elektromagnetiska fält orsakar eller bidrar till
dessa symtom [3, 9].
I Nationell miljöhälsoenkät 2007 (NMHE 07)
anger 3,2 procent att de är känsliga/överkänsliga
eller allergiska mot elektriska och magnetiska
fält. Enligt undersökningen uppger 0,4 procent
att de har svåra besvär. Besvären är något vanligare bland kvinnor (3,8 procent) än bland män
(2,6 procent). Andelen som anger att de är känsliga/överkänsliga eller allergiska mot elektriska
och magnetiska fält har inte förändrats sedan den
förra enkätundersökningen 1999.
Riskbedömning
Hittills kan endast det vetenskapliga underlaget för
barnleukemi motivera bedömningen att magnetfältsexponering på lägre nivåer möjligen påverkar
sjukdomsrisken. I den allmänna miljö där barn
Socialstyrelsen – Miljöhälsorapport 2009