God dag, Prisad vare Herren, vi tackar Er så hjärtligt för att ni har bjudit oss till Ljungby.
Församlingen ”Betel” i Szczecin hälsar Er och tillönskar Er Guds rika välsignelser. Vi gläds
över att vår ömsesidiga relation stärks. Vi har kommit hit till Ljungby – till vänner. Bröder
och systrar, till Guds familj. Vi vill tacka så mycket för Er kärlek och gästfrihet. Det är
ytterligare ett Guds under, fastän att vi rent kroppsligt är främlingar för varandra, så är vi i
Herren Jesus nära varandra. Må Herren vara prisad för detta.
”När vi ger upp”
Jag skulle tillsammans med Er vilja fundera kring Guds Ord i Joh.21:a kapitel från vers 1 till
och med 14.
Här står det berättat om Herren Jesu lärjungar när de blivit besvikna, tappat modet och gett
upp på grund av hans död. De drömde om att han skulle befria deras fosterland från den
romerska ockupationen. De drömde om de högsta positionerna i den nya regeringen i Israel
tillsatt av Herren Jesus
De tvistade sinsemellan vem som skulle bli den störste i det Riket (Luk.22:24). Johannes och
Jakobs mor bad Jesus om att hennes två söner skulle få sitta på hans högra respektive vänstra
sida i hans Rike (Joh:20:21).
Och nu denna skamliga Herren Jesu död. De kände fruktan inför förföljelse. De kände sig som
förlorare. De förlorade hoppet om framgång och ära vid Messias sida. Tre år tidigare, när
deras herre kallade dem, sa han till dem att de skulle bli människofiskare.. Direkt lämnade de
med entusiasm sina fiskeredskap, sina yrken, sina familjer och följde efter honom. De blev
inte modfällda av Herren Jesu ord, att när någon vill följa honom måste han försaka sig själv,
familjen (Matt.16:24, 10:37). Tre år vandrade de tillsammans med honom. De såg mäktiga
underverk: helande, tusentals människor mättades, döda återuppstod. De gjorde till och med
själva under. De lyssnade till hans lära. Han sa till dem, att hans rike inte var av den här
världen. Petrus var till och med beredd att offra sitt liv för att skydda sin Mästare. Den
himmelske fadern uppenbarade för honom själv sanningen om Herren Jesus.
Och nu när de är nedslagna, modfällda så bestämde de sig för att återvända till det gamla livet,
till det gamla yrket. Här besannades Herren Jesu ord, att ännu denna natt ska de komma på
fall på grund av Honom (Matt26:31). Och Petrus, den äldste av dem, den mest erfarne, gav
dem ett dåligt fördöme. ”Jag går och fiskar”, sa han till de andra. Men han skulle ju fiska
människor och inte fisk! Och de andra. Varför hade de inte sin egen åsikt? Varför lyssnade de
till ett dåligt förslag?
Att återvända till Tiberiassjön för att fiska var inte i enlighet med deras kallelse . Det var inte i
enlighet med Herrens vilja. Men ändå så återvände de till platsen där de tidigare hört: ”Var
inte rädd, från denna stund ska du fånga människor” (Luk.5:10). Detta var inte i sin ordning.
Berövade den Helige Andes kraft, för den hade ännu inte fallit över dem, hade de inte kraft att
möta denna hårda prövning.
Vi ska inte fördöma deras handlande, men vi måste tänka efter, hur är det med oss:
- när någon kristen i Kyrkan säger onda ord till oss
- när någon tillrättavisar oss
- när vi blir besvikna på någon, som vi harvårt förtroende
- när någon prövning kommer, allvarlig sjukdom, någon nära anhörigs död.
Vi beter oss ofta på liknande sätt som Jesu lärjungar. Vi drar oss tillbaka från tjänsten i
församlingen, vi slutar att delta i gudstjänsterna, vi känner oss förolämpade av andra. Ibland
lyssnar vi på råd som inte är i enlighet med Guds vilja. Varför?
En, av många orsaker, är felaktiga motiv som grund till varför vi bestämmer oss för att följa
Herren. En illustration av motiven för att följa Jesus är liknelsen om sådden (Luk.8:11-15)
En del blir kristna utan djupare eftertanke. De tror att deras väg tillsammans med Herren
kommer att tillbringas i första klass på xX-2000. De tror att deras liv blir enbart fyllt av
glädje, utan sjukdomar, i trevligt sällskap med andra kristna. Att inga bekymmer kommer att
beröra dem. De har inte beräknat kostnaden som de måste betala – som det är i Herren Jesu
liknelse i Luk 14:28 om byggandet av torn, vilket innan det byggs borde beräknas om det
finns tillräckligt med medel för att färdigställas. De tänkte inte på hur mycket umbärande de
var tvungna att stå ut med. De tänkte inte på, att Herrens väg är korsets och offrets väg. Och
när det kommer motgångar, missförstånd, förtryck, då ger de upp och drar sig tillbaka.
Andra blir kristna därför att de kommer att vinna på det materiellt. Detta ägde rum speciellt år
1980 under kommunistiska regimen, när det var fattigt i Polen. Protestanter i Polen fick motta
hjälp från andra länder, som de delade med andra. På den tiden kom det många människor till
våra kyrkor, accepterade medlemskap. Men när gåvorna tog slut, då lämnade de församlingen.
Andra blir kristna på grund av allvarliga sjukdomar och fruktan inför döden. De kommer till
Gud i hopp om övernaturligt helande. När de blir helade, försvinner fruktan och de lämnar
ofta församlingen.
Andra blir kristna tack vare ärliga motiv. De förtröstade på Herren på ett ärligt sätt. De gav
sitt liv, medvetna om priset för att bli en riktig Jesu lärjunge, de förblir i Herren oavsett
omständigheterna.
Alltså har människor olika motiv när de kommer till Gud., när de får inbjudan att komma till
Honom.
Lärjungarna hade också motiv för att följa honom. De var styrda av den politiska kontexten,
eller som Judas av de politiska och ekonomiska omständigheterna. Herren Jesus förändrade
deras motiv under 3 år. Han lärde dem om det sanna i deras kallelse. Priset av att följa honom
även vi sådana tillfällen som svåra prövningar, även deras motiv fick genomgå prövningar.
Håller de fast vid sin kallelse, eller inte? Ska de fullfölja Herrens mission, eller inte?
Dessa sju bestämde sig för att återvända till sitt yrke. De återvände till den plats där Herren
kallade dem ifrån. De seglade ut på sjön. Hela natten arbetade de. Förgäves. De De slösade
bort sin tid. Detta är arbetsresultatet utan Gud. Det finns ingen Guds välsignelse, om vi gör
någonting mot Guds vilja. Vi har tappat hoppet till kristendomen, vi återvänder till vårt gamla
liv., till gamla vanor. Vi lägger ner mycket kraft i våra liv, på vårt sätt och såsom vi brukar
och på åter igen går det inte.
Uttröttade av fruktlösa ansträngningar blev lärjungarna varse en människa. De kände inte igen
honom. De frågade inte honom om något, när han frågade dem: ”Pojkar har ni något att äta?”
”Nej”, svarade de. De diskuterade inte som förr, när den erfarne fiskaren sa, att de skulle kasta
ut en gång till på båtens höra sida. När de att nätet var fullt av fisk kände de igen att det var
den återuppståndne Herren. Varför anges här exakt antal fiskar? Det vet vi inte. Men av någon
anledning hade den t exakta antalet fiskar betydelse. Trots den stora fångsten gick inte nätet
sönder. Inget gick förlorat.
Detta är ett välsignat resultat, när vi gör något som är i enlighet med Herrens vilja, med Hans
Ord. Är det inte så med oss?
När vi till slut i denna besvikna och modfällda plats, där vi inte borde vara, skönjer Herren
Jesus, kommer reflektionen, att vi flyr från honom, från vår kallelse. Han kommer ut till oss
till en plats, där vi inte borde vara, för att påminna oss att han fortfarande älskar oss, väntar på
oss. Han ger i alla fall inte upp hoppet om oss, som den krukmakare som det står berättat om i
Jeremia bok 18:4: ” Ibland misslyckades lerkärlet som krukmakaren formade med sina
händer, och då gjorde han om det till ett nytt kärl, så som han ville ha det”. Vår himmelske
krukmakare är tålmodig med oss. Han formar oss genom att försöka göra oss till ett
användbart kärl till Hans ära. Om det inte lyckas nu, finns det hopp om att lyckas senare. Han
slänger inte leran.
Vi känner oss skamsna, när vi inte har något, och han har allt. ” Då de steg i land fick de se en
glödhög och fisk som låg på den och bröd . Hämta några av fiskarna som ni just fick”. Han
inbjuder till gemensam måltid, de som underordnat sig. Han fördömer dem inte, att de
övergivit honom. Han ger dem det han själv förberett. ”Jesus gick fram och tog brödet och
gav dem, och likaså fisken”. Han påminner dem utan ord: en gång flerfaldigades bröd och
fisk, han påminner dem om lyckad fångst, när han kallade dem. Han påminner dem om den
dag, när han bad dem att bli människofiskare.
Och oss, vi som har gett upp påminner han om de under, välsignelse, besvarade böner. Han
påminner oss om den underbara dag då vi mötte honom. Frälsningens glädje. Han påminner
oss det som vi har glömt: ”Styrk därför era matta händer och svaga knän” (Hebr.12:12)
I stunder när vi ger upp och drar oss tillbaka, skapar vår Herre omständigheter, för att på nytt
prata till oss. Han knackar på hjärtats dörr, söker oss. Vi kan bli påminda om Guds plan för
oss. Vi kanske hör Guds Ord i kyrkan riktat till oss från predikantens mun. Kanske ordet
uppmuntrar en annan kristen, kanske sjukdom eller andra svårigheter gör att vi på nytt söker
gemenskap med vår Herre. Vi förstår våra motiv. På nytt engagerar vi oss den tjänst som
Herren kallat oss till. På nytt gör vi våra prioriteringar i livet efter hans vilja.
När den Helige Ande föll på pingstdagen så blev Herrens lärjungar totalt förvandlade. Deras
motiv blev helade, pånyttfödda, uppfyllda av den helige Andes närhet.
Idag är det lättare för oss att hantera resignation, eller modfälldhet. När vi tar emot Guds
inbjudan till Hans frälsning, när vi blir pånyttfödda kristna. Då tar vi emot den heliga Ande.
Han, som Guds Sons ställföreträdare, ger oss kraft, att inte tappa tron. Även om vi skulle dra
oss tillbaka, så ger han oss chans att komma tillbaka. Problemen, som gör att vi drar oss
tillbaka är inte större än vår kraft, utan som aposteln Paulus skriver i !Kor.10:13: ”Gud är
trofast”och ger en utväg, så att ni kan utstå: modlöshet, besvikelser, resignation. Låt oss
fokusera vår blick på Herren Jesus Kristus. Han står på vår utmattnings strand, ger Dig
handen och vill på nytt återuppta dig till gemenskap med Honpm.
AMEN
