Molnen
Molnens vandringar har följt mig under årens lopp. Ofta riktar ögonen iakttagande molnens
formationer : fantasi ,sinnesstämning, tankar och drömmar.
Stjärnorna spelade en stor roll för mig under barnaåren. Från köksfönstret kunde jag se dess
lyskraft och söndagsskolans idévärld gav bakgrunden av det man såg och inte ser. Rädsla
eller förhoppning ! Evighetens mysterium ?
Under årtionden har Harry Martinssons "Ankara" för mig varit en del av mysteriet, ingen
annan poesi har varit så nära verklighets beskrivande. Människans strävan att via satelliter
tränga sig allt längre in i universum, den tekniska utvecklingen möjligheter att förgöra
jorden som en mänsklig planet, atomens kraft i mänsklig hand - allt detta och mycket därtill
skapar oro och osäkerhet.
I tonåren fick jag via studiecirkelbibliotekarie inspirationen att läsa Upton Sinclair, en
författare som skrev samhällskritiska böcker om företeelser i amerikanskt liv, berättelsen
om ett par ungdomar som överlevde jordens undergång tack vare sin varma kärlek för
varandra - samma tema som Martinssons Aniera, inte svävande i rymden som evighetens
sarkofag, utan livsskapande vilja i en bergsgrotta undan förödelsen och för en ny start , ett
nytt jordiskt liv.
Naturens kraftfält - sol, regn, åska , blixt , norrsken , regnbåge ,människans litenhethimlavalvets skönhet. Tankens frihet.
Att se molnens formationer en morgon eller afton när de sakta skrider fram på den
blåaste himlen som bakgrund, eller när vindens kastningar skapar snabba förändringar
som helas eller delas.
Färgspelet vid solens uppgång eller nedgång. I ögat skapas en medspelare i fantasins
värld, en spegel av ande, kropp och själ. Årstiders växlingar, omfördelning i ljus och
mörker.
Så kan vi även denna morgon se molnens eviga vandring, ännu en dag i förundran i
livets föränderligt och skönhet.
Livet är en resa
i drömmar
ett uppvaknande
ett mysterium
evigt evangelium
Thure Jadestig
Västerås 2002
