ReferatLagrummet

advertisement
Högsta Domstolen
Målnummer:
B1529-99
NJA 1999 s. 639 (NJA 1999:83)
Avdelning:
Domsnummer:
Avgörandedatum:
1999-10-20
Rubrik:
Olaga diskriminering?
Lagrum:
 16 kap. 9 § brottsbalken (1962:700)
Rättsfall:






NJA
NJA
NJA
NJA
NJA
NJA
1976
1979
1985
1994
1996
1999
s.
s.
s.
s.
s.
s.
489
657
226
511
768
556
REFERAT
Allmän åklagare yrkade vid Uppsala TR ansvar å K.E.W. för olaga diskriminering
enligt följande gärningsbeskrivning:
"K.E.W. är delägare och förvaltare i kommanditbolaget E.W. KB som driver
näringsverksamhet i form av uthyrning av hyresrättslägenheter i Uppsala.
N.S. har i mitten av januari 1998 sammanträffat med K.E.W. och ansökt om att
få hyra en lägenhet i bolagets fastighet på Sturegatan 13 C i Uppsala. Då N.S.
d 19 jan 1998 vid telefonsamtal med K.E.W. förhört sig om han skulle komma
att få hyra lägenheten, har K.E.W. genom olika uttalanden - bl a av innebörd
att det kunde förutsättas bli konflikter i huset på grund av N.S:s iranska
ursprung - klargjort för N.S. att denne inte kunde komma i fråga som hyresgäst
på grund av sitt iranska ursprung.
K.E.W. har därvid diskriminerat N.S. på grund av dennes nationella ursprung
genom att inte gå N.S. tillhanda på de villkor som tillämpas i förhållande till
andra vid uthyrning av bolagets lägenheter. N.S. har ej erhållit hyreskontraktet
till lägenheten, som i stället uthyrts till annan."
N.S. yrkade skadestånd.
K.E.W. bestred ansvar och det enskilda anspråket.
TR:n (ordf lagmannen Lempert) anförde i dom d 27 okt 1998: Domskäl. Till
utredning av den åtalade gärningen har förhör hållits med K.E.W. samt med
målsäganden N.S.. Vidare har på åklagarens begäran uppspelning skett av ett
videokassettband från ett programinslag i TV 4 d 20 jan 1998 där K.E.W.
uttalar sig i anslutning till den åtalade händelsen. Skriftlig bevisning har
åberopats. Till en början är följande utrett.
Kommanditbolaget E.W. äger hyresfastigheter i Örebro och Uppsala. I Uppsala
äger bolaget två fastigheter om tillsammans ca 100 lägenheter och lokaler.
K.E.W. är delägare i bolaget och svarar för dess verksamhet i Uppsala. Under
december 1997 uppstod en vakans i en av fastigheterna vilket föranledde
annonsering i Uppsala Nya Tidning (UNT) i december 1997 och januari 1998.
Den 17 jan 1998 infördes S. en annons i UNT som avsåg en lägenhet om fyra
rum och kök jämte del i lokaler lämpade för sjukvårds- eller
kontorsverksamhet. Redan dessförinnan, d 10 jan, hade N.S. annonserat i
samma tidning efter en lägenhet. I anledning av den annonsen sökte K.E.W.
per telefon kontakt med N.S. och kom därvid att tala med dennes syster.
Sedan N.S. visats lägenheten fyllde han i ansökan om att få hyra den och
lämnade ansökan till K.E.W. I målet föreligger olika uppgifter om när N.S. och
K.E.W. träffades och omfattningen av de kontakter som föregick det i
gärningspåståendet angivna telefonsamtalet av d 19 jan 1998. Den 20 jan
förekom på föranledande av N.S. ett inslag i TV 4 som berörde den nu åtalade
gärningen. Inslaget innehöll i för TR:n redovisade delar såvitt nu är av intresse
följande:
Speakern: Fick Du ett dåligt intryck av N., den här mannen som står intill oss
när Du träffade honom?
K.E.W: Det vill jag inte säga men jag har sett att det kan skapa konflikter eller
jag tror att det kan skapa konflikter.
Speakern: För att han är utlänning?
K.E.W: För att vi har haft konflikter med en iranier i huset tidigare eller
konflikter...
Den 20 jan anmälde N.S. K.E.W. för olaga diskriminering och förundersökning
inleddes. I början av mars sände K.E.W. ut ett meddelande till dem som hade
ansökt om att få hyra lägenheten, bland dem N.S., av innebörd att beslut ännu
inte tagits beträffande uthyrningen. I mitten av mars hyrdes lägenheten ut till
M.W..
Vid förhören har beträffande vad som förekom vid telefonsamtalet d 19 jan och
det efterföljande händelseförloppet m m i huvudsak följande uppgivits.
N.S: Under telefonsamtalet d 19 jan 1998 var han lite arg och ville att K.E.W.
skulle tala klarspråk. Han frågade varför han inte kunde få hyra lägenheten.
K.E.W. sade då att det inte var bra för N.S:s son att bo i lägenheten. K.E.W. sa
att han inte ville ha bråk och att han blev tvungen att välja hyresgäst utifrån
detta. N.S. frågade varför han skulle bråka och fick svaret från K.E.W. att
denne haft konflikter med utlänningar förut samt att en av hyresgästerna i det
aktuella huset inte tyckte om iranier. Han försökte få K.E.W. att lugna ner sig,
att förstå att han inte var bråkig samt att bestämma sig för att hyra ut
lägenheten till honom. Han frågade K.E.W. om denne inte ville hyra ut
lägenheten till honom för att han var iranier och fick då ett jakande svar.
K.E.W. sa att han hade haft konflikter med iranier och att N.S. inte skulle få
hyra lägenheten. K.E.W. sa även att det fanns många andra intresserade. N.S.
undrade hur detta var möjligt, då K.E.W. ännu inte annonserat ut lägenheten.
När samtalet i det närmaste var avslutat, sa N.S. till K.E.W. att han hade spelat
in samtalet på band, vilket han dock inte hade gjort. Han sa till K.E.W. att han
skulle polisanmäla honom och fick då svaret att det fick han göra om han ville.
Efter samtalet kände N.S. sig mycket upprörd och orättvist behandlad. Han
kände sig maktlös, men ringde i vart fall TV 4 och berättade om det inträffade.
- Den 20 jan 1998 polisanmälde han K.E.W. När TV 4 gjorde en intervju med
K.E.W. var N.S. närvarande. Efter det att reportaget spelades in har N.S. inte
varit i kontakt med K.E.W. Han fick dock ett brev om att det ännu inte var
bestämt vem som skulle få hyra lägenheten. Vid denna tidpunkt hade han
redan flyttat till Bernadottevägen.
K.E.W: Den 19 jan 1998 ringde N.S. honom vid ett- till tvåtiden på dagen. N.S.
ville ha ett besked angående lägenheten, något som ännu inte var möjligt att
ge. K.E.W. berättade för N.S. att fastighetsbolaget skjutit upp beslutet om vem
som skulle få hyra lägenheten. N.S. frågade även hur stor chansen var att han
skulle få hyra lägenheten. Även detta var omöjligt att besvara. Därefter sa
N.S., för att betona seriositeten i den firma han drev, att han inte arbetade
med pornografi. N.S. erbjöd sig även att lämna motsvarande tre månadshyror i
säkerhet för sina åtaganden enligt hyreskontraktet. N.S. frågade om det var
pga hans hudfärg eller pga att han var invandrare som han inte kunde få hyra
lägenheten. K.E.W. svarade att detta inte var anledningen. N.S. frågade även
hur tillsättningen av hyresgäster gick till. K.E.W. beskrev då komplexiteten vid
uthyrningar genom att exemplifiera hur situationen kan se ut i en
trappuppgång i ett hyreshus. Vid varje uthyrning tvingas hyresvärden att väga
skälen för och emot att låta en potentiell hyresgäst hyra en viss lägenhet.
K.E.W. ville på det sättet minska N.S:s tryck mot honom, något som han
upplevde påfrestande. Han nämnde för N.S. att för tio år sedan hade en
konflikt uppstått mellan en iranier och en annan hyresgäst. Han berättade
också att det fanns en hyresgäst i samma trappuppgång som den lediga
lägenheten, som inte tyckte om iranier. N.S. måste ha dragit slutsatsen att han
inte hade möjlighet att få hyra den aktuella lägenheten. N.S. sa att Europa inte
blir vad det varit pga invandringen över gränserna. - K.E.W. vet inte när M.W.
ansökte om att få hyra lägenheten. Det var dock d 14 mars 1998 som M.W.
undertecknade hyreskontraktet. Anledningen till att styrelsen valde att hyra ut
lägenheten till M.W. var att denne var en ansvarsfull läkare med god ekonomi
och en stabil familjebildning med två barn i skolåldern. Kontroll av N.S:s
ekonomi visade att denne inte hade haft någon taxerad inkomst under de
senaste åren. - K.E.W. bestrider bestämt att han skulle drivas av rasistiska
motiv e dyl. Cirka tio procent av hyresgästerna i bolagets fastigheter i Uppsala
är invandrare. Det har hänt att han gett förtur åt behövande invandrarfamiljer
och han har även själv flyttat till en mindre lägenhet för att ge utrymme åt en
invandrarfamilj.
TR:ns bedömning. Uppgift står mot uppgift vad som närmare uttalades av
K.E.W. vid telefonsamtalet d 19 jan. Klart är emellertid att såväl N.S:s
möjligheter att få hyra lägenheten som hans etniska ursprung berördes. K.E.W.
har själv vidgått att han för N.S. påpekade att det tidigare hade uppstått en
konflikt med en iransk hyresgäst samt att det fanns en hyresgäst i
trappuppgången där den lediga lägenheten fanns som inte tyckte om iranier.
Det är dessa uppgifter som får ligga till grund för bedömningen av åtalet. Vad
K.E.W. än kan ha avsett med att uttrycka sig på det sättet är uppenbart att
N.S. haft anledning att känna sig kränkt av påståendena. Detta är emellertid
inte liktydigt med att N.S. har diskriminerats i den mening som avses i 16 kap
9 § BrB. För bifall till åtalet krävs till en början att det är visat att N.S. på grund
av sitt iranska ursprung faktiskt behandlats sämre än andra som ansökt om att
få hyra lägenheten. Att det i fall som detta, där det inte är visat eller ens
påstått att den tilltalade näringsidkaren mer eller mindre systematiskt
rasdiskriminerar, finns uppenbara svårigheter att föra i bevis att diskriminering
förekommit framgår bl a av HD:s dom i rättsfallsreferatet NJA 1996 s 768.
Till en början kan konstateras att K.E.W. polisanmäldes och förundersökningen
påbörjades innan fastighetsbolaget fattat beslut om uthyrning av lägenheten.
Vid den tidpunkten kunde således någon diskriminerande effekt av vad som
uttalades vid telefonsamtalet d 19 jan inte fastställas. Härtill kommer att
K.E.W. enligt vad som är ostridigt i målet i början av mars underrättade N.S. i
dennes egenskap av presumtiv hyresgäst att beslut ännu inte hade fattats om
uthyrningen. Att detta skett strax efter det att K.E.W. hörts under
förundersökningen kan inte föranleda till några säkra slutsatser. Enligt TR:ns
bedömning hade vidare fastighetsbolaget, med hänsyn till vad som var upplyst
om N.S:s ekonomi, objektivt godtagbara skäl att välja den som fick hyra
lägenheten framför N.S.. Vid en samlad bedömning finner TR:n inte styrkt att
N.S. diskriminerats av K.E.W. i samband med lägenhetsuthyrningen. Åtalet
skall därför ogillas.
Vid angiven utgång i ansvarsdelen skall det enskilda anspråket ogillas.
Domslut. Åtalet ogillas.
N.S:s skadeståndsyrkande avslås.
Åklagaren överklagade i Svea HovR och yrkade att K.E.W. skulle dömas för
olaga diskriminering i enlighet med åtalet. N.S. genom åklagaren yrkade bifall
till sitt skadeståndsyrkande.
K.E.W. bestred ändring.
HovR:n (hovrättslagmannen Löfmarck, hovrättsrådet Fergenius, referent, tf
hovrättsassessorn Hellberg samt nämndemännen Carlsson och Götharson)
anförde i dom d 10 mars 1999: Domskäl. I HovR:n har N.S. och K.E.W. hörts
på nytt och lämnat i huvudsak samma uppgifter som vid TR:n enligt dess dom.
Den vid TR:n åberopade skriftliga bevisningen har åberopats även här.
Åklagaren har förevisat videofilmen.
Utredningen i HovR:n är i allt väsentligt densamma som vid TR:n. Vad som har
förekommit här föranleder inte HovR:n att göra någon annan bedömning än
den som TR:n har gjort. TR:ns dom skall följaktligen stå fast.
Domslut. HovR:n fastställer TR:ns dom.
Riksåklagaren överklagade och yrkade att HD skulle döma K.E.W. för olaga
diskriminering till böter. Riksåklagaren justerade gärningsbeskrivningen genom
att i slutet av andra stycket tillägga "eller att han inte skulle få konkurrera på
samma villkor som andra sökande".
K.E.W. (offentlig försvarare advokaten M.A.) bestred ändring.
Målet avgjordes efter huvudförhandling (Riksåklagaren genom byråchefen
Astrid Eklund).
HD (JustR:n Lind, Nyström, referent, Svensson, Danelius och Nilsson) beslöt
följande dom: Domskäl. N.S. och K.E.W. har i HD lämnat i huvudsak samma
uppgifter som i TR:n och HovR:n. Det saknas skäl att frångå underrätternas
värdering av bevisningen. I enlighet härmed finner HD att det inte har styrkts
att K.E.W. klargjort för N.S. att denne inte kunde komma i fråga som
hyresgäst.
HD har emellertid också att pröva det av Riksåklagaren framställda påståendet
att K.E.W. inte låtit N.S. konkurrera med andra hyressökande på samma
villkor. I den delen föreligger vissa för K.E.W. besvärande omständigheter. S.
har K.E.W. i en intervju som TV 4 gjorde med honom d 20 jan 1998 gjort
uttalanden som innebär närmast att K.E.W. såg det som en belastning för N.S.
att denne var iranier. Det ligger då nära till hands att utgå från att K.E.W. i
enlighet med den inställningen inte lät N.S. konkurrera på samma villkor som
andra hyressökande.
Emellertid talar vissa andra omständigheter i annan riktning. S. har
framkommit att K.E.W. i särskilt meddelande d 5 mars 1998 till samtliga
hyressökande, däribland N.S., upplyst att hyresvärden ännu inte hade avgjort
hyresfrågan. Detta tyder i och för sig närmast på att N.S. då, såsom K.E.W.
påstått, betraktades som en hyressökande bland flera.
K.E.W. har vidare uppgett att han någon gång efter samtalet med N.S. d 19 jan
började kontrollera dennes ekonomiska förhållanden och därvid fann att dessa
var oklara och att N.S. inte hade någon taxerad inkomst för 1996. Vid den
slutliga prövningen av de hyressökande gavs därför enligt K.E.W. företräde åt
en läkare som bedömdes ha stabil ekonomi. - Vad K.E.W. S. uppgivit om
handläggningen av hyresfrågan och om bevekelsegrunderna för prövningen av
den kan inte lämnas utan avseende.
I enlighet med det anförda kan inte anses styrkt att K.E.W. på grund av N.S:s
nationella ursprung inte låtit denne konkurrera med andra hyressökande på
samma villkor. Åtalet kan alltså inte bifallas.
Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.
HD:s dom meddelades d 20 okt 1999 (mål nr B 1529-99).
Sökord:
Litteratur:
Olaga diskriminering
Download
Random flashcards
Svenska

105 Cards Anton Piter

Multiplacation table

156 Cards Антон piter

Fysik

46 Cards oauth2_google_97f6fa87-d6cd-4ae9-bcbf-0f9c2bb34c13

Create flashcards