Litteraturhistoria Renässansen

Litteraturhistoria Renässansen
Tidsperiod ca år 1300 – 1650, i Norden 1500-1700
Mycket av den kunskap som funnits under Antiken hade förlorats under medeltiden. I Italien
började man nu återupptäcka den kunskapen under 1300-talet och denna tidsperiod kallas
därför Renässansen – som betyder pånyttfödelse. Att man nu började uppväcka antikens idéer
om konst, litteratur och vetenskap gick inte alltid så bra ihop med kyrkans läror. Kyrkan och
kungarna hade stor makt i Europa och uppskattade inte kritik mot sin världsbild. Det kunde
vara mycket farligt att öppet skriva om hur man trodde och tänkte och därför valde författare
att gömma kritiken mot stat och kyrka i spännande och ironiska berättelser eller att vänta med
att ge ut vetenskapliga idéer tills efter sin egen död.
Viktiga upptäckter och uppfinningar under renässansen
 Jorden är rund och kretsar runt solen – inte tvärtom
 Förutom Europa, Asien och Afrika hittade nu
européerna till Amerika och Australien
 Boktryckarkonsten – böcker kunde ges ut i större
upplaga och nå fler människor än de dyra
handskrifterna
 Reformationen – Den protestantiska kyrkan bildas,
katolska kyrkan och påven har inte längre all makt över
de kristna
Författaren blir viktig
Under medeltiden så var mycket av det som skrevs ett grupparbete och många gånger är
författaren okänd. Den som skrev, målade, skulpterade och byggde betraktades som en vanlig
hantverkare – det var det de åstadkom som var viktigt – böcker, pjäser, målningar, skulpturer
och byggnader. Under renässansen blev tanken på universalgeniet ett ideal – en person som
genom utbildning och egen nyfikenhet blivit framstående på många områden – t.ex. Leonardo
da Vinci. På samma sätt kunde författaren nu lyftas fram, personen blev lika intressant som
det han skrev. Men en författare måste nu också ta ansvar för det han skrev, med risk att få
lida och dö för det om han inte var försiktig.
William Shakespeare
Han var mycket typisk för renässansen genom att han
tog upp gamla berättelser från antiken och gjorde om
dem för att passa sin tid. Personerna i Shakespeares
pjäser är inte statiska som under medeltiden utan
förändras och utvecklas. Han håller heller inte på
antikens regler för dramatik med tidens, rummets och
handlingens enhet. Handlingarna utspelas under flera
dagar, på flera olika scener och det kan förekomma flera
parallella handlingar i samma pjäs. Han skrev både
komedier och tragedier och var mycket populär i
England, även hos drottning Elisabeth I. I London
startade han teatern Globe Theatre tillsammans med sin
teatergrupp. Av hans 37 bevarade pjäser finns det många som spelas än idag på teatrar över
hela världen samt kan ses som film. Här är några av de mest kända:
Romeo och Juliet
En tragedi som också innehåller en hel del
humor. Romeo och Juliet är två ungdomar från
varsin familj i Verona i Italien. De blir
förälskade i varandra. Familjerna är fiender till
varandra och därför håller de sin kärlek
hemlig. Romeos vän Mercutio blir dödad av
Juliets kusin Tybalt och Romeo dödar i sin tur
Tybalt. Kärleksparet försöker ändå få
varandra, gifter sig i hemlighet men genom
olyckliga omständigheter tror Romeo att Juliet
är död och begår självmord. Juliet tar också
livet av sig när hon förstår vad som hänt. De sörjande familjerna försonas med varandra.
Hamlet
En ung prins av Danmark möter sin fars spöke en mörk natt och får reda på att fadern mördats
av sin bror som sedan gift sig med drottningen. Hamlet grubblar över hur han ska göra,
hämnas och riskera livet eller låtsas som om han ingenting vet. Hamlet, liksom Shakespeares
andra pjäser, är skriven på blankvers, ett orimmat, femtaktigt versmått. Här finns en av
världslitteraturens mest kända repliker:
”Att vara eller icke vara, det är frågan:
Är det ädlare att tåla ett bittert ödes hugg och pilar
eller att ta till vapen mot ett hav av plågor
och göra slut på dem genast...”
Ur Hamlet
Frågan är precis den som den här tidens författare kämpar med: Finns det
en sanning som det är värt att dö för?
Miguel de Cervantes
I början av 1600-talet gavs en av de första moderna
romanerna ut av spanjoren Miguel de Cervantes. Att den
kan kallas modern beror bl.a. på att man får reda på
mycket hur vanliga människor levde under den här tiden,
under medeltiden hade böckerna mest handlat om kungar
och riddare. Dessutom så utvecklas personerna genom
berättelsen precis som hos Shakespeare. Romanen hette
Don Quijote och handlar om en spansk man som har blivit
besatt av att läsa gamla riddarromaner. Nu ska han själv
bli en riddare och råkar ut för en mängd galna äventyr
tillsammans med sin gamla häst och sin fattige granne
Sancho Panza.