Höstfibbla – Leontodon autumnalis Familjen Korgblommiga växter Höstfibblan är en av våra vanligare växter, men den är ofta förbisedd, eftersom den ser tämligen alldaglig och maskroslik ut. Det latinska släktnamnet Leontodon betyder lejontand och syftar på de smala rosettbladens långsmala, spetsiga flikar. Stjälken är bladlös, men nästan alltid grenad och blomkorgens skaft har alltid tre eller flera fjäll, vilket skiljer växten från de andra två svenska arterna i släktet. Dessa två arter, sommarfibbla och strimfibbla, liknar mycket höstfibbla, men har ogrenade stjälkar och oftast mer eller mindre håriga blad, vilket höstfibblan sällan har. Autumnalis från artnamnet betyder på latin höstlig och understryker det faktum att arten blommar ända in i september. Höstfibblan besöks ofta av blomflugor och bin, men även utan insekternas hjälp hade höstfibblan kunnat säkra sin fortlevnad, eftersom växten kan bilda frön utan befruktning, så kallad apomixi. I Linnés utkast till blomsterur, Horologium Florae, skrev han att höstfibblan mer eller mindre punktligen öppnar sina blommor vid sju på morgonkvisten och sluter dem vid tre på eftermiddagen. Kontrollera själv! Lästips Här hittar du höstfibbla Den nya nordiska floran - s. 650 Hallands flora - s. 601 Flora Femsionensis - s. 41 Vårälskling, Valeriana och vägvårda - s. 151 Nyttiga växter för människor och bin - s. 73 Höstfibbla hittar man ofta som ett ogräs (eller dekoration beroende på åsikt) i gräsmattor eller i vägkanter. Höstfibblan är mycket torktålig och i en uttorkad gräsmatta brukar höstfibblorna fortfarande vara gröna och fina. Leta runt på skolgårdens gångar och gräsmatta.