NYA ÅLAND 9 FREDAGEN DEN 10 OKTOBER 2014 FISKAFÄNGE Tångsnällan simmade lugnt i strandvattnet. TÅNGSNÄLLAN FÅNGAD Sandra Eklund visar upp den vilsekomna fisken. SLÄKT MED SJÖHÄST I synnerhet tångsnällans huvud påminner om sjöhästens med dess från sidorna tillplattade nos. Tvärtom-relationer och lejontänder För tre veckor sedan vandrade jag med en god vän längs Hammaruddas stränder och när vi gick där, fick vi plötsligt syn på en märklig varelse som låg stilla i vattnet i strandkanten. Det var en cirka 20 cm långsmal fisk, som vi stod och tittade på en god stund innan jag föreslog att vi försöker fånga den. Det var ungefär lika lättgjort som sagt. Kompisen stoppade ned handen i vattnet bakom fisken, som inte reagerade nämnvärt, grep den om stjärten och så var den fångad för en snabbkontroll och fotografering. Det visade sig vara en tångsnälla (Syngnathus typhle). Tångsnällan hör till den märkliga ordningen (gruppen) rörnosade fiskar (Syngnathiformes) bland fiskarna och till familjen kantnålfiskar och sjöhästar (Syngnathidae). Förutom tångsnällan har vi ytterligare en representant för denna säregna fiskgrupp i våra vatten, nämligen den mindre havsnålen (Nerophis ophidion). Visst har jag sett både tångsnällor och havsnålar förr, inte minst i samband med nätupptagning vintertid, när dessa fiskar ibland fastnar i näten. ner vid en hastig anblick om maskrosor (Taraxacum spp.), med vilka den även är närbesläktad eftersom de båda hör till de korgblommiga växterna (Asteraceae). Blomställningarna liknar maskrosornas men bladen, som precis hos maskrosorna sitter i en bladrosett, är längre och smalare men dock parflikiga på samma sätt. Det vetenskapliga släktnamnet Leontodon betyder lejontand och autumnalis betyder höstlig. Det intressanta är att maskrosorna på tyska heter Löwenzahn (lejontand), vilket alltså talar för att växterna påminner om varandra men höstfibblan har en mer kompakt stjälk om man jämför med maskrosornas ihåliga men den har mjölksaft liksom maskrosorna. Ralf Carlsson NATURLIGTVIS Tångsnällan är en kustfisk, som vanligtvis håller till på grunt vatten antingen i tångbältet eller bland ålgräs (Zostera marina) eller vid dy- och sandbottnar från strandkanten ned till ca 20 m djup. Den tolererar sötvatten i viss utsträckning och kan gå in i flodmynningar och floders nedre lopp. Tångsnällans viktigaste föda är småfisk, fiskyngel och små kräftdjur. Det märkliga med denna fiskgrupp är de omkastade könsrollerna. Fiskarna blir könsmogna VANLIG STRANDVÄXT När nästan alla andra växter har gett upp, lägger man märke till höstfibblan. vid ett års ålder när hannarna har en längd på cirka 12 cm. Hannar och honor parar sig då under perioden april till augusti och de torde under den tiden få flera kullar. Det som händer under parningsleken är att flera honor kan lägga 50-100 ägg i en hudpåse på hannens buksida, där hannen befruktar dem. Äggen läggs cirka 1-20 åt gången, hos olika hannar – ett fenomen som leder till större variation hos avkomman – en klar evolutionsfördel! Äggen kläcks efter 4-5 veckor när ungarna är ungefär 2,5 cm långa och ungarna håller sig i närheten av hannen ytterligare en tid när de kan söka skydd i hans hudpåse. Så här mot mitten av oktober börjar man märka att sommarens blomsterprakt har börjat tunnas ut till en bråkdel av vad den var för några veckor sedan. Det finns förstås ett antal arter som blommar fortfarande och en av dem, som nästan kan sägas vara karakteristisk för årstiden, är höstfibblan (Leontodon autumnalis). Denna art påmin- Höstfibblan är en viktig näringsväxt för sensommarens/förhöstens dagfjärilar och påträffas i många olika miljöer. En av de mest karakteristiska är havsstrandängar, som den just nu lyser upp med sina blomställningar men den påträffas också på fuktiga ängsmarker, längs vägkanter och på åkerrenar. Text och foto: Ralf Carlsson [email protected]