Herrens Nattvard [103] - Christian Churches of God

advertisement
Guds Kristna Kyrkor
[103]
Herrens Nattvard [103]
(Edition 1.1 19950413-19981226) Audio
Denna uppsats förklarar den komplexa innebörden bakom sakramentet i Herrens Nattvard.
Förberedelsedagen och Herrens Påsk förklaras. Följden av fottvagning och brödet och vinet
förklaras då de utförs. Förhållandet mellan Exodus och Herrens Påsk förklaras också Blodet i det
Nya Förbundet och inträdet i det Heliga av Heliga för översteprästen som var Messias är
förelöparen till att vi alla skall bli till Guds söner. Innebörden hos symboliken i Herrens Påsk i
förhållande till andra texter (t.ex. Ps. 34:20; Jes. 52:13-15) undersöks. Texterna Johannes 14 och
Johannes 17 förklaras.
Christian Churches of God
PO Box 369,
WODEN
ACT 2606,
AUSTRALIA
E-mail: [email protected]
(Copyright  1995, 1996, 1998 Wade Cox)
(Tr. A. Binder 2003)
Detta manuskript får kopieras och spridas fritt förutsatt att det kopieras i sin helhet utan
ändringar eller utelämnande. Förläggarens namn och adress, samt upphovsrättinnehavaren måste
inkluderas. Inga avgifter skall läggas på mottagare av distribuerade kopior. Kortare citat får
inkluderas i texter såsom kritiska artiklar och recensioner utan att upphovsrätten bryts.
Detta manuskript finns tillgängligt i original och översättning på Internet på webadress:
http://www.logon.org och http://www.ccg.org
Page 2
Herrens Nattvard [103]
Herrens Nattvard [103]
Denna afton är troligen det mest heliga
tillfället i Guds kalender för att detta är
årsdagen av vår Herre och Frälsare, Jesus
Kristus död. Vi håller denna gudstjänst till
minne av Kristi död. Följande stycke förklarar
ursprunget för denna gudstjänst och dess
ceremonier.
Lukas evangelium 22:7-16 7 Så kom det osyrade
brödets dag, då påsklammen skulle slaktas. 8 Och
Jesus sände i väg Petrus och Johannes och sade:
”Gå och gör i ordning påskmåltiden åt oss.” 9 De
frågade var de skulle göra det. 10 Han svarade:
”När ni kommer in i staden möter ni en man som
bär på en vattenkruka. Följ efter honom till det hus
som han går in i 11 och säg till den som äger huset:
Mästaren frågar var salen är där han kan äta
påskmåltiden med sina lärjungar. 12 Då visar han er
till ett stort rum i övervåningen som står färdigt.
Där skall ni göra i ordning måltiden.” 13 De gick
och fann att allt var som han hade sagt, och de
ordnade för påskmåltiden.
14 När stunden var inne lade han sig till bords
tillsammans med apostlarna.
Det har antagits av vissa att detta var den
tidpunkt då Herrens Påsk skulle ätas, men det
är felaktigt.
15 Han sade till dem: ”Hur har jag inte längtat efter
att få äta denna påskmåltid med er innan mitt
lidande börjar. 16 Jag säger er: jag kommer inte att
äta den igen förrän den får sin fullkomning i Guds
rike.”
Kristus sade uttryckligen "Jag vill verkligen
äta denna Herrens Påsk med er innan jag lider
men jag skall inte äta den förrän den fullbordas
i Guds Kungarike". Lukas evangelium 22:7-16
har översatts på olika sätt för att komma förbi
denna text. Kristus åt inte Påskmåltiden. Han
åt en påskmåltid. Det klart och tydligt uttalat.
Han ville äta den med dem, men han visste att
han skulle dö. Kristus sade här att han inte
skulle äta den förrän den var fullbordad i Guds
Kungarike. Kristus förutsade sin död föra den
egentliga Påskmåltiden.
Han var i praktiken Påskalammet. Vi vet att
detta är det Osyrade Brödets Dagar. Det var
inledningen på det Osyrade Brödets högtid, då
Herrens Påsk skulle offras.
I Johannes evangelium 6, utför Kristus
miraklet av att utfordra femtusen med lem
brödstycken och två fiskar. Symboliken var att
de utvalda skulle frälsas genom att tas upp i
tolv korgar. Miraklet av att gå på vattnet
utfördes av Kristus som en del av frälsningen
av de utvalda. Efter miraklen fick Kristus
grupper att dra sig undan efter hans predikan
då han sade Om ni inte äter människosonens
kött och dricker hans blod så skall ni inte ha
något liv i er. Han som äter mitt kött och
dricker mitt blod skall ha evigt liv och jag skall
uppresa honom vid den sista dagen (Joh. 6:5354).
Denna följd var en kritisk fas. Arbetet föll ned
till Kristus och de tolv, och en av dem var en
demon. Denna process var nu den lägsta ebben
i arbetet. Alla föll ifrån Mästaren. Arbetet var
sedan återuppbyggt. Vi vet att Kristus senare
utnämnde de sjuttio och sände ut dem. Vi vet
att demonerna var underkastade dem och vi vet
att demonerna kände igen detta faktum. Det är
skrivet i himlen. Vi vet att de sjuttio fortsatte i
ämbetet. Vi vet att Kristus sände ut dem. Dock
var de vid denna måltid bara de tolv igen. Var
fanns de sjuttio? Vad gjorde resten av folket,
Kristi följeslagare? Varför hade Kristus denna
sista måltid bara med sina tolv?
Det finns en mängd svar till hela detta
problem. De sjuttio var där vid Pingst. De hade
inte fallit ifrån kyrkan. Det måste ha varit fler
Påskmåltider i förberedelse bland andra
grupper. Kristus beslutade att hålla denna
måltid (hans sista) med sina tolv. De sjuttio
måste ha varit någonstans och hållit Herrens
Påsk. Handlingar av de sjuttio öppnar en annan
aspekt av arbetet som inte tidigare betänkts.
De sjuttio, hans andra lärjungar, var tvungna
att finnas där. Ändå var det än en gång
reducerade till tolv. Ändå var de sjuttio
fortfarande utnämnda, och verkade fortfarande
och växte fram till Pingst från denna Sista
Måltid.
Nu talar detta om för oss att det finns
fluktuationer i arbetet från konsolidering, där
han byggde upp, förlorade och konsoliderade.
Byggde upp och konsoliderade sedan igen men
de fanns i olika grupper och arbetet fortsatt att
Herrens Nattvard [103]
byggas och bli återkonsoliderat.
Den sista måltiden har därför en lite annan
betydelse än vad som till en början ansetts. När
vi tänker på denna sista måltid så tänker vi på
de tolv. Vi antar att det inte finns någon annan.
Men Bibeln talar om för oss att det måste ha
funnits andra. De sjuttio var utnämnda och de
var äldste hos Jesus Kristus. Det finns nycklar
till andra aspekter hos arbetet i placeringen av
de äldste och placerandet av Herrens Påsk och
dess replikerande och spridning. Det finns ett
ganska stort antal ting som utgår från det.
Det Osyrade Brödets Högtid inkorporerade
både förberedelsedagen och Herrens Påsk in i
Högtiden.
Matteus evangelium 26:17-30 17 Första dagen av
det osyrade brödets högtid kom lärjungarna fram
till Jesus och frågade: ”Var vill du att vi skall ordna
för påskmåltiden åt dig?” 18 Han svarade: ”Gå in
till staden och hälsa den och den att er mästare
säger: Min stund är nära. Jag vill hålla påskmåltid
hos dig med mina lärjungar.” 19 Lärjungarna
gjorde som Jesus hade sagt, och de ordnade för
påskmåltiden. 20 På kvällen lade han sig till bords
med de tolv. 21 Medan de åt sade han:
”Sannerligen, en av er skall förråda mig.” 22 De
blev mycket bedrövade och började fråga honom,
en efter en: ”Det är väl inte jag, herre?” 23 Han
svarade: ”Den som doppade handen i skålen
tillsammans med mig, han skall förråda mig. 24
Människosonen går bort, som det står skrivet om
honom, men ve den människa genom vilken
Människosonen blir förrådd! Det hade varit bäst för
den människan om hon aldrig hade blivit född.” 25
Judas, som skulle förråda honom, sade: ”Det är väl
inte jag, rabbi?” Jesus svarade: ”Du har själv sagt
det.” 26 Medan de åt tog Jesus ett bröd, och efter
att ha läst tackbönen bröt han det, gav åt sina
lärjungar och sade: ”Tag och ät, detta är min
kropp.” 27Och han tog en bägare, och efter att ha
tackat Gud gav han den åt dem och sade: ”Drick av
den alla. 28 Detta är mitt blod, förbundsblodet som
blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse. 29
Jag säger er: nu kommer jag inte att dricka av det
som vinstocken ger förrän den dag då jag dricker
det nya vinet med er i min faders rike.” 30 När de
hade sjungit lovsången gick de ut till Olivberget.
Aktiviteten ägde, som det sägs här, rum på den
första dagen av det Osyrade Brödets Högtid.
På den tiden räknades förberedelsedagen, den
14, som den första av åtta dagar i Osyrade
Brödets Högtid, så det är i verkligheten på
förberedelsedagen som detta skedde. Denna
Page 3
förberedelsedag upprättade en ny symbolik.
Symboliken återfinns i förberedelsen av en ny
Herrens Påsk som än skall komma. På grund
av att det skall bli en andra Exodus och nya
präster (Jes. 66:20-21) så symboliserar Herrens
Nattvard
Kyrkans
förberedelse
för
tusenårsriket
Första Korinthierbrevet 11:23-26 23 Jag har själv
tagit emot från Herren det som jag har fört vidare
till er: Den natten då herren Jesus blev förrådd tog
han ett bröd, 24 tackade Gud, bröt det och sade:
”Detta är min kropp som offras för er. Gör detta till
minne av mig.” 25 Likaså tog han bägaren efter
måltiden och sade: ”Denna bägare är det nya
förbundetgenom mitt blod. Var gång ni dricker av
den, gör det till minne av mig.” 26 Var gång ni äter
det brödet och dricker den bägaren förkunnar ni
alltså Herrens död, till dess han kommer.
Denna kväll proklamerar Herrens död fram till
han kommer: som ett förebud som ålagts till de
kristna.
Hela kapitlet i Johannes evangelium 6 är en
följd av symbolik som leder till förberedelsen
och till Herrens Påsk. Det finns en specifik
innebörd i varje enskild mening i Johannes
evangelium kapitel 6 och hur det förbereder
alla för deras kallelse, deras placering hos de
utvalda och deras placering hos stammarna
som del av de 144000 och mångfalden under
de tolv apostlarna som domare för stammarna.
Johannes evangelium 6:53-54 53 Jesus svarade:
”Sannerligen, jag säger er: om ni inte äter
Människosonens kött och dricker hans blod äger ni
inte livet. 54 Den som äter mitt kött och dricker
mitt blod har evigt liv, och jag skall låta honom
uppstå på den sista dagen.
Det finns tre element för evigt liv. Dessa
element är inte vanligen behandlade i Herrens
Nattvard. De första två elementen är från
Johannes evangelium 17:3.
1. Först, Och detta är evigt liv, att de känner
Dig den ende sanne Gud, och Jesus Kristus
som Du har sänt.
2. Det andra elementet för evigt liv är tron på
Jesus Kristus genom kunskap om den ende
sanne Gud.
3. Det tredje elementet av evigt liv är
deltagande i Herrens Påsk och ätandet av
Jesu Kristi kropp och blod (Joh. 6:53-54).
Page 4
Dessa är de tre elementen som du måste ha för
att ha evigt liv. Alla dessa tre element är
beroende av lydnad. Lydnaden är för den ende
sanne Gud genom att hålla hans budord. Det är
den
nödvändiga
förutsättningen
för
upptagandet av den helige Ande. Utan den
Helige Ande kan ni inte inträda i Guds
Kungarike och således ha evigt liv. Så med
dessa tre element är ni sedan krävda att delta
av lydnad. Lydnad inför denna högtid kräver
att hålla lagarna och föreskrifterna som Kristus
uppsatte för deltagande i Herrens Påsk. Om ni
inte tar denna ceremoni så har ni ingen del i
Jesus Kristus.
Den första ceremonin av Herrens nattvard är
fottvagningen. Handlingen att tvätta någons
annans fötter var en vanlig sed under Jesus
dagar. Folk bar fotklädnader som exponerade
dem mot den hårda miljön. De hade öppna
sandaler. De var effektiva gångskor som vi
känner till, men de gjorde att era fötter blev
smutsiga.
Vanligen
genomfördes
fottvagningen som en handling av gästfrihet
när gästen anlände. Folk hade vanligen badat,
men de hade vandrat genom gatorna. Således
gjordes det för att de skulle känna sig
bekväma. Det var ett arbete för de lägsta
tjänarna
att
tvätta
fötterna.
Gästen
tillhandahölls en handduk och en vattenkruka.
Det skedde vanligen vid ankomst eller innan
början på en måltid, innan eller när gästen satte
sig tillrätta vid bordet. Motviljan gentemot
uppgiften symboliserade faktumet att ingen
tycker om att göra låga ting, av tvång, för
andra människor.
Det är en akt av kärlek att tjäna andra
människor och denna världen är baserad på
människor som inte agerar kärleksfullt för
varandra (om man inte har märkt detta).
Människor sätter sig normalt inte sig själva
lägre och upphöjer andra människor. Det
kräver ett speciellt sinnelag och det är den
Helige Ande som gör det möjligt. Det är ett
märke för de utvalda (av Jesu Kristi tjänare) då
de verkligen gläds att tjäna andra människor;
att de tar sina bröders framgång som sin egen
och de vill upphöja varandra över sig själva.
Den processen av tjänst är inte närvarande i
systemet som uppsattes under denna världs
gud. Denna världs gud satte upp ett system
Herrens Nattvard [Nr. 103]
(eller denna världs elohim satte upp ett system)
vilket byggde på överhöghet i rang och
prioritet likt djuren. Alla djur har en
hackordning. Hackordningen bestämmer var
de äter, och vad deras sociala ställning är, och
hur väl de ses efter. Det skall inte vara så med
oss. Vi skall inte tänka så. Hela denna process
med fottvagning är inte enbart tjänst. Det
symboliserar åsidosättandet av ert eget själv.
Vi ser detta från begreppet om ‘tithenai’
(åsidosättandet
av
klädnaden)
och
höftklädnaden hos Kristus av en handduk.
Hela den processen var symbolism där Kristus
lade ned alla sina ornament och attiraljer. Han
lade först åt sidan sin status som elohim. Han
lade den åt sidan och blev till en människa för
att tjäna oss. Han visste att han hade kommit
ned hit, inte bara för att visa oss, för att vi
levde i ett system som demonerna hade satt
upp. Han kom till jorden som människa för att
visa demonerna att han hade lagt sitt liv åt
sidan.
Demonerna hade genom sitt uppror inget offer
för att återupprätta dem inför Gud. Det fanns
inget offer möjligt som Satan och Värden
kunde ha gjort för att försona sig själva inför
Gud för synd. Någon var tvungen att dö. Så en
av dem var tvungen att anta mänsklig form och
bli dödad för att försona dem själva inför Gud,
för att visa vägen. Det var inte bara så att Gud
önskade ett blodsoffer. Det var bara så att Han
sade att utan den mentaliteten kan ni inte bli
Mig. Jag kan inte leva i var och en av er som
inte är beredd att lägga ned sitt liv för sin
broder. Om ni inte vill lägga ned ert liv och
tvätta era bröders fötter för att underkasta er
själva, så kan inte Gud leva i er. Och det är det
sorgliga faktumet i frågan. Vi har sett kyrkan
under 1900-talet nå nivåer för respekt för
personer så att de inte vill offra sig för
varandra. Den Helige Ande har tagits ifrån
dem. Kristus instiftade denna ceremoni för
sina följeslagare som ett exempel på offer. Vi
skall nu undersöka det fysiska konceptet om
fottvagning, snarare än som det var från början
i termer om Värden som andliga koncept. Var
och en av dessa koncept är andliga så väl som
materiella ting. Judendomen ser tillbaka till
Herrens Påsk och ser det i materiella termer.
Vi ser nu framåt mot Herrens Påsk och ser i
både materiella och andliga termer. Kristus
Herrens Nattvard [103]
visste att han skulle bli förråd och att han var
tvungen att lägga ned sitt liv.
Johannes evangelium 13:1-5 1 Det var strax före
påskhögtiden och Jesus visste att hans stund hade
kommit, då han skulle lämna världen och gå till
Fadern. Han hade älskat sina egna som levde här i
världen, och han älskade dem intill slutet. 2 De
hade samlats till måltid, och djävulen hade redan
ingett Judas, Simon Iskariots son, att förråda Jesus.
3 Jesus visste att Fadern hade lagt allt i hans händer
och att han hade utgått från Gud och nu återvände
till Gud. 4 Han steg upp från bordet, tog av sig
manteln och band en handduk om livet. 5 Sedan
hällde han vatten i tvättfatet och började tvätta
lärjungarnas fötter och torka dem med handduken
som han hade bundit om sig.
Detta åsidoläggande av hans klädnader
(tithenai) var symboliska för åsidoläggandet av
hans liv. För genom att lägga sitt liv åtsidan så
tvättade han oss alla. Den mest grundläggande
lektionen rörande fottvagningen är den om
självuppoffrande och ödmjukhet. Jesus attityd
var en om att vara villig att lägga ned sitt liv
för mänskligheten, att vara villig att lägga ned
sitt liv för var och en av oss personligen, som
en vän. Och så borde även vi vara beredda att
lägga ned våra liv för varandra.
Johannes evangelium 13:6-8 6 När han kom till
Simon Petrus sade denne till honom: ”Herre, skall
du tvätta mina fötter!” 7 Jesus svarade: ”Vad jag
gör förstår du inte nu, men senare skall du fatta
det.” 8 Petrus sade: ”Aldrig någonsin får du tvätta
mina fötter!” Jesus sade till honom: ”Om jag inte
tvättar dig har du ingen gemenskap med mig.”
Vi kan alla troligen dessa ord utantill. Petrus
ville inte att han skulle tvätta hans fötter av en
väldigt god orsak. Petrus ville han en
Messiaskung.
Han
förstod
inte
Försoningsdagen. Han förstod inte att
Översteprästen
vandrade
in
först
i
linneklädnader till försoning och offer. Sedan
bytte han till en ny uppsättning klädnader..
Han förstod inte att det var två Messias: en
som var låg i enkla klädnader och en som
skulle kläs i en Kungs utstyrsel. Han ville ha
någon som regerade, likt Darius eller någon
annan av perserna, eller kejsarna. Han ville
sätta Jesus Kristus på Ceasars (här titeln
kejsaren, övers. anm.) tron och regera denna
världen precis så orätt som kejsarna hade gjort,
men från Jerusalem. Han ville ha privilegier på
Page 5
samma sätt som romarna hade privilegier. Det
är mentaliteten bakom Petrus kommentarer.
Det är vad Petrus är ute efter där då han sade
Du skall inte tvätta mina fötter. Han sade det
för att det innebar att vi inte skulle vara
tjänare. Han tänkte: Jag skall få romarna att
tvätta mina fötter. Det är vad Petrus var ute
efter. Kristus visste det. Det var därför som
Kristus drog sig tillbaka från mångfalden efter
miraklen i Johannes evangelium 6. De ville
också göra honom till en Messiaskung. Kristus
sade vid Herrens Nattvard att han var bland
dem som han som tjänar.
Ni måste se till psykologin bakom vad dessa
människor sade. De strävade efter sionistisk
överhöghet. Petrus var ickekonverterad. Inte en
enda av lärjungarna vid denna måltid var
konverterad, inte en enda. De var döpta men de
hade inte blivit konverterade. Kristus säger det
senare. Han sade till Petrus När du är
konverterad, stärk då dina bröder (Luk. 22:32).
Petrus var inte konverterad förrän han hade
den Helige Ande vid Pingst. Satan hade bett
honom att sikta sig som vete (Luk. 22:31)
innan denna process så som Kristus hade sagt
till honom vid Herrens Nattvard. Ingen av
dessa människor hade den Helige Ande förrän
vid Pingst. De var döpta men de hade ett gap i
tiden mellan tiden de döptes och erhållandet av
den Helige Ande. Vi har handpåläggning på
oss för mottagandet av den Helige Ande men
vi fick den inte med samma kraft som de fick
den vid Pingst. Vår är ett senapsfrö. Dock var
dessa människor inte ännu konverterade. Vi
kan säga det av vad Petrus gör. Den riktiga
läxan är att Petrus inte ville lägga ned sitt liv
och tjäna. Han ville inte tjäna de ofrälse. Han
var en jude. Vi måste tjäna alla. Vi måste låta
våra fötter tvättas, symboliskt för att våra liv
blir tvättade rena av Kristus på ett
kontinuerligt sätt, om vi skall ha vår del i
honom i Kungariket och verkligen i allt han
gör. Om vi gör det så skall vi ärva Kungariket
så som han gjorde. Petrus förstod
nödvändigheten av handlingen, men inte dess
betydelse.
Johannes evangelium 13:9-11 9 Då sade Simon
Petrus: ”Herre, tvätta inte bara mina fötter utan
också händerna och huvudet.” 10 Men Jesus sade
till honom: ”Den som har badat behöver bara få
fötterna tvättade, i övrigt är han ren. Och ni är rena,
Page 6
dock inte alla.” 11 Han visste nämligen vem som
skulle förråda honom, och därför sade han att de
inte alla var rena.
Realiseringen är att om ni inte är beredda att
arbeta och underkasta er och bli en del av
kroppen (att få detta gjort), så får ni ingenting
av Kungariket. Men Petrus säger till honom
Herre, inte mina fötter utan även mina händer
och mitt huvud. Med andra ord så ville han
inte utebli. Han var rättad och hans attityd var
behandlad. Han ville ha allting gjort för han
förstod inte symboliken i fottvagningen. Han
förstod inte att han hade blivit döpt en gång för
alla. Ej heller kunde han riktigt förstå då, för
att hela betydelsen i Kristi död och offer hade
inte ännu framträtt. Men han skulle ha vetat
från det Gamla Testamentet; han skulle ha
förstått från Skrifterna att Kristus var tvungen
att dö och att det var Kristus död som
försonade människorna till Gud. Han borde ha
förstått det faktumet.
Så fort den döden försonade människorna till
Gud så var de rena genom dopet. Alla som
hade tagit del i dopförrättningen var rena
genom dopet på grund av Kristi död som
skulle komma att ske. Fottvagningen var en
årlig förnyelse. På samma sätt som gästen som
var inbjuden till bröllopsmåltiden för Lammet
hade blivit renad (de hade sitt bad genom dop).
De hade sina klädnader givna till sig. Deras
kläder var fläckfria för att de hade blivit
tvättade (i Kristi blod). Endast deras fötter,
från resandet i världen, hade blivit fläckade
och var tvungna att bli tvättade på en förnyad
grund varje år. Så med fottvagningen varje år
så tvättar ni era fötter fysiskt sett. Andligen
tvättar vi grunden för våra andliga kroppar. Vi
tar oss själva tillbaka i en ställning med
Kristus så att vi kan gå vidare till nästa år
förberedda (med våra batterier laddade om ni
så föredrar) för att gå vidare med uppgiften
som är oss given. Så vår klädnad hålls ren. Vi
hålls rena för vi hade bara en del av oss
(symboliskt fötterna) smutsiga. Så vi är
återrenade. Det är konceptet som vi kommer
till i vers 10.
I dopförrättningen togs synderna bort och
skulle tas bort. Detta var en mycket svår
process att begripa för Kristus hade ännu inte
Herrens Nattvard [Nr. 103]
dött och dessa människor var ännu inte
konverterade. Vad de gjorde var att sätta upp
systemet så att det kunde förstås av oss, så att
vi kunde gå tillbaka och undersöka allt de
gjorde. Vi skulle veta då vad sekvensen och
symboliken av allt var. Så han sade till dem Ni
har blivit badade så ni är rena. Vi behöver bara
tvätta våra fötter och det regenererar oss. Vi
behöver inte bli omdöpta varje år.
Allt vi behöver göra är att få våra fötter
tvättade varje år. Om denna symboliska
uppfräschning inte var god nog så skulle vi
vara tvungna att bli omdöpta var tolfte månad
för att repetera cykeln annars skulle det inte
finnas någon mening i vad som gjordes vad
Herrens Nattvard. Hela denna sak görs för att
regenerera oss och bringa oss i ett tillstånd av
kontemplation och försoning med Gud.
Kyrkan i Korinth föll för de bringade inte sig
själva till ett tillstånd av kontemplation över
sitt förhållande till Gud. De förberedde inte sig
själva till att ta denna måltid och Herrens Påsk
(eller Natten för Vakande).
De förberedde inte sig själva till att ta den
tidsperioden. Om de hade lytt Femte Mosebok
16 eller till och med bara ätit borta från
tjänsten, så skulle de inte varit i en ställning
där de vände in i en drucken massa, vilket de
gjorde.
Vad vi ser här är även att, av dopsekvensen,
var Judas av Iskariot döpt. Nu fick Judas av
Iskariot sina fötter tvättade också. Följden av
denna fottvagning och brödet och vinet var att
fottvagningen gjordes tidigt vid måltiden.
Brödet bröts vid slutet av måltiden och vinet
intogs efter måltiden. Judas av Iskariot
lämnade inte det hela förrän vinet hade
druckits. Han deltog i hela tjänsten och det är
något för oss att tänka på. Judas av Iskariot var
döpt, han tog del i fottvagningen, han tog del
av Jesus Kristi kropp och blod, ändå tillät
Judas av Iskariot sig själv att bli besatt av och
använd av Satan för hans motiv var felaktiga.
Petrus motiv var beroende och styrda av
Satans begrepp om överhöghet i världen. Han
såg på livet ur en hierarkisk struktur. Men han
kunde se felet i det snabbt; Judas Iscariot
kunde inte det. På samma sätt ville de andra
Herrens Nattvard [103]
lärjungarna sitta på Kristi högra och vänstra
sida. Men det var inte Kristus att ge. Kristus är
inte Gud. Gud har utsett platserna på Kristi
högra och vänstra sida för de är specifika
funktioner som Gud vill ska tas i
återupprättelsen och förenandet av Värden.
Judas kunde inte tvättas ren och vi skall se
Judas Iskariot kontinuerligt. Faktum är att om
ni ser på Knox översättning av Vulgatan så ser
ni att Philadelphian Kyrkan är tillåten dessa av
Satans synagogor (Satans helt egna) placerade
inom sig. Detta är nu verkligen ett koncept.
Det finns utvalda människor som Satan
placerar inom Philadelphiasystemet. Vi måste
hålla vara sinnen fästa vid begreppen bortom
denna punkt. Dessa är alla andliga begrepp. Vi
är inte judar. Vi tänker inte i fysiska termer. Vi
är andliga judar och inte medlemmar av Judah
stam. Det är en stor skillnad. Men vi är andliga
judar i det konceptet. Vi behöver bara få våra
fötter tvättade eftersom vi en gång badade i
dopets vatten och således är renade en gång för
alla. Endast vid Herrens Nattvard behöver vi få
våra fötter tvättade. Varje år, andligt talat, så
samlar vi på oss synder medan vi går på livets
väg och därför behöver vi få dopets förbund
förnyat. Vi behöver bli tvättade igen. Vi
accepterar symboliskt denna tvätt igen när vi
genomför fottvagningen.
I Johannes evangelium 13:12-17 ser vi igen
samma koncept.
Johannes evangelium 13:12-17 12 När han hade
tvättat deras fötter och tagit på sig manteln och lagt
sig till bords igen sade han till dem: ”Förstår ni vad
det är jag har gjort med er? 13 Ni kallar mig
mästare och herre, och det med rätta, för det är jag.
14 Om nu jag, som är er herre och mästare, har
tvättat era fötter, är också ni skyldiga att tvätta
varandras fötter. 15 Jag har gett er ett exempel, för
att ni skall göra som jag har gjort med er. 16
Sannerligen, jag säger er: en tjänare är inte förmer
än sin herre, och en budbärare inte förmer än den
som har sänt honom. 17 Vet ni detta är ni saliga om
ni också handlar så.
Här försöker han förklara symbolikan för dem
för de kände inte till händelseförloppet så som
vi känner till det. Men dessa ord är
nedtecknade så att vi förstår att det finns en
symbolik som de var tvungna att känna till. Av
konceptet om att Herren och läraren som
tvättar fötterna, var det då ett påstående av
Kristus att ni måste tvätta varandras fötter.
Processen skulle hållas på kontinuerligt vis
Page 7
förevigt för att försöka få in i våra sinnen hur
vi måste tjäna varandra. Problemet med de
flesta av oss människor i det tjugonde
århundradet är att saker och ting är så
konkurrensinriktade att det är svårt att komma
fram till att kontinuerligt sätta sig själv under
andra människor. Konkurrensen i vårt
samhälle bli helt självuppslukande. Människor
lärs att konkurrera på alla nivåer. Människor
lärs att de är otillräckliga om de inte verkar
målinriktat. Vi har ett högt självmordstal bland
våra unga. Japanerna har även de ett väldigt
högt självmordstal bland deras unga och det är
på grund av konkerrensen i deras system. De
tvingas tänka på konkurrensggrunder. De
måste prestera bättre. De måste uppnå mål. De
måste in på universitetet och de måste skaffa
en examen. Deras samhälle kommer inte att
tolerera människor som inte lyckas. Detta
kommer av ett koncept om belöning för
ansträngning som blir obalanserat. Människor
tar alla dessa koncept till den punkt där de
tappar fokus på individens värde och värdet för
varandra. Kristus måste komma åter för att
återupprätta
något
av
de
enkla
självuppoffringar som han talar om och de som
vi skulle vara upptagna med.
Kristus säger i vers 16 16Sannerligen, jag
säger er: en tjänare är inte förmer än sin herre,
och en budbärare inte förmer än den som har
sänt honom. Nu är detta ett koncept där han
med eftertryck satte sig själv på en nivå under
Gud så att vi skulle förstå att ingen av oss är
större och vi inte har förväntningarna att den
fallne Värden skall ta över av Gud. Vi tvättar
varandras fötter för att visa varandra att vi i
vårt inre utvecklar vår ställning och vår egen
andlighet med Jesus Kristus.
Och så skall vi nu genom att följa Jesus
instruktioner och hans exempel, tvätta
varandras fötter.
***
Symboliken i fottvagningen är tvåfaldig. Först
var det en fysisk form och i Första
Korinthierbrevet 10 med början i vers 1 så
skall ni förstå att fysisk frälsning för vårt folk
gjordes som ett exempel för oss alla för att
förbereda oss för denna andra fas av vår
frälsning. Genom dop så tar vi del i den Heliga
Ande som var stängd för Israel före Kristus.
Page 8
Första Korinthierbrevet 10:1-13 1 Jag vill att ni
skall ha kunskap om detta, bröder: våra fäder hade
alla molnet över sig och gick alla genom havet. 2
Alla blev de döpta i molnet och i havet till
gemenskap med Mose. 3 Alla åt de samma andliga
mat, 4 och alla drack de samma andliga dryck, de
drack ur en andlig klippa som följde dem, och den
klippan var Kristus. 5 Men de flesta av dem fann
inte nåd inför Gud utan blev liggande döda i öknen.
6 Allt detta är exempel som säger oss att vi inte
skall ha begär till det onda, som de hade. 7 Bli inte
avgudadyrkare som många av dem blev. Om dem
står det i skriften: Folket slog sig ner för att äta och
dricka och steg sedan upp och förlustade sig. 8 Låt
oss inte heller begå otukt som många av dem
gjorde; så dödades också 23 000 på en enda dag. 9
Och låt oss inte sätta Herren på prov som många av
dem gjorde; de föll offer för ormar. 10Knota inte
som många av dem gjorde; de dödades av
Förgöraren. 11 Allt det som hände dem är exempel,
och det skrevs ner för att vägleda oss som har
tidsåldrarnas slut inpå oss. 12 Därför skall den som
tror sig stå stadigt se till att han inte faller. 13 Era
prövningar har inte varit övermänskliga. Gud är
trofast och skall inte låta er prövas över förmåga:
när han sänder prövningen visar han er också en
utväg, så att ni kommer igenom den.
Vers 6 borde ringa en varningens klocka i våra
huvuden. De såg mäktiga verk. Om någon av
oss hade varit där så skulle vi häpna över de
mäktiga verk som Gud gjorde med Israel när
han förde dem ut under Moses under den
marschen , den exodus och plågorna. Om vi
hade sett dessa handlingar skulle vi ha varit
väldigt förbluffade av Guds makt. Det skulle
vara fast inneslutet i våra sinnen. Ändå satte de
inte sinna sinnen till Gud. En av orsakerna att
de inte gjorde det är för att de inte hade den
Helige Ande. Det innebär inte att vi är bättre
än dem på något sätt, utan bara att Gud har valt
ut oss för att insätta sin Helige Ande i oss för
att överkomma vår egen köttslighet och våra
egna problem. Den processen är ett väldigt
allvarligt problem.
Vers 7 går vidare med vissa av de problem
som han såg så som avgudadyrkan.
Vers 11 visar att det drabbade dem som en
varning. Det var inte en varning för de som
dödades. De är döda. De blev dödade. Det är
en varning för resten av Israel och det var en
ganska tydlig varning. Och det var en varning
för oss. Vers 12 ff visar att alla av oss ges en
Herrens Nattvard [Nr. 103]
frestelse men Gud ger er ingen frestelse större
än att ni kan uthärda den och han ger er en
flyktväg då ni frestas. Med andra ord det finns
alltid en dörr. Det finns alltid en situation då ni
själva kan ha två valmöjligheter och ni kan öra
det valet.
Det är skrivet: Folket slog sig ner för att äta
och dricka och steg sedan upp och förlustade
sig, vilket speglar symbolerna symbolerna för
avgudadyrkandets utövning vid den tiden. Gud
är en svartsjuk Gud och han kommer inte
tolerera avgudadyrkan. Hela konceptet om
otukt är en andens synd. Det är synden om
människor som vänder sina ryggar mot deras
egen Gud. Otukt är helt enkelt den fysiska
synden om avgudadyrkan som är en andlig
synd. Detta är orsaken till att skilsmässa är
tillåten för otukt, för Gud skiljer Israel för
avgudadyrkan. Gud sänder Israel in i öknen
och Gud straffar Israel för dessa synder.
Genom samlagen så föregick dessa människor
Kristi frestelse och de utvalda, genom att
pröva Kristus, varpå många förstördes. De
speglade på en köttslig nivå de högre andliga
problemen som vi möter med den fallne
Värden, som partner till Kristus i altaren och
Guds Söner. Så alla dessa saker finns helt
enkelt där för att förbereda oss och visa oss var
vi borde sikta på och de mått vi borde sätta.
Detta visar er vad den minsta höjden för
höjdhoppet är, men vi har getts en stav. Vi
hoppar inte höjdhopp; vi tar oss över
stavhoppsribban för vi hat den Helige Ande
och dessa människor hade det inte. Vi har
högre mått. Ibland kan de utvalda inte ens nå
de enkla måtten av de ofrälse som inte har den
Helige Ande.
Första Korinthierbrevet 10:14-20 14 Håll er alltså
borta från avgudadyrkan, mina kära. 15 Jag talar till
förnuftiga människor, bedöm själva vad jag säger.
16 Välsignelsens bägare som vi välsignar, ger den
oss inte gemenskap med Kristi blod? Brödet som vi
bryter, ger det oss inte gemenskap med Kristi
kropp? 17 Eftersom brödet är ett enda är vi – fast
många – en enda kropp, för alla får vi vår del av ett
och samma bröd. 18 Se på israeliterna: har inte de
som äter av offren gemenskap med offeraltaret?
19Vad vill jag säga med detta? Att det som offras
till avgudar är något i sig eller att avgudar är något?
20 Nej, men att det som de offrar offrar de åt
demoner och inte åt Gud, och jag vill inte att ni
Herrens Nattvard [103]
skall ha gemenskap med demonerna.
Detta är nu ett väldigt betydelsefullt koncept.
det är offret vid altaret som bestämmer vad ni
är, vem ni dyrkar. Vilket altare ni går inför
bestämmer vilken Gud ni dyrkar och det är det
mest betydelsefulla konceptet vi möter. Ni kan
inte, ostraffat, gå inför en falsk guds altare.
Straffet är döden.
Exodus och Herrens Påsk visar på raset hos
den fallne Värden och placerandet av andra
elohim före Gud vår Fader. Det finns bara en
enda sann Gud och det är Gud Fader; och
Jesus Kristus är Hans son.
Första Korinthierbrevet 10:21-22 2 1Ni kan inte
dricka både ur Herrens bägare och ur demonernas
bägare, inte äta både vid Herrens bord och vid
demonernas bord. 22 Eller skall vi väcka Herrens
svartsjuka? Är vi starkare än han?
Det finns ingen sammanblandning. När ni
skapar Antikrists doktrin och en falsk
uppsättning, då skapar ni en falsk gud.
Deltagandet i demonernas uppställningar är
förbjuden. Deltagande tar formen av såväl
givande som mottagande. Ni kan inte ge eller
ta emot tionde och offer för falska gudar.
Tionde och offer av sådana kyrkor är klart i
strid med påbuden i Apostlagärningarna 15:1929; 21:25-26; Första Korinthierbrevet 8:1-13;
10:13-33,
speciellt
v.
21;
Andra
Korinthierbrevet
6:16;
Första
Thessalonikerbrevet
1:9-10;
Första
Johannesbrevet 5:20-21 (vilken säger att det
bara finns en sann Gud och att Jesus Kristus är
Hans son) och Uppenbarelseboken 2:14, 20.
Vi är inte ens tillåtna att ta pengarna från
människor som är anställda av organisationen
för en falsk gud. Om ni inte vet om köttet har
blivit offrat till falska gudar eller främmande
gudar, så finns det inga problem med att äta
det för ni äter i okunnighet till Guds ära. Men
när ni vet dess ursprung, så har ni inget val.
Doktrinen om treenigheten är en falsk gud.
Det finns endast ett bröd, Kristi kropp, som
gör oss till en kropp, deltagande i detta enda
bröd. Det finns endast en kopp, Herrens kopp.
Så svärtar vi Kristus genom att säga att det
endast finns en sann Gud? Nej, det gör vi inte.
Kristus är vår Herre och Mästare, men han är
Page 9
inte den ende sanne Gud. Kristus lever i mig så
som Gud lever i mig och han lever i oss alla,
som alla av oss förlöstes från döden. Genom
denna symbolik är vi åtskilda. Den första
Exodus skulle föra oss ut ur Egypten och
upprätta Israels nation, så att en plats kunde
upprättas i vilken Gud kunde uppenbara Hans
plan genom Hans profeter.
Jeremia 31:31-34 31 Det skall komma en tid, säger
Herren, då jag skall sluta ett nytt förbund med
Israel och med Juda, 32 inte ett sådant förbund som
jag slöt med deras fäder när jag tog dem vid handen
och förde dem ut ur Egypten, det förbund med mig
som de bröt, fastän jag var deras herre, säger
Herren. 33 Nej, detta är det förbund jag skall sluta
med Israel när tiden är inne, säger Herren: Jag skall
lägga min lag i deras bröst och skriva den i deras
hjärtan. Jag skall vara deras Gud och de skall vara
mitt folk. 34 De skall inte längre behöva undervisa
varandra och säga: ”Lär känna Herren”, ty de skall
alla känna mig, från den minste till den störste,
säger Herren. Jag skall förlåta dem deras skuld, och
deras synd skall jag inte längre minnas.
Vi skall utvecklas av den Helige Ande till den
grad då vi alla skall känna Gud. Det är därför
som Kristus överhuvud är Gud och överhuvud
för varje människa är Kristus. För att vi har
den Helige Ande så känner vi Gud och vi
känner Jesus Kristus, var och en av oss. Det är
uppfyllandet av Skriften i Jeremia. Det är
därför som ingen präst kan sätta sig själv
mellan någon enda av oss och Jesus Kristus.
Ingen präst kan säga till er att ni inte behöver
göra någon specifik handling som nedtecknats
av Bibeln eller frånta er från ansvar. Ingen
äldste har makt att förringa lagen; ingen enda
av oss har det.
Detta förbund som skulle skapas, krävde ett
blodoffer (jfr. uppsatsen Guds Förbund
[152]).
Matteus evangelium 26:26-28 26 Medan de åt tog
Jesus ett bröd, och efter att ha läst tackbönen bröt
han det, gav åt sina lärjungar och sade: ”Tag och ät,
detta är min kropp.” 27 Och han tog en bägare, och
efter att ha tackat Gud gav han den åt dem och
sade: ”Drick av den alla. 28 Detta är mitt blod,
förbundsblodet som blir utgjutet för många till
syndernas förlåtelse.
Så Kristus gjorde ett förbund med oss; men det
förbundet krävde, likt alla förbund, ett
Page 10
blodsoffer. Han var utnämnd som
överstepräst från Hebreerbrevet 8:3.
Herrens Nattvard [Nr. 103]
vår
Hebreerbrevet 8:3 En överstepräst tillsätts för att
frambära offergåvor och därför måste också vår ha
något att bära fram.
Översteprästen gick in i det Heligaste av
Heliga för blodsoffret. Kristus, som ledare,
hade endast sig själv att offra. Inget annat offer
skulle ha varit gott nog, inte heller skulle det
ha visat på sättet som Gud tänker på, och det
sätt på vilket han ville att vi skulle tänka på.
Första Korinthierbrevet 10:24 Sök inte ert eget
bästa utan andras.
Detta är samma begrepp som kommer tillbaka
till fottvagning. Denna betygelse var genom
Kristus, då Kristus inte sökte sin egen, utan vår
välfärd; de ting som var våra, och genom att
göra det, så trädde han in i offer varvid han
lade ned sitt eget liv som ett exempel för oss
om att vi skulle lägga ned våra egna liv för
varandra. Detta koncept om frälsningens kropp
som brödet ses i Johannes evangelium 6:58.
Johannes evangelium 6:58 Detta är brödet som har
kommit ner från himlen, ett annat bröd än det som
fäderna åt. De dog, men den som äter detta bröd
skall leva i evighet.”
Manna var prototypen, vårt exempel, att vi
skulle äta av Jesu Kristi Bröd. Brödet var från
himlen. Det symboliserade att ingenting som
vi kunde skapa eller göra skulle räcka. Det var
genom Kristus och hans offer som vi kunde nå
vår förmåga att bli Guds Söner.
Markus evangelium 14:22 2Medan de åt tog han ett
bröd, läste tackbönen, bröt det och gav åt dem och
sade: ”Ta detta, det är min kropp.”
Det skall göras nu.
Herre Gud, Evige Fader, vi ber om din
välsignelse om brödet och vinet. Vi ber även
om din inspiration i förståelsen av symboliken.
Vi ber det i Jesu Kristi namn. Amen.
Förbundet som nämns av Jeremia i 31:31 ser
inte framåt mot ett framtida förbund. Det
förbundet kunde bara ha varit vid denna tid,
och upprättat på en fortgående bas.
Lukas evangelium 24:39 Se på mina händer och
mina fötter, det är jag och ingen annan. Känn på
mig och se på mig, en ande har inte kött och ben,
och det kan ni se att jag har.”
Därför kunde Kristi blod bara ske en gång. När
Kristus väl hade uppstigit kunde det inte ske
mer offer, för han skulle vara en andlig kropp.
Det kunde inte finnas något vidare steg i vilket
förbundet
kunde
introduceras.
Det
introducerades där och då, och är ett
kontinuerligt och pågående förbund. Vinet är
symbol för översteprästens offer, då årligen,
genom tjurarnas blod, överstprästen inträder i
det Heligaste av Heliga. Kristus rev ned,
genom sitt blod, förhänget och han inträdde, en
gång för alla, i det Heligaste av Heliga och
gjorde det möjligt för oss alla att träda in i ett
förhållande till Gud, mottagande den Helige
Ande. För att kunna göra det var vi tvungna att
bli renade från synd som var en symbolik i
Kristi offer.
Hebreerbrevet 1:3 Och han, som är utstrålningen av
Guds härlighet och en avbild av hans väsen och
som bär upp allt med kraften i sitt ord, har renat oss
från synden och sitter på Majestätets högra sida i
höjden.
Detta offer var tvåfaldigt, och vinet var även
en symbol för Kristus agerande som
vinstocken.
Johannes evangelium 15:1-6 1 Jag är den sanna
vinstocken, och min fader är vinodlaren. 2 Varje
gren i mig som inte bär frukt skär han bort, och
varje gren som bär frukt ansar han, så att den bär
mer frukt. 3 Ni är redan ansade genom ordet som
jag har förkunnat för er. 4 Bli kvar i mig, så blir jag
kvar i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig
själv om den inte sitter kvar på vinstocken, kan inte
heller ni göra det om ni inte är kvar i mig. 5 Jag är
vinstocken, ni är grenarna. Om någon är kvar i mig
och jag i honom bär han rik frukt: utan mig kan ni
ingenting göra. 6 Den som inte är kvar i mig blir
som grenarna som kastas bort och vissnar; de
samlas ihop och läggs på elden och bränns upp.
Detta koncept om vinet som kommer fram ur
frukten är även symboliskt för den Helige
Ande, då varenda en av oss är produkten av
frukten av Anden, genom Kristus, genom
Guds kraft. Den enkla symboliken i Kristi
offer reflekteras i dessa två sy,boler om bröd
och vin. Vi skall nu ta del i vinet.
Herrens Nattvard [103]
Det är måhända viktigt att inse att brödet och
vinet, av vilket vi just tagit del, lade till en ny
dimension till förståelsen av Kristi offer som
inte förstods genom påsklammet. Lammets
ben bröts aldrig för att symbolisera benen hos
en rättfärdig man som hade sina ben intakta för
att uppfylla Psaltaren 34.20, men Kristi kropp
var bruten på korset.
Brödet representerar Kristi kropp som
sammansatts av många skilda människor och
därför bryts brödet i delar. Lammets blod
dracks aldrig, men vi dricker vinet, symboliskt
för Kristi blod som utgjöts för oss. Det har
sagts att i beaktande av dessa symboler så skall
vi gå genom nästa dag och förstå att Kristus
skall lida på ett förskräckligt sätt för oss. Vi
skall undersöka en av de profetior som
behandlar detta, och den finns i Jesaja.
Jesaja 52:13-15 13 Min tjänare skall ha framgång,
han skall bli upphöjd, mäktig och ärad.14 Många
förfärades över honom, så vanställt var hans yttre,
så föga mänskligt hans utseende. 15 Men nu får han
många folk att häpna, och kungar förstummas inför
honom, ty de ser något de aldrig hört talas om,
bevittnar något de aldrig anat.
Jesaja 53:1-12 1Vem av oss trodde på det vi hörde,
för vem var Herrens makt uppenbar? 2 Som en späd
planta växte han upp inför oss, som ett rotskott ur
torr mark. Han hade inget ståtligt yttre som drog
våra blickar till sig, inget utseende som tilltalade
oss. 3 Han var föraktad och övergiven av alla, en
plågad man, van vid sjukdom, en som man vänder
sig bort ifrån. Han var föraktad, utan värde i våra
ögon. 4 Men det var våra sjukdomar han bar, våra
plågor han led, när vi trodde att han blev straffad,
slagen av Gud, förnedrad. 5 Han blev pinad för
våra brott, sargad för våra synder, han tuktades för
att vi skulle helas, hans sår gav oss bot. 6 Vi gick
alla vilse som får, var och en tog sin egen väg, men
Herren lät vår skuld drabba honom. 7 Han fann sig i
lidandet, han öppnade inte sin mun. Han var som
lammet som leds till slakt eller tackan som är tyst
när hon klipps, han öppnade inte sin mun. 8 Han
blev fängslad och dömd och fördes bort, men vem
ägnade hans öde en tanke? Han blev utestängd från
de levandes land, straffad för sitt folks brott. 9 Han
fick sin grav bland de gudlösa, fick vila bland
ogärningsmän, fastän han aldrig hade gjort något
orätt, aldrig tagit en lögn i sin mun. 10 Men Herren
tog sig an den han sargat, botade den som gjort sig
till ett skuldoffer. Han skall få ättlingar och ett långt
liv, och Herrens vilja skall förverkligas genom
honom. 11 När hans elände är över skall han se
Page 11
ljuset och bli mättad av insikt. Min tjänare, den
rättfärdige, ger rättfärdighet åt många och bär deras
skuld. 12 Jag skall ge honom hans andel bland de
stora, låta honom dela byte med de mäktiga, för att
han var beredd att dö och blev räknad som syndare,
när han bar de mångas skuld och bad för syndarna.
Vi ser att Jesaja förstod den riktiga naturen hos
Kristus. Vi ser att Jesaja såg att Kristus var
tvungen att dö för att räknas av överträdarna
och ändå, att han skulle se sin avkomma. Nu
var Kristus inte gift och hade inga barn, ändå
säger denna profetia att han skulle se sin
avkomma. Denna profetia måste uppfyllas. Vi
är den första avkomman som givits till Kristus.
Vi är också Kristi brud och avkomman av oss
är att bli eran för rättfärdig dom, nämligen,
Millenierikets tusen år. Avkomman skall bli
enad med Kristus för att styra denna planet och
planeten skall vara i fullständig harmoni med
Gud. Det är profetian. Det är därför som vi
liknas vid en brud. Det är därför som vi blir del
av ett system, och Kristus blir en evigtvarande
fader i Jesaja 9:6. Han blir en fader och vi blir
hans brud och vår avkomma är tusenårsrikets
struktur; de som är instruerade i rättfärdighet.
Endast genom denna måltid kan vi förstå det
eller ta del i det.
Efter att lärjungarna hade gått igenom
ceremonierna så gav Jesus dem en upprymd
instruktion.
Johannes evangelium 14:1-31 1 ”Känn ingen oro.
Tro på Gud, och tro på mig. 2 I min faders hus
finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går
bort för att bereda plats för er? 3 Och om jag nu går
bort och bereder plats för er, så skall jag komma
tillbaka och hämta er till mig, för att också ni skall
vara där jag är. 4 Och vägen dit jag går, den känner
ni.” 5 Tomas sade: ”Herre, vi vet inte vart du går.
Hur kan vi då känna vägen?” 6 Jesus svarade: ”Jag
är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till
Fadern utom genom mig. 7 Om ni har lärt känna
mig skall ni också lära känna min fader. Ni känner
honom redan nu och ni har sett honom.” 8 Filippos
sade: ”Herre, visa oss Fadern, det är nog för oss.” 9
Jesus svarade: ”Så länge har jag varit tillsammans
med er, och ändå känner du mig inte, Filippos? Den
som har sett mig har sett Fadern. Hur kan du då
säga: Visa oss Fadern? 10 Tror du inte att jag är i
Fadern och Fadern i mig? De ord jag säger er, dem
talar jag inte av mig själv; Fadern är i mig och utför
sina gärningar. 11 Tro mig när jag säger att jag är i
Fadern och Fadern i mig. Eller tro åtminstone för
gärningarnas skull. 12 Sannerligen, jag säger er:
den som tror på mig, han skall utföra gärningar som
Page 12
jag, och ännu större. Ty jag går till Fadern, 13 och
vad ni än ber om i mitt namn skall jag göra, så att
Fadern blir förhärligad genom Sonen. 14 Om ni ber
om något i mitt namn skall jag göra det. 15 Om ni
älskar mig kommer ni att hålla mina bud. 16 Jag
skall be Fadern, och han skall ge er en annan
hjälpare, som skall vara hos er för alltid: 17
sanningens ande. Världen kan inte ta emot den,
eftersom världen inte ser den och inte känner den.
Men ni känner den, eftersom den är kvar hos er och
kommer att vara I er. 18 Jag skall inte lämna er
ensamma, jag skall komma till er. 19 Ännu en kort
tid, sedan ser världen mig inte längre, men ni skall
se mig, eftersom jag lever och ni kommer att leva.
20 Den dagen skall ni förstå att jag är i min fader
och ni I mig och jag i er. 21 Den som har mina bud
och håller dem, han älskar mig, och den som älskar
mig skall bli älskad av min fader, och jag skall
älska honom och visa mig för honom.” 22 Judas –
inte Judas Iskariot – frågade: ”Herre, hur kommer
det sig att du skall visa dig för oss men inte för
världen?” 23 Jesus svarade: ”Om någon älskar mig
bevarar han mitt ord, och min fader skall älska
honom, och vi skall komma till honom och stanna
hos honom. 24 Den som inte älskar mig bevarar
inte mina ord. Men ordet som ni har hört kommer
inte från mig utan från Fadern som har sänt mig. 25
Detta har jag sagt er medan jag är kvar hos er. 26
Men Hjälparen, den heliga anden som Fadern skall
sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna
er om allt som jag har sagt er. 27 Frid lämnar jag
kvar åt er, min frid ger jag er. Jag ger er inte det
som världen ger. Känn ingen oro och tappa inte
modet. 28 Ni hörde att jag sade till er: Jag går bort
och kommer till er igen. Om ni älskade mig skulle
ni vara glada över att jag går till Fadern, ty Fadern
är större än jag. 29 Detta säger jag er innan det
sker, för att ni skall tro det när det har skett. 30 Jag
säger inte mycket mer till er, ty nu kommer
världens härskare. Han har ingen makt över mig. 31
Men världen måste få veta att jag älskar Fadern och
gör som Fadern har befallt mig. Kom, låt oss gå
härifrån.
I Johannes evangelium 14:3, berättar Kristus
för lärjungarna att han skall förbereda en plats
för dem (och för oss). Rummen i Guds Tempel
var upptagna av präster. Rummen i Templet
var konstruerade i en specifik följd för att
upptas av prästerskapet från Överstepräsen och
ner. Varje rum förberett för oss symboliserar
faktumet att vi är utnämnda, var och en av oss,
som präster för den levande Gud. Det är
betydelsen hos rummen som Kristus
förbereder för oss.
I Johannes evangelium 14:4-7 ser vi att genom
vår kunskap om Jesus Kristus, genom
deltagande i detta offer, kommer vi att känna
Herrens Nattvard [Nr. 103]
Gud. När någon säger att Gud är ett mysterium
och inte går att känna, så vet ni därmed att de
inte är konverterade och de är inte en del av de
utvalda. För det är vårt jobb, genom Jesu Kristi
offer, att ta del i kunskapen om Gud. Om ni
säger att Gud är ett mysterium, så känner ni
Honom inte och ni är inga av Kristus. Att
känna den ende sanne Gud och Hans son Jesus
Kristus är evigt liv (Joh. 17:3). Att förneka det
är att inte ha del i varken vår Fader eller Hans
son Jesus Kristus.
I Johannes evangelium 14:8-9 ser vi att
orsaken till att Jesus Kristus kunde säga vad
han gjorde angående Fadern är för att han tog
del i den gudomliga naturen. Den gudomliga
naturen överförde aspekter av Fadern till
sonen, så som den gudomliga naturen också
överför aspekter av Fadern till oss. Närhelst
någon ser på oss så ser de Fadern och de ser
Kristus.
Så från Johannes evangelium 14:10-12, är
verken i sig själva uppenbara (våra verk är
bevis) på att Fadern är i oss.
I Johannes evangelium 14:13-20 ser vi att
eftersom Gud gav Kristus kraften att leva så
har Han gett oss kraften att leva. Så Kristus är i
Fadern och Fadern är i oss. Vi är i Kristus och
i Fadern och de är båda i oss. Varje system
som försöker begränsa Kristus och Fadern och
skilja Kristus och Fadern från oss är kätteri.
Det är ett försök att stjäla vår födslorätt med
lögner.
I Johannes evangelium 14:21-23 är det klart att
båda kommer att göra sina hem i var och en av
de utvalda som älskar dem. I vers 24: hållandet
av lagen är nödvändig för erhållandet av den
Heliga Ande och upptagandet av var och en av
de utvalda av Fadern ochh Sonen.
Vers 27 är väldigt betydelsefull. Den Helige
Ande binder oss alla samman, Fadern Sonen
och alla Guds söner. Varenda av Guds söner är
bunden till Fadern på samma sätt. Vi är alla
gemensamma arvtagare med Kristus, bunden
till Fadern genom den Helige Ande. Det är den
Helige Ande som möjliggör för Kristus och
oss att bli till elohim.
Herrens Nattvard [103]
I vers 28 är vi återförenade med Fadern. Om
Fadern inte var större så skulle Han ha gått till
Jesus Kristus.
I vers 30 så ser vi att gudarna av denna värld
inte har någon makt över Guds söner.
Det är viktigt att förstå det sätt på vilket
förhållandet med Fadern upprätthålls. Den
betydelsefulla aspekten är att det upprätthålls
av den Helige Ande, och genom hållandet av
buden, i kärlek till Jesus Kristus. Vi har tagit
av Kristi kropp och blod och blivit laddade
med Kristus i ett syfte, och det syftet är att bli
en med Fadern. Denna Herrens Nattvard är
endast för att återförena oss med Gud. Det är
inte ett slut i sig själv att bli ett med Jesus
Kristus. Målet är att bli ett med Jesus Kristus
så att vi alla är ett med Gud. Det finns ingen
särskillnad av den ena från den andra. Det är
nödvändigt att bli ett med Jesus kristus för att
kunna bli ett med Gud.
Avslutningen av Herrens Nattvard behandlar
gudomligheten och vårt förhållande till Gud.
Johannes evangelium 17:1-26 1 Efter att ha sagt
detta lyfte Jesus blicken mot himlen och sade:
”Fader, stunden har kommit. Förhärliga din son, så
att Sonen kan förhärliga dig; 2 du har gett honom
makt över alla människor för att han skall ge evigt
liv åt alla dem som du har gett honom. 3 Och detta
är det eviga livet: att de känner dig, den ende sanne
Guden, och honom som du har sänt, Jesus Kristus.
Det finns endast en sann Gud och Jesus
Kristus är Hans son. Kunskap om dem är evigt
liv.
Johannes evangelium 17:4-5 4 Jag har förhärligat
dig här på jorden genom att fullborda det verk som
du har gett mig att utföra. 5 Förhärliga nu mig hos
dig, fader, med den härlighet jag hade hos dig innan
världen var till.
Kristus uppnådde sin uppgift i ärandet av Gud. Han
begärde därefter att bli återinsatt från denna följd
till den ära som han hade med Gud innan världen
skapades.
Johannes evangelium 17:6-8 6 Jag har uppenbarat
ditt namn för de människor som du tog från världen
och gav åt mig. De var dina, och du gav dem åt
mig, och de har bevarat ditt ord. 7 Nu förstår de att
allt som du har gett mig kommer från dig. 8 Orden
du gav mig har jag gett dem, och de har tagit emot
Page 13
dem och verkligen förstått att jag kommer från dig,
och de har trott på att du har sänt mig.
Kristus gjorde Guds namn känt till de
människor vilka Gud hade gett till Kristus.
De utvalda hade hållit Guds ord. De visste att
Kristus kom från Gud. Han var inte den ende
sanne Gud. Dock trodde de att Gud hade sänt
honom.
Johannes evangelium 17:9-10 9 Jag ber för dem.
Jag ber inte för världen utan för dem som du har
gett mig, eftersom de är dina. 10 Allt mitt är ditt
och allt ditt är mitt, och jag har förhärligats
genom dem.
Förhållandet mellan de utvalda och Gud och
Kristus framkommer av denna text.
Johannes evangelium 17:11 11Jag är inte längre
kvar i världen, men de är kvar i världen och jag
kommer till dig. Helige fader, bevara dem i ditt
namn, det som du har gett mig, så att de blir ett,
liksom vi är ett.
Från denna vers 11 ser vi att Kristus är given
namnet och därför Guds myndighet. Detta är
ett hebreiskt begrepp. Där namnet är givet så
bärs kraften i den överförande myndigheten.
Det är därför som Moses kallas för en elohim.
Kristus återvände medan de utvalda var kvar i
världen. De var försäkrade i Gud. Både Gud
och Kristus tillsammans med de utvalda är alla
en.
Johannes evangelium 17:12 12 Medan jag var hos
dem bevarade jag dem i ditt namn, som du har gett
mig. Och jag skyddade dem, och ingen av dem gick
under utom undergångens man, ty skriften skulle
uppfyllas.
I vers 12 konstateras det att Skriften skall
uppfyllas. Det var inte att Judas av Iskariot inte
hade något val, för det hade han. Han gavs
möjligheten till frälsning men han föll bort.
Det var inte det att han inte kunde ha klarat
det. Han gavs möjligheten, men hans egen
ondska var känt från världens skapelse. Från
den tid då dessa Skrifter skrevs, så var det känt
att följden skulle inträffa och att Kristus skulle
ha en lärjunge som skulle förråda honom. Gud
är inte sluten till våra problem med tid och
rymd, så att Han förutvarande kunskap
förutbestämde att Judas av Iskariot skulle
synda. Gud fick honom inte till at göra det.
Page 14
Gud kände helt enkelt bara till att han skulle
synda. Det är en stor skillnad.
Johannes evangelium 17:13 13 Nu kommer jag till
dig, men detta säger jag medan jag är i världen, för
att de skall få min glädje helt och fullt.
I vers 13 ser vi att Kristus talade så att vi
skulle kunna förstå vad som hände med honom
för vår upplysning och för att fullborda hans
glädje i oss.
Johannes evangelium 17:14-16 14 Jag har gett dem
ditt ord, och världen har hatat dem därför att de inte
tillhör världen, liksom inte heller jag tillhör världen.
15 Jag ber inte att du skall ta dem ut ur världen utan
att du skall bevara dem för det onda. 16 De tillhör
inte världen, liksom inte heller jag tillhör världen.
Världen hatar de utvalda eftersom de är av
Guds ord. Kristus gav ordet, Logos (här
ackusativ av logon) till de utvalda. Alltså är
Logos ett uttryck eller ett sant yttrande av Gud
vilket inte är slutet till personligheten hos
Jesus Kristus. Detta kontrasterar mot
pseudologon i Första Timotheosbrevet 4:2
översatt med människor som talar lögner (se
Marshalls Interlinear).
De utvalda är helgade genom sanning som är
Guds ord.
Johannes evangelium 17:17 17 Helga dem genom
sanningen; ditt ord är sanning.
De utvalda är sända ut i världen så som Kristus
var sänd ut som lamm bland vargar.
Johannes evangelium 17:18-19 18 Liksom du har
sänt mig till världen, har jag sänt dem till världen,
19 och för deras skull helgar jag mig till ett offer,
för att också de skall helgas genom sanningen.
Vers 19 refererar till att vara helgad i sanning.
Sanning är helgandet av den Helige Ande.
Kristus var helgad genom sanning så att vi
också må bli helgade. Det skall inte finnas
någon lögn bland de utvalda.
Johannes evangelium 17:20-21 20 Men inte bara
för dem ber jag utan också för alla som genom
deras ord tror på mig. 21 Jag ber att de alla skall bli
ett och att liksom du, fader, är i mig och jag i dig,
också de skall vara i oss. Då skall världen tro på att
du har sänt mig.
Herrens Nattvard [Nr. 103]
Verserna 20-21 refererar till det faktum att
världen endast kan känna till att Kristus var
sänd av Gud genom det vårt fastlagda
vittnesmål. Om vi inte visar det, då är världen
blind inför det faktum att Gud sände Kristus.
Det är genom vårt exempel som som världen
ser att Jesus Kristus var sänd av Gud och
verkligen uppnådde Hans syfte. Det är det
ansvar som är lagt hos de utvalda. Ibland
kallas syndare ut enbart för att visa Guds makt.
De är rättade och satta på ett handlingens tåg i
tjänst för den ende sanne Gud, bara för att
förbluffa de mäktiga (1 Kor. 1:27).
Vi deltar i Kristi ära så att vi kan bli ett med
Gud.
Johannes evangelium 17:22-23 22 Den härlighet
som du har gett mig har jag gett dem för att de skall
bli ett och för att liksom vi är ett, 23 jag i dem och
du i mig, de skall fullkomnas och bli ett. Då skall
världen förstå att du har sänt mig och älskat dem så
som du har älskat mig.
I vers 23 ser vi att det inte finns någon skillnad
i Guds kärlek för Jesus Kristus och Guds
kärlek för var och en av oss. Gud tar inte
hänsyn till personer. Han älskar inte Jesus
Kristus mer än Han älskar någon av oss, för
det finns ingen synd hos vår Fader - och
personlig hänsyn är synd. Om Gud älskade
Kristus mer än Han älskar oss så skulle han
vara en som tog hänsyn till personer och då
syndade. Men Gud älskar oss alla lika mycket
och fullkomligt.
Johannes evangelium 17:24-26 24 Fader, jag vill att
de som du har gett mig skall vara med mig där jag
är, för att de skall få se min härlighet, den som du
har gett mig, eftersom du har älskat mig redan före
världens skapelse. 25 Rättfärdige fader, världen
känner dig inte, men jag känner dig, och de har
förstått att du har sänt mig. 26 Jag har gjort ditt
namn känt för dem och skall göra det känt, för att
den kärlek som du har älskat mig med skall vara i
dem, och jag i dem.”
En dag skall vi också erhålla Guds ära
överförd i Kristus.
Efter detta sjöng Kristus och lärjungarna en
psalm, och därefter gav de sig ut.
Markus evangelium 14:26 26När de hade sjungit
lovsången gick de ut till Olivberget.
Herrens Nattvard [103]
Gudstjänsten avslutas med sjungandet av
psalmen: Herren är Min Herde (The Lord is
My Shepherd).
Page 15
Där annat icke anges är bibelöversättningar
från år 2000 svenska översättning 
Download
Random flashcards
Svenska

105 Cards Anton Piter

Fysik

46 Cards oauth2_google_97f6fa87-d6cd-4ae9-bcbf-0f9c2bb34c13

Fgf

5 Cards oauth2_google_07bf2a28-bcd3-42a3-9eef-1d63e3edcbe8

Create flashcards