verksamhetsrapport 2014
Norrbottens malm och mineral
Torbjörn Bergman, Fredrik Hellström
& Magnus Ripa
SGU-rapport 2015:08
mars 2015
Omslagsbild: Dagbrottet vid Stora Sahavaara, Kaunisvaara. Foto: Torbjörn Bergman 2014.
Sveriges geologiska undersökning
Box 670, 751 28 Uppsala
tel: 018-17 90 00
fax: 018-17 92 10
e-post: [email protected]
www.sgu.se
INNEHÅLL
Bakgrund . . .............................................................. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5
Verksamhet under 2014 ............................... . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Genomgång av befintligt material .. ......... . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Fältundersökning ........................................ . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Uppdatering av SGUs mineralresursdatabas (mdepdb) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5
5
5
6
Beskrivning av undersökta områden .. .... . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7
Käymäjärvi-Ristimella (inklusive Kaunisvaarafältet) .. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7
Liviöjärvi ...................................................... . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10
Masugnsbyn ................................................. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11
Nautanenområdet ....................................... . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16
Besökta förekomster utanför Barentsprojektets nyckelområden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18
Korpilomboloområdet ............................... . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18
Narkenområdet . . .......................................... . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18
Referenser ............................................................ . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19
3 (20)
BAKGRUND
Projektet Norrbottens malm och mineral startade 2014 och genomförs inom ramen för SGUs
undersöknings- och dokumentationsverksamhet. Projektet har till syfte att förbättra informationen och kunskapen om mineral- och bergartsförekomster inom Norrbottens län och är en
direkt fortsättning på SGUs länsvisa inventering av Sveriges naturtillgångar som pågått sedan
1990-talet. SGUs senast avslutade inventering är den över Dalarnas län vilken beräknas vara
­färdig för publicering under 2015.
Inventeringen av mineralfyndigheter i Norrbottens län under 2014 var begränsad till
den nordöstligaste delen av länet och i huvudsak inom och i anslutning till de nyckel­
områden som definierats inom SGUs s.k. Barentsprojekt (fig. 1, www.sgu.se/mineralnäring/­
barentsprojektet). Barentsprojektet har till syfte att öka förståelsen och kunskapen om den
stratigrafiska och tektoniska utvecklingen i Norrbotten i förhållande till förekommande
mineralförekomster och dess bildningsprocesser, vilket potentiellt kan lyfta områdets prospekteringspotential och den lokala gruvnäringen. Sammanfattningar med bakgrundsdata
för nyckelområdena i nordöstra Norr­botten finns i tidigare SGU-rapporter (Hellström &
Jönsson 2014, Luth & Jönsson 2014, Grigull m.fl. 2014, Lynch & Jönberger 2014). Projektet
Norrbottens malm och mineral är ett komplement till dessa undersökningar och innefattar en
genomgång av befintlig geologisk information och fältbesök vid kända och tidigare inte kända
mineral- och bergartsförekomster.
VERKSAMHET UNDER 2014
Verksamheten som bedrevs under 2014 innefattade en genomgång av befintlig information
från nordöstra Norrbotten, av Lantmäteriets nationella höjdmodell med 2 m upplösning
(­LIDAR-data) och av SGUs mineralresursdatabas (mdepdb). Dessutom togs en objektslista fram
inför sommarens fältbesök. Informationen som samlades in i fält lagrades i SGUs häll­databas
(halldb). Efter fältsäsongen analyserades de prover av mineralförekomster som samlats in kemiskt. SGUs mineralresursdatabas uppdaterades också.
Genomgång av befintligt material
Ett viktigt steg i förberedelsearbetet vid inventering av mineralresurser är en genomgång av
befintlig information, t.ex. prospekteringsrapporter, berggrundskartor, Riksantikvarieämbetets
Fornsök-databas och annan relevant litteratur från området. Med utgångspunkt från SGUs
mineral­resurs­databas och med hjälp av GIS-program gjordes en systematisk genomgång av hela
det planerade fältområdet. Omkring 350 objekt för fältbesök kunde identifieras. Av dessa var
flera tidigare inte kända, ”misstänkta” fyndigheter som kunde identifieras med hjälp av Lant­
mäteriets nationella höjdmodell med 2 m upplösning. I den framträder tydligt små topografiska
sänkor (gropar), vilka i många fall utgör skärpningar eller gruvhål (fig. 1).
Fältundersökning
Det undersökta området visas i figur 1 och innefattar fyra nyckelområden inom Barentsprojektet: Käymäjärvi-Ristimella (Kaunisvaara), Liviöjärvi, Masugnsbyn och Nautanen. Totalt har
120 mineral- och bergartsförekomster besökts och beskrivits inom och i anslutning till dessa
områden. Informationen har lagrats i SGUs hälldatabas och SGUs mineralresursdatabas. Figur 1
visar var fältobservationer och beskrivningar har gjorts. Ett flertal fältbesök har dock inte resulterat i någon beskrivning i hälldatabasen då många av de ”misstänkta” fyndigheterna som identifierades vid genomgången av höjdmodellen visade sig vara prospekteringsgropar där man inte
nått fast berg, eller andra typer av grävningar eller naturliga sänkor i terrängen. Andra mineralförekomster som inte kunnat beskrivas genom fältbesök är ett antal borrningar efter järnmalm
5 (20)
750000
800000
850000
Lainio
Vittangi
Svappavaara
7500000
Käymäjärvi-Ristimella
Masugnsbyn
Junosuando
Käymäjärvi Kaunisvaara
Masugnsbyn
Lovikka
Pajala
Nilivaara
Malmberget
Tärendö
Nautanen
Liviöjärvi
Liviöjärvi
7450000
Gällivare
Dokkas
Hakkas
Korpilombolo
Svanstein
Nattavaara
Lansjärv
Besökt och beskriven fyndighet 2014
Fältbesöksobjekt
Nyckelområde inom Barentsprojektet
Arbetsområde 2014
INTRUSIVBERGARTER
Sensvekokarelska (ca 1,85–1,75 miljarder år)
Granit, pegmatit och syenitoid
Gabbro, dioritoid och diabas
Svekokarelska (1,88–1,86 miljarder år)
Granit, pegmatit och syenitoid
Karelska (2,4–2,0 miljarder år)
10 km
Metagabbro och metadiabas
METASEDIMENTÄRA OCH METAVULKANISKA BERGARTER
Svekofenniska (1,96–1,86 miljarder år)
Metaryolit och metadacit
Metabasalt och metaandesit
Metagråvacka och metasandsten
Karelska (2,4–2,0 miljarder år)
Metabasalt och metaandesit
Metaarenit och metagråvacka
Tidigsvekokarelska (1,91–1,86 miljarder år)
Metagranit och metasyenitoid
Metagabbro, metadioritoid och metadiabas
Figur 1. Arbetsområde 2014 inom projektet Norrbottens malm och mineral.
som gjorts av SGU sedan början av 1900-talet (Frietsch 1997). Ett utdrag ur SGUs borrhålsdatabas för projektområdet visas i figur 2.
Uppdatering av SGUs mineralresursdatabas (mdepdb)
Ett steg i inventeringsarbetet är att snabbt få ut den insamlade informationen. En revidering av
mineralresursdatabasen har därför prioriterats och visas på SGUs webbplats i kartvisaren Malm
6 (20)
750000
800000
850000
Lainio
Vittangi
Svappavaara
7500000
Käymäjärvi-Ristimella
Masugnsbyn
Junosuando
Käymäjärvi Kaunisvaara
Masugnsbyn
Lovikka
Pajala
Nilivaara
Malmberget
Tärendö
Nautanen
Liviöjärvi
7450000
Liviöjärvi
Gällivare
Dokkas
Hakkas
Korpilombolo
Svanstein
Nattavaara
Lansjärv
Borrhål SGUs borrhålsdatabas
10 km
Figur 2. Borrhålslägen för prospekteringsborrningar lagrade i SGUs borrhålsdatabas. Se figur 1 för förklaring av
färger.
och mineral. Utdrag ur mineralresursdatabasen visas också som figurer i anslutning till texten
som följer nedan om respektive område.
BESKRIVNING AV UNDERSÖKTA OMRÅDEN
Käymäjärvi-Ristimella (inklusive Kaunisvaarafältet)
Mineralförekomsterna inom nyckelområdet Käymäjärvi-Ristimella domineras av järn­före­
komster vilka huvudsakligen är lokaliserade till Kaunisvaarafältet, Käymäjärviområdet och dess
förlängning åt söder i Marjarova-Pellivuomaområdet (fig. 3). Huvuddelen av förekomsterna
inom dessa områden är skarnjärnmalmer knutna till metavulkaniter och metasedimentära
bergarter tillhörande den övre delen av grönstensgruppen (Martinsson 2004). Flera av dessa
järn­förekomster hittades redan i början av 1900-talet men huvuddelen påvisades i samband med
den statliga järnmalmsprospektering som pågick från början av 1960-talet fram till 1972 inom
den s.k. järnmalmsinventeringen (The iron ore inventory programme, Frietsch 1997). Inom
typ­området Käymäjärvi-Ristimella har ca 300 borrningar gjorts sedan prospekteringsarbeten
startade i början på 1960-talet (Grigull m.fl. 2014). De senast utförda borrningarna gjordes
7 (20)
2010 av Northland Resources i anslutning till Tapuligruvan i norra delen av Kaunisvaarafältet.
Tapuligruvan är den enda aktiva gruvan i regionen och bryts sedan hösten 2012 av Northland
Resources. Järnmalmsreserverna har uppskattats till 94,5 miljoner ton med en halt av 26 % järn
(Martinsson & Wanhainen 2013). Gruvans fortsatta verksamhet är dock för närvarande osäker
på grund av Northland Resources ekonomiska läge och fallande järnmalmspriser.
Inom ramen för den nu genomförda inventeringen i området har endast ett fåtal platser med
järnmineralisering kunnat dokumenteras. Inom Kaunisvaarafältet har fältbesök gjorts vid ett
tiotal ”gropar” som hittades med hjälp av Lantmäteriets nationella höjdmodell med 2 m noggrannhet. Tyvärr kunde fast berg eller varp inte hittas i någon av dessa vid fältbesök. Sannolikt
850000
860000
870000
7510000
840000
Huuki
Annaniva
Aareajoki
Palotieva
te
t
äl
ra
f
Sahavaara Stora
Sahavaara Östra
Sahavaara Södra
Vinsa
Muotkavuoma
Isonkivenmaa
Marjarova 1
Marjarova 2
7490000
Muotkapalo-Mg
Muotkapalo-graphite
sv
aa
Ruutijärvi
Kaunisjoki
Käymäjärvi
Pellivuoma
Kalliomaa
Al. Airivaara
ni
Roskajokki-Cu
Ka
u
7500000
Tapuli
Pahturijärvi 1–2
Sarvisto
Pajala s:rs allmänningskog
Suksivuoma
Käryjärvi
Salovuoma
7480000
Peräjävaara
Erkheikki
Erkheikki söder
Peräjävuoma
Järnmalmsgruva, i drift
Järnmalmsgruva, nedlagd
Järnskärpning eller uppslag
Järnmineralisering känd genom borrning
Sulfidskärpning eller uppslag
Sulfidmineralisering
Sulfidmineraliserng, känd genom kärnborrning
Industrimineral, mineralisering
Industrimineral, skärpning
Blocksten, nedlagd täkt
Krossberg, nedlagd täkt
Krossberg, täkt i drift
Nyckelområden Barentsprojektet
Jupukka
Karhyjärvi Jupukka
Erkhekki-Cu
nio
en
älv
Rytivaara
Erkhekki-BIF Pajala T24:1
or
ne
Kengisskogen
Kursunoja
Liviövaara
o
Mu
Pajala
Kieksiäisvaara
Pajala 14:1
älv
en
Kirkonlahti
Pajala Södra
INTRUSIVBERGARTER
Sensvekokarelska (ca 1,85–1,75 miljarder år)
10 km
Granit, pegmatit och syenitoid
Gabbro, dioritoid och diabas
Svekokarelska (1,88–1,86 miljarder år)
Granit, pegmatit och syenitoid
Tidigsvekokarelska (1,91–1,86 miljarder år)
Metagranit och metasyenitoid
Metagabbro, metadioritoid och metadiabas
METASEDIMENTÄRA OCH METAVULKANISKA BERGARTER
Svekofenniska (1,96–1,86 miljarder år)
Metabasalt och metaandesit
Metagråvacka och metasandsten
Karelska (2,4–2,0 miljarder år)
Metaarenit och metagråvacka
Figur 3. Mineral- och bergartsförekomster inom och i anslutning till nyckelområdet Käymäjärvi-Ristimella
hämtat från SGUs mineralresursdatabas.
8 (20)
utgör dessa gropar grävningar från tidigare prospekteringsaktiviteter i området. Enligt äldre beskrivningar utgörs malmerna inom Kaunisvaarafältet av två typer, magnetit-aktinolit-pyroxen­
skarn och en magnetit-serpentin-flogopitrik typ (Lindroos 1974). I den nu aktiva Tapuli­gruvan
dominerar den senare typen (Martinsson & Wanhainen 2013).
Inom Käymäjärviområdet har magnetitskarn konstaterats i flera hällar och i en mindre skärpning i den södra delen av området. Kemisk analys av prover tagna inom ramen för vår undersökning från denna skärpning och från magnetitrika hällar i områdets norra del indikerar att järnmineraliseringarna inom området kan klassificeras som järn-manganförekomster med ca 32 %
järn och upp till 4 % mangan.
Omkring 5 km söder om Käymäjärviområdet ligger Marjarova. Järnmalmstråket vid Marja­
rova hittades enligt uppgift redan 1919, men borrades först upp under den statliga prospekteringen i Norrbotten. Man kunde konstatera en 10–20 m bred malmzon med magnetitförande,
skarnbandad kvartsit (Frietsch 1997). Vid fältbesök kunde ett antal grävda gropar utefter en
sträcka av ca 1 km konstateras. I en av groparna, från den centrala delen av området, finns resterna efter ett litet, ca 2 × 2 m stort, timmerfodrat, vattenfyllt schakt (fig. 4). Någon varp kunde
dock inte påträffas i anslutning till schaktet men vid en av de grävda groparna ca 400 m åt
nordväst kunde mindre mängder varp hittas. Varpen utgjordes av bandad magnetit-(hematit)kvartsmineralisering utan synliga mängder sulfidmineral. Malmtypen är betydligt kvartsrikare
än magnetitmineraliseringarna i Käymäjärviområdet och kan närmast betecknas som kvartsbandad järnmalm. Kemisk analys av ett prov taget från varpen visar bl.a. på ett innehåll av
37 % järn och 3 % mangan.
Figur 4. Vattenfylld skärpning vid Marjarova (7490863/841099). Foto T. Bergman.
9 (20)
830000
To
rn
e
840000
850000
860000
Salovuoma
Karhyjärvi
älv
en
Nuolivaara 1
Nuolivaara 2
7480000
Peräjävaara
Erkheikki
Erkheikki söder
Erkhekki-Cu
Rytivaara
Pajala 24:1
Erkhekki-BIF
Kengisskogen
Kursunoja
Peräjävuoma
870000
Jupukka
Jupukka
Pajala
Liviövaara
Kieksiäisvaara
Pajala 14:1
Kirkonlahti
Pajala Södra
e
rn
To
ve
äl
7470000
n
Tärendö
Kuusivaaranvinsa
Suorsapakka
Mineraljaktsfynd 07207
Kuusivaara
7460000
Lehtosölkä
Kaljuniemi
Karhulehto
Tupovaara
Kirnujärvi
Ka
l
ixä
lve
n
Järnskärpning eller uppslag
Järnmineralisering känd genom borrning
Sulfidskärpning eller uppslag
Sulfidmineralisering
Sulfidmineraliserng, känd genom kärnborrning
Industrimineral, mineralisering
Blocksten, nedlagd täkt
Krossberg, nedlagd täkt
Krossberg, täkt i drift
Nyckelområden Barentsprojektet
Figur 5. Mineral- och bergartsförekomster
inom och i anslutning till nyckelområdet
Liviöjärvi hämtat från SGUs mineralresursdatabas.
INTRUSIVBERGARTER
Sensvekokarelska (ca 1,85–1,75 miljarder år)
10 km
Granit, pegmatit och syenitoid
Gabbro, dioritoid och diabas
Svekokarelska (1,88–1,86 miljarder år)
Granit, pegmatit och syenitoid
Tidigsvekokarelska (1,91–1,86 miljarder år)
Metagranit och metasyenitoid
Metagabbro, metadioritoid och metadiabas
METASEDIMENTÄRA OCH METAVULKANISKA BERGARTER
Svekofenniska (1,96–1,86 miljarder år)
Metabasalt och metaandesit
Metagråvacka och metasandsten
Karelska (2,4–2,0 miljarder år)
Metaarenit och metagråvacka
Liviöjärvi
Typområdet Liviöjärvi, sydväst om Pajala, är jämfört med det föregående området relativt fattigt
på mineralförekomster. Förutom ett par järnmineraliseringar finns några förekomster med grafit
och sillimanit samt koppar och guld. Huvuddelen av dessa är kända genom borrning och endast
ett fåtal är blottade i häll och har kunnat besökas i samband med denna inventering (fig. 5).
Borrningar som konstaterat förekomst av järnmalm har gjorts bl.a. i Peräjävuoma, i den
norra delen av området, där titanförande järnmalm i gabbro konstaterades vid borrning 1970,
och strax norr om området i Erkheikki, där skarnjärnmalm liknande Kaunisvaarafältets malmer
hittats (Frietsch 1997).
Järnmineralisering i fast klyft finns endast dokumenterad från ett par platser inom området,
bl.a. på berget Suorsapakka i områdets sydvästra del, och i en liten häll invid Torneälvens södra
10 (20)
strand strax väster om Peräjävaara. Båda har besökts och vid Suorsapakka kunde en några meter
bred zon med magnetit-kvarts-amfibolskarn konstateras i metabasalt tillhörande grönstensgruppen. Hällen vid Torneälven kan närmast beskrivas som en kraftigt hydrotermalomvandlad,
finkornig granit med magnetitådror. Att döma av den punktformade magnetiska anomalin så
är mineraliseringen mycket begränsad. Enligt uppgift förekommer också apatit i de mineraliserade ådrorna, och mineraliseringen har föreslagits vara en miniekvivalent till apatitjärnmalmen i
­K iruna (Eriksson 1954).
Mineraliseringar med koppar, och lokalt också guld, finns på några platser i området.
Huvud­delen är kända genom kärnborrning och uppträder i vissa fall tillsammans med grafit.
De mest betydande uppslagen är Liviövaara strax sydväst om Pajala och Lehtosölkä i områdets
sydöstra del. I Liviövaara finns en svag koppar-guldmineralisering i både karbonatsten och
felsisk metavulkanit samt i grafitförande metasedimentära bergarter med upp till 40 % kol
(Hansson m.fl. 1986). I Lehtosölkä uppträder en svag Cu-Pb-Zn-(Co-Au)-mineralisering i en
grafitförande metasedimentär bergart. Båda förekomsterna borrades på 1980-talet av LKAB Prospektering (Hansson m.fl. 1986).
I områdets sydvästra del, ca 1 km sydväst om berget Suorsapakka, hittades 2007 inom ramen
för Norrlands mineraljakt en mindre häll med förhöjda halter av koppar och guld i felsisk meta­
vulkanit (1,8 % Cu och 0,24 ppm Au). Vid analys av ett prov taget i samband med vår undersökning kunde endast 0,1 ppm guld och 0,8 % koppar konstateras. En likartad mineralisering i
felsisk metavulkanit med impregnation av pyrit i kvartsådror hittades också i samband med vår
undersökning på berget Kuusivaara, ca 4 km åt sydväst, i en nyligen öppnad bergtäkt. Analys av
prov från täkten kunde dock inte påvisa någon förhöjd halt av vare sig koppar eller guld.
Masugnsbyn
Masugnsbyn ligger ca 60 km nordväst om Pajala, mellan Vittangi och Junosuando (fig. 6). Järnmalmen vid Masugnsbyn upptäcktes redan 1644 och var det första fyndet av järn i Norrbotten
(Geijer 1929). En masugn byggdes strax därefter och var i drift fram till 1805. Malmen i Magnet­
gruvan vid Masugnsbyn bröts dock sporadiskt och i liten skala fram till 1870 (Geijer 1929).
Geologisk bakgrundsinformation för nyckelområdet Masugnsbyn har sammanfattats i
en tidigare rapport gjord inom SGUs Barentsprojekt (Hellström & Jönsson 2014). En veckas
översiktlig fältinventering av mineralfyndigheter inom området gjordes sommaren 2014 som
ett komplement till Barentsprojektet. Vid sidan om järnmalmen vid Masugnsbyn finns också
sulfid­förekomster och industrimineralförekomster såsom dolomit, grafit och täljsten (fig. 6).
­Totalt gjordes fältbesök på ett fyrtiotal objekt (fig. 1).
Masugnsbyns järnförekomster uppträder huvudsakligen norr om Masugnsbyn i en 8 km lång,
nord–sydlig zon som stratigrafiskt är belägen mellan Veikkavaara grönsten och ovanliggande
metasedimentära bergarter (fig. 6). Malmstråket har delats upp i sex delområden eller ”fält” från
söder mot norr: Junosuando, Vähävaara, Välivaara, Vuoma, Isovaara och Nya Isovaara. Endast de
två södra delområdena har bedömts vara av ekonomiskt intresse och har därför varit föremål för
systematisk borrning och malmberäkning (Witschard m.fl. 1972).
De södra järnmalmsfyndigheterna klassificeras som skarnjärnmalmer, medan förekomsterna
i norr är kvarts-magnetitbandad järnmalm, som tolkats vara av exhalativt ursprung (BIF, Geijer
1929, Witschard m.fl. 1972). Inventering av varpmaterial i vår studie visar dock att skarnjärnmalm är vanligt förekommande även i den norra delen och att de två typerna kan vara svåra att
särskilja. Skärpningarna i de norra delarna är små och i många fall igenväxta utan synligt varpmaterial. Möjligen utgör en del av dessa endast prospekteringsgropar.
Junosuandofyndigheten i söder undersöks för närvarande av Talga Resources Ltd och nya
beräkningar visar på 112 miljoner ton malm med 28,6 % järn (Martinsson m.fl. 2013). Mine11 (20)
790000
800000
810000
820000
Palo Pöyviö
Merasjärvi
Isovaara 1–4
Nya Isovaara 1–3
Nya Isovaara drilling
Säynäjäjoki
Vuoma
Isovaara
Välivaara 1–5
To
rn
e
äl
Vähävaara 1–3
Junosuando Södra
Tornefors
äl
Junosuando
Junosuanto
n
ve
Junosuandeo
Rautajoki
Nybrännan 1–2
Veikivaara
io
Masugnsbyn
n
in
Masugnsbyn
ve
La
7500000
Junosuando Norra
Kangos
Kangonen
Junosuando
Leppäjoki Southern
Kotasenrova
Lautakoski
Hietajoki
7490000
Hietarova
Suinavaaragruvan (bh 1)
Tärännönvaara
Saarikoski
Vuollovaara
7480000
Maunuvaara norra
Maunuvaara 2
Maunuvaara 1
Kurkkionvaara
Maunuvaara östra
To
rn
e
Pahakurkkio
Jalkunen
Ka
l
älv
ixä
lve
n
Rappukoski
Nuolivaara 1
Nuolivaara 2
Oriasvaara
Orjasjoki
Tiankkijokki
Iso-Orotusvaara
Orotusvaara
Järnmalmsgruva, i drift
Järnmalmsgruva, nedlagd
Järnskärpning eller uppslag
Järnmineralisering känd genom borrning
Sulfidskärpning eller uppslag
Sulfidmineralisering
Sulfidmineraliserng, känd genom kärnborrning
Industrimineral, mineralisering
Industrimineral, skärpning
Blocksten, nedlagd täkt
Krossberg, nedlagd täkt
Krossberg, täkt i drift
Borrning
Nyckelområden Barentsprojektet
INTRUSIVBERGARTER
Sensvekokarelska (ca 1,85–1,75 miljarder år)
10 km
Granit, pegmatit och syenitoid
Gabbro, dioritoid och diabas
Svekokarelska (1,88–1,86 miljarder år)
Granit, pegmatit och syenitoid
Tidigsvekokarelska (1,91–1,86 miljarder år)
Metagranit och metasyenitoid
Metagabbro, metadioritoid och metadiabas
Karelska (2,4–2,0 miljarder år)
Metagabbro och metadiabas
METASEDIMENTÄRA OCH METAVULKANISKA BERGARTER
Svekofenniska (1,96–1,86 miljarder år)
Metaryolit och metadacit
Figur 6. Mineral- och bergartsförekomster
inom och i anslutning till nyckelområdet
Masugnsbyn hämtat från SGUs mineralresursdatabas.
Metabasalt och metaandesit
Metagråvacka och metasandsten
Karelska (2,4–2,0 miljarder år)
Metabasalt och metaandesit
raliseringen uppträder i en 65–140 m tjock, skarnomvandlad zon med medel- till grovkornig
magnetit och i allmänhet rikligt med järnsulfider samt lite kopparkis. Kemiska analyser av
magnetitmalm tagna från varpmaterial i samband med vår inventering visar på låga fosforoch mangan­halter. Ett varpprov av magnetit-aktinolitskarn med disseminerad kopparkis från
Magnet­gruvan i södra delen av Junosuandofältet visar bl.a. på 0,7 % koppar och spårmängder
av guld (0,049 ppm).
Masugnsbyns dolomitbrott ligger alldeles söder om järnmalmerna i Junosuandofältet (fig. 6).
Dolomitisk marmor bryts av LKAB i ett ca 250 × 250 m stort och 50 m djupt dagbrott (fig. 7)
12 (20)
en
Figur 7. Masugnsbyns dolomitbrott sommaren 2014. Foto: T. Bergman.
för användning vid produktion av järnpellets. SiO2-innehållet är så lågt som 1,5 %, vilket är viktigt för industriella ändamål. Det totala uttaget är cirka 4 miljoner ton per år (Martinsson m.fl.
2013). Brottet drevs tidigare av Norrbottens Järnverk AB från 1952 till 1972.
Vid Isovaara, ca 5 km norr om Masugnsbyn, finns ett 140 × 70 m stort område med dolomit i häll som genom borrning dokumenterats ner till 20 m djup (Shaikh 1974, Shaikh m.fl.
1989). Före­komsten är dock av sämre kvalitet än dolomiten vid Masugnsbyn och har ännu
inte varit före­mål för brytning. Omkring 850 m västsydväst om detta område hittades i samband med vår inventering ett flera meter stort block eller möjligen häll med dolomit (koordinat
7504125/799168). I kartbilagan till Geijer (1929) syns ett stråk med dolomit markerat på denna
plats, strax norr om järnmalmerna vid Nya Isovaara. En kemisk analys av ett prov taget i samband
med vår undersökning visar bl.a. på 28,5 % CaO, 23,1 % MgO, 1,09 % Fe2O3 och 2,5 % SiO2.
Hietajoki är en förekomst av dolomit belägen ca 7 km sydöst om Masugnsbyn (fig. 6) . Den
ligger i samma stratigrafiska position som dolomiten vid Masugnsbyn (Bida 1979, Shaikh 1974,
Shaikh m.fl. 1989). Dolomitfyndighetens längd har tolkats med hjälp av geofysiska metoder till
minst 2 km, och tjockleken verkar vara ganska konstant ca 200 m (Bida 1979). Förekomsten har
undersökts genom diamantkärnborrning av SGU och LKAB, och beräknas innehålla 9 miljoner ton dolomit ner till 55 m (Shaikh m.fl. 1989). LKAB har gjort en provbrytning av dolomiten
vid Hietajoki, men brottet var vid besöket 2014 i stort sett återställt.
Vid Orjasjoki, ca 20 km sydsydöst om Masugnsbyn, finns ett ca 40 000 m2 stort hällområde
med kalcitisk marmor (Padget 1970, Shaikh 1974, Shaikh m.fl. 1989). Äldre analyser visar på en
svagt dolomitisk marmor med serpentin (Shaikh m.fl. 1989). En ny analys som togs i samband
med vår inventeringen visar på ett innehåll av bl.a. 47 % CaO, 6,6 % MgO, 4,8 % Fe2O3 och
0,61 % SiO2.
13 (20)
Lautakoski täljsten, ca 15 km östsydöst om Masugnsbyn, är känd sedan slutet av 1800-talet
(Fredholm 1886, Svenonius 1916, Shaikh 1972). Förekomsten har tolkats som en omvandlingsprodukt av en ultrabasisk bergart och uppträder som en smal, 1 km lång, fragmenterad zon.
Mineralogiskt domineras täljstenen av talk, klorit, karbonat och magnetit. SGU utförde under
perioden 1967–1969 grävningar, geofysiska markmätningar och borrningar i området. Någon
brytning av förekomsten har dock aldrig kommit till stånd. Vid besök på platsen sommaren
2014 sågs inga spår av tidigare undersökningar förutom en liten, ca 2 × 2 m stor provbrytning
intill vattnet vid Tärendöälvens östra strand.
Grafitförande skiffrar är dåligt blottade men upptäcks lätt med elektromagnetiska metoder. Ett flertal förekomster är kända i området, t.ex. Jalkunen (7484620/804775), Junosuando
(7497786/817579), Nybrännan (7497394/804271), Palo Pöyviö (7507675/801451), Tiankkijokki
(7480516/808220) och Suinavaaragruvan (7490239/816710, Geijer 1918, Gerdin m.fl. 1990, Niiniskorpi 1983, 1987). Grafitskiffern vid Suinavaara verkar vara det mest intressanta uppslaget
och det har ett uppskattat tonnage på ca 125 000 ton grafit med 29 % kol och 1,9 % svavel (Gerdin m.fl. 1990).
Nybrännans grafitfyndighet, 4,4 km östsydöst om Masugnsbyn, är den enda i området som
brutits. Fyndigheten bröts på 1950-talet och hade en snitthalt på 25 % kol (Gerdin m.fl. 1990,
Mink 1994). Det grafitförande svartskifferlagret är 10–20 m brett och kan genom elektromagnetiska mätningar följas någon kilometer i nordvästlig riktning. Brottet är ca 45 × 10 m stort och
upp till 2,5 m djupt. Ytterligare en 22 × 5 m stor och upp till 5 m djup, sydvästligt orienterad
skärpning eller prospekteringsdike hittades öster om den förra i samband med fältbesöket 2014.
Den brutna svartskiffern innehåller förutom finkornig grafit en del järnsulfider. I den västra
brottväggen växellagrar svartskiffern med en fältspatrik, ljusgrå metaarenit. Sidoberget ser ut att
utgöras av metadiabas och tuffitisk metabasalt.
På den nordvästra delen av berget Maunuvaara (namnges också Magnovaara), ca 17 km sydsydväst om Masugnsbyn, finns en gammal koppargruva som är känd från 1700-talet (Hermelin
1804, Geijer 1918, Tegengren 1924). Gruvhålet är 18 × 8–10 m stort och vattenfyllt 1–2 m under
markytan med ett vattendjup på 1–2,5 m enligt lodning (fig. 8). I anslutning till gruvhålet finns
några hundra ton delvis överväxt gråbergsvarp. Mineraliseringen består av kopparglans, bornit
och kopparkis tillsammans med ådror av kvarts och amfibol i en finkornig, gnejsig dacit–andesit. Sekundära kopparmineral som malakit och azurit är också vanligt förekommande. Aggregat
A
B
Figur 8. Maunuvaara kopparmineralisering (7482641/796922). A. Gruvhålet är 18 × 8–10 m stort och är vattenfyllt 1 till 2 meter under markytan med ett vattendjup på 1 till 2,5 m enligt lodning. B. Kopparglans i kvartsådra.
Foto: F. Hellström.
14 (20)
av zeolitmineralen stilbit (desmin) och chabasit har också observerats. Ett par mindre skärpningar av likartad typ hittades också på den östra sidan av berget, vid koordinat 7482513/797469,
samt i norra delen, vid 7482920/797005. Hermelin (1804) omnämner också kopparfyndigheter
på bergen Vuolovaara och Rovavaara, 2 km nordöst respektive 10 km nordväst om Maunuvaara.
Ett par obetydliga, ca 1 m stora skärpningar hittades på berget Vuolovaara (7484847/797496).
Bergarten är amfibolporfyrisk, skarn- och albitomvandlad metaandesit med kvartsgångar och
spår av kopparglans och sekundära kopparmineral. Österut finns ett stort hällområde med granit. På berget Orotusvaara, 2 km söder om Maunuvaara (7479414/797509) hittades ytterligare
en ca 10 × 5 m stor och 1–2 m djup skärpning, med en fattig kopparmineralisering med bornit
och kopparglans i kvartsgångar. Värdbergarten är en folierad, andesitisk till amfibolitisk bergart
som är blekt albitomvandlad och förkislad.
Sammantaget bildar de små kopparmineraliseringarna i intermediär vulkanit ett mer än
5 km långt nord–sydligt stråk omgivet av granit. Enligt den regionala berggrundskartan (Bergman m.fl. 2000) sammanfaller det mineraliserade stråket med en regional, nord–sydlig, plastisk
skjuvzon. Det nord–sydliga stråket med gnejsiga, intermediära metavulkaniter fortsätter norrut
och möjligheten att hitta liknande koppar-guld-mineraliseringar i dess förlängning bedöms som
goda. Enligt tidigare prospekteringsarbeten är dock kopparhalten mycket varierande och når
som bäst några få procent. Guldhalten är i allmänhet mindre än 2 ppm, men ett prov innehöll
6,5 ppm guld (Niiniskorpi 1982). Analyser av varpprover tagna i samband med vår undersökning visar generellt låga kopparhalter, 0,1–0,8 %, med undantag för ett prov med 2,0 % koppar.
Guldhalterna i analyserade prover är anomala men låga; ett prov från Orotusvaara innehöll
0,8 ppm guld.
Rappukoski kopparmineralisering ligger ca 18 km sydsydöst om Masugnsbyn (Ödman 1939,
Grip & Frietsch 1973). Mineraliseringen ligger i ett lager av kalkhaltigt skarn, vilket blottas i
hällar på ömse sidor om Kalixälven, men kunde inte återfinnas i samband med vår inventering.
Kurkkionvaara Zn-Pb-Cu-mineralisering, ca 15 km söder om Masugnsbyn, sitter i kontakten
mellan intermediära vulkaniska bergarter tillhörande Kalixälvengruppen och metasedimentär
bergart tillhörande Pahakurkiogruppen (fig. 6). Niiniskorpi (1985, 1986a) har utförligt beskrivit
prospekteringshistoria, mineraliseringar och geologi i Kurkkionvaaraområdet. Mineraliseringarna har påvisats genom geokemisk analys av morän samt genom borrningar, men de är inte
blottade och har därför inte besökts i samband med vår inventering.
Oriasvaara kopparuppslag ligger ca 20 km sydsydöst om Masugnsbyn, öster om vägen till
Tärendö och ca 1 km norr om berget Oriasvaara (Quezada 1976). Fyndigheten undersöktes på
1980-talet på uppdrag av NSG varvid prospekteringsdiken grävdes och borrning genomfördes.
Som mest redovisas ett kopparinnehåll på 0,36 % över en sträcka av 2 m i borrkärna (NSG
1986). Vid besök på platsen sommaren 2014 syntes rester av ett ca 50 m långt prospekteringsdike
i riktning nordost–sydväst, utefter vilket stora mängder rostvittrande block och varpmaterial
före­kom. Den rostvittrande bergarten är en finkornig, felsisk metavulkanit, alternativt vulkanisk metasandsten, med kraftig dissemination av magnetkis och pyrit. Kopparkis förekommer
endast underordnat. Analys av ett prov visar på ett innehåll på 0,25 % koppar.
Veikkavaara kopparmineralisering ligger på berget Veikkavaara, ca 4,4 km sydöst om
­Masugnsbyn, och har tidigare endast kort beskrivits i en exkursionsrapport (Mink 1994).
Skärpningen är gjord direkt i berg och är nord–sydligt orienterad, ca 20 × 6 m stor och grunt
vattenfylld 2–3 m under markytan (fig. 9). Mineraliseringen sitter i den västra kanten av en
amfibolomvandlad metadiabas, nära den nord–sydliga kontakten till en basaltisk, vulkanoklastisk, laminerad metasandsten. Mineraliseringen syns dåligt i brottväggarna, som mest består
av förskiffrad amfibolit med skapolit i ådror och fläckar, samt halvmeterbreda rostzoner efter
disseminerad magnetkis. Mycket varpmaterial finns väster om skärpningen, uppskattningsvis
15 (20)
Figur 9. Skärpningen vid Veikkavaara kopparmineralisering är ca 20 × 6 m stor och grunt vattenfylld 2–3 m
under markytan (7496490 / 803773). Foto: F. Hellström.
ca 300 m3, och troligen är endast små mängder malm borttransporterad. Ett prov för geokemisk
analys togs från norra delen av varpen. Det innehåller en relativt rik sulfidimpregnation av magnetkis och kopparkis i amfibolförande grönskarn med kvarts- och skapolitådror. Provet innehåller 1,0 % koppar, 5,8 % svavel och med guldhalter under detektionsnivån.
Nautanenområdet
Under fältsäsongen 2014 inventerades fyndigheterna vid Nautanen och de i nordligaste delen av
Liikavaarafältet. Det senare är ur geologisk och metallogenetisk synpunkt en direkt fortsättning
åt söder av Nautanen (fig. 10).
Mineraliseringarna och bergarterna i Nautanen har beskrivits av framför allt av Geijer
(1918b). Området har i omgångar undersökts av SGU (1966–1979), SGAB (1983–1985) och
North Atlantic Natural Resources AB (1997–1998) men tillhör numera Boliden Mineral AB
som har pågående verksamhet här. Resultaten av Geijers (1918b) och nyare undersökningar sammanfattades av Bergman m.fl. (2001). Berggrunden i området är ganska välblottad genom ett
stort antal gruvhål, skärpningar, stollgångar och grävningar förutom naturliga hällar. Vid den
nu genomförda inventeringen har de flesta av de förra dokumenterats med avseende på läge och
karaktär.
Under åren 1902–1907 bröt man i Nautanen knappt 72 000 ton malm med en halt av
1–1,5 % koppar och något guld. Brytningen skedde både i dagbrott och under jord. På grund av
topografin i området kunde man bryta och komma åt delar av mineraliseringarna genom horisontella stollgångar. Exempel på sådana är Maria- och Maxstollarna (fig. 11).
16 (20)
750000
760000
Patjanen 2
Patjanen
Nautanen
Muorjevaara
Malmberget
Östergruvan
Vitåfors
Koskullskulle
Nautanen
Ferrum
Myrheden
Malmberget
Liikavare
Malmberget
Fridhem
Snålkok
Snålkok-A–D
7460000
Juoikama
Tallbacken
Sorvanen-norra
Sorvanen-östra
Sorvanen-mellersta
Sorvanen-södra
Björkmyr
Gällivare
flygplats
Gällivare
Lina
älve
Nunisvare 1–2
Vassaravaara
Vas
s
Littikhed
ara
n
Sakakoski-norra
Sakakoski-västra
Sakakoski-södra
älve
n
Hällan
Liikavaara
Liikavaara Östra
Järnmalmsgruva, i drift
Järnmalmsgruva, nedlagd
INTRUSIVBERGARTER
Sensvekokarelska (ca 1,85–1,75 miljarder år)
Järnskärpning eller uppslag
Granit, pegmatit och syenitoid
Sulfidmalmsgruva, nedlagd
Tidigsvekokarelska (1,91–1,86 miljarder år)
Sulfidskärpning eller uppslag
Sulfidmineralisering
Sulfidmineraliserng, känd genom kärnborrning
Industrimineral, mineralisering
5 km
Metagranit och metasyenitoid
Metagabbro, metadioritoid och metadiabas
METASEDIMENTÄRA OCH METAVULKANISKA BERGARTER
Svekofenniska (1,96–1,86 miljarder år)
Industrimineral, nedlagd täkt
Metaryolit och metadacit
Nyckelområden Barentsprojektet
Metabasalt och metaandesit
Metagråvacka och metasandsten
Figur 10. Mineral- och bergartsförekomster inom och i anslutning till nyckelområdet Nautanen hämtat från
SGUs mineralresursdatabas.
En bedömning utifrån vår fältundersökning indikerar att mineraliseringarna i Nautanenområdet är associerade med de brant stupande och nordnordvästligt strykande deformationszoner som genomkorsar berggrunden. Bergarterna inom området är på grund av deformation
och omvandling tämligen svårtolkade, men både diorit- och andesitliknande led liksom mer
silt–sandstenslika sådana förekommer. Den rådande uppfattningen är att dessa bergarter tillhör
den svekofenniska porfyritgruppen. Malmmineral är i huvudsak kopparkis, magnetit och pyrit
vilka uppträder som disseminationer och ådror. Dessutom finns enligt de äldre undersökningarna bland annat zinkblände, blyglans, molybdenglans, scheelit, bornit och kopparglans (Geijer
1918b). Malakit och azurit är lokala sekundära faser. Omvandlingsmineral är skapolit, kalifältspat, biotit, sericit, granat, amfibol, epidot, turmalin och kvarts.
17 (20)
Figur 11. Mariastollen i Nautanen. Fotot är taget åt väster. Foto: M. Ripa
BESÖKTA FÖREKOMSTER UTANFÖR BARENTSPROJEKTETS NYCKELOMRÅDEN
Korpilomboloområdet
I området öster om Korpilombolo har några mindre förekomster med förhöjda halter av koppar och guld konstaterats vid tidigare karteringar och prospekteringsarbeten. I en vägskärning
ca 3 km nordost om Korpilombolo hittades i samband med SGUs kartering år 2007 en 0,5 m
bred kvartsgång med synlig impregnation av bornit, kopparkis, malakit och magnetit (Jonsson
& Kero 2013). Undersökning med malmmikroskopi och mikrokemisk analys har påvisat förekomst av gediget guld och ett flertal olika Pd-Te-Bi-mineral (Jonsson 2010). Analys av två prov
tagna vid vår undersökning år 2014 kunde dock inte påvisa detekterbara halter av något av dessa
grundämnen.
Intressanta guldhalter har dock påvisats vid analys av prover tagna i en nyöppnad krossbergstäkt i gabbro på berget Romiovaara, 10 km öster om Korpilombolo. I sprängmaterialet i täkten
hittades block som var genomådrade av 1–5 dm breda omvandlingszoner med kvarts, flusspat
och biotit. Zonerna är lokalt mycket rika på kopparkis och pyrit. Prov tagna för kemisk analys
visar på upp till 1,1 % koppar och 2,6 ppm guld.
Narkenområdet
I området kring byn Narken, 17 km nordväst om Korpilombolo, finns ett flertal små järnmineraliseringar av brecciatyp. Den största av dessa är Vattuvaara som ligger strax sydöst om Narken
utefter vägen mellan Tärendö och Överkalix (Martinsson & Wanhainen 2013). Fyndigheten
hittades redan 1946 i samband med en regional kartläggning i området (Frietsch 1972) men har
18 (20)
inte varit föremål för brytning. Mineraliseringen är i dag välblottad inom ett ca 50 × 25 m stort,
avbanat hällområde. Mineraliseringen kan karaktäriseras som en breccia där decimeterstora
fragment av epidot uppträder i ett matrix dominerat av finkornig hematit och centimeterstora,
idiomorfa kristaller av magnetit. En likartad mineralisering finns på berget Kartovaara ca 6 km
åt norr. Fyndigheten på Kartovaara utgörs av ett ca 3 × 4 m stort hak i berget som bedöms vara
en mindre skärpning på järnmalm. Liksom i Vattuvaarafyndigheten så domineras mineraliseringen av hematit och magnetit, men här i finkornigt aktinolitskarn. Idiomorfa kristaller av
pyrit förekommer också frekvent i det finkorniga matrixet.
REFERENSER
Bergman, S., Kübler, L. & Martinsson, O., 2000: Regionala geologiska och geofysiska kartor
över norra Norrbottens län: Berggrundskarta (öster om kaledoniska orogenen). Sveriges geologiska undersökning Ba 56:1.
Bergman, S., Kübler, L. & Martinsson, O., 2001: Description of regional geological and geophysical maps of northern Norrbotten County (east of the Caledonian orogen). Sveriges geologiska undersökning Ba 56, 110 s.
Bida, J., 1979: Hietajoki dolomitförekomst. Slutrapport, LKAB-Prospektering AB PRO79-38, 19 s.
Eriksson, T., 1954: Pre-Cambrian geology of the Pajala District, Northern Sweden. Sveriges geologiska undersökning C 522, 38 s.
Fritsch, R., 1972: A late-metasomatic iron mineralization in the Narken area and its occurrence
as glacial boulders at Kihlanki, both in northern Sweden. Sveriges geologiska undersökning
C 672, 44 s.
Frietsch, R., 1997: The iron ore inventory programme 1963–1972 in Norrbotten county. Sveriges
geologiska undersökning Rapporter och meddelanden 92, 77 s.
Fredholm, K.A., 1886: Översigt af Norrbottens geologi inom Pajala, Muonionalusta och
Tärändö socknar. Sveriges geologiska undersökning C 83, 39 s.
Geijer, P., 1918a: Det grafit- och järnmalmsförande området vid Vittangi. Sveriges geologiska undersökning C 284, 106 s.
Geijer, P., 1918b: Nautanenområdet. En malmgeologisk undersökning. Sveriges geologiska undersökning C 283, 104 s.
Geijer, P., 1929: Masugnsbyfältens geologi. Sveriges geologiska undersökning C 351, 39 s.
Gerdin, P., Johansson, L., Hansson, K.E., Holmqvist, A. & Ottosson, D., 1990: Grafit uppslagsgenerering i Norrbotten 1990. SGAB PRAP 90068, 100 s.
Grigull, S., Berggren, R. & Jönsson, C., 2014: Background information Käymäjärvi-Ristimella
key area. Sveriges geologiska undersökning SGU-rapport 2014:30, 37 s.
Grip, E. & Fritsch, R., 1973: Malm i Sverige. Norra Sverige. Almqvist och Wiksell, 295 s.
Hansson, K.-E., Martinsson, O. & Rönkkö, K., 1986: Nordöstra Norrbotten. Diamantborrning
1986 Lehtosölkä och Liviövaara. LKAB Prospektering, K-86-42, 75 s.
Hellström, F. & Jönsson, C., 2014: Barents project 2014: Summary of geological and geophysical information of the Masugnsbyn key area. Sveriges geologiska undersökning SGU-rapport
2014:21, 84 s.
Hermelin, S.G., 1804: Försök till mineral historia öfver Lappmarken och Vesterbotten. Stockholm,
Carl Delén, Stockholm.
Jonsson, E., 2010: Copper-gold-palladium mineralisation in the Korpilombolo area, northeastern Sweden. I H.A. Nakrem, A.O. Harstad & G. Haukdal (red.): 29th Nordic Geological
Winter Meeting, 11–13.01.2010 Oslo. NGF Abstracts and Proceedings of the Geological Society
of Norway 1, 87–88.
Jonsson, E. & Kero, L., 2013: Beskrivning till berggrundskartorna 27M Korpilombolo NV,
19 (20)
NO, SV, SO och 27N Svanstein NV, SV. Sveriges geologiska undersökning, K 391–394.
Lindroos, H., 1974: The stratigraphy of the Kaunisvaara iron ore district, northern Sweden. Sveriges geologiska undersökning C 695, 18 s.
Luth, S. & Jönsson, C., 2014: Summary of geological and geophysical characteristics of the Liviöjärvi key area. Sveriges geologiska undersökning SGU-rapport 2014:29, 34 s.
Lynch, E. & Jönberger, J., 2014: Summary report on available geological, geochemical and geophysical information för the Nautanen key area, Norrbotten. Sveriges geologiska undersökning
SGU-rapport 2014:34, 40 s.
Martinsson, O., 2004: Geology and metallogeny of the northern Norrbotten Fe-Cu-Au province. I R.L. Allen, O. Martinsson & P. Weihed (red.): Svecofennian ore-forming environments
of northern Sweden – volcanic-associated Zn-Cu-Au-Ag, intrusion-associated Cu-Au, sediment-hosted Pb-Zn, and magnetite-apatite deposits in northern Sweden. Society of Economic
Geologists, guidebook series 33, 131–148.
Martinsson, O. & Wanhainen C., 2013: Fe oxide and Cu-Au-deposits in the northern Norrbotten ore district. Excursion guide book, 12th Biennial SGA Meeting, Uppsala Sweden.
Niiniskorpi, V., 1983: Kurkkionvaara. LKAB Ki 8305, 8 s.
Niiniskorpi, V., 1985: Projekt 4017. Kurkkionvaara Zn-Pb-Cu mineralisering. Undersökningar
1981–1984. LKAB Ki 8511, 24 s.
Niiniskorpi, V., 1986: En Zn-Pb-Cu-mineralisering i norra Sverige, en case-studie. LKAB Prospektering K-8656, 74 s.
Niiniskorpi, V., 1987: NÖN Diamantborrning vid Jalkunen. LKAB K 8638, 18 s.
Nämnden för statens Gruvegendom (NSG), 1986: Oriasvaara, Resultat av borrningar 1986.
NSG Rapport 86110, 56 s.
MINK 1994: Eastern Norrbotten, stratigraphy and mineralisation: a PIM-excursion arranged by
Olof Martinsson 2–3 August 1994. Sveriges geologiska undersökning Mink 95109, 17 s.
Quezada, R., 1976: Oriasvaara Kopparmalmsfyndighet: Rapport rörande resultat av Sveriges
geologiska undersökning:s undersökningar under åren 1974–1976. Sveriges geologiska undersökning Mink 97010, 15 s.
Padget, P., 1970: Beskrivning till berggrundskartbladen Tärendö NV, NO, SV, SO. Sveriges geologiska undersökning Af 5–8, 95 s.
Shaikh, N.A., 1972: Geology of the Lauttakoski soapstone deposit, northen Sweden. Sveriges
geologiska undersökning C 676, 32 s.
Shaikh, N.A., 1974: Förekomsten av magnesit, dolomit och kalksten i Norrland. Sveriges geologiska undersökning C 699, 48 s.
Shaikh, N.A., Karis, L., Kumpulainen, R., Sundberg, A. & Wik, N.-G., 1989: Kalksten och
dolomit i Sverige. Del 1. Norra Sverige. Sveriges geologiska undersökning Rapporter och meddelanden 54, 380 s.
Svenonius, F., 1916: Norrbottens läns kalkstensförekomster från praktisk och särskilt agrikulturell synpunkt. Sveriges geologiska undersökning C 269, 71 s.
Tegengren, F.R. m.fl., 1924: Sveriges ädlare malmer och bergverk. Sveriges geologiska undersökning Ca 17, 406 s.
Witschard, F., 1970: Description of the geological maps Lainio NV, NO, SV, SO. Sveriges geologiska undersökning Af 9–12, 102 s.
Witschard, F., Nylund, B. & Mannström, B. 1972: Masugnsbyn iron ore. Report concerning
the results of Sveriges geologiska undersökning’s investigations in the years 1965–1970. Sveriges geologiska undersökning BRAP 734, 95 s.
Ödman, O.H., 1939: Urbergsgeologiska undersökningar inom Norrbottens län. Sveriges geologiska undersökning C 426, 100 s.
20 (20)
