Från tecken till dans- Benesh Movement Notation

advertisement
Malmö högskola
Lärarutbildningen
Individ & samhälle
Examensarbete
15 högskolepoäng
Från tecken till dansBenesh Movement Notation som
pedagogiskt verktyg
From signs to movementBenesh Movement Notation
as a pedagogic tool
Lena Cederwall Broberg
Lärarutbildningen 90 hp
2009-12-17
Examinator:
Therese Vincenti Malmgren
Handledare: Nils Andersson
2
Sammanfattning
Mitt syfte med uppsatsen är att utforska om eftergymnasiala danselever upplever att
Benesh Movement Notation kan var ett hjälpmedel i den praktiska dansundervisningen.
Studiens syfte är även att förtydliga vikten av att koppla teori till det praktiska utövandet av danskunskap. Min metod i denna undersökning har varit att intervjua 12
eftergymnasiala danselever om deras upplevelser, det vill säga, fördelar och nackdelar
med Benesh Movement Notation i praktisk dansträning, möjligheten att skriva egna
anteckningar och i repertoararbete. Resultatet visar att genom att kombinera praktik och
studier i Benesh Movement Notation utvecklar eleverna sin analysförmåga i rörelse och
självständigt tänkande i den praktiska dansträningen. Eleverna utvecklar vidare sin
förmåga att uttrycka sig och formulera sig verbalt i dansträningen, och får en djupare
kunskap i förmågan att tolka interpretationen.
Nyckelord: Benesh Movement Notation, Dansnotation, Danspedagogik,
Dansundervisning.
3
4
Innehållsförteckning
1 Inledning
s.7
1.1 Syfte och frågeställning
s.8
2 Kunskapsbakgrund
s.9
2.1 Vad är Benesh Movement Notation?
s.9
2.2 Historik om Benesh Movement Notation
s.9
2.3 Danskonst som skolämne
s.10
2.4 Styrdokument
s.11
2.5 Mål för kursen ”Dans konst och gestaltning A”
s.11
2.6 Dansnotation
s.13
2.7 Pedagogisk forskning
s.14
3 Metod
s.16
3:1 Fenomenologisk grund
s.16
3:2 Metodval
s.16
3.3 Urval
s.17
3.4 Frågornas utformning
s.17
3.5 Genomförande
s.18
3.6 Analys
s.18
3.7 Etiska principer
s.19
3.8 Validitet och reliabilitet
s.19
4 Resultat
s.21
5 Sammanfattande slutdiskussion
s.24
6 Referenslitteratur
s.30
7 Bilaga
s.31
5
6
1 Inledning
“Benesh Notation is the most brilliant and comprehensive way of
recording movement. It also safeguards our heritage and new works
for future generations, and very importantly, saves a great deal of
money and time through the quick, efficient and accurate way ballets
can be taught.” Sir Peter Wright CBE, President of The Benesh
Institute (www.benesh.org, senast kontrollerad 2009-12-21)
Den vanligaste metoden att lära ut både koreografi och dansrörelser på de flesta
dansskolor i Sverige är genom härmning. Dansararvet har under århundraden lämnats
över genom praktisk demonstration, från person till person till nästa dansargeneration. I
undervisningssituationen tolkar då varje elev, utifrån sin kunskap och förmåga, hur
lärarens utförande ska översättas i elevens egen kropp. Detta ställer mycket höga krav
på lärarens tekniska förmåga att utföra rörelserna korrekt. Oftast har man inte tid för
detaljerade frågor och det kan upplevas som att lektionen tappar tempo vid för mycket
prat. Detta kan utmynna i många missförstånd, fel inlärning och till och med leda till
onödiga skador. Beroende på elevens placering i danssalen upplever också olika
danselever samma danssteg på olika sätt, och tolkningarna av informationen kan bli
mycket varierande. Det ursprungliga verket, antingen det är en rörelsekombination eller
ett koreografiskt verk, riskeras att förändras. En sådan förändring kan ske både genom
elevens tolkning och genom att dansläraren/dansaren sätter sin egen prägel på
utförandet. En koreograf arbetar praktiskt i sin skapande process och det är väldigt
ovanligt att han noterar sitt verk kronologiskt på papper. Oftast har han bara
fragmentariska anteckningar som inte direkt är stegbeskrivningar. Traditionen är att
koreografen litar på dansarens muskelminne. Många gånger suddas koreografens
ursprungliga intention ut och risken är att verket förvanskas och den konstnärliga
kvaliteten sjunker. Eftersom jag är utbildad koreolog i dansnotationen Benesh
Movement Notation vid Royal Academy of Dance i London, har jag upplevt Benesh
Movement Notation som ett bra komplement till min praktiska danskunskap. Tack vare
sin tydliga visuella karaktär är det lätt att läsa ut de olika rörelsernas utförande. Många
danssteg är lättare att förstå när jag analyserat dem via Benesh Movement Notation än
då jag försökt att tolka stegen via mina lärares praktiska instruktioner. Jag använder
Benesh Movement Notation både som ett verktyg där jag kan utveckla min
analysförmåga, men också som stor hjälp i memoreringen av koreografier. Jag har under
de senaste åren även undervisat i Benesh Movement Notation och upplever själv att
7
Benesh Movement Notation är ett bra pedagogiskt verktyg när det integreras i den
praktiska dansträningen. Enligt mig har dansundervisningen stora fördelar att vinna om
man skulle använda Benesh Movement Notation universellt. Genom att omvandla
rörelse till tecken på papper kan man direkt relatera till språket. När man använder sig
av de rätta orden uttrycks tankar och idéer likaväl som fakta och rörelsen kan bli lika
tydlig som tanken. Koreologen är den person som skriver ner dans i Benesh Movement
Notation. Tack vare sin kunskap om rörelsens språk känner hon/han väl till rörelsens
möjlighet och är den som är väl medveten om den subtila skillnaden i
rörelseinterpretation. Koreologen kan mycket trovärdigt översätta rörelsen till
skriftform. Med anledning av mina positiva upplevelser att använda Benesh Movement
Notation vill jag utforska om de eftergymnasiala eleverna anser att Benesh Movement
Notation kan vara ett hjälpmedel i den praktiska dansundervisningen. Jag vill ta reda på
vilka fördelar och nackdelar som de eftergymnasiala eleverna anser att det finns med att
använda sig av Benesh Movement Notation i sina dansstudier. De eftergymnasiala
elever som jag ställer frågorna till har läst Benesh Movement Notation under ett år, men
dansat under en mycket längre tid. Jag vill se om de tycker att Benesh Movement
Notation kan vara ett hjälpmedel i den praktiska dansundervisningen. När jag talar om
notation är det en benämning som jag använder om nedskrivna Benesh Movement
Notation partitur. I denna uppsats kommer jag att använda de fackuttryck på engelska
som gäller inom Benesh Movement Notation, men första gången jag använder en ny
term översätter jag den till svenska.
1.1 Syfte och frågeställning
Mitt syfte är att utforska om danselever upplever att Benesh Movement Notation kan
vara ett hjälpmedel i den praktiska dansundervisningen. Studiens syfte är även att
förtydliga vikten av att koppla teori till det praktiska utövandet av danskunskap.
Frågeställning: Kan Benesh Movement Notation vara ett hjälpmedel i den praktiska
dansundervisningen?
8
2 Kunskapsbakgrund
2.1 Vad är Benesh Movement Notation?
Benesh Movement Notation är ett notsystem för dans. Enkelt sagt är det ett slags
streckgubbesystem fast utan streckgubbe. Ann Hutchinson Guest skriver i sin bok
Dance Notation the process of recording movement on paper att grunden för notationen
är ”staven” det vill säga notraden med sina fem linjer. Benesh Movement Notation
använder sig av abstrakta symboler; ”movementlines” (rörelselinjer)och ”travellines”
(förflyttningslinjer) vilket gör att rörelsen blir visuell i notationen. Därför räknas Benesh
Movement Notation som ett visuellt notationssystem. Det vill säga man ska kunna se
dansen framför sig när man läser notationen. Ann Hutchinson Guest beskriver Benesh
Movement Notation som det mest använda av de visuella notationssystemen som finns
inom dansen. Notationssystemet är internationellt och kan notera ner alla dansstilar.
(Hutchinson Guest, 1998) Rudolf och Joan Benesh beskriver Benesh Movement
Notation som en översättning av en tredimensionell rörelse till ett tecken skrivet på
tvådimensionellt papper. En fjärde och femte dimension kompletterar, nämligen tiden
och dynamiken (Benesh & Benesh, 1977). Ann Hutchinson Guest talar om dansen som
en kombination av konst och vetenskap. Hon skriver i sitt förord: “As Rudolf Benesh
said: Reading is the knowledge; writing is the tool of thought. The advent of a practical,
functional dance notation system has been called a Gutenberg revolution in the dance”
(Hutchinson Guest, 1984 s.xi).
2.2 Historik om Benesh Movement Notation
Benesh Movement Notation är ett notationssystem för dans som skapades av makarna
Joan och Rudolf Benesh. Rudolf Benesh var konstnär och Joan var dansare på Sadlers
Wells Ballet (nuvarande Royal Ballet) i London. När Rudolf Benesh såg hur
problematiskt det var för Joan att skriva ner danskombinationer med ord, blev han
inspirerad till att skapa ett dansnotationssystem som skulle förenkla hennes arbete. Med
utgångspunkt från sin konstnärsbakgrund ansåg han att eftersom dans är en visuell
konstart så ska även notationen vara visuell (Kipling Brown & Parker, 1984). Benesh
Movement Notation publicerades första gången 1956 i London i boken An Introduction
9
to Benesh Dance Notation. 1962 grundades The Institute of Choreologi numera Benesh
Institute, en organisation för att utbilda och examinera koreologer, men också för att
samordna den fortsatta utvecklingen av Benesh Movement Notation. Sedan 1997 har
Benesh Institut legat under the Royal Academy of Dance, den största organisationen för
utbildning och examinering av danspedagoger i världen. I England används Benesh
Movement Notation flitigt både i det konstnärliga arbetet på scen och i
dansundervisningen. I Sverige är det endast på Kungliga Operan man har
heltidsanställda koreologer (personer som är utbildade i Benesh Movement Notation).
Denna yrkeskår noterar både nya koreografier och iscensätter tidigare koreografier
utifrån danspartitur. Oftast arbetar de även som balettmästare det vill säga att de har
ansvar för den dagliga träningen av dansarna. Benesh Movement Notation är för dans
det som noter är för musik och den skrivna texten är för drama.
”There is no better way to record a work. The precision and clarity
with which my choreography can be recorded and recreated using
Benesh Notation, not only aids the creative process but is an
efficient use of time, studio space and therefore money.”
(Hampson Chris, www.Benesh.org, senast kontrollerad 2009-1221)
2.3 Danskonst som skolämne
Pause – and think a score, fifty a hundred times before you devote
yourself to the study of the dance. Do you realise the difficulty of
this art, at once so beautiful and so ungrateful? Do you realise how
many obstacles must be surmounted before you can become a
dancer, even of average ability? Think, then, of the labour that
must be expected, the injustice, intrigues, and jealousies that must
be supported before you can become an artist of distinction. If you
are still undaunted by these disagreeable facts, you have proved
yourself to possess enthusiasm and determination, qualities
indispensable to success (Beaumont, 1966 s.17).
På detta sätt inleder Beaumont sin Manual of the Theory and Practice of Classical
Theatrical Dancing, en instruktionsbok i den klassiska balettekniken i Ceccettistil. Här
talar han om några av de många hinder som måste övervinnas för att kunna tillägna sig
kunskap inom dans som konstform. Beaumont talar vidare om tålamod, fysisk
ansträngning, kontinuitet i träning, eftertanke, analys och förståelsen av rörelsens
intention och estetik. Han anser också att danseleven måste vara öppen för andra
10
konstintryck, där nämner han musik, mim, bild och skulptur. Ett öppet sinne för alla
konstarter är viktigt för att danseleven ska berika sin danskunskap och utveckla sin
förmåga till kommunikation genom dansen som konstform. Beaumont poängterar också
hur viktigt det är för danseleven att ha kunskap om hur man utför varje dansrörelse med
teknisk precision.
2.4 Styrdokument
Utbildningen i dansämnet syftar enligt Skolverket till ”kunskaper om dansen som
konstart och kunskapsområde både i ett nutida och ett historiskt perspektiv, både i teori
och praktik” (Skolverket, 2000 s.33). Skolverket framhåller samtidigt att ämnet dans
innebär teori och praktik i förening där dansens kärna är utvecklingen av ett personligt
rörelsespråk kombinerat med insikt i och förståelse av dansens olika traditioner.
I beskrivningen av målen för kursen dans och gestaltning A skriver Skolverket att
kursen ska utveckla elevens förmåga till uttryck och kommunikation i dans (a.a.).
Efter avslutad kurs ska eleven ha grundläggande färdigheter i det egna rörelsespråket,
kunskap om begrepp och terminologi och ha prövat att analysera egen och andras dans.
Eleven ska dessutom ha medvetenhet och kunskap om kroppens och rörelsens funktion i
gestaltningsarbetet och som medel för kommunikation. I Lpf 94 betonas det hur viktigt
det är att betona kunskapens alla former, fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet
lika mycket. Allt för att eleven ska få möjlighet till att utvecklas till att själv kunna se
samband. I Lpf 94 talar man också om vikten av ett historiskt perspektiv och förståelsen
för kunskapers relativitet och förmåga till ett dynamiskt tänkande, både bland elever och
lärare.
2.5 Mål för kursen ”Dans och gestaltning A”
I kursen dansträning är målen för kursen ”att eleven ska kunna utveckla rörelsekvaliteter
och behärska olika träningssystem. Eleven ska även ha kunskap om anatomins och
fysiologins betydelse för träning och dans” (Skolverket, 2000). Gunnarsson (1999)
skriver att synen på lärandet ofta är endimensionell inom skolan, lärarna fokuserar på
överförandet av kunskapsinnehållet. En lärandeprocess uppkommer först när eleverna
förstår vikten av kunskapsinnehållet. Bröderna Dreyfus menar i boken Mästarlära att
imitationen av lärares exempel är av avgörande vikt vid inlärning av de färdigheter som
11
förmedlas genom formell utbildning på alla nivåer. De fortsätter ” det är bara genom
nära samarbete med studerande i en gemensam situation som lärare kan visarebefordra
sin lidelse och sina färdigheter till sina studenter” (se Kvale, 2000 s. 87). Sjöstedt anser
att oavsett var eleven befinner sig i sin tekniska utveckling kan danstekniken förbättras
genom ny kunskap som hon praktiserar och analyserar (Sjöstedt, 2005). Koreografi är
när man tränar redan färdigkomponerade danser, det kan handla om små stycken ur de
”gamla klassikerna” eller ett modernt verk. Det kan vara repertoar som läraren fått av
olika koreografer, eller egen komponerade stycken av läraren. Även denna del ställer
stora krav på lärarens tidigare erfarenheter och tysta kunskap. Bo Göranzon (1989) tar i
sin forskning upp tyst kunskap som något centralt. Han anser att den tysta kunskapen är
kärnan till all yrkeskompetens och att den är ett resultat av utvecklingen inom
yrkestraditionen och personliga erfarenheter av praktiskt arbete. I gestaltningsarbetet
utvecklar eleven sin inre känsla för rörelsen. Hon övar upp sin förmåga att
kommunicera med publiken i dansens tecken. Här får eleven också arbeta med att
tydliggöra upplevelsen så att känslan når ut till publiken. För att öva upp sin
gestaltningsförmåga anser Sjöstedt (2005) att eleven måste utveckla sin kinestetiska
iakttagelseförmåga det vill säga möjligheten att ”känna rörelsen” att förstå
rörelsekvaliteten. Gunnarsson (1999) skriver att lärarens professionella kompetens är
viktig, eleven behöver ett bra ledarskap från en lärare som kan strukturera lärandet så att
eleven förstår bakomliggande motiv och synsätt. Det vill säga lärarna måste inneha en
stor tyst kunskap. Han talar även om hur viktigt det är att läraren inte begränsar elevers
lärande och därmed utveckling genom ensidigt val av metod, innehåll och tidsram. Det
är viktigt att omformulera instruktioner och ingångsportar för att nå fram till eleverna,
så att de kan nå de mål som är uppsatta. Sjöstedt (2005) anser att eleverna ska få
möjlighet att se samband, reflektera över sina erfarenheter och tillämpa sina kunskaper.
I dansundervisningen integreras teori och praktik kontinuerligt. Vid varje lektionstillfälle ges eleven möjlighet att själv gå igenom rörelsefraser i eget tempo för egen
analys. Genom ständiga repetitioner utvecklas så småningom en muskulär förtrogenhet
till rörelsefrasen. Men detta är bara en del av förtrogenheten, för att eleven ska kunna
utveckla kunskapen till sin egen måste eleven kunna göra en teoretisk analys av rörelsen
och finna en motivation i hur denna rörelse kan utveckla just denna elev. Enligt
Jespersen (se Kvale, 2000) ”sker utvärderingen i mästarlära under hela utbildningen
genom kontinuerlig prövning av kunnande och genom självprövning.” (s.185) Att vara
en mästare inom dansen innebär att man är en coach för sina elever. För att vara en god
12
pedagog är det viktigt att ha en balans mellan mästarrollen och samtidigt ge eleven
självförtroende i att själv reflektera och analysera rörelsen.
2.6 Dansnotation
Kan lärandet i Dans och gestaltning underlättas genom dansnotation? Gunnarsson
(2000) framhåller att om förändringar ska vara möjliga måste det finnas en genuin vilja
till en sådan både bland läraren och eleverna. Professor Joan White skriver på The
Benesh Institutes hemsida: “It is my belief that it is only when we recognise the value of
notation will we really have the potential to become educated in dance and that dance as
a discipline will come of age and be taken seriously as a subject of study”
(www.benesh.org, 2009-12-18). Hon anser att dansen behöver ett internationellt
skriftspråk för att öka sitt anseende som ett akademiskt ämne. Grönlund och Wigert
(2004) menar att den tänkande människan får skjuts av dansnotationens krav på
reflektion. Genom att analysera dansrörelsernas intention minskas risken för att dans
reduceras till enbart teknikträning. Dansen är en konstart som ska uttrycka känslor,
skapa stämningar, beröra och uppröra. För att kunna uppnå detta behöver dansaren ett
verktyg för att kunna analysera och dokumentera. Hutchinson Guest (1998) tar upp
danskonsten som en kombinerad vetenskap och konstform. Hon fortsätter att vetenskap
endast kan utvecklas, beskrivas diskuteras och spridas genom att bli nedskriven
(noterad) i ord, figurer och eller symboler. Professor John Dewey anser med sin
pedagogik att teori blir oduglig utan praktik och vice versa (Egidius, 2003). Detta
argument gäller även i dansen. Här lär eleven oftast praktiskt först men för att få en
kunskap måste eleven också kunna analysera och förklara det praktiska arbetet. Utan
praktik blir teorin obegriplig, utan teori ter sig praktiken väldigt platt. Det krävs en
tanke för att med rätt känsla utföra en rörelse. Ståhle påpekar (Grönlund 2000) att
notation är ett medel för att lära ut dansen, inte ett mål i sig. Hon anser att tyngdpunkten
ligger på själva dansandet, notationen är enbart till för att underlätta förståelsen.
Notationen ger läraren och eleven ett gemensamt språk. Det är ett direktare sätt att
kommunicera - ord är mångtydiga.
13
2.7 Pedagogisk forskning
Enligt Piagets teori definieras lärandet av ett samspel mellan assimilation och
ackommodation. Han hävdar att det finns fyra slag av assimilation:
-”Upprepandet av en och samma rörelse så att den fungerar
smidigare och allt mer automatiskt.
-Igenkännande, varigenom det som uppfattas upplevs som något
redan bekant.
-Utforskande av något som man delvis känner igen eller undrar om
det kan vara det som man tror att det är, varigenom befintligt
tankeschema blir mer komplicerat.
-Samordning av rörelse- och tankescheman som tidigare fungerat
utan samordning med varandra” (Egidius 2003 s.100).
Inom undervisningsmetodiken definieras didaktik som läran om själva valet av innehåll
och behandlingen av detta innehåll. Egidius anser att didaktik handlar mer om
undervisning än om lärande, man utgår ifrån att människor ska lära sig genom att
undervisas av andra. Didaktiken ska svara på frågorna vad man väljer för mål och
innehåll för lärandet, hur man väljer att arbeta och varför man gjort valen. Didaktik är
en diskussion om studieinnehåll och hur man tänker undervisa det valda innehållet (a.a)
Didaktiken vid teknikträning bygger på kroppsliga demonstrationer och verbal
beskrivning från lärare till elev. Man upprepar övningarna regelbundet för att stimulera
muskelminnet och finslipa danstekniken och lär sig att behärska sitt instrument det vill
säga kroppen. Man använder sig av mästarlära. Enligt Kvale i boken Mästarlära är
mästarna/pedagogerna förebilder för kunskapen de undervisar genom att vara förebilder
istället för att ge föreskrifter (Nielsen & Kvale 2000). Genom imitation kan eleven själv
återskapa ett beteende eller förnya ett beteende beroende på variationsmöjligheterna i
detta aktivitetssammanhang. När en elev har en förståelse för mästarens undervisning
kan eleven utveckla sina egna tankar i en trygg omgivning. Denna möjlighet gör att
eleverna inte utvecklas till kopior av sina mästare, utan till kritiskt tänkande individer.
Kvale menar också att det imitativa är en förutsättning för att kunna reflektera kring de
problem som uppstår. Det är viktigt att efterhand byta mästare allteftersom eleven
utvecklas. Eleven väljer ut och sammanfogar kunskaper från de olika mästarna och
skapar på så sätt förnyelse inom yrket. Det vill säga ackommodation. Ackommodation
är att hitta ett nytt sätt att se och tolka det han eller hon kommit i kontakt med. Gammal
kunskap får ny innebörd i ljuset av ny kunskap. Gustavsson (2003) ställer frågan är det
så att tyst kunskap måste vara tyst och stå i bjärt kontrast till den vetenskapliga
14
kunskapen? Att veta vad och hur påstår han ger kunskap som är förbunden med
handling som vi utför. Grönlund Wigert (2004) reflekterar över hur dansaren definierar
den tysta kunskapen inom dansen. Hon talar om uttryck som ”Harmonin och känsla för
dans”, ”vara närvarande i sin kropp”, ”en kroppslig kunskap om dans” . För en dansare
är detta väl kända begrepp, men för en oinvigd kan dessa uttryck uppfattas som ”flum”.
Genom att använda ett erkänt notationssystem för att formulera danskonstens definition
och innehåll ges danskosten en tydligare framtoning både som konstart och vetenskap.
Den tidigare forskningen på detta område är mycket begränsad. Anna Karin Ståhle (se
Grönlund 2004) har gjort en studie som hon kallar Dansnotation – ett pedagogiskt
hjälpmedel bland danslärare och hur de använder sig av dansnotation i sin undervisning.
Där behandlar hon alla olika dansnotationssystem, både de nuvarande moderna, Benesh
Movement Notation och Laban Notation, men också de historiska som Feuillet
Beauchamps notation. Hennes viktigaste frågor är hur danslärare använder dansnotation
pedagogiskt och vad i dansundervisningen förstärks/förtydligas med hjälp av
dansnotation?
15
3 Metod
3.1 Fenomenologisk grund
Vetenskapligt vilar denna undersökning på en fenomenologisk grund. Jag vill ta reda på
om mina elever upplever att Benesh Movement Notation är till hjälp vid dansinlärning.
Hartman (2004) definierar en fenomenologisk undersökning som tolkningskonstruktioner som individer använder för att göra världen begriplig. Den
fenomenologiska undersökningen försöker att förstå upplevelsen från individens
synvinkel. En metod med vars hjälp man vill komma åt mening och innebörd i fenomen
och händelser. Vid en fenomenologisk undersökning måste undersökaren tolka de
undersöktas beteende, både det de säger och deras kroppsspråk och på så sätt försöka att
förstå hur de ser på världen.
3.2 Metodval
Jag har valt att göra en kvalitativ studie genom att intervjua 12 eftergymnasiala
danselever. Intervjuerna består av ett antal öppna frågor som alla är ställda i samma
ordning. Anledningen till att jag valt att intervjua istället för frågeformulär är för att
kunna tolka hela eleven. Som danselev är man oftast bättre på att formulera sig med tal
och kroppsuttryck än i det skrivna ordet. Huvudfrågorna är givna men vissa svar från
eleverna ger upphov till följdfrågor. Vid de tillfällen då jag känt att det varit nödvändigt
med extrafrågor för att klargöra vad eleven menar med sitt svar har jag ställt
extrafrågor. Fördelen med intervju är att eleven kan uttrycka sig med flera ord och
förklara vad de menar med sitt svar på varje fråga. Det gör att det blir mindre risk att
missförstå svaren än vid en skriftlig enkät. Det blir också lättare för mig som danslärare
att ”tolka” hela eleven och få en djupare förståelse för elevens inställning till Benesh
Movement Notation i inlärningssituationen. Nackdelen med intervju som metodval är
att det tar lång tid att genomföra, analyser och sammanställa intervjuerna. Enligt
Gunnarsson (1999) går en kvalitativ studie ut på att skaffa djupgående insikter om en
viss situation och hur de inblandade personerna tolkar den. Fokus ligger på process och
sammanhang, det vill säga tolkning och omtolkning av individens upplevelser i en
speciell situation. Målsättning är att upptäcka snarare än att bevisa. De insikter som
16
uppnås kan få direkta följder för praktiskt arbete. Undersökningen har som syfte att
utveckla en teori som visar en förståelse för en individ eller en grupp individer genom
att beskriva de föreställningar de har om sig själva och sin situation (a.a.). Detta betyder
att jag som undersökare måste förstå de motiv och trosföreställningar som ligger bakom
elevernas handlingar. En kvalitativ undersökning försöker inte besvara frågan: Hur
mycket? Eller hur många? Utan vill istället förstå hur människan ser på sig själv och sin
situation.
3.3 Urval
De 12 danselever jag valt att intervjua är samtliga elever på en eftergymnasial dansutbildning, det är alltså en hel klass. Gruppen består av både män och kvinnor i ålder
19-22år. Jag har valt att inte ta hänsyn till någon könstillhörighet, eftersom det inte finns
någon relevans för undersökningen. Alla elever har gått estetiska programmet dans eller
likvärdig dansutbildning och har som mål att arbeta professionellt med dans i framtiden.
Detta betyder att samtliga har ett väl utvecklat praktiskt dansspråk. Ingen har tidigare
varit i kontakt med något dansnotationssystem. Eleverna går för tillfället på samma
utbildning men deras tidigare gymnasieutbildningar har skett på olika orter i Sverige.
Valet av dessa elever var självklart eftersom jag under ett års tid har undervisat de i
Benesh Movement Notations grunder. Ingen av de tillfrågade eleverna avböjde att vara
med på denna undersökning. Samtliga är myndiga så jag behövde inte skaffa något
medgivande från föräldrar.
3.4 Frågornas utformning
Redan från början av detta arbete var det klart för mig att intervju var det mest lämpliga
alternativet. Framförallt för att få möjlighet att se hela personen under svaren, men
också för att vid behov kunna ställa följdfrågor direkt. Jag valde korta tydliga frågor för
att ge eleverna plats att ge utförliga svar (Se Bilaga 1). Före intervjutillfället hade jag
tydligt gjort klart för eleverna att det var viktigt med ärliga svar, inte svar som de trodde
att jag ville höra, eftersom jag undervisar i Benesh Movement Notation. Ejvegård
(2003) skriver att intervjuaren måste eftersträva en neutral hållning, så att han inte
påverkar respondenten. Intervjufrågorna presenterades för eleverna vid intervjutillfället
eftersom jag ville har deras personliga uppfattning. Samtidigt ville jag inte att de skulle
17
diskutera svaren sinsemellan utan ge sina spontana tankar kring sina upplevelser av
Benesh Movement Notation. Frågorna ställdes i samma ordning vid varje
intervjutillfälle. Enligt Ejvegård (2003) bör man vid en standardiserad intervju ställa
frågorna i samma ordning och med samma ordval till samtliga elever. De frågor jag valt
att ställa kan delas in i 3 olika delar. Vid vissa tillfällen var det nödvändigt att ställa
följdfrågor för att få klarhet i vad eleven menade med sitt svar. Den första frågan
handlar om den praktiska dansträningen, den andra frågan handlar om att göra egna
anteckningar, och sista frågan handlar om repertoarträning (se Bilaga 1). Ingen av
frågorna är en ja och nej fråga utan varje fråga kräver ett formulerat svar från den
tillfrågade. Enligt Ejvegård (2003) är en del av vitsen med en intervju att den ska ha ett
explorativt syfte. Detta är också mitt syfte med denna undersökning att utforska om
danselever upplever att Benesh Movement Notation kan vara ett hjälpmedel i den
praktiska dansundervisningen.
3.5 Genomförandet
Samtliga intervjuer utfördes under hösten 2008 efter lektionstid, under loppet av tre
veckor. Varje intervju tog ungefär 30 minuter. Tiden för intervjuerna placerades på
elevens schemalagda tid för eget arbete. Detta var ett val som eleverna och jag kom
överens om tillsammans. Fördelen med att lägga intervjuerna på denna tid var att
eleverna inte behövde ta av sin lärarledda träningstid eller av sin fritid. Samtalen skedde
i lugn och ro på avskild plats, utan störningsmoment. Stämningen var glad och lättsam
och jag upplevde eleverna som lugna, öppna och trygga under intervjuerna. Jag valde att
föra anteckningar under och efter varje intervju tillfälle. Därför utfördes endast en
intervju per dag. Andledningen att jag inte valde att spela in intervjuerna var att en elev
tyckte att det kändes hämmande. Alla elever var villiga att göra små avbrott i samtalen
för att jag skulle kunna göra anteckningar. Efter intervjun tackade jag eleven och
frågade om hon eller han vill ta del av resultatet. Några var intresserade. Till dessa
kommer jag att skicka materialet när arbetet är klart.
3.6 Analys
Eftersom frågorna presenterades i en speciell ordning ur tre aspekter på Benesh
Movement Notation delas också svaren in i dessa tre kategorier. Kategori 1 den
18
praktiska träningen innefattas av den dagliga teknikträningen.. Kategori 2 innefattas av
förmågan till egna anteckningar det vill säga, minnesanteckningar för att som danselev
komma ihåg stegkombinationer. Den sista och 3:e kategorin innefattas av
repertoarträning det vill säga, när man tränar redan färdigkomponerade koreografier.
Genom denna indelning är det lättare att få fram svar som är viktiga för att uppnå syftet
med denna studie. När jag bearbetar materialet jag fått från intervjuerna använder jag
mig av meningskoncentration. Det vill säga omformulerar de relevanta uttalandena för
frågeställningen till mer korta och exakta uttalande.
3.7 Etiska principer
Enligt kraven för den här typen av studier finns det etiska aspekter att ta hänsyn till.
För att uppfylla informationskravet upplyste jag muntligt samtliga elever om
undersökningens syfte och att den skulle ske via intervju. Jag berättade också att syftet
med intervjun var att använda den som underlag till mitt examensarbete inom
lärarutbildningen på Malmö högskola. För att den intervjuade skulle känna sig trygg
ansåg jag det viktigt att jag tog hänsyn till de etiska aspekterna, först och främst
samtyckekravet. För mig var det viktigt att varje elev själv bestämde om de ville vara
med i undersökningen eller inte. Dessutom delgav jag de vad jag antecknade under
intervjun, så att vi var överens om vad de tyckte var väsentligt i svaren på mina frågor.
Samtliga
elever
valde
att
vara
med
i
undersökningen.
För
att
uppfylla
konfidentialitetskravet och visa respekt för den intervjuades integritet har jag gett
samtliga intervjuade en bokstav som benämning och på det sättet anonymiserat dem.
3.8 Validitet och reliabilitet
Föra att validiteten (giltigheten) ska vara god ”ska man som forskare enligt Ejvegård
(2003 s.73) verkligen mäta det som man avser att mäta.” Det handlar om att göra
korrekta observationer enligt Hartman (1998). Han talar om att man måste vara
uppmärksam på möjliga felkällor. En felkälla som Hartman nämner är omgivande
faktorer. Jag har försökt att eliminera störande moment genom att placera intervjun på
en lugn avskild plats där vi inte blivit störda under intervju tiden. Jag har också klargjort
för eleverna att jag vill ha deras ärliga mening, och att de inte ska ta hänsyn till att jag
undervisar i Benesh Movement Notation. Det är viktigt för eleverna att förstå att de
19
även ska framföra kritik annars blir inte studien trovärdig. Jag anser att validiteten är bra
i min undersökning eftersom det intervjumaterial jag samlat in är elevernas uppfattning.
Jag har själv intervjuat eleverna vilket har gjort att jag också kunnat kontrollera att
eleverna förstått frågorna. Reliabiliteten enligt Hartman (1998) handlar om att
undersökningen är pålitlig. Det vill säga att om jag skulle göra om undersökningen
skulle jag komma fram till samma resultat. Jag anser att eleverna har svarat ärligt på
frågorna utifrån den kunskap de har efter att studerat Benesh Movement Notation ett år.
Jag anser att de känt sig trygga att framföra både positiva och negativa synpunkter vid
intervjutillfället. Därför uppfattar jag att reliabiliteten i denna undersökning är god.
20
4 Resultat
I detta avsnitt redovisar jag elevernas åsikter som kom fram vid intervjuerna.
Fråga 1: Vilka fördelar anser du att det finns med Benesh Movement Notation i
praktisk dansträning?
I den här frågan har jag behandlat kategori 1, den praktiska dansträningen. Där ingår
teknikträning, instuderande av nya rörelsekombinationer, vikten av dansarens placering
i rummet och fördjupad kunskap av musikens betydelse för rörelsens uttryck. De
fördelar som danseleverna framhöll var bland annat att de upplevde att de fick ett större
medvetande i rörelsen både kroppsligt och musikaliskt. ”Att börja tänka i Benesh
Movement Notation ger en medvetenhet. Vad gör kroppen egentligen? Hur är stegen
utformade? Jag har fått ett ordförråd att använda när jag tänker på dansrörelser. Jag
börjar se rummet i förhållande till min kropps placering.” Eleverna säger vidare att
Benesh Movement Notation har gett de många ”Aha” upplevelser. De anser att Benesh
Movement Notation har hjälpt de att hitta djupet i rörelsen. Att förstå hur de ska utföra
den i sin egen kropp i förhållande till att som tidigare härma rörelsen. ”Genom att härma
en rörelse, kan du missa detaljer som du kan läsa dig till i Benesh Movement Notation.
Efter att ha dansat på lektion och sedan fått övningen på papper har det gett mig en
utmärkt chans att ta reda på detaljer som jag kan ha missat på lektionen.” En elev tar
upp vikten av diskussioner och analys i den praktiska dansträningen: ”Vi har diskuterat
olika danstekniska frågor som kanske inte hade kommit upp annars. Till exempel var
ligger fram, bak och sidan i min kropp i förhållandet till rummet. Genom Benesh
Movement Notation har vi kommit in på detaljdiskussioner som annars lätt hade
ignorerats.” Även den musikaliska aspekten har eleverna berört i sina svar. ”Man blir
medveten om att man dansar till olika taktarter och musikstilar eftersom detta visas
tydligt i Benesh Movement Notation. Man kan läsa noggrant utifrån partituret hur en
rörelse ska utföras” och fortsätter: ”Genom att läsa samtidigt som man lyssnar på
musiken, är det lättare att se sambandet mellan musik och rörelse. Dynamiken blir
tydligare genom att kompositionen är nedskriven och markerad med dynamic marks.”
En elev tog dessutom upp en aspekt på möjligheten till icke lärarledd undervisning: ”En
21
till fördel med Benesh Movement Notation är att man kan lära sig nya övningar utan
lärare.”
Fråga 2: Vilka nackdelar anser du att det finns med Benesh Movement Notation i
praktisk dansträning?
Flera av eleverna såg inget negativt med Benesh Movement Notation i praktisk
dansträning, däremot talade de om att inlärning av Benesh Movement Notation är som
att lära sig ett nytt språk, vilket kan ta mycket tid i anspråk. ”Nackdelen med Benesh är
att det tar tid att skriva ner dansövningarna. Det handlar om tålamod, som att lära sig ett
nytt språk.” ”Eftersom det får plats mycket information på så liten yta, kändes det i
början lite rörigt. Men när jag fått öva på att läsa en tid blev det bara en fördel istället.”
Som nybörjare i Benesh Movement Notation tyckte jag att steginlärning via Benesh
Movement Notation var svårt. Det var svårt att praktiskt få samband mellan stegen trots
att jag kan utläsa var rörelse för sig. Jag blev väldigt låst vid papperet och när jag
försökte utan kunde jag inte alls minnas vad jag gjort några sekunder tidigare. Med mer
tid och träning löste jag den biten, och nu tycker nu att dansinlärning med hjälp av
Benesh Movement Notation är väldigt smidigt.” En annan elev var av samma åsikt:
”Nackdelen med Benesh Movement Notation är att innan man lärt sig att läsa det
flytande och att binda ihop stegen visuellt, blir framförandet lätt hackigt och mer
positioner än dans.” En elev tyckte att det var svårt att lära sig ett notationssystem som
liknar musikens när man redan kan musiknoter att hon lätt blandade ihop de båda. En
elev tog upp svårigheten att vara öppen för ett nytt inlärningssätt och ansåg att det skulle
varit värdefullt att fått lära sig Benesh movement Notation redan som ung danselev.
Fråga 3 Vilka fördelarna anser du att det finns med att använda Benesh
Movement Notation vid egna anteckningar?
Här tar jag upp kategori 2, att använda sig av Benesh Movement Notation för att kunna
föra egna anteckningar tex, efter praktiska danslektioner, vid skapandet av egna
kompositioner och vid repertoargenomgång. Den största fördelen som i stort sett
samtliga danselever tog upp är de får ett gemensamt skriftspråk för dansen. Någon säger
att hennes egna anteckningar blir lättare att förstå och att det är lättare att dela med sig
av sina anteckningar till sina kamrater. ”Med anteckningar i Benesh Movement
22
Notation förstår man vad man har skrivit ner, även om man läser det 5 år senare. Vilket
man inte gör om man skrivit en vanlig ”kladd”. Jag kommer nog att ha mest nytta av att
använda Benesh Movement Notation på det sättet. Att skriva kom ihåg till koreografier
och stångövningar.” en annan elev tar upp möjligheten att dela med sig av sina
anteckningar: ”Egna anteckningar är ofta svåra att dela med sig av, om man inte har ett
gemensamt skriftspråk, här är Benesh Movement Notation en stor tillgång.”
Fråga 4: Vilka nackdelar anser du att det finns med att använda Benesh
Movement Notation vid egna anteckningar?
Ett flertal av de intervjuade danseleverna ser inga nackdelar vid egna anteckningar.
Några talar om tidsaspekten, att det tar lång tid att föra ner anteckningar. ”Det tar tid
och energi innan man får flyt i både skrivandet och läsandet.”
Fråga 5: Vilka fördelar anser du att det finns med Benesh Movement Notation vid
ett repetitionsarbete?
I den här frågan behandlar jag kategori 3, vilka fördelar som finns vid ett
repetitionsarbete det vill säga när man studerar in en given koreografi. Flera av eleverna
tar upp att repetitionsarbetet blir mycket mer effektivt ”Det sparar tid i repetitionsarbetet
och man slipper en massa onödiga frågor.” En annan elev säger: ”Fördelarna med
Benesh Movement Notation i repetitions sammanhang är att varje dansare kan lära sig i
egen takt. De gemensamma repetitionstimmarna blir mer effektiva.” ”Eftersom det får
plats med så mycket information på så liten yta, blir Benesh Movement Notation väldigt
effektivt i repetitionsarbetet. Det är lätt att se vad man ska göra och var i rummet man
ska vara placerad i förhållande till övriga dansare.”
Fråga 6: Vilka nackdelar anser du att det finns med Benesh Movement Notation
vid ett repetitionsarbete?
På frågan om vilka nackdelar som finns är det ingen av eleverna som anser att det finns
några.
23
5 Sammanfattande slutdiskussion
Mitt syfte med den här undersökningen var att utforska om de eftergymnasiala
danseleverna anser att Benesh Movement Notation kan vara ett hjälpmedel i den
praktiska dansundervisningen. Studiens syfte är även att förtydliga vikten av att koppla
teori till det praktiska utövandet av danskunskap. Jag anser att metoden jag valt för
denna undersökning har fyllt sitt syfte och att jag hade tillräckligt många respondenter.
Eftersom jag ville få en förståelse för elevernas upplevelse ansåg jag det viktigt att ställa
öppna frågor. Kanske hade undersökningen till viss del kunnat visa ett annat resultat om
någon annan ställt frågorna eftersom eleverna vet att jag undervisar i Benesh Movement
Notation. De är dock inte i beroendeställning gentemot mig eftersom deras utbildning
inte ska betygsättas. Enligt denna undersökning har jag kommit fram till att eleverna
upplever att fördelarna överväger nackdelarna. Som en av eleverna sa under en praktiskt
Benesh Movement Notation lektion: ”Det är mycket lättare att skriva ned rörelsen när
jag vet hur den ska utföras och tvärtom, det blir mycket tydligare för mig hur den ska
utföras när jag noterat den.” Med detta menar eleven att hon har fått en djupare
förståelse för rörelsen genom att analysera den i Benesh Movement Notation. När hon
fick i uppgift att notera en rörelsefras som hon fått under en tidigare danslektion insåg
hon hur lätt det är att som danselev missa viktig information oavsett hur tydligt läraren
har instruerat. Gunnarsson (1999) skriver hur viktigt det är att läraren inte begränsar
elevers utveckling genom ensidigt val av metod, innehåll och tidsram. Genom att eleven
får möjlighet att arbeta både praktiskt och teoretiskt med rörelsen upplever eleven att
hon får en djupare förståelse. Många gånger förenklar en analys rörelsen, eftersom små
detaljer kan ha stor betydelse för både det danstekniska och det konstnärliga uttrycket.
Skolverket framhåller att ämnet dans innebär teori och praktik i förening där dansens
kärna är utvecklingen av ett personligt rörelsespråk kombinerat med insikt i och
förståelse av dansens olika traditioner. I beskrivningen av målen för kursen Dans och
gestaltning A skriver Skolverket att kursen ska utveckla elevens förmåga till uttryck och
kommunikation i dans. Jag anser att det är viktigt att eleverna förstår de olika
utmaningarna som de stöter på inom dansämnet. För att kunna nå Skolverkets mål
arbetar jag med motivation, teknikträning, koreografi och gestaltning. Teknikträning är
viktig för att eleven ska bli tydlig i sitt uttryck och sin kommunikation. Något som
danseleverna talar om i svaren till intervjufrågorna är att de ser Benesh Movement
24
Notation som ett bra hjälpmedel i deras egen tekniska utveckling. Gunnarsson (1999)
skriver att först när eleverna förstår vikten av kunskapsinnehållet uppkommer en
lärandeprocess. Genom att både teoretiskt analysera och praktiskt utföra rörelsen
upplever eleverna att deras tekniska utveckling går snabbare framåt en vid enbart
praktisk träning. Teknik träningen övas genom lärarstyrd träning med fastlagda
övningar och eget arbete. Även här krävs en teoretisk analys av rörelsen, för att eleven
ska få en fullständig förståelse för rörelseutförande. Genom att samtidigt studera Benesh
Movement Notation säger sig danseleverna ha fått en större förmåga till korrekta
analyser av teknik och danssteg. De anser att Benesh Movement Notation kompletterar
inlärandet. Ståhle menar (Grönlund, 2000) att notationen är för att underlätta förståelsen
för hur rörelsen ska tolkas. Grönlund och Wigert (2004) talar om dansnotationens krav
på reflektion. De ständiga fysiska repetitionerna som sker i den praktiska
undervisningen ger tillsammans med den tydliga analysen som sker i Benesh Movement
Notation en djupare förståelse för rörelsen och hur den ska utföras. Eleven övar upp sin
uppfattningsförmåga för detaljer i rörelsen och kan på så sätt snabbare utföra den
tekniskt rätt. Det är ovanligt att man på estetiska programmet dans undervisar i någon
sorts dansnotation. Min åsikt är att en av anledningarna är att danspedagoger oftast tror
att alla rörelser ska nötas in i muskelminnet. Många anser att lektionen tappar tempo om
man går igenom för mycket teori under träningstillfället. Grönlund och Wigert (2004)
menar dock att den tänkande människan får skjuts av dansnotationens krav på
reflektion. Eleverna betonar att de har gjort stora framsteg i sin dansutveckling genom
att analysera via Benesh Movement Notation. Det som är positivt är att eleverna själva
uttrycker att sökandet efter kunskap genom Benesh Movement Notation ger resultat i
det fysiska framförandet. Elevernas aktiva sökande är något som alla danspedagoger
eftersträvar. Här kan jag tydligt se att Benesh Movement Notation, med alla dess
fördelar har en stor inverkan. Trots att vissa elever ser tidsperspektivet som en nackdel
visar det sig att redan efter att ha studerat Benesh Movement Notation en lektion per
vecka i tre månader har de utvecklat en klart förbättrad analyseringsförmåga. När
hjärnan har förstått vad kroppen ska göra svarar musklerna snabbare på korrektioner än
om man bara försöker härma. Eleverna börjar aktivt söka de karaktäristiska detaljerna
som framhäver rörelsens uttryck. Jag anser att många danspedagoger idag brottas med
problematiken att eleven fastnar i spegel. Det vill säga stirrar sig blinda på det platta
uttrycket som spegeln frammanar. Ett platt uttryck ger en tvådimensionell känsla i
rörelsen. I spegeln är det svårt för eleven att se om armarna till exempel är framför eller
25
till sidan av kroppen. Vad som kan tyckas var små detaljer i rörelsen har oftast stor
betydelse för uttrycket i dans. Min analys är att när eleven arbetar med Benesh
Movement Notation måste hon göra det med eftertanke, det går inte längre att ytligt
härma en rörelse. Elevens eftertanke ger en känsla av att rörelsen kommer inifrån, att
rörelsen får en själ. Något som alla danskonstnärer strävar efter. I intervjuerna har
eleverna även tagit upp fördelen med Benesh Movement Notations tydlighet i att notera
riktningarna i rummet. Som koreograf anser jag att det har stor betydelse för en
koreografis uttryck hur dansarna är placerade i förhållande till varandra och rummet.
När man till exempel försöker att studera in dans utifrån en videoupptagning är det
omöjligt att uppfatta djupet och avstånden mellan dansarna i koreografin. Här uppstår
samma problematik som tidigare nämnt när eleven studerar in stegen via spegeln. Utan
att tydligt ange information om placering förstörs det konstnärliga uttrycket. Musiken
och dynamiken i rörelsen är otroligt viktig för det slutgiltiga uttrycket anser jag . När en
elev fysiskt har lärt in rörelsen via kroppslig analys måste rörelsen behandlas
musikaliskt och dynamiskt för att det ska bli danskonst. Som danspedagog är det svårt
att få med alla detaljer vid en rent praktisk genomgång. Det är lätt att låsa varje rörelse
vid ett specifikt taktslag. Jag anser att detta undervisningssätt gör eleverna till
räknemaskiner dvs.” rörelserobotar” där dynamiken i dansen försvinner. Det är viktigt
att använde ett nyanserat dansspråk. Benesh Movement Notation förstärker möjligheten
att få en helhetsbild av det konstnärliga uttrycket i dansen. En elev säger att ”Genom
Benesh Movement Notation har vi kommit in på detaljdiskussioner som annars lätt
ignoreras.” De detaljdiskussioner som eleven pratar om är accenter, dynamiken och det
musikaliska i rörelsen. Genom denna analys anser jag att eleven får en själ i sin dans.
Plötsligt ändras dansen till en konstform från att ha varit ren motion. En kompetens som
jag anser är en förutsättning för att kunna arbeta som dansare är att öva upp sitt öga för
detaljer. För att bli en bra dansare måste man även kunna se danskonsten som en
kombinerad konstform och vetenskap. Hutchinson Guest (1998) talar om att
dansvetenskapen behöver ett notationssystem för att kunna utvecklas vidare. För att en
vetenskap ska kunna utvecklas måste den alltid kunna beskrivas, diskuteras. Eleverna
framhåller fler fördelar med att ha ett gemensamt skriftspråk, t.ex. när man skriver ner
Benesh Movement Notation gör man det utifrån dansarens synvinkel inte publikens.
Detta gör att man inte behöver spegelvända stegen vid inlärning från ett partitur. En elev
säger: ”En av fördelarna med Benesh Movement Notation är att man skriver det utifrån
dansarens synvinkel, det gör det enkelt att notera stegkombination för eget ” kom ihåg”.
26
En repetitör är som en dirigent som ska leda dansarna genom en koreografi. Vid ett
repetitionsarbete bör en repetitör ha många dansare igång samtidigt för att vara effektiv.
Repetitören ska ha koll på varje dansares steg, förhållandet mellan dansarna i rummet,
det musikaliska och dynamiska. I ett repetitionsarbete där man inte använder sig av en
notationsteknik är det vanligt att man arbetar utifrån en videoinspelning. När man
arbetar med video som instruktionsmaterial måste man hela tiden spola fram och
tillbaka i filmen för att kunna repeterar de olika danssekvenserna. Vid mitt arbete på
Göteborgsoperan uppfattade jag det som störande att under tiden som jag instruerade en
grupp dansare med en del i koreografin, ville de väntande dansarna själva spola fram till
sin del för att kunna arbeta vidare på den. Det är positivt att dansarna vill vara effektiva
vid ett repetitionsarbete men det är alltid svårt att instruera en del av koreografin när
man hör musiken från en annan del i bakgrunden. Det hade varit mycket enklare om de
hade kunnat Benesh Movement Notation. En elev kommenterar så här: ”Jag kan se
många fördelar i repetitionsarbetet med att använda Benesh Movement Notation. Det
sparar mycket tid, man slipper att fråga så mycket eftersom man själv kan läsa igenom
partituret i lugn och ro. Jag tror att repetitionsarbetet också skulle bli roligare, eftersom
man inte bara blir en kopia av koreografen utan får arbeta som en tänkande människa.”
En annan elev säger så här: ”Jag tycker att Benesh Movement Notation är ett bra sätt att
lära sig nya koreografier på. Man kan i lugn och ro få en visuell bild av vad det är man
ska utföra. Dessutom blir det musikalsikt tydligare när man ser det på papper.” Jag
anser att det är vad varje koreograf önskar sig, en dansare som kan repetera in sina steg
själv och som tänker själv och inte bara kopierar när jag som koreolog utför rörelsen.
Det är en otrolig fördel att dansaren redan kan stegen, för då kan jag som koreolog
koncentrera mig på dynamik, uttryck och placering. Dessutom är det viktigt för en
dansare att se och förstå helheten i en koreografi tidigt i ett repetitionsarbete. Det gör det
lättare för dansaren i sin rolltolkning. Jag som danspedagog märker att eleverna blir
noggrannare med viktiga detaljer om de måste föra anteckningar vid inlärningen. Det är
dessa detaljer som Beaumont talar om när han poängterar hur viktigt det är för
danseleven att ha kunskap om hur man utför varje dansrörelse med teknisk precision
(Beaumont 1977).
Den främsta nackdelen eleverna tar upp är tidsperspektivet. Många anser att det tar lång
tid att skriva ner danskombinationer i Benesh Movement Notation . De vill oftast hellre
förlita sig på muskelminnet. Min tolkning av det svaret är att många gånger har eleven
mycket information muskulärt, men har svårt att formulera vad de egentligen gör. De är
27
ovana vid att analysera och förstå vilka detaljer i rörelsen som ska förstärkas för att det
dansanta uttrycket ska bli fulländat. Jag anser att muskelminnet inte är lika tillförlitligt
som om man har koreografin på papper. Om jag frågar mina elever efter en vecka hur
en övning såg ut när jag visade den en vecka tidigare får jag oftast många olika
versioner. Jag anser att det är lättare att ”fuska” sig igenom rörelsematerialet om
eleverna inte antecknar all viktig information i Benesh Movement Notation. Var och en
kommer ihåg sin visuella tolkning. Vilket även gäller den musikaliska tolkningen. Har
inte eleven förstått den musikaliska tolkningen, använder hon sig av samma lösning som
när hon ”fuskade” sig igenom rörelsen, och utför rörelsen hjälpligt musikaliskt. Olika
elever är olika bra på att uppfatta information vid en praktisk genomgång. Att de
kommer ihåg olika kan även bero på vilken placering de haft i rummet i förhållandet till
mig när jag visade. Utan analytisk förmåga som övas upp i Benesh Movement Notation
kan en rörelsekombination få ett helt annat uttryck än vad som var tänkt från början.
Enligt mig har dansundervisningen stora fördelar att vinna om man skulle använda
Benesh Movement Notation universellt. Genom att omvandla rörelse till tecken på
papper kan man direkt relatera till språket. När man använder sig av de rätta orden
uttrycks tankar och idéer likaväl som fakta och rörelsen kan bli lika tydlig som tanken.
Som fortsatt forskning skulle det vara intressant att undervisa i Benesh Movement
Notation med nybörjarelever i dans. Genom att starta teoretisk och praktisk
dansundervisning samtidigt skulle det vara intressant att utforska om det går att få en
mer effektiv undervisningssituation. Som danspedagog har jag genom att tänka som
koreolog fördjupat min pedagogik. Att kunna läsa ut intentionen bakom rörelsen ger
mig fantastiska verktyg. Som pedagog ser jag mig som en guide gentemot eleverna.
Genom att se kärnan i rörelsen kan jag nu mycket enklare guida de i deras
dansutveckling, i deras sökande arbete kring teknik och konstnärliga uttryck.
28
29
6 Referenslitteratur
Beaumont, Cyril W (1977). The Theory and Practice of Classical Theatrical Dancing
London: Imperial Society of Teachers of Dancing
Benesh Intitute www.benesh.org (senast kontrollerad 2009-12-18).
Dyste, Olga (1996). Det flerstämmiga klassrummet, Lund: Studentlitteratur
Egidius, Henry(2003).Pedagogik för 2000-talet, Stockholm: Natur och Kultur
Grönlund, Wigert (red)(2004). Röster om danspedagogik, Stockholm: Carlssons
Gunnarsson, Bernt (1999). Lärandets ekologi, Lund: Studentlitteratur
Gustavsson, Bernt (2002).Vad är kunskap? Kalmar: Lenandes grafiska AB
Göranzon, Bo (1989). Utbildning, Yrkeskunskap och ny teknik. Uppsatsen not 35
Hartman, Jan (2004). Vetenskapligt tänkande från kunskapsteori till metodteori, Lund:
Studentlitteratur
Hutchinson Guest, Anne (1998). Choreo-Graphics, A Comparison of Dance Notation
Systems From the Fifteenth Century to the Present, Amsterdam: Gordon and Breach
Hutchinson Guest, Anne (1984). Dance Notation the process of recording movement on
paper, London: Dance books
Nielsen, Klaus & Kvale, Steinar (red) (2000). Mästarlära, Lund: Studentlitteratur
Kipling Brown Ann & Parker Monica (1984). Dance notation for beginners, London:
Dance Books Ltd
Sjöstedt, Elisabet & Wigert ,Anne (2005). Att känna rörelse, Stockholm: Carlssons
Skolverket Gy 2000 (2000). Estetiska programmet, Borås: Centraltryckeriet
Skolverket Lpf 94 www.skolverket.se (senast kontrollerad 2009-12-18).
http://www.su.se/pub/jsp/polopoly.jsp?d=8642&a=32230 (senast kontrollerad 2009-1218).
30
7 Bilaga 1
Intervjuguide
Fråga 1: Vilka fördelar anser du att det finns med Benesh Movement Notation i praktisk
dansträning?
Fråga 2: Vilka nackdelar anser du att det finns med Benesh Movement Notation i
praktisk dansträning?
Fråga 3 Vilka fördelarna anser du att det finns med att använda Benesh Movement
Notation vid egna anteckningar?
Fråga 4: Vilka nackdelar anser du att det finns med att använda Benesh Movement
Notation vid egna anteckningar?
Fråga 5: Vilka fördelar anser du att det finns med Benesh Movement Notation vid ett
repetitionsarbete?
Fråga 6: Vilka nackdelar anser du att det finns med Benesh Movement Notation vid ett
repetitionsarbete?
31
Download
Random flashcards
Multiplacation table

156 Cards Антон piter

Fysik

46 Cards oauth2_google_97f6fa87-d6cd-4ae9-bcbf-0f9c2bb34c13

Create flashcards