Dansen i Bachs cellosviter
– ur en dansant norsk cellists perspektiv
Text: Tormod Dalen
Johann Sebastian Bachs solosviter för cello hör till den klassiska konsertscenens mest uppskattade verk.
Men hur bör de egentligen spelas? Den norske cellisten Tormod Dalen blev förbryllad över de uppmaningar
han fick om att inte bry sig om satsernas danstitlar. Sedan två år studerar han relationen mellan dans och
instrumentalmusik under barocken. Och han har lärt sig dansa barockdans.
B
achs cellosviter är kärnrepertoar för cellister och de flesta
av oss har övat och framfört denna musik sedan vi var små.
Cellostuderande tycker ofta att danstitlarna i Bachs sviter
är förbryllande och vet inte riktigt hur de ska ta sig an dem. Standardförklaringen är att tonsättare behövde dessa (uppen­barligen
föråldrade) former för att strukturera sin musik, men att det inte
finns så mycket annat att hämta där än det man kan lära sig genom
att studera själva musiken. Värre är att ett ”dansant” spelsätt ofta
betraktas med ogillande och anses sakna frihet och expressivitet.
Studenter uppmanas att undvika denna dansmusikens påstådda
rigiditet genom att använda rubato och legatobågar för att göra
spelet mer expressivt.
Under mina studier blev jag allt mer frustrerad över denna
situation och över min egen brist på kunskaper om dansformerna.
När jag bad om mer upplysning från mina instrumentlärare fick
jag för det mesta vaga eller motsägande svar. Till och med när jag
Koreografi i Feuilletnotation komponerad och
noterad av Tormod Dalen.
14
studerade barockcello fick jag ofta förvirrande instruktioner, gällande såväl tempo som karaktär. Den förhärskande inställningen
verkade fortfarande vara att dansaspekten på sviterna var som bäst
intressant, men av begränsad betydelse för tolkningen.
Jag var fortfarande tveksam till giltigheten i mina tolkningar
och kände att väsentliga faktorer saknades, helt enkelt därför att
jag inte hade den nödvändiga, rent kroppsliga kunskapen om danserna. På Bachs tid verkar dansen ha varit allmänt utövad och det
kändes uppenbart att detta påverkade hur hans musik uppfördes.
Relationen mellan dans och musik
Senare, när jag upptäckte Meredith Littles och Natalie Jennes
arbete genom deras bok Dance and the musik of J S Bach blev det
allt viktigare för mig att skaffa mig förstahandserfarenheter av
barockdans för att bättre kunna förstå musiken. För två år sedan
fick jag möjligheten att inleda ett mer metodiskt utforskande
av fältet, i form av ett treårigt stipendium vid Norges Musikkhøgskole, inom ramen för Stipendprogrammet for kunstnerisk
utviklingsarbeide. Mitt projekt har titeln Zum Spielen und zum
Tantzen, A Kinaesthetic Exploration of the Bach Cello Suites through
Studies in Baroque Choreography. Det är i huvudsak ett utforskande av relationen mellan dans och instrumentalmusik under
barocken. Mer specifikt är mitt syfte att visa hur praktiska och
teoretiska kunskaper om barockens dansstil som den beskrivs i
1700-tals­källor kan förstärka en musikers förståelse för Johann
Sebastian Bachs cellosviter. Projektet bygger på den omfattande
forskningen inom fältet historiskt informerad uppförandepraxis,
och även på erfarenheter av historiska rekonstruktioner av dansoch scen­föreställningar. Eftersom jag använder Bachs cellosviter
som fokus för min forskning försöker jag också befria denna musik
från den bedövande högtidlighet som den moderna konserttraditionen har givit den. Även om just dessa stycken aldrig var
avsedda att dansas till var deras dans­titlar helt klart mer än bara
abstrakta referenser och jag strävar efter att förstå och återuppliva
musikens ursrpungliga, starka danskänsla.
Resultatet av mitt arbete kommer att presenteras i form av
en dansföreställning som kommer att flytta ut musiken ur dess
vanliga konsertsammanhang och ge publiken en möjlighet att få
en kroppslig förståelse av musiken. Jag kommer också att göra
en inspelning av sviterna på cd, med ett medföljande texthäfte
Tidig Musik 2/2012
”
Ett exempel är att
använda de dans­
tempi som anges i
historiska källor
och som ofta avfär­
das som för snabba
vid framföranden
av Bachs musik.
Tormod Dalen. Foto: Olivier Bardina
där jag presenterar de insikter jag har fått genom projektet. Jag
ska här kort skissa hur mitt arbete har gått till och ge några preliminära slutsatser.
Ut på dansgolvet
Som så många musiker var jag en usel dansare, så den svåraste
utmaningen för mig personligen har varit att förvärva tillräckligt
bra praktiska färdigheter i barockdans. För att nå detta mål har
jag tagit regelbundna danslektioner för Ana Yepes och Irène
Ginger i Paris och gått kurser för Béatrice Massin, som även är
en av mina handledare i projektet. Jag har också lärt mig Feuillets
dansnotation för att kunna gå direkt till källorna och studera dem.
Detta arbete har varit fruktbart på många plan, från en förståelse
av rytmiska strukturer till en kroppslig upplevelse av fraser. Den
regelbundna dansträningen har till och med ändrat min hållning
och sättet jag håller mitt instrument på.
Jag har även närmat mig Bachsviternas danssatser på analytisk
väg, till exempel genom att arbeta fram melodiska, harmoniska och rytmiska reduceringar.
Mycket av Bachs starka melodiska egenart ligger
i hans användande av ornamentik och när man
rensar till exempel en Bachmenuett från dessa
utsmyckningar blir den till förväxling lik fransk
dansmusik från samma period. Om vi kan erkänna detta öppnas fängslande möjligheter till
tolkning av Bachs musik. Ett exempel är att använda de danstempi som anges i historiska källor
och som ofta avfärdas som för snabba vid framföranden av Bachs musik. Min erfarenhet är att
när man väl har identifierat den ”enkla dans” som
finns gömd inuti Bachs synbarligen komplicerade
nät av noter och när man själv har direkt fysiskt
upplevt dansen i fråga blir historiska danstempi
helt realistiska. Att spela till exempel bourrén
ur fjärde sviten eller sarabanden ur den tredje
i det faktiska danstempot är en uppfriskande
upplevelse som gör en ödmjuk både beträffande
musikalisk fantasi och tekniska färdigheter.
deras blotta närvaro och kinetiska energi i rummet ger resonans i
mitt musicerande, vilket leder till att framförandet transformeras.
Jag tror att jag upplever denna synergi ännu starkare eftersom jag
själv har utövat dansformerna i fråga och den förhöjer effekten av
de två konstformerna när man upplever dem tillsammans under
ett framförande.
När jag nu närmar mig slutfasen av mitt projekt är min erfarenhet att ett framförande av barockmusik som respekterar och
införlivar den fysiska erfarenhet som erhållits genom utövande av
barockdans i stället för att bli begränsat och stelt faktiskt blir mer
expressivt. Att införliva den koreografiska synen på rum, vertikalitet, rörelse, hastighet, riktning m m berikar och breddar den
musikaliska uppfinningsrikedomen och leder till en konstnärlig
frihet bortom de grundläggande frågorna om tempo och rytm.
Jag har funnit att utövandet av barockdans är en väsentlig källa
till förståelse och återupptäckt av de i stor utsträckning förbisedda
danselementen i Bachs cellosviter. Genom detta projekt hoppas
jag kunna ge ett värdefullt tillägg till den historiskt informerade
uppförandepraxisens verktygslåda, ett som informerar och berikar
framföranden av just denna musik och som kan utsträckas till
barockmusik i allmänhet.
Översättning: Birgitta Wennerström
Tormod Dalens föreställning har arbetstiteln Inspired by Dance och
kommer att framföras på Norges musikkhøgskole den 19 augusti i år.
Lästips
Meredith Little och Natalie Jenne Dance and the musik of J S Bach,
Indiana University Press 1991
Några länkar med mer info om Tormod Dalen
http://tinyurl.com/nmh-Tormod-Dalen
http://tinyurl.com/TDkunststipendiat
Artikelförfattaren med barockdansaren Elizabeth Svarstad i barocksalen på
Linderud Gård i Oslo den 6 maj 2012. Foto: Espen Svarstad Lauritsen
Synergieffekter
Jag har förmånen att få samarbeta med Elisabeth
Svarstad i Oslo och Karin Modigh i Paris för att
pröva mina idéer och få feedback från riktiga
dansare. Det är ovärderligt att ha möjligheten att
regelbundet spela för dansare. Jag har märkt att
Tidig Musik 2/2012
15
