Guds Kristna Kyrkor
[252]
Det Första Stora Budet [252]
(Edition 1.2 19981005-19990607) Audio (på engelska)
Lagen består av två stycken Bud. Dessa två Stora Bud skapar basen för hela lagen och
vittnesbördet enligt profeterna inklusive Jesus Kristus nedtecknat i det som vi känner som Bibeln.
Det Första Stora Budet är skrivet såsom: Du skall älska Heeren din Gud med hela ditt hjärta, med
hela din själ och med all din kraft och styrka och det Andra Stora Budet är likt detta: Du skall
älska din granne (nästa) såsom ditt själv.
Christian Churches of God
PO Box 369,
WODEN
ACT 2606,
AUSTRALIA
E-mail: [email protected]
(Copyright ã 2003 Wade Cox)
(Tr. 2003)
Detta manuskript får kopieras och spridas fritt förutsatt att det kopieras i sin helhet utan ändringar
eller utelämnande. Förläggarens namn och adress, samt upphovsrättinnehavaren måste inkluderas.
Inga avgifter skall läggas på mottagare av distribuerade kopior. Kortare citat får inkluderas i texter
såsom kritiska artiklar och recensioner utan att upphovsrätten bryts.
Detta manuskript finns tillgängligt i original och översättning på Internet på webadress:
http://www.logon.org and http://www.ccg.org
Page 2
Det Första Stora Budet [252]
Det Första Stora Budet [252]
Introduktion
Förståelsen av lagen och dess syfte har haft en
varierad genomslagskraft genom historien. Det
syns
som
om
det
har
skett
perspektivförskjutningar under tidens gång, så
att lagen kan ses omgjärdad av lager av
skiftande intryck. Grovt talat så verkar de tidiga
profeterna ha sett lagen mest i betydelsen av
social rättvisa. Senare profeter kan ses ha
uttryckt en stark fokusering på liturgi och
prästerlig verksamhet. Vissa är upptagna med
profetisk dom och återbördandet av Israel till
att följa lagen i motsats till den senare metoden
som bygger på rabbinska omdömen och
utlåtanden. Det koptiska evangeliet enligt
Thomas inleds med en fråga som skapar fokus
för hela dess budskap. Antagandet av
tidsangivelserna var hur ofta man skulle be, när
man skulle fast, hur mycket man skulle ge i
allmosor. Alla dessa lager har behåålits och
återfått betydelse i Koranen, som sluter cirkeln
och åter sätter fokus på den sociala rätten.
Varje detaljstudie av lagen kräver en
undersökning av fokuseringen i de olika skrifter
som producerats genom historien, och syftet
med den ursprungliga lagbildningen. En sak
äger störst betydelse och det är det faktum att
Kristus tog inte bort ett dugg, inte ens en punkt
eller ett kommatecken, från lagen. Som vi
kommer att se, så har hela budskapet genom
den bibliska historien varit upptagen med att få
människor att älska och således lyda Gud och
älska sina nästa.
I budorden, genom en analys av Guds lagar, så
ser vi en sammanhängande förklaring av Bibeln
budskap genom historien. Guds lag är
densamma nu som den alltid har varit. Alla
bekymmer och problem rörande liturgi och
renhet och offergivande och grunderna för tron
är samtliga besvarade genom en riktig
genomgång vid läsandet lagen, framställd för
varje sjuårscykel, och inbäddat i den.
Vi kommer här att se att vi blir inte frälsta
genom att upprätthålla lagen, vi blir frälsta
genom nåd. Utan Den Helige Ande skulle vi
inte kunna upprätthålla lagen, som Juda stam
och de ofrälse så tydligt visat över de senaste
tretusen åren. Vi upprätthöll lagen eftersom vi
var tvungna att göra så i vår kärlek och lydnad
till Gud. Det var alltid menat att vi skulle göra
så, bara prästerskapet i denna värld har lärt oss
annorlunda, och förvridit Guds lag och hans
kalender så att de inte går att följa dessa riktigt.
Modern konventionell kristendom lär felaktigt
att Guds lag spikades fast vid korset på grund
av en likaledes felaktig förklaring i
Kolosserbrevet 2:14-15. Det var skuldebrevet
som belastade oss med lagens krav,
cheirographon (handskrift eller skuldebrev) ,
som spikades fast vid korset, inte Guds lag
självt. Den romerska form av det som skulle
komma att kallas kristendom försökta anpassa
Kristus till en form av det gamla hedniska
trossystemet och placera det systemet på den
rådande grekisk-romerska politiska strukturen.
För att genomföra detta var det tvunget att
underminera och förstöra hela bibliska
systemet, utan att för den skull verka som om
detta fundament fröstördes. Sålunda skapades
de fiktiva elementen i Nya Testamentet och
avlägsnandet av Guds lag kunde ta sin början.
Ersättningen av den bibliska kalendern ägde
rum. Den hedniska kalendern med sin solkult
och jul och påsk bytte plats med Guds kalender
och Hans regler för dyrkan.
Romarna förmedlade religionen till imeriet och
dess invånare, och när imepriet föll, gjorde de
en avbild av odjuret, och lät religionen styra de
nationella områdena, där tidigare imperiet självt
hade styrt. Detta kunde bara låta sig göras
genom att använda en helt igenom ändrad form
av det rekligiösa systemet, eftersom den
befintliga Guds lag, helt och hållet stred emot
det grekisk-romerska politiska och religiösa
systemen under en treenig gud.Detta falska
religiösa och politiska system är fortfarande
verksamt och Europa har varit övertygat att
genomföra det. Detta kommer dock att ändras
inom en inte alltför avlägsen framtid.
Det Första Stora Budet [252]
Det är vår uppgift såsom det uttryckligen
tillhandahållits oss genom Guds Lag, att läsa,
studera och förklara lagen. Genom att göra
detta ser vi vad som kommer att ersätta den
långsiktigt genom Messias. Hade vi gjort detta
fortlöpande sedan lagen gavs oss så skulle vi
inte irrat iväg ifrån den i det första rummet, och
vår historia skulle ha varit mycket annorlunda.
Budorden som lagstiftning
I motsats till den allmänna myten, så var Guds
Lag och Budorden närvarande, i sin helhet, från
begynnelsen. Detta visas i texterna rörande
doktrinen om Arvssynden, (Doctrine of
Original Sin Part 1 The Garden of Eden [246]
och Doctrine of Orignal Sin Part 2 The
Generations of Adam [248]). Föreställningen
om en Lag enligt Noa, som föregick
överlämnandet av Lagen på berget Sinai, är en
fiktion som kommer ur senare Rabbinsk
Judendom. Förståelsen och fruktan inför Gud
fanns inom Israel redan från Adam, via
patriarkerna och så in till Egypten.
Andra Mosebok 1:17-21 17 Men barnmorskorna var
gudfruktiga och gjorde inte som kungen hade befallt
utan lät pojkarna leva.18 Då kallade kungen dem till
sig och frågade varför de gjorde så. 19 De svarade:
”Hebreiska kvinnor är inte som egyptiska. De är
starka, de har fött innan barnmorskan hinner fram.”
20
Gud lät allt gå väl för barnmorskorna, och folket
växte till och förökade sig kraftigt, 21 och eftersom
barnmorskorna var gudfruktiga lät Gud dem få hem
och barn.
(svensk översättning från år 200)
Och Gud talade till sina tjänare profeterna och
speciellt Moses genom Yahovahs Ängel (se
The Angel of YHVH [024]).
Andra Mosebok 3:2-22 2 En gång när Mose vaktade
fåren åt sin svärfar Jetro, prästen i Midjan, drev han
dem till andra sidan öknen och kom till Guds berg,
Horeb. 3 Där visade sig Herrens ängel för honom i
en eldslåga, som slog upp ur en törnbuske. När
Mose såg att busken stod i låga utan att brinna upp
tänkte han: ”Vilken märklig syn! Jag måste gå dit
och se varför busken inte brinner upp.” 4 Då Herren
såg att han gick för att se efter ropade Gud till
honom ur törnbusken: ”Mose! Mose!” Han svarade:
”Ja, här är jag.”5 Herren sade: ”Kom inte närmare!
Ta av dig dina skor, du står på helig mark.” 6 Och
han fortsatte: ”Jag är din faders Gud, Abrahams
Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud.” Då skylde Mose
sitt ansikte. Han vågade inte se på Gud. 7 Herren
Page 3
sade: ”Jag har sett hur mitt folk plågas i Egypten.
Jag har hört deras klagorop över sina slavdrivare —
ja, jag vet vad de får lida. 8 Därför har jag stigit ner
för att befria dem från egypterna och föra dem från
Egypten till ett land som är rikt och vidsträckt och
som flödar av mjölk och honung, det land där det nu
bor kanaaneer, hettiter, amoreer, perisseer, hiveer
och jevuseer. 9 Nu har israeliternas klagorop nått
mig, och jag har själv sett hur egypterna plågar och
förtrycker dem. 10 Så gå nu: jag sänder dig till farao,
och du skall föra mitt folk, israeliterna, ut ur
Egypten.” 11 Mose invände: ”Hur skulle en sådan
som jag kunna gå till farao och föra israeliterna ut ur
Egypten?” 12 Gud svarade: ”Jag skall vara med dig,
och detta är tecknet som skall visa att det är jag som
har sänt dig: när du har fört folket ut ur Egypten
skall ni hålla gudstjänst på detta berg.” 13 Då sade
Mose till Gud: ”Om jag nu kommer till israeliterna
och säger att deras fäders Gud har sänt mig till dem
och de frågar efter hans namn, vad skall jag då
svara?” 14 Gud sade: ”Jag är den jag är. Säg dem att
han som heter ’Jag är’ har sänt dig till dem.” 15 Och
Gud fortsatte: ”Säg israeliterna att Herren, deras
fäders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs
Gud, har sänt dig till dem. Detta skall vara mitt
namn för all framtid; med det namnet skall jag
åkallas från släkte till släkte. 16 Gå nu och kalla
samman Israels äldste och tala om för dem att
Herren, deras fäders Gud, Abrahams, Isaks och
Jakobs Gud, har uppenbarat sig för dig. Säg dem att
jag har gett akt på dem och vet vad som har drabbat
dem i Egypten 17 och att jag har beslutat att föra dem
från förtrycket i Egypten upp till kanaaneernas,
hettiternas, amoreernas, perisseernas, hiveernas och
jevuseernas land, ett land som flödar av mjölk och
honung. 18 De kommer att lyssna till dig, och sedan
skall du och Israels äldste gå till kungen av Egypten
och säga till honom: ’Herren, hebreernas Gud, har
visat sig för oss. Låt oss få gå tre dagsmarscher ut i
öknen och offra åt Herren, vår Gud.’ 19 Jag vet att
kungen av Egypten inte låter er gå, om han inte blir
tvingad. 20 Därför skall jag sträcka ut min hand och
låta Egypten drabbas av märkliga ting jag skall göra
där; sedan kommer han att släppa er. 21 Och jag skall
göra egypterna så välvilligt stämda mot detta folk att
ni inte skall behöva ge er i väg tomhänta. 22 Varje
kvinna skall be sina grannfruar och kvinnorna i sitt
hushåll om föremål av silver och guld och om
kläder, som ni skall låta era söner och döttrar bära.
Så tar ni byte från egypterna.”
JAG ÄR DEN JAG ÄR är ’eyeh ’asher ’eyeh
eller JAG SKALL VARA DET VILKET JAG
SKALL KOMMA ATT BLI (or I WILL BE
THAT WHICH I WILL BECOME (cf. fn. to
Oxford Annotated RSV)). Den Enda Sanna
Gud som allena är odödlig (Joh 17:3, 1 Joh
5:20, 1Tim 6:16) de Högste (Elyon) (5Mos
32:8) ELOAH (Esra 4:24-7:26; Ords 30:4-5)
som skulle utsträcka sig själv till att bli Gud
Page 4
såsom ELOHIM. Och denna förmåga gav Han
till sina söner (Ps 82:1, 6).
Han upphöjde och smorde sin andlige son
såsom Elohim,
Psalm 45:7, 8 7 Din tron, gudomlige, består i tid och
evighet, din kungaspira är rättens spira. 8 Du älskar
det rätta, du hatar orätt. Därför har Gud, din Gud,
smort dig med glädjens olja mer än dina likar.
Och sände honom ut till mänskligheten.
Det Första Stora Budet [252]
den var handen vit som snö av spetälska. 7 Herren
sade: ”Stick tillbaka handen innanför manteln!”
Mose stack in handen igen, och när han sedan drog
ut den var handen åter som förut. 8 ”Om de inte tror
dig och inte blir övertygade av det första tecknet, så
kommer de att tro på det andra. 9 Men om de inte
blir övertygade ens av dessa två tecken och inte vill
lyssna på dig, så skall du ta vatten ur Nilen och hälla
det på marken, och då skall vattnet från floden
förvandlas till blod.” 10 Mose sade: ”Förlåt din
tjänare, Herre, men jag har inte ordet i min makt.
Det har jag aldrig haft, inte heller sedan du talat till
mig. Orden kommer trögt och tveksamt.”
Heb 1:8,9 8 om Sonen däremot: Din tron, o Gud,
består i evigheters evighet, och rättens spira är din
kungaspira. 9 Du har älskat rättfärdigheten och hatat
orätten. Därför har Gud, din Gud, smort dig med
glädjens olja mer än dina likar.
Andra Mosebok 4:29 Sedan gick Mose och
Aron därifrån och kallade samman israeliternas
äldste.
Detta gjordes så att de också kunde komma att
bli ELOHIM.
Gud, såsom Eloah, upphöjde sina budbärare,
både andligen och kroppsligen till elohim, över
folket.
Psalm 82:1-6 1 Psalm 82 En psalm av Asaf. Gud står
i gudaförsamlingen, i gudarnas krets håller han dom.
2
”Hur länge skall ni döma orättfärdigt och ta parti
för de skyldiga? 3 Ge de svaga och faderlösa deras
rätt, låt de hjälplösa och fattiga få rättvisa, 4 rädda de
arma och svaga, befria dem ur de ondas våld! 5 De
vet ingenting, förstår ingenting, de vandrar i mörker.
Jordens grundvalar vacklar. 6 Jag säger: Ni är gudar,
alla är ni den Högstes söner,
Eloah gav Israels folk till Sin son såsom hans
tillgång, som Yahovah av Israel.
5Mosebok 32:8-9 8 När den Högste gav land åt
folken och skilde dem från varandra, när han
fördelade deras områden efter gudasönernas antal, 9
då blev Jakob Herrens andel, Israel hans arv och
egendom.
Människor skall komma att bli ELOHIM och
Skriften kan inte upphävas (Joh 10:34-35). Och
Gud talade till människorna genom sina tjänare
profeterna.
Andra Mosebok 4:1-10 1 Mose sade: ”Men om de
inte tror mig och inte lyssnar på mig utan säger att
Herren inte har uppenbarat sig för mig?” 2 Herren
sade: ”Vad har du i handen?” — ”En stav”, svarade
Mose. 3 ”Kasta den på marken!” sade Herren. Mose
kastade den på marken och den förvandlades till en
orm. Mose ryggade tillbaka för den, 4 men Herren
sade: ”Räck ut handen och grip den i stjärten.” Och
när Mose tog den förvandlades den åter till en stav i
hans hand. 5 ”Så skall de bli övertygade om att
Herren, deras fäders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud
och Jakobs Gud, har uppenbarat sig för dig.” 6 Och
Herren fortsatte: ”Stick handen innanför manteln!”
Mose stack in handen i manteln, och när han drog ut
Andra Mosebok 7:1 Herren svarade: ”Nu gör jag dig
till en gud för farao, och din bror Aron skall bli din
profet.
Från denna stund och framåt skall Guds
handlingar syfta till att återta planeten genom
Hans folk Israel under Hans son. Denna
varelse, såsom ande, bar Hans namn Yahovah,
således utverkande och praktiserande Guds
överhöghet och talade till folket genom
profeterna. Senare blev Han till kött och blod i
åtlydelse inför Gud.
Andra Mosebok 11:1-10 1 Den sista plågan
tillkännages Herren sade till Mose: ”Ännu en plåga
skall jag låta drabba farao och Egypten, och sedan
skall han släppa er härifrån — ja, inte bara släppa er
utan jaga bort er allesammans. 2 Säg nu till folket att
alla, både män och kvinnor, skall be sina grannar om
föremål av silver och guld.” 3 Och Herren gjorde
egypterna välvilligt stämda mot hans folk, och Mose
betraktades som en stor man i Egypten, både av
faraos hovmän och av folket. 4 Mose sade till farao:
”Så säger Herren: Vid midnatt skall jag gå fram
genom Egypten, 5 och allt förstfött i Egypten skall
dö, den förstfödde sonen till farao på tronen lika väl
som den förstfödde sonen till slavinnan vid
handkvarnen, och även allt förstfött bland boskapen.
6
I hela Egypten skall höjas ett sådant klagoskri att
dess like aldrig har hörts och aldrig kommer att
höras. 7 Men mot israeliterna skall inte ens en hund
morra, varken mot människor eller boskap. Då skall
ni inse att Herren gör skillnad på Egypten och Israel.
8
Då skall alla dina hovmän här söka upp mig och
falla ner för mig och bönfalla mig att lämna er och
ta med mig hela mitt folk. Sedan skall jag dra bort.”
Det Första Stora Budet [252]
Och fylld av vrede gick han därifrån. 9 Herren sade
till Mose: ”Att farao inte lyssnar till er, det sker för
att jag skall göra nya under i Egypten.” 10 Alla dessa
under gjorde Mose och Aron inför farao, men
Herren gjorde farao hård och obeveklig: han släppte
inte ut israeliterna ur sitt land.
Gud använde Israel för att utföra mirakel, och
för att visa Hans makt över folken och den
fallne värden.
Andra Mosebok 14:1-30 1 Israels räddning och
egypternas undergång i Sävhavet Herren talade till
Mose: 2 ”Säg åt israeliterna att vända om och slå
läger utanför Pi Hachirot mellan Migdol och havet;
mitt emot Baal Sefon skall ni slå läger vid havet. 3
Farao kommer att tro att israeliterna har gått vilse
och inte kan ta sig igenom öknen. 4 Jag skall
förhärda honom så att han sätter efter dem. Då skall
jag visa min makt genom att krossa farao och hela
hans här, och egypterna skall inse att jag är Herren.”
Israeliterna gjorde som Herren hade sagt. 5 När
kungen av Egypten fick veta att folket hade flytt
kom han och hans hovmän på andra tankar. ”Vad är
det vi har gjort?” sade de. ”Varför släppte vi ifrån
oss våra israelitiska slavar?” 6 Farao lät spänna för
sin vagn och tog med sig sina män. 7 Han tog de 600
bästa stridsvagnarna och alla andra stridsvagnar i
Egypten, under befäl av höga officerare. 8 Herren
förhärdade farao, kungen av Egypten, så att han satte
efter israeliterna, som dristigt hade tågat ut. 9
Egypterna förföljde dem och hann upp dem där de
hade slagit läger vid havet — alla faraos hästar,
vagnar och vagnskämpar och hela hans här — vid Pi
Hachirot, mitt emot Baal Sefon. 10 Då farao närmade
sig upptäckte israeliterna att egypterna var på
marsch mot dem. De blev förfärade och ropade till
Herren. 11 Och de sade till Mose: ”Fanns det inga
gravar i Egypten, så att du måste ta oss hit för att dö
i öknen? Varför har du gjort så mot oss? Varför
förde du oss ut ur Egypten? 12 Bad vi inte redan där
att du skulle låta oss vara i fred och låta oss tjäna
egypterna? Hellre träla för egypterna än dö i öknen!”
13
Mose svarade: ”Var inte rädda! Stanna här; i dag
skall ni bli vittnen till den seger som Herren vinner
åt er. Ty så som ni ser egypterna i dag skall ni aldrig
någonsin se dem mer. 14 Herren skall strida för er,
och ni skall vara tysta!” 15 Herren sade till Mose:
”Varför ropar du till mig? Säg åt israeliterna att dra
vidare. 16 Lyft din stav och sträck ut din hand över
havet och klyv det, så att israeliterna kan gå
torrskodda tvärs igenom havet. 17 Jag skall förhärda
egypterna, så att de följer efter dem. Jag skall visa
min makt genom att krossa farao och hela hans här,
hans vagnar och vagnskämpar. 18 Och egypterna
skall inse att jag är Herren, när jag visar min makt
och krossar farao och hans vagnar och
vagnskämpar.”19 Guds ängel, som hade gått framför
israeliternas här, flyttade sig nu och gick bakom
dem. Molnpelaren som gick framför dem flyttade sig
Page 5
och tog plats bakom dem, 20 så att den kom mellan
egypternas här och israeliternas. Mörkret föll, och
hela natten gick utan att härarna fick känning med
varandra. 21 Mose sträckte ut sin hand över havet,
och Herren drev undan havet med en stark
östanvind, som blåste hela natten. Så gjorde han
havet till torrt land. Vattnet klövs, 22 och israeliterna
gick torrskodda tvärs igenom havet, medan vattnet
stod som en vägg på båda sidor. 23 Egypterna
förföljde dem, och alla faraos hästar, hans vagnar
och vagnskämpar satte efter dem ut i havet. 24 Strax
före gryningen såg Herren från pelaren av eld och
moln ner mot egypternas här, och han spred
förvirring bland dem. 25 Han lät vagnshjulen fastna
så att det gick trögt att köra. Då ropade egypterna:
”Låt oss fly! Herren strider för Israel mot oss
egypter!” 26 Herren sade till Mose: ”Sträck ut din
hand över havet, så att vattnet strömmar tillbaka
över egypterna, över deras vagnar och
vagnskämpar.” 27 Mose sträckte ut sin hand över
havet, och i gryningen vände vattnet tillbaka.
Egypterna flydde och det kom rakt emot dem;
Herren störtade dem ut i havet. 28 Vattnet vände
tillbaka och dränkte vagnarna och vagnskämparna,
hela faraos här som hade följt efter israeliterna ut i
havet. Inte en enda kom undan. 29 Men israeliterna
gick torrskodda tvärs igenom havet, och vattnet stod
som en vägg på båda sidor. 30 Den dagen räddade
Herren Israel från egypterna; israeliterna såg dem
ligga döda på stranden.
Israel döptes så till Hans tjänst i det Röda
Havet. Han blev där föremålet för deras
vördnad och dyrkan, det centrala i deras
tillbedjan, så att de skulle kunna komma att bli
Hans utvalda, och Hans utsträckta varelse
såsom Elohim, såsom Yahovahs Ängel vid
deras ledning (Sak 12:8).
Det omnämns tio stycken sånger av vördnad
och tillbedjan ((1) 2 Mos.15:1-19; (2) 4 Mos.
21:17-18; (3) 5 Mos. 32:1-43; (4) Dom. 5:1-31;
(5) 1 Sam. 2:1-10; (6) 2 Sam. 22:1-51
(7) Lk. 1:46-55 (8) Lk. 1:68-79; (9) Lk. 2:2932; (10) Upp. 14:3; 15:3). Om sången om
Moses är (5 Mos. 32:1-43) så kan den andra
sången (2 Mos. 15:1-19) vara Sången om
Lammet, eftersom det är en sång av vördnad
och dyrkan. Dessa två sånger om Moses och
Lammet är de som identifierar de utvalda i
återupprättandet av Guds Lag och rättfärdighet.
Upp 13:3-4
Uppenbarelseboken 13:3-4 3 Och de sjöng Guds
tjänare Moses sång och Lammets sång: Stora och
märkliga är dina gärningar, Herre Gud, allhärskare.
Rättfärdiga och sanna är dina vägar, du folkens
konung. 4 Vem måste inte bäva, Herre, och ära ditt
Page 6
namn? Ty du ensam är helig, alla folk skall komma
och tillbe inför dig, din rättfärdighet har
uppenbarats.
(Ps. 86:9-12; Jes. 66:15,16,23; Sef. 2:11;Sak.
14:16-21).
Med denna verksamhet skall vi återupprätta
makten hos de sånger som morgonens stjärnor
sjöng när jorden grundlades. (Job 38:4-7)
Job 38:4-7 4 Var var du när jag lade jordens grund?
Låt höra, om du vet och kan! 5 Vem bestämde dess
mått? Det vet du nog! Vem spände mätsnöret över
den? 6 Var fick dess grundvalar fäste, vem lade dess
hörnsten, 7 medan alla morgonens stjärnor sjöng och
gudasönerna jublade?
Vi skall vara liksom Elohim och Gud skall vara
vår sång. Vi skall förbereda en boning för
Honom. Han är våra fäders Elohim och vi är
Hans tempel. Elohim för våra elohim har valt
oss såsom sin boning.
Andra Mosebok 15:1-19 1 Israels segersång Då
sjöng Mose och israeliterna denna lovsång till
Herren: Jag sjunger till Herrens ära: stor är hans
höghet och makt. Häst och vagnskämpe vräkte han i
havet. 2 Herren är min kraft och mitt värn, han blev
min räddning. Han är min Gud, honom vill jag prisa,
min faders Gud, honom vill jag lovsjunga. 3 Herren
är en kämpe — Herren är hans namn. 4 Faraos
vagnar, hela hans här, kastades i havet, hans
tappraste män dränktes i Sävhavet. 5 Vattnen slog
samman över dem, de sjönk i djupet som stenar. 6
Din högra hand, Herre, härlig i makt, din högra
hand, Herre, krossade fienden. 7 I din makt och din
härlighet gjorde du motståndarna till intet. Din
lågande vrede bröt fram och förtärde dem alla som
halm. 8 Du frustade, och vattnet tornade upp sig,
vågorna stod som en mur, strömmarna stelnade mitt
i havet. 9 Fienden sade: Jag skall förfölja dem, hinna
i kapp dem, fördela bytet, stilla min lystnad, jag
skall dra mitt svärd och beröva dem allt. 10 Du blåste
på dem och havet höljde dem, de sjönk som bly i
väldiga vatten. 11 Vem är som du bland gudarna,
Herre? Vem är som du, majestätisk och helig, värdig
fruktan och lovsång, mäktig att göra under? 12 Du
sträckte ut din hand, och jorden slukade dem. 13 Du
ledde med trofast kärlek det folk som du friköpt,
förde det med makt till din heliga boning. 14 Folken
hörde det och darrade. Ångest grep filisteerna, 15
Edoms furstar fylldes av skräck, de starka i Moab
greps av fruktan, modet svek dem som bodde i
Kanaan. 16 Fasa och skräck föll över dem, inför din
mäktiga arm stod de förstenade, medan ditt folk
drog fram, Herre, det folk drog fram som du vunnit
åt dig. 17 Du ledde dem fram och planterade dem på
det berg som är din egendom, den plats du gjort till
din boning, Herre, den helgedom, Herre, du själv har
Det Första Stora Budet [252]
grundlagt. 18 Herren är konung nu och för evigt. 19
När faraos hästar gick ut i havet med hans vagnar
och vagnskämpar lät Herren havets vatten strömma
tillbaka över dem. Men israeliterna gick torrskodda
tvärs igenom havet.
Israel var räddad, och genom denna handling
blev de satta på klippan i Yahovahs arvelott.
Jakob såsom Israel regerade från Guds klippa
(5 Mos 32:8). Jakob såsom Israel (Bet. 'han
skall härska såsom Gud') sattes av Yahovah i
den fristad som hans händer hade skapat. På
detta sätt blev vi gemensamma arvtagare med
Yahovah, och som gemensamma arvtagare tar
vi hans arvedel som elohim fritt har givits som
valts av Eloah vår Fader (Rom. 8:17; Gal. 3:29;
Tit. 3:7; Heb. 1:14; 6:17; 11:9; Jak. 2:5; 1 Pet.
3:7; Mal. 2:10; Heb. 2:11) Vi är Guds söner
med Värden (Anklagaren) (Job 1:6, 2:1) och
alla välsignade under en Fader (Mal 2:10)
varande av ett och samma ursprung som
Messias (Heb 2:11) ty han blev till Guds son i
kraft av hans återuppståndelse från de döda
(Rom 1:4)
Men folket klagade gentemot sin befrielse
2Mosebok 15:20-27 20 Mirjam, som var syster till
Aron och ägde profetisk gåva, tog sin tamburin, och
alla kvinnorna följde henne; de slog på tamburiner
och dansade. 21 Och Mirjam ledde sången: Sjung till
Herrens ära: stor är hans höghet och makt. Häst och
vagnskämpe vräkte han i havet. 22 Ökenvandringen
börjar Mose lät Israel bryta upp från Sävhavet, och
de drog ut i Shuröknen. När de hade vandrat tre
dagar i öknen utan att finna vatten 23 kom de till
Mara, men vattnet där kunde de inte dricka eftersom
det var beskt. Det var därför platsen fick namnet
Mara. 24 Folket knotade mot Mose och frågade
honom: ”Vad skall vi dricka?” 25 Mose ropade till
Herren, och Herren visade honom ett stycke trä.
Mose kastade det i vattnet, och sedan smakade
vattnet gott. I Mara gav Herren lag och rätt åt folket,
och där satte han det på prov. 26 Han sade: ”Om du
lyder Herren, din Gud, och gör det som är rätt i hans
ögon och lyssnar till hans befallningar och håller alla
hans bud, då skall jag låta dig slippa alla de
sjukdomar som jag sände över egypterna. Ty jag är
Herren, den som botar dig.” 27 Så kom de till Elim,
där det fanns tolv källor och sjuttio palmer. Och vid
vattnet där slog de läger.
Israel skulle komma att bli helade från sin
ofullständighet, och skulle etablera sig under de
tolv stammarnas styre och de sjuttio, som
skulle vattna dem och skydda dem under
Det Första Stora Budet [252]
Messiah, så som de gjorde vid Elim (jmfr
Moses and the Gods of Egypt [105] and
Pentecost at Sinai [115]).
Men Gud skulle först pröva dem med mat för
rik att smälta
Andra Mosebok 16:9-12 9 Sedan sade Mose till
Aron: ”Säg till Israels menighet att träda fram inför
Herren, eftersom han har hört deras knot.” 10 När
Aron talade till Israels menighet vände de sig mot
öknen, och då visade sig Herrens härlighet i molnet.
11
Herren talade till Mose: 12 ”Jag har hört
israeliternas knot. Säg till dem: Mellan skymning
och mörker skall ni få kött att äta, och i morgon bitti
skall ni få så mycket bröd ni behöver. Då skall ni
inse att jag är Herren, er Gud.”
Herren födde dem med manna i öknen i fyrtio
år. De som hade förskjutit Guds arvedel dog.
Födan i öknen var en skugga av vad som skulle
komma, som det visades för kyrkan, som de
utvalda, och den Heliga Ande som sin föda de
kommande fyrtio jubileerna. Vi kan inte se Gud
i vår nuvarande ställning, annars skulle vi
säkerligen dö. Ingen människa har sett Honom,
ingen kan någonsin se Honom. Han allena är
odödlig, vilande i ouppnåeligt ljus (1Tim 6:16).
Vi skulle hålla detta i åminne fram till Messias.
Andra Mosebok 16:32-36 32 Mose sade: ”Herren har
gett denna befallning. Spara en omer av detta genom
alla släktled, så att era efterkommande får se det
bröd som jag gav er att äta i öknen, när jag förde er
ut ur Egypten.” 33 Och Mose sade till Aron: ”Tag ett
kärl och lägg en omer manna i det, ställ det inför
Herren och spara det genom alla släktled.” 34 Aron
gjorde som Herren hade befallt Mose: han ställde
kärlet framför förbundstecknet. 35 Israeliterna åt
manna i fyrtio år tills de kom till bebott land; de åt
manna tills de nådde gränsen till Kanaan. 36 En omer
är en tiondels efa.
Gud satte omständigheterna genom vilka vi
skulle ärva detta löfte och bli till den speciella
dyrbara skatt vi är för Honom
Andra Mosebok 19:1-25 1 Gudsuppenbarelsen på
Sinai Vid tredje nymånen efter det att israeliterna
hade lämnat Egypten, just på den dagen, kom de till
Sinaiöknen. 2 De bröt upp från Refidim, och när de
hade kommit till Sinaiöknen slog de läger där. Israel
slog läger framför berget. 3 Mose gick upp till Gud,
och Herren talade till honom från berget: ”Så skall
du säga till Jakobs släkt och förkunna för Israels
folk: 4 Ni har sett vad jag gjorde med egypterna och
Page 7
hur jag har burit er på örnvingar och fört er hit till
mig. 5 Om ni nu lyssnar till mig och håller mitt
förbund skall ni vara min dyrbara egendom framför
alla andra folk — ty hela jorden är min — 6 och ni
skall vara ett rike av präster och ett heligt folk som
tillhör mig. Detta är vad du skall säga till Israels
folk.” 7 När Mose kom tillbaka kallade han samman
folkets äldste och förelade dem det som Herren hade
befallt honom att säga. 8 Folket svarade med en mun:
”Allt vad Herren har sagt vill vi göra.” Och Mose
gick tillbaka till Herren med folkets svar. 9 Då sade
Herren till Mose: ”Jag skall komma till dig i ett tätt
moln, så att folket kan höra när jag talar med dig.
Sedan kommer de alltid att lita på dig.” När Mose
hade talat om för Herren vad folket hade sagt 10 sade
Herren till honom: ”Gå till folket och se till att de
renar sig i dag och i morgon. Låt dem tvätta sina
kläder 11 och göra sig beredda för i övermorgon. Ty i
övermorgon skall Herren stiga ner på Sinaiberget i
hela folkets åsyn. 12 Du skall dra en gräns runt
omkring berget och varna folket för att gå upp på
berget eller komma för nära dess fot. Den som rör
vid berget skall straffas med döden. 13 Men ingen
hand får vidröra honom: han skall stenas eller
skjutas. Ingen sådan får leva, vare sig det är ett djur
eller en människa. När vädurshornet ljuder skall de
gå upp på berget.” 14 Mose gick ner från berget till
folket och lät dem rena sig, och de tvättade sina
kläder. 15 Och han sade till dem: ”Håll er beredda för
i övermorgon. Kom inte nära någon kvinna.” 16 När
det blev morgon den tredje dagen började det åska
och blixtra, ett tungt moln låg över berget och det
hördes en stark hornstöt. Alla som var i lägret blev
förfärade. 17 Då förde Mose folket ut ur lägret att
möta Gud. De ställde sig nedanför berget. 18 Hela
Sinaiberget omgavs av rök då Herren steg ner på
berget i eld. Röken steg upp som från en smältugn,
och hela berget skalv. 19 Medan hornet ljöd allt
starkare talade Mose, och Gud svarade honom med
ljudlig röst. 20 När Herren hade stigit ner på toppen
av Sinaiberget kallade han till sig Mose, och Mose
gick dit upp. 21 Herren sade till honom: ”Gå ner och
varna folket så att de inte tränger sig fram för att se
Herren, ty då kommer många av dem att mista livet.
22
Även prästerna, som annars får närma sig Herren,
måste rena sig, så att Herren inte slår dem med sin
vrede.” 23 Mose svarade Herren: ”Folket kan inte gå
upp på Sinaiberget, eftersom du själv har varnat oss
och befallt mig att dra en gräns runt berget och
förklara det för heligt.” 24 Herren sade: ”Gå nu ner
och kom sedan upp igen tillsammans med Aron!
Men prästerna och folket får inte tränga sig fram för
att komma upp till Herren, då kan han slå dem med
sin vrede.” 25 Därefter gick Mose ner till folket och
sade till dem …
Gud gav lagen genom den Stora Ängeln
(Ängeln av det stora Rådet av Septuagint, the
Angel of Great Counsel of the LXX). På detta
sätt, genom en förmedlare, gav Gud lagens
Page 8
struktur till Moses, och denna spirituella klippa
var Kristus (1Kor 10:4).
Andra Mosebok 20:1-17 1 De tio budorden Detta är
vad Gud sade: 2 Jag är Herren, din Gud, som förde
dig ut ur Egypten, ut ur slavlägret. 3 Du skall inte ha
andra gudar vid sidan av mig. 4 Du skall inte göra
dig någon bildstod eller avbild av någonting uppe i
himlen eller nere på jorden eller i vattnet under
jorden. 5 Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem. Ty
jag är Herren, din Gud, en svartsjuk Gud, som låter
straffet för fädernas skuld drabba barnen intill tredje
och fjärde led när man försmår mig 6 men visar
godhet mot tusenden när man älskar mig och håller
mina bud. 7 Du skall inte missbruka Herrens, din
Guds, namn, ty Herren kommer inte att lämna den
ostraffad som missbrukar hans namn. 8 Tänk på att
hålla sabbatsdagen helig. 9 Sex dagar skall du arbeta
och sköta alla dina sysslor, 10 men den sjunde dagen
är Herrens, din Guds, sabbat. Då skall du inte utföra
något arbete, varken du eller din son eller din dotter,
din slav eller din slavinna, din boskap eller
invandraren i dina städer. 11 Ty på sex dagar gjorde
Herren himlen och jorden och havet och allt vad de
rymmer, men på den sjunde dagen vilade han.
Därför har Herren välsignat sabbatsdagen och gjort
den till en helig dag. 12 Visa aktning för din far och
din mor, så att du får leva länge i det land som
Herren, din Gud, ger dig. 13 Du skall inte dräpa. 14
Du skall inte begå äktenskapsbrott. 15 Du skall inte
stjäla. 16 Du skall inte vittna falskt mot din nästa. 17
Du skall inte ha begär till din nästas hus. Du skall
inte ha begär till din nästas hustru eller hans slav
eller hans slavinna, hans oxe eller hans åsna eller
något annat som tillhör din nästa.
Uppdelningen av lagen i två stycken Stora
Budord är oss given senare i Femte Mosebok.
Strukturen är klart urskiljbar, i och med det att
de första fyra budorden behandlar kärleken till
Gud, och de sex följande budorden handlar om
kärleken till medmänniskor. Detta var sedan
förankrat hos befolkningen (se också Love and
the Structure of the Law [200]).
Vår förpliktelse är i första hand gentemot Gud,
därefter våra till våra medmänniskor. Vår plikt
är att bli redo och förberedda för att riktigt
mottaga den Levande Guden. Han är det
levandes Gud och inte det döda.
Matteus 22:29-46 29 Jesus svarade: ”Ni tänker fel
därför att ni varken kan skriften eller vet något om
Guds makt. 30 Vid uppståndelsen gifter man sig inte
eller blir bortgift, utan alla är som änglarna i himlen.
31
Och vad de dödas uppståndelse beträffar, så har ni
väl läst vad Gud har sagt till er: 32 Jag är Abrahams
Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud. Gud är inte en
Det Första Stora Budet [252]
gud för döda utan för levande.” 33 När folket hörde
detta häpnade de över hans undervisning. 34 Frågan
om det största budet i lagen När fariseerna fick höra
hur han hade gjort saddukeerna svarslösa samlades
de, 35 och för att sätta honom på prov frågade en av
dem, en laglärd: 36 ”Mästare, vilket är det största
budet i lagen?” 37 Han svarade honom: ”Du skall
älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med
hela din själ och med hela ditt förstånd. 38 Detta är
det största och första budet. 39 Sedan kommer ett av
samma slag: Du skall älska din nästa som dig själv.
40
På dessa båda bud vilar hela lagen och
profeterna.” 41 Är Messias Davids son? Då
fariseerna var församlade frågade Jesus dem: 42 ”Vad
anser ni om Messias? Vems son är han?” —
”Davids”, svarade de. 43 Då sade han: ”Hur kan då
David på Andens ingivelse kalla honom herre och
säga: 44 Herren sade till min herre: Sätt dig på min
högra sida, så skall jag lägga dina fiender under dina
fötter. 45 Om nu David kallar honom herre, hur kan
han då vara Davids son?” 46 Ingen kunde svara
honom, och efter den dagen vågade heller ingen
längre ställa frågor till honom.
Hur kom det sig då att David kallade honom
Herre och Elohim (Ps. 45:6-7; Heb. 1:8-9).
För att han var den elohim av Israel som talade
med profeterna och patriarkerna. Han var den
Yahovahs Ängel vid Israels ledning (Sak 12:8)
Den första delen av lagen behandlar kärleken
till Gud. Denna krälek skall vara med hela
hjärtat och medvetandet och själen. Den andra
delen är att du skall till nästan, din granne, hysa
samma kärlek som till dig själv. Du skall älska
din nästa som du älskar dig själv. För om du
inte kan älska din granne som du har sett, hur
skall du då kinna älska Gud som du inte har
sett.
1 Joh 4:20-21 20 Våra fäder har tillbett Gud på det
här berget, men ni säger att platsen där man skall
tillbe honom finns i Jerusalem.” 21 Jesus svarade:
”Tro mig, kvinna, den tid kommer då det varken är
på det här berget eller i Jerusalem som ni skall tillbe
Fadern.
Ordningen i det Första Stora Budet formar
basen för det Andra Stora Budet, och på dessa
två bud vilar hela lagen och alla profeterna.
Sålunda är de tio budorden den uppdelning av
de två, och lagen i övrigt är en uppdelning av
de tio budorden. Det Första Stora Budet består
av de första fyra av de tio budorden.
Det Första Stora Budet [252]
Herren inbegriper sig med denna ordning,
genom logiken bakom Honom som varande
ursprunget för skapelsen och frälsning. Han ger
evigt liv till de som Han väljer, i den ordning
Han har fastställt.
Det första budordet förklarar och fastställer
Guds unika ställning och Hans överhöghet.
Andra Mosebok 20:1-3 1 De tio budorden Detta är
vad Gud sade: 2 Jag är Herren, din Gud, som förde
dig ut ur Egypten, ut ur slavlägret. 3 Du skall inte ha
andra gudar vid sidan av mig.
Det andra budordet förklarar det profana och
världsliga i avgudadyrkan och dyrkan av
materiella ting. Gud vill att människor skall
dyrka honom i ande och i sanning.
[II] 4 Du skall inte göra dig någon bildstod eller
avbild av någonting uppe i himlen eller nere på
jorden eller i vattnet under jorden.
5 Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem. Ty
jag är Herren, din Gud, en svartsjuk Gud, som
låter straffet för fädernas skuld drabba barnen
intill tredje och fjärde led när man försmår mig
6 men visar godhet mot tusenden när man
älskar mig och håller mina bud.
Detta budord visar oss på föremålet för dyrkan.
Vi skall inte göra något till likhet av någonting
att buga oss ned inför, eller att dyrka eller att
tillbe. Detta innebär att ingenting dylikt skall
tillbes, inte ett krucifix, eller staty av någonting
som ens är en föreslagen framställan av Gud,
Han själv, och definitivt inte Kristus. och de
döda helgonen, av vilka endast Kristus är
uppstånden.
Det tredje buordet är utformat till att skydda
makten och kraften hos Guds namn, och alla
handlingar som utförts i Hans namn, vare sig
det gäller dom, eller ämbete eller förvaltning.
Alla handlingar som är av Hans kraft och makt
och auktoritet.
[III] 7 Du skall inte missbruka Herrens, din
Guds, namn, ty Herren kommer inte att lämna
den ostraffad som missbrukar hans namn.
Det fjärde budordet är utformat för att
säkerställa att hela Hans struktur är inbundet i
ordningen i Hans Lag, och inom Hans kalender
Page 9
och regelsystem. Det fjärde budordet visar mot
Sabbatsdagen, det fastsäller Sabbatsordningen
och hela lagen och regleringen av det systemet.
[IV] 8 Tänk på att hålla sabbatsdagen helig.
9 Sex dagar skall du arbeta och sköta alla dina
sysslor,
10 men den sjunde dagen är Herrens, din Guds,
sabbat. Då skall du inte utföra något arbete,
varken du eller din son eller din dotter, din slav
eller din slavinna, din boskap eller invandraren
i dina städer.
11 Ty på sex dagar gjorde Herren himlen och
jorden och havet och allt vad de rymmer, men
på den sjunde dagen vilade han. Därför har
Herren välsignat sabbatsdagen och gjort den till
en helig dag.
Sålunda är upprättandet av en kalender baserad
på vilket annat system som helst än Guds
fundament, hädelse och ett brott gentemot
Lagen, och en dyrkan av en falsk Gud.
Gud har upprättat Sabbaten och Nymånarna
och de årliga sabbaterna och högtiderna. Det
finns ingen annan struktur och ordning tillåten
än den han har föregivit. Det förffalskade
systemet med söndagar, och firandet av jul och
påsk, är ordningen under en Treenig Gud och
hednisk. Det är ett brott mot samtliga fyra
budord i det Första Stora Budet och ett brott
mot lagen som helhet. (jfr Origins of Christmas
and Easter [235]; Doctrine of Original Sin
Part 1 The Garden of Eden [246] och Doctrine
of Original Sin Part 2 The Generations of
Adam [248]).
Föreställningen bakom mycket av den moderna
kristendomen att Guds Lag har blivit oss
fråntagna, härstammar från en total okunnighet
om strukturen bakom lagen och profeterna och
Kristus och apostlarnas budskap. Det är en
skillnad I Guds Lag mellan Lagen som
härstamamr från de Två Stora Buden och de
Tio Budorden som utvecklar de Stora Buden å
ena sidan, och den offer och rituella förordning
som utgör den så kallade Ceremoniella Lagen,
som utgör en del av tempelordningen. Mycket
av den moderna kristendomen förväxlar dessa
ämnen och således felaktigt för samman
Kalendern och andra viktiga delar av lagen med
offerritualerna i ett försök att bortse från Guds
Page 10
lag och förvrida den med den hedniska
ordningens soldyrkan och mysteriekulter.
Denna skillnad förklaras i uppsatsen
Distinction in the Law (No 96) och undersöks
också inom de uppsatser som behandlar de
individuella budorden själva.
Vi skall nu närmare granska det första
Det Första Stora Budet [252]
budordet.
