Förskolenivå

Förskolenivå
3
3. Förskolenivå
3. Förskolenivå
Förskolan – det första steget i ett
livslångt lärande
Barnomsorg är den samlade
benämningen i Sverige på förskoleverksamhet och skolbarnomsorg.
Definitioner
Klassificering av utbildningarna
på primär-, sekundär- och tertiärskolenivå finns i utbildningsnomenklaturen ISCED97 (International Standard Classification
of Education) och används i rapporteringen av utbildningsstatistik till internationella organisationer.
Se bilaga för mer information
om innehållet i ISCED97.
Såväl i Sverige som internationellt betonas alltmer betydelsen
av lärande under de tidiga åren för barnets fortsatta utveckling. OECD uttrycker detta som att ”investering i utbildning
på förskolenivå är mycket viktigt för att lägga grunden för det
livslånga lärandet och för att skapa likvärdiga möjligheter till
att lära i skolan”.
I Sverige är förskolan numera det första steget i utbildningssystemet. 1996 överfördes barnomsorgen från socialdepartementet till utbildningsdepartementet. Åtskillnaden mellan barnomsorg och skola försvann och hela sektorn finns nu
inom utbildningssfären. All barnomsorg för barn 1–6 år definieras som förskola och för barn 6–7 år infördes 1998 den nya
skolformen förskoleklass. Samma år fick förskolan dessutom
en egen läroplan.
Enligt regeringens regleringsbrev är målet för förskoleverksamhet och skolbarnomsorg att erbjuda alla barn stöd och stimulans för utveckling och lärande samt underlätta för föräldrar att förena förvärvsarbete och studier med vård av och ansvar för barn1.
I EU:s och OECD:s internationella jämförelser ingår inte
all barnomsorg och förskola. Enligt den internationella utbildningsnomenklaturen ISCED är defi nitionen på förskolenivå
(ISCED0) att verksamheten ska vara skol- eller centerbaserad,
vara pedagogiskt inriktad och ha högskoleutbildad personal.
Vidare ska barnen som deltar vara minst tre år gamla.
För Sveriges del innebär detta att jämförelserna omfattar
barn i förskola från tre år samt förskoleklass. Eftersom bara
centerbaserad verksamhet innefattas i defi nitionen ingår inte
familjedaghem (dagmammor). I sammanhanget kan nämnas
att andelen barn i familjedaghem minskar. Bland samtliga 1–5
åringar fanns 12 procent i familjedaghem år 2000 och sju procent år 2003.
Källor och tabellhänvisningar för detta avsnitt,
se sist i kapitlet.
1) U2004/5173/DK.
42
SCB, Svensk utbildning i internationell statistik
3. Förskolenivå
Organisation
Skiftande modeller för barnomsorgen
Sverige var ett av de länder i Europa som tidigt satsade på att
bygga ut barnomsorgen. Verksamheten har stadigt expanderat
sedan slutet av 1960-talet och utbyggnaden har fortsatt under
senare decennier. 1994 var 63 procent av barn i åldern 1–5 år
inskrivna i barnomsorgen, 2003 hade denna siffra stigit till 83
procent. I många andra EU-länder har barnomsorgen inte haft
samma höga prioritet, bland annat på grund av att barnens
tillsyn och omvårdnad länge betraktats som en privat angelägenhet. Detta synsätt har nu förändrats i flera länder och
där byggs nu barnomsorgen ut. Vilken modell för barnomsorg
man väljer skiljer sig åt.
I en internationell jämförelse utmärker sig den svenska modellen för barnomsorg genom en stark betoning på Edu-Care,
det vill säga att man förenar omsorg och pedagogik i praktiken. Svensk barnomsorg kännetecknas också av stor tillgänglighet, stark subventionering och höga ambitioner när det gäller kvaliteten2. I länder som t.ex. USA, Storbritannien, Frankrike och Tyskland intar den offentliga barnomsorgen en mer
blygsam roll. I stället fi nns en policy som gynnar att barns
omsorg sköts privat, endera i hemmen eller i privata institutioner. Förskoleverksamheten är väl utbyggd i till exempel Tyskland och Frankrike men riktar sig enbart till barn från tre års
ålder och förutsätter att någon vuxen fi nns hemma.
Sverige, Danmark, Finland och Tyskland organiseras förskolan efter så kallad familjemodell, med barn i olika åldrar
i samma grupp. Det vanligaste sättet är annars att gruppera
barn i förskolan är efter så kallad skolmodell, där barn i samma ålder går tillsammans. I ett antal länder fi nns både skoloch familjemodell parallellt.
2) Regeringens proposition 2004/05:11, Kvalitet i förskolan.
SCB, Svensk utbildning i internationell statistik
43
3. Förskolenivå
Deltagande
EU – majoriteten av fyraåringarna i förskola
Det fi nns stora skillnader inom EU när det gäller deltagandet
i förskolan, vilket avspeglar olikheter mellan länderna i tillgänglighet och nivå på utbudet. I många länder råder brist på
platser och behov av att bygga ut förskolan. Inom EU:s Lissabonstrategi fi nns ett gemensamt mål för utbyggnaden, som
säger att år 2010 skall 90 procent av barnen i åldern 3–5 år och
35 procent av barnen under tre år ha tillgång till förskoleverksamhet2.
Åldern då barn i Europa börjar förskolan varierar. Medan
barn i Sverige har tillträde till en plats från mycket späd ålder
så är det vanligen först vid 3–4-årsåldern som barn i övriga
EU börjar förskolan. Deltagandet ökar med barnens ålder och
vid fyra års ålder fi nns majoriteten av barnen i EU i förskolan,
trots att deltagandet är frivilligt i de allra flesta länder. Delar
av förskolan är obligatorisk i Lettland, Luxemburg och Ungern.
I Storbritannien (Nordirland), Irland och Nederländerna har
olika andelar av fyraåringarna redan börjat skolan.
I EU:s jämförelse av andelen fyraåringar i förskolan framkommer att sex länder år 2001/2002 hade fullt deltagande i
denna åldersgrupp: Frankrike, Italien, Spanien, Belgien, Storbritannien och Nederländerna. Deltagandet överskred 70
procent i alla länder utom Irland (där en stor andel av barnen
redan fanns i skolan), Finland, Grekland samt i de nya medlemsländerna Polen, Litauen, Cypern, Lettland och Slovakien.
Deltagandet bland fyraåringar i de tio nya medlemsländerna
var betydligt lägre än i de gamla. Genomsnittet för de nya länderna låg på blygsamma 50 procent och förklaringen bakom
den siffran är det låga deltagandet i Polen. Polens befolkning
utgör hälften av den totala befolkningen i de nya EU-länderna
och i Polen deltog bara 33 procent av fyraåringarna i förskoleverksamhet.
Sverige hade i jämförelsen ett lägre deltagande bland fyraåringarna än genomsnittet för EU, även om andelen hade
ökat från ca 70 procent till närmare 80 mellan åren 1999/00
och 2001/02. Den relativt stora ökningen i början av 2000-talet berodde bland annat på att nya grupper fick tillgång till förskola (barn till arbetslösa och föräldralediga), samt att andelen
barn i familjedaghem minskade. Under senare år har andelen
inskrivna fyraåringar fortsatt att öka, bland annat som följd av
2) Regeringens proposition 2004/05:11, Kvalitet i förskolan.
44
SCB, Svensk utbildning i internationell statistik
3. Förskolenivå
Deltagande för fyraåringar i förskolenivå läsåret 2001/02
Frankrike
Italien
Spanien
Belgien
Storbrit.
Nederl.
Luxemburg
Malta
Danmark
Ungern
Tyskland
Tjeckien
Estland
Österrike
Portugal
Sverige
Slovenien
Slovakien
Lettland
Cypern
Grekland
Litauen
Finland
Polen
Irland
EU25
0
20
40
60
80
100
Procent
Källa: Eurostat, Key Data on Education in Europe 2005.
att allmän avgiftsfri förskola för fyra- och femåringar infördes
2003. Det innebär att alla barn ska erbjudas minst 525 avgiftsfria timmar om året i förskola från och med höstterminen det
år de fyller fyra år
Det var dock först vid sex års ålder som nästan alla svenska barn återfanns i förskolan (ISCED0), vilket var senare än i
många andra länder. Till exempel så hade Belgien, Danmark,
Spanien, Frankrike, Italien, Nederländerna och Storbritannien
fullt deltagande redan vid fyra års ålder eller tidigare.
SCB, Svensk utbildning i internationell statistik
45
3. Förskolenivå
Deltagandet för sexåringar på förskolenivå och grundskolenivå läsåret 2001/02
Storbrit.
Nederl.
Malta
Irland
Grekland
Spanien
Frankrike
Italien
Cypern
Portugal
Luxemburg
Belgien
Österrike
Slovakien
Tyskland
Tjeckien
Litauen
Lettland
Ungern
Slovenien
Estland
Sverige
Danmark
Finland
Polen
EU25
0
20
Förskola
40
60
80
100
120
Procent
Grundskola
Källa: Eurostat, Key Data on Education in Europe 2005.
Sexåringarna inom EU i förskola eller grundskola
I regel blir utbildningen i EU-länderna obligatorisk från fem
eller sex års ålder, vilket oftast sammanfaller med inträdet i
det som motsvarar grundskolan. Sammantaget i de 25 EUländerna var andelen sexåringar som fanns i grundskolan
(ISCED1) mycket högre än andelen sexåringar i förskolan
(ISCED0), 73 procent mot 26 procent. I Sverige var förhål-
46
SCB, Svensk utbildning i internationell statistik
3. Förskolenivå
landet det motsatta och närmare 96 procent av sexåringarna
fanns i förskoleklass medan knappt fyra procent hade börjat
grundskolan.
Liksom i Sverige börjar barnen i Danmark och Finland normalt i skolan först vid sju års ålder. Även i Estland, Lettland,
Litauen, Ungern och Slovenien börjar majoriteten av barnen
skolan vid sju år. Fram till 2003/04 gällde sju år som officiell inträdesålder också i Polen. I Tjeckien, Tyskland, Slovakien
och Österrike är inträdet ”delat” och 50–60 procent av sexåringarna börjar skolan medan de flesta andra fi nns kvar i förskolan. I övriga EU-länder går nästan alla sexåringar i skolan.
Förskolan ofta delvis privatfinansierad
Vid sidan av högre utbildning är förskolan den nivå som har
högst andel privat finansiering. OECD jämför andelen offentlig och privat fi nansiering i ett antal länder och rapporterade att år 2002 utgjorde den privata andelen i genomsnitt 18
procent av den totala finansieringen av förskolan. Andelarna
skiljde sig avsevärt mellan länderna. Medan 5 procent eller
mindre av finansieringen utgjordes av privata medel i till
exempel Sverige, Frankrike, Nederländerna och Storbritannien, låg andelen på 50 procent eller mer i Japan och Korea.
Den svenska förskolan är offentligt fi nansierad. Däremot
kan barnomsorg och förskolor drivas i enskild regi. Andelen
inskrivna barn i förskolor som drivs i enskild regi ökade kraftigt under 1990-talet och har de senaste åren legat runt 17
procent. I förskoleklass finns sex procent av barnen i verksamhet som drivs av annan huvudman än kommunen.
Enskild regi betyder att kommunen har ett övergripande
ansvar men att verksamheten drivs av andra huvudmän,
t.ex. kooperativ, föreningar eller stiftelser.
Se
diagram på
nästa sida!
SCB, Svensk utbildning i internationell statistik
47
3. Förskolenivå
Andelar offentlig och privat finansiering av utbildning på
förskolenivå (ISCED 0) år 2002
Sverige
Belgien
Slovakien
Nederl.
Frankrike
Storbrit.
Tjeckien
Ungern
Finland
Italien
Mexiko
Spanien
Polen
Norge
Danmark
USA
Österrike
Tyskland
Australien
Nya Zeeland
Japan
Korea
0
10
20
30
40
Offentlig
50
60
70
80
90 100
Procent
Privat
Källa: OECD, Education at a Glance 2005.
48
SCB, Svensk utbildning i internationell statistik
3. Förskolenivå
Lärare
Högt antal barn per vuxen i många länder
Både OECD och Eurostat presenterar mått på antalet barn per
vuxen i förskolan men väljer olika infallsvinklar. OECD visar
antalet barn per lärare och inkluderar då ”classroom teachers”
men inte annan personal. En jämförelse från år 2003 visar att
det i OECD-länderna i genomsnitt fanns 14 barn per lärare
i förskolan. Spridningen var stor, från 5–10 barn per lärare i
länder som Danmark, Ungern, Island, Slovakien och Sverige
till mer än 20 barn per lärare i till exempel Korea, Mexiko och
Storbritannien.
Eurostat använder i sina jämförelser ländernas officiella
rekommendationer när det gäller det maximala antalet barn
som en vuxen får vara ansvarig för och inkluderar i detta alla
personalkategorier. För fyraåringar är det vanligaste formella
kravet att en vuxen maximalt får ansvara för 20–25 barn. Antalet är mycket lägre i t.ex. Finland och Lettland där det ligger
på 7 eller 8 barn per vuxen.
Sverige ingår inte i Eurostats jämförelse eftersom vi inte har
några lagstadgade normer om antalet barn per vuxen. Sverige
och några andra länder, till exempel Danmark och Frankrike,
har valt att inte sätta officiella tal för personaltäthet. Detta motiveras ofta med att det inte fi nns någon optimal gruppstorlek
eller personaltäthet och att man istället bör anpassa sig till de
förutsättningar som råder.
De siffror som presenteras av Eurostat kan dock sättas i relation till den faktiska andelen barn per vuxen i Sverige. Inom
förskolan låg antalet barn per årsarbetare på drygt fem mellan
åren 2000 och 2003. I förskoleklasser fi nns det i genomsnitt 13
barn per årsarbetare, ett tal som också legat konstant under
de senaste åren. Med hjälp av ett riktat statsbidrag som införts
2005 kan kommunerna öka personaltätheten i förskolorna ytterligare. Målet är barngrupper om i genomsnitt 15 barn på tre
heltidstjänster3.
Anställda har omräknats till
årsarbetare med hjälp av
tjänstgöringsgraden. Städoch kökspersonal samt personer i arbetsmarknadspolitiska
åtgärder ingår inte.
Se
diagram på
nästa sida!
3) Skolverkets allmänna råd 2005: Kvalitet i förskolan.
SCB, Svensk utbildning i internationell statistik
49
3. Förskolenivå
Rekommenderat maximalt antal fyraåringar per vuxen
i förskolan läsåret 2002/03
Grekland
Irland
Luxemburg
Cypern
Italien
Spanien
Ungern
Österrike
Portugal
Slovakien
Polen
Malta
Tjeckien
Estland
Litauen
Tyskland
Storbrit.
Slovenien
Lettland
Finland
0
5
10
15
20
25
30 Antal
Anm. För Sverige, Danmark, Nederländerna, Belgien och Frankrike
finns inga rekommendationer över maximalt antal fyraåringar per
vuxen i förskolan.
Källor till kapitlet
OECD, Education at a Glance 2005
EU, Key Data on Education 2005
Regeringens proposition 2004/05:11, Kvalitet i förskolan
Tabeller till kapitlet
Tabell 3.1 Andel fyraåringar som deltar i förskolenivå år 2001/02
Sid
154
Tabell 3.2 Andel sexåringar som deltar i förskolenivå och grundskolenivå
år 2001/02
154
50
Tabell 3.3 Andelar offentlig och privat finansiering av utbildning på
förskolenivå (ISCED0) år 2002
155
Tabell 3.4 Rekommenderat maximalt antal fyraåringar per vuxen i
förskolan år 2002/03
155
SCB, Svensk utbildning i internationell statistik