Ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter i Sverige

advertisement
 JURIDISKA INSTITUTIONEN
Stockholms universitet
Ekonomiska, sociala och kulturella
rättigheter i Sverige
- Effekten av ESK-konventionens tilläggsprotokoll
Hanna Wigren
Examensarbete i Folkrätt, 30 hp
Examinator: Pål Wrange
Stockholm, Höst 2013
FÖRORD .......................................................................................................................4
SAMMANFATTNING .................................................................................................5
FÖRKORTNINGAR ....................................................................................................6
1 INLEDNING ..............................................................................................................7
1.1 Bakgrund ............................................................................................................. 7
1.2 Syfte och frågeställning ...................................................................................... 8
1.3 Avgränsningar .................................................................................................... 9
1.4 Metod och material .......................................................................................... 10
1.5 Disposition ......................................................................................................... 11
2 KONVENTIONEN OM EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA
RÄTTIGHETER.........................................................................................................13
2.1 Allmänt om internationella konventioner ...................................................... 13
2.1.1 Allmänt om mänskliga rättigheter .............................................................. 15
2.2 Medborgerliga och politiska rättigheter vs. ESK-rättigheter ...................... 17
2.2.1 The Universal Bill of Rights ........................................................................ 17
2.2.2 Rättigheternas ikraftträdande: gradvis respektive direkt ........................... 20
2.2.3 Juridiskt utkrävbara rättigheter .................................................................. 22
3 ESK-KONVENTIONENS TILLÄGGSPROTOKOLL .......................................26
3.1 Tilläggsprotokollets innehåll och syfte ........................................................... 26
3.1.1 Upprättandet av Tilläggsprotokollet........................................................... 27
3.2 ESK-rättigheter i Sverige ................................................................................ 29
3.2.1 Lagstiftning ................................................................................................. 30
3.3 Motiven bakom Sveriges avståndstagande .................................................... 31
4 ESK-KONVENTIONENS KOMMITTÉ ..............................................................35
4.1 Kommitténs arbete ........................................................................................... 35
4.1.1 Kommitténs generella kommentarer ........................................................... 35
4.1.2 Granskningsrapporter................................................................................. 36
4.1.2.1 Kommitténs granskning av Sverige ..................................................... 38
2
4.1.2.2 Kommitténs granskning av andra konventionsstater ........................... 41
4.1.3 Den individuella klagoinstansen ................................................................. 42
4.2 Förväntade beslut av Kommittén med anledning av Tilläggsprotokollet ... 44
4.2.1 Förväntade beslut av Kommittén med anledning av Tilläggsprotokollet –
Sverige.................................................................................................................. 46
5 TILLÄGGSPROTOKOLLETS KONSEKVENSER ...........................................47
5.1 Tilläggsprotokollets eventuella påverkan på Sverige ................................... 47
5.1.1 Beslut av Kommittén ................................................................................... 47
5.1.2 Implementeringsproblem ............................................................................ 50
5.1.2.1 Gränsland mellan juridik och politik ................................................... 50
5.1.2.2 Lagtekniska hänsynstaganden ............................................................. 51
5.2 Hur påverkas ESK-rättigheterna i Sverige av en utebliven ratificering? .. 53
6 AVSLUTANDE KOMMENTAR ...........................................................................55
KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING ......................................................58
Offentligt tryck ....................................................................................................... 58
Litteratur ................................................................................................................. 58
Artiklar .................................................................................................................... 59
Elektroniska källor ................................................................................................. 60
Rättsfallsförteckning .............................................................................................. 60
Övrigt material ....................................................................................................... 60
INTERNATIONELLT MATERIAL ........................................................................61
Förenta nationerna ................................................................................................. 61
ESK-Kommittén ..................................................................................................... 61
Resolutioner ............................................................................................................ 62
Traktat ..................................................................................................................... 62
3
FÖRORD
Jag vill först och främst tacka min sambo Victor Adlén som har varit ett stort
stöd för mig, inte bara under uppsatsskrivandets skede utan under hela
juristutbildningen. Ditt stöd och din förståelse under tuffa perioder har hjälpt
mig genom hela utbildningen. Jag vill också rikta ett stort tack till Linnéa och
Nathalie som pushat mig när skrivandet har gått trögt och även fungerat som
bollplank under hela perioden.
Jag vill även passa på att rikta ett stort tack till min handledare Mark Klamberg
för alla värdefulla synpunkter under processen.
Stockholm, oktober 2013
Hanna Wigren
4
SAMMANFATTNING
Den 5 maj 2013 trädde det fakultativa tilläggsprotokollet till konventionen om
ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter ikraft. Tilläggsprotokollet
innebär ett inrättande av en internationell klagoinstans till vilken individer som
anser sig ha fått sina rättigheter under konventionen kränkta kan klaga efter
nationella rättsmedel har uttömts. En dylik funktion finns sedan en tid, med
avseende på de rättigheter som återfinns i konventionen om medborgerliga och
politiska rättigheter.
Sverige har visat sig ovilligt att ratificera tilläggsprotokollet. Bland annat har
en oro uttryckts beträffande vilka konsekvenser ett ratificerande kan komma att
innebära och ett ratificerande kommer av denna anledning inte att ske förrän
dessa konsekvenser är klart utredda. Sverige anser även att en individuell
klagoinstans på internationell nivå inte är det främsta verktyget för att uppnå en
större respekt för, samt åstadkomma efterlevnad av, konventionens rättigheter.
Vid en närmare analys framkommer att ett ratificerande av tilläggsprotokollet
kan komma att innebära konsekvenser för Sveriges del. Däribland återfinns
konsekvenser gällande lagstiftning, som grundar sig i konventionens vaga
utformande och det faktum att Sverige har valt att inte inkorporera
konventionen som sådan till nationell rätt. Rättigheternas vaga utformning kan
ställa till problem då de inte uppnår de rationalitetskrav som enligt juridisk
doktrin präglar svensk lagstiftningstradition. Vagheten kan även innebära
konsekvenser av det slag att rättigheterna är svåra att klassificera som juridiskt
utkrävbara rättigheter vilka kan tillämpas av domstol.
Då rättigheterna, vilka omfattas av konventionen, snarar kan ses vara av
politisk karaktär än juridiskt utkrävbara rättigheter kan ett ratificerande av
tilläggsprotokollet få konsekvensen att kommittén, vars uppgift är att bedöma
klagomål vilka tas emot med anledning av tilläggsprotokollet, ges ett
inflyttande i den nationella politiska bestämmanderätten. Detta kan leda till ett
inkräktande på Sveriges suveränitet. Ett ratificerande bör därmed övervägas
med försiktighet till dess att konsekvenserna klart framgår – vilket står i
överensstämmelse med den lösning som den svenska regeringen förordar.
5
FÖRKORTNINGAR
Bet.
Betänkande
FN
Förenta nationerna
Mot.
Motion
RF
Regeringsformen (1974:152)
RÅ
Regeringsrättens årsbok
Skr.
Regeringens skrivelse
SÖ
Sveriges överenskommelser med
främmande makter
UNTS
United Nations Treaty Series
6
1 INLEDNING
1.1 Bakgrund
FN:s Internationella konvention om ekonomiska, sociala och kulturella
rättigheter,1 (”ESK-konventionen”)2 trädde ikraft i Sverige år 1976. ESKkonventionen består av ekonomiska, sociala samt kulturella rättigheter vilka
avser tillförsäkras varje individ som befinner sig inom en konventionsstats
territorium.3 Rättigheter som står under konventionens skydd är bland annat
rätten
till
arbete,
rätten
till
en
skälig
levnadsstandard,
rätten
till
socialförsäkring, rätten att delta i ett kulturellt liv samt rätten till utbildning.4
År 2008 beslutade FN:s generalförsamling att upprätta ett fakultativt
tilläggsprotokoll till ESK-konventionen, (”Tilläggsprotokollet”),5 vars syfte är
att etablera en klagoinstans och därigenom möjliggöra för enskilda att bevaka
sina rättigheter under ESK-konventionen. Enligt Tilläggsprotokollets lydelse
krävs för dess ikraftträdande att protokollet ratificerades av minst tio länder,
vilket skedde först den 5 maj 2013.
Sverige har visat sig ovilligt att ratificera Tilläggsprotokollet och den svenska
regeringen har inte gett någon antydan om att en ratificering är tilltänkt i
framtiden. Ett tecken på denna ovillighet är att Sverige inte har signerat
Tilläggsprotokollet, vilket kan ses som en markering från regeringens sida
vilken påvisar dess bristande vilja att uppnå konventionens mål. Genom att inte
ratificera Tilläggsprotokollet markerar regeringen även att den inte anser att
konventionen bör ges verklig kraft, eftersom enskilda individer härigenom
nekas rätten att klaga till en instans utanför nationens gränser.6
1
International Convenant on Economic, Social and Cultural Rights (1966), (”ICESCR”).
Med undantaget att Sverige har reserverat sig gentemot artikel 7 (d), SÖ 1971:41.
3
ESK-konventionen, preambel.
4
ESK-konventionen art. 6, art. 11, art. 9, art. 15 samt art. 13.
5
Optional Protocol to the International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights
(2008).
6
Hedström Lotta, Interpellation 2012/13:115, Fattigdomsbekämpning genom ett
tilläggsprotokoll till ESK-konventionen, 13 november 2012.
2
7
1.2 Syfte och frågeställning
Antalet medlemsstater som har ratificerat Tilläggsprotokoll är mycket få.7 De
stater som har ratificerat protokollet är antingen utvecklingsländer8 eller inte
fullt utvecklade välfärdsstater, samtidigt som inga ekonomiskt utvecklade
välfärdsstater9
har
ratificerat
och
endast
ett
fåtal
har
signerat
Tilläggsprotokollet.10 De ekonomisk utvecklade välfärdsstaternas ovilja att
ansluta sig till Tilläggsprotokollet framstår vid första anblick som gåtfullt då
dessa länder borde vara de som bäst lever upp till ESK-konventionens krav och
följaktligen har minst att frukta av att individuella klagomål blir en realitet. Hur
ska denna motsägelse förklaras? Det finns med anledning av det anförda skäl
att anta att det kan finnas konsekvenser av Tilläggsprotokollet som innebär
fördelar för icke utvecklade välfärdsstater, samtidigt som Tilläggsprotokollet är
mindre fördelaktigt för ekonomiskt utvecklade välfärdsstater, vilket kan
förklara de senares avståndstagande inställning till Tilläggsprotokollet.
Syftet med denna uppsats är att utreda motivet till ekonomiskt utvecklade
välfärdsstaters avståndstagande inställning till Tilläggsprotokollet samt vilka
konsekvenser
(”Kommittén”)11
eventuella
beslut
av
ESK-konventionens
kommitté
kan komma att innebära för ekonomiskt utvecklade
välfärdsstater vid ett ratificerande. För att kunna studera detta kommer följande
frågeställningar att undersökas:
7
Konventionen har 160 medlemsstater, endast 10 av dessa har ratificerat Tilläggsprotokollet
(2013-07-30), Status of Ratification, UNTS vol. 993 s. 3, samt Status of Ratification, UN
Doc.A/63/43.
8
Nationalencyklopedins definition av ett utvecklingsland är ett uttryck för ett mer positivt
synsätt på ett u-land: underutvecklat land. 9
Nationalencyklopedins definition av en välfärdsstat är en nationalstat där det offentliga
ansvaret för medborgarnas välfärd är omfattande. Termen välfärdsstat används både i en vid
och en snäv mening, där man i det förra fallet avser nationalstaten i sig medan man i det senare
fallet fokuserar på de offentliga välfärdsarrangemangen, såsom socialförsäkringar, bidrag,
sjukvård, social service och utbildning.
10
De stater som har ratificerat Tilläggsprotokollet (2013-09-23): Argentina, Bolivia, Bosnien
och Hercegovina, Ecuador, El Salvador, Mongoliet, Portugal, Slovakien, Spanien samt
Uruguay. 43 länder har signerat. De som kommer närmast i fråga att jämföras med Sverige är
Finland och Belgien, Status of Ratification, UN Doc.A/63/43.
11
Kommitténs namn på engelska: The UN Committee on Economic, Social and Cultural
Rights.
8
1. Finns det en oro hos ekonomiskt utvecklade välfärdsstater, som
Sverige, avseende Tilläggsprotokollet och i sådana fall, vad är motivet
till en sådan oro?
2. Vilka beslut kan tänkas fattas av Kommittén och berättigar dessa beslut
den eventuella oron hos en ekonomiskt utvecklad välfärdsstat som
Sverige?
3. Hur påverkas skyddet av de ekonomiska, sociala och kulturella
rättigheterna i Sverige av att Tilläggsprotokollet ratificeras respektive
inte ratificeras?
För att kunna analysera dessa frågor är avsikten att i denna framställning
redogöra för hur ESK-konventionens implementering i den svenska nationella
lagstiftningen ser ut idag samt hur denna tillämpning skiljer sig från syftet
bakom Tilläggsprotokollet.
1.3 Avgränsningar
Den huvudsakliga framställningen kommer att beröra Sveriges inställning till
Tilläggsprotokollet. En jämförelse kommer att göras mellan ESK-konventionen
och FN:s Internationella konvention om de medborgerliga och politiska
rättigheterna (”Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter”) och
varför Sveriges inställning till en klagoinstans skiljer sig åt i fråga om dessa två
konventioner.
Då syftet med uppsatsen är att fastställa att, samt utröna varför en ekonomiskt
utvecklad välfärdsstat som Sverige, är negativt inställd till Tilläggsprotokollet
kommer uppsatsens fokus huvudsakligen vara att skapa en förståelse för
Tilläggsprotokollets syfte och vad inom ramen för detta som kan tänkas vara
oförenligt med ekonomiskt utvecklade välfärdsstaters syn på folkrättens
påverkan på den nationella rätten.
Uppsatsen kommer att fokusera på ekonomiska, sociala och kulturella
rättigheter (”ESK-rättigheter”) som ett begrepp och kommer därmed inte att
titta närmare på specialkonventioner innehållande ESK-rättigheter och hur
9
Sverige förhåller sig till dessa konventioner samt eventuella klagoinstanser.
Uppsatsen kommer därmed huvudsakligen att beröra ESK-konventionen samt
Tilläggsprotokollet.
1.4 Metod och material
Fokus i denna uppsatts är Tilläggsprotokollet och därmed även ESKkonventionen. Folkrättens rättskällelära är av viss betydelse för denna
framställning, men står emellertid inte i fokus utan är enbart av sekundär
betydelse för metoden i denna uppsats. Det bör därtill framhållas att
rättskälleläran inom folkrätten skiljer sig från den svenska, nationella
rättskälleläran mot bakgrund av att den nationella rätten och folkrätten utgörs
av olika rättskällor, varför den traditionella rättskälleläran inte är direkt
tillämpbar på folkrättslig materia.12
Då fokus i uppsatsen är att närmare studera Sveriges inställning till
Tilläggsprotokollet kommer även svensk nationell rätt att vara av intresse i
avseende hur den internationella rätten implementerats i den nationella rätten.
Inom ramen för fastställandet av lämpligheten gällande en ratificering av
Tilläggsprotokollet för Sveriges del kommer hänsyn i viss mån även att tas till
svensk lagstiftningstradition.
Då beslutet att inte ratificera Tilläggsprotokollet inte nödvändigtvis primärt är
av juridisk karaktär utan av politisk karaktär, kommer även icke sedvanliga
juridiska källor att användas för att sammanväva dessa politiska och juridiska
motiv.
Av betydelse för att förstå Tilläggsprotokollets syfte samt Kommitténs arbete
är Kommitténs generella kommentarer samt dess medlemsstatsgranskning,
vilka
kommer
utgöra
Tilläggsprotokollets
källor
eventuella
av
stor
påverkan
betydelse
på
vid
ekonomiskt
analysen
av
utvecklade
välfärdsstater. Att skapa en förståelse för Kommitténs arbete samt dess syn på
12
Sandgren, Claes, Rättsvetenskap för uppsatsförfattare – Ämne, material, metod och
argumentation, 2 u, Norstedts Juridik, Stockholm, 2007, s. 36. Viss vägledning om folkrättens
rättskällor hämtas från art. 38 Internationella domstolens stadga (Statue of the International
Court of Justice).
10
Tilläggsprotokollet är ett viktigt verktyg för en analys av vilken sorts beslut
som förväntas att fattas i och med Tilläggsprotokollets ikraftträdande.
I uppsatsen återfinns citat återgivna på engelska. Detta är ett medvetet val, som
syftar till att inte förlora innebörden av citatet genom en översättning till
svenska samt för att undvika misstolkningar i och med en översättning.
Begreppen ”välfärd” samt ”välfärdsstat” kan ha olika betydelser. Enligt en
definition återfinns tre former av välfärdsstater; den liberala, den konservativa
och den socialistiska. En liberal välfärdsstat innebär att det är marknaden som
ska fördela resurser, försäkring samt sociala tjänster. Den konservativa
välfärdsstaten grundar sig på en inkomstbaserad princip för ersättning, det vill
säga att individen erhåller socialt skydd i förhållande till dennes inkomst. Inom
denna välfärdsstat betonas familjens betydelse framför staten. Den socialistiska
välfärdsstaten innebär även den en inkomstbaserad princip för ersättning. Dock
återfinns
så
kallade
systembaserade
grundersättningar
vilka
inte
är
inkomstbaserade. Denna modell ämnar utjämna sociala skillnader i samhället
och att minska samhällsklyftor mellan individer.13
Den definition av välfärd som valts inom ramen för syftet med denna uppsats
är den socialistiska tillsammans med nationalencyklopedins definition (se ovan
not nio). Denna har valts av den anledningen att Sverige tillämpar den
socialistiska välfärdsmodellen,14 då fokus i denna uppsats är att utröna samt
analysera Sveriges förhållande till ESK-konventionen.
1.5 Disposition
För att djupare kunna analysera Tilläggsprotokollets eventuella effekt på
ekonomiskt utvecklade välfärdsstater inleds framställningen med en grundlig
redogörelse av ESK-konventionen och Tilläggsprotokollet. Detta för att skapa
en förståelse för den efterföljande analysen av Tilläggsprotokollet och dess
konsekvenser. Därefter följer en redogörelse för hur skyddet av dessa
rättigheter ser ut i den svenska nationella rätten för att mynna ut i en potentiell
13
Esping-Andersen, Gøsta, The Three Worlds of Welfare Capitalism, Princeton University
Press, Oxford, 1990, s. 58 ff.
14
Ibid s. 75.
11
förklaring till varför Sverige visat sig avståndstagande i denna fråga. Därefter
kommer Kommitténs generella kommentarer samt granskningsrapporter av
medlemsstater att analyseras. Vidare presenteras ett avsnitt med möjliga
effekter av att ratificera Tilläggsprotokollet. Sedan diskuteras hur skyddet för
de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna i Sverige påverkas, samt
hur Sverige påverkas av att Tilläggsprotokollet ratificeras respektive inte
ratificeras. Slutligen presenteras ett avsnitt med avslutande kommentarer.
12
2 KONVENTIONEN OM EKONOMISKA, SOCIALA OCH
KULTURELLA RÄTTIGHETER
2.1 Allmänt om internationella konventioner
I enlighet med vad som ovan framhållits (se ovan not 12), hämtas viss
vägledning angående folkrättens källor i artikel 38 i internationella domstolens
stadga. Enligt artikel 38 a i denna stadga anses den primära källan inom
folkrätten vara:
”allmänna
eller
speciella
internationella
överenskommelser, vilka fastställa av de tvistande
staterna uttryckligen erkända regler.”
Innebörden därav är att ESK-konventionen utgör en primär rättskälla inom
folkrätten i förhållande till de stater som har ratificerat konventionen. Detta
äger även tillämpning på Tilläggsprotokollet i den mån en konventionsstat har
ratificerat detta.
Hur en internationell konvention förhåller sig till ett lands nationella rätt är
beroende av huruvida statens nationella rättssystem är monistiskt eller
dualistiskt.15 I en monistisk stat blir ett folkrättsligt traktat direkt tillämpligt så
till vida att traktatet är internrättsligt relevant, vilket innebär att folkrätten kan
tillämpas direkt i domstolar i stater med monistiska rättssystem.16
I en dualistisk stat ses nationell rätt och folkrätt som två separata rättssystem
vilket innebär att dessa utgör olika rättskällor samt olika rättssubjekt. De är inte
hierarkiskt ställda, då de förekommer parallellt och är separerade från varandra.
Anledningen till det dualistiska synsättet är att folkrätten och den nationella
rätten reglerar olika former av samhällen; det internationella samhället vilket är
15
Moeckli, Daniel, Shah, Sangeeta & Sivakumaran, Sandesh, International Human Rights
Law, Kapitel författat av Andrew Byrnes och Catherine Renshaw, Oxford University press,
2010, s. 501 ff.
16
Bring Ove, Mahmoudi, Said och Wrange, Pål, Sverige och Folkrätten, 4 u, Norstedts Juridik,
Stockholm, 2011, s. 44 f.
13
förhållandet mellan stater, samt det nationella samhället vilket är förhållandet
mellan individer, individ och stat, och individ och association.17
För att ett folkrättsligt traktat ska kunna tillämpas i den nationella rätten i en
dualistisk stat krävs att staten i någon form införlivar traktatet i den nationella
rätten. Folkrätten blir därmed inte direkt gällande nationell rätt i och med ett
ratificerande. Folkrätten reglerar inte hur en stat ska uppfylla sina folkrättsliga
åtaganden utan det viktigaste är att staten uppfyller sina åtaganden. Dock får en
nationell lag inte så i strid mot en stats folkrättsliga åtaganden utan att detta
betraktas som en överträdelse, vilket innebär att folkrätten i viss mån i
praktiken står över den nationella rätten. Dock bibehåller nationella lagar,
förordningar och praxis giltighet i den nationella rätten trots att de strider mot
folkrätten, vilket innebär att den nationella rätten står över folkrätten på det
nationella planet.18
För att undvika motsägelser mellan folkrätten och den nationella rätten i
dualistiska stater finns det olika metoder vilka kan tillämpas; fördragskonform
tolkning, transformering och inkorporering. Fördragskonform tolkning innebär
att domstolar och myndigheter presumerar att folkrättsliga åtaganden är
konforma med den nationella lagstiftningen. Den nationella rätten tolkas
därmed utifrån utgångspunkten att lagstiftningen står i överensstämmelse med
folkrättsliga åtaganden för att undvika konflikter mellan rättssystemen. Ingen
ny lagtext antas vid denna metod.19
De andra två metoderna innebär att det folkrättsliga åtagandet införlivas i den
nationella rätten. Transformering innebär att folkrättsliga bestämmelser ges en
motsvarighet i den nationella rätten genom lagstiftning, dock behöver detta inte
ske genom att den direkta ordalydelsen lagstadgas. Vid transformering är det
den nationella textens utformning som är gällande nationell rätt. Inkorporering
17
Ibid s. 45 f.
Ibid.
19
Ibid s. 47 ff. samt Bernitz, Ulf, Heuman, Lars, Leijonhufvud, Madeleine, Seipel, Peter,
Warnling-Nerep, Wiweka, Vogel, Hans-Heinrich, Finna rätt. Juristens Källmaterial och
Arbetsmetoder, 11 u, Norstedts Juridik, Stockholm, 2010, s. 36 f.
18
14
innebär att ett folkrättsligt åtagande införs i den nationella lagstiftningen i
oförändrad form.20
2.1.1 Allmänt om mänskliga rättigheter
Mänskliga rättigheter är en avgränsad speciell del av folkrätten, särskilt med
avseende på en stats juridiska åtagande med anledning av ratificerandet av en
konvention på området. Folkrätten innebär vanligtvis att traktat ingås stater
emellan
med
skyldigheter
att
respektera
traktatet
gentemot
andra
medlemsstater. Vad gäller mänskliga rättigheter innebär ett ratificerande att
staten underkastar sig ett internationellt övervakningssystem med ett juridisk
åtagande att respektera konventionens rättigheter gentemot individer. Denna
åtskillnad innebär emellertid inte att staters bundenhet är att klassificeras
annorlunda vad gäller mänskliga rättigheter och allmän folkrätt: den
gemensamma huvudprincipen i bägge avseendena är pacta sunt servanda.21
Andra sätt som konventioner om mänskliga rättigheter skiljer sig från
folkrätten är att allmänna folkrättsliga traktat och konventioner skapar
rättigheter och skyldigheter för medlemsstater. Vad gäller mänskliga rättigheter
är det tredje man som åtnjuter rättigheterna, vilka de ratificerande staterna
underkastar sig en skyldighet att upprätthålla. En stat kan inte åta sig att
efterleva mänskliga rättigheter i förhållande till vissa individer, men inte andra.
Inom folkrätten äger vardera stat rätt att själv välja vilka stater de önskar ingå
avtal med; konventioner på området för mänskliga rättigheter är öppna för
världens alla stater.22
Ytterligare en speciell del som gäller för konventioner avseende mänskliga
rättigheter är att stater inte åtar sig att respektera konventionens mål under
förutsättning att andra medlemsstater gör det. Mänskliga rättigheter är därmed
inte beroende av staters ömsesidiga åtagande, vilket är grunden för folkrättsliga
20
Ibid.
Moeckli, Shah & Sivakumaran, International Human Rights Law, Kapitel författat av
Frédéric Mégret, s. 127.
22
Ibid.
21
15
överenskommelser.23 Mänskliga rättigheter kan följaktligen ses som ett
åtagande av en stat, snarare än en överenskommelse med en annan stat.
”… human rights lawyers think that human rights
treaties have a substance that is inherently of a high
normative worth, above and beyond states´ consent to
be bound of them.”24
I praktiken har olika FN-konventionsbaserade organ utvecklat en tredelad syn
på vad stater bör iaktta för att försäkra sig om att skyddet för mänskliga
rättigheter upprätthålls. Staten bör i enlighet därmed respektera, skydda samt
uppfylla rättigheterna.25 Respektera innebär i korthet att staten har en
skyldighet att inte vidta åtgärder vilka resulterar i en kränkning av en rättighet.
Skydda innebär att staten proaktivt måste försäkra sig om att individer, inom
statens jurisdiktion, inte behöver utstå kränkningar av mänskliga rättigheter av
tredje man, exempelvis privata företag. Uppfylla innebär avslutningsvis att
staten i aktivt förebyggande syfte ska engagera sig i aktiviteter vilka innebär ett
större åtnjutande av rättigheter.26
ESK-kommittén har gett uttryck för detta synsätt bland annat genom dess
generella kommentar 14, i vilken Kommittén framhåller att rätten till hälsa
enligt artikel 12 ålägger konventionsstaterna en skyldighet att respektera,
skydda samt uppfylla. Kommittén framhåller även att detta synsätt gäller alla
mänskliga rättigheter, och inte endast rätten till hälsa.27 Genom att staten aktivt
verkar för att respektera, skydda samt uppfylla de rättigheter vilka skyddas av
konventioner som staten i fråga har ratificeras, möjliggör staten att individer
ges rätten att åtnjuta alla de mänskliga rättigheter som faller inom ramen för de
konventioner som den aktuella staten har ratificerat.
23
Ibid s. 127 f.
Ibid s. 128. 25
Begreppen i engelsk litteratur är “respect”, ”protect” och ”fulfil” vilket i denna uppsats har
översatts till respektera, skydda och uppfylla.
26
Moeckli, Shah & Sivakumaran, International Human Rights Law, Kapitel författat av
Frédéric Mégret, s. 130 ff, samt Courtis, Christian, Courts and the Legal Enforcement of
Economic, Social and Cultural Rights. Comparative experiences of juticiability, International
Commission of Jurists, Geneve, 2008, s. 11.
27
General Comment 14 (2000), The right to the highest attainable
standard of health (art. 12), UN Doc. HRI/GEN/1/Rev.9 (vol.I), s. 85 punkt 33.
24
16
2.2 Medborgerliga och politiska rättigheter vs. ESK-rättigheter
ESK-konventionen innehåller skydd för ekonomiska, sociala och kulturella
rättigheter. Några exempel på rättigheter som står under konventionens skydd
är rätten till arbete, rätten till social trygghet, rätten till utbildning och rätten till
en tillfredställande levnadsstandard. Rättigheter som står under Konventionen
om medborgerliga och politiska rättigheters28 skydd är bland annat rätten till
liv, rätten att inte utsättas för tortyr, rätten till en rättvis rättegång samt rätten
att inte hållas som slav.29
Någon knivskarp gräns mellan vilka rättigheter som till sin natur faller inom
den ena eller den andra konventionen har inte varit möjlig att dra, vilket
förklarar varför två rättigheter återfinns såväl i ESK-konventionen som i
Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter; rätten till
självbestämmande30 i artikel 1 samt rätten att inte bli diskriminerad på grund av
någon form av distinktion som ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller
annan åskådning, nationell eller social härkomst, egendom, börd eller ställning
i övrigt; artikel 2:1 i Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter
samt artikel 2:2 i ESK-konventionen.
2.2.1 The Universal Bill of Rights
I FN:s Den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna31 (”Den
allmänna förklaringen”) anges att alla människor är födda fria och lika i värde
och rättigheter, artikel 1. Alla människor, oavsett ras, kön etc. har rätt att
åtnjuta mänskliga rättigheter utan någon åtskillnad. Den allmänna förklaringen
är en resolution, vilket skiljer sig från en konvention då en resolution inte är
juridiskt bindande för medlemsstater.32 Det bör emellertid framhållas att i
princip alla rättigheter i Den allmänna förklaring återfinns i ESK-konventionen
och Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, vilka
tillsammans med Den allmänna förklaringen bildar the Universal Bill of
28
International Convenant on Civil and Political Rights (1966), (”ICCPR”).
SÖ 1971:42 art. 6, art. 7, art. 14 samt art. 8.
30
Self-determination.
31
The Universal Declaration of Human Rights (1948), (”UDHR”).
32
Moeckli, Shah & Sivakumaran, International Human Rights Law, Kapitel författat av Ed
Bates, s. 35.
29
17
Rights.33 Idag råder det en uppdelning mellan medborgerliga och politiska
rättigheter samt ESK-rättigheter och detta trots att världens stater genom
Wiendeklarationen 199334 som tillkom under FN:s världskonferens för
mänskliga rättigheter år 1993, enades om följande:35
”All human rights are universal, indivisible and
interdependent and interrelated. The international
community must treat human rights globally in a fair
and equal manner, on the same footing, and with the
same emphasis.”36
Det rådande förhållandet under kalla kriget ligger till grund för den uppdelning
samt rangordning av mänskliga rättigheter,37 vilken kan ses spår av än idag.
Stater i väst38 ansåg att de medborgerliga och politiska rättigheterna var av mer
definierad rättslig natur, vilka därmed kan utkrävas i ett rättssystem. ESKrättigheter ansågs däremot vara av politisk härkomst. Pollis och Schwab
uttrycker följande:
”Thus in Western Capitalist states economic and social
rights are perceived as not within the purview of state
responsibility -- albeit they are considered ideal
goals...”39
Socialistiska stater40 ansåg istället att statens primära ansvar gentemot individer
utgjordes av ESK-rättigheter, samtidigt som medborgerliga och politiska
33
Krause, Catarina och Scheinin, Martin, International Protection of Human Rights: A
Textbook, kapitel författat av Eibe Riedel, Åbo Akademi University Institute for Human
Rights, Åbo, 2009, s. 130.
34
Vienna Declaration and Programme of Action (1993).
35
Odello, Mark och Seatzu, Francesco, The UN Committee on Economic, Social and Cultural
Rights, The Law, Process and Practice, Routledge, London, 2013, s. 46.
36
FN:s världskonferens för mänskliga rättigheter, Wien 14-25 juni 1993, World Conference on
Human Rights, UN Doc.A/CONF.157/23, 1:5.
37
Mot. 2009/10:U208, Tilläggsprotokollet till ESK-konventionen.
38
Med väststater åsyftas Västeuropa samt USA.
39
Pollis, Adamantia och Schwab, Peter, Human rights: Cultural and Ideological Perspectives,
Praeger, New York, 1979, introduction xiii.
40
Kommunistiska länder (då detta skrevs under kalla kriget).
18
rättigheter var att betrakta som gemensamma och inte enskilda rättigheter, och
de senare erhöll därmed en sekundär prioritering i socialistiska stater.41
En teori är att väststaterna är ansvariga för denna prioritering av mänskliga
rättigheter, vilket dock har kritiserats. I kritiken framhålls att västvärldens syn
på mänskliga rättigheter som ett åtagande endast i förhållande till
medborgerliga och politiska rättigheter samt rätten till privat ägande av
egendom42 är felaktig. Kritiken menar att väststater aldrig ens diskuterat att inte
implementera ESK-rättigheterna. Enligt kritiken har diskussionen istället
inriktats på hur stort ekonomiskt åtagande som bör tillsättas, vilka rättigheter
som bör ges prioritet samt vilka medel som ska användas för att nå målen.43
En mer diffus version av argumentet om uppdelning av rättigheter och synen
på dessa återfinns än idag, vilken i litteratur om mänskliga rättigheter
emellertid presenteras som olika ”generationer av rättigheter”.44 Dessa
generationer klassificeras som första-, andra- och tredje generationens
rättigheter. Första generationens rättigheter består av rättigheter under
Konvention om medborgliga och politiska rättigheter.
ESK-rättigheterna
tillhör andra generationens rättigheter och tredje generationens rättigheter
utgörs av grupprättigheter.45
Det finns därtill en rådande uppfattning av innebörd att ESK-rättigheter inte är
mänskliga rättigheter överhuvudtaget, och att endast medborgerliga och
politiska rättigheter är att betrakta som mänskliga rättigheter.46 Detta grundar
sig på uppfattningen att ESK-rättigheter berör frågor vilka till sin natur anses
ohanterliga och därmed för komplicerade för att klassificeras som rättigheter.47
41
Pollis och Schwab, Human rights: Cultural and Ideological Perspectives, introduction xiii.
Artikel 17 i Den allmänna förklaringen. Rätten till privat ägande av egendom erkänns inte
som rättighet i varken Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter eller ESKkonventionen.
43
Donnelly. Jack, Universal Human Rights in theory and practice, 2 u, Cornell University
Press, Ithaca and London, 2003 s. 64 f.
44
Ibid s. 65 fotnot 9.
45
Fisher, David I, Mänskliga rättigheter, En introduktion, 6 u, Norstedts Juridik, Stockholm,
2012, s. 14.
46
Krause och Scheinin, International Protection of Human Rights, kapitel författat av Eibe
Riedel, s. 134.
47
Alston, Philip och Quinn, Gerard, The Nature and Scope of State Parties’ Obligations under
the International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights, Human Rights Quarterly,
Vol. 9, Nr. 2, Maj 1987, s. 160 f.
42
19
Inom ramen för denna uppfattning framhålls att skillnaden i valet av språk som
används i de båda konventionerna ger visst stöd för denna uppfattning. I
Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter påbörjas varje artikel
vanligtvis med ”everyone has the right to …” medan flertalet rättigheter i
ESK-konventionen påbörjas med ”the State Parties recognize the right to …”
eller ”undertake to ensure the right …”. Språkvalet leder därmed till
uppfattningen att medborgerliga och politiska rättigheter automatiskt träder i
kraft, medan ESK-rättigheter inte utgör automatiska rättigheter utan snarare
kräver åtgärder från statens sida innan individer kan erhålla skydd under
konventionen.48
2.2.2 Rättigheternas ikraftträdande: gradvis respektive direkt
Att garantera individer en rätt att åtnjuta andra generationens rättigheter kan i
många fall vara resurskrävande. Exempel som kan nämnas härpå är att det
krävs ekonomiska resurser för att bygga och upprätthålla sjukhus och skolor,
vilket är en förutsättning för att garantera människors åtnjutande av ESKrättigheter.49 I och med detta stadgar artikel 2 i ESK-konventionen:
”Varje konventionsstat åtar sig att genom egna
åtgärder och internationellt bistånd och samarbete,
framför allt på det ekonomiska och tekniska området,
till fullo utnyttja sina tillgängliga resurser för att
trygga att rättigheterna i denna konvention gradvis
förverkligas i sin helhet med alla lämpliga medel, i
synnerhet genom lagstiftning.”50
Att
ESK-konventionens
syfte
är
att
gradvis
implementeras
i
konventionsstaterna är viktigt att poängtera för att förstå hur individer erhåller
skydd för de berörda rättigheterna.51 Rättigheter under Konventionen om
medborgerliga och politiska
rättigheter
48
ska
garanteras
individer
i
Krause och Scheinin, International Protection of Human Rights, kapitel författat av Eibe
Riedel, s. 134.
49
Odello, och Seatzu, The UN Committee on Economic, Social and Cultural Rights, The Law,
Process and Practice, s. 1.
50
SÖ 1971:41.
51
Se även: General Comment 3 (1990), The nature of State parties’ obligations (art. 2, para 1,
of the Covenant), UN Doc. HRI/GEN/1/Rev.9 (vol.I), s. 7-10.
20
konventionsstater i och med ratificerandet.52 Att det förhåller sig så kan bero på
det faktum att rättigheterna är av olika slag. ESK-rättigheter är så kallade
positiva skyldigheter – individen erhåller ett skydd av staten.53 Många länder
har inte de ekonomiska resurser som krävs för att uppnå ESK-konventionens
mål, därav föreskrivs en gradvis implementering efter statens egen förmåga.
Medborgerliga och politiska rättigheter är så kallade negativa skyldigheter –
individen skyddas från staten.54 Som exempel kan nämnas rätten till liv och
rätten mot tortyr. Staten utlovar därmed att individer skyddas från att staten
utövar dessa handlingar gentemot dem. De medborgerliga och politiska
rättigheterna ska upprätthållas och skyddas under alla förutsättningar om inte
tydliga undantag finns nämnda i konventionen.55
Endast en rättighet i ESK-konventionen stadgar ett omedelbart skydd;
nämligen rätten att inte diskrimineras på grund av kön, ras, etc. i artikel 2:2.
Kommittén har i dess generella kommentar nummer tre även utpekat andra
rättigheter som bör ges en direkt implementering i och med ett ratificerande,
vilket inte uttryckligen omnämns i ESK-konventionen. De rättigheter
Kommittén anser bör ges en direkt verkan är bland annat rätten att bilda
fackföreningar (artikel 8), skydda barn och ungdomar mot ekonomiskt och
socialt utnyttjande (artikel 10:3), skälig lön och lika lön för lika arbete (artikel
7 a i) och rätten till obligatorisk och kostnadsfri utbildning (13:2 a). Genom
Kommitténs generella kommentar nummer tre framhävs att det faktum att
ESK-konventionen inte stadgar en omedelbar implementering inte innebär att
flertalet rättigheter inte bör implementeras omedelbart vid ett ratificerande,
enligt Kommitténs åsikt.56
52
Artikel 2 i Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter beskriver
konventionsstatens skyldighet att respektera och säkerställa alla rättigheter under konventionen
som en omgående skyldighet.
53
Alston och Quinn, The Nature and Scope of State Parties’ Obligations under the
International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights, s. 160, samt Fisher,
Mänskliga rättigheter, s. 14.
54
Ibid.
55
Konventionen föreskriver i artikel 4 att konventionsstaterna får vidta åtgärder som står i strid
med konventionen vid ett allmänt nödläge som hotar nationens fortbestånd. Vissa rättigheter
innehåller även undantag. Som exempel kan nämnas rätten till liv, för vilken undantag görs för
länder som inte har avskaffat dödsstraffet (artikel 6:2).
56
General Comment 3, The nature of State parties’ obligations, s. 8, punkt 5.
21
Det faktum att ESK-konventionen avser en gradvis implementering och
Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter avser en direkt
implementering ger stöd åt uppfattningen gällande en uppdelning av
rättigheterna samt dess prioritering. Detta är även en ytterligare språklig
betoning vilket kan ge en effekt av att medborgerliga och politiska rättigheter
anses vara av en högre rang än ESK-rättigheter.
Det bör tilläggas att distinktionen att ESK-rättigheter är resurskrävande och
medborgerliga och politiska rättigheter är icke resurskrävande inte gäller i
samtliga fall. Ett flertal medborgerliga och politiska rättigheter kräver också
ekonomiska resurser av konventionsstaten. Som exempel kan nämnas rätten till
en rättvis rättegång57 vilket kräver ekonomiska resurser till rättsväsendet för att
medborgare ska erhålla det skydd vilket artikeln åsyftar.
Då ESK-konventionen ger uttryck för en gradvis implementering har begreppet
”minimum core content” utvecklats. Detta är ett begrepp som används för att
definiera konventionsstaters skyldigheter i förhållande till ESK-rättigheterna.
Begreppet innebär en definiering av det minimikrav som uppställs för att en
rättighet ska utgör en reell rättighet och inte vara innehållslös. Definitionen av
detta minimikrav förändras i takt med att exempelvis forskning och teknologi
utvecklas och avancerar med tiden. En rättighet som är beroende av forskning
och teknologi för att fastställa innebörden av minimikravet är exempelvis rätten
till sjukvård, vilken ingår i rätten till hälsa i artikel 12 i ESK-konventionen.58
2.2.3 Juridiskt utkrävbara rättigheter
I litteraturen pågår en diskussion avseende skillnaden mellan medborgerliga
och politiska rättigheter och ESK-rättigheter i förhållande till rättigheternas
juridiska utkrävbarhet.59 Begreppet rättigheternas juridiska utkrävbarhet kan
ha olika innebörd. Det kan bland annat syfta på rättighetens möjlighet att bli
57
Artikel 14, Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter.
Courtis, Courts and the Legal Enforcement of Economic, Social and Cultural Rights.
Comparative experiences of juticiability, s. 23. 59
Begreppet i engelsk litteratur är ”justiciability” vilket i denna uppsats har översatts till
juridisk utkrävbarhet.
58
22
föremål för prövning inför domstol men kan även syfta på den teoretiska
möjligheten att för en domstol direkt tillämpa rättigheten.60
Idag finns många argument för att ESK-rättigheterna inte skulle anses vara av
juridisk karaktär och följaktligen inte vara juridisk utkrävbara. Bland annat
anses ESK-rättigheterna i sin språkliga utformning vara alltför vagt
konstruerade,61 vilket kan jämföras med de medborgerliga och politiska
rättigheterna vilka anses vara tillräckligt preciserade. Andra argument är att
ESK-rättigheterna är av positiv natur som kräver ekonomiska resurser för att
upprätthållas,62 vilket förklarats mer detaljerat ovan. Problemet med ESKrättigheternas juridiska utkrävbarhet grundar sig bland annat i dess
tillämpningsmöjligheter, vilket innebär att de till sin natur inte är ämnade att
åberopas inför domstolar och kan därmed inte tillämpas direkt av en domare.
Detta grundar sig i det faktum att ESK-rättigheterna anses vara av politisk
karaktär och därmed är det ett politiskt åtagande som stater underkastar sig
under ESK-konventionen.63
Ytterligare ett argument för att inte erkänna ESK-rättigheternas karaktär av
juridiska rättigheter är att de inte lämpar sig för juridisk prövning inför
domstol, eller att de i vart fall för närvarande inte på lämpar sig för
domstolsliknande prövning på internationell nivå.64 Detta argument grundar sig
i tanken på att ESK-rättigheterna är så vagt utformade och ovissa till sin
karaktär att det inte är möjligt att korrekt definiera innehållet i dessa.65 Somliga
gör en distinktion mellan mänskliga rättigheter som är resultatorienterade
skyldigheter kontra uppförandeskyldigheter. ESK-rättigheterna anses i denna
60
Krause och Scheinin, International Protection of Human Rights, kapitel författat av Eibe
Riedel, s. 131.
61
Langford, Malcolm, Social Rights Jurisprudence. Emerging Trends in International and
Comparative Law, Cambridge University Press, New York, 2008, s. 30 62
Langford, Social Rights Jurisprudence, s. 30.
63
Eide, Asbjørn, Krause, Catarina och Rosas, Allan, Economic, Social and Cultural Rights. A
textbook, 2 u, Kluwer Law International, Haag, 2001, kapitel författat av Martin Scheinin, s. 29
f.
64
Krause och Scheinin, International Protection of Human Rights, kapitel författat av Eibe
Riedel, s. 136.
65
Courtis, Courts and the Legal Enforcement of Economic, Social and Cultural Rights.
Comparative experiences of juticiability, s. 15.
23
uppdelning utgöra uppförandeskyldigheter och följaktligen inte skyldigheter
som ska leda till resultat.66
Samtidigt som det har framhållits att ESK-rättigheterna inte skulle kunna vara
juridiskt utkrävbara, förekommer argument av motsatt innebörd.67 Den
omfattande rättspraxis som finns idag gällande ESK-rättigheterna gör att det nu
blivit än svårare att erkänna ESK-rättigheterna som icke juridiskt utkrävbara.
Debatten på senare år har emellertid i större omfattning kommit att fokusera på
graden av juridisk prövning och frågor om huruvida domstolar bör befatta sig
med olika grader av översyn, vilka rättsliga åtgärder som är lämpliga för att
upprätthålla skyddet av ESK-rättigheterna, hur kollektiva och individuella
intressen lämpligast förenas samt hur den teoretiska relationen mellan
demokratiska överväganden och rättslig prövning ser ut.68
Argumenten om ESK-rättigheternas vaghet har även mött kritik, bland annat då
förespråkare för motsatsen ifrågasatt hur rätten till yttrandefrihet skulle vara
mer preciserad till sin karaktär än rätten till social trygghet.69 Det har därvid
hävdats att problematiken inte endast är att härröra till ESK-rättigheterna utan
även gäller medborgerliga och politiska rättigheter. Detta argument har
emellertid aldrig lett till att medborgerliga och politiska rättigheter inte kommit
att karaktäriserats som juridiskt utkrävbara.70
Förespråkare för att ESK-rättigheterna är av juridisk utkrävbar karaktär anser
även att vida formuleringar av mänskliga rättigheter är att föredra,71 då:
”Courts are able to respond adequately to individual
circumstances
and
historical
developments
in
concretising their meaning over time.”72
66
Eide, Krause och Rosas, Economic, Social and Cultural Rights, kapitel författat av Martin
Scheinin, s. 30.
67
Langford, Malcolm, Social Rights Jurisprudence. Emerging Trends in International and
Comparative Law, Cambridge University Press, New York, 2008, s. 4.
68
Ibid s. 29.
69
Ibid s. 30.
70
Courtis, Courts and the Legal Enforcement of Economic, Social and Cultural Rights.
Comparative experiences of juticiability, s. 15.
71
Langford, Social Rights Jurisprudence, s. 30.
72
Ibid.
24
Att ESK-rättigheterna är av vagare karaktär utesluter enligt denna mening inte
dess juridiska karaktär och behöver per se inte vara negativt för rättigheternas
utkrävbarhet. Förespråkare hävdar även att bristen på rättslig prövning grundar
sig i ett politiskt stillatigande samt politiska val vilket resulterar i rättslig
återhållsamhet.73
73
Krause och Scheinin, International Protection of Human Rights, kapitel författat av Eibe
Riedel, s. 136.
25
3 ESK-KONVENTIONENS TILLÄGGSPROTOKOLL
3.1 Tilläggsprotokollets innehåll och syfte
Tilläggsprotokollet har ett syfte; att inrätta en klagoinstans för individer som
har fått sina rättigheter under ESK-konventionen kränkta. Som tidigare nämnts
finns det idag en etablerad klagoinstans för individer som har fått sina
medborgerliga och politiska rättigheter kränkta,74 vilken inrättades i samband
med ikraftträdandet av huvudkonventionen år 1976.75 Tilläggsprotokollet har
utarbetats med ett mål att åstadkomma verkställighetseffektivitet i fråga om
ESK-rättigheterna i länder som har ratificerat ESK-konventionen.76 Det har
länge ansetts att Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter har
behövt en instans för individuella klagomål, emedan ESK-konventionen inte
ansetts ha haft detta behov; vilket torde ha sin grund i den politiska syn på
olika mänskliga rättigheter som etablerades under kalla kriget.77
Som beskrivits ovan har det sedan konventionernas tillkomst funnits en
distinktion mellan medborgerliga och politiska rättigheter och ESK-rättigheter,
där den förra givits högre dignitet och prioriterats framför den senare.
Tilläggsprotokollets syfte att inrätta en klagoinstans för individer vars ESKrättigheter har kränkts kan därmed ses som ett steg i riktning mot ett
erkännande av att alla rättigheter ska erhålla lika värde, såväl i teorin som i
praktiken.
Tilläggsprotokollet, som antogs av FN:s generalförsamling år 2008 och trädde i
kraft den 5 maj 2013, föreskriver i artikel 3 att Kommittén endast får ta hänsyn
till klagomål där den sökande dessförinnan har uttömt alla tillgängliga
nationella rättsmedel. Kommittén ska följaktligen inte vara den sökandes första
instans, utan syftet är att Kommittén ska vara en sista instans att tillgripa sedan
sökanden har fått sina rättigheter kränkta. Innebörden av det nu sagda är att om
staten i fråga har ett väl fungerande nationellt rättssystem, där individer kan
74
Klagoinstansen inrättades genom ratificerandet av ett fakultativt protokoll till den
Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (om enskild klagorätt).
Tilläggsprotokollets namn på engelska: (First) Optional Protocol to the International Covenant
on Civil and Political Rights (1966).
75
UNTS, vol. 999, s 171. Protokollet trädde ikraft 23 mars 1976.
76
Odello och Seatzu, The UN Committee on Economic, Social and Cultural Rights, s. 51.
77
Mot. 2009/10:U208, Tilläggsprotokollet till ESK-konventionen.
26
utöva klagorätt när de anser sig ha fått sina rättigheter kränkta och där
nationella instanser verkar för ett upprätthållande av varje individs rättigheter
under ESK-konventionen, kommer Kommittén att emottaga färre klagomål.
Införandet av en internationell klagoinstans ställer följaktligen krav på väl
fungerande nationella rättssystem samt krav på att varje konventionsstat verkar
för ett upprätthållande av rättigheterna under ESK-konventionen. Ett införande
av en klagoinstans under ESK-konventionen ställer med detta högre krav på
konventionsstaternas efterlevnad och uppfyllande av konventionsrättigheterna,
samt att nationella instanser ser ESK-rättigheterna som rättigheter och inte
endast som ambitioner.
Ett flertal organisationer har betonat det faktum att Tilläggsprotokollets
existens anses vara ett gynnande verktyg för att nå FN:s milleniemål
(”Milleniemålen”) vilka består av att utrota extrem fattigdom och hunger.78
Anledningen till detta samband har ansetts vara att fattigdom kan bekämpas på
allvar först när utsatta människor har möjlighet att själva kräva att sina
rättigheter respekteras och skyddas. Människor som lever i fattigdom förvägras
i många delar av världen tillgång till mat, vatten, sjukvård arbete samt
utbildning – rättigheter som ESK-konventionen ämnar tillförsäkra alla
individer.79
Utan hinder av det nu sagda kan komplikationer komma att uppstå vid
inrättandet av en internationell klagoinstans. Detta mot bakgrund av det faktum
att ESK-konventionen formulerar konventionsstaternas skyldigheter under
konventionen som en progressiv implementeringsskyldighet baserad på varje
stats egen förmåga.80 Bland annat reser detta frågor som; hur Kommittén ska
bedöma vad som är tillräckliga åtgärder från en stats sida. Mer om detta nedan.
3.1.1 Upprättandet av Tilläggsprotokollet
Vid utarbetandet av Tilläggsprotokollet framkom såväl en del positiv som
negativ kritik. Utifrån uppfattningen att ESK-rättigheter främst är av
78
Mot. 2012/13:U307, om ESK-konventionen.
Ibid.
80
Tilläggsprotokollet, art.2.
79
27
programmässig karaktär, vilka utgör riktlinjer för staters förverkligande av
rättigheterna, har Tilläggsprotokollet mött kritik baserat på grunden att ESKrättigheter inte anses kunna bli föremål för rättslig prövning och därmed inte
heller av ett jämförbart internationellt organ. Finland, som är en av de stater
som valt att signera men inte ratificera Tilläggsprotokollet, har gett stöd till
upprättandet av Tilläggsprotokollet, men samtidigt framhävt att upprättandet
innefattar element vilka behöver övervägas noggrant.81
En grupp innehållande representanter från regeringar, experter inom området
och icke statliga organisationer arbetade i samband med Tilläggsprotokollets
upprättande med att identifiera de problem som kan framträda om ESKrättigheterna blir juridiskt utkrävbara – vilket de nu har blivit på internationell
nivå för de stater som har ratificerat Tilläggsprotokollet. Gruppen enades om
att en klagomålsmekanism var en lämplig lösning för att kontrollera
efterlevnaden av ESK-rättigheterna. Denna uppfattning har fått stöd i
litteraturen, i vilken det framhållits att det inte går att förneka att en
klagomålsmekanism bidrar till större respekt för ESK-rättigheterna, i vart fall
för de rättigheter som idag inte kan underkastas domstolsliknande prövning på
internationell nivå. Det bör observeras att klagomålsmekanismen via
Tilläggsprotokollet inte är en domstol.82
Bland sådana rättigheter, vilka idag inte omfattas av en rätt till
domstolsliknande prövning på internationell nivå kan nämnas; omotiverade
begränsningar av rätten till sjukvård eller nödvändiga mediciner, avsaknad av
åtgärder för att minska svält och att bli nekad skolgång vilket grundar sig i för
dyra avgifter. De uppräknade rättigheterna ingår i ESK-konventionen, men inte
i någon konvention om mänskliga rättigheter där det idag finns möjlighet till
domstolsliknande
prövning.
Flertalet
länder
protesterade
dock
mot
uppfattningen att en klagomålsmekanism var en lämplig lösning för att
tillförsäkra upprätthållandet av ESK-rättigheterna. Inom ramen för denna kritik
framfördes bland annat att frågor av stor spännvidd kan uppstå i ett
81
82
Odello och Seatzu, The UN Committee on Economic, Social and Cultural Rights, s. 48.
Ibid s. 48 f.
28
klagomålsförfarande,
vilka
riskerar
att
hamna
utanför
Kommitténs
kompetensområde.83
Sverige har uttryckligen kritiserat införandet av Tilläggsprotokollet mot
bakgrund av att Sverige inte ansett att en klagoinstans på något sätt skulle
främja en större respekt för ESK-rättigheterna. Även andra länder har
framhållit att en individuell klagoinstans skulle införas via Tilläggsprotokollet,
dock endast gällande vissa rättigheter i ESK-konventionen. De icke statliga
organisationer vilka ingick i arbetsgruppen var alla positivt inställda till
upprättandet av Tilläggsprotokollet.84
3.2 ESK-rättigheter i Sverige
Sverige är inte ett konstitutionellt dualistiskt land, då regeringsformen
(1974:152) (”RF”) inte reglerar internationella traktats ställning i den
nationella rätten.85 Regeringsrätten (nu Högsta förvaltningsdomstolen) har
emellertid gjort följande uttalande:
”En av Sverige biträdd internationell överenskommelse
gäller ej direkt för den inomstatliga rättstillämpningen
i vårt land, utan de rättsliga principer, som kommit till
uttryck i överenskommelsen, måste för att bli gällande
rätt i vårt land, i den mån så erfordras, upptagas i en
motsvarande svensk lag (transformering).”86
Innebörden av ovan är att rättigheterna under ESK-konventionen endast är att
anse som gällande svensk rätt under förutsättningen att skyddet för rättigheten
har införlivats i den svenska rättsordningen.87 Eftersom Sverige tillämpar ett
dualistiskt synsätt innebär detta att inkorporering endast kan ske om
konventionens bestämmelser är utformade så att de kan tillämpas direkt av
domstolar och andra organ. Om konventionens bestämmelser inte är utformade
83
Ibid.
Ibid.
85
Bring, Mahmoudi, och Wrange, Sverige och Folkrätten, 4 u, s. 50.
86
RÅ 1974:121.
87
Bernitz, Heuman, Leijonhufvud, Seipel, Warnling-Nerep, Vogel, Finna rätt. Juristens
Källmaterial och Arbetsmetoder, s. 36.
84
29
enligt detta sätt behöver konventionen införlivas genom en annan metod än
inkorporering; transformering.88
Allmänt kan framhållas att Sverige i RF har föreskrivit en paragraf vars lydelse
står i överensstämmelse med ESK-konventionens syfte:
”Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella
välfärd ska vara grundläggande mål för den offentliga
verksamheten. Särskilt ska det allmänna trygga rätten
till arbete, bostad och utbildning samt verka för social
omsorg och trygghet och för goda förutsättningar för
hälsa.”89
I likhet med ESK-konventionens lydelse att rättigheterna gradvis ska
implementeras i samhället och tillförsäkras den enskilde individen, stadgar RF
att rättigheterna ska betraktas som mål inom ramen för den offentliga
verksamheten i Sverige. Formuleringen att åtagandet ska betraktas som ett mål
för den offentliga verksamheten innebär att stagandet i sig inte ger upphov till
rättsligt bindande rättigheter för enskilda individer.90
Nedan följer i vilken mån rättigheterna under ESK-konventionen återfinns i
den svenska nationella rätten.
3.2.1 Lagstiftning
I rättighetskatalogen i RF 2 kap. återfinns några rättigheter vilka även finns
upptagna i ESK-konventionen (såsom skydd mot diskriminering (2:12-13),
stridsåtgärder på arbetsmarknaden (2:14) samt rätten till utbildning (2:18)).
Utöver stadgandena i RF 1 kap 2 § 2 st. samt RF 2 kap har Sverige lagstiftat
inom ramen för en rad rättigheter som finns intagna i ESK-konventionen.
Rätten till gynnsamma arbetsvillkor enligt artikel 7 återfinns i en rad olika
nationella lagstiftningar. Som exempel kan nämnas arbetsmiljölagen
(1977:1160), arbetstidslagen (1982:673) och diskrimineringslagen (2008:567).
88
Bring, Mahmoudi och Wrange, Sverige och Folkrätten, s. 49.
Regeringsformen (1974:152) 1 kap. 2 § 2 st.
90
Hirschfeldt, Johan, Regeringsformen 1 kap. 2 § lagkommentar not 5 (5 september, Karnov
Internet).
89
30
Sverige har även tydlig lagstiftning i skollagen (2010:800) gällande rätten till
utbildning enligt artikel 13 samt i socialförsäkringslagen (1999:799) gällande
rätten till socialförsäkring enligt artikel 9. Observera att detta inte är en
uttömmande uppräkning och att Sverige även har tydlig lagstiftning gällande
fler ESK-rättigheter.
Sverige har med avseende på rättigheter på nationell nivå lagstiftat gällande
flertalet rättigheter som återfinns i ESK-konventionen. Den nationella
lagstiftningen är emellertid inte helt konform med ESK-konventionen vilket
förutsätter att konventionen implementeras i sin helhet eller att alla rättigheter i
ESK-konventionen transformeras till svenska lag. Att ESK-konventionen
implementeras i sin helhet är även något som krävs för att individer ska äga rätt
att åberopa ESK-konventionens rättigheter som stöd för sin talan inför
nationella domstolar. Det bör därmed tilläggas att alla rättigheter som
föreskrivs i ESK-konventionen inte återfinns i svensk lagstiftning. Bland annat
har Sverige inte uttryckligen lagstiftat om rätten till mat, vilket ingår i rätten till
en skälig levnadsstandard enligt artikel 11.91
En rad ESK-rättigheter erhåller ett speciellt skydd i den internationella rätten
genom införandet av flertalet specialkonventioner. Som exempel kan nämnas
Konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor92 och
Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning93. Dessa
kommer inte att behandlas närmare i denna uppsats.
3.3 Motiven bakom Sveriges avståndstagande
Sverige har valt att varken signera eller ratificera Tilläggsprotokollet. Att
Sverige inte har signerat tyder även på att en ratificering inte är tilltänkt inom
den närmsta framtiden, då ändamålet med en signering är en framtida
ratificering.94 Frågan är då vad som är Sveriges motiv bakom avståndstagandet
till en ratificering av Tilläggsprotokollet.
91
Se dock Socialtjänstlagen (2001:453) 4:1 p. 1 om rätten till bistånd för försörjning och
livsföring i övrigt för dem som inte kan tillgodose detta på annat sätt.
92
Convention on the Elimination of All Forms of Discrimination against Women (1979)
93
Convention on the Rights of Persons with Disabilities (2006).
94
Hedström, Fattigdomsbekämpning genom ett tilläggsprotokoll till ESK-konvention.
31
Med bakgrund av det faktum att Sverige i fråga om ett flertal av de rättigheter
som omfattas av ESK-konventionen redan har gällande lagstiftning kan
Sveriges avståndstagande inställning till en ratificering av Tilläggsprotokollet
och därmed införandet av en internationell klagoinstans kan i viss mån framstå
som överraskande. Beslutet är även överraskande mot bakgrund av att Sverige
uttryckligen har betonat att alla mänskliga rättigheter ska ges lika värde och att
ESK-rättigheter bör ges ökad prioritet.95
Sverige har sedan länge ratificerat tilläggsprotokollet innebärande en
klagoinstans gällande de medborgerliga och politisk rättigheterna.96 Innebär
detta att Sverige anser att de politiska och medborgerliga rättigheterna är av
högre dignitet och därmed kräver ett förstärkt skydd eller finns det något annat
skäl till att Sverige har valt att avstå från att ge individer i Sverige ett extra
skydd i form av en internationell klagoinstans gällande kränkning av ESKrättigheter?
I en fråga till Carl Bildt, gällande ratificering av Tilläggsprotokollet av ESKrättigheterna, ville frågeställaren att Sverige skulle bli ett av de första länderna
som ratificerar Tilläggsprotokollet,97 och undrade om utrikesministern avsåg
att se till att Sverige blev detta. Carl Bildt svar till frågeställaren var att Sverige
för närvarande inte avser att signera respektive ratificera Tilläggsprotokollet.
Motivet därtill ska vara att Sverige inte anser att enskild klagorätt är det
främsta verktyget för att främja ESK-rättigheternas efterlevnad, bland annat
mot bakgrund av att ESK-rättigheternas karaktär anses försvåra att med
precision kunna avgöra när en kränkning har begåtts. Det uttrycks även som att
Sverige anser att det föreligger en osäkerhet avseende hur Tilläggsprotokollet
kan komma att tillämpas, och att det mot denna bakgrund inte är lämpligt att
ratificera Tilläggsprotokollet.98 Sverige verkar vara av den uppfattningen att
rättigheternas vaghet är negativ för att se ESK-rättigheter som juridiskt
utkrävbara rättigheter. Att rättigheternas vaga formulering är av negativ
95
Skr. 1997/98:89, Mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik, s. 16 f.
Tilläggsprotokollet trädde i kraft i Sverige 1976, samtidigt som huvudkonventionens
ikraftträdande, SÖ 1971:42 samt SÖ 1971:43.
97
Frågan ställdes 2008, innan Tilläggsprotokollet öppnats för ratificering,
98
Ceballos, Bodil, Skriftlig fråga 2008/09:445, Ratificering av tilläggsprotokollet till ESKrättigheterna, 22 december 2008, samt, Bildt, Carl, Svar på fråga 2008/09:445, 13 januari
2009.
96
32
betydelse och därmed innebär att rättigheterna är svåra att utkräva juridisk har
mött kritik, vilket berörts närmare under juridiskt utkrävbara rättigheter.
Även idag, 2013, står regeringen fast vid sitt val att inte ratificera
Tilläggsprotokollet, då Sverige anser att konsekvenserna av ett avtals ingående
har att tillmätas stor betydelse och mot bakgrund av att dessa för närvarande är
okända
är
Sverige
inte
berett
att
signera
respektive
ratificera
Tilläggsprotokollet. Det tilläggs även att detta inte innebär att Sverige aldrig
kommer att ratificera Tilläggsprotokollet, utan att den praxis som följer av
individuella klagomål kommer att studeras, och därefter kommer dess
konsekvenser att framträda varpå Sverige kan avgöra om detta är förenligt med
svensk utrikespolitik.99
Valet att inte ratificera Tilläggsprotokollet har mött stor kritik.100 Svenska FNförbundet, tillsammans med FIAN Sverige och Svenska Amnesty, har framfört
kritik i fråga om Sveriges beslut att inte ratificera Tilläggsprotokollet. De anser
att respekten för ESK-rättigheterna inte får vara beroende av vilken partipolitik
som bedrivs. De menar att det är viktigt för respekten av ESK-rättigheter att
Sverige tvingas definiera dem i nationell lagstiftning och i och med detta göra
dem utkrävbara inför nationella domstolar. Att Sverige inte ratificerar
Tilläggsprotokollet innebär att Sverige inte fullt ut erkänner ESK-rättigheterna
som rättigheter utan snarare som statliga ambitioner. De kräver även att
Sverige ska lagstifta om rätten till mat för att göra rättigheten utkrävbar av
enskilda.101 Av artikeln att döma anser de inte att rätten till bistånd enligt
socialtjänstlagen är tillräcklig för att rätten till mat ska anses tillgodosedd. Att
inte ratificera Tilläggsprotokollet har även mött kritik mot bakgrund av att
ställningstagandet ger Sverige dålig publicitet på den internationella arenan, då
Tilläggsprotokollets existens är ett faktum – precis som ESK-rättigheterna. En
ratificering skulle innebära att Sverige internationellt sett blir ett föredöme,
vilket Sverige enligt vissa bör eftersträva att vara.102
99
Bet. 2012/13:UU15, Mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik, s. 19 f.
Bland annat genom motioner, interpellationer samt från icke-statliga organisationer.
101
Gabelic, Alexander, Bergh, Lisa, Klevenås, Lena, Erkänn att mat är en mänsklig rättighet,
21 januari 2011, Svenska FN förbundet.
102
Mot. 2011/12:U255, om ESK-konventionen.
100
33
Den svenska riksdagen har haft problem att motivera sitt beslut att inte
ratificera Tilläggsprotokollet, och kritiker anser att Sveriges motivering inte
håller. I en biståndsdebatt i riksdagens kammare fann de svårt att motivera
avståndstagandet och det svar som framträdde var att ett ratificerande av
Tilläggsprotokollet skulle bli för dyrt för Sverige. Detta har lett till motfrågor;
har Sverige så mycket brister gällande uppfyllande av ESK-rättigheterna att det
blir för kostsamt att åtgärda dessa brister? Det har även framhållits att om
bristerna är av sådan graverande art, borde detta utgöra ett än större incitament
att ratificera Tilläggsprotokollet.103
103
Mot. 2009/10:U208, Tilläggsprotokollet till ESK-konventionen.
34
4 ESK-KONVENTIONENS KOMMITTÉ
Kommittén tillskapades genom en resolution i syfte att hjälpa Ekonomiska och
sociala rådet (”Rådet”)104 i dess granskning av staters rapporter. Detta skiljer
sig från hur resterande konventionsbaserade kommittéerna har skapats;
nämligen direkt genom en konvention eller ett tilläggsprotokoll till en
huvudkonvention. Innebörden av det nämnda är att Kommittén lyder under
Rådet, som genom antagandet av en resolution även äger besluta att
Kommittén
ska
upphöra.
Rådet
är
ett
av
FN:s
huvudorgan.
Konventionskommittéerna skapar inte en egen internationell jurisdiktion, vilket
andra institutioner kan göra, exempelvis Europadomstolen för mänskliga
rättigheter.105
4.1 Kommitténs arbete
Kommittén har primärt haft två olika verktyg för att granska och vägleda
konventionsstaterna: dels dess generella kommentarer, och dels möjligheten att
granska
staters
avgivna
rapporter.
I
och
med
Tilläggsprotokollets
ikraftträdande kommer Kommittén nu även att tillse att ESK-konventionens
mål uppfylls genom att granska stater efter individuella klagomål till
Kommittén.
4.1.1 Kommitténs generella kommentarer
Antalet generella kommentarer från Kommittén uppgår till 21 stycken.106
Specifika rättigheter som Kommittén har skrivit om gäller bland annat rätten
till lämplig bostad, rätten till utbildning, rätten till mat, rätten till högsta
möjliga hälsa, rätten till vatten, rätten att inte bli diskriminerad, rätten till
arbete, rätten att få åtnjuta skydd för upphovskyddade verk, rätten till social
säkerhet samt rätten att ta del av ett kulturellt liv.107 Vissa generella
kommentarer berör exempelvis staters åtagande under ESK-konventionen samt
staters rapportering.
104
United Nations Economic and Social Council (”ECOSOC”)
Odello och Seatzu, The UN Committee on Economic, Social and Cultural Rights, s. 108
samt 124.
106
Uppdaterat senast 2013-10-08.
107
UN Doc. HRI/GEN/1/Rev.9 (vol.I).
105
35
Syftet med de generella kommentarerna är att bistå medlemsstaterna med hjälp
att uppfylla ESK-konventionens mål. De generella kommentarerna innehåller
därmed brister vilka Kommittén uppmärksammat genom granskning av staters
rapporter. De generella kommentarerna åsyftar även att föreslå förbättringar för
att åstadkomma att de rättigheter som erkänns i ESK-konventionen och därmed
kan de generella kommentarerna komma att revideras med anledning av
ändrade förhållanden.108
De generella kommentarerna har utvecklats till att bli ett instrument där
Kommittén uttrycker dess tolkning av olika artiklar i ESK-konventionen vilka
stater sedermera kan använda sig av vid granskning av dess eget uppfyllande
av ESK-konventionen.109 Även om de generella kommentarerna inte kan
klassificeras som praxis då de inte härrör från specifika fall, har likheter gjorts
mellan de generella kommentarerna och domstolars rådgivande behörighet.110
4.1.2 Granskningsrapporter
Genom
att
ratificerande
av
ESK-konventionen
underkastar
sig
medlemsstaterna endast 1 form av statligt samarbete – de periodiska
rapporterna.111
Enligt
konventionsstaterna
att
artikel
till
16
i
Kommittén
ESK-konventionen
rapportera
vilka
åtar
sig
åtgärder
konventionsstaterna har företagit samt de framsteg konventionsstaterna gjort
för att rättigheterna enligt ESK-konventionen ska respekteras. Enligt artikel
17:2 kan även sådana omständigheter som har hindrat staten från att uppfylla
sina åtaganden enligt ESK-konventionen rapporteras. Det bör observeras att
artikel 17:2 endast föreskriver att staten kan ange försvårande omständigheter
och det föreskrivs därmed inget krav på konventionsstaten att rapportera dessa
omständigheter. Rapporten ska avges en gång var femte år.112
108
General Comments adopted by the Committee on Economic, Social and Cultural Rights,
Introduction: the purpose of general comments, UN Doc. HRI/GEN/1/Rev.9 (vol.I), s. 1.
109
Odello och Seatzu, The UN Committee on Economic, Social and Cultural Rights, s. 195.
110
Langford, Social Rights Jurisprudence, kapitel författad av Malcolm Langford och Jeff A.
King, s. 480.
111
Eide, Krause och Rosas, Economic, Social and Cultural Rights, kapitel författad av
Matthew Craven, s. 461.
112
ECOSOC Resolution 1988/4, 24 maj 1988, punkt 6.
36
Förfarandet går till så att medlemsstaten avger sin rapport, varpå en lite grupp
ur Kommittén granskar rapporten för att i förväg identifiera vilka frågor som
ska ställas i fokus vid en eventuell dialog mellan Kommittén och
konventionsstaten. De frågor vilka avser stå i fokus vid en eventuell dialog
meddelas staten i fråga i förväg i syfte att konventionsstaten bör inkomma med
ett skriftligt svar som kan lämnas till Kommittén innan sammanträdet vid vilket
Kommitténs granskning av rapporten äger rum. En representant från staten blir
inbjuden att närvara vid sammanträdet och presentera rapporten, varefter
medlemmarna i Kommittén kan ställa frågor till representanten. Kommittén
författar sedan en avslutande observation113 vilken offentliggörs efter
sammanträdet. För det fall frågor tas upp under sammanträdet vilka
representanten inte kan besvara direkt kan staten bli ombedd att tillhandahålla
ytterligare
information
innan
Kommitténs
nästa
sammanträdde.
Vid
brådskande frågor kan Kommittén komma att be staten att tillhandhålla
informationen vid ett tidigare tillfälle.114
Syftet med de periodiska rapporterna framhålls i Kommitténs generella
kommentar nummer ett, som är att hjälpa stater med uppfyllandet av dess
åtagande under ESK-konventionen samt utgöra en bas på vilken Rådet, med
hjälp av Kommittén, kan övervaka konventionsstaternas fullgörande av
rättigheterna i ESK-konventionen. Ytterligare ett syfte är att underlätta en
offentlig granskning av statens politik gällande ESK-rättigheterna samt att
uppmuntra att lika ekonomiska, sociala och kulturella sektorer i samhället
deltar i utformningen, genomförandet samt granskningen av de relevanta
politiska områdena. Rapporten syftar även till att såväl konventionsstaten i
fråga som Kommittén ska kunna utvärdera hur utvecklingen för att uppnå
ESK-konventionens mål fortskrider. Rapporten bör även innehålla information
om de framsteg staten har åstadkommit i den gradvisa implementeringen vilken
stadgas i ESK-konventionen.115
113
Concluding observation.
Eide, Krause och Rosas, Economic, Social and Cultural Rights, kapitel författad av
Matthew Craven, s. 463 f.
115
General Comment 1 (1989), Reporting by State Parties, UN Doc. HRI/GEN/1/Rev.9 (vol.I),
s. 1-3.
114
37
Granskningen av de periodiska rapporter som konventionsstater avger till
Kommittén har därmed ingen juridisk effekt, utan syftar till att uppmärksamma
vilka problem och framsteg som konventionsstater stöter på i strävan att
uppfylla alla rättigheter vilka stadgas i ESK-konventionen samt att garantera
dessa till samtliga individer inom statens territorium.
4.1.2.1 Kommitténs granskning av Sverige
Länder som Sverige, som har ett dualistiskt rättssystem och väljer att inte
inkorporera en ratificerad internationell konvention förutsätts ha nationell
lagstiftning som överensstämmer med den internationella konventionen i fråga.
I händelse av avsaknad av sådan överensstämmande nationell lagstiftning
uppstår ett problem eftersom den nationella rätten inte är konform med landets
internationella åtaganden. Sverige har flertalet gånger mött kritik från ESKkonventionens kommitté i dess granskning av Sveriges rapporter, av innebörd
att ESK-konventionen inte har inkorporerats eller transformerats till fullo i
nationell lagstiftning. I Kommitténs senaste slutsats, baserad på Sveriges
avgivna rapport i juni 2006 skriver Kommittén:
”The Committee reiterates its concern expressed in its
previous concluding observations (E/C.12/1/Add.70,
para. 15) that the Covenant has still not been given full
effect in the State party’s domestic law and cannot be
directly invoked before courts.”116
I juni 2013 lämnade Sveriges en uppföljning baserad på Kommitténs slutsats i
november 2008, i vilken Socialdepartementet bemötte kritiken att ESKkonventionen inte inkorporerats i nationell rätt genom att hänvisa till att det i
samband med ratificerandet av ESK-konventionen vidtogs ett omfattande
arbete för att försäkra att den nationella rätten stod i överensstämmelse med
ESK-konventionen och dess rättigheter.117
116
Consideration of reports submitted by state parties under articles 16 and 17 of the
Covenant. Concluding Observations of the Committee on Economic, Social and Cultural
Rights. UN E/C.12/SWE/CO/5, 2008, s. 2, punkt 13.
117
Sweden’s report on compliance with the UN Covenant on Economic, Social and Cultural
Rights, juni 2013, s. 4, punkt 4. (Ännu ej officiellt dokument hos FN, utan endast hos Svenska
regeringen.)
38
Utöver den kritik som har sin grund i det faktum att Sverige inte har
implementerat ESK-konventionen i den nationella rätten uttrycker Kommittén
även en oro gällande praxis avseende ESK-rättigheterna:
“It regrets the lack of information regarding court
decisions which contain references to the provisions of
the Covenant, and as to whether the State party
considers
economic,
social
and
cultural
rights
justiciable.”118
Sverige har bemött denna kritik genom en förklaring att ESK-konventionen
materiellt sett inte är direkt tillämplig för domstolar och myndigheter, men att
svensk lagstiftning utan hinder därav har att tolkas konformt med Sverige
internationella åtaganden.119 Med Regeringsrättens uttalande i åtanke (se ovan
sida 29), samt det faktum att det i nationell rättspraxis inte återfinns någon
uttrycklig hänvisning till ESK-konventionen, kan det dock svårligen antas att
svenska myndigheter använder sig av konventionen vid myndighetsutövning.
Kommittén anser även att det saknas omständigheter vilka skulle hindra
Sverige från att implementera och därmed respektera ESK-konventionens
rättigheter till fullo.120 Specifika rättigheter vilka Sverige har kritiserats för att
inte respektera gäller bland annat frågan om samers landrättigheter, vilken inte
har blivit löst. Detta inverkar negativt på deras rättigheter att bevara och
utveckla sina kulturella traditioner i allmänhet, och renskötsel i synnerhet.121
Sverige har därtill kritiserats för hanteringen av diskrimineringsfrågor. Den
fortsatta förekomsten av diskriminering grundad på etnicitet, speciellt mot
romer och andra personer med utländsk bakgrund oroar Kommittén. Denna
diskriminering förekommer inom ramen för såväl skola, arbete, tillträdde till
offentliga platser och rättssystemet; detta trots de åtgärder som staten vidtagit
för att stärka de rättsliga åtgärder som står till buds för att motverka
diskriminering. Kommittén har med anledning av det anförda rådgett Sverige
118
Consideration of reports, UN E/C.12/SWE/CO/5, s. 2, punkt 13.
Sweden’s report on compliance with the UN Covenant on Economic, Social and Cultural
Rights, s. 4, punkt 5.
120
Consideration of reports, UN E/C.12/SWE/CO/5, s. 2, punkt 12.
121
Ibid s. 3, punkt 15.
119
39
att vidta ytterliga åtgärder för att motverka denna form av diskriminering, samt
att till nästa rapport visa vilka initiativ som har tagits med anledning av nya
diskrimineringslagens (2008:568) antagande.
Sverige har även mött kritik med anledning av förekomsten av diskriminering
av personer med funktionshinder samt det faktum att funktionshindrades
bristande
tillträde
diskrimineringsgrund
procentandelen
till
offentliga
enligt
den
funktionshindrade
platser
svenska
som
är
inte
anses
utgöra
diskrimineringslagen.
arbetslösa
är
större
en
Att
än
procentandelen inte funktionshindrade individer kritiseras av Kommittén. I
fråga om arbetslösheten kritiseras Sverige därtill för att utrikes födda personer
är överrepresenterade i arbetslöshetsstatistiken. Kommittén har därtill uttryckt
en oro över det faktum att det trots åtgärder från statens sida återstår ett gap
mellan män och kvinnor i Sverige, samt att få kvinnor innehar höga positioner i
arbetslivet. Att många kvinnor jobbar deltid, trots önskemål att jobba heltid
möter också kritik.122
Sverige saknar specifik lagstiftning gällande våld i hemmet – vilket speciellt
drabbar kvinnor. Kommittén anser även att det faktum att andelen rapporterade
fall av våld i hemmet som leder till åtal är väldigt få är bekymrande.
Kommittén råder därför Sverige att lagstifta specifikt i fråga om våld i hemmet
samt vidta åtgärder för att öka antal rapporterade fall som leder till åtal.123
Såväl barn som lever i fattigdom som antalet hemlösa har ökat i Sverige under
senare år. Kommittén råder med anledning därav Sverige att vidta åtgärder för
att bekämpa fattigdom samt hemlöshet bland de mest utsatta individerna och
grupperna i samhället. Andra omständigheter som oroar Kommittén är den
ökade förekomsten av överviktiga barn, spridandet av sexuellt överförbara
sjukdomar, ett ökat användande av snus samt att självmord hos unga män har
ökat. Sverige bör därmed analysera vilka omständigheter som har lett till dessa
ökningar.124 Detta är inte en uttömmande redogörelse.125
122
Ibid. s. 3 f.
Ibid. s. 5, punkt 21.
124
Ibid. s. 5
123
40
Det bör tilläggas att Sverige inte endast mottagit kritik från Kommittén utan
även erhållit beröm för ansträngningarna att efterfölja ESK-konventionens
rättigheter. Även utformandet av diskrimineringslagen har mottagit beröm av
Kommittén.126
4.1.2.2 Kommitténs granskning av andra konventionsstater
För att få perspektiv gällande allvaret i den kritik vilken Sverige har fått
bemöta är det av intresse att titta på vilken form av kritik som andra
konventionsstater har fått. En jämförelse mellan kritiken mot Sverige kommer
därför att göras mot kritik vilken andra länder har fått bemöta.127
Argentina, ett av de länder som har ratificerat Tilläggsprotokollet, möter bland
annat kritik mot kvarstående hot, förflyttningar samt våldsamma vräkningar
riktade mot den inhemska befolkningen. Kommittén uttrycker även en oro över
att säkerhetsstyrkor, både privata och offentliga, tillgriper oproportionerlig
användning av våld mot personer som deltar i aktiviteter för att försvara ESKrättigheter, speciellt i samband med marktvister. Kommittén uttrycker även en
oro över människohandeln som pågår i landet, samt bristen på tillräckliga
åtgärder för att ge människor, vilka fallit offer för människohandel och
exploatering, rehabilitering. 128
Turkiet, vilka varken har signerat eller ratificerat Tilläggsprotokollet, har mött
kritik då de saknar generell lagstiftning mot diskriminering. Funktionshindrade
i Turkiet möter svårigheter att utöva sina rättigheter under ESK-konventionen,
speciellt rättigheter som arbete, hushåll, utbildning och sjukvård, vilket oroar
Kommittén. Även det faktum att det finns en stor diskrepans mellan olika
regioner och dess möjlighet att åtnjuta ESK-konventionens rättigheter samt
förekomsten av betydande fattigdom vilken är koncentrerad till vissa områden,
där möjligheten att åtnjuta ESK-konventionens rättigheter saknas helt, är något
som oroar Kommittén. Turkiet möter även kritik gällande den låga
125
Vad Sverige har svarat gällande denna kritik kommer inte att upptas i denna framställning,
då syftet med att studera den kritik som Sverige har mottagit är att analysera vilka beslut som
Sverige möjligtvis skulle möta vid ett eventuellt ratificerande av Tilläggsprotokollet.
126
Consideration of reports, UN E/C.12/SWE/CO/5, s. 2. 127
Denna kritik kommer inte att redogöras för lika omfattande som Sveriges, utan endast en del
av kritiken, för att kunna avgöra hur allvarlig den kritik som Sverige har fått är.
128
Report on the forty-sixth and forty-seventh session, UN E/C.12/2011/3, s. 58 ff.
41
minimilönen i landet, vilken inte är tillräcklig för att uppnå en tillfredställande
levnadsstandard för arbetare och deras familjer.129
Den kritik Sverige har mött gäller främst diskriminering, men även andra
omständigheter som den ökade barnfattigdomen samt avsaknaden av specifik
lagstiftning gällande våld i hemmet. Argentina och Turkiet har mötts av kritik
som bör anses mer graverande, speciellt Argentina där offentliga
säkerhetsstyrkor hindrar aktiviteter för att försvara ESK-rättigheterna och att de
använder våld gentemot dessa individer. Även det faktum att människohandel
pågår i Argentina och att människor vilka fallit offer för detta inte kan åtnjuta
rehabiliterande åtgärder, bör ge en uppfattning av hur den kritik som Sverige
har fått bör ses i relation till andra länders kritik.
Vad gäller kritiken gällande diskrimineringsfrågor vilka Sverige har erhållit
kan detta jämföras med kritiken mot Turkiet, där en diskrimineringslagstiftning
saknas helt samt att funktionshindrade möter diskriminering av så allvarligt art
att de saknar rätt att åtnjuta rättigheter som utbildning, sjukvård, arbete och
hushåll.
4.1.3 Den individuella klagoinstansen
Den som anser sig vara utsatt för en kränkning av en rättighet som återfinns i
ESK-konventionen kan, om landet i fråga där individen anser att kränkningen
har begåtts har ratificerat Tilläggsprotokollet, klaga till Kommittén. Sådana
klagomål kallas för framställningar130 vilket även ett klagomål till kommittén
för de medborgerliga och politiska rättigheterna (”HRC”)131 kallas.132
För att Kommittén ska behandla framställningen krävs att vissa förutsättningar
vilka stadgas i Tilläggsprotokollet är uppfyllda. Kommitténs tillåtlighetskrav
framgår av artikel 3 i Tilläggsprotokollet som föreskriver att framställningen
för att vara tillåten; måste göras inom ett år från att nationella instanser har
uttömts; kränkningen måste ha inträffat efter att Tilläggsprotokollet trädde i
kraft; framställningen får inte gälla samma fråga vilken redan har blivit
129
Ibid 43 ff.
Communication, se artikel 1 Tilläggsprotokollet
131
Kommitténs namn på engelska: Human Rights Committee.
132
Artikel 1 SÖ 1971:43.
130
42
bedömd av Kommittén; framställningen får inte vara oförenlig med
bestämmelserna i ESK-konventionen; framställningen får inte vara uppenbart
ogrundad, inte tillräckligt styrkt eller endast grunda sig på uppgifter från
massmedia; den får inte vara ett missbruk av rätten att göra en framställning;
framställningen får inte göras anonym. Därtill krävs för att framställningen ska
anses tillåten att personen har lidit en klar nackdel i enlighet med artikel 4 i
Tilläggsprotokollet.
Gällande framställningar till HRC finns liknande krav för att framställningen
ska vara tillåten. Skillnader mellan dem är att en framställning till HRC inte
behöver göras inom ett år från att nationella instanser har uttömts, det finns
heller inget krav på att kränkning måste ha inträffat efter att tilläggsprotokollet
till Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter trädde i kraft. Det
finns därtill inget krav på framställningen inte får vara uppenbart ogrundad,
inte tillräckligt styrkt eller endast grunda sig på uppgifter från massmedia.133
Det ställs därmed hårdare krav för att en framställning ska anses vara tillåten
till Kommittén än till HRC.
Ett beaktande av framställningen kommer i enlighet med artikel 8 i
Tilläggsprotokollet att ta plats bakom stängda dörrar. När Kommittén nått fram
till ett beslut kommer detta att publiceras i den årliga rapporten som författas
av Kommittén. Det är viktigt att observera att artikel 1 i Tilläggsprotokollet
stadgar att en individ endast äger göra en framställning om denne själv har
blivit utsatt för en kränkande handling. Det är därmed inte möjligt att framföra
klagomål mot praxis eller en lag som står i strid mot ESK-konventionen, om
personen inte har blivit utsatt för en kränkande handling vilken härrör från
denna praxis eller lag. Det är emellertid möjligt att framföra klagomål gällande
en åtgärd av en myndighet som vid ett införande kommer att bryta mot en
rättighet.134
När Kommittén fastslagit att en konventionsstat har kränkt en rättighet i ESKkonventionen stadgar Tilläggsprotokollets artikel 12 att Kommittén ska följa
upp de åtgärder konventionsstaten i fråga vidtar med anledning av beslutet.
133
134
SÖ 1971:43, artikel 1-5.
Odello och Seatzu, The UN Committee on Economic, Social and Cultural Rights, s. 83 f.
43
Detta inslag av uppföljningsmekanism saknas i tilläggsprotokollet till
Konventionen om de medborgerliga och politiska rättigheterna.135 Artikel 12
hjälper därmed till med att ge stöd samt direktiv åt staten i fråga för att ge full
effekt åt ett beslut, öppna en kommunikativ väg för att adressera problem vilka
kan uppkomma vid ett införande av beslutet samt en möjlighet att försäkra sig
om att beslutet verkställs. Detta skapar en möjlighet för Kommittén att följa
upp fattade beslut. En teleologisk tolkning av artikel 12 tyder på att Kommittén
ska föra ett register över huruvida en konventionsstat har genomfört dess
uttalanden, samt om lämplig hjälp har getts till den som påståtts blivit utsatt för
en kränkning. Meningen med uppföljningen är att sätta press på
konventionsstater att verkställa Kommitténs beslut.136
Uppföljningsmekanismen bör dock inte ges överskattad betydelse. En
jämförelse
kan
göras
med
HRC
och
erfarenheterna
från
dess
uppföljningsmekanism, vilken inte återfinns i dess tilläggsprotokoll men är en
praktisk funktion. Endast 30 % av besluten fattade av HRC efterföljs av de
stater som har fått besluten mot sig.137
4.2 Förväntade beslut av Kommittén med anledning av Tilläggsprotokollet
Då Tilläggsprotokollet relativt nyligen har trätt ikraft finns det ännu inga beslut
fattade av Kommittén med anledning av den nu inrättade klagoinstansen. En
fråga av intresse är därmed vilka frågor som kan förväntas bli av intresse för
Kommittén i framtiden med anledning av Tilläggsprotokollet och införandet av
en klagoinstans. Detta är speciellt av intresse då Sverige specifikt uttrycker att
Tilläggsprotokollet inte kommer att ratificeras förrän konsekvenserna är
utredda; vilket i praktiken torde innebära vilka beslut som kommer att fattas.
Vad gäller Tilläggsprotokollet anser flera att detta är ett viktigt verktyg för att
uppnå Milleniemålen – att halvera världens fattigdom, samt att halvera antalet
människor som lider av hunger, från år 1990-2015.138 Det borde därmed inte
vara helt orimligt att anta att Kommittén kommer att fatta beslut vilka har ett
135
SÖ 1971:43
Odello och Seatzu, The UN Committee on Economic, Social and Cultural Rights, s. 95 f.
137
Ibid s. 96.
138
Mot. 2012/13:U307
136
44
samband med just fattigdom och hunger. Kommittén har tillägnat en generell
kommentar gällande rätten till mat,139 i vilken det föreskrivs att staten ska
uppfylla artikeln genom att engagera sig i aktiviteter som är ämnade att stärka
individers tillgång och användande av resurser samt medel för att försäkra sig
dess uppehälle. Endast när individer lider av hunger har staten en skyldighet att
direkt tillhandahålla mat till dessa individer.140
Rätten till mat behöver inte endast innebära att staten ska försörja alla individer
tillräckligt med rätt mat, utan kan även innebära att staten tillser att individer
själva har möjlighet att försörja sig och därmed själva tillse att rätten till mat
uppfylls. Därmed kan rättigheter som rätten till arbete och rätten till utbildning
komma i fråga när det gäller att utrota världens fattigdom samt garantera rätten
till mat. Detta då individer med hjälp av arbete samt utbildning på sikt har
möjlighet att själva tillförsäkra sin egen försörjning.
Att rätten att inte bli diskriminerad är den enda artikel vilken stadgar ett
omedelbart skydd i konventionsstaten vid ett ratificerande av ESKkonventionen kan tänkas vara en antydan att diskrimineringsfrågor kan få en
prioriterad ställning av Kommittén. Två av Kommittén avgivna generella
kommentarer behandlar just diskrimineringsfrågor; nummer 16 samt 20.
I enlighet med vad som framförts ovan kommer de beslut som fattas av
Kommittén med anledning av Tilläggsprotokollet inte vara juridisk bindande
mot den konventionsstat som har kränkt en ESK-rättighet. Kommittén har
emellertid i enlighet med artikel 12 i Tilläggsprotokollet stöd för att vidta
efterföljande åtgärder, något som HRC inte har. Betydelsen av detta, om
Kommittén med stöd av artikel 12 lyckas få fler länder att efterfölja fattade
beslut, får framtiden utvisa.
139
General Comment 12 (1999), The right to adequate food (art. 11), UN Doc.
HRI/GEN/1/Rev.9 (vol.I), s. 55-62.
140
General Comment 12, The right to adequate food, s. 58.
45
4.2.1 Förväntade beslut av Kommittén med anledning av Tilläggsprotokollet –
Sverige
Om Sverige skulle ratificera Tilläggsprotokollet – vilka besluta kan då
Kommittén förväntas fattas i förhållande till Sverige? Svaret på denna fråga
beror rimligtvis på vilka klagomål som Kommittén skulle mottaga för det fall
Sverige skulle ratificera Tilläggsprotokollet. Det är emellertid med stöd av den
granskning Kommittén har vidtagit av Sveriges rapporter befogat att anta att
innehållet i dessa korresponderar med de frågor som Sverige riskerar att möta
kritik för inför Kommittén. Den senaste granskningen av Sveriges avgivna
rapport vidtogs av Kommittén år 2008, vilken redogjorts för ovan. Sverige har
till stor del mötts av kritik gällande olika former av diskrimineringsfrågor. Av
det som framgått bör det för Sveriges del främst röra sig om beslut gällande
diskrimineringsfrågor; vilka härrör sig till kön, funktionshinder, etnicitet osv.
Det är emellertid inte otänkbart att frågor som rör fattigdom samt
hälsovårdsfrågor kan komma att bli föremål för framställningar i händelse av
ratificering av Tilläggsprotokollet. Även samers rättigheter är något som
Sverige möjligtvis skulle behöva bemöta vid ett framtida ratificerande.
46
5 TILLÄGGSPROTOKOLLETS KONSEKVENSER
5.1 Tilläggsprotokollets eventuella påverkan på Sverige
Av det ovan framförda framgår det att det finns motiv till varför Sverige och
andra ekonomiskt utvecklade välfärdsstater har valt att inte ratificera
Tilläggsprotokollet. Det är viktigt att poängtera att inga ekonomiskt utvecklade
välfärdsstater, av vilka många ligger i framkant i fråga om att respektera
mänskliga rättigheter, har ratificerat Tilläggsprotokollet och att endast ett fåtal
har signerat det. Som nämnts ovan är Finland och Belgien de med Sverige
närmast jämförbara länder som har valt att signera, dock ej ratificera,
Tilläggsprotokollet. Det är även viktigt att poängtera att trots det faktum att
endast utvecklingsländer samt inte utvecklade välfärdsstater har ratificerat
Tilläggsprotokollet, är det endast tio av de 160 anslutna konventionsstaterna
som har ratificerat Tilläggsprotokollet. Detta innebär följaktligen även att en
merpart av utvecklingsländer och inte utvecklade välfärdsstater vilka är
medlemsstater
till
ESK-konventionen
har
valt
att
inte
ratificerat
Tilläggsprotokollet.
Vid ett ratificerande kan Tilläggsprotokollet påverka Sverige på två olika sätt;
dels beroende på vilka beslut som fattas och dels genom de krav Kommittén
kan komma att ställa på Sverige och dess implementering av ESKkonventionen.
5.1.1 Beslut av Kommittén
Nationalencyklopedins definition av en välfärdsstat omfattar en fokusering på
de offentliga välfärdsarrangemangen såsom socialförsäkringar, bidrag,
sjukvård, social service och utbildning, vilka alla härrör till rättigheter som
återfinns i ESK-konventionen. En ekonomiskt utvecklad välfärdsstat bör
följaktligen vara en stat i vilken det offentliga har ett omfattande ansvar för att
olika ESK-rättigheter åtnjuts av medborgare. Då Sverige är en stat där de
offentliga har ett omfattande offentligt ansvar för välfärdsarrangemangen kan
detta innebära att Sverige befarar att beslut av Kommittén indirekt kan komma
att
innebära
krav
på
omprioriteringar
i
välfärden,
eftersom
välfärdsarrangemangen innefattar ESK-konventionens rättigheter. Detta kan
47
innebära att Kommittén indirekt får jurisdiktion i fråga om vilka prioriteringar
Sverige bör göra med anledning av dess beslut; vilket leder till att Kommittén
får ett inflyttande över Sveriges inrikespolitik.
Då Sveriges motivering tenderar att anslutas till en uppfattning att ESKrättigheterna härrör till politiskt beslutsfattande innebär ett ratificerande av
Tilläggsprotokollet att Kommittén ges politiskt inflyttande i Sverige. Som
Sveriges utrikesminister har uttryckt är Sverige inte villigt att ratificera
Tilläggsprotokollet förrän en tydlig praxis av Kommitténs beslut går att utläsa.
Detta torde innebära att Sverige inte är redo att ratificera Tilläggsprotokollet
förrän det går att visa vilken effekt besluten får i praktiken samt vilka frågor
som behandlas; då Sverige vid ett ratificerande avser att följa Kommitténs
beslut. Om Sverige inte avser att följa besluten vid ett ratificerande skulle
denna praxis antagligen inte vara av betydelse för Sveriges beslut att ratificera
eller inte.
Att Kommittén genom Tilläggsprotokollets ratificerande kan komma att få
indirekt påverkan på politiska prioriteringar kan även innebära ett inkräktande
på Sveriges suveränitet, då det folkrättsliga suveränitetsbegreppet innebär en
rätt för staten att undgå intervention utifrån. Suveränitetsbegreppet har fått
kritik då stater har hävdat sin suveränitet för att rättfärdiga kränkningar av
mänskliga rättigheter.141 Då det kan vara svårt att avgöra när en kränkning av
ESK-rättigheter har begåtts bör dock skyddet av staters suveränitet kunna
hävdas då ESK-rättigheter snarare berör politiska frågor än rättighetsfrågor, om
inte uppenbara kränkningar av ESK-rättigheterna har begåtts. Det berör därmed
frågor av slaget bästa möjliga hälsa som med definition kan vara svårt att
avgöra när en kränkning begåtts, och då inte mer specifika rättigheter
exempelvis diskrimineringsfrågor.
Vad skulle innebörden bli om Kommittén tilläts besluta i frågor vilka resulterar
i att suveräna konventionsstater i fråga inte längre äger rätt att själva besluta
om vilka välfärdsfrågor som regeringen önskar prioritera framför andra.
Staternas suveränitet skulle suddas ut då politiskt beslutsfattande skulle övergå
till juridiskt utkrävbara rättigheter vilket ett internationellt organ, Kommittén,
141
Bring, Mahmoudi och Wrange, Sverige och Folkrätten, s. 57.
48
äger rätten att besluta över. Konsekvensen med anledning av det anförda är att
staters suveränitet kan få mindre betydelse vid ett ratificerande av
Tilläggsprotokollet.
Med anledning av vad som framgått under avsnittet förväntade beslut av
Kommittén bör man kunna förvänta sig beslut vilka i viss mån har ett samband
med Milleniemålet och utrotandet av världens fattigdom, samt med
diskrimineringsfrågor. Vad gäller utrotandet av fattigdom är det en fråga som
Sverige
kan
komma
att
tvingas
bemöta
vid
ett
ratificerande
av
Tilläggsprotokollet, då Kommittén kritiserat Sverige för ökningen av barn som
lever i fattigdom och antalet hemlösa. Beslut som inkräktar på svensk
prioritering av välfärdsfrågor kan därmed bli en realitet vid ett eventuellt
ratificerande från Sveriges sida.
Ett problem som Kommittén kan komma att behöva resonera kring är hur de
ska mäta vad som utgör tillräckliga åtgärder av konventionsstaten för att
tillfredsställa ESK-konventionens rättigheter. Vid en granskning av staters
avgivna rapporter har Kommittén tagit ställning till om det finns några
omständigheter vilka inverkar negativt på statens förmåga att upprätthålla
ESK-konventionens rättigheter. Dock innebär detta att Kommittén vid ett
individuellt klagomål först och främst har att ta ställning till huruvida
konventionsstaten har vidtagit tillräckliga åtgärder enligt artikel 2 i ESKkonventionen. Frågan är om detta konkret innebär att en individ inte får sina
klagomål prövade av Kommittén för de fall landet saknar medel att förverkliga
ESK-konventionens rättigheter; eller kommer alla klagomål, vilka uppfyller
Tilläggsprotokollets krav på en framställning, att prövas utan hänsyn till vilket
land som ställs till svars för kränkningen?
Om alla klagomål tillåts utan hänsyn till vilken stat som står som svarande vid
en framställning är en viktig fråga att ställa, om Kommittén kommer att ta
hänsyn till staters olika förhållanden vilket därigenom kan innebära att vissa
länders kränkningar bedöms lättare än andra. Är det rättssäkert att en handling
eller underlåtenhet till handling bedöms som en kränkning av en rättighet av
ESK-konventionen i ett land, men i ett annat land inte bedöms vara en
kränkning? Innebär detta att Sverige, som har fått kommentarer från
49
Kommittén att det inte anses finnas omständigheter som hindrar Sverige från
att tillämpa konventionen med full effekt – kan förvänta sig hårdare bedömning
av Kommittén? Eller kommer begreppet ”minimum core content” att vara den
definition Kommittén kommer att tillämpa i fråga om huruvida en kränkning
har skett? Att det är många frågor som uppenbaras innebär att Kommitténs
beslutsfattande är ovisst och endast framtiden kan utvisa vad resultatet blir. Att
Sverige har valt att inte ratificera med stöd av det faktum att Kommitténs
framtida utveckling är oviss bör därmed inte anses helt oberättigat.
5.1.2 Implementeringsproblem
5.1.2.1 Gränsland mellan juridik och politik
Kommitténs kommentar i granskningen av Sveriges avgivna rapport (se ovan
sida 39) gör det än mer tydligt att Sverige inte anser ESK-rättigheter vara av
juridisk utkrävbar karaktär. Ett problem vid ett eventuellt ratificerande idag är
att Sverige inte har införlivat alla rättigheter som finns upptagna i ESKkonventionen i den nationella rätten. Detta innebär ett problem då rättigheterna
inte kan åberopas direkt inför nationella domstolar, samtidigt som en
ratificering av Tilläggsprotokollet kommer att innebära att dessa kan bli
föremål för prövning av en internationell instans. Som exempel på en sådan
rättighet som inte uttryckligen har införlivats i den nationella rätten i Sverige är
rätten till mat, en rättighet som mot bakgrund av Milleniemålet tenderar att bli
en fråga av stor betydelse för Kommittén.
Även det faktum att ESK-konventionen uttrycker ett gradvis förverkligande av
rättigheterna i nationell lagstiftning leder till frågan om ESK-konventionens
syfte var att rättigheterna skulle lagstiftas i preciserad form, vilket krävs i den
nationella lagstiftningen. Detta leder till tanken att syftet med ESKkonventionen inte var att det skulle leda till juridiskt utkrävbara rättigheter.
Även utformningen av artiklarna i ESK-konventionen vad gäller språkval gör
det svårt att hävda att syftet med rättigheterna var att resultera i juridiskt
utkrävbara rättigheter. Ett exempel på detta är artikel 12 i ESK-konventionen
vilken stadgar:
50
”Konventionsstaterna erkänner rätten för var och en att
åtnjuta bästa möjliga fysiska och psykiska hälsa.”142
Samt artikel 12:2 b vilken stadgar:
”De åtgärder som konventionsstaterna skall vita för att
till fullo tillgodose denna rätt skall innefatta sådana
åtgärder som är nödvändiga för att förbättra alla
aspekter av samhällets hälsovård ...”143
För det fall en artikel är direkt tillämplig och kan åberopas inför domstol reser
detta en del frågor. Vad innebär bästa möjliga fysiska och psykiska hälsa?
Vilka åtgärder krävs för att kravet ”förbättra” ska vara uppfyllt och till vad
förhåller sig förbättringskravet? Vad är en nödvändig åtgärd? Detta är
bedömningsfrågor av så vid karaktär att artikelns syfte inte rimligtvis kan ha
varit att direkt tillämpas av domstol.
5.1.2.2 Lagtekniska hänsynstaganden
Doktrin om svensk lagstiftningsteknik präglas av en syn att svensk lagstiftning
bör präglas av fem typer av rationalitetshänsyn: politisk rationalitet, rättslig
rationalitet,
kulturell
rationalitet,
verkställighetsrationalitet
och
intern
rationalitet.144 Inom ramen för dessa rationalitetskrav är bland annat följande
faktorer av betydelse; att de mekanismer som ska tillförsäkra reformens
effektiva genomförande på förhand utvärderas, att reformen är begriplig,
konsistent
och
transparent
för
berörda
parter
samt
att
verkställighetsmekanismer etableras i rätt tid (politisk rationalitet), att
lagstiftningen är förankrad i samhället och utgör en del av det allmänna
rättsmedvetandet (kulturell rationalitet), att lagar och regler systematiskt är
anpassade till varandra (intern rationalitet) och att regeln eller reglerna ifråga
är verkningsfulla och på ett effektivt sätt är möjliga att verkställa
(verkställighetsrationalitet).145
142
Artikel 12, SÖ 1971:41.
Artikel 12:2 b, SÖ 1971:41.
143
144
Wahlgren, Peter, Lagstiftning – teknik, problem, möjligheter, Norstedts juridik, Stockholm,
2009, s. 45.
145
Ibid s. 45 ff.
51
Innebörden av en ratificering av Tilläggsprotokollet skulle i praktiken bestå i
att Sverige måste tillämpa ESK-konventionen som om att denna utgjorde en
del av gällande svensk rätt; vilket ESK-konventionen i sig inte gör idag. Endast
de rättigheter vilka transformerats till svensk lag är en del av gällande svensk
rätt. Innebörden av kravet på verkställighetsrationalitet är, som ovan
framhållits, att den aktuella regeln är verkningsfull. Tilläggsprotokollet avser
verka för att de rättigheter som framgår av ESK-konventionen upprätthålls
genom möjligheten till individuella klagomål. En förutsättning för att ett sådant
upprätthållande ska vara verkställbart är att det i svensk lagstiftning finns stöd
för att upprätthålla och tillfredsställa var och en av de rättigheter som anges i
ESK-konventionen.
ESK-konventionens
rättigheter
som
sådana
torde
emellertid i dess nuvarande vaga utformning svårligen kunna ges direkt effekt i
svensk rätt, mot bakgrund av det ovan nämnda kravet på politisk rationalitet.
Att en verkställighetsmekanism skulle kunna komma att införas i Sverige innan
ett begriplig och transparent underliggande regelverk att tillförsäkra är på plats
skulle vara politiskt irrationellt. En sådan ordning skulle inte heller stå i
samklang
med
kravet
verkställighetsorgan
på
skulle
intern
rationalitet
finnas,
måste
–
och
även
om
ett
verkställighetsrationaliteten
ifrågasättas när ett sådant organ inrättas innan de rättigheter som avser
tillförsäkras inte uppfyller grundläggande svenska rationalitetskrav.
En grundpelare i svensk rättstillämpning är rättssäkerhet, innefattande bland
annat krav på förutsebarhet.146 Inom ramen för förutsebarhetskriteriet inryms
ett krav på att regler ska kunna tillämpas på ett sätt som är tydligt, begripligt
och konsekvent.
147
Att välutvecklade välfärdsstater i många fall förmodligen
kommit längre i sitt rättssäkerhetstänk, då medborgerliga och politiska
rättigheter har prioriterats, skulle även det kunna utgöra en förklaring till det
faktum att en viss skillnad går att urskilja mellan antalet ekonomisk utvecklade
välfärdsstater
respektive
utvecklingsländer
som
valt
att
ratificera
Tilläggsprotokollet.
Stagandet i RF (se ovan sida 30) visar att Sverige är av samma åsikt som
stadgandet i ESK-konventionens andra artikel. ESK-rättigheterna är att anse
146
147
Ibid. s. 41.
Ibid. 52
som mål för den offentliga verksamheten i Sverige. Det faktum att Sverige har
lagstiftat om flertalet av rättigheterna vilka återfinns i ESK-konventionen bör
uppfattas som att Sverige har lagstiftat gällande alla ESK-rättigheter vilka
Sverige anser vara tillräckligt preciserade för att vara juridisk utkrävbara. Det
anförda innebär inte att Sverige nekar individer ESK-rättigheterna, endast att
Sverige ställs inför det faktum att rättigheterna behöver vara tillräckligt
preciserade för att vara lämpliga att lagstifta om i enlighet med de
lagstiftningsprinciper som bör tillämpas i Sverige; för att garantera
rättssäkerhet.
5.2 Hur påverkas ESK-rättigheterna i Sverige av en utebliven ratificering?
Sverige har i fråga om flertalet rättigheter som finns upptagna i ESKkonventionen lagstiftat om individers skydd för dessa. Detta innebär att en
individ som anser sig ha blivit kränkt och inte har erhållit fullt skydd enligt de
stadgade rättigheterna under konventionen endast kan åberopa rättigheten om
de återfinns i nationell lagstiftning. Återfinns i svensk rätt ett stadgande som
överensstämmer med rättigheten i ESK-konventionen har individen möjlighet
att pröva sin rätt inför nationella domstolar. Det är emellertid viktigt att påpeka
att Sverige inte har inkorporerat ESK-konventionen som sådan, och att ESKkonventionen i sig följaktligen inte utgör nationell rätt. Om en individ anser sig
ha blivit kränkt och anser att beslutet i de nationella instanserna inte
överensstämmer med Sveriges internationella åtaganden, finns det ingen
ytterligare instans att vända sig till. Sverige saknar således möjligheten att
vända sig till en högre internationell instans för de fall individer har fått sina
ESK-rättigheter kränkta.
Syftet med Tilläggsprotokollet är att betona att alla mänskliga rättigheter är
lika värda, att all människor ska ha rätt till alla mänskliga rättigheter samt att
alla konventionsländer bör underkasta sig en internationell klagoinstans för att
säkerställa rättigheternas efterlevnad. Sveriges val att inte ratificera
Tilläggsprotokollet innebär därmed att individer i Sverige inte ges rätten att
vända sig till en internationell instans i händelse av påstådd kränkning av en
rättighet som finns upptagen i ESK-konventionen samt att Sverige visar att
53
man inte anser ESK-rättigheter vara av samma karaktär som medborgerliga och
politiska rättigheter och därmed inte bör ges samma rättsliga status.
Det kan framhävas att en av de främsta effekterna av Tilläggsprotokollet går i
riktning mot utrotande av fattigdom, och i och med det faktum att Sverige inte
uttryckligen har lagstadgat angående rätten till mat, skulle denna rättighet
kunna påverkas i och med ett ratificerande av Tilläggsprotokollet. Då Sverige
har mött kritik gällande såväl barnfattigdom som hemlöshet skulle ett
eventuellt lagstadgande av rätten till mat vara en åtgärd vilket främjar
situationen i Sverige så att åtagandena enligt ESK-konventionen uppfylls.
54
6 AVSLUTANDE KOMMENTAR
Syftet med denna uppsats har varit att utreda konsekvenserna av
Tilläggsprotokollets ikraftträdande, i synnerhet vad avser Tilläggsprotokollets
påverkan på Sverige i händelse av ett eventuellt ratificerande.
Utrotande av fattigdom, vilket utgör ett av de av FN fastslagna Milleniemålen,
riktar sig primärt till utvecklingsländer, vilket innebär att beslutet att inte
ratificera Tilläggsprotokollet möjligtvis kan ses som ett ställningstagande från
Sveriges sida, då ett ratificerande kan ses som ett stöd till dessa länder, där de
ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna är mer eftersatta än i
ekonomiskt utvecklade välfärdsstater. Innan Tilläggsprotokollet trädde ikraft
hade Sveriges ratificering varit ett stöd till de länder som valt att ratificera
Tilläggsprotokollet
när
det
öppnades
för
signering,
för
att
tillse
Tilläggsprotokollets ikraftträdande och därmed en internationell individuell
klagoinstans för dessa konventionsstater.
Idag, när Tilläggsprotokollet har trätt ikraft, har ett ratificerande av
Tilläggsprotokollet ingen betydelse för att få till stånd en individuell
klagoinstans. Det faktum att Tilläggsprotokollet har trätt ikraft innebär att det
åvilar varje konventionsstat att själva besluta om huruvida en individuell
klagoinstans är att föredra. Dock är det inte att förringa att ett ratificerande av
Tilläggsprotokollet skulle innebära ett ställningstagande från Sveriges sida på
den internationella arenan för att stärka ESK-rättigheters juridiska karaktär och
därmed erkänna dem som juridiska rättigheter av samma dignitet som övriga
mänskliga rättigheter.
Analysen i denna uppsats har kommit fram till att Sveriges oro beträffande
ratificering av Tilläggsprotokollet till viss del kan anses berättigad. Detta då ett
ratificerade kan komma att innebära konsekvenser för Sverige, bland annat i
fråga om prioritering i välfärden, lagtekniska problem och i viss mån även med
avseende på Sveriges suveränitet. Frågan är dock om de möjliga
konsekvenserna bör tillmätas betydelse av sådan dignitet att de bör hindra
Sverige från att ratificera Tilläggsprotokollet.
55
Då syftet med Tilläggsprotokollet är att jämställa alla mänskliga rättigheter
som just rättigheter bör Sverige, som det framgångsland inom mänskliga
rättigheter som Sverige av tradition visat sig vara, ställa sig frågande till de
konsekvenser som ett icke ratificerande innebär. Beslutet att aktivt ställa sig
frågande till Tilläggsprotokollets framtida betydelse samt valet att inte
ratificera detta innebär att Sverige på den internationella arenan visar att ESKrättigheterna inte bör tillmätas innebörd av juridiskt utkrävbara rättigheter.
I enlighet med vad som har framkommit i denna uppsats innebär emellertid ett
ratificerande ett risktagande från Sveriges sida då konsekvenserna av
Tilläggsprotokollet i dagsläget inte går att fastställa. Av vad som framgått i
denna analys finns det orosmoment gällande vad ett ratificerande av
Tilläggsprotokollet kan komma att innebära för Sveriges del. Av det framförda
finns det möjliga konsekvenser som kan realiseras i samband med ett
ratificerande av Tilläggsprotokollet. Dessa konsekvenser kan inte utvärderas
innan den individuella klagoinstansens arbete har påbörjats på allvar och
effekterna därav kan skönjas.
Det faktum att Sverige inte har ratificerat Tilläggsprotokollet behöver inte
innebära att ESK-konventionens rättigheter inte ges en prioriterad betydelse av
den svenska staten. I enlighet med vad Sverige har framfört anser man inte att
en internationell individuell klagoinstans är det bästa medlet för att upprätthålla
efterlevnaden av ESK-rättigheterna. Det faktum att Sverige har lagstiftat om de
flesta rättigheterna i ESK-konventionen talar emellertid för att ESKrättigheterna är viktiga för Sverige, precis som de medborgerliga och politiska
rättigheterna. Det går därmed inte att fastställa att ställningstagandet att inte
ratificera Tilläggsprotokollet innebär att Sverige inte tillmäter ESKrättigheterna en signifikant betydelse.
Vad som istället kan antas är att Sverige anser ESK-rättigheterna vara av
politisk karaktär och att de därmed bör innefatta ett politiskt beslutsfattande
och att de inte bör ges sådan juridisk karaktär att rättigheterna bör tillämpas av
domstolarna i den mån korresponderande nationell lagstiftning inte finns
gällande rättigheterna. En bedömning av Kommitténs kritik visar att Sverige i
många frågor respekterar ESK-rättigheterna. Eftersom Sverige idag har
56
lagstiftat gällande flertalet av ESK-konventionens rättigheter finns det inget
som visar att införandet av en internationell individuell klagoinstans innebär ett
större upprätthållande för ESK-rättigheterna just i Sverige. Tiden bör därmed
få utvisa om dessa möjliga konsekvenser blir en realitet eller om utfallet blir
det motsatta. Innan dess bör ett ratificerande av Tilläggsprotokollet för
Sveriges del övervägas med försiktighet, speciellt med anledning av det faktum
att de möjliga konsekvenserna kan få negativ betydelse för Sverige – utan att
dessa konsekvenser på förhand kan utvärderas.
57
KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING
Offentligt tryck
Bet. 2012/13:UU15, Mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik.
Mot. 2009/10:U208, Tilläggsprotokollet till ESK-konventionen.
Mot. 2011/12:U255, ESK-konventionen.
Mot. 2012/13:U307, ESK-konventionen. [Cit. Mot. 2012/13:U307]
Skr. 1997/98:89, Mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik.
Litteratur
Bernitz, Ulf, Heuman, Lars, Leijonhufvud, Madeleine, Seipel, Peter, WarnlingNerep, Wiweka, Vogel, Hans-Heinrich, Finna rätt. Juristens Källmaterial och
Arbetsmetoder, 11 u, Norstedts Juridik, Stockholm, 2010.
Bring, Ove, Mahmoudi, Said och Wrange, Pål, Sverige och Folkrätten, 4 u,
Norstedts Juridik, Stockholm, 2011. [Cit. Bring, Mahmoudi och Wrange,
Sverige och Folkrätten]
Donnelly, Jack, Universal Human Rights in theory and practice, 2 u, Cornell
University Press, Ithaca and London, 2003. [Cit. Donnelly, Universal Human
Rights in theory and practice]
Eide, Asbjørn, Krause, Catarina och Rosas, Allan, Economic, Social and
Cultural Rights. A textbook, 2 u, Kluwer Law International, Haag, 2001. [Cit.
Eide, Krause och Rosas, Economic, Social and Cultural Rights]
Esping-Andersen, Gøsta, The Three Worlds of Welfare Capitalism, Princeton
University Press, Oxford, 1990.
Fisher, David I, Mänskliga rättigheter, En introduktion, 6 u, Norstedts Juridik,
Stockholm, 2012. [Cit. Fisher, Mänskliga rättigheter]
58
Krause, Catarina och Scheinin, Martin, International Protection of Human
Rights: A Textbook, Åbo Akademi University Institute for Human Rights, Åbo,
2009. [Cit. Krause och Scheinin, International Protection of Human Rights]
Langford, Malcolm, Social Rights Jurisprudence. Emerging Trends in
International and Comparative Law, Cambridge University Press, New York,
2008. [Cit. Langford, Social Rights Jurisprudence]
Moeckli, Daniel, Shah, Sangeeta & Sivakumaran, Sandesh, International
Human Rights Law, Oxford University press, New York, 2010. [Cit. Moeckli,
Shah och Sivakumaran, International Human Rights Law]
Odello, Mark och Seatzu, Francesco, The UN Committee on Economic, Social
and Cultural Rights, The Law, Process and Practice, Routledge, London,
2013. [Cit. Odello och Seatzu, The UN Committee on Economic, Social and
Cultural Rights]
Pollis, Adamantia och Schwab, Peter, Human rights: Cultural and Ideological
Perspectives, Praeger, New York, 1979. [Cit. Pollis och Schwab, Human
rights: Cultural and Ideological Perspectives]
Sandgren, Claes, Rättsvetenskap för uppsatsförfattare – Ämne, material, metod
och argumentation, 2 u, Norstedts Juridik, Stockholm, 2007.
Wahlgren, Peter, Lagstiftning – teknik, problem, möjligheter, Norstedts juridik,
Stockholm, 2009. [Cit. Wahlgren, Lagstiftning]
Artiklar
Alston, Philip och Quinn, Gerard, The Nature and Scope of State Parties’
Obligations under the International Covenant on Economic, Social and
Cultural Rights, Human Rights Quarterly, Vol. 9, Nr. 2, Maj 1987, s. 156-229.
[Cit. Alston och Quinn, The nature and Scope of State Parties’ Obligations
under the International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights]
Courtis, Christian, Courts and the Legal Enforcement of Economic, Social and
Cultural Rights. Comparative experiences of juticiability, International
59
Commission of Jurists, Geneve, 2008. [Cit. Courtis, Courts and the Legal
Enforcement of Economic, Social and Cultural Rights. Comparative
experiences of juticiability]
Elektroniska källor
Gabelic, Alexander, Bergh, Lisa, Klevenås, Lena, Erkänn att mat är en
mänsklig rättighet, 21 januari 2011, Svenska FN förbundet,
”http://www.fn.se/press/arkiv/2011/erkann-att-mat-ar-en-mansklig-rattighet/”,
2013-08-30.
Hirschfeldt, Johan, Regeringsformen 1 kap. 2 § lagkommentar not 5, 5
september 2013, Karnov Internet.
www.ne.se, ”utvecklingsland” samt ”välfärdsstat”, 2013-07-29.
Rättsfallsförteckning
RÅ 1974:121.
Övrigt material
Bildt, Carl, Svar på fråga 2008/09:445, Ratificering av tilläggsprotokollet till
ESK-rättigheterna, 13 januari 2009.
Ceballos, Bodil, Skriftlig fråga 2008/09:445, Ratificering av tilläggsprotokollet
till ESK-rättigheterna, 22 december 2008, samt,
Hedström Lotta, Interpellation 2012/13:115, Fattigdomsbekämpning genom ett
tilläggsprotokoll till ESK-konventionen, 13 november 2012. [Cit. Hedström,
Fattigdomsbekämpning genom ett tilläggsprotokoll till ESK-konvention]
Sweden’s report on compliance with the UN Covenant on Economic, Social
and Cultural Rights, juni 2013. [Cit. Sweden’s report on compliance with the
UN Covenant on Economic, Social and Cultural Rights]
60
INTERNATIONELLT MATERIAL
Förenta nationerna
Status of Ratification, International Covenant on Economic, Social and
Cultural Rights of the United Nations, United Nations Treaty Series, vol. 993,
s. 3.
Status of Ratification, Optional Protocol to the International Convenant on
Civil and Political Rights of the United Nations, United Nations Treaty Series,
vol. 999, s. 171.
Status of Ratification, Optional Protocol to the International Convention on
Economic, Social and Cultural Rights, UN Doc.A/63/43, 2009.
World Conference on Human Rights, Vienna Declaration and Programme of
Action, UN doc.A/CONF.157/23, 1993.
ESK-Kommittén
General Comments adopted by the Committee on Economic, Social and
Cultural Rights, Introduction: the purpose of general comments, UN Doc.
HRI/GEN/1/Rev.9 (vol.I), s. 1.
General Comment 1 (1989), Reporting by State Parties, UN Doc.
HRI/GEN/1/Rev.9 (vol.I), s. 1-3. [Cit. General Comment 1, Reporting by State
Parties]
General Comment 3 (1990), The nature of State parties’ obligations (art. 2,
para 1, of the Covenant), UN Doc. HRI/GEN/1/Rev.9 (vol.I), s. 7-10. [Cit.
General Comment 3, The nature of State parties’ obligations]
General Comment 12 (1999), The right to adequate food (art. 11), UN Doc.
HRI/GEN/1/Rev.9 (vol.I), s. 55-62. [Cit. General Comment 12, The right to
adequate food]
General Comment 14 (2000), The right to the highest attainable
standard of health (art. 12), UN Doc. HRI/GEN/1/Rev.9 (vol.I), s. 78-97.
61
Consideration of reports submitted by state parties under articles 16 and 17 of
the Covenant. Concluding Observations of the Committee on Economic, Social
and Cultural Rights. UN E/C.12/SWE/CO/5, 2008. [Cit. Consideration of
reports, UN E/C.12/SWE/CO/5]
Committee on Economic, Social and Cultural Rights, Report on the forty-sixth
and forty-seventh session, UN E/C.12/2011/3, 2011. [Cit. Report on the fortysixth and forty-seventh session, UN E/C.12/2011/3]
Resolutioner
ECOSOC Resolution 1988/4, 24 maj 1988.
Traktat
SÖ 1971:41 Internationell konvention om ekonomiska, sociala och kulturella
rättigheter, nytryck [Cit. SÖ 1971:41]
SÖ 1971:42 Internationell konvention om medborgerliga och politiska
rättigheter, nytryck [Cit. SÖ 1971:42]
SÖ 1971:43 Fakultativt protokoll till internationella konventionen om
medborgerliga och politiska rättigheter, nytryck [Cit. SÖ 1971:43]
62
Download
Random flashcards
Ölplugg

1 Cards oauth2_google_ed8be09c-94f0-4e6a-8e55-87a3b14a45db

Svenska

105 Cards Anton Piter

Create flashcards