Magsår

Sår i magsäckens körtelslemhinna. Bilden är tagen genom ett gastroskop.
magsår – en ny sjukdom hos häst?
Magsår – en ny sjukdom
hos häst?
ANDREAS SANDIN
Även hästar kan få magsår. Symtomen varierar mycket och det är först de senaste åren
veterinärerna har kunnat titta ned i magsäcken med hjälp av gastroskop så att en säker
diagnos kunnat ställas. Forskningen har inriktats på hur vanligt det är med magsår och hur
magsaftutsöndringen hos häst styrs.
Förekomst Magsår är en vanlig sjukdom hos
både människa och djur. Under senare år har
det visat sig att magsår relativt ofta förekommer hos häst. Man vet från studier på bland
annat människa att stress och infektioner ofta
förknippas med magsår. En koppling till
andra sjukdomar i tarmkanalen synes också
förekomma. Hos häst är dock orsakerna till
sjukdomen till stor del okända. Det första
rapporterade fallet av magsårssjukdom hos
häst publicerades så sent som 1966 i England
av en veterinär vid namn Rooney. Vi har dock
genom studier av obduktionsmaterial från ca
4 500 hästobduktioner utförda i Stockholm
och Uppsala under 1900-talet kunnat konstatera att magsår hos häst fanns så tidigt som
1924 enligt obduktionsprotokollen, om än
med en lägre frekvens (se Figur 1 och 2).
En anledning till att sjukdomen hos häst
inte har aktualiserats förrän i mitten av 80-talet
beror förmodligen till stor del av problemet
med att ställa en korrekt diagnos. De kliniska
symtomen varierar i hög grad och de överlappas
till stor del av de symtom som man ser i sam-
band med andra koliksjukdomar. För att kunna
vara helt säker på diagnosen krävs att man
gastroskoperar hästen, vilket både kräver en
stor skicklighet av veterinären och en dyr
utrustning.
Gastrin Vi har under arbetet med projektet på
olika sätt försökt att klarlägga förekomsten av
magsårssjukdomen hos häst samt att undersöka
hur regleringen av syrasekretionen i magsäcken styrs. Ett viktigt steg har varit att kartlägga hormonet gastrin som hos andra arter
har visat sig ha en central roll vid stimuleringen av magsaft.
I tidigare studier utförda på andra djurslag
har det visat sig att gastrin frisätts till blodet
genom både nervös och kemisk stimulering
samt genom en distention (uttänjning) av magsäcken. Hos häst utsöndras gastrin i samband
med utfodring av både kraftfoder (havre) och
grovfoder (hö). Plasmagastrinnivåerna blir
ungefär lika höga oberoende av utfodringstyp, vilket tyder på att både en distention av
magsäcken och en kemisk stimulering från
magsår – en ny sjukdom hos häst?
150
27%
Antal hästar
100
14%
9%
16%
11%
11%
16%
10 %
50
3%
5%
8%
11%
14%
0%
0
1924–34 35–39 40–44 45–49 50–54 55–59 60–64 65–69 70–74 75–79 80–84 85–89 90–94 95–96
År
Fig 1. Fördelningen av magsår (fylld stapel) och antalet obduktioner (ofylld stapel) av hästar under 1 års ålder vid Institutionen för patologi
under perioden 1924–1996.
aminosyror och små peptider är av betydelse
för frisättningen av gastrin. Än så länge finns
det inga tecken på att skenutfodring skulle
vara av någon större betydelse för gastrinfrisättningen hos häst.
Hos människa finns det rapporter om att
gastrin skulle frisättas i samband med motion.
Det verkar dock inte vara fallet hos hästar. I
ett delförsök undersöktes plasmanivåerna av
gastrin i samband med att hästarna fick
springa ett stegringslopp och ett lite längre
travpass under 30 min på en rullande matta.
Ingen signifikant förändring av plasmagastrinnivåerna kunde dock observeras.
Gastrinets form. Hästen har precis som de
flesta andra däggdjur två former av gastrin, en
peptid med 17 och en med 34 aminosyror och
dessa former produceras till största delen av
den nedre delen av magsäcken som kallas för
antrum. Gastrinhormonets uppbyggnad har
dock visat sig avvika i flera viktiga avseenden
gentemot andra kända gastrinformer.
Peptiden som vanligtvis är känd för att vara
en extremt sur molekyl har hos hästen ett par
betydelsefulla substitutioner med den basiska
aminosyran lysin. Vidare har det visat sig att
hästen totalt saknar gastrinformer med sulfat-
grupper, något som inte förekommer hos
någon annan djurart.
För att ta reda på vilken betydelse detta
har i praktiken så lät vi tillverka en syntetisk
hästgastrinpeptid. Denna substans administrerades sedan till levande hästar som var försedda med en magsäckskanyl för att möjliggöra uppsamling av magsaft. Denna del av
projektet genomfördes i USA i samarbete
med Dr Andrews, som har jobbat länge med
olika frågeställningar kring magsår hos häst.
Försöken visade på en betydande stimulering
av magsaftsekretionen med hästens eget gastrin. Det har för övrigt även visats att andra
former av gastrin (t ex människans) också stimulerar magsaftsekretion hos häst. Den
annorlunda kemiska strukturen av hästgastrinet verkar således inte vara något hinder för
att stimulera magsaftssekretion.
Histamin I försöket i USA undersöktes även
effekten av histamin som är en viktig komponent i stimuleringen av saltsyra. Antihistaminerga substanser har utnyttjats som läkemedel (Tagamet®, Zantac™ m fl) under många
år, så även hos häst. Med tanke på detta var
det inte så konstigt att histamin visade sig vara
en bra stimulator av syrasekretionen.
magsår – en ny sjukdom hos häst?
800
5%
Antal hästar
600
5%
21%
400
18%
5%
200
8%
11%
6%
11%
21%
12%
16%
28%
16%
10%
0
1924–29 30–35 36–40 41–45 46–50 51–55 56–60 61–65 66–70 71–75 76–80 81–85 86–90 91–95
>95
År
Fig 2. Fördelningen av magsår (fylld stapel) och antalet obduktioner (ofylld stapel) av hästar över 1 års ålder vid Institutionen för patologi
under perioden 1924–1996.
Däremot visade det sig att hästen är extremt
känslig för histamin. Hos hund krävs t ex en
8 gånger större dos histamin och hos råtta så
mycket som 500 gånger mer histamin än den
dos per kg kroppsvikt räknat som stimulerar
maximal syrasekretion hos häst. Hästen verkar
alltså vara extremt känslig för denna substans
och höga doser ger upphov till biverkningar
från de centralnervösa och respiratoriska
organen.
Fortsatt forskning Projektet som beskrivits här
genomfördes under andra hälften av 90-talet.
För att belysa den kliniska bilden och betydelsen av magsårsförekomsten hos hästar pågår
för närvarande en studie på travhästar. Där
undersöks ett stort antal hästar avseende
magsårsförekomst. De preliminära resultaten
tyder på att en viss del av till synes friska travhästar har magsår vid gastroskopering. Det är
ännu för tidigt att uttala sig om frekvensen
och betydelsen av dessa sår.
Nervös stimulering Ett viktigt delprojekt var
att klarlägga den basala stimuleringen av
magsaftsekretionen. Hästen har visat sig producera magsaft kontinuerligt, oavsett om den
äter eller ej. Hos de flesta rovdjur och allätare
produceras magsaft bara i samband med
utfodring men så är alltså inte fallet hos häst.
Den basala regleringen av magsaftssekretionen sker till stor del via nerver som ingår i
nervus vagus. Den utförda studien visade att
atropin, som är en hämmande substans i det
kolinerga systemet, helt hämmade den basala
syrasekretionen hos häst. Vidare stimulerade
teasing, som är en form av skenutfodring, till
viss del magsaftsproduktionen. Detta talar för
att den basala regleringen av magsaftsproduktionen styrs av s k kolinerga nervfibrer.
LÄSA MER
Sandin A, Girma K, Sjöholm B, Lindholm A & Nilsson G. Effects of
differently composed feeds and physical stress on plasma gastrin
concentration in horses. Acta vet Scand 1998, 39, 265–272.
Sandin A. Studies of gastrin and gastric secretion in the horse.
Doktorsavhandling, SLU. Acta Universitatis Agriculturae Sueciae.
Veterinaria, 69. 1999.
Sandin A, Skidell J, Häggström J, Girma K & Nilsson G. Post-mortem
findings of gastric ulcers in Swedish horses up to one year of age: a
retrospective study 1924-1996. Acta vet Scand 1999, 40, 109–120.
Sandin, A, Skidell J, Häggström J & Nilsson G. Post-mortem
findings of gastric ulcers in Swedish horses older than one year: a
retrospective study of 3715 horses (1924-1996). Equine vet J
2000, 32, 36–42.