Korallrev

Minilektion
Kusten
Många dras till kusten för att få nya upplevelser. Turismen ökar ständigt vilket innebär att de
som bor nära kusten kommer i framtiden ha turism som sin största inkomstkälla.
Men naturligtvis finns det en baksmälla i detta också, vårt semestrande ökar trycket på
naturmiljön. Medelhavet är mest drabbat.
En tredjedel av alla fartygstransporter av olja går över medelhavet som bara innefattar 1 %
av världshavens yta.
Korallrev
Korallrev hittar man främst på grunt vatten i varma hav. Ett korallrev är uppbyggt av bl.a.
havsborstmaskar, kräftdjur, tagghudingar, blöta djur och foraminiferer. Reven växter överst
och i den ljusa delen av haven och är ett mycket artrikt ekosystem. Näringen från reven
återcirkulerar snabbt. Men korallreven är mycket hotade eftersom den långsamma
uppbyggningstakten är långsammare än nedbrytningen. Vi som turister förstör korallreven
genom att t.ex. dra loss koraller och samlar dom med hjälp av ankare. Korallreven har en
stor betydelse för fisken och skaldjuren då det är vågbrytande och när det förstörs blir det
svåra erosionsskador på kusten. ( det fräter)
Det är inte bara vi som turister som hotar korallreven utan temperaturen i det tropiska vattnet
eftersom djuren som korallreven är uppbyggda av är väldigt känsliga mot
temperaturförändringar vilket då hotar fisket och som alla vet så är befolkningen i u-länderna
beroende av fisk.
Mangroveskogar
Mangroveskogar hittar man längst tropiska kuster och är uppbyggda av olika trädarter som
växer ur bottenslammet. Det sorterar och renar vattnet så att när vattnet når korallreven och
sjögräsängarna så är det rent. Men djuren har även nytta av Mangroveskogarna för att föda
sina ungar. Dem kan även agera som en barriär vägg vid t.ex. tsunamis.
Synd nog så är dess ”skogar” väldigt hotade då vi människor hugger ner dem och marken
används till odlingsmark, industri och bostadsområden. Av de man sedan har huggit ner gör
man oftast bränsle av.
När man hugger ner Mangroveskogarna så förstörs korallreven också då filtreringen
försvinner och ut i havet kommer smutsigt vatten som lägger sig i lagunerna och det
leder till att det smutsiga vattnet kväver korallreven.
Hur utnyttjar människan haven?
Haven förser oss med livsmedel, energi, råvaror och även dricksvatten genom att vi avsaltar
vattnet. Det allra viktigaste är dock fisken. Den innehåller ämnen som vi behöver dagligen så
som proteiner, fetter, kolhydrater, vitaminer, och vissa mineraler i små mängder.
Från 50-talet och framåt ökade världens sammanlagda fiskefångst med ungefär 5 % om året
och i början på 1970 - talet införde flera länder fiskezoner utanför sina gränser. År 1974 var
sista året med fritt fiske i världshaven. Denna begränsning av fiske gjorde att fiskeodlingar
utvecklades och idag har de fått stor betydelse för proteinförsörjningen främst i Asien.
Idag kämpar man hårt för att inte fiske fångsterna ska minska tillföljd av ett alltför intensivt
fiske. Fiskefartygen är idag utrustade med ekolod och annan utrustning för att kunna
lokalisera var de stora fiskestimmen finns. De har även möjlighet att frysa in fångsten på
båtarna vilket gör att de kan stanna på havet under långa perioder.
Fisk är en förnybar resurs men dagens industriella fiska har lett till överfiske vilket gjort att
populationen av flera fiskarter minskat. Konsekvenserna av detta blir att fiskarna får söka nya
fiskeområden eller börja fiska andra arter. Överfisket har gått så långt att flera fiskarter
nästan utrotats.
För att motverka överfiske utanför staternas ekonomiska zoner har man gjort ett avtal. Det
innebär att man för varje del av havet satt upp fiskekvoter som länderna får ansöka om. Hur
mycket fisk varje land får ta upp bestäms i förhandlingar varje år.
Det är i huvudsak proteinbristen som skapar världssvält idag men enligt beräkningar så
skulle haven kunna ge majoriteten av jordens befolkningen en knapp men tillräcklig mängd
protein och näringsämnen. Proteinbrist kan leda till handikapp och idag är ver femte
människa beroende av havets protein. Tyvärr är fångsterna ojämnt fördelade på ett
oekonomiskt sätt. Större delen av fångsterna går till den rika delen av världen istället för till
den fattiga där den behövs mer. I den rika världen används ca en fjärdedel av fångsten som
djurföda och foder i fiskeodlingar. Vi i i-länderna konsumerar även nästan allt kött i världen.
Detta gör att proteinet inte når de fattiga.
Men det är inte bara fisk vi får i från haven, utan även mycket gas och olja tas upp från
havsbotten. Även järn och mangan som är ett ämne som används i stål finna att hämta.
Men vem äger då havets rikedomar? Det är något som jordens alla stater länge tvistat om.
Genom förhandlingar kom man 1982 fram till havsrättskonventionen som ska reglera
utnyttjandet av havens och havsbottnarnas naturtillgångar. Dock var det inte för än vid 1994
som tillräckligt många stater hade skrivit under för att konventionen skulle börja gälla.
Konventionen innebar att kuststater har en terrotialzon på 12 sjömil från kusten och en
ekonomisk zon 200 sjömil från kusten. i Terrorialzonen räknas vatten och luftrummet som
landets område vilket innebär att det krävs tillstånd för andra länders fartyg och flyg att
visstas där. Dock finns det rätt till transitpassage vilket innebär att fartyg får passera genom
ett sund så länge de inte stör säkerheten.
Inom den ekonomiska zonen har kuststaterna ensamrätt till fiske och utnyttjandet av
havsbottens resurser. De har även ansvar för att förhindra nedsmuttsning av haven inom
dessa områden. Om havsområdets storlek är större än den ekonomiska zonen dras en
mittlinje mellan de två staterna där havet ligger, ett exempel på en sådan är i Kattegatt
mellan Sverige och Danmark. Detta kan dock leda till tvister eftersom det ofta finns öar längs
kusterna. Vanligast är då att man gör en kompromiss.
Havsbotten utanför nationella gränser kontrolleras av en internationell myndighet.
Vatten används även som energikälla, främst vattenkraft som är en förnybar energikälla som
står för en knapp femteldel av världens elektricitet. Det pågår forskning på hur man ska
kunna utnyttja haven som energikälla genom till exempel vågenergi.
Havets nedsmutsing
Ny teknik är som vi vet både bra och dåligt. Med vår teknik göder vi haven och det sker
förändringar som vi inte kan kontrollera. Nu är det så illa att viktiga delar av vårt
försörjningsunderlag försvinner. Havets ekosystem tål ganska mycket, men blir stressen och
påfrestningarna för stora kan ekosystemet slås ut relativt snabbt. Östersjön, Nordsjön och
Medelhavet är tre allvarliga exempel.
Men hur kommer det sig att vi låtit det gå så långt?
Sjöfarare har i alla tider värkt sitt avfall över bord. Förut kunde man inte se något någon fara
med det, men med nutidens livliga sjöfart har nedsmutsningen blivit ett stort problem.
Läckage i oljeraffinaderierna leder till att hundratusentals ton olja årligen släpps ut. Det har
hänt flera gånger att tankfartyg med 100 000 ton råolja kommer ut. Oljeläckage ger
fruktansvärda skador på de närliggande kusterna och djuren i haven. Synliga effekter av olja
som släpps ut till havs är att sjöfåglar dör och att stränder smetas ned. Sedan så stannar olja
kvar på havsbotten under lång tid.
Alla floder där det bor människor, särskilt de tätbebodda platserna får ta emot av giftiga
kemikalier, tungmetaller, radioaktivt avfall m.m. En del vattendrag blir så förgiftade att allt liv
dött ut.
Östersjön är ett unikt hav för att det är ett brackvattenhav, d.v.s det är både salt och
sötvatten. Därför är Östersjöns ekosystem mycket känsligt, för få djur och växter klarar av att
bo där det är en blandning.
Det är 10 olika länder som ska dela på Östersjön. (Sverige, Finland, Estland, Lettland,
Litauen, Polen, Ryssland, Vitryssland, Tyskland och Danmark.)
Med sötvatten följer miljöföroreningar från jordbruk, industrier och samhällen. Östersjön har
länge belastats med föroreningar vilket lett till syrefria bottnar där djur och växter inte kan
leva och miljögifter hos djur i havsmiljö.
Varje stat har en egen territotialzon och ekonomisk zon där man bl.a. kan fiska.
Länderna kring Östersjön har nu börjat samarbeta och man hoppas att detta kan leda till att
man kan lösa problemet med nedsmutsningen.