hörselskadade barns språkutveckling

HÖRSELSKADADE BARNS SPRÅKUTVECKLING
Erik Borg 1, Arne Risberg 2, Bob McAllister 3, Britt-Marie Undemar 4, Gertrud
Edquist 5, Anna-Clara Reinholdson 6, Anna Wiking-Johnsson 7, Ursula
Willstedt-Svensson 8
1
prof. Ahlséns Forskningsinstitut, Regionsjukhuset Örebro/Örebro universitet,
Örebro
2
prof. em. Inst. f. tal, musik och hörsel, Kungl. Tekniska Högskolan,
Stockholm
3
doc., Inst. f. lingvistik, Stockholms universitet, Stockholm
4
hörselvårdskonsulent, Hörsel- och dövpedagogisk verksamhet, Örebro
5
logoped, logopedmottagningen, Mora lasarett, Mora
6
logoped, Enheten för barnlogopedi/SU, Göteborg
7
logoped, Talkliniken, Danderyds sjukhus, Danderyd
8
logoped, Hörselvårdsavdelningen, Universitetssjukhuset i Lund, Lund
Habbar/HSS-rapp
01-04-11 Kortversion Läkartidningsen
1
Sammanfattning
För att följa enskilda hörselskadade barns språkutveckling och för att utvärdera
pedagogiska och tekniska habiliteringsmetoder har ett testbatteri (HSS 
HörselSkadade Barns språkutveckling) tagits fram. Hörselskadade barn i åldern
4, 5 och 6 år med hörtröskel 80 dB tonmedelvärde eller bättre, har ingått i
studien. Samtidigt har föräldrar och barnens hemvägledare deltagit i en
enkätundersökning om barnens hörsel, tal, hörapparatanvändning m.m.
Resultaten visar att testen har god validitet, och ett första referensmaterial har
erhållits.
1) barn med hörselnedsättning - även ensidig - har försenad språkutveckling;
2) förseningen ökar vid större nedsättning;
3) sexåringar med mer än 40 dB hörselnedsättning har inte kommit ikapp de
normalhörande barnen;
4) medianåldern för upptäckt är 3,5 år;
5) hörapparater förbättrar effektivt barnens förmåga att delta i samtal;
6) tidigare upptäckt och därmed tidigare habilitering samt utökad
föräldrautbildning och bättre hörapparatutnyttjande är angelägna åtgärder för
att förbättra de hörselskadade barnens språkutveckling.
Inledning
Försenad eller utebliven språkutveckling kan ha många olika orsaker.
Neurologiska, neuropsykologiska, psykiatriska eller audiologiska faktorer är
viktiga, men en störning eller försening kan också selektivt drabba
språkfunktionerna. Hörseln måste alltid undersökas hos barn med misstänkt
Habbar/HSS-rapp
01-04-11 Kortversion Läkartidningsen
2
eller konstaterad språkförsening, eftersom hörselskador är vanliga och kan
behandlas eller kompenseras med hjälpmedel och pedagogiska insatser.
Ett barn, som har en hörselskada, får svårare att ta del av omgivningens talade
språk. Barn med total dövhet eller mycket grav hörselnedsättning behöver
teckenspråk och utvecklas bäst i en teckenspråklig miljö och kan dessutom ha
nytta av cochleaimplantat. Andra barn, som har en medelsvår eller svår
hörselskada, kan ha god hjälp av hörapparat och en medveten omgivning, som
anpassar sin röst och sitt tal så att barnet uppfattar lättare, och eventuellt
använder tecken som stöd.
Vanliga språkliga symtom hos hörselskadade barn är brister i uttalet (Bench,
1992) [1], t ex avsaknad eller förvrängning av ljud barnen inte hör tydligt (t ex
s-ljud, y/u ljud). Graden av uttalsproblem varierar beroende på graden av
hörselnedsättning. Ordförråd och grammatik påverkas inte så mycket om
hörselskadan är lätt.
Om hörselskadan är stor påverkas många aspekter av det talade språket.
Omgivningen förenklar kanske omedvetet sitt språk, vilket medför att barnet
inte får ett åldersadekvat ordförråd eller får en förenklad grammatik.
Det saknas dock systematisk analys av hörselskadade barns språkutveckling.
Syftet med vårt projekt har varit att kvantitativt beskriva hörselskadade barns
språkutveckling och skapa ett standardtest samt ett referensmaterial för kliniskt
bruk.
Habbar/HSS-rapp
01-04-11 Kortversion Läkartidningsen
3
Material
Barn inskrivna vid pedagogiska hörselvården inbjöds att delta.
Inklusionskriterier: ålder 4, 5 och 6 år, en hörselnedsättning av högst 80 dBHL
(medelvärde 0.5, 1.0, 2.0 kHz), primärt talspråksanvändande (svenska). Totalt
ingick nästan 400 barn i undersökningen, varav 87 utgjorde ett normalhörande
kontrollmaterial och 306 var hörselskadade. 211 hörselskadade barn deltog i
testet, 12 barn orkade inte genomföra det. 199 + 87 kompletta tester utgör det
analyserade materialet. Bortfallsanalys har gjorts på basen av enkäter till
hemvägledare och visar att språkutvecklingen inte skiljer sig mellan testade
och icke testade barn.
Språktest (HörselSkadade barns Språkutveckling, HSS-test)
Språktestets sammansättning baseras på en enkel begreppsmässig modell av de
språkliga funktionerna. Modellen är uppbyggd av tre huvudkomponenter, den
sensoriskt, hörselrelaterade, afferenta (A), den språkligt kognitiva, centrala (C);
talproduktion, den motoriska, efferenta (E) och dessutom barnens allmänna
utvecklingsnivå (U). Denna indelning har utvecklats och testats i en studie på
hörselskadade universitetsstudenter (Borg et al. 1999) [2].
Av de befintliga testerna har vi huvudsakligen använt delar av NELLI
(Neurolingvistisk test, Holmberg och Sahlén, 1986) [3] och Nya
Lundamaterialet (Holmberg och Stenquist, 1979) [4]. Det framtagna testet
består av 8 deltester: Mental utveckling, talförståelse i-brus,
fonemdiskrimination (förmågan att skilja olika språkljud), språkligt
Habbar/HSS-rapp
01-04-11 Kortversion Läkartidningsen
4
korttidsminne, emotionell prosodi (förmågan att skilja arga, glada och ledsna
röster från varandra), fonologi, talmotorik, fonemmobilisering (förmågan att
använda olika språkljud). Dessutom bedömdes barnets säkerhet och medverkan
i varje deltest. Tal-i-brus-test, språkligt korttidsminne och prosoditest är
nykonstruerade. Den totala testtiden är ca 45 minuter.
Föräldrarenkät
Föräldrarna fick en enkät med frågor om deras uppfattning av barnens språk
och hörsel samt användningen av hörapparat, teckenspråk och pedagogiska
insatser.
Globala enkäter, validitet
För att validera HSS-testet fick både testaren (i anslutning till testsituationen)
och hemvägledaren (på basen av en långvarig kontakt) göra en global
värdering av barnets hörfunktion, språkliga förmåga och talets förståelighet och
förmåga till samspel och koncentration. En fyrgradig skala användes.
Resultaten från HSS- testet visade hög korrelation till både testarens (0,8) och
hemvägledarens (0,7) bedömning. Cronbach (1961) [5] α = 0,81.
Resultat
Testresultat, individuella profiler
För varje barn erhölls en individuell profil med de 8 deltesterna och ett värde
på graden av säkerhet och medverkan. Varje testresultat anges i procent av
"alla rätt" eller av värdet från ett normalmaterial. Värden för de olika
komponenterna i modellen (U, A, C, E) erhålls som medelvärden av de
Habbar/HSS-rapp
01-04-11 Kortversion Läkartidningsen
5
ingående testresultaten. Ett totalvärde (T) beräknas som medelvärdet av U, A,
C, E.
Fig. 1 visar testprofiler för två 5-åriga barn med likartad sensorineural
hörselskada (tonmedelvärde 43 resp. 47 dBHL) men med olika utfall på flera
av deltesterna. Båda har god mental utveckling och medverkar väl. Det ena
barnet har betydligt sämre förmåga att höra tal-i-brus och framförallt dålig
fonemmobilisering, dvs. expressiv talfunktion. En detaljanalys av de olika
testerna i hela materialet visade att det framförallt var de expressiva
funktionerna, talmotorik och fonemmobilisering som hade låga värden bland
de hörselskadade barnen, dock med ganska stor spridning. De hörselskadade
barnen har alltså dubbelt funktionshinder. De uppfattar tal dåligt och deras eget
tal är svårförståeligt.
Klassindelat resultat
Analysen av det totala normerade testresultatet visade att den totala
språkfunktionen förbättrades med åldern både hos normalhörande och
hörselskadade barn. De hörselskadade barnen nådde dock ej kontrollbarnens
värden under observationstiden (upp till 6 års ålder). Det förefaller därför
troligt att testet kan användas även på hörselskadade 7- och 8-åringar utan att
resultaten "slår i taket".
Tabell I visar totalresultat för pojkar och flickor, samt för sensorineurala skador
och ledningshinder. Resultaten för de tre åldersgrupperna är sammantagna. Det
Habbar/HSS-rapp
01-04-11 Kortversion Läkartidningsen
6
framgår att det inte finns några systematiska skillnader mellan könen i detta
material. Totalvärdena för samtliga pojkar är 73 % och för flickor 76 %
(p> 0,05). Barn med ensidig hörselnedsättning eller dövhet har signifikant
sämre språkutveckling än normalbarnen (p …..). Vidare finns en tendens att
små och måttliga ledningshinder (≤ 20-40 dBHL) ger större språkproblem än
små sensorineurala skador, medan stora sensorineurala skador ger större
språkförsening än stora ledningshinder. Grupperna 41-80 dB nedsättning har
nära normal språkutveckling vid ledningshinder. Detta stämmer med den
kliniska erfarenheten och att hörapparaten ofta upplevs mycket positivt av
personer som har ledningshinder. Barnen med sensorineural hörselnedsättning
av samma grad har däremot påtagligt sämre språkutveckling än normalbarnen.
Föräldrarenkät
Föräldrarnas bedömning av barnens hörsel visade att de flesta hörde "ganska
dåligt" (Fig. 2) utan hörapparat. Med hörapparat fungerade barnen avsevärt
mycket bättre enligt föräldrarnas bedömning, och majoriteten stämde "ganska
bra". Praktiskt taget alla hörde "ganska bra" och många "mycket bra".
Liknande resultat erhölls på frågan om hur barnet förstår i en samtalssituation.
Mer bekymmersamt var uppgiften att medianen för upptäcktsåldern var 3,5 år
(25 percentilen var 2,5 år och 75 percentilen 4 år). Endast 25 % angav att de
gått igenom föräldrautbildning avseende barnets hörselskada.
Habbar/HSS-rapp
01-04-11 Kortversion Läkartidningsen
7
Diskussion
Upptäcktsålder
Resultaten visar att de hörselskadade barnens språkutveckling är försenad trots
att stora insatser görs, både tekniskt och pedagogiskt. Dock var det påtagligt få
av föräldrarna som hade gått igenom kurser om hörsel och hörselskada.
Även om hörapparaterna ger en klart märkbar förbättring av barnens hörseloch språkförståelse, släpar barnens språkutveckling efter. De har inte nått ikapp
vid 6 års ålder, och det är inte känt hur många som når fullt normal nivå i sina
språkfunktioner.
Medianåldern för upptäckt var enligt föräldrarenkäten 3,5 år, vilket är i god
överensstämmelse med annan statistik för upptäcktsålder av hörselskadade
barn med skador ned till ca 80 dBHL. Barn med total dövhet upptäcktes
däremot betydligt tidigare (Magnusson, 2000) [6]. Det har tidigare påpekats att
25 % av barnen som skrivs in i den pedagogiska hörselvården upptäcks vid 4
års-kontrollen (Borg et al., 1988) [7].
På basen av erfarenheter från studier av språkutveckling hos döva barn
(Magnusson, 2000) [6] kan man anta att tidig upptäckt är viktig för
språkutvecklingen även för hörselskadade barn. Även om en måttlig
hörselskada inte hindrar barnet att höra språk på nära håll (45 dBHL
hörselnedsättning ger möjlighet att höra samtal på 1 meters avstånd i tyst
miljö), minskar denna naturligtvis den totala språkstimulansen. Denna förmåga
att höra i vissa situationer medför att det är svårt att upptäcka en måttlig
Habbar/HSS-rapp
01-04-11 Kortversion Läkartidningsen
8
hörselnedsättning. Det är därför troligt att lätta och medelsvåra
hörselnedsättningar ofta inte upptäcks av föräldrarna innan de börjat tycka att
barnen är allmänt sena att komma igång med talet. En hörselscreening vid lägre
ålder är troligen det bästa sättet att förhindra den språkförsening som de
hörselskadade barnen trots alla åtgärder drabbas av.
Ensidig dövhet
Barn med ensidig dövhet har sämre testresultat i detta material än
kontrollbarnen. Analysen visar att de ensidigt döva/hörselskadade 5-åringarna
har signifikant sämre testvärden (p < 0,02 ANOVA?) än de normalhörande 5åringarna. Sexåringarna har lägre värden, men skillnaden når ej signifikans.
Med hänsyn till att höger öra och vänster hjärnhalva är dominant avseende
språkfunktioner (t.ex. Katz & Wilde, 1986) [8] skulle man kunna förvänta sig
att barn med högersidig dövhet fick sämre språkutveckling än barn med
vänstersidig dövhet. Någon sådan tendens fanns dock inte i materialet.
Är hörselvården bra idag?
Hörselskadade barns språkutveckling släpar efter. Även barn med små
nedsättningar och ensidig hörselnedsättning ligger sämre än normalhörande
barn. Det är svårt att säga om vi har nått så långt vi kan med nuvarande
metoder, men det är oroande att barnen blir 3,5 år innan hörselskadan upptäcks.
Det är också påtagligt få föräldrar som får tillgång till utbildning om
hörselskadans konsekvenser för barnets utveckling och kommunikation.
Habbar/HSS-rapp
01-04-11 Kortversion Läkartidningsen
9
Neonatal screening med nya metoder, otoakustiska emissioner, kan upptäcka
de medfödda skadorna. Emellertid är många hörselskador progredierande och
det torde inte räcka med neonatal screening. Våra resultat visar att de
expressiva funktionerna påverkas speciellt mycket vid hörselskada, även om
variabiliteten är stor. En ökad observation på dessa funktioner, främst barnets
uttal, kan bidra till en tidigare diagnostik. En ökad användning av BOEL-testet
vid 8-9 månaders ålder kan också leda till att hörsel- och språkträning kan
sättas in tidigare. Det är dock viktigt att testarna utbildas väl och att kvaliteten
kontrolleras. En tidigare insatt habilitering är antagligen det mest effektiva vi
kan göra idag för att förbättra de hörselskadade barnens möjligheter till normal
språkutveckling.
Varför har hörapparatanvändningen inte lett till att barnens språkutveckling blir
normal? Populärt brukar hörapparater och glasögon jämföras och jämställas.
Många undrar varför det är så besvärligt med hörapparater (krångliga att prova
ut och svåra att använda) när det är så lätt med glasögon? Svaret är enkelt: De
flesta glasögonanvändare har ett brytningsfel, som glasögonen korrigerar
närmast perfekt. Neurologiska synproblem (t.ex. macula degeneration) är
relativt ovanliga och där hjälper glasögon inte alls i samma utsträckning. För
hörsel och hörapparater är det tvärtom. Ledningshinder (mekano-akustiskt fel
jämförbart med brytningsfel i ögat) är relativt sällsynta. I dessa fall hjälper
hörapparater bra, vilket motsvaras av att de hörselskadade barnen med stora
ledningshinder har nära normal språkutveckling (Tabell I). Den vanligaste
typen av hörselskada är emellertid de sensorineurala skadorna, som inte bara
leder till en försvagning av ljuden utan också till en förvrängning. Detta beror
Habbar/HSS-rapp
01-04-11 Kortversion Läkartidningsen
10
på att ett stort antal sinnesceller och nervtrådar i innerörat saknas eller kodar
ljudet fel. Sensorineural hörselnedsättning är alltså en komplicerad neurologisk
funktionsnedsättning.
De nya digitala hörapparaterna markerar ett stort framsteg, men även med
datorernas hjälp är det mycket svårt att omvandla talsignalen så att den blir
lättförståelig för barn med sensorineural hörselnedsättning.
Många barn har räddats och kommer att räddas undan hörselskador tack vare
bl.a. vaccination mot röda hund och haemophilus influenze. För de
hörselskador som trots allt uppstår är tekniska och pedagogiska åtgärder de
viktigaste. Tidig diagnostik, snabb och högkvalificerad hörapparatutprovning
samt utökade pedagogiska insatser för både barn, föräldrar och
daghemspersonal är nödvändiga åtgärder för att de hörselskadade barnens
språkutveckling skall bli så bra som möjligt, och att de därmed får en chans att
utveckla alla sina förmågor. Stora satsningar måste nu göras för att
datateknikens möjligheter skall komma också de hörselskadade barnen
tillgodo.
Habbar/HSS-rapp
01-04-11 Kortversion Läkartidningsen
11
Acknowledgement
Tack till logoped Eva Holmberg för att vi fått utnyttja och modifiera Nya
Lunda- och NELLI-materialet, till logoped Astrid Fryhlmark för att vi har fått
använda hennes språktest, till logoped Helena Wästlund för deltagande i
utveckling av tester samt testning och Helen Öfverholm-Engström, Maria
Levlin och Monica Morell för genomförda tester.
Habbar/HSS-rapp
01-04-11 Kortversion Läkartidningsen
12
Referenser
Bench R J. Communication skills in hearing impaired children.
Studies in disorders of communication. Whurr Publishers ltd. London. 1992.
Borg E, Samuelsson E, Danermark B, Rönnberg J. Communicative ability in
an audiological perspective. Theory and application to post secondary school.
Scand Audiol 1999; Suppl 50: 1-34.
Holmberg E, Sahlén B. NELLI. Neurolingvistisk undersökningsmodell för
språkstörda barn. Utbildningsproduktion AB (kommer inom kort att ges ut i ny,
något omarbetad upplaga av Pedagogisk Design). 1986.
Holmberg E, Stenquist H. Lundamaterialet. Kartläggning och bedömning av
barns språkliga förmåga. Utbildningsproduktion AB. 1979.
Cronbach LJ. Essentials of Psychological Testing, New York, Harper and Row.
1961.
Magnusson M. Hearing screening in infants and the importance of early
language acquisition. Avhandling Linköping: Linköpings universitet; 2000.
(Linköping studies in education and psychology, nr 72).
Borg E, Hirsch A, Änggård L. Hörsel-screening och otitis media. Läkartidningen 1988; 85: 1129.
Katz J, Wilde L. Auditory perceptual disorders in children. In: Handbook of
Clinical Audiology. Katz J (ed). 1986; 664-688. Williams & Wilkins,
Baltimore.
Habbar/HSS-rapp
01-04-11 Kortversion Läkartidningsen
13