syrphidae: blera • tribus Xylotini stam Thompson & Rotheray (1998) införde namnet Milesiini för det tribus som tidigare kallats Xylotini, men numera är det åter namnet Xylotini som används. Tribuset omfattar långsträckta arter av varierande storlek som liknar bin, getingar och andra steklar. Det består av släktena Blera, Brachypalpoides, Brachy­ palpus, Caliprobola, Chalcosyrphus, Criorhina, Lejota, Poc­ ota, Psarus, Sphecomyia, Spilomyia, Syritta, Temnostoma, Tropidia och Xylota. Placeringen av släktet Psilota är osäker. För närvarande förs det till tribus Eumerini, men det har ibland placerats i antingen Xylotini, Chrysogastrini eller ett eget tribus. släkte 1 Hos fleralet arter utvecklas larverna i död, blöt ved under nedbrytning – i liggande eller stående döda träd, under bark med blött kambium, i stamhåligheter eller långt ner i rötterna av stubbar. Larverna i släktet Temnostoma kräver dock hårt kärnvirke, i vilket de ”borrar” en tunnel som de sedan vidgar allteftersom de växer till. Syritta pipiens avviker från de övriga arterna genom att larverna lever i bl.a. kompost, och larverna i släktet Tropidia lever akvatiskt i anslutning till bl.a. vass och kaveldun. understam ordning överfamilj familj underfamilj Arthropoda Hexapoda Diptera Syrphoidea Syrphidae Eristalinae tribus släkte Blera – stubblomflugor stam Arterna i detta släkte är minst 9 mm långa, de flesta omkring 12 mm. Huvudet är lika brett som ryggskölden. Ansiktet har en mer eller mindre utpräglad ansiktsbuckla. Antennerna är placerade på en framträdande antennsockel. Deras tredje segment är oftast bredare än långt, och antennborstet är naket. Hela ansiktet utom kinderna är svagt pudrat i gråvitt. Hanens ögon är sammanstötande (ibland endast i en punkt). Ryggskölden och bakkroppen har oftast ganska lång behåring. Vingens främre bakkantribba möter framförvarande ribba i spetsig vinkel nära vingkanten. Hanens bakkropp är oftast avlångt oval, medan honans är något bredare. Arterna i släktet Blera förekommer i skogar i den norra temperade zonen. Larverna utvecklas i blött, multnande kärnvirke i röthål och rötter av framför allt tall och gran, men också lövträd. En revision av släktet (Barkalov & Mutin 1991) visade att det omfattar elva arter i Palearktis samt ytterligare 15 i Nordamerika. År 2000 tillkom dessutom en nybeskriven orientalisk art. I Norden förekommer två arter. Ytterligare en art, B. nitens, som har svart mittstrimma i ansiktet, når in i Europa vid Sverdlovsk i Ural. understam ordning överfamilj familj underfamilj tribus Arthropoda Hexapoda Diptera Syrphoidea Syrphidae Eristalinae Xylotini släkte n a m n g i v n i n g Blera Billberg, 1820. Enumeratio Insectorum: 118. Synonymer: Cynorhina Williston, 1887, Cynorrhina Verrall, 1901. Etymologi: Blera = oklar etymologi, möjligen efter en liten stad med namnet Blera norr om Rom i Italien. Möjligen hade Billberg med sig ett exemplar hem från en resa till denna stad. l i t t e r at u r Barkalov & Mutin 1991a, 1991b, Dusek & Laska 1961, Pettersson & Bartsch 2001, Rotheray & MacGowan 2000, Rotheray & Stuke 1998. Bilden visar en hane av röd stubblomfluga Blera fallax. Arten är lätt att känna igen genom att bakkroppens bakre del är rödaktig, medan resten av kroppen är svart. Den förekommer i äldre barrskogsområden över hela landet. Larven utvecklas i rötad kärnved i stubbar och rötter av framför allt tall. Hos stubblomflugor (släktet Blera) är antennerna fästade på en framträdande antennsockel. De har en ganska lång kroppsbehåring och vingens främre bakkantribba möter den framförvarande ribban i spetsig vinkel nära vingkanten. FOTO: KRISTER HALL cellen spetsig mot vingkanten Vingspets