Examensarbete i geologi, naturvetenskapliga fakulteten, Lunds universitet
En strukturgeologisk modell för berggrunden i Sarvesvagge-Luottolako-området,
Sareks Nationalpark, Lappland
Mats G Lund
Sareks nationalpark är ett av Sveriges vildaste naturområden med 8 av Sveriges 12 toppar över 2000 m.ö.h.,
och ett hundratal toppar som sträcker sig upp över 1800 m. Sarek är dessutom den näst största av våra
nationalparker; endast Padjelanta är snäppet större. En stam av Skandinaviens mest storvuxna älgar finns i
den vackra Rapadalen och björn, lo, och järv lever i området.
Den spektakulära topografin har sitt ursprung i berggrundens geologi, där de höga topparna och spetsiga
massiven byggs upp av erosionsresistenta amfiboliter tillhörande den s.k. Sarektjåkkåskollan, en av de
mäktiga skollor som bygger upp fjällberggrunden. På långt håll kan man i de höga massiven ofta se tydliga,
oregelbundna mönster; dessa utgörs av diabasgångar som genomslår sedimentära bergarter bildade i grunda
havsbassänger. Detta scenario utspelades vid öppningen av det sedan länge försvunna Iapetus-havet mellan
Skandinavien och Nordamerika, för ca 600 miljoner Âr sedan.
För ca 400 miljoner år sedan kolliderade vår kontinent (”Baltica”) med den nordamerikanska kontinenten
(”Laurentia”). Kollisionen varade under flera miljoner år och medförde att stora skivor av jordskorpa sköts
upp på vår kontinent i form av skollor som idag utgör fjällkedjan. Skollorna skiljs åt av förkastningar där
rörelsen mellan dem skett; dessa förkastningar kan idag studeras som zoner där bergarterna kraftigt har
deformerats och veckats.
Högslätten Luottolako i de centrala delarna av nationalparken är ett område som topografiskt skiljer sig
starkt från de omgivande alpint präglade Sarekfjällen. Högslätten utgör ett vidsträckt, flackt område beläget
på ca 1300 m:s höjd och runt Luottolako reser sig Pårtemassivet (ca 2000 m.ö.h.), Ryggåsberget (1946
m.ö.h.) och Ritatjåkkå (1944 m.ö.h.). Den hör undersökningen, som genomfördes under 21 dagar sommaren
1998, behandlar berggrundens uppbyggnad i området vid Sarvesvagge och Luottolako och visar att inte bara
topografin utan även berggrunden skiljer sig från de omgivande massiven.
Området är svåråtkomligt och sällan besökt av geologer. Pionjären Axel Hamberg genomförde geologiska
undersökningar i området vid 1900-talets början och hans arbeten var länge de enda som fanns till hands.
Han genomförde ett imponerande arbete; för att kunna genomföra sina vetenskapliga undersökningar var han
först tvungen att egenhändigt rita sig en topografisk karta över Sarekfjällen. Hambergs berggrundskarta från
1910 utgör en värdefull källa för information vid nya undersökningar. Senare års kartering av andra delar av
Sareks Nationalpark visar dock att de gamla kartorna inte avslöjar hela sanningen om Sarekfjällen.
Den traditionella uppfattningen har varit att de stora skollenheterna som bygger upp fjällenkedjan ligger
plant staplade på varandra. I Sarvesvagge-Luottolako-området skiljer sig dock berggrunden helt från det
förväntade mönstret. De olika skoll-enheterna, som vanligtvis har en tjocklek av mellan ett par hundra och
ett par tusen meter och i regel återfinns i en specifik ordning, är här uppbrutna och omstaplade. En stor
struktur av ca 20´20 km utbredning, där enheterna bara är några 10-tals m tjocka och ligger i ”fel ordning”
har upptäckts. Strukturen är ett ”duplex”; d.v.s. en struktur där enheterna ligger lutande mot varandra,
ungefär som tegelpannor på ett tak. Ett duplex bildas när flera förkastningar som skiljer skollor åt skär
varandra och ”stökar till” bland enheterna.
Arbetet beskriver bergarter och geologiska förhållanden i Sarvesvagge-Luottolako-området och innehåller en
modell för bildningen av den nämnda duplex-strukturen. En källa till information om Sarek som starkt kan
rekommenderas är min handledare Olaf Svenningsens (Lunds Universitet) hemsida. Denna hemsida
innehåller rikligt med bilder och information om Sarektrakten i allmänhet och innehåller även
”hårda”vetenskapliga fakta om Sareks geologi.
Swedish official title: En strukturgeologisk modell för berggrunden i Sarvesvagge-Luottolako-området,
Sareks Nationalpark, Lappland
Series: Examnebsarbete i Geologi vid Lunds Universitet - Mineralogi och Petrologi
Number in series: 111
Swedish credits: 20p
Supervisor: Dr. Olaf Svenningsen, Geology, Mineralogy and Petrology
Submission date/time: 9/24/1999
Examensarbete i geologi, naturvetenskapliga fakulteten, Lunds universitet
A structural model for the Caledonian Allochton in the SarvesvaggeLuottolako area, Sarek National Park, Sweden
Mats G Lund
Geology, Mineralogy and Petrology
Spring 1999
Abstract in English
The high plateau of Luottolako constitutes a topographical area strongly contrasting from the rugged Sarek
Mountains. Older geological maps show that not only the topography, but also the bedrock is different
compared to the surrounding massifs. However, the boundaries in the previously publis-hed maps indicate
impossible structural models. This work presents a new structural model for the Caledonian allochton of the
Sarvesvagge-Luottolako area, and a discussion of its significance for the geological development of the area.
Four ectonostratigraphical units constitute the bedrock of the area; the Akkajaure Nappe Complex (ANC),
belonging to the shortened margin of continent Baltica (TSMB); the Skarja Nappe, Mikka Nappe, and
Sarektjåkkå Nappe, all belonging to the Seve-Kalak Superterrane (SKS). The lowermost unit is the ANC,
consisting of Precambrian magmatic rocks dominated by syenite, gabbro, and anorthosite. The Skarja Nappe
is composed of garnet mica-schist with rare metabasite-boudins. Strongly deformed quartzite with
subordinate amphibolite- and retroeclogite boudins constitute the Mikka Nappe. The voluminous Sarektjåkkå
Nappe is the uppermost unit, dominated by mafic dykes (70-80%) intruded into riftrelated sediments. The
Luottolako Duplex (LD), 20x20 km large, where the units often are small (a few 10´s of m.) characterize the
study area. The LD is a double duplex structure where all the tectonostratigraphical levels are imbricated.
SKS imbricated together with ANC is not recorded from other localities. The imbrication probably
developed during the final phase of the Caledonian overthrusting since no metamorphic overprint is
recognizable. The syenite-gabbro-anorthosite association of the Luottolako Plateau is the same as the
Ruoutevare anorthosite, which can now confidently be correlated with ANC north of Sarek.
Abstract in Swedish
En strukturgeologisk modell för berggrunden i Sarvesvagge-Luottolakoområdet, Sareks Nationalpark, Lappland
Högslätten Luottolako utgör ett topografiskt avvikande område i de alpint präglade Sarekfjällen. Äldre
geologiska kartor visar att ocks berggrunden i Luottolako-området avviker från fjällmassivens diabaser och
amfiboliter. De äldre berggrundskartornas gränsdragningar leder till omöjliga strukturmodeller. Här
presenteras en ny strukturgeologisk modell för Luottolako-Sarvesvagges kaledoniska berggrund, samt en
diskussion av modellens följder för tolkningen av områdets geologiska utveckling. Berggrunden i området
utgörs av: Akkajaure Nappe Complex (ANC), tillhörande Balticas förkortade kant (TSMB); Skarjaskollan,
Mikkaskollan, och Sarektjåkkåskollan, tillhörande Seve-Kalak Superterrane (SKS). Underst finns ANC som
utgörs av prekambriska magmatiska djupbergarter dominerade av syenit, gabbro, och anortosit samt
underordnad kvartsit och glimmerskiffer. Skarjaskollan består av granat-glimmerskiffrar med sällsynta inslag
av boudinerade metabasiter. Mikkaskollan utgörs av deformerade kvartsiter med varierande proportion
granatamfibolit- och retroeklogitboudiner. ÷verst vilar den volymmässigt dominerande Sarektjåkkåskollan.
Denna består av riftrelaterade sediment intruderade av mafiska gångar (70-80% av skollan). Området
innehåller en storskalig imbrikatstruktur, Luottolako-duplexet (LD), med ca 20´20 km utbredning, där de
tektonostratigrafiska enheterna ofta förekommer som små (något 10-tal m tjocka) linsformiga element. LD är
en dubbel duplex-struktur där alla i området förekommande tektonostratigrafiska nivåer förekommer
imbrikerade. Det inte tidigare känt att skollor tillhörande SKS uppträder imbrikerade med skollor tillhörande
ANC. Enheterna uppvisar ingen metamorf överprägling vilket innebär att imbrikationen skett under
överskjutningens sista fas. Syenit-gabbro-anortosit-associationen på Luottolako är samma Ruotevareanortositen, som tveklöst kan korreleras med ANC norr om Sarek.
