Markus Rosvall
Spår av himlakroppskollisioner – bergarter i nedslagskratrar
Sedan urminnestider har jorden blivit bombarderad av meteoriter och andra
utomjoridksa objekt. När en himlakropp penetrerar jordens atmosfär och
kolliderar med jorden bildas en så kallad nedslagskrater. Den största kända
nedslagskratern på jorden är nästan 200 km i diameter, och de minsta mindre
än ett par kilometer. När en meteorit slår ner frigörs stora mängden energi i
form av chockvågor och värme som formar om berggrunden och denna
påverkan är irreversibel. Det bildas sprickor, berggrunden smälter, glas bildas
och mängden av berggrund slungas upp i luften och små smältpartiklar
tillsammans med enskilda mineralkorn kan till och med transporteras flera
tusen kilometer runt om vårt jordklot. Vid nedslaget vaporiseras hela eller
nästan hela projektilen helt.
Idag finns det nästan 200 identifierade nedslagsstrukturer på jorden och varje år upptäcks ungefär 12 nya. I dessa nedslagsstrukturer hittar man bergarter som kallas för impaktiter. Impaktiter är en
samlingsterm för all berggrund som har påverkats av ett eller flera nedslag. Det senare är inte så
vanligt på jorden då vittring sker och dessa strukturer försvinner med tiden.
Impaktiter bildade av ett nedslag delas in i tre större grupper: chockat berg, smältbergarter och
nedslagsbreccia. I dne första gruppen, chockat berg, ser man tydliga tecken på att berggrunden har
genomgått chockmetamorfos, t.ex., genom strukturer på mineralkorn. Det har dock inte skett någon
uppsmältning av berggrunden. Smältbergarter är däremot berg som smälter som redan stelnar igen.
Tiden det tar för smältan att stelna beror på hur stor smältan är. De uppträder oftast som ark (sheets)
varierande i storlek, upp till ett par hundra meter mäktiga i de största nedslagskratrarna. De
klassificeras utifrån mängden mineralkorn och bergartsfragment, chockade eller ej, som finns i
bergarten, och hur matrix ser ut. Matrix kan vara glasigt, helt kristallint eller en blandning. Till sist
har vi nedslagsbreccior. Brecciorna kan antigen vara monomikta, bestående av en bergart, eller
polymikta, bestående av två eller fler bergarter. Hur de klassificeras beror på mängden
smältpartiklar. Innehåller matrix enbart mineral- och bergartsfragment definieras den som en litiska
breccia och innehåller den också smältpariklar klassas det istället som en suevit. Syftet med min
studie är att på svenska beskriva vilka olika typer av impaktiter som finns samt att beksriva tre olika
typer av tidigare obeskrivna impaktiter från nedslagskratern Mien i Småland.
Handledare: Sanna Alwmark och Carl Alwmark
Examensarbete 15 HP i Geologi
Geologiskainstitutionen, Lunds Universitet
