RESEBERÄTTELSE NINA DAMBERG Som framtida sjuksköterska

RESEBERÄTTELSE NINA DAMBERG
Som framtida sjuksköterska tror jag det är viktigt att förstå och uppleva yrket ur olika
perspektiv, något som utlandspraktik i Thailand har bidrag till för mig personligen.
Jag fick privilegiet och möjligheten att resa till Thailand för att ha min
verksamhetsförlagda utbildning inom kvinno- och barnhälsovård på Chompratan
Hospital, beläget utanför Rangsit som för en månad även var vårt hem. För mig
kändes det motiverande och angeläget att se hur arbetet kring kvinnor och barns
hälsa bedrivs i Thailand då detta är något som jag i framtiden vill arbeta med. Jag
anser även att det är viktigt att uppleva olika kulturella skillnader eftersom vi idag
lever i ett globaliserat samhälle där sjuksköterskor ständigt möter personer från olika
kulturella bakgrunder. Att lära sig termer, förkortningar och att utveckla det fackliga
språket genom att studera på engelska var ett personligt mål eftersom jag en dag i
framtiden vill arbeta utomlands. Tack vare utlandspraktiken har jag idag ett större
självförtroende i min framtida yrkesroll som sjuksköterska och att ha fått chansen att
uppleva ett annat sjukvårdssystem med andra förutsättningar än dem vi har i Sverige
tror jag kommer gagna mig i mitt framtida yrkesliv och detta är erfarenheter som jag
aldrig skulle vilja byta bort.
Praktiken
Tillsammans med vår tilldelade Thailändska klass, satte vi oss klockan 06:15 i en buss
som genom Bangkoks myllrande morgontrafik som tog oss till Chompratan Hospital.
Väl framme började dagen på den lokala matmarknaden med frukost för att senare
tillsammans bege oss vidare till veckans tilldelade praktikplats. Varje vecka var vi på
olika avdelningar och varje dag kom vi till praktikplatsen lika ovetande om vad som
skulle ske och vad vi skulle få uppleva just den dagen. Det var just det som var lite
utav svårigheterna under vår praktikperiod att varken lärarna eller eleverna kunde
särskilt mycket engelska. Kommunikationen skedde därför främst genom
kroppsspråk och genom att vissa gemensamma ord och medicinska termer var på
latin.  
Praktiken var uppdelad i tre delar, på tre olika avdelningar. Den första tiden vistades
vi på ANC, (anental care) där vi på förmiddagarna hade patientkontakt och på
eftermiddagarna studerade medan våra Thailändska klasskompisar hade
seminarium. Det ställdes höga krav på våra klasskamrater att vara pålästa inför varje
dag och de höll en hög kvalité genom hela praktikperioden. Vi ansvarade
tillsammans med dem från allt ifrån inskrivning i första trimestern till
ultraljudsundersökningar i sista trimestern och det var ett brett spektrum av kvinnor
som vi fick bemöta. Problemformuleringar utfördes och vi försökte att hitta “high
risk” patienter i ett tidigt skede och exempelvis var det patienter med högt blodtryck
och diabetes. Våra klasskompisar hade goda erfarenheter i att palpera magarna och
undersöka de gravida kvinnornas allmäntillstånd vilket är något som jag kände i
slutet av praktiken på ANC att även jag blev duktig på. Att mäta symfysfundusmåttet, känna i vilken position barnet ligger, lyssna på barnets hjärtljud och
känna om barnet var fixerat eller ej var dagliga undersökningar på avdelningen. I
Thailand blir man barnmorska direkt via sjuksköterskeutbildningen likt många andra
länder, så vi passade på att försöka ta del av våra klasskamraters kunskaper, trots att
det fanns många språkförbistringar. Den andra delen av praktiken var på
förlossningskliniken. Med höga förväntningar anlände vi till denna avdelning och
redan efter fem minuter på plats kom första barnet till världen. Kvinnorna var i
varierade åldrar och det var allt ifrån planerade kejsarsnitt till akuta med
havandeskapsförgiftning. Vi fick även möta allt ifrån unga förstföderskor till äldre
kvinnor med mer erfarenheter av att föda barn. På plats fick vi intrycket att det fanns
mycket personal i förhållande till patienterna men detta kan även bero på att vi
tillsammans med två andra skolor hade praktik samtidigt på avdelningen. Så
sammanlagt var vi cirka trettio studenter samt ordinarie personal på en avdelning
vilket kändes ganska överflödigt stundvis. Det är svårt att förklara det vi fick vara
med om och uppleva men de främsta skillnaderna från Sveriges förlossningsvård var
nog att kvinnorna inte hade möjlighet till smärtlindring, inte fick lov att skrika under
förlossningen, att alla kvinnor klipptes under utdrivningsskedet och att bemötandet
gentemot kvinnan inte var särskilt tillmötesgående och empatiskt. Barnmorskans roll
var att se till att barnet kom ut och vi fick intrycket av att detta gjordes mest på rutin
och oftast ganska hårdhänt utan kommunikation eller ögonkontakt med den
blivande modern. Detta är något jag tar med mig och jag vet hur jag inte vill vara
gentemot mina framtida patienter. Undersökningarna och behandlingarna skedde
oftast över huvudet på kvinnorna vilket gjorde oss illa till mods och det var ganska
många dagar vi gick hem med en klump i magen och glad över att inte behöva föda
barn på detta sjukhus. Då vi försökte komma med små tips och idéer blev vi oftast
tillsagda att man inte gör så i Thailand men ibland kunde vi se hur våra klasskompisar
tog efter vissa av de saker vi tipsade om vilket kändes väldigt bra. Den finaste
förlossningen jag fick bevittna var ett planerat kejsarsnitt då kvinnan var
smärtlindrad och fick vistas i en lugn miljö där personalen hade en god kontakt och
kommunikation med kvinnan. Den sista tiden av praktiken innan vi skulle bege oss
tillbaka till Sverige var vi på postpartumavdelningen. Hit kommer nyförlösta kvinnor
med sina barn och stannar där upp till två/tre dygn efter förlossningen. Kontroller
utav både barn och mamma görs och man ser till att amningen kommer igång och
att ett band mellan mor och dotter skapas. Det var mycket observerande men jag
fick uppfattningen att arbetsuppgifterna är ganska lika de som görs i Sverige.
Det var med mycket tankar och erfarenheter rikare vi satte oss på flyget tillbaka mot
Sverige. En annorlunda och mycket lärorik praktik på många sätt som inte går att
jämföra med den som erbjuds i Sverige. Att få ta del utav Bangkok som stad och
känna sig “hemma” där för en tid ger mig även mer motivation till att en dag arbeta
utomlands. Tiden i Thailand gav mycket känslor med både toppar och dalar som har
fått mig personligen att växa och den nya kunskap och erfarenhet jag kommit hem
med är för mig ovärderlig. Eftersom vi i Sverige arbetar efter ICN:s etiska kod samt
har lagar, författningar och värderingar som skyddar patientens autonomi och
integritet har vi ett annat synsätt på vården än den som erbjuds Thailand enligt mig.
Detta är något jag är glad och tacksam över. Det skiljer sig mycket eftersom att
patienterna får lov att anpassa sig till den vård som erbjuds i Thailand och inte
tvärtom. Det har varit givande att få ta del av en annan typ av sjukvård än den jag
tidigare tagit för givet i Sverige, vilket jag idag inte gör på samma sätt. Vi har kunnat
göra många reflektioner och jämförelser mellan Svensk och Thailändsk sjukvård och
jag är tacksam över att jag har fått dela dessa erfarenheter med mina två
klasskamrater och framtida kollegor, Sara Sjunnesson och Lovisa Krig.