Cykling 02-10:Layout 1 10-05-14 09.52 Sida 14 Lastcykeln ersätter bilen i Köpenhamn TEXT OCH FOTO: HENRIK ANDERSSON V ar fjärde barnfamilj i Köpenhamn har köpt en lastcykel för att skjutsa barnen till dagis, arbetspendla och storhandla efter jobbet. En fjärdedel av de personer som köpt cykeln har sedan sålt sin första eller andra personbil. Lastcykeln – eller cargobiken som den kallas i Danmark – utvecklades ursprungligen i den bilfria stadsdelen Christiania i början på 70-talet. Nuförtiden är det inte bara allmänheten som använder cykeln. Många kommuner och företag har även fått upp ögonen för transportcykelns möjligheter. Köpenhamn är en cykelstad. Enligt Danmarks Cykelförbund anländer 37 % av alla som arbetar eller studerar till sina arbetsplatser med cykel. I centrala staden där mer än 500,000 människor bor - är siffran över 55 %. Det senaste decenniet har cyklismens andel av trafikvolymen ökat med en fjärdedel samtidigt som privatbilismens andel legat stilla. I Köpenhamn äger var 15:e person en lastcykel vilket gör den till ett välbekant 14 inslag i trafikmiljön. Man kan se last-cykeln transportera barn, livsmedel, verktyg och en och annan hund. Barnfamiljerna är den största kundgruppen efter transportföretag och människor med balansproblem. Med cykeln kan föräldrarna skjutsa barnen till dagis på morgonen, fortsätta till arbetet, hämta barnen och sedan storhandla på vägen hem – utan att behöva använda eller äga en bil, allt får plats i ”framsätet” på transportcykeln. Köper man en familjemodell från någon av Danmarks lastcykeltillverkare ingår två uttagbara barnstolar samt en vind- och regnsäker överdragshuva. Rengör gator med lastcykel Lastcykeln går att använda till det mesta. Från att köra varor till att vara brudparets öppna limousin. Bland myndigheterna nyttjas lastcykeln av danska posten samt av Köpenhamns kommun för rengöring av gatorna. Lantmäteriet använde nyligen en GPS-utrustad modell för positionering av staden. Uppmätningen hade inte kunnat genomföras med bil då man behövde ett litet fordon som kunde stanna överallt. Av fö- Cykling 2 2010 Cykling 02-10:Layout 1 10-05-14 09.52 Sida 15 retagarna används cykeln mest av små lokala fraktföretag där transporter av mediciner, kläder och trycksaker är vanligast. Vissa skräddare kör exempelvis ut sina färdigsydda kläder till kunderna. Ett av dessa små transportföretag är Toms MicroTaxi. Tom har en ombyggd grön lastcykel som han skjutsar sina kunder i. Framsätet på hans trehjuliga cykel liknar en bänkinredd grävskopa med sittplats för två vuxna personer. Tom cyklar mellan 8 och 12 timmar varje dag och han tar betalt per zon. Håller man sig inom en stadsdel är det samma pris, ungefär som för kollektivtrafiken. Enligt Tom är lastcykeln väldigt flexibel till sin funktion: ”Antingen har du två passagerare eller en massa last. Du kan även köra hem din tjej om hon är på dåligt humör”, säger han och skrattar. Tom erbjuder mig att prova hans cykeltaxi. Jag hoppar upp och trampar några varv, först utan last. Den är mycket lättrampad och enkel att svänga med, girar man kraftigt finns det dock risk att cykeln låser sig och tvärstannar. Tom hoppar in i framsätet. Trots att han är två meter lång och väger minst 90 kg går det fortfarande otroligt lätt att trampa. Det går inte att jämföra med den tunga känslan när man skjutsar någon på pakethållaren. Nu förstår jag varför Tom kan köra omkring folk i Köpenhamn hela dagarna – det är inte alls jobbigt! Enligt Tom är en förklaring att cykelns alla ingående delar - från nav till hjul - håller hög kvalitet, men även att det är lättare att trycka lasten framför sig istället för att dra den bakom sig. Jämfört med cykelkärran uppstår det heller inte ryckningar i konstruktionen mellan vagn och cykel när man bromsar och accelererar. Kvällstur i Christiania Tom och jag byter plats, han vill ge mig en kvällstur genom Christianias kullerstensgator. Med en rasande fart kör han in mellan de nedgångna husen. Gränderna är korta och smala och vi sicksackar mellan krossat glas, järnrör och annat bråte. Eftersom det är kolsvart och det saknas gatubelysning navigerar vi med hjälp av det avlägsna ljuset från några brinnande oljefat. Med blixtens fart kör han upp för backar, in genom Cykling 2 2010 Många föräldrar kör barnen till och från dagis med lastcykeln. Tre små fick plats i den här. smala passager - farligt nära några taggbuskar, gör tvära svängar och vänder på en femöring framför entrén till ett hus. Jag skrattar hejdlöst och kämpar för att inte ramla av. Toms lastcykel produceras av företaget Christiania Bikes. Firman är en av fem lokala tillverkare av lastcyklar. Det största bolaget heter Nihola och de har sin produktion i Köpenhamn. Varje år bygger de 1500 cyklar till genomsnittspriset av ca 20 000 kr, då ingår alla tillbehör såsom exempelvis punkteringsfria däck. Enligt VD’n, Niels Holme Larsen, är 80 % av deras kunder barnfamiljer som cyklar mellan 2-5 km varje dag. Eftersom cyklarna är gediget byggda och nästan underhållsfria understiger servicekostnaden 500 kr/år. Då Niholas kunder i genomsnitt cyklar 300 dagar per år blir driftskostnaden lägre än två kr/dag – alltså betydligt lägre än servicekostnaden för en bil. Enligt Niels är lastcyklarna så populära att andrahandsvärdet på en 5-7 år gammal cykel nästan motsvarar nypriset. I Sverige är transportcykeln däremot ovanlig. Niels uppskattar att det sammanlagt finns ett hundratal cyklar, mestadels i Skåneregionen. Vill man köpa en lastcykel får man vända sig till någon av de fyra återförsäljarna i Malmö eller Stockholm. Niels har aldrig haft syftet att rädda miljön och klimatet med sina cyklar. ”Ingen kund har någonsin kommit in i min butik och sagt att de cyklar för att stoppa klimatförändringarna. Vanligt folk vill ha praktiska lösningar på sina vardagsproblem. De cyklar för att det går snabbare, är billigare och eftersom de gillar det”. Började i Christiania Lastcykeln utvecklades ursprungligen 1971 av Lars Engstram i stadsdelen Christiania. Det första exemplaret var en födelsedagspresent till hans fru Jenny och den var utformad så att deras två små barn skulle rymmas i den frontmatade trälådan. Liknande modeller fanns även i Köpenhamn under andra världskriget men Lars prototyp visade sig i efterhand vara avgörande för att spridningen skulle ta fart. Huvudorsaken till att de utvecklade lastcykeln var för att lösa transportbehovet i stadsdelen. Christiania hade tidigare varit en dansk militärbas och efter det att militärerna drog sig tillbaka beslutade de nyinflyttade att området skulle vara bilfritt. ”Bombade” stan med lastcyklar ”Vi ville rädda miljön och skona Christianias barn från avgaser och buller”, säger Jenny när hon berättar om hur allting började. Lastcyklarna användes för att köra vatten, livsmedel och människor. Under de första åren fanns det också ett stort behov av byggmaterial. Militärerna hade nämligen tömt kasernerna på allt från kylskåp och toaletter till varmvattenberedare och element innan de övergav området. Med tiden blev transportcyklarna ett kärt inslag i Christianias gatubild. Lars och Jenny’s cykelverkstad expanderade i takt med Köpenhamns trafikproblem, som kulminerade i början på 80-talet. Staden var överbelamrad med personbilar utan vare sig avgasrening eller katalysatorer. Christianiaborna valde att gå till motangrepp och beslutade sig för att ”bombardera” resterande delar av Köpenhamn med lastcyklar – en medveten strategi för att ersätta bilarna. ”Christiania Bikes var vårat motsvar till stadens transport- och miljöproblem”, säger Jenny. Idag har stadsplanerarna börjat ta hänsyn till trehjulingarna genom att bredda cykelbanorna och bygga särskilda parkeringsplatser för lastcyklar. Transportcyklarna har blivit en del av den danska kulturen och Köpenhamn marknadsförs som en cykelstad. 15