Bilaga 8
Återkoppling Workshop - Verksamhetsutveckling Malmö Lund och statusrapport ny vårdbyggnad i
Malmö den 12/2 2016./ Nils Wilking 2016-03-03 + 2016-03-14+ 2016-03-21. (ny text i gult)
Detta dokument har cirkulerats till berörda verksamhetschefer och andra intressenter. Återkoppling
har getts från de mest berörda och denna sammanfattas i slutet av detta dokument
Dokumentet innehåller även förslag till hur verksamheten inom cancerområdet kan fördelas mellan
Lund och Malmö. Detta förslag är självfallet öppet för diskussion; något som redan påbörjats med
flera verksamheter inom cancerområdet.
I mitt första utskicka angav jag vissa grundförutsättningar och dessa återges nedan. OBS jag har
ändrat under punkt 2.
1.
Trauma level 1 lokaliseras till Lund. Detta är ett politiskt beslut som därmed utgör ”stommen” i den
fortsatta planeringen.
2.
Vi ska ha två i övrigt fullt utrustade akutsjukhus och attraktiva arbetsplatser i Lund resp Malmö.
3.
Om all cancervård samlas på en ort innebär detta
a.
att de kirurgiska disciplinerna måste splittras i en malign och en icke-malign del
b.
Om cancervården då helt läggs till Lund så blir det inte en situation enl 2.
Om all cancervård läggs i Malmö så måste både thorax, neurokir och Head Neck ha en "malign"
verksamhet i Malmö plus att man måste bygga en strålbehandlingsavdelning i Malmö
Slutsats: Cancervården (både kirurgisk och icke-kirurgisk) ska drivas på bägge orterna
Sammanfattade synpunkter:
Givet den politiskt beslutade lokaliseringen av traumacenter level 1 till Lund är en samlad
cancerverksamhet i Lund, enligt vår uppfattning, inte fysiskt möjlig. En sådan samlad
cancerverksamhet skulle innebära att de kirurgiska verksamheterna delades upp i
cancerrelaterad resp icke-cancerrelaterad kirurgi; en lösning mot vilken det finns flera
invändningar.
Det alternativ som därför framstår som mest logiskt är att cancerverksamhet bedrivs både i
nya sjukhuslokaler i Lund och i Malmö. Denna lösning fordrar en övergripande
sammanhållande ledningsstruktur. En modell för denna ledningsstruktur finns inom
konceptet ”Comprehensive Cancer Center/ CCC”. CCC är en organisatoriskt sammanhållen
och komplett cancerverksamheten som innehåller både preklinisk och klinisk forskning
samt en klinisk verksamhet som innefattar i stort sett alla tumörformer. Konceptet CCC har
utvecklats först i USA, men modellen har även kommit att appliceras i Europa. Ett
ackrediteringsförfarande finns på plats och drivs av OECI; Organisation of the European
Cancer Institutes. I dagsläget är ca 15 cancerenheter ackrediterade i Europa, däribland
Helsingfors. Både Oslo, Köpenhamn och även Stockholm har startat sina respektive
ackrediteringsprocesser.
Det verkar också råda en samsyn kring att framtidens cancervård ska vara personcentrerad
och att de olika delprocesserna som ingår både i kurativ och palliativ cancervård, samlas
kring personen med en cancerdiagnos i stället för att vara uppdelad på respektive
specialitet. I möjligaste mån bör också stödprocesser i form av bild och funktion, samt
patologi och klinisk kemi, ligga i nära anslutning till dessa cancerprocesser. En annan viktig
grundförutsättning är att den kliniska, men även den prekliniska, cancerforskningen har en
nära fysisk anknytning till respektive process.
Förslaget bygger på att ett större antal processer lokaliseras till Lund, men där det förslås
centrumbildningar för bäckenonkologi, diagnostiskt centrum (i samarbete med
internmedicin) och rehabilitering förlagda till Malmö.
Den framtida utvecklingen med en ökad incidens och prevalens av personer med
cancerdiagnos innebär att en noggrann analys av det framtida cancerpanoramat måste
göras. Cancer är en åldersrelaterad sjukdom med 1/3 av nyinsjuknandet hos individer >75
åå.
En central del i den icke-kirurgiska behandlingen är strålbehandling. I och med att nya
sjukhuslokaler kommer att byggas i Lund kommer sannolikt gamla och inte ändamålsenliga
lokaler att rivas. Detta innebär att man måste planera för nyinvesteringar i lokaler för
strålbehandling. Rimlige är en placering i Lund av dessa nya lokaler ett
förstahandsalternativ, men även en lokalisering av nya lokaler till Malmö bör utredas
förutsättningslöst. Dessa frågor bör belysas i en separat utredning. I detta sammanhang
bör man även en ev framtida kompakt protonanläggning utredas.
Cancersjukdomar och cancervård.
INLEDNING
När en person drabbas av en cancersjukdom drabbas hela den personens liv. En konsekvens av detta
grundantagande är att alla cancervård i framtiden såväl geografiskt, lokalmässigt som
mellanmänskligt behöver utgå från personen med en cancersjukdom och inte cancersjukdomen i
personen. Till detta tillkommer att framtidens cancervård behöver lokaliseras och utformas så att
även den drabbades familj kan bemötas på ett meningsfullt sätt. Hänsyn måste tas till att cancer i
många fall är en botbar sjukdom där rehabilitering efter cancerbehandling utgör en central del.
Den onkologiska kirurgin har utvecklats från att vara mutulerande, via organbevarande till att vi
behöver ha en funktionalitetsbevarande cancerbehandling. Kuration utan en stor andel framtida men
är synnerligen eftersträvansvärt. Även den palliativa vården behöver kännetecknas av funktionalitet
där personens sinnen bevaras i stor utsträckning och den sociala interaktionen är möjlig utan smärta,
psykiskt illabefinnande och existentiellt lidande. Sammanfattningsvis kräver dessa ambitioner och
utgångspunkter lokaler som till sin utformning och miljö erbjuder en vårdande atmosfär, ljud, ljus och
färger som är läkande, utrymmen där barn och andra närstående kan besöka sin cancersjuka anhörig
samt lokaler för terapiintensiv behandling såväl som evidensbaserad rehabilitering efter
genomgången terapi.
BAKGRUND
Cancervårdens organisation i Sverige
I Sverige bygger organisationen av cancervården på den strukturella inriktning som grundlades i
början av 1970-talet, d.v.s. vi har inte arbetat mot att inrätta cancercentra, utan istället har
cancervården byggts upp inom rådande ramar för öppen- och slutenvård och varit anknuten till
respektive specialitet (kirurgi, urologi etc). I Norden har vi också en organisation där medicinsk
onkologi (”medical oncology”) och strålbehandling (”radiation oncology”) ligger inom samma
specialitet (onkologi).
Cancervården indelas oftast i det diagnostiska skedet, det kurativt syftande skedet och det palliativa
skedet. Inom diagnostiken spelar självfallet morfologisk/molekylärbiologisk diagnostik samt Bild och
Funktion (BoF) en central roll. Utvecklingen inom dessa områden går för närvarande mycket snabbt
och båda områdena genererar mycket stora mängder data och information som nu ska integreras i
den ”kliniska” vardagen. Detta innebär att, vid sidan om planeringen av fysiska lokaler för framtiden,
måste en modern (IT baserad) informationsplattform för framtidens cancervård skapas. Detta
kommer att ställa speciella krav, även på den fysiska planeringen. Vi kommer att gå mot en vård som
allt mer baseras på telemedicinska lösningar och en stor del av öppenvården kommer att ske ”på
distans”. Vidare kommer kontaktsjuksköterskor att sköta mycket av uppföljning av symtom,
biverkningar och terapiresultat vilket förutsätter lokaler för mellanmänskliga goda möten med
bibehållande av personens integritet.
Den stora utmaningen för cancervården i Sverige inom de närmaste årtiondena är, förutom att
patienter får ett snabbt omhändertagande vad gäller diagnostik och behandling, att tillse att svensk
cancervård förmår ta tillvara på de vetenskapliga landvinningarna som nu kommer på bred front via
den prekliniska forskningen. Till detta kommer den demografiska utmaningen. Cancer är en
åldrandets sjukdom då 25% av de som drabbas är >75 år. Detta innebär att ett ökat antal åldrade,
ibland multisjuka personer, kommer att drabbas av cancer. Behandlingen av dessa nya
cancerpatienter måste självfallet anpassas den respektive individs önskemål och fysiska/psykiska
förutsättningar. Den ökning av antalet innevånare i Region Skåne >80 år som förutspås innebär att
cancervården ökar minst i samma omfattning. Rimligen ställer också fler äldre med cancer ytterligare
krav på tex slutenvårdsplatser. Andra stora utmaningar för cancervården, är att överbrygga brister i
kontinuitet, framför allt på läkarsidan, i det palliativa omhändertagandet. Det palliativa
omhändertagandet kommer att ställa krav på ett i grunden förändrat synsätt på hur läkarnas roll
anpassas till den teamarbetsmodell, som är basen i det palliativa sjukdomsskedet. Hela
cancersjukvården måste utvecklas enligt den personcentrerade vårdfilosofin där partnerskapet
mellan patient och vårdtagare utgör nyckeln i behandling och rehabilitering.
Nuvarande organisation inom SUS
Hematologin (innehållande både maligna och benigna diagnoser) är en egen specialitet. Sedan början
av 2016 har den hematologiska och onkologiska verksamheten inom SUS samordnats till ett
verksamhetsområde, en utveckling som redan finns i Umeå och Uppsala. Denna organisatoriska
samordning kommer att innebära stora fördelar när det gäller den framtida utvecklingen, både
avseende nya terapeutiska landvinningar, som den mer omvårdnadsinriktade delen av vården. Den
kirurgiska specialiseringen innehåller idag inte en tumörkirurgisk specialitet, utan subspecialiseringen
ryms inom respektive anatomiska behandlingsområde (lungkirurgi; övre och nedre GI kirurgi,
bröstkirurgi, gynekologisk kirurgi, Head neck kirugi, neurokirurgi etc).
Till den nuvarande organisationen av cancervården inom SUS, kommer den roll som Regionala
Cancercentra (RCC) har. RCC har till uppgift att samordna olika satsningar inom cancerområdet och
då med speciellt fokus på patienternas intressen. RCC ska tillse att alla innevånare erhåller en jämlik
cancervård. Förnärvarande fokuseras detta arbete på ”standardiserade vårdförlopp (SVF)” för att
tillgodose att alla patienter får tillgång till snabb diagnostik och behandling med så korta ledtider som
möjligt. Satsningarna på SVF är en politiskt beslutad satsning med patientnöjdhet i fokus.
Nuvarande terapimöjligheter
Nuvarande tillgängliga terapimöjligheter innefattar kirurgi, strålbehandling och ett växande antal
medikamentella terapier. Hela cancerförloppet är intimt knutet till såväl den pre- kliniska som den
kliniska forskningen. En nära integration mellan forskning och klinik är en viktig grundpelare som
måste integreras i framtiden. Detta innebär att den fysiska planeringen måste ta hänsyn till att det
finns tillräckliga utrymmen för klinisk patientnära och hälsovetenskaplig forskning och undervisning.
Lokaler för forskning och undervisning måste sålunda ligga integrerade med både öppen och
slutenvård. Framtidens sjukvårdslokaler bör också planeras så att de stödjer ett framtida
personcentrerat och patientorienterat teamarbete.
Vilken roll kommer prevention och screening att spela under de närmaste 5-15 åren?
Screening innebär att man hos personer utan symtom företar en riktad hälsokontroll för att upptäcka
förstadier till tumörsjukdom (primär prevention; pp) alternativt tidiga former av etablerad
tumörsjukdom (sekundär prevention; sp). Screening av livmoderhalscancer (pp) samt bröstcancer
(sp) är sedan flera decennier etablerade screeningprogram i Sverige. Omfattande studier har även
gjorts rörande screening av kolorektal cancer (pp) och denna screeningform är etablerad på många
håll i världen men i Sverige ännu så länge, förvånande nog, enbart i Stockholmsregionen. Rimligen
kommer denna form av screening vara etablerad inom Region Skåne inom 5 år. Förhoppningen är att
detta ska leda till att flera individer kan behandlas för förstadier till tarmcancer samt att en
betydande andel kan få sin tarmtumörer upptäckta väsentligen tidigare. Screening har även
diskuterats inom andra områden som lungcancer och prostatacancer. Inom bägge dessa områden
har screening ännu inte etablerats och det är svårt att förutse om bägge dessa tumörformer kommer
att ha etablerade screeningprogram tillgängliga inom vare sig 5 eller 15 år. Inom bägge dessa
områden kan nya blodbaserade molekylärbiologiska tekniker komma att ersätta nu gällande tekniker
med bilddiagnostik och blodbaserade analyser.
Ett alternativt sätt att angripa den ökande cancerincidensen är att med förebyggande åtgärder
minska risken att utveckla cancer. Den kraftfullaste åtgärden till dags dato är att minska rökningen.
Sverige har den lägsta andelen av dagligrökare i Europa och har därför nått långt i arbetet att minska
de rökningsrelaterade cancerformerna (ffa lungcancer, men även blåscancer och tex
pancreascancer). Rimligen finns dock ett fortsatt utrymmer för ytterligare minskning av andelen
dagligrökare i samhället. Andra åtgärder som har en preventiv effekt på risken att utveckla cancer är
kampanjer för att minska ett oförnuftigt solande. Hudcancer i form av ffa malignt melanom, men
även skivepitelcancer, utgör de snabbast ökande cancerformerna fn så ett preventivt arbete har en
stor potential.
Ytterligare ett sätt att minska risken att utveckla vissa cancerformer utgör vaccination. HPV
vaccination är en redan etablerad preventionsmetod när det gäller livmoderhalscancer och
vaccination även av pojkar kan sannolikt minska både denna och andra HPV inducerade
cancerformer. Till detta kommer att hepatitvaccinering förebygger utvecklingen av hepatit och
därmed minskar risken för primär levercancer. Denna cancerform är även relaterad till redan
etablerad Heptit C; en sjukdom där det nu finns effektiv, men dyr behandling; något som kommer
minska risken att utveckla denna sjukdom.
Sammantaget har det gjort bedömningar att prevention och screening kan minska risken att utveckla
cancer med ca 1/3. En realistisk bedömning är dock att en 10-15% minskning av cancerincidensen
skulle kunna uppnås med ett effektivt arbete inom prevention och tidig diagnostisk.
Ackreditering av cancersjukvården vid SUS
I våra grannländer pågår för närvarande processer där de stora cancerklinikerna i Oslo, Köpenhamn
och Helsingfors söker ackrediteringar för att bli kompletta cancercentra (”Comprehensive Cancer
Centers”/ CCC) i enlighet med Europeiska riktlinjer (som står i samklang med de som råder i USA). För
närvarande pågår en diskussion inom cancervården i Stockholm om att Nya Karolinska (NKS) ska
ansöka om ackreditering på samma sätt som i de Nordiska grannländerna. En liknande process bör
starta inom SUS. Dock är en förutsättning för en ackreditering som ett CCC, att det finns en
verksamhetsöverordnad och samordnande ledningsstruktur för de samlade cancerprocesserna,
inklusive den prekliniska forskningen. Att få acceptans för en sådan organisatorisk förändring
kommer självfallet att både ta tid och fordra ett visst mått av nytänkande. Dock kan man använda
befintliga ackrediteringsunderlag för att bilda ett CCC, som bas för det fortsatta arbetet med den
framtida strukturen för cancervården inom SUS (även om man väljer att avvakta med att gå vidare i
en formell ackrediteringsprocess).
Fysisk lokalisation av cancervården
När det gäller de fysiska förutsättningar, både i ett kort (5 år) och ett långt (15 år) perspektiv, så är
den centrala frågan om hur den icke-kirurgiska cancervården (hematologi/onkologi/ strålbehandling/
palliativ vård/ rehabilitering) fysiskt ska lokaliseras i relation till de kirurgiska verksamheterna, samt
bilddiagnostik och laboratoriemedicin. Att fysiskt samla all (kirurgisk och icke-kirurgisk)
cancerverksamhet skulle innebära att nuvarande verksamhetsområden framför allt inom kirurgin
splittras upp i en ”malign” och en ”icke-malign” verksamhet. Denna samlade cancerverksamhet skulle
volymmässigt bli mycket stor och då förorsaka en ”slagsida” när det gäller förhållandet mellan SUS
Norr/Lund respektive SUS Syd/Malmö. I och med att den samlade strålbehandlingen ligger i Lund
skulle den naturliga platsen för en geografiskt samlad cancerverksamhet ligga i Lund, d.v.s. på samma
ort som det redan beslutade traumacentret (level 1). En samtida koncentration av resurser för
trauma respektive cancer skulle ge en kraftig ”slagsida” geografiskt (mot Norr). ). Flera av de som
kommenterat detta dokument har poängterat att den optimala lösningen för cancervården vore att
samla all cancerverksamhet under ”ett tak” dvs att diagnostik, kirurgi, strålbehandling samt
medikamentell terapi ligger i en samlad huskropp. Det problem som då uppstår är den ovan nämnda
”slagsidan”, men man måste också vara uppmärksam på att cancervård bedrivs på ett stort antal
andra enheter i Region Skåne och i södra sjukvårdsregionen. Cancervården på SUS har sålunda ett
geografiskt spritt regionalt uppdrag, samt sk också nära samverka med den palliativa primärvården.
Med denna bakgrund är det mest realistiska alternativet en utveckling där ett framtida CCC
(alternativt en CCC-liknande struktur) har sina fysiska hemvister både på SUS Norr och SUS Syd. En
sådan delad verksamhet ligger i linje med nuvarande verksamheter inom hematologin/onkologin och
de kirurgiska specialiteterna. En central faktor i lokaliseringen av cancerverksamheterna utgör den nu
samlade strålbehandlingen i Lund. Beroende av den framtida fysiska planeringen av nya
sjukhuslokaler i Lund kan nya lokaler för strålbehandling komma att vara aktuella att bygga om 10-15
år. Denna utveckling kan vara nödvändig om de lokaler som invigdes 1992 inte längre är
aktuella/lämpliga för fortsatt verksamhet efter 2020/2025. Det finns även delar av strålbehandlingen
i Lund som är inhysta i mycket gamla lokaler som rimligen inte kommer att vara i bruk om 10-15 år.
Man kan -i detta läge- överväga att etablera nya lokaler för strålbehandling i Lund alternativt Malmö.
Dock ska detta ske så att en fortsatt sammanhållen verksamhet garanteras.
En annan fråga som kommit upp till diskussion är om man inom SUS ska bedriva alla typer av
cancerkirurgi och då framför allt ”högvolymsdiagnoser” som bröst- och koloncancer. Oavsett den
framtida organisationen av dessa diagnosers kirurgiska handläggning, är det nödvändigt med en
samordnad verksamhet för den kirurgiska och icke-kirurgiska cancervården inom SUS, som även
innefattar t.ex. MDK verksamhet för alla förekommande cancerdiagnoser. Den kirurgiska och ickekirurgiska handläggningen bör också fysiskt samlas så att patienterna står i fokus och att de kurativa
och de palliativa processerna samlas kring patienter, d.v.s. att man har gemensamma mottagningar i
så hög grad som möjligt. Detta innebär att man skapar såväl personcentrerade som
diagnosrelaterade vårdprocesser vilka även fysiskt är sammanhållna i gemensamma mottagningar
och bedrivs både inom SUS Norr/Lund och SUS Syd/Malmö.
När det gäller slutenvården bör den rådande strukturen för de kirurgiska verksamheterna gälla. För
den icke-kirurgiska vården inom hematologin/onkologin bör man sträva efter att frångå den strikta
diagnosindelning som nu förekommer. Det är bättre att samla mer högteknologisk och terapiintensiv
vård till särskilda vårdavdelningar då dessa behandlingar ställer omfattande krav på specialiserad
omvårdnad. Patienter -i framför allt palliativt skede- bör erbjudas vård på omvårdnadsinriktade
avdelningar med en uttalad helhetssyn på patientens behov och lidande. Detta skulle underlätta
framför allt läkarbemanningen, men också sannolikt göra den icke-kirurgiska cancervården mer
attraktiv ur sjuksköterskesynpunkt, då man både kan välja en mer allmänt omvårdnadsinriktad
arbetssituation, alternativt en mer terapiintensiv arbetsmiljö med specifik omvårdnad bemannad
företrädesvis av specialistsjuksköterskor inom onkologisk vård.
Strålbehandling är en för cancervården unik terapimodalitet som fordrar en kritisk massa av mycket
kompetenta medarbetare. Det finns även stora fördelar med en samlad verksamhet, vilket var
bakgrunden till att all strålbehandling i Region Skåne samlades till Lund 2013. Problemet i nuläget är
att strålbehandlingen i dagsläget är dimensionerad för 12 behandlingsapparater samt för sk
brachybehandling av gynekologiska och urologiska tumörer. I och med att 2 behandlingsrum ligger i
lokaler som inte är ändamålsenliga för framtiden, samt att 4 behandlingsrum ligger i den del av
strålbehandlingsavdelningen som invigdes 1992, så finns ett behov av nya lokaler inför framtiden.
Hur stort detta behov är inom 5 respektive 15 år är fn föremål för utredning. När det gäller den sk
brachyterapin så omfattar den i dagsläget
Inom gynekologisk cancer totalt ca 40 patienter som får ca 160 behandlingar, samt totalt ca 100
patienter med prostatacancer som får ca 150 behandlingar. Vi kan förvänta oss att prostatacancer
ökar med stigande andel äldre i befolkningen, samt att även livmoderhalscancer kommer att öka i
och med en ökad inflyttning av kvinnor som ej blviit föremål för HPV vaccinering eller deltagit i
screeningprogram. Till detta kommer att ca 150 kvinnor undersöks i narkos/år som en del i
utvärdering av sin cancerbehandling. I dagsläget finns tillgång till anestesi 3 dagar/vecka vid
brachyenheten. När det gäller en nybyggnad av lokaler för strålbehandling är det rimligaste
alternativet att bygga till befintliga lokaler i Lund, men även en utbyggnad i Malmö bör utredas innan
definitivt beslut fattas. Att enbart flytta över tex brachyverksamhet från Lund till Malmö är dock
knappast en lösning. Man bör sålunda separat utreda den framtida verksamheten och lokalbehoven
inom strålbehandlingen och då även ta in eventuella framtida behov av tex protonbehandling. Inom
detta område finns nu kompakta anläggningar att tillgå som skulle kunna integreras med nya
sjukhuslokaler inom SUS.
Det är av stort värde att inleda ett profileringsarbete enligt nedan så snart som möjligt. På så sätt
finns en färdig och inarbetad arbetsmodell redan klar under slutplaneringen av nya sjukhuslokaler.
Frågor angående verksamhetsförändring inom Skånes universitetssjukvård.
På varje fråga efterfrågas två klart avgränsade svar först inom ett 15-årsperspektiv (slutresultat när
allt är färdigt), därefter inom ett 5-års perspektiv (vad behöver göras snarast).
1.
Hur ser den demografiska utmaningen ut för berörd verksamhet i SUS/Malmö och SUS/Lunds primära
upptagningsområde. Svaret skall särskilt ta i beaktande förändringar inom de åldersgrupper som inom
var verksamhet är vanligast förekommande. Observera att med berörd verksamhet menas här och i
det följande allt från verksamhet som spänner över flera specialiteter (t.ex. äldresjukvård) eller delar av
en specialitet (t.ex. ryggsjukdomar), dvs ”berörd verksamhet” relaterar till respektive arbetsgrupp.
Utvecklingen inom cancerområdet styrs av flera faktorer. Dels har vi en
befolkningstillväxt som kan vara svår att förutse i nuläget med tanke på den rådande
situationen med ett stort antal nyinkomna flyktingar/migranter i vår region.
Vi har även en åldrande befolkning och vi vet att cancer är en i huvudsak
åldersrelaterad sjukdomsgrupp (1/3 av cancerinsjuknandet ligger >75år).
Cancervården behöver därför interagera nära med geriatriken och i sitt
planeringsperspektiv i högre grad ta hänsyn till ett ökande palliativt sjukvårdsbehov
hos en delvis åldrad, multisjuk befolkning.
Cancerincidens ökar med 3-4%/år medan cancermortaliteten minskar med ca 2%/år.
Incidensökningen sker delvis inom tumörområden där den multimodala terapin
spelar en mindre roll (tex melanom). En noggrann analys av det framtida
cancerpanoramat är central i planeringen av fysiska resurser. Man kan dock inte
förutse att det sker mycket stora förändringar i cancerpanoramat och på samma sätt
kommer terapiarsenalen avseende sina komponenter dvs kirurgi, strålbehandling och
medikamentell terapi inte förändras i ett 5 alt 15 års perspektiv. Inom respektive
terapiområde kan man dock förutse en både snabb och genomgripande utveckling.
2.
Om ingen verksamhetsutveckling alls kan komma till stånd (kan ej ske och har historiskt aldrig skett)
vad skulle den demografiska utvecklingen enligt ovan innebära i behov av nya vårdplatser i Malmö och
i Lund. Redogör för situationen idag på vardera ort och tillkommande teoretiskt behov för ”berörd
verksamhet” på vardera ort (”worst case” scenario).
I dagsläget brottas cancervården med problem som rör tillgänglighet (diagnostik;
kontakt med cancervården etc); köer för kurativt syftande cancerbehandling ffa
kirurgi; brist på öppenvårdskapacitet samt en brist på/inte optimalt utnyttjande av
slutenvårdsplatser. För att lösa dessa problem, som delvis nu accentueras av
nytillkommande SVFs, behövs en (akut) översyn över cancervården inom SUS. Hur
ska vi kunna hålla våra ledtider till diagnostik; kurativt syftande
kirurgi/strålbehandling/medikamentell behandling? Vi måste även se över
samarbetet med den palliativa vården och ta tillvara det momentum som nu finns i
ett förbättrat palliativt omhändertagande. Denna översyn måste då också se över tex
läkarrollen i ffa det palliativa skedet av cancersjukdom.
Flera verksamhetsföreträdare har andragit bristen på vårdplatser, Operationssalar,
ytor för öppenvård, men även en uttalad brist på sjuksköterskor och en reell eller
hotande brist på specialistläkare.
5 års perspektiv= 15 års perspektiv (i nuläget).
3.
Under samma teoretiska förutsättning som ovan, redogör för övriga tillkommande lokalbehov som t.ex
operationssalar, mottagningsrum, annat. Redogörelsen skall avges på motsvarande sätt utifrån
dagens situation i Malmö och Lund och tillkommande teoretiska behov (”worst case” scenario).
I och med att cancervården är prioriterad inom SUS så är grundproblemet inte att
resurserna i sig är kraftigt underdimensionerade (vi ser inte, med ngt undantag, en
ökad köbildning av cancerkirurgiska ingrepp etc). Se kommentarer från Folke
Johnsson. Han ser en klar brist på operationsutrymme i nuläget parat med en
vårdplatsbrist. Det finns dock alltför lite ”luft i systemet” vilket leder till dagliga
prioriteringsbeslut, som delvis även kommer att beröra de kurativt syftande
cancerprocesserna. En samordnad central organisatorisk översyn av respektive
cancerprocess bör kunna generera utrymme för en (måttligt) växande
cancerverksamhet inom de idag givna ramarna vid SUS.
5 års perspektiv= 15 års perspektiv (i nuläget).
4.
En fritt formulerad framtidsspaning efterfrågas. Försök svara på hur framtidens sjukvård inom ”berörd
verksamhet” kan komma att påverka det teoretiskt ökade behovet som ni beskrivit enligt ovan. Vilka
tillkommande verksamhetsförändringar eller andra diagnostiska, terapeutiska, omvårdnadsmässiga
förändringar kan komma att förändra volymer och patientflöden inom ”berörd verksamhet” eller i
relation till andra verksamheter inom eller utanför SUS. I denna fråga efterfrågas inte något
Malmö/Lund perspektiv utan svaret skall spegla hela den ”berörda verksamheten”. Önskemålet här är
att med hjälp av respektive profession kunna göra en i viss mån realistisk uppskattning över framtida
behov totalt (”best case” scenario och ”reasonable case” scenario).
Den grundläggande tanken i detta dokument är att cancervården samlas i olika
processer istället för att som idag till största delen var samlad (fysiskt) kring
respektive diagnostiska, kirurgiska och onkologiska/hematologiska disciplinerna.
Personen som drabbats av cancer ”hanteras” idag som en diagnos-patient istället för
en person med cancer. Detta innebär att diagnostik och terapin bedrivs i fysiskt helt
skilda lokaler; en lösning som kan vara förvirrande för patienten och inte heller
befrämjar samarbetet mellan olika specialiteter kring personen/patienten och dess
problem. I framtiden samlas istället specialisterna kring personen/patienten.
Eftersom det inte kommer vara möjligt att samla alla cancerprocesser (fysiskt) vare
sig i Lund eller Malmö, så måste de kompletta patentprocesserna ligga på skilda
orter. Vilka patentprocesser som bör ligga Lund respektive Malmö kan självfallet
diskuteras, men det är naturligt att utgå från välfungerande, rådande förhållanden i
planeringen. I och med att ett större fokus nu läggs på SVFs kommer den
specialiserade cancervården få ta ett ökat ansvar för diagnostiken av
cancersjukdomar. Denna verksamhet ska rimligen samlas inom befintliga
Diagnostiska centra (DC) i Regionen. Man kan dock med fördel samla den
cancerinriktade verksamheten inom DC till en mer övergripande enhet för diagnostik
av allvarliga sjukdomar (DC- allvarlig sjukdom), både av malign och icke-malign
karaktär. Jan Astermark har bett om en mer tydlig beskrivning av uppdraget för DC i
relation till primärvården. Erfarenheterna från DC i Malmö (där ca 550 patienter
utretts under 2 år) talar för att primärvården i ökande omfattning söker assistans
från specialistklinikerna och att man därför vänder sig till DC i ökande grad när man
träffar på patienter med allvarliga ”alarm” symtom/ tecken på allvarlig (cancer)
sjukdom. Dessa patienter behöver ofta ett snabbt omhändertagande och en snabb
utredning, som i ca häften av fallen vid DC Malmö lett till en cancerdiagnos, ofta i ett
avancerat skede, alternativt en allvarlig invärtesmedicinsk sjukdom). Undertecknad
har haft en vidare dialog kring detta med Maria Ohlsson-Andersson, verksamhetschef
VO akutsjukvård och internmedicin samt Jan Astermark vo hematologi onkologi och
strålningsfysik. Jag uppfattar att det finns en samsyn kring fördelarna med att samla
utredningen av personer som söker med allvarliga/ ”alarm” symtom till ett för cancer
och icke-cancer gemensamt utredningscentrum i Malmö.
5 års perspektiv= 15 års perspektiv (i nuläget).
5.
Hur ser kompetensförsörjningssituationen ut idag och hur är er bedömning inför framtiden. Svaret skall
specifikt besvara situationen i Malmö respektive Lund.
Kompetensförsörjningen inom cancervården är av central/vital betydelse. Problemen
inom diagnostiken med kompetensförsörjningen inom BoF men ffa patologin är väl
kända, men måste adresseras med hög prioritet. De kirurgiska disciplinerna har inte
samma problem med kompetensförsörjningen på läkarsidan, men bristen på
sjuksköterskor står i centrum. Samma förhållanden gäller för onkologin/hematologin.
Bristen på kompetens inom sjuksköterskeområdet är stort och fordrar akuta
åtgärder.
5 års perspektiv= 15 års perspektiv (i nuläget).
6.
På vilket sätt kommer det politiska beslutet om traumacentrums placering till Lund påverka er
”berörda verksamhet”. Här efterfrågas specifikt hur man ser på den ”berörda verksamhetens”
framtida lokalisation i Lund eller Malmö. Svaret skall förutom från socialstyrelsen definition främst
utgå från den patientnytta som tillskapandet av ett Trauma nivå 1-sjukhus kommer att medföra för
berörda patienter. Beslutet kommer innebära att viss verksamhet kommer flytta från Malmö till Lund
och kanske annan verksamhet åt andra hållet. Resonera kring detta utifrån er ”berörda verksamhet”.
Skall hela eller delar av ”berörd verksamhet” flytta? Om viss verksamhet föreslås flyttas till Lund, finns
andra delar inom respektive VO eller förvaltning som istället kan föreslås flyttas till Malmö?
Lokalisationen av ett Trauma center Level 1 spelar en central roll när det gäller
organisationen av den framtida cancervården inom SUS. Beslutet innebär att man
inte kan lägga en samlad cancerverksamhet i Lund i och med att detta skulle ge en
alltför stor ”slagsida” mot sjukhuset i Lund. Att förlägga all cancerverksamhet till
Malmö är inte en ideal lösning om man har ett processtänkande i grunden, i och med
att thorax- och neurokirurgin rimligen inte kan splittras. Detta innebär att Trauma
enhetens fysiska placering leder till att cancervården har sin hemvist både i Lund och
i Malmö, men med olika cancerprocesser på respektive ort. Bägge orterna ska dock
ha ett nära samarbete inom den palliativa vården.
5 års perspektiv= 15 års perspektiv (i nuläget).
7.
I de fall där ”berörd verksamhet” (om listad i socialstyrelsen utredning angående nödvändig
kompetens på Traumacentrum), likväl inte föreslår en flytt av hela eller delar av verksamheten till
Lund, efterfrågas förslag på hur man ”dygnet runt kan vara tillgänglig och erbjuda kompetens” på
plats i Lund. Svaret skall innefatta kompetensmässiga, personella och utrustningsmässiga förslag till
lösningar.
Denna fråga berör ffa de kirurgiska disciplinerna och har knappast en central roll när
det gäller traumaomhändertagandet.
5 års perspektiv= 15 års perspektiv (i nuläget).
8.
I de fall flytt av viss verksamhet från Malmö till Lund föreslås, beskriv vilka lokalbehov som tillkommer i
Lund utifrån dagens situation av nuvarande lokaler i Malmö. Beskriv också antal anställda som är
berörda.
Se kommentar nedan från Jan Astermark.
5 års perspektiv= 15 års perspektiv (i nuläget).
Sammanfattande kommentarer som kommit in.
Grundförutsättningar:
Lund blir Trauma level 1 sjukhus
Både Lund och Malmö ska vara fullvärdiga (inte nödvändigtvis jämstarka/Obrant) akutsjukhus och
attraktiva arbetsplatser.
Bo Baldetorp/akademin:
Högspec cancervård samlas i Lund.
Önskemål om ”allt under ett tak”.
Lars Malmborg/ urologi:
Splittra inte urologin i malign och benign del. Samla kompetens i ett ”bäckencentrum”.
Pia Teleman/ gynekologi:
Frågan om ett bäckenonkologiskt centrum kan diskuteras.
Pia Malmkvist/ thoraxmed:
Tydligare 5 resp 15 års perspektiv
Lungcancer kommer öka. Inflyttning, äldre population. Brist på specialister.
Folke Johnsson/ kirurgi:
10 vpl + 2-4 opsalar till behövs, bäckenkirurgi till Malmö; bröst + melanom i Lund, Uppdelning av övre
och nedre GI går att leva med.
Jan Astermark/hema/onk/ strålningsfysik:
Betonar kliniska prövningar sam sjuksköterskornas roll. Samla ”aktiv” cancervård på ett ställe. Hur
ska DC rollen se ut i framtiden? Om man flyttar ihop all hematologi till Lund behövs x3 yta för
öppenvård samt flytt av 30 medarbetare.
Ola Nilsson, NK
Svårt att samla all icke-kirurgisk cancervård till Lund. Då hamnar en stor del av kirurgin i Malmö. Svårt
dela upp malign och benign kirurgi.
Ingrid Westerberg/ palliativa
Ökat samarbete mellan kirurgisk och icke-kirurgisk cancervård och palliativa; kompetenscentrum för
palliativ cancervård (i Malmö?)
Petter Hannerz/ Lab medicin:
Verksamheten kommer drivas på bägge orter. Fokus på molekylär biologin ligger i Lund.
Förslag att diskutera/ Nils Wilking 20160303:
1.
Cancerverksamhet både i Lund och Malmö.
Trauma level 1 + all cancer ”under ett tak” ryms inte i Lund; svårt att splittra kirurgin i malign och
benign del. Icke-kirurgisk cancervård är ett regionalt uppdrag dvs det finns ett ”närsjukvårdsuppdrag”
i Malmö (på samma sätt som i öv Region Skåne dvs K-stad. Ystad; Hbg + (södra) Halland).
2.
Lund:
Hematologi, head neck, sarcom, endokrina tumörer, CNS, lungca; övre GI, melanom och bröstca (?)
Translationellt centrum (bilddiagnostik; molekylär diagnostik; fas I, utv av strålbehandling etc); nära
samarbete med LTH, LU, MV osv.
Malmö:
Urologisk ca, nedre GIca, gynca (bäckencentrum)
Centrum för palliativ cancervård, samt Centrum för kvinnors och mäns hälsa i relation till
cancerdiagnos och behandling förläggs i Malmö.
DC utvecklas till ett utredningscentrum för personer med allvarliga/alarmsymtom. Detta i samarbete
med internmedicin i Malmö
3.
Kliniska prövningar på bägge orter. Fas I och tidig fas II i Lund.
Cancerrehabilitering på bägge orter
4.
Strålbehandling:
Utbyggnad i Lund eller Malmö?????
